Äntligen...
... är vi då hemma igen.
Och hade jag inte vaccinerat mig för några veckor sedan så hade jag nog varit övertygad om att jag...
... blivit smittad av svininfluensan... eller grissnuvan som min vän kallar den...
... men fan... inte fan kan man väl få svininfluensan i Stockholm... där finns väl inga grisar... eller svin... eller räcker det att skaka hand med psykopat?
Jag är iallafall glad över att jag inte har varit sjuk i skolan... för där händer de grejer... processer... ja jävlar... att jobba tillsamman i en grupp och bo under samma tak i några dagar och nätter är verkligen en möjlighet att resa... in... och jag menar verkligen att resa in... och att med denna gruppens hjälp kolla lite vad som gömmer sig i mig själv... för som jag skrev för några dagar sedan... jag pluggar ju Addiktologi... och det är faktiskt läran om...
... mig själv... och många andra... för jag är inte ensam... långt ifrån...
... ja jag är inte ens galen... bara en helt vaaaaanlig snubbe som har reagerat en liten smula onormalt på något onormalt... och det är faktiskt helt normalt...
Och hade jag inte vaccinerat mig för några veckor sedan så hade jag nog varit övertygad om att jag...
... blivit smittad av svininfluensan... eller grissnuvan som min vän kallar den...
... men fan... inte fan kan man väl få svininfluensan i Stockholm... där finns väl inga grisar... eller svin... eller räcker det att skaka hand med psykopat?
Jag är iallafall glad över att jag inte har varit sjuk i skolan... för där händer de grejer... processer... ja jävlar... att jobba tillsamman i en grupp och bo under samma tak i några dagar och nätter är verkligen en möjlighet att resa... in... och jag menar verkligen att resa in... och att med denna gruppens hjälp kolla lite vad som gömmer sig i mig själv... för som jag skrev för några dagar sedan... jag pluggar ju Addiktologi... och det är faktiskt läran om...
... mig själv... och många andra... för jag är inte ensam... långt ifrån...... ja jag är inte ens galen... bara en helt vaaaaanlig snubbe som har reagerat en liten smula onormalt på något onormalt... och det är faktiskt helt normalt...
snabbt...
... kan det gå.
på vägen ut från stockholm blev det stopp i trafiken... och det bildades en lång kö... lite irritaton kände vi i bilen... sen kom det en massa blåljus från alla håll och kanter...
... och när vi till slut passerade platsen så tänkte jag på hur snabbt det kan gå... från att sitta och irritera sig i en bilkö... till att ligga skadad i en ambulans... och passera förbi den bilkö som olyckan där jag skadat mig orsakat...
... och när jag tänkte det var jag tacksam över att sitta i en bilkö istället för att ligga i ambulasen som nyss passerade mig...
redovisning...
... i morgon...
... ja jävlar... redovisning av ännu ett kappitel av mig själv... jo så är det... jag pluggar i plugget som undervisar om peter... av peter... till peter... så jag tror nog att redovisningen ska gå bra... hur sv sårt kan det vara att vara mig själv bland mig själv?
plugga...
... plugga... plugga... plugga... plugga... plugga... insikt... wooow... plugga... plugga... plugga... plugga... plugga... plugga... mulle... plugga... plugga...
tillfrisknandet...
... har inga gränser...
... kan jag med fog påstå efter ett möte i vår huvudstad... och maten vi åt på ett thai-hak var fantastisk... 6 vågavagubbar av 5 möjliga... hejåhå gungapå
snart framme...
... i stockholm.
denna gången är vår skola i stockholm och vi slipper att åka hela vägen till kramfors...
... så nu har vi läst läxor... skrattat mycket... hunnit med ett styrelsemöte i jönköping... och skrattat lite till...
... nu ska vi käka och dra på möte i den stora stan... tack å hej leverpastej
Datorfri...
... kommer jag att vara i några dagar.
Nu drar jag iväg till Stockholm för att utbilda mig... möjligtvis så kommer jag att slänga iväg en liten "mini-blogg" via telefonen... men i stort sett så kommer jag att återgå till forntiden i några dar... kanske kommer ni som har några år på nacken ihåg den tiden... det var då man träffades och pratades vid öga mot öga... eller som vi moderna människor säger... IRL...
... spännande...
Nu drar jag iväg till Stockholm för att utbilda mig... möjligtvis så kommer jag att slänga iväg en liten "mini-blogg" via telefonen... men i stort sett så kommer jag att återgå till forntiden i några dar... kanske kommer ni som har några år på nacken ihåg den tiden... det var då man träffades och pratades vid öga mot öga... eller som vi moderna människor säger... IRL...
... spännande...
Piller-...
... trillande mot det mesta.
Jo det verkar vara modellen nu när forskarna upptäckt att det finns ett belöningsystem mellan öronen på oss... och att vi som knarkar, super, hetsäter, sexmissbrukar (oj, det kanske man inte har kommit på... än... jaja det bjuder jag på)... gärna vill aktivera det belöningsystemet... och jag kan väl bara lyfta på hatten för forskarna som nu har kommit på att det inte "bara" beror på att vi är "dumma i huvudet" som missbrukar... utan att vi faktiskt gör det av en anledning...
... och visst kan jag förstå att de mer än gärna vill lösa "problemet"... men fan... hallå...
... tror ni verkligen på allvar att piller är rätt modell?
Jag är glad över att man forskat fram att jag inte är "dum i huvudet"... och jag gillar att man börjar förstå sambandet mellan olika sorters missbruk... i över 10 år har jag varit ute och föreläst om just detta samband så naturligtvis är det en jättebekräftelse på vad jag listat ut genom att studera mig själv och mina beteende...
... nu önskar jag bara att jag ska kunna göra forskarna intresserade av min lösning på detta problem... men det är ju klart... vem vill ha en andlig lösning på ett problem... det verkar väl lite väl flummigt?
Men jag kan inte låta bli att undra vilket som är mest "flummigt" egentligen...
Jo det verkar vara modellen nu när forskarna upptäckt att det finns ett belöningsystem mellan öronen på oss... och att vi som knarkar, super, hetsäter, sexmissbrukar (oj, det kanske man inte har kommit på... än... jaja det bjuder jag på)... gärna vill aktivera det belöningsystemet... och jag kan väl bara lyfta på hatten för forskarna som nu har kommit på att det inte "bara" beror på att vi är "dumma i huvudet" som missbrukar... utan att vi faktiskt gör det av en anledning...
... och visst kan jag förstå att de mer än gärna vill lösa "problemet"... men fan... hallå...
... tror ni verkligen på allvar att piller är rätt modell?
Jag är glad över att man forskat fram att jag inte är "dum i huvudet"... och jag gillar att man börjar förstå sambandet mellan olika sorters missbruk... i över 10 år har jag varit ute och föreläst om just detta samband så naturligtvis är det en jättebekräftelse på vad jag listat ut genom att studera mig själv och mina beteende...
... nu önskar jag bara att jag ska kunna göra forskarna intresserade av min lösning på detta problem... men det är ju klart... vem vill ha en andlig lösning på ett problem... det verkar väl lite väl flummigt?
Men jag kan inte låta bli att undra vilket som är mest "flummigt" egentligen...
Filmad...
... för en dokumentär.
Jo så är det... idag så kom det ner ett gäng från en skola i stan och började filma en dokumentär om mig... jag tror att det blir ett lite annat upplägg än mina egna dokumentärfilmer... jag har ju gjort en hel del film med mig själv i huvudrollen...
... ibland t.o.m. med ett budskap... som denna.
Annars så har ju denna dagen rasat iväg med en väldig fart... massor av prylar att fixa innan vi drar iväg till vår utbildning imorgon... så jag har inte ens hunnit med att blogga... och det fick mig att känna lite stress faktiskt... men jag hann iallafall med att springa min morgonrunda... och fan vet om det inte var den sista vardagen i år som det gick att springa... för det börjar bli lite mörkt så tidigt på dagen... och då får jag ju nöja mig med att springa på helgerna...
... oj vad konstigt det känns... jag har ju blivit en van springare... det är ju mitt sätt att starta dagen... shit... vad hände... har JAG blivit en träningsnarkoman?
Jo så är det... idag så kom det ner ett gäng från en skola i stan och började filma en dokumentär om mig... jag tror att det blir ett lite annat upplägg än mina egna dokumentärfilmer... jag har ju gjort en hel del film med mig själv i huvudrollen...
... ibland t.o.m. med ett budskap... som denna.
Annars så har ju denna dagen rasat iväg med en väldig fart... massor av prylar att fixa innan vi drar iväg till vår utbildning imorgon... så jag har inte ens hunnit med att blogga... och det fick mig att känna lite stress faktiskt... men jag hann iallafall med att springa min morgonrunda... och fan vet om det inte var den sista vardagen i år som det gick att springa... för det börjar bli lite mörkt så tidigt på dagen... och då får jag ju nöja mig med att springa på helgerna...
... oj vad konstigt det känns... jag har ju blivit en van springare... det är ju mitt sätt att starta dagen... shit... vad hände... har JAG blivit en träningsnarkoman?
Hinner inte...
... blogga just nu.
En dokusåpa...
... om dokusåpor.
Kan inte det vara en idé... att skapa en docusåpa om att vara med i en dokusåpa... eller är det vad blaskan redan sysslar med...
... kör en dokusåpa om dokusåpor?
Kan inte det vara en idé... att skapa en docusåpa om att vara med i en dokusåpa... eller är det vad blaskan redan sysslar med...
... kör en dokusåpa om dokusåpor?
Nja...
... de klarar sig nog en vecka till.
Det var den första tanken som slog mig... och det var även någonting som jag hade bestämt mig för när jag började skriva här och nu... och så "råkade" jag stoppa...
... ner fingret i krukan...
... väääääldigt torrt... suck... men va fan... tanke... beslut... och inte minst... handling...
... och de få blommor som lyckats överleva hemma hos mig... gör vågen (vitsigt va?*L*).
Och ännu en gång så får jag väl lov att erkänna att det känns rätt bra att ha gjort någonting bra... för visst tycker mina blommor att det är en gåva att få vatten... ja för dem handlar det ju bokstavligt talat om liv och död... de lever ju sina liv och är helt och hållet beroende av min omsorg... usch... den insikten kändes inte bra... jag är ju fan en mördare...
... en nördig blommördare...
Det var den första tanken som slog mig... och det var även någonting som jag hade bestämt mig för när jag började skriva här och nu... och så "råkade" jag stoppa...
... ner fingret i krukan...
... väääääldigt torrt... suck... men va fan... tanke... beslut... och inte minst... handling...
... och de få blommor som lyckats överleva hemma hos mig... gör vågen (vitsigt va?*L*).
Och ännu en gång så får jag väl lov att erkänna att det känns rätt bra att ha gjort någonting bra... för visst tycker mina blommor att det är en gåva att få vatten... ja för dem handlar det ju bokstavligt talat om liv och död... de lever ju sina liv och är helt och hållet beroende av min omsorg... usch... den insikten kändes inte bra... jag är ju fan en mördare...
... en nördig blommördare...
En rökfri...
... rökare... nykter narkoman och motionerande soffliggare.
Ja, jävlar... på min springerirunda i morse så funderade jag lite... jag gör mitt bästa för att låta bli men det går lite si och så med det... får väl så himla mycket syre i huvudet så att det är svårt att "stänga av" helt... eller så är det en träningssak... och det var rätt trevliga funderingar jag hade.
Jag kom helt plötsligt på att jag ju fortfarande är en rökfri rökare... något som jag tyvärr glömmer bort flera dagar i sträck ibland... men jag blev påmind i veckan av en kollega på VågaVa som håller på att sluta röka... jag träffar ju på en och annan som ska sluta både med cigg och droger... sen... imorgon... de ... ska bara fixa en grej först... och jag kan ju känna igen mig i det resonemanget... fortfarande... trots att jag har varit drogfri i över 11 år... och rökfri i snart ett helt år... och när jag var ute i skogen idag så funderade jag på varför jag fixar att hålla mig drogfri... rökfri... och till råga på allt börja springa i skogen.
Och när jag sprang där så blev jag nästan lite förvånad över hur lätt det gått för mig... jag har fortfarande inte behövt ta något återfall... varken på drogerna eller ciggen... hur man tar återfall i springeriet vet jag faktiskt inte... kan man det?
Vad har då jag gjort som gör att det funkar för mig... eftersom jag inte är ett endaste dugg annorlunda måste det ju betyda att min "modell" skulle kunna funka även för någon annan än mig... vilket den naturligtvis redan gör och alltid har gjort... min väg är ju någoting som jag valt att ta emot av de som ville ge bort den... och var rätt enkelt eftersom jag valde att ta rygg på vinnarna... de som gått före och hade ett liv som jag ville ha... även om jag skulle vilja att det var jag som hittat på det alldeles själv... iallafall om mitt EGO fick bestämma.
Och egentligen så har jag ju inte gjort så mycket... mer än berikat mitt liv med ett val... för jag har ju inte slutat med någonting... jag är ju fortfarande en narkoman... en rökare... och en soffliggare... och kanske är det just det som är hemligheten för att det funkar så bra för mig... att jag fullt ut har accepterat den verkligheten... det känns inte konstigt för mig att vara drogsugen (även om det är länge sedan jag hade ett drogsug) och det skrämmer mig inte...
... jag är ju narkoman och att vara drogsugen hör ju liksom till...
... och när jag accepterar den verkligheten får jag omedelbart ett val... att peta i mig en drog eller strunta i det... ja tack eller nej tack... och här kommer det riktigt häftiga... oavsett vad jag väljer så försvinner mitt drogsug... och om jag säger ja tack... så kan jag lägga märke till att mitt drogsug försvann redan innan jag petade i mig drogen... samma lika när jag säger nej tack... mitt drogsug försvinner... visst det kan ta några minuter och jag kommer aldrig att komma ihåg exakt när det försvann men helt plötsligt så kommer jag på att jag inte är drogsugen längre... det har även fått mig att förstå att mitt drogproblem inte handlar om droger hur konstigt det än kan låta...
... och jag har nu också provat denna modell på min rökning... som ett experiment... och det funkar fan precis likadant för mig... den fysiska "avtändningen" av nikotinet var rent ut sagt skrattretande löjlig... och att det finns hur mycket hjälpmedel som helst när jag ska sluta röka är enligt mitt sätt att se på saken inget annat än ett mycket god affärsidé...
... det är ju för fan lika dyrt att använda sig av "sluta röka-prylarna" som att röka.
Men om det är någon som använder sig av dessa produkter för att bli rökfri så är det ju bra... allt som funkar är bra... att jag har hittat min väg är bra för mig... skulle någon välja att bli drogfri genom att banka en sten i huvudet på sig själv så är det ju hur bra som helst... så länge det funkar... som mitt sätt funkar för mig...
... och mitt sätt är att inte sluta med någonting... utan att istället erbjuda mig själv ett val... ett val som jag kan ta flera gånger om dagen om jag vill... ett mycket enkelt val...
... nämligen... ja tack eller nej tack.
Ja, jävlar... på min springerirunda i morse så funderade jag lite... jag gör mitt bästa för att låta bli men det går lite si och så med det... får väl så himla mycket syre i huvudet så att det är svårt att "stänga av" helt... eller så är det en träningssak... och det var rätt trevliga funderingar jag hade.
Jag kom helt plötsligt på att jag ju fortfarande är en rökfri rökare... något som jag tyvärr glömmer bort flera dagar i sträck ibland... men jag blev påmind i veckan av en kollega på VågaVa som håller på att sluta röka... jag träffar ju på en och annan som ska sluta både med cigg och droger... sen... imorgon... de ... ska bara fixa en grej först... och jag kan ju känna igen mig i det resonemanget... fortfarande... trots att jag har varit drogfri i över 11 år... och rökfri i snart ett helt år... och när jag var ute i skogen idag så funderade jag på varför jag fixar att hålla mig drogfri... rökfri... och till råga på allt börja springa i skogen.
Och när jag sprang där så blev jag nästan lite förvånad över hur lätt det gått för mig... jag har fortfarande inte behövt ta något återfall... varken på drogerna eller ciggen... hur man tar återfall i springeriet vet jag faktiskt inte... kan man det?
Vad har då jag gjort som gör att det funkar för mig... eftersom jag inte är ett endaste dugg annorlunda måste det ju betyda att min "modell" skulle kunna funka även för någon annan än mig... vilket den naturligtvis redan gör och alltid har gjort... min väg är ju någoting som jag valt att ta emot av de som ville ge bort den... och var rätt enkelt eftersom jag valde att ta rygg på vinnarna... de som gått före och hade ett liv som jag ville ha... även om jag skulle vilja att det var jag som hittat på det alldeles själv... iallafall om mitt EGO fick bestämma.
Och egentligen så har jag ju inte gjort så mycket... mer än berikat mitt liv med ett val... för jag har ju inte slutat med någonting... jag är ju fortfarande en narkoman... en rökare... och en soffliggare... och kanske är det just det som är hemligheten för att det funkar så bra för mig... att jag fullt ut har accepterat den verkligheten... det känns inte konstigt för mig att vara drogsugen (även om det är länge sedan jag hade ett drogsug) och det skrämmer mig inte...
... jag är ju narkoman och att vara drogsugen hör ju liksom till...
... och när jag accepterar den verkligheten får jag omedelbart ett val... att peta i mig en drog eller strunta i det... ja tack eller nej tack... och här kommer det riktigt häftiga... oavsett vad jag väljer så försvinner mitt drogsug... och om jag säger ja tack... så kan jag lägga märke till att mitt drogsug försvann redan innan jag petade i mig drogen... samma lika när jag säger nej tack... mitt drogsug försvinner... visst det kan ta några minuter och jag kommer aldrig att komma ihåg exakt när det försvann men helt plötsligt så kommer jag på att jag inte är drogsugen längre... det har även fått mig att förstå att mitt drogproblem inte handlar om droger hur konstigt det än kan låta...
... och jag har nu också provat denna modell på min rökning... som ett experiment... och det funkar fan precis likadant för mig... den fysiska "avtändningen" av nikotinet var rent ut sagt skrattretande löjlig... och att det finns hur mycket hjälpmedel som helst när jag ska sluta röka är enligt mitt sätt att se på saken inget annat än ett mycket god affärsidé...
... det är ju för fan lika dyrt att använda sig av "sluta röka-prylarna" som att röka.
Men om det är någon som använder sig av dessa produkter för att bli rökfri så är det ju bra... allt som funkar är bra... att jag har hittat min väg är bra för mig... skulle någon välja att bli drogfri genom att banka en sten i huvudet på sig själv så är det ju hur bra som helst... så länge det funkar... som mitt sätt funkar för mig...
... och mitt sätt är att inte sluta med någonting... utan att istället erbjuda mig själv ett val... ett val som jag kan ta flera gånger om dagen om jag vill... ett mycket enkelt val...
... nämligen... ja tack eller nej tack.
Det finns ingen kärlek...
... som riktig kärlek.
Och då menar jag inte att vara förälskad i förälskelsen... även om detta psykotiska tillstånd tilltalar mig... och det är ju något som jag gärna upplever... gång på gång på gång på gång å på gång igen... lite som en drog för mig... måste jag lite motvilligt erkänna... och många gånger har jag också trott att förälskelsen var den riktiga kärleken... det har hänt mer än en gång att jag stannat kvar lite för länge i en dysfunktionell relation för att få uppleva den där första känslan... bara en gång till.
Nä jag vill inte ens begränsa riktig kärlek till tvåsamheten... den är ju så mycket större än så... kärleken... ja jag är nog beredd att tro att den riktiga kärleken är allt som finns... att hela alltet faktiskt egentligen är kärlek... för när jag fattar kärleken så behöver jag inte längre förstå dess motsats... rädslan... och då kan jag ju ta bort den... rädslan alltså... och då är ju allt som finns kvar... kärlek... den riktiga kärleken... den som vissa nog väljer att kalla för...
... GUD (eller en kraft starkare än vi själva som vi nu väljer att uppfatta den)
Och då menar jag inte att vara förälskad i förälskelsen... även om detta psykotiska tillstånd tilltalar mig... och det är ju något som jag gärna upplever... gång på gång på gång på gång å på gång igen... lite som en drog för mig... måste jag lite motvilligt erkänna... och många gånger har jag också trott att förälskelsen var den riktiga kärleken... det har hänt mer än en gång att jag stannat kvar lite för länge i en dysfunktionell relation för att få uppleva den där första känslan... bara en gång till.
Nä jag vill inte ens begränsa riktig kärlek till tvåsamheten... den är ju så mycket större än så... kärleken... ja jag är nog beredd att tro att den riktiga kärleken är allt som finns... att hela alltet faktiskt egentligen är kärlek... för när jag fattar kärleken så behöver jag inte längre förstå dess motsats... rädslan... och då kan jag ju ta bort den... rädslan alltså... och då är ju allt som finns kvar... kärlek... den riktiga kärleken... den som vissa nog väljer att kalla för...
... GUD (eller en kraft starkare än vi själva som vi nu väljer att uppfatta den)
Plugg och Västindien...
... hänger ihop för mig.
Vi ska ju åka upp till skolan på tisdag... så det var väl tänkt att det skulle pluggas lite denna helgen... just nu håller jag på att som en del i min undervisning läsa...
..."Flodhästen i vardagsrummet"...
... det är en i mitt tycke väldigt bra bok om medberoende och mötet med barnet inom oss... och jag blir en smula förvånad när jag upptäcker delar i denna bok som jag använder när jag föreläser... jag läste boken för snart 10 år sedan och det är med en viss förvåning och lite glädje jag hajar att det har fastnat något mellan mina öron redan då...
... och lite så är det med vår utbildning tycker jag... att det mesta vi pluggar kan jag ju redan... och det säger jag inte för att verka duktig eller på grund av något högmod... nä det är ett påstående som jag med visst fog kan stå för... jag har lärt mig massor i mitt jobb med VågaVa... mer än vad jag vågat tro faktiskt... det blir jättetydligt i vår utbildning... det mesta av litteraturen vi ska plugga har jag redan läst... och mer därtill... oftast av ett egenintresse... både mitt jobb och min utbildning handlar ju om mig själv... och jag har valt att tillfriskna med hjälp av ett program som i stora stycken handlar om att lära känna mig själv... så det är ju inte så konstigt om vissa delar av vår utbildning är repriser för mig.
Nä det häftigaste och mest lärorika för mig med vår utbildning är vår... gruppprocess... det händer grejer som fan när vår grupp lever tillsammans i några dagar och nätter... och jag är så jävla tacksam för att jag har fått lära mig vikten av att använda sig av gruppen som verktyg för min personliga utveckling... och här har jag chansen... och det är intressant på flera sätt att få vara med i en så här motiverad grupp med så mycket kunskap... dels för att jag lär mig massor och utvecklas... men även som ett bevis på att min idé... om att "värstingresor" för personal har alla förutsättningar att bli en hejdundrande succé... och jag tror fortfarande att ett lämpligt ställe för dessa resor faktiskt vore...
... västindien... det nog även tillräckligt provokativt för lite gratisreklam i blaskan...
... de brukar ju gilla att skriva om värstingresor... synd bara att de glömde att redovisa att det var en av de billigaste och bästa behandlingar som vi haft i detta landet... ja förutom VågaVa då såklart *L*...
Vi ska ju åka upp till skolan på tisdag... så det var väl tänkt att det skulle pluggas lite denna helgen... just nu håller jag på att som en del i min undervisning läsa...
..."Flodhästen i vardagsrummet"...
... det är en i mitt tycke väldigt bra bok om medberoende och mötet med barnet inom oss... och jag blir en smula förvånad när jag upptäcker delar i denna bok som jag använder när jag föreläser... jag läste boken för snart 10 år sedan och det är med en viss förvåning och lite glädje jag hajar att det har fastnat något mellan mina öron redan då...
... och lite så är det med vår utbildning tycker jag... att det mesta vi pluggar kan jag ju redan... och det säger jag inte för att verka duktig eller på grund av något högmod... nä det är ett påstående som jag med visst fog kan stå för... jag har lärt mig massor i mitt jobb med VågaVa... mer än vad jag vågat tro faktiskt... det blir jättetydligt i vår utbildning... det mesta av litteraturen vi ska plugga har jag redan läst... och mer därtill... oftast av ett egenintresse... både mitt jobb och min utbildning handlar ju om mig själv... och jag har valt att tillfriskna med hjälp av ett program som i stora stycken handlar om att lära känna mig själv... så det är ju inte så konstigt om vissa delar av vår utbildning är repriser för mig.
Nä det häftigaste och mest lärorika för mig med vår utbildning är vår... gruppprocess... det händer grejer som fan när vår grupp lever tillsammans i några dagar och nätter... och jag är så jävla tacksam för att jag har fått lära mig vikten av att använda sig av gruppen som verktyg för min personliga utveckling... och här har jag chansen... och det är intressant på flera sätt att få vara med i en så här motiverad grupp med så mycket kunskap... dels för att jag lär mig massor och utvecklas... men även som ett bevis på att min idé... om att "värstingresor" för personal har alla förutsättningar att bli en hejdundrande succé... och jag tror fortfarande att ett lämpligt ställe för dessa resor faktiskt vore...
... västindien... det nog även tillräckligt provokativt för lite gratisreklam i blaskan...
... de brukar ju gilla att skriva om värstingresor... synd bara att de glömde att redovisa att det var en av de billigaste och bästa behandlingar som vi haft i detta landet... ja förutom VågaVa då såklart *L*...
