PETERS BLOGG

... och vind.

.

Så vaknade jag då upp till ett snöigt Brännebassalt... igen... kanske reflekterade jag över att det var den 11 maj och att det väl egentligen inte skulle snöa då... att våren som var och hälsade på i förra veckan var bestående... men det är med vädret som det är med livet... inget är bestående... allt är i ständig förändring... och det är väl rätt bra kan jag tänka... det hade ju varit rätt tråkigt om det sett likadant ut varje dag... men visst... snö i maj... jag vet inte riktigt om jag uppskattade det lika mycket som den första snön i december.

.

Acceptans... en gåva av livet själv.

.

... funkar ofta bra.

.

Jag och Leffe föreläste på anhörigriksdagen i Varberg tidigare idag... ett helt nytt tema och ett helt nytt upplägg... förberedelserna bestod mest i att vi övertygade varandra att det kommer att lösa sig när vi väl stod på scen... vilket det för övrigt gjorde... såklart... responsen var överväldigande och alla var nöjda... vad vi pratade kommer jag inte riktigt ihåg... men det handlade i alla fall om att vara förälder till ett missbrukande barn och hur känslostyrda vi bägge två var i detta... skam och skuld... ett tacksamt om än väldigt obekvämt ämne.

.

Fan... vi är riktigt bra föreläsare både jag och leffe... när det blir tomt mellan öronen så finns det alltid någonting som vi kan plocka upp ur vår ryggsäck så att vi slipper stå och stamma utan att ha någonting att säga... det känns tryggt.

.

... drogfri.

.

Idag har jag varit drogfri i hela 19 år... och jag passar på att ge mig själv en klapp på axeln för det... det ska jag fira genom att tillsammans med Leffe prova på att föreläsa om hur det känns att vara anhörig till ett barn som missbrukar på Anhörigriksdagen i Varberg... det är ju trots allt en familjesjukdom som jag tillfrisknar från.

.

... gemenskap.

.

Att sluta knarka är inte svårt... däremot så kan jag lätt krångla till det så till den milda grad att det blir till ett oerhört komplicerat projekt... men i grunden så är det enkelt... vilket inte alltid är lätt... det medges... men med några enkla knep så behöver vi inte krångla till det i onödan... om jag inte dricker sprit så blir jag inte full... och om jag inte petar i mig några andra sinnesförändrande substanser så blir jag inte påtänd... rätt enkelt va?

.

Sen är det ju det där med att förbli drogfri... ett tips är att byta umgänge... hänger jag med aktiva polare så brukar det mest handla om en tidsfråga innan jag är påtänd igen... jag blir nämligen som jag umgås... och detta är inte alltid så himla lätt... att ta bort hela sitt umgänge brukar innebära att jag blir en smula ensam... lösningen på detta är att ta del av en drogfri gemenskap... tillsammans är allting betydligt enklare... för ensamhet är verkligen inget jag rekomenderar.

.

Vad jag egentligen vill säga är att det kan vara en bra idé att göra det enkelt... om du vill leva drogfritt så skit i att peta i dig något och byt polare.

.

... javisst.

.

Jag är ju som de flesta vet en framgångssupporter... byter lag när Zlatan byter lag... och nu när Zlatan är skadad så har jag hamnat i ett litet vakum... kommer han att spela för Manchester United igen?... kommer han tillbaka?... vad kommer att hända?... och var kommer han att spela när han är frisk igen?

.

För jag vill ju inte tro att sagan är slut... men fattar ju att någon gång så kommer det att ta slut... och vad gör då en Zlatanist som jag... att börja följa IFK Göteborg igen verkar en aning förlegat... den sagan tog ju också slut... så vem vet... kanske kommer jag att stå på Örjans vall och heja på HBK.

.

För en sak har Zlatan lärt mig... och det är att jag kan göra precis som jag själv vill... att ingenting är omöjligt.

.

... handling.

.

Det är med viss tillfredställelse som jag nu konstaterar att det är jag som står upp och trädet som ligger ner... och inte nog med det... jag har faktiskt lyckats med att såga ner det i lagom stora bitar och forslat bort det också... nu är jag nöjd... svettig... och kan bara konstatera att (för vilken gång i ordningen vet jag inte) tanke, beslut och handling hör ihop... det händer helt enkelt ingenting om jag inte går till handling och får det gjort.

.

... ur.

.

Jaha, så sitter jag då här... strålande väder och planer för att fixa till lite mer i vår trädgård genom att plocka ner ytterliggare ett träd... men det låter sig inte göras i morgonrock... och den sprulande energin lyser med sin frånvaro... sen, imorgon... ska bara... ekar mellan öronen... bara en cigg till... en kopp kaffe... ja, ni fattar... trädet står fortfarande upp... och jag sitter ner... kanske dax att bara göra... ställa mig själv upp och starta motorsågen för att lägga ner det förbannade trädet på marken så jag kan såga ner det i bitar och öppna upp lite till i vår trädgård... det blir inte gjort om jag sitter kvar... det fattar t.o.m. jag.

.

... för droger.

.

Fick köra upp en snubbe till akuten igår... när någon däckar och man inte riktigt vet vad eller hur mycket personen har lyckats få i sig så är det ju bättre att ta det säkra före det osäkra... mina vänner dör ju faktiskt mellan varven bara för att de har petat i sig för mycket... och jag kan bara konstatera att mitt beslut att hålla mig drogfri är så himla rätt... verkligheten som jag ägnat så många år att fly från är brutal i ett missbruk... om man inte själv har varit där så måste det te sig helt obegripligt att någon överhuvudtaget kan hänge sig åt att leva i ett missbruk... det är och kommer alltid att förbli ett jävla skitliv... och jag tycker inte att någon är värd att leva det livet... visst kan det vara besvärligt att leva i den "riktiga" verkligheten mellan varven... livet på livets villkor är ju inte alltid en dans på rosor... men att fly verkligheten får inte densamma att försvinna för mer än ett litet tag... lösningen är högst tillfällig när jag petar i mig något... jag kan inte fly ifrån mig själv... verkligheten kommer alltid ikapp mig till slut.

.

Så himla tacksam för att jag slipper vakna upp med ångest för att jag inte minns vad som hände i går kväll.

.

... och brukaråd.

.

Vi har ett brukarråd i Halland... det består av några föreningar som jobbar nära brukarna och är tänkt att föra brukarnas talan till olika myndigheter som arbetar med att hjälpa brukare att få den bästa tänkbara vården... jag tycker att det funkar... sådär... brukarrådet är ju ingen förening utan ett forum för våra föreningar... och visst har våra brukarrevisioner varit uppskattade och användbara... men... det jag tyvärr konstaterar är att de beslutfattande organen använder sig mer av själva brukarrådet än våra föreningar... vilket enligt mig i praktiken innebär att steget från beslutsfattarna och brukarna blir... längre.

.

Utan brukare inga föreningar... utan föreningar inget brukarråd.

.

... gör mig trött.

.

Visst gillar jag demokrati... egentligen... alla ska givetvis få vara med och bestämma och säga sitt... men... vad som gör mig trött är när det inte händer någonting... när det BARA pratas... om och om igen... det påminner alltför mycket om hur det var i missbruket... då pratades det också en hel del... och hände absolut... ingenting.

.

... i Brännebassalt.

.

Det blev både krattande och fällning av några träd i helgen... vi tackar moder jord för det fina vädret som gjorde det möjligt för oss att öppna upp lite mer ytor för vår framtida trädgård... lite i taget så kommer man långt.

.

... finns inte.

.

Är det någonting som jag lärt mig under alla dessa år som vi haft VågaVa så är det att det inte finns några "hopplösa fall"... visst har jag lite då och då tvivlat... allt annat vore ju lögn... men gång på gång så har verkligheten visat mig att det är just bland dessa "hopplösa fall" som mirakel sker... för så är det... alla missbrukare som hittar en väg ut ur missbruket och istället väljer att leva ett drogfritt liv är inget annat än levande mirakel... med betoning på levande.

.

Vad som kan förvåna mig är hur relativt få missbrukare som väljer att bryta sitt missbruk... allra helst när jag tänker på hur bra ett liv helt utan droger kan vara... visst det är inte lätt att leva livet på livets villkor alla dagar... men med facit i hand så kan jag med handen på hjärtat ärligt säga att ALLT... precis ALLT i mitt har blivit bättre sen jag la av med drogerna... och... när jag tänker efter... så var nog fan jag också ett "hopplöst fall" en gång i tiden.

.

... på att köra till jobbet.

.

Missförstå mig rätt nu... jag älskar mitt arbete och vill inget annat än att ta mig till jobbet... grejen är bara att jag inte är ett endaste dugg sugen på att sätta mig i bilen för att köra dit... ny bil, sommardäck och snö... ingen bra kombination tycker jag... 

.

... med piller.

.

Jag har under åren som gått träffat rätt många narkomaner som vill bli drogfria... en sak som jag lagt märke till är att om vederbörande sökt hjälp hos sjukvården är att förbluffande många efter ett tag går därifrån med någon form av diagnos... allt annat skulle ju egentligen vara rätt konstigt om man tänker på hur det faktiskt ser ut i missbruket... en minst sagt deprimerande och snurrig tillvara för det mesta... det vet ju alla som levt det livet... det onormala blir helt enkelt normalt... att gå till psyk utan att få någon diagnos när du nyss lagt drogerna på hyllan är minsann inte så enkelt som det kan låta... min erfarenhet är att alla dessa diagnoser på något underligt sätt "självläker" efter ett tag... två år senare har vi ofta lyckats bli helt normala som genom ett mirakel... har du däremot fått mängder av piller utskrivna av din doktor från början så verkar den processen ta betydligt längre tid... eller i värsta fall tagit dig tillbaka till ett aktivt missbruk igen.

.

Som ni förstår så är jag lite kritiskt till den "lätta" lösningen att skriva ut piller alltför lättvindigt... inte för att jag är emot mediciner utan mest för att jag som narkoman kan ha vissa problem med att skilja på medicin och knark... min kropp reagerar ofta automatiskt om jag inte stannar upp och tänker till en extra gång... jag får helt enkelt mersmak.

.

 

... sjukdom.

.

Ännu en gång nås jag av meddelandet av att en av mina vänner har tagit en överdos... och blir påmind av vad livet i ett missbruk innebär... även om jag kan förstå att varje enskild missbrukare säkert resonerar som jag gjorde när jag var en aktiv missbrukare... ni vet... "det händer inte mig"... "jag har koll"... så vet vi ju alla att det är en dödlig sjukdom... denna gången så överlevde min vän... men drogerna är en så stark kraft att jag bara kan hålla tummarna och hoppas på att detta var sista gången... vilket kanske är en aning naivt... men jag hoppas verkligen att jag aldrig tappar tron på människorna som fortfarande lider där ute i kylan... det finns inga hopplösa fall... ALLA som har en önskan om att leva ett drogfritt liv kan få sina liv tillbaka... det är ju bara så jävla frusterande att det beslutet ligger hos den enskilda individen... jag kan inte förändra någon annans liv... bara mitt eget.

.

... är ett fint ord.

.

Ibland är det svårt för mig är att be om hjälp... trots att jag vet att det kan vara det absolut bästa som finns att göra i alla möjliga angelägenheter... men likförbannat så tar det emot... "kan själv" sitter hårt i min själ... att jag på något konstigt sätt känner mig dum när jag behöver hjälp... när jag vänder på det och tänker på hur det känns för mig när någon ber mig om hjälp så har jag inga som helst problem... tvärtom så förstår jag att den som ber mig om hjälp egentligen gör mig en tjänst... för de tillfälle då jag faktiskt kan hjälpa till så växer jag ju som människa och min självkänsla stärks... och då kan jag ju förstå att detsamma händer ju med de som jag ber om hjälp... och sanningen är ju att vi är starkare tillsammans... ett ensam skulle vara stark är ju som alla vet bara en myt... med all säkerhet uppfunnen av en aktiv alkolist eller narkoman... det är genom att hjälpas åt som vi får varaktiga resultat.

.

... livet.

.

Sprang på en tråd på FB i morse... om meningen med livet... och det är ju en fråga som med all säkerhet på ett eller annat sätt har stötts och blötts av mänskligheten hur länge som helst... möjligtvis så hade vi förr i tiden inte så himla mycket tid över att fundera på dessa saker... vi hade väl fullt upp med att överleva helt enkelt... nu har vi ju rätt mycket tid att tänka... om det är bra eller dåligt är en helt annan sak som vi får ta en annan dag... men det jag vill komma till är att även jag har funderat lite över det här med meningen med livet... och för mig är det enkelt... jag tror helt enkelt att meningen med livet är relativt enkel... att leva.

.

... publiken.

.

Idag så ska jag visa mina medarbetare på Brukarrådet i Halland delar av min föreläsning... och det ska bli intressant eftersom här ju bara sitter riktiga "experter" i publiken... de som redan vet "allt" om utanförskap och beroendesjukdomen... det är inte utan att jag blir lite extra nervös inför detta framförandet.

.

... ute.

.

Skrapa rutorna på bilen... oroa sig för att bara ha sommardäck att köra till stan med... var är våren?

.

... och vinterkyla.

.

Jag gillar inte riktigt den kombinationen... våren tog visst semester och det är svinkallt här hemma i Brännebassalt... hade väl tänkt att pula lite i trädgården denna påsken men att stå ute och frysa lockade inte en enda sekund... vad jag nu oroar mig för är att sommardäcken redan sitter på bilen och det är väl inte så bra om det blir minusgrader när jag är på väg till jobbet... det blir att ta det lugnt på vägarna... men som man säger... "den som väntar på något gott"... fåglarna kvittrar och snart kan vi säkert sitta ute och njuta av vårsolen i trädgården.

.