... och vind.
.
Så vaknade jag då upp till ett snöigt Brännebassalt... igen... kanske reflekterade jag över att det var den 11 maj och att det väl egentligen inte skulle snöa då... att våren som var och hälsade på i förra veckan var bestående... men det är med vädret som det är med livet... inget är bestående... allt är i ständig förändring... och det är väl rätt bra kan jag tänka... det hade ju varit rätt tråkigt om det sett likadant ut varje dag... men visst... snö i maj... jag vet inte riktigt om jag uppskattade det lika mycket som den första snön i december.
.
Acceptans... en gåva av livet själv.
.
Saker och ting är som de är... oavsett vad jag tycker och tänker.