... till jobbet.
.
För de allra flesta så är det naturligtvis en självklarhet... men för oss som levt ett liv i utanförskap och lärt oss att göra saker och ting på vårat eget sätt så kan en sådan enkel sak vara svårt... då är det lätt att känslorna får styra istället och då kan det vara svårt att gå upp på morgonen... det är ju så himla skönt att ligga kvar i den varma sängen... resultatet blir då ofta att jag börjar dagen med en inre stress... och inre stress är ju obekvämt... och obekväma känslor jobbiga... då är det lätt hänt att det börjar poppa upp en hel del idioter i våra liv... för vem vill se sanningen som ju är att jag inte tagit ansvar för mina egna handlingar (eller ickehandlingar)... det är mycket enklare att hitta fel hos omgivningen... därav alla dessa idioter... och resultatet av detta kan leda till att jag känner mig ensam och isolerar mig... och då är jag illa ute... en ensam beroende är ju som bekant i dåligt sällskap... och dåligt sällskap för en missbrukare kan vara förödande... det leder allt för ofta till att jag återgår till ett aktivt missbruk... och ett aktivt missbruk kan vara dödligt... fast å andra sidan... när jag är död så behöver jag ju inte komma i tid till jobbet.
.
För mig är det viktigt att gå upp ur sängen när klockan ringer... livsviktigt.