... drabbar mig ibland.
.
Vissa dagar så bara finns den där... den inre oron... jag har inget att vara orolig för vad jag vet och egentligen så är det väl inte så mycket att fästa vikt vid... visst, en himla obekväm känsla som jag helst skulle vilja slippa om jag ska vara ärlig... så vad gör jag då åt det... jo... jag accepterar den... känner efter hur den känns rent fysiskt... och det räcker för mig... det är inte hela världen och jag vet med säkerhet att det bara är en tillfällig känsla... skulle säkert kunna annalysera den hur mycket som helst om jag ville... men... nä... känslor kommer och går... det fanns en tid då jag gjorde precis vad som helst för att fly ifrån dem... skönt att slippa det idag.
.
Vissa saker är som de är... vara sig jag vill eller inte... det måste jag kunna acceptera.