Villighet...

... till förändring.
.
Jag brukar säga att all förändring börjar med acceptans... det låter enkelt och det är det också... men det är inte alltid så himla enkelt... ta bara det där med mitt drogande... jag varken ville, kunde eller hade förmågan att inse vidden av mitt problem den gången då det begav sig... vem vill erkänna ett totalt misslyckande... för mitt drogande var ingen annat än ett enda stort fiasko... från första gången då jag var ett litet barn kunde jag inte hantera droger... hur ska jag annars förklara min oförmåga till måttlighet... jag är killen som inte kan sluta när jag väl har börjat... det var inte på det sättet att jag planerade att bli omåttligt och redlöst berusad varje gång jag drack... tvärtom... jag ville ju bara ha den där sköna känslan av en berusning som måttligheten hade inneburit... grejen var väl bara att jag ville må lite bättre hela tiden... förståelsen av att jag egentligen inte mådde så himla bra och bara försökte fly ifrån mig själv och mina känslor slog mig aldrig... allt var ju omständigheterna och någon annans fel hela tiden... det var först när jag pallade att erkänna mitt totala misslyckande och la drogerna på hyllan som jag fattade vidden av mitt problem... och att problemet var jag... ingen annan eller något annat utanför mig själv... bara jag och min oförmåga att hantera någon form av drog... när jag väl accepterade detta faktum vände allt... och nu för tiden har jag ett liv bättre än vad jag någonsin vågade drömma om... och det enda jag behövde göra var att ge upp... då förändrades allt... precis allt.
.
Jag drömde ofta om att åka till Nepal när jag var aktiv i mitt missbruk... när jag blev drogfri åkte jag dit.
 

Kommentera inlägget här :