Långsamt...

... kommer jag långt.
.
Sakta, sakta börjar bitarna trilla på plats... tid tar tid och så får det vara huvudsaken är att det går framåt... ibland så brister mitt tålamod och jag försöker forcera fram resultaten... men det brukar inte dröja så länge innan livet visar mig rätt igen... och berättar för mig att allt är perfekt, alltid har varit perfekt och alltid kommer att vara perfekt... det räcker egentligen att slänga en blick upp på en stjärnklar himmel för att inse det faktumet... men det bästa med den insikten är nog trots allt att jag inser att jag slipper vara perfekt.
.
Tid tar tid... och den mycket intressanta resan genom livet fortsätter oavbrutet.
 
 
 

Kommentera inlägget här :