Intervju...

... för 1177.se.
.
Idag så kommer det ner en snubbe från Göteborg för att intervjua mig... faller detta väl ut så kommer jag att blogga om mig själv och min drogfrihet på 1177.se under tre månader... och naturligtvis så ser jag detta som en fin utmaning... visst... det blir ju inte samma sak som den här bloggen som jag ju mest använder för att få ur mig mina tankar och funderingar om ditten och datten... och vi ska ju inte gå händelserna i förväg... killen ska ju träffa mig för en intervju först... men... jag är faktiskt helt övertygad om att jag har ett budskap att förmedla... trots allt så har jag ju lyckats hålla mig drogfri i över 19 år och det är ju inte fy skam för en gammal narkoman... hur JAG gjort för att fixa detta mirakel kanske kan ge någon ett hopp om att han eller hon också skulle kunna klara av den bedriften... för som vi brukar säga... tar vi rygg på vinnarna så blir vi själva vinnare... och det är med en viss stolthet som jag kan konstatera att jag själv är en... ja ta mig fan... en vinnare.
.
Varje drogfri beroende är en... vinnare.
 

Utmaningar...

... är intressanta.
.
Jag vågar påstå att jag har en riktigt bra föreläsning... och den ultimata tiden jag behöver är ca. 2 timmar om jag vill leverera mitt budskap på bästa sätt... nu har jag fått en utmaning som heter duga när jag "bara" har en timme på mig... och jag funderar lite på vad jag kan ta bort utan att förstöra helheten... när man föreläser om beroendet så tror ju många att det handlar om droger... så jag har beslutat mig för att plocka bort biten om hur och varför jag använder mig av en kemisk lösning på min beroendeproblematik... nu kommer det inte att räcka... jag har fortfarande minst en halvtimme kvar för att komma ner till en timme... vad kan jag ta bort utan att mitt budskap försvinner?
.
Utmaningar är spännande... och förhoppningsvis utvecklande.
.
 
 

Kontrasterna...

... är tydliga.
.
Igår så var jag på VågaVa i Ljungby och idag så hänger jag i Halmstad där vi ju också finns... det är en märkbar skillnad eftersom AF i Halmstad inte tyckte att det var något jobb vi utförde när vi inte startade upp olika projekt för att tjäna ihop pengar till vår verksamhet... det räckte inte att finnas till hands för de personer som sökte sig till oss för att få hjälp med sitt missbruk eller anhörigproblematik.
.
Om vi gjort rätt eller fel i Halmstad får väl framtiden utvisa... en sak är i alla fall säker och det är att det finns ett behov av stöd och hjälp för vår målgrupp... det är långt ifrån alla som vågar/vill söka hjälp av kommunen... och då kan det vara guld värt att ha ett ställe att gå till och kunna vara helt anonym... helt kravlöst... att vi gör ett fantastiskt arbete när vi hjälper varandra att bibehålla vår drogfrihet är ställt utom allt tvivel... vi kanske inte tjänar massor av stålar men å andra sidan så sparar vi in tillräckligt med pengar och mänskligt lidande för att vän av ordning säkert förstår att vi är en mycket lönande verksamhet.
.
Vårt huvudmål är att alla som vill ska få en realistisk chans att kunna leva livet på livets villkor... drogfri.
.
Kärlek är också rikedom.
 

VågaVa...

... har blivit STORT.
.
Sitter här i Ljungby och funderar lite över hur VågaVa har vuxit genom åren som gått... det var allt några år sedan jag och leffe satt i den lilla lägenheten på Olofsgatan 3 och lät en idé bli verklighet... nu sitter jag på skånegatan 2 och slås av hur himla bra det blev till slut... fullt av boende på vårt VågaBo i Ljungby, Halmstad, Lidhult och ute på landet i VågaVilla... redovisningar och avslutningar på vår öppenvårdsbehandling... en secondhandaffär... möbelavdelning... snickeri... cykelverkstad... och sist men inte minst... ett ställe att komma till om man har problem med missbruk eller har någon i sin närhet som missbrukar... eller "bara" känner sig lite utanför och vill ha en gnutta kärlek.
.
VågaVa vacker och värdefull.

Alla dessa...

... röster mellan öronen.
.
Jag har ju som någon säkert vet nålat fast mig i ett hörn nu... den 1 september har jag gjort till dagen då jag hade tänkt mig att bli rökfri en gång för alla... och det är med skräckblandad förtjusning som jag ser denna dagen närma sig med stormsteg... en sida i mig ser fram emot utmaningen... och en annan mer obstinat sida i mig blir mest bara förbannad... det är onekligen ganska intressant att ha alla dessa motstridiga röster mellan mina öron... naturligtvis så förstår jag att det kommer att bli en känslomässig resa och att mina inre röster härstammar från dessa känslor... tävlingsrösten jublar... och den lilla treåringen i mig är arg... den övriga kommitén mellan öronen sitter fortfarande ganska tyst... visst... förnuftets röst berättar på sitt sakliga tråkiga sätt att det är väl inte så mycket att snacka om... och rebellen lutar sig tillbaka och väntar trygg i sin förvissning att det snart kommer att dyka upp en möjlighet att göra revolt mot hela idén.
.
Själv blir jag mest trött på alla dessa röster.
.
Det är med motstridiga känslor jag närmar mig den 1 september... och rökfriheten.
 

Jag fick en...

... förfrågan.
.
Det ringde en kille och frågade om jag kunde tänka mig att skriva en blogg under tre månader på 1177.se... jag blev naturligtvis glad över erbjudandet och tackade omedelbums ja... det enda jag tror mig veta är att det ska handla om min resa in i tillfrisknandet... vad som har funkat för mig och hur jag gör för att bibehålla min drogfrihet... och tro det eller ej... men jag är helt övertygad om att det kommer att bli hur bra som helst... visserligen så kanske jag får tänka på hur jag skriver... och vad jag skriver... jag har väl redan lite funderingar om vad jag ska skriva om... eller nja... det kanske vore mer sant att skriva att jag inte oroar mig allt för mycket än... det löser sig är en av mina stöttepelare i min drogfrihet... och det har ju funkat rätt bra hitills.
.
Det löser sig alltid till slut... 
 

Tillbaka i...

... vardagen.
.
Jaha... så var VågaVa go beach över för detta året och nu återgår vi till mer vardagliga sysslor... och det är väl med blandade känslor... vanligtvis så brukar jag ha några veckors semester efter vårt strandprojekt men detta året tänker jag vänta tills vintern innan jag tar ledigt... det känns lite grann som om sommaren lider mot sitt slut så det är skönt att ha en vintersemester till ett varmare land inplanerat.
.
Livet går vidare...
 

Ibland så finns det inga...

... ord.
.
Ännu en gång har en god vän gått bort... det är mycket känslor... men jag har inga ord... massor av minnen poppar upp... men jag har fortfarande svårt för att acceptera verkligheten... det känns overkligt och jag fattar inte riktigt vad som hänt... 
.
 
 

"Go beach"...

... går mot sitt slut.
.
Ännu en gång så har vi då tillbringat fem veckor på stranden i Tylösand... och precis som vanligt så är det med en liten gnutta vedmod vi avslutar årets VågaVa go beach... några helt underbara veckor på stranden ger ju så mycket mer än "bara" sol och salta bad... bara känslan av att ännu en gång levererat vad vi sagt är oslagbar... vi är verkligen en förening att lita på... eller den sköna inre förvandlingen som det innebär att hänga på stranden i alla väder... sinnesron... lugnet... även fåfängan har fått sitt eftersom vi ju ser ut som pepparkaksgubbar efter att ha vistas ute i solen en längre tid... kort sagt... VågaVa go beach är fortfarande efter alla dessa år ett helt oslagsbart framgångsrecept.
.
Sommar, sol och bad... sämre jobb kan man ha.
 

Nedräkningar...

... på tapeten.
.
Fyra dagar kvar på stranden... en månad kvar till mitt rökstopp... det är en tid för nedräkningar just nu och jag tänker göra mitt bästa både för att ha några bra dagar på stranden och för att njuta så gott det nu går med min sista månad som rökare... jag kan ärligt säga att jag ser fram emot att jobba lite mer som vanligt... rökstoppet däremot skrämmer mig lite... visst ser jag fram emot att bli rökfri... och jag får väl se till att göra det bästa av situationen... gilla läget.
.
Några få dagar kvar på stranden...
 

Sista veckan...

... på stranden.
.
Fyra veckor har vi varit på stranden nu... och jag kan inte annat än förvånas när jag hör talas om det "dåliga" sommarvädret det pratas om... vi som hängt på Tylösand fattar inte ett dugg... visst har vi märkt av att det har varit betydligt färre människor på stranden än vad vi är vana vid... men "dåligt" väder... nä... snarare tvärtom... en av de behagligaste sommrarna på flera år... lagom varmt... och minimalt med regn (endast två dagar på fyra veckor har det kommit några droppar på oss).
.
Väderapparna har försökt skrämma bort oss från stranden men vi har som vanligt åkt dit ändå... och blivit rikligt belönade... sinnesro... frisk havsluft och massor av soltimmar... livet är rättvist.
.
Vi kommer att njuta av den sista veckan på Tylösand...
 

Att nåla in sig i ett...

... hörn.
.
Jag har ju gått ut med att jag ska bli rökfri den 1 september... och lite grann så känns det som att det är bära eller brista denna gången... efter att av en ren slump blivit rökfri en nyårsafton för en herrans massa år sedan och sedan varit det i flera år så fick jag ju för mig att jag kunde det här... men ack vad jag bedrog mig... efter att ha tagit ett bloss så föll jag rakt ner i rökgruvan så det bara small om det... visserligen så gjorde jag några mer eller mindre lyckade försök att återta friheten från nikotinet... men... återföll gång på gång... och det är inte utan att jag kände detta som ett misslyckande.
.
Jag tänkte i alla fall göra ett sista seriöst försök... och det hade varit skoj om vi blev flera för då blir det ju lite tävling... och tävling... det gillar jag.
.
Anmäl er gärna till rökfritävlingen den 1 september... ingen anmälningsavgift.
 

Nedräkningen...

... har börjat.
.
Den 1 september har jag bestämt mig för att bli rökfri... bara att skriva detta här och nu får mig att rysa av obehag och omedelbart vilja tända en cigg... jag kan inte annat än förbluffas över vilken kraft nikotinet har över mig vilket är själva grunden till mitt beslut... jag gillar helt enkelt inte att vara slav under någon form av drog.
.
Jag tänker göra en tävling av hela den här grejen eftersom jag har fått för mig att jag på det viset kan få lite extra motivation när mina röksug gör sitt bästa för att jag ska ge upp... så vad säger ni?
.
Någon mer som känner för att bli nikotinfri den första september?
.
Någon som vill haka på och bli rökfri?
 

Tränings...

... värk.
.
Mitt försök med att springa ett varv i skogen gör sig kännbart... jag har fått betydligt svårare än vanligt för att gå nerför trappor... träningsvärk.
.
Visst är jag medveten om att det säkert finns massor av fördelar med att träna lite då och då... att det rentav kan vara nyttigt för kroppen... men helt ärligt... det känns inte så just nu... mina gamla muskler protesterar högljutt och vill inte alls bli utbytta mot nya muskelfibrer... tycker väl att bastu är fullt tillräckligt och fattar inte alls varför deras bärare ger sig på vansinnigheter som att springa i skogen... och jag kan ju bara ana vad min kropp anser om mina planer att ännu en gång bli rökfri... förståndet tycker såklart att det är en strålande idé... ska bara försöka få min kropp med på noterna... övertala den om att både den och jag har mycket att vinna på detta spektakel.
.
Snart... mycket snart är det dax att ta denna striden ännu en gång... hua, hua jag bävar.
 

En löprunda...

... och jag.
.
Det började bra... på lätta fjädrande ben rundade jag soptunnan och tog fart mot skogen... kände riktigt hur jag flöt fram och ökade tempot en liten smula... frihet hann jag tänka... men säg den lycka som varar... 60 meter senare sprang jag rakt in i väggen... lungorna höll på att explodera och jag kunde känna viss blodsmak i munnen.
.
Flämtande med känslan av att vara nära döden flera gånger lyckades jag till slut ta mig runt och även om jag inte lyckades springa hela tiden så var det med en viss stolthet jag kunde sätta mig i bastun en liten stund senare... min karriär som löparstjärna var kort men intensiv... promenader är nog mer min grej.
.
En runda om dagen i skogen runt vårt hus... men springa... nja... promenad är skönare.