... fortskrider.
.
Jag har ju tagit ett beslut om att öka på mitt eget mötesgående... märkte till min... "förvåning"... nä nu ljuger jag... vi börjar om... som ett brev på posten så börjar jag få lite åsikter om ditten och datten... det börjar poppa upp lite "idioter" både här och där... jag fastnar i "rätt eller fel" och en massa andra små tecken... vad är det då som hänt... jo, jag har sakta och nästan lite omärkligt trappat ner mitt mötesgående... resultatet låter inte vänta på sig... känner mig inte lika delaktig i gemenskapen längre... utanförskapet knackar på dörren och jag blir allt mer intresserad av att göra allt möjligt annat än att ta mig tid till att gå på ett möte... tiden verkar inte riktigt räcka till längre... stressen ökar... och jag börja "tycka" en massa... jag vill väl inte säga att mitt liv blir helt ohanterligt eftersom jag ju trots allt lever ett fantastiskt liv... men sakta, sakta börjar rulltrappan gå bakåt... knappt märkbart.
.
Så jag tar ett beslut... om att ta ett kliv in i gemenskapen igen... genom att börja dyka upp på lite fler möten igen... och även om det tar emot en liten smula så VET jag med bestämdhet att resultatet kommer... delaktighet... mindre stress... för konstigt nog så får jag mer tid till allt annat om jag avsätter några timmar i veckan till mina möten... och skönast av allt är nog att jag börjar acceptera att alla inte tycker och tänker som mig... mina åsikter är inte längre lika viktiga för mig... rätt eller fel spelar inte längre så stor roll och jag får betydligt lättare att släppa taget om sådant som jag ändå inte kan förändra... livet blir helt enkelt betydligt enklare att leva.
.
Möten hittar jag lite överallt... som på bilden i Nepal eller som igår i... Delsbo.