... är många gånger ett utmärkt verktyg för att få till en förändring... å såååå jävla enkelt.
Jag brukar ibland slänga mig med klychor som... "Stanna inte kvar i problemet bli hellre en del av lösningen".
Att stanna kvar i ett problem kan väl kännas tryggt... men det löser oftast ingenting... låt mig förklara vad jag menar genom att beskriva några av de problem som jag stött på i mitt liv... ta det här med droger.
Jag hade ett problem... med droger... å eftersom jag på den tiden inte hade en aning om att lösningen inte på något sätt låg i problemet så focuserade jag ju på helt fel sak... nämligen drogerna... jag försökte kontrollera mitt drogande... byta drog... ja trixa å fixa på alla möjliga sätt med själva problemet... drogerna... naturligtvis så gick det åt helvete.
Lösningen var nog för enkel för mig... att lösa ett problem med droger är en av de enklaste sakerna i världen... den som påstår något annat ljuger... har jag problem med droger så behöver jag bara göra tvärtom... strunta i att peta i mig droger... det är allt... förbluffande enkelt... varför krångla till något så uppenbart enkelt.
Att stanna kvar i ett problem hjälper inte... det är inte lösningen... gör något annat istället.
Ett annat exempel... jag och tjejen bråkar... bla, bla, bla... lösningen är inte att stanna kvar i problemet... nä gör något annat istället... typ... baka en chokladtårta... funkar inte det... bygg en fågelholk... eftersom det behövs två för att hålla igång ett gräl så innebär detta att båda får en möjlighet till distans från problemet och skulle det trots allt finnas någon som ni borde disskutera kvar efter pausen så har ni betydligt större möjlighet att komma överens om en lösning... å väl där så finns det inget kvar att bråka om... å ni kan gå och lägga er som vinnare bägge två.
När jag kom till insikt om att jag hade problem med droger och fattade att lösningen var att inte peta i mig några droger så betydde det kanske inte att alla mina problem var borta... det betydde bara att mitt drogproblem hade försvunnit och att jag fick en möjlighet att söka lösningar på andra problem... oftast på samma sätt... genom att göra tvärtom... är mitt problem att jag inte vill ta ansvar behöver jag göra tvärtom... ta ansvar... enkelt... inte alltid lätt men alltid enkelt...
Åsikter...
... har jag... och de har gjort sig påminda idag... tagit alldeles åt helvete för stor plats mellan mina öron i ett par dagar.
Jag vill inte vara MOT någonting... nä jag vill vara FÖR det jag tror på istället... å nu har jag gått igång riktigt ordenligt på de allternativ som erbjuds de människor som tycker att det är jobbigt att knarka... eller det kanske är riktigare att säga de möjligheter till hjälp som erbjuds människor som tycker att det är jobbigt att leva på livets villkor.
Naturligtvis så tycker jag att ALLA ska få möjligheter till hjälp... precis vem som helst kan hamna i en livskris... och jag tror faktiskt att de flesta av oss någon gång hamnar i någon form av kris... det är väl lite grann livet på livets villkor... det händer katastrofer i våra liv... det finns människor som MED RÄTTA kan påstå att droger räddat livet på dem... som inte kunnat stå ut med sin situation utan drogerna helt enkelt... jag personligen tillhör inte denna kategori... visst var drogerna LÖSNINGEN på mina problem men jag hade kunnat klara mig utan dem om jag fått den möjligheten.
Nä det jag har gått igång på är hur samhället (som ju egentligen ska vara vi) har kappitulerat... för jag tror inte riktigt på att människor i t.ex Halland helt plötsligt av någon outgrundlig annledning har blivit ett folk som har fått oerhört ont överallt... så ont så att var tredje halläning idag måste käka värktabletter... vad hände... har vi blivit anfallna av främmande makt som för ett biologiskt krig mot oss utan att jag fattade det?
Kan det... jag bara ställer frågan... kan det vara som så att vi helt och hållet håller på att förlora förmågan att leva på livets villkor?
Vågar vi inte längre känna på fysisk eller psykisk smärta?
Varför får ungdommar piller när tjejen/killen gör slut... varför är det farligt att må skit över en seperation... känns de värre nu för tiden?
Finns det kanske någon som tjänar på att vi blir sjukare?
Jag vill vara noga med att påpeka att jag definitivt inte har något emot mediciner i medicinskt syfte... nä det finns otaliga fall där detta har räddat liv... och det är en gåva att det finns mediciner att ge till de som behöver dem.
Vad jag vill komma till och vad som skrämmer skiten ur mig är att det verkar som om att det finns krafter som inte är intresserade av att vi ska klara av att leva på livets villkor... som vill lösa alla problem snabbt och låta oss slippa växa genom att klara av att hantera fullt normala känslor som uppstår när vi går igenom en kris.
När jag slutade knarka så försvann inte mitt drogsug över en natt... drogsug är en vad jag kallar för helt normal konsekvens av mitt knarkande... något som jag fick ta mig igenom... och som jag vet fortfarande skulle kunna dyka upp även om jag varit befriad från sådana sug under flera år nu... det är helt naturligt med drogsug för en narkoman som slutar knarka... jag är inte tvingad att peta i mig något för att jag är drogsugen.
Men när jag går in på en webbsida för ett läkemedelsföetag så kan de erbjuda mig medel mot mitt drogsug... i form av legala droger... jag kan välja att slippa vara drogsugen... helt legalt... jag är tacksam för att jag inte fick det valet när jag la av med droger... för jag hade givetvis valt den "lätta" vägen och sluppit ta konsekvanserna som jag själv skapat.
Ska dessa krafter ta över nu?
När jag var aktiv narkoman så slogs jag MOT samhället för att jag ville legalisera drogerna... å jag vill inte vara MOT någonting... så visst blir jag förvånad nu när jag vill leva som en god samhällsmedborgare på samhällets villkor... jag trodde ju att striden var över... att jag kunde vara FÖR drogfrihet och känna mig delaktig i ett samhälle som delade mina värderingar... inte att jag skulle känna mig MOT en samhällsstödd LEGALISERING av droger.
Egentligen är jag väl bara rädd för att inte få vara med nu heller...
Jag vill inte vara MOT någonting... nä jag vill vara FÖR det jag tror på istället... å nu har jag gått igång riktigt ordenligt på de allternativ som erbjuds de människor som tycker att det är jobbigt att knarka... eller det kanske är riktigare att säga de möjligheter till hjälp som erbjuds människor som tycker att det är jobbigt att leva på livets villkor.
Naturligtvis så tycker jag att ALLA ska få möjligheter till hjälp... precis vem som helst kan hamna i en livskris... och jag tror faktiskt att de flesta av oss någon gång hamnar i någon form av kris... det är väl lite grann livet på livets villkor... det händer katastrofer i våra liv... det finns människor som MED RÄTTA kan påstå att droger räddat livet på dem... som inte kunnat stå ut med sin situation utan drogerna helt enkelt... jag personligen tillhör inte denna kategori... visst var drogerna LÖSNINGEN på mina problem men jag hade kunnat klara mig utan dem om jag fått den möjligheten.
Nä det jag har gått igång på är hur samhället (som ju egentligen ska vara vi) har kappitulerat... för jag tror inte riktigt på att människor i t.ex Halland helt plötsligt av någon outgrundlig annledning har blivit ett folk som har fått oerhört ont överallt... så ont så att var tredje halläning idag måste käka värktabletter... vad hände... har vi blivit anfallna av främmande makt som för ett biologiskt krig mot oss utan att jag fattade det?
Kan det... jag bara ställer frågan... kan det vara som så att vi helt och hållet håller på att förlora förmågan att leva på livets villkor?
Vågar vi inte längre känna på fysisk eller psykisk smärta?
Varför får ungdommar piller när tjejen/killen gör slut... varför är det farligt att må skit över en seperation... känns de värre nu för tiden?
Finns det kanske någon som tjänar på att vi blir sjukare?
Jag vill vara noga med att påpeka att jag definitivt inte har något emot mediciner i medicinskt syfte... nä det finns otaliga fall där detta har räddat liv... och det är en gåva att det finns mediciner att ge till de som behöver dem.
Vad jag vill komma till och vad som skrämmer skiten ur mig är att det verkar som om att det finns krafter som inte är intresserade av att vi ska klara av att leva på livets villkor... som vill lösa alla problem snabbt och låta oss slippa växa genom att klara av att hantera fullt normala känslor som uppstår när vi går igenom en kris.
När jag slutade knarka så försvann inte mitt drogsug över en natt... drogsug är en vad jag kallar för helt normal konsekvens av mitt knarkande... något som jag fick ta mig igenom... och som jag vet fortfarande skulle kunna dyka upp även om jag varit befriad från sådana sug under flera år nu... det är helt naturligt med drogsug för en narkoman som slutar knarka... jag är inte tvingad att peta i mig något för att jag är drogsugen.
Men när jag går in på en webbsida för ett läkemedelsföetag så kan de erbjuda mig medel mot mitt drogsug... i form av legala droger... jag kan välja att slippa vara drogsugen... helt legalt... jag är tacksam för att jag inte fick det valet när jag la av med droger... för jag hade givetvis valt den "lätta" vägen och sluppit ta konsekvanserna som jag själv skapat.
Ska dessa krafter ta över nu?
När jag var aktiv narkoman så slogs jag MOT samhället för att jag ville legalisera drogerna... å jag vill inte vara MOT någonting... så visst blir jag förvånad nu när jag vill leva som en god samhällsmedborgare på samhällets villkor... jag trodde ju att striden var över... att jag kunde vara FÖR drogfrihet och känna mig delaktig i ett samhälle som delade mina värderingar... inte att jag skulle känna mig MOT en samhällsstödd LEGALISERING av droger.
Egentligen är jag väl bara rädd för att inte få vara med nu heller...
Att dansa nykter...
... är fullt möjligt...
... ALLA på bilden är drogfria... å vi har skitskoj.
Tänka sig det hade jag ingen aning om för en massa år sedan... nä då hade jag skrattat högt om någon hade sagt åt mig att festa loss en helg... nykter... jag hade trott att människan var galen... minst sagt.
Då hade jag nog hellre suttit i öknen och sugit på stenar... det lät roligare för mig på den tiden.
Vid denna tiden en fredag så hade jag troligtvis redan hunnit fyllna till en smula... eller dragit en lina eller två... å det hade känts helt naturligt... fan det var ju fredag.
Denna fredagen så ska jag ta det lugnt med min dotter... vi ska chilla lite framför TV:n, käka ostbågar å godis... trivas tillsammans helt enkelt... imorgon kommer det en polare hem till oss å vi ska laga lite käk... inte helt fel det heller... och min dotter behöver inte oroa sig en sekund för att hennes pappa ska bli för full eller flippa ut på något sätt... det VET hon.
Jag kan inte bara dansa nykter nu för tiden... nä jag kan göra massor av prylar... bland det häftigaste med att leva drogfritt är att det händer saker... innan var det mest snack... om vad som skulle hända och vad som hade hänt... men det hände inget... jag snackade mycket om att åka till Indien å flippa loss när jag var aktiv i mitt missbruk... men tror ni att jag kom dit... nä det var som vanligt mycket snack å lite verkstad... det fick vänta till jag blev drogfri... för nu får jag akta mig för vad jag vill och önskar mig... för nu händer det... naturligtvis hamnade jag i Indien... å flippade loss... kanske inte på det sättet som jag hade planerat när jag var aktiv... det handlade mycket om knark på den tiden... nä nu flippar jag och mina drogfria vänner loss på riktigt...
... å blir upplysta på ett helt annat sätt...
Livet är STORT... och mer kommer att visa sig... så länge jag följer den drogfria vägen... då är ALLT precis ALLT möjligt...
... ALLA på bilden är drogfria... å vi har skitskoj.
Tänka sig det hade jag ingen aning om för en massa år sedan... nä då hade jag skrattat högt om någon hade sagt åt mig att festa loss en helg... nykter... jag hade trott att människan var galen... minst sagt.
Då hade jag nog hellre suttit i öknen och sugit på stenar... det lät roligare för mig på den tiden.
Vid denna tiden en fredag så hade jag troligtvis redan hunnit fyllna till en smula... eller dragit en lina eller två... å det hade känts helt naturligt... fan det var ju fredag.
Denna fredagen så ska jag ta det lugnt med min dotter... vi ska chilla lite framför TV:n, käka ostbågar å godis... trivas tillsammans helt enkelt... imorgon kommer det en polare hem till oss å vi ska laga lite käk... inte helt fel det heller... och min dotter behöver inte oroa sig en sekund för att hennes pappa ska bli för full eller flippa ut på något sätt... det VET hon.
Jag kan inte bara dansa nykter nu för tiden... nä jag kan göra massor av prylar... bland det häftigaste med att leva drogfritt är att det händer saker... innan var det mest snack... om vad som skulle hända och vad som hade hänt... men det hände inget... jag snackade mycket om att åka till Indien å flippa loss när jag var aktiv i mitt missbruk... men tror ni att jag kom dit... nä det var som vanligt mycket snack å lite verkstad... det fick vänta till jag blev drogfri... för nu får jag akta mig för vad jag vill och önskar mig... för nu händer det... naturligtvis hamnade jag i Indien... å flippade loss... kanske inte på det sättet som jag hade planerat när jag var aktiv... det handlade mycket om knark på den tiden... nä nu flippar jag och mina drogfria vänner loss på riktigt...
... å blir upplysta på ett helt annat sätt...
Livet är STORT... och mer kommer att visa sig... så länge jag följer den drogfria vägen... då är ALLT precis ALLT möjligt...
"Jag vill inte att ni lyssnar på vad jag säger...
... utan att ni förstår vad jag menar."
Dessa ord hörde jag på radion idag när jag var på väg hem ikväll från en trevlig fotbollskväll med några kompisar.
Woow... tänkte jag... det ligger mycket i det... tydligen kom orden från en liten tio-årig kille som stammade... å hans ord fick mig att ta en funderare.
Jag tänkte på HUR jag säger det jag vill få fram...
på VILKA ORD jag använder... i vilket sammanhanget... till VEM... och inte minst VARFÖR.
För mig är det naturligtvis viktigt att fundera en smula på den kloka lilla killens ord... när jag är ute och föreläser så är det ett budskap jag vill förmedla... någonting som jag tror på... och då är det ju egentligen inte så viktigt vad jag säger... huvudsaken är ju att man fattar vad jag menar... och mitt verktyg är trots allt ord... och hur jag använder mig av dessa ord.
Jag har ju tidigare skrivit om att ingen fattade vad jag menade med att beskriva VågaVa:s verksamhet som flummig... att det var svårt att FÖRSTÅ att jag egentligen menade att vi var en väldigt SERIÖS förening... å ärligt... det tog ett tag... men nu fattar jag vad ni menar när ni säger att det var svårt att förstå *L*... så visst fattar jag vad killen menar med sina ord.
Jag vill inte att ni lyssnar på vad jag säger när jag påstår att det är värdelöst att knarka... att det inte funkar i längden... å att ingen blir lycklig av droger... nä... jag vill att ni FÖRSTÅR vad det är jag menar när jag säger det.
Lyckas jag få fram det budskapet till någon så är jag nöjd.
Dessa ord hörde jag på radion idag när jag var på väg hem ikväll från en trevlig fotbollskväll med några kompisar.
Woow... tänkte jag... det ligger mycket i det... tydligen kom orden från en liten tio-årig kille som stammade... å hans ord fick mig att ta en funderare.
Jag tänkte på HUR jag säger det jag vill få fram...
på VILKA ORD jag använder... i vilket sammanhanget... till VEM... och inte minst VARFÖR.
För mig är det naturligtvis viktigt att fundera en smula på den kloka lilla killens ord... när jag är ute och föreläser så är det ett budskap jag vill förmedla... någonting som jag tror på... och då är det ju egentligen inte så viktigt vad jag säger... huvudsaken är ju att man fattar vad jag menar... och mitt verktyg är trots allt ord... och hur jag använder mig av dessa ord.
Jag har ju tidigare skrivit om att ingen fattade vad jag menade med att beskriva VågaVa:s verksamhet som flummig... att det var svårt att FÖRSTÅ att jag egentligen menade att vi var en väldigt SERIÖS förening... å ärligt... det tog ett tag... men nu fattar jag vad ni menar när ni säger att det var svårt att förstå *L*... så visst fattar jag vad killen menar med sina ord.
Jag vill inte att ni lyssnar på vad jag säger när jag påstår att det är värdelöst att knarka... att det inte funkar i längden... å att ingen blir lycklig av droger... nä... jag vill att ni FÖRSTÅR vad det är jag menar när jag säger det.
Lyckas jag få fram det budskapet till någon så är jag nöjd.
Har DU fördommar om hur en NARKOMAN ser ut?
Det hade i alla fall jag för ett gäng år sedan... mina fördommar var så grundligt förankrade att de hjälpte mig att förneka att jag själv var en narkoman... ja faktiskt så var den sista som fattade att jag var narkoman... jag själv.
Visst låter det väl helt sjukt... å det var det ju... tragiskt men helt sant... och jag undrar ibland om det fortfarande finns människor som delar den uppfattning jag hade då... att man kunde se vem som var narkoman...
... att den vaaaaaaaanliga narkomanen satt i gathörnen och... led.
Tack å lov så VET jag idag... att en narkoman kan vara precis vem som helst... se ut hur som helst... och... ja det kunde ju till och med vara...
... jag själv... en helt vaaaaaaanlig VACKER OCH VÄRDEFULL människa... hur konstigt det än verkade.
Vem kunde ana det?
Visst låter det väl helt sjukt... å det var det ju... tragiskt men helt sant... och jag undrar ibland om det fortfarande finns människor som delar den uppfattning jag hade då... att man kunde se vem som var narkoman...
... att den vaaaaaaaanliga narkomanen satt i gathörnen och... led.
Tack å lov så VET jag idag... att en narkoman kan vara precis vem som helst... se ut hur som helst... och... ja det kunde ju till och med vara...
... jag själv... en helt vaaaaaaanlig VACKER OCH VÄRDEFULL människa... hur konstigt det än verkade.
Vem kunde ana det?
Hittade en påse tjack...
... utanför mitt jobb idag.
Å jag blev väldigt överumplad av min reaktion... inte för att jag hade några planer på att ta något... nä nä... stod och tog ett bloss utanför vår lokal och råkade slänga en blick ner på marken... och där låg en liten tjackpåse framför fötterna på mig.
Tog upp den... "va fan"... "kolla här", sa jag till Janne å Tobbe som stod brevid... en TJACKPÅSE... å det låg grejer i den... öppnade påsen och luktade på innehållet... å då slog den emot mig... den välbekanta lukten.
Det knöt sig i magen... å jag blev förvånad... det var ju så länge sedan jag kände den doften... å det kändes som igår... känslan var STARK... å jag kunde också känna att jag blev en smula... ja vad ska jag säga... liksom den där känslan när jag hade fixat grejer förr i tiden då jag fortfarande var en aktiv narkoman... lite hispig, stissig eller hur jag nu ska förklara det... en känsla som alltid kom när jag fått tag på knark men innan jag fick i mig grejorna.
Vi gick naturligtvis direkt in på toaletten och spolade ner skiten... men fortfarande så kunde jag känna hur hela grejen hade berört mig... som om det fanns en gen i mina celler... ett cellminne på nåt sätt... och det är med förvåning och en viss rädsla jag noterar min reaktion... va fan... jag har varit borta från detta i över tio år... å ändå reagerar jag så starkt.
Ibland så tar jag min drogfrihet för givet... har inte haft några drogsug på hur många år som helst... å jag fick det inte idag heller... mitt liv som nykter är helt fantastiskt... ingenting är omöjligt... och jag är fri att leva på livets villkor... men... jag blir aldrig fri från mitt förflutna... jag har ett ansvar som jag måste ta... och det är att regelbundet påminna mig om varifrån jag kommer... och vem jag är...
det blev verkligt idag... jag är narkoman... å jag kommer alltid att vara narkoman... det får jag ALDRIG glömma bort... för jag tänker fan i mig i fortsätta att vara en NYKTER NARKOMAN!!
Å jag blev väldigt överumplad av min reaktion... inte för att jag hade några planer på att ta något... nä nä... stod och tog ett bloss utanför vår lokal och råkade slänga en blick ner på marken... och där låg en liten tjackpåse framför fötterna på mig.
Tog upp den... "va fan"... "kolla här", sa jag till Janne å Tobbe som stod brevid... en TJACKPÅSE... å det låg grejer i den... öppnade påsen och luktade på innehållet... å då slog den emot mig... den välbekanta lukten.
Det knöt sig i magen... å jag blev förvånad... det var ju så länge sedan jag kände den doften... å det kändes som igår... känslan var STARK... å jag kunde också känna att jag blev en smula... ja vad ska jag säga... liksom den där känslan när jag hade fixat grejer förr i tiden då jag fortfarande var en aktiv narkoman... lite hispig, stissig eller hur jag nu ska förklara det... en känsla som alltid kom när jag fått tag på knark men innan jag fick i mig grejorna.
Vi gick naturligtvis direkt in på toaletten och spolade ner skiten... men fortfarande så kunde jag känna hur hela grejen hade berört mig... som om det fanns en gen i mina celler... ett cellminne på nåt sätt... och det är med förvåning och en viss rädsla jag noterar min reaktion... va fan... jag har varit borta från detta i över tio år... å ändå reagerar jag så starkt.
Ibland så tar jag min drogfrihet för givet... har inte haft några drogsug på hur många år som helst... å jag fick det inte idag heller... mitt liv som nykter är helt fantastiskt... ingenting är omöjligt... och jag är fri att leva på livets villkor... men... jag blir aldrig fri från mitt förflutna... jag har ett ansvar som jag måste ta... och det är att regelbundet påminna mig om varifrån jag kommer... och vem jag är...
det blev verkligt idag... jag är narkoman... å jag kommer alltid att vara narkoman... det får jag ALDRIG glömma bort... för jag tänker fan i mig i fortsätta att vara en NYKTER NARKOMAN!!
Drogfri...
... idag också.
Glömmer ofta bort det... tar liksom min drogfrihet för givet eftersom jag i väääääldigt många dagar har varit helt befriad från någon form av drogsug... å visst är det skönt att slippa dessa.
Grejen är att jag genom att glömma bort att jag är drogfri och missar en helt ljuvlig gåva...min TACKSAMHET.
När jag stannar upp och tänker till på att jag faktiskt är befriad från drogsug och ÄR drogfri... så är det lätt att hitta min tacksamhet... alla dessa belöningar jag fått genom att sluta peta i min droger.
Som att kunna titta människor i ögonen utan att behöva vika bort blicken...
eller att VETA att man kan lita på mig när jag bestämmer något med någon...
å inte att förglömma... att jag vågar lita på min omgivning *L*.
Jag brukar säga att drogfriheten inte ger mig någonting... mer än möjligheterna att göra vad jag vill med mitt liv.
Drogerna har aldrig varit mitt problem... nä tvärtom så var de ju lösningen på mina problem.
Visst fick jag MASSOR av problem tack vare mitt drogande... men det var inte själva drogen som var problemet... nä det var ju snarare att jag inte kunde titta någon i ögonen utan att vika bort blicken...
eller att ingen kunde lita på mig när jag bestämde något med någon...
å att jag inte litade på någon.
Hängde ni med? *L*
Glömmer ofta bort det... tar liksom min drogfrihet för givet eftersom jag i väääääldigt många dagar har varit helt befriad från någon form av drogsug... å visst är det skönt att slippa dessa.
Grejen är att jag genom att glömma bort att jag är drogfri och missar en helt ljuvlig gåva...min TACKSAMHET.
När jag stannar upp och tänker till på att jag faktiskt är befriad från drogsug och ÄR drogfri... så är det lätt att hitta min tacksamhet... alla dessa belöningar jag fått genom att sluta peta i min droger.
Som att kunna titta människor i ögonen utan att behöva vika bort blicken...
eller att VETA att man kan lita på mig när jag bestämmer något med någon...
å inte att förglömma... att jag vågar lita på min omgivning *L*.
Jag brukar säga att drogfriheten inte ger mig någonting... mer än möjligheterna att göra vad jag vill med mitt liv.
Drogerna har aldrig varit mitt problem... nä tvärtom så var de ju lösningen på mina problem.
Visst fick jag MASSOR av problem tack vare mitt drogande... men det var inte själva drogen som var problemet... nä det var ju snarare att jag inte kunde titta någon i ögonen utan att vika bort blicken...
eller att ingen kunde lita på mig när jag bestämde något med någon...
å att jag inte litade på någon.
Hängde ni med? *L*
Funderar...
... lite på saker som jag börjar ta för givet...
... som det här hur det har förändrats att gå in i affären där jag bor.
Jag går inte längre och smyger längs väggarna... tittar ner i golvet när jag möter någon.
Det känns inte längre som om jag är i centrum för allas blickar.
Kom ihåg att det kändes som att det blev alldeles tyst när jag klev in i affären, att det liksom kändes som att allt stannade upp och att jag var den mest hatade personen i universum... något som katten släpat in.
Idag så tar jag del av verkligheten... tittar mig omkring... hejar på de jag känner och känner mig som en del av verkligheten, blir glad när någon grattar mig för att jag blivit morfar *L*.
Det känns inte längre som om jag är misstänkt för att ha snott hela affären... nä... jag är "bara" en av alla som behöver handla något som finns i denna affär... en vaaaaaanlig produktiv och ansvarsfull medborgare i detta samhälle *L*.
Vilken frihet... att få vara en del av.
Lätt att glömma bort hur det var i det aktiva missbruket... att ta min drogfrihet för givet.
Ibland så kan det vara bra för mig att stanna upp och fundera lite... jämföra och se vilka vinster jag fått... och känna på den sköna känslan av tacksamhet för min drogfrihet... inte glömma bort hur det faktiskt var... att ta allt detta som jag fått för givet... som att kunna gå och handla utan att vara nojad *L*
... som det här hur det har förändrats att gå in i affären där jag bor.
Jag går inte längre och smyger längs väggarna... tittar ner i golvet när jag möter någon.
Det känns inte längre som om jag är i centrum för allas blickar.
Kom ihåg att det kändes som att det blev alldeles tyst när jag klev in i affären, att det liksom kändes som att allt stannade upp och att jag var den mest hatade personen i universum... något som katten släpat in.
Idag så tar jag del av verkligheten... tittar mig omkring... hejar på de jag känner och känner mig som en del av verkligheten, blir glad när någon grattar mig för att jag blivit morfar *L*.
Det känns inte längre som om jag är misstänkt för att ha snott hela affären... nä... jag är "bara" en av alla som behöver handla något som finns i denna affär... en vaaaaaanlig produktiv och ansvarsfull medborgare i detta samhälle *L*.
Vilken frihet... att få vara en del av.
Lätt att glömma bort hur det var i det aktiva missbruket... att ta min drogfrihet för givet.
Ibland så kan det vara bra för mig att stanna upp och fundera lite... jämföra och se vilka vinster jag fått... och känna på den sköna känslan av tacksamhet för min drogfrihet... inte glömma bort hur det faktiskt var... att ta allt detta som jag fått för givet... som att kunna gå och handla utan att vara nojad *L*