PETERS BLOGG

.

Rackarns vad jag har vant mig vid att kunna blogga varje dag... och det var ju liksom själva meningen då jag började skriva på denna sidan för några år sedan... jag får nästan nypa mig i armen när jag ser att jag hållit på att skriva en blogg sedan september 2008... det är ju helt overkligt... jag är ju en kille som inte kan skriva överhuvudtaget... det fick i alla fall jag lära mig i min skola... var bra på matte men helt värdelös på svenska... och visst... fattar inte så mycket om hur man bygger meningar och vet väl inte så mycket mer än vad ett substantiv, verb eller adjektiv är för någonting... som ni säkert har lagt märke till... för t.o.m. jag fattar ju att de här tre prickarna som jag med en dåres envishet håller fast vid när jag skriver här inte är någonting som man lär sig i skolan när det pluggas svenska... för mig är det mest en liten paus-markering... tror jag.

.

För mig är det viktigt att jag inte behöver vara så himla duktig och perfekt hela tiden... att det är okej att skriva en blogg trots att man var värdelös på svenskan i skolan... för i vad jag vill kalla för en perfekt värld är det helt okej att vara en smula mänsklig... att få ha lite fel och brister... och att känna att man duger helt perfekt ändå.

.

Att svara i min mobil hemma i Brännebassalt är inte skoj... jag vet ju aldrig hur många sekunder jag hinner prata innan det bryts och det är ganska stressande... minst sagt... och att inte kunna ringa upp från min fasta telefon i de lägena gör ju inte det hela bättre... egentligen så skulle jag naturligtvis skita i att svara... men det är svårt... jag hoppas ju varje gång att det ska funka... vilket det aldrig gör... det finns helt enkelt inte tillräckligt bra täckning för en mobil där jag bor.

.

Igår så ringde jag till Telia för att fråga om hur det egentligen låg till med lagningen av min telefonledning... hon berättade för mig att själva ledningen är det ett helt annat företag som har hand om... och att de hade mycket att göra eftersom det ju hade blåst några stormar när jag var i Indien... egentligen så finns det en garanti från Telia som säger att det max ska ta tre arbetsdagar innan ett telefonfel ska vara åtgärdat... men att detta tydligen är ett alldeles extra krångligt läge och att de inte har en aning om hur lång tid det kan ta innan jag har telefon igen... visserligen så kommer jag att få ersättning för att det tagit så lång tid... d.v.s. om jag själv hör av mig när min telefon börjat fungera igen och kan göra anspråk på att bli ersatt för mitt relativa "lidande" när jag varit utan min telefon och mitt internet.

.

På vardagarna så bryr jag mig inte så mycket om att jag inte har internet och telefon eftersom jag ju kopplar upp mig på dagtid... då kan jag betala mina räkningar på min dator och både svara och ringa i min mobil... men på helgen så är jag numera helt isolerad från omvärlden... för jag lever ju i det telefonlösa samhället... och visserligen så spelar det väl inte så stor roll att inte telefonen funkar... vad jag däremot har fått erkänna den senaste tiden är att det känns väldigt konstigt att inte kunna vara uppkopplad på nätet... alltid... en ganska intressant iakttagelse må jag säga.

.

Vi hade ju invigning på vårt senaste projekt VågaBo igår... samtidigt som AU (socialnämndens arbetsutskott) inte riktigt kunde enas om hur man vill stötta verksamheten... ett nytt förslag om att istället för att köpa upp enskilda platser ge oss ett föreningsbidrad dök upp... ett förslag som vi inte kan aceptera eftersom vi vill driva detta akutboende i samarbete med socialsekreterarna i Ljungby... den enda möjlighet som vi ser för att det ska finnas en garanti för en fortsättning efter du har nyktrat till och blivit drogfri på vårt akutboende... skulle vi bara ta emot ett föreningsbidrag så är risken uppenbar att vi "bara" har byggt en värmestuga... eller som vi säger här i Ljungby... ett nytt kategoriboende (ett gammalt klassiskt misslyckande i vår lilla kommun) där man istället för att vara ett stöd för de missbrukare som verkligen vill lägga av att missbruka... snarare möjliggör och underlättar för ett fortsatt missbruk... och det vill vi ju naturligtvis inte vara en del av... vi är ju faktiskt mer en förening som vill finnas för dem som väljer att leva ett drogfritt liv.

.

Det här är politik och jag tycker att det är mycket intressant... och det är inte utan att det finns ett visst underhållningsvärde i det heller... politik rör upp känslor och det kan ju vara rena rama "kriget" när olika åsikter driftas... det är lätt att fastna i "rätt eller fel" träsket... som alltid när det gäller åsikter.

.

Någon i AU tyckte annorlunda än oss... den människan är inte en idiot för det utan bara en människa som har en annan åsikt om en sakfråga... det är viktigt för mig att komma ihåg... och istället för att envist försöka prata ner den människan och försöka få henne att tycka som jag måste jag nog allt istället först lyssna på hennes agrument... för trots allt så är nog allt oftast din "fiende" som är din bästa "lärare".

.

Att blogga är ett ypperligt tillfälle för en självcentrerad människa som mig att berätta om vilka ovesäntligheter som helst... som ni säkert har märkt så har de senaste inläggen förvandlat min blogg till en "magsjukeblogg"... och det är ju på både ont och gott som jag konstaterar att på en egen blogg kan jag skriva om precis vad fan som helst... vad som kanske är underliggare är när jag kollar in på min statistik över bloggen och ser att det finns människor som läser vad jag skriver... även när det som nu handlar om något så till den milda grad ointressant som mina magbakterier... ska jag skratta eller gråta?

.

Nu ska jag upp till doktorn en sista gång sen hoppas jag att jag kan skriva om lite mer intressanta saker... som t.ex att det idag är invigning i Ljungby på vårt VågaBo... en i sig helt unik händelse... jag är så jävla stolt över att vara en del i detta projekt... istället för att som på vanligt lite "svenskt" maner vänta på att "någon annan" ska fylla ett behov så tog vi på VågaVa saken i egna händer... att det finns behov av akutboende lite överallt i vårt land visste vi... men istället för att berätta det för alla vi mötte och gnälla över att det inte fanns så gjorde vi lite tvärtom... vi byggde ett akutboende genom att renovera ett gammalt rappigt hus som vi lyckades få tag i... fixade med tillstånd under resans gång... något vi aldrig hade klarat utan en hel uppsjö av de engagerade människor vi har stött på i de olika myndigheter som vi har haft kontakt med i Ljungby... den sista lilla flingan av mitt myndighetsförakt har nästan helt försvunnit... tack vare de människorna som valt att ställa sig på vår sida... kanske är det så enkelt att när man gör någonting med hjärtat så smittar det av sig... ja kort sagt det har varit en fantastisk resa... och även om alla beslut inte är tagna ännu (vi hoppas att politikerna tar det sista positiva beslutet idag) så är det invigning... idag.

.

Så nu släpper jag förhopningsvis taget om min magsjukeblogg och förvandlar den till en lite mer politisk blogg... kanske t.o.m. en blogg som visar att det finns något som kan kallas för "praktisk politik"... som vi kan använda oss av i vår vardag... för så är det... "det är inte var vi varit som betyder något... utan vart vi är på väg".

.

Känner mig redan mycket bättre... och då är det bara en timme sedan jag svalde de 4 stycken piller som jag fått mig ordinerat av doktorn... snackade på nätet med en kompis som hade samma symtom och han berättade samma sak... att det redan efter några få timmar kunde kännas en märkbar förbättring... vi snackar nog rena rama dundermedicinen... och det gillar jag... för som en sann beroende så vill jag jag ha resultat snabbare än snabbt... helst igår.

.

Jag är ändå rätt stolt övet att ha gjort allting enligt "regelboken"... att jag inte hittar på en massa egna lösningar utan istället gått till doktorn och lyssnat på vad hon hade att säga... tagit emot den hjälp som erbjudits mig och gjort det som förväntats av mig... gått till apoteket... inte flippat över bara för att de inte hade min medicin på studs utan istället väntat ett extra dygn... tålmodigt och fylld med tillit till att det kommer att lösa sig till slut... och kanske jag inbillar mig... men fan... jag känner mig redan mycket bättre... äntligen.

.

Medicinen mot min giardiainfektion fanns ju inte att tillgå på ett enda av alla Halmstads apotek igår... men idag vid 16.00-tiden så ska det ha kommit in på apoteket vid stora torg... specialbeställd för att jag ska kunna bli frisk... jag känner mig utvald... och kan knappt vänta på att få proppa i mig mina fyra piller Fasigyn som tydligen ska hjälpa mig att bli frisk efter bara en dags pillerknaprande... ja, jag tror t.o.m. att jag ska svälja alla tabletterna på en gång.

.

1-(2-Etylsulfonyletyl)-2-metyl-5-nitroimidazol

eller med ett annat ord... Tinidazol.

.

Tinidazol är den verksamma substansen i Fasigyn som används för att ta död på Giardia lamblia (synonymt G. intestinalis, G. duodenalis), ett encelligt "urdjur", protozo... och det är inte utan att jag tröttnat lite på min encelliga polare som ju valt mig att bo i... nu är det dax för honom/henne/det att... flytta.

.

Ett annat verksamt "botemedel" som säkert funkat hade ju varit att brännas på bål.

.

Jag måste faktiskt erkänna att det börjar lite jobbigt att vara småkrasslig en längre tid och att jag verkligen hoppas att min medicin ska lösa detta problem för mig... inte för att jag varit så himla sjuk eller för att jag tappat 5 kilo i vikt... de 5 kilona vill jag ju inte ha tillbaka... utan mer för att få tillbaka lite av min energi som jag tror sjukdommen har snott från mig... den energin vill jag jag hellre lägga på roligare grejer.

.

Idag så fick jag då reda på vad det är för fel på mig... jag har drabbats av en... giardiainfektion... vilket tydligen är en parasit... eller som jag läste på nätet... "Giardiasis är en tarminfektion orsakad av Giardia lamblia (synonymt G. intestinalis, G. duodenalis), ett encelligt "urdjur", protozo. Flera genotyper avGiardia lamblia finns, men endast genotyp A och B infekterar människa. Parasiten invaderar ej vävnaderna."... ord och inga visor.

.

Men det var ändå skönt att få reda på vad det var som var fel på mig... och att det fanns ett botemedel för mig... en dunderkur på fyra piller antibiotika att ta på en och samma dag ska tydligen vara tillräckligt enligt min doktor... visserligen så blev jag en smula besviken när jag kastade mig till apoteket för att hämta ut botemedlet... och fick reda på att inget apotek i Halmstad eller Ljungby hade denna medicin i sitt lager... jag ville naturligtvis bli frisk omedelbums och blev så klart inte glad över det... men vad kan jag göra åt det... ingenting.

.

Snyltande gäster som valt min kropp som transportmedel för att flytta till Sverige.

Vad som också kunde skrämma mig lite var när jag fick reda på att det är en "allmänfarlig sjukdom"... så här står det på nätet om "min" sjukdom... "Giardiainfektion är enligt smittskyddslagen en allmänfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Smittskyddsinstitutet (SMI). Vid inhemsk smitta bör man söka utröna om smittspridning skett på daghem, om smitta spritts via dricksvatten etc. Vid misstanke om vatten- eller livsmedelsburna utbrott skall miljökontoret eller motsvarande i kommunen kontaktas. Giardiainfektion är en smittspårningspliktig sjukdom. Den sjuke behöver inte isoleras men ska ha hygienrekommendationer."

.

Ja jävlar... är det inte det ena så är det det andra... som hon sa... flickan som blödde näsblod.

.

Nu börjar jag tröttna på min magsjuka som jag drog på mig i Indien... för en vecka sedan gick jag till doktorn för att kolla så att det inte var något allvarligt... lämnade massor av prover och snackade med en doktor... hon berättade för mig att om jag inte hörde någonting av henne så skulle jag bara vänta och inte göra någonting... en vecka... och om det inte hade gått över till idag så skulle jag höra av mig igen... och nu har det gått en vecka och jag är fortfarande inte frisk.

.

En sak som jag lärt mig i min drogfrihet är att be om hjälp... jag kan inte fixa min magsjuka själv utan behöver be om hjälp... därför så har jag precis ringt för att beställa en ny tid hos doktorn (precis som hon sa att jag skulle göra om jag inte var frisk efter en vecka)... och har jag tur så kanske hon kan hitta på ett sätt för mig att bli frisk... typ en medicin eller nåt... man är ju inte så glad i att skriva ut pencillin längre men nu har jag varit magsjuk i över tre veckor och det börjar bli lite tröttsamt... tycker jag.

.

Det är lite frustrerande att vara maktlös över sin egen kropp... och det är tur att det finns doktorer att be om hjälp... så nu håller jag tummarna för att det finns ett botemedel som gör mig frisk på nolltid... jag känner hopp.

.

Och idag så träffas vi på ett KKM-möte (konventkommitemöte) för att planera sånt som behöver planeras... själv har jag blivit vald till ordförande i en underkommite... jag har i år ansvaret för programkommiten... vilket i huvudsak innebär att jag ska rodda ihop talare til vårt konvent... och än så länge har jag gjort ungefär... ingenting... frånsett att jag redan innan jag blev vald har lagt ut några små krokar till människor som jag skulle vilja se som talare på vårt finfina sommarkonvent.

.

Vårt sommarkonvent i Halmstad är verkligen någonting som jag kan rekomendera... har ni möjlighet så tycker jag att ni ska avsätta tid för ett besök... vill ni bo i en stuga på konventet får ni hänga er på telefonen den 1 februari då stugorna släpps för uthyrning under konventet... att det blir kommer att bli fullt kan ni ta för givet... men det finns även möjligheter att tälta på området... och när ni nu ändå är där så hoppas jag att ni hakar på min strandyoga... skulle det råka bli regn (vilket inte har hänt tidigare) så blir det paraply-yoga... en mycket trevlig aktivitet kan jag lova.

.

För 12 dagar sedan ringde jag till Telia och felanmälde min telefon (vilket ju också samtidigt är mitt internet) och då sa rösten till mig att det skulle ta 9 dagar innan det blev lagat... idag när jag ringer och kollar varför ingen har lagat den trasiga ledningen som ligger ca 100 meter från mitt hus... säger samma röst till mig att den kommer att vara lagad inom 7 arbetsdagar... på Telia har man rätt långa dagar.

.

Det är nog på både ont och gott som jag nu tillbringat snart två veckor utan varken sig telefon eller internet i Brännebassalt... eftersom jag inte har någon täckning på min mobil där jag bor så är det rätt lugnt när jag kommer hem... och det kan jag faktiskt tycka om... visserligen så har jag ju vant mig vid att kunna vara uppkopplad mot världen hela tiden även mitt ute i skogen men det kan jag ju inte göra så mycket åt just nu... istället så får jag ju helt enkelt "gilla läget".

.

Jag tror inte att det kommer att gå snabbare nu för Telia att laga min telefonledning nu när vintern kommit och hälsat på... och även om jag kan sakna min uppkoppling till yttervärlden så kan jag inte göra ett endaste dugg åt saken... förvisso finns det en sida i mig som mer än gärna skulle vilja ta chansen att störa sig järnet på den uppkommna situationen... påminna mig om att jag inte kan kolla min E-mail... gå in på FB... eller blogga hemifrån... men eftersom jag inte gillar den sidan av mig själv så väljer jag att välja bort den... skulle suget bli för stort så kan jag ju alltid sätta mig i min bil... åka en liten bit dit det finns täckning och logga in... men det räcker att jag vet att den möjligheten finns för att jag istället ska välja att göra det... sen... imorgon... för först så ska jag bara fixa en grej först... som typ kolla en film till... eller göra... ingenting.

.

Att göra ingenting är underskattat... tack till Telia som lär mig det.

.

Snön låg vit och vacker över min trädgård när jag tog ett kliv ut mot min bil i morse... en decimeter snö hade förvandlat Brännebassalt till ett vinterland... dubbdäcken hade inga problem med att ta sig ut på min helt oskottade väg... och det var mest bara så där tyst och vackert som det bara kan bli när snön lägger sig som ett täcke över naturen... och jag log med hela ansiktet... kanske tänkte jag på att det snart är dax för en liten resa igen... en skidresa.

.

Förvisso så har jag knappt hunnit landa från min resa till Indien och det var inte många dagar sedan jag låg och plaskade i det varma vattnet utanför stranden på Agonda Beach... men eftersom jag är en ovanligt lyckligt lottad kille så har jag förmånen att få uppleva mångfald på många sätt... ett av dessa är att jag kan byta ut en strand i Goa mot en skidbacke i Trysil som resmål... och kunna njuta av det... fullt ut... men mest av allt känner jag mig väldigt lyckligt lottad över att kunna "gilla läget" var jag än befinner mig... en förutsättning i mitt mål att kunna resa omkring i den enda verklighet som finns... nämligen den som pågår här och nu... hela tiden... året runt vart jag än befinner mig... och det är den resan som jag vill uppleva... hela tiden.

.

Ungefär så skrev han... ryssen med det krångliga namnet (Fjodor Dostojevskij)... och visst är det tänkvärda ord tycker jag... varje dag kan jag faktiskt välja hur jag väljer att se på tillvaron... t.ex. positivt eller negativt... inte för att det på något sätt tar bort de jobbiga situationer som drabbar oss människor lite då och då utan mer för att det är ett sätt som funkar för mig när det gäller att ta sig igenom alla de situationerna... många är de stunder då jag kännt mig helt förtvivlad och inte sett någon utväg men summa summarium så har jag ju faktiskt överlevt ända till nu... och inte bara överlevt... jag lever idag ett liv som är värt att leva... jag brukar säga till mig själv att alla mina val och händelser i livet har fört mig till det som jag har precis här och nu... och med det perspektivet finns det ju ingenting att vara rädd för.

.

Det som jag känner är viktigast för mig just idag är att flytta ut ur mitt eget huvud och ta del av verkligheten som pågår utanför mig själv... att observera min omgivning visar mig ofta med all önskvärd tydlighet vilka val jag har i alla möjliga situationer som ju kan uppkomma i mitt liv... och visst ser jag att det finns många som väljer att gå omkring i lera och sörja... men fan vet om jag inte tycker att det verkar mycket mer spännande när jag tittar på de människor som vågar ge sig ut på hal is och ha det glatt.