Idioter...

... och ansvar.
.
Tänker tillbaka till de dagarna då jag fortfarande var kvar i mitt aktiva missbruk... och alla dessa idioter som sabbade mitt liv på det ena och andra sättet... min offerkofta satt som klistrad på mig... och ingen kunde förstå hur synd det var om mig... jag hade ju en plan som hade funkat hur bra som helst om det nu inte var för alla dessa idioter omkring mig... att jag själv hade en del i det som hände mig var ju helt otänkbart... ansvar var inte riktigt mig grej... jag ville ju vara fri.
.
Efter jag tog ett beslut om att leva drogfritt så ändrades mycket... jag tog av mig offerkoftan och började ta ansvar för mina egna handlingar... och tro det eller ej... alla idioter försvann... jag anar ett samband... men en av de saker som kanske förvånade mig mest var nog trots allt det faktum att jag äntligen kunde känna mig... fri.
.
Att stoppa huvudet i sanden hjälper föga.
 

Kommentarer :

#1: Jo

Bra skrivet och förmedlat.
Du hittade din egen väg ut ur eländet.
Du skriver oxå om utanförskap, självvalt oftast inte.
Känner igen mig i dina beskrivningar om det som sker runt omkring oss i vardagen.

Offerkoftan som många bär och har det som ursäkt för att gräva ner sig i det som dem egentligen inte skulle.
I ett accelererande samhälle där alla måste vara högpresterande så är det så många som bara skulle vilja vara...

I mitt eget liv så är det just ensamheten som alltid varit påtaglig, att vara annorlunda.
Brukar säga " jag kräver ingen" men det är det motsatta...
I dag så tröttnade jag rejält på världen, det suger ordentligt.
Och då valde jag att ge mig ut på nätet och förpesta tillvaron hos er bloggare med att skriva ...ord.

Man kan ha kärlek i sitt liv, hur mycket som helst. Men avsaknaden av kärlek till sig självt slår undan benen på den starkaste.
Må väl .

Svar: Vissa dagar suger... så är det bara... med kärleken så tror jag att det är som så att ju mer du ger desto mer kommer du att älska dig själv... men visst... vi är ju ofta själva våra värsta fiender och borde kanske tänka på att behandla oss själva lite snällare... kram
peter

skriven

Kommentera inlägget här :