PETERS BLOGG

.

Har med största säkerhet massor av mat i magen... när de frossar av det gröna gräset som så frodigt växer i sommarvärmen... och vad ska jag då göra sen... kanske plocka blommor till en vän... sen åker jag nog hem... fast när jag tittar mig omkring så är jag ju redan hemma... kossorna har ju flyttat hem till mig nu... det är sommar i Brännebassalt.

.

.

Jag var uppe med tuppen i morse... satte mig i min bil och åkte till Växjö eftersom jag hade en föreläsning där på mitt schema idag... kom fram 20 minuter innan utsatt tid och letade reda på expeditionen... efter lite letande så hittade jag en ansvarig som något förvånad upplyste mig om att de tyvärr hade glömt bort att de beställt en föreläsning... så det det blev att åka hem igen efter att ha bestämt att vi skulle ta denna föreläsningen till hösten istället.

.

Inställt är ju inte så skoj... tycker jag... först så blev hangkursen inställd... sen blev även resten av flygningen i helgen inställd och jag fick inte premiärflyga min egna vinge... vilket gjorde mig en liten smula besviken faktiskt... och när jag då tidigare i morse hade laddat upp för en föreläsning som också blev inställd så kunde jag faktiskt rycka lite på axlarna åt det hela... och passade på att titta inom ett socialt företag som jag av en slump hade råkat köra förbi på väg till skolan där jag skulle föreläsa... det var väl någon mening med det.

.

Det var lite roligt eftersom vi redan för några veckor sedan hade varit i kontakt med just detta sociala företag för att vi ville komma och göra ett studiebesök... men då häpnade vi och tappade hakan av förvåning när de ville ha betalt om vi ville komma och hälsa på... men nu när jag ändå var där så kunde jag ju inte låta bli att titta in... och där träffade jag en tjej som bl.a. berättade för mig varför de tog betalt för studiebesöken... de kunde få upp till 30 samtal i veckan från intresserade besökare... och då kunde jag förstå varför de inte var så intresserade av att lägga tid och pengar på det... de hade ju fullt upp med att få ihop pengar så att verksamheten gick runt... under mitt snabba visit så fick jag ändå reda på lite grann hur de kunde driva sin verksamhet... och genast så började det snurra lite nya idéer mellan mina öron... så klart.

.

Nu är det sommar i Brännebassalt... och kossorna har flyttat in i hagen som gränsar till mitt hus... då passade jag på att åka iväg till stan för att köpa lite blommor som jag kunde plantera i några krukor som jag har stående utanför mitt hus... och jag känner mig nästan som en trädgårdsmästare just nu... vilket är en väldigt stor överdrift när det gäller mig eftersom jag inte petar så mycket i min trädgård... hos mig får det växa fritt... jag klipper gräset några gånger om året... och... ja det finns faktiskt ett "och" i år... samma "och" som förra året... jag planterar nämligen några blommor i krukorna utanför dörren varje år... det känns bra tycker jag.

.

.

Jag trivs alldeles ypperligt när jag som nu får tillbringa några dagar helt ensam hemma i Brännebassalt... jag trivs nästan lite för bra i mitt eget sällskap... för jag har ett väldigt stort behov av att regelbundet träffa andra människor... tillbringar jag för mycket tid med mig själv så blir jag... jag vill väl inte säga folkskygg men låt oss säga så här... jag är en liten smula mer inåtvänd när jag varit helt ensam i några dagar... ett tillstånd som tack och lov snabbt går över när jag träffar mina vänner... IRL... för att umgås på nätet är inte alls samma sak som att träffas i verkligheten för mig.

.

Att få gå omkring här hemma i mitt eget sällskap och att trivas med det är en gåva... och absolut någonting som jag verkligen uppskattar och njuter av... visserligen så kunde jag varit betydligt "duktigare" och fixat och trixat med trädgården... städat... och fan vet allt... men det struntar jag i och går hellre omkring i min morgonrock hela dagen och gör absolut... ingenting... en sanning som förvisso inte är helt sann eftersom det faktiskt händer att jag fixar till det lite grann här hemma också... förvisso kan det ta väldigt lång tid men till slut så blir det faktiskt gjort.

.

Att vara ensam behöver inte vara samma sak som att känna sig ensam för mig... jag kan nog faktiskt känna mig betydligt ensammare i en grupp om jag tänker efter... det har jag själv fått uppleva alltför många gånger... och jag är glad över att jag idag har "verktyg" att göra någonting åt den sortens ensamhet... ofta handlar det för mig om att öppna min mun och berätta för någon hur jag egentligen mår... då tar jag det där viktiga steget in i gruppen och känner mig som en del av den... och känslan som jag nyss kände... försvinner.

.

Det ska vara skoj att leva... så klart... den inställningen till livet vill jag gärna ha... att hela tiden göra mitt bästa för att kunna välja att se livet genom ett par positiva ögon... inte för att den tar bort allt elände och annan skit som också hör livet till... nej... kanske mest för att den inställningen hjälper mig att ta mig igenom de jobbiga stunderna på ett mer hanterligt sätt... och helt ärligt så kan jag inte riktigt förstå mig på människor som väljer att se negativt på livet... ett liv utan livsglädje är väl inget liv att ha... eller har jag missat någonting?

.

När jag för en himla massa år sedan valde bort drogerna i mitt liv så tog jag ett beslut... och det var att det skulle vara skoj att leva drogfritt... och hade det inte funkat så vet jag inte vad jag hade gjort... drogerna hade ju slutat att funka som jag ville att de skulle göra så livet som narkoman och alkolist var liksom inget allternativ... och jag tackar verkligen livet för att jag gillar att leva drogfritt... eller "på riktigt" som jag föredrar att kalla det.

.

Det som jag under så många år sökte genom drogerna fanns hela tiden i mig... min livsglädje.

.

Hade ju sett fram emot att få prova min egen vinga denna helgen... men där fick jag tji... eftersom jag har gett mig den på att göra saker och ting på rätt sätt denna gång så är jag fortfarande beroende av instruktörerna... och först så blev hangkursen inställd... och nu så blev även grundkursen inställd eftersom det inte var tillräckligt många som kunde haka på... suck... det blev till att plocka av vingen från bilen och hålla tummarna för att det blir flygning nästa helg istället.

.

Men jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag blev lite besviken nyss när jag fick beskedet på att det inte skulle bli någon flygning denna helgen heller... för jag hade verkligen ställt in mig på att få flyga min egen vinge i morgon... och den låg ju redan på mitt takräcke... så visst... klart att jag blev besviken... Kristi flygare helgen var ju mitt stora mål... då hade jag planerat att flyga hang på Hammars backar... och den drömmen är flera år gammal... men jag vet också att min dröm kommer att gå i uppfyllelse... kanske inte när jag vill... men det spelar ju inte så stor roll... huvudsaken är att jag fortfarande känner stor tillit till att mina drömmar faktiskt går i uppfyllelse... kanske ville flyggudarna att jag skulle träna lite mer på mitt tålamod.

.

Hade ju anmält mig till en hangkurs i helgen... och efter att ha väntat och väntat på en god prognos så ställdes kursen in igår... visserligen så såg prognosen lovande ut för förmiddagen idag men när våra instruktörer såg att vinden skulle vrida sig mot ost redan på eftermiddagen så tog de beslutet att skjuta upp kursen till en annan helg... så jag är fortfarande kvar i Brännebassalt och väntar... min plan är att hänga på när grundkursarna förhoppningsvis och om vädret tillåter flyger på ett annat ställe i morgon... för att om jag har tur få göra ett premiärflyg på min alldeles egna vinge... jag har ju inte flugit med den... än.

.

Så medans jag väntar på att få flyga fyller jag mina dagar med andra saker... igår så var jag på en trevlig talardag i Jönköping och fick mycket oväntat känna på känslan som uppstår när jag känner attraktion... en lite omtumlande händelse vill jag lova... nu är jag vid mina fulla sinnes bruk igen och begrundar händelsen med ett litet leende i mungipan... samtidigt som jag går ut i trädgården och konstaterar att dagens uppgift är att försöka få igång min gräsklippare... för det är dax för årets första klippning av min gräsmatta... var sak har sin tid.

.

.

Att var sak har sin tid är väldigt tydligt just nu... denna helgen har jag ju vikt åt flygningen men istället för att befinna mig uppe i luften så har den än så länge erbjudigt mig helt andra saker... som t.ex. möjligheten att klippa gräset... det blir inte alltid som JAG VILL... men det blir alltid ändå.

.

Ibland så bara händer det... jag blir attraherad av någon... och jag kan inte låta bli att undra lite över vad det är för krafter som egentligen styr detta med attraktion... vad är det som gör att jag blir attraherad av en annan människa?

.

En sak är i alla fall helt klar för mig... det är att det är en väldig kraft i detta fenomen... jag är i stort sett helt maktlös och har inte någonting att sätta emot den kraften... visserligen så kan jag hjälpligt lägga band på mig och dra på mig en mask för att försöka dölja det som händer inom mig... och jag har också märkt att det kan hjälpa att prata om det med någon annan för att göra mitt bästa för att få kontakt med mitt förstånd... för en sak verkar vara ställt utom all tvivel... och det är att själva attraktionen verkar leva sitt alldeles egna liv... och jag är chanslös... det är bara att hänga med och känna hur känslan tar över... både skrämmande och faktiskt ganska... underbart... eller åtminstonde väldigt... levande.

.

.

Om en timme kommer en kompis och hämtar upp mig... sen åker vi iväg till Jönköping för att träffa massa fiNA vänner på en talardag där... vilket naturligtvis är hur trevligt och skoj som helst... detta trots att den ursprungliga planen var att tillbringa denna dag på Hammars backar och flyga med min vinge... men vädrets makter ville annorlunda... och de krafterna tar jag på allvar... det ska vara bra väderförhållande när jag flyger.

.

Flyga får jag förhoppningsvis göra i morgon... prognosen ser i alla fall fortfarande lovande ut för oss som vill prova våra vingar under morgondagen... och planen är att gå upp tidigare än tidigt för att ta mig ner till Hammars backar.

.

Men idag är idag och nu är det talardagen i Jönköping som gäller... det är en gåva att spontat kunna ändra lite på planeringen och ta dagen som den kommer... och ytterligare en fördel med att vädret satte stopp för flygningen idag är ju samtidigt att jag har en möjlighet att slänga mig i TV-soffan senare ikväll för att se på hockeyn... men först så ska jag glädja mig åt att jag har jättemånga vänner som jag kan krama i Jönköping om några timmar... ja jag är sannerligen en lyckligt lottad kille... att leva drogfritt funkar verkligen bättre än vad jag någonsin i mina vildaste fantasier någonsin kunnat drömma om... livet leker.

.

Jag försökte alldeles nyss att beställa och betala för ett vandrarhem i Ystad... och glatt fyllde jag i alla uppgifterna eftersom jag nu för tiden inte tvekar en enda sekund längre när det gäller att betala via nätet... så har det minsann inte alltid varit för mig... jag var tidigare livrädd för just detta... kontrollförlusten kändes fruktansvärd och jag vågade väl till en början knappt lita på att det skulle funka utan några problem... jag kan fortfarande känna av detta när jag bokar resor med flyg på nätet... men den känslan styr inte mina handlingar... jag bokar gladeligen mina resor via internet... och tycker att det är hur smidigt som helst.

.

Men nu när jag skulle boka ett rum i Ystad så stötte jag på patrull... visserligen har jag ett VISA-kort men det räckte inte... jag var tydligen tvungen at ha ett VISA-kort med kredit... det räckte inte med konto... suck... ibland så blir jag trött på konsekvenserna av mitt tidigare levende... jag är fortfarande inte kreditvärdig när jag ansöker om ett VISA-kort... jag kan inte gå in på en bank och få ett lån till en ny bil... jag får egentligen inte ens hyra ett släp på en bensinmack... nu är jag visserligen betrodd på några ställen så att jag kan hyra mig ett släp ändå om det kniper men ni förstår vad jag menar... konsekvenserna av mitt tidigare liv begränsar mig fortfarande lite här och där... och det säger jag inget om... jag hade själv inte lånat ut några pengar till någon som inte betalar tillbaka vad man lånar.

.

Ett utryck som vi ofta slänger oss med är att det är lika lång väg ut ur skogen som det var in i den samma... och jag är övertygad om att det kommer en dag då t.o.m. VISA är beredd att ge mig ett kort med kredit... när bankerna inte längre tvekar en enda sekund om jag skulle vilja skuldsätta mig lite mer hos dem... och... sist men inte minst... när jag kan gå in på vilken bensinstation som helst och hyra mig ett släp.

.

Jag ringde till Vandrarhemmet i Ystad... förklarade mitt dilemma med mitt VISA-kort... han lovade att återkomma...

.

Men det kommer inte att hindra mig... jag har bestämt mig för att gå på ett yogapass om en timme och ingenting ska få hindra mig... att jag inte är i den bästa formen vet jag med bestämdhet... det var minst sagt länge sedan jag kom iväg på ett pass... men nu så känner jag mig då äntligen helt frisk efter att min otroligt envisa Guardiaparasit verkar ha flyttat ut ur min kropp för gott... för även om jag fortfarande har lite småkänningar av vissa symtom så är min prognos god... det märker jag inte minst när jag ställer mig på min våg... jag har de senaste veckorna gått upp ca. 5 kilo och väger nu precis så mycket som jag vill väga... d.v.s. 5 kilo mindre än innan jag fick en inneboende parasit i min kropp.

.

Eftersom jag ju tagit på mig ansvaret för att det ska finnas yoga att tillgå både på vårt konvent i Juni och när vi kör "VågaVa go beach" på Tylösand i Juli så känner jag att jag har ett ansvar... ett ansvar att åtminstone göra mitt bästa för att gå på några yogapass innan jag försöker leda en egen grupp... förvisso så kanske det är ganska bra att jag avdramatiserar det där med att man måste vara vig för att utöva yoga... missförstå mig nu rätt... visserligen så blir man vigare av yoga men det är inget krav för att utöva yoga... nä... enligt mig så kan alla människor haka på ett yogapass... det krävs inte mycket mer än att man ger sig själv en chans... och om man inte jämför sig med någon annan än sig själv så kommer man att märka ett minst sagt förbluffande resultat på relativt kort tid.

.

Nu när jag inte tränat yoga på nästan fem månader så innebär ju det att jag med största sannolikhet kommer att märka av ett förbluffande resultat efter några få gånger... det är jag helt övertygad om eftersom jag i dagsläget inte är mycket vigare än ett kylskåp... och det känns faktiskt ganska bra... för det kan ju bara bli bättre.

.

Jag har alldels precis skapar en ny grupp på FB... BH Brukarrådet Halland... efter ett beslut av oss brukare som är med i Brukarrådet... och är det någon av er som läser dessa rader som inte vet riktigt vad ett Brukarråd sysslar med så kan jag berätta det för er... vi vill helt enkelt företräda brukarna i Halland och få fram vad vi ur ett brukarperspektiv tycker är viktigt att belysa... och just nu har alla enskilda brukare och brukarorganisationer som valt att vara med i Brukarrådet Halland kommit överens om att vi vill ha en fungerande tillnyktringsenhet i vår län... att alla som väljer att kliva av sitt missbruk ska få en möjlighet att göra det... och då måste det ju finnas ett ställe där jag får tända av och komma ifrån den miljön som jag missbrukat i.

.

Det är inget annat än ett stort mirakel att vi brukarorganisationer har lyckat med att enas kring en fråga... för vår största styrka är samtigt vår största svaghet... nämligen vår bredd och mångfald... det finns många olika vägar fram till ett mål... och var och en av oss tycker så klart att våran väg är den rätta... och då gäller det ju att hitta någonting där vi alla är överens... och det har vi gjort i Halland... vi är alla rörande överens om att det borde finnas en fungerande avgiftining i länet... en avgiftning dit alla som vill bli drogfria kan vända sig och få hjälp... oavsett drog eller hur påtänd/full du är... ett ställe där jag kan bli nykter för att kunna fatta nyktra beslut helt enkelt.

.

När jag sitter vid mitt frukostbord så slänger jag ett litet öga på TV:n som står på... Nyhetsmorgon rapporterar och visar bilder på när en bonde släpper ut sina kor i hagen... visserligen så ville han egentligen vänta några dagar eftersom det var så blött i hagen och korna mest trampade sönder den när de skuttade omkring i den... men detta är en publikdragande händelse så här kunde han inte låta alla som kommit bli besvikna... och glada kor som kommer ut i det fria är onekligen någonting som sprider glädje... frihet är verkligen någonting att glädjas åt.

.

Så jag vänder min blick ut genom mitt köksfönster... och ser en tom hage utan en endaste ko... bonden som brukar släppa ut sina kor i den hagen har visst inte så bråttom... men vilken dag som helst så kommer kossorna ut för att käka på gräset i den hagen... och kossor är trevliga grannar... kossorna i "min" hage är i alla åldrar... tjurar, kor och kalvar huller om buller... och att se kalvarna hoppa omkring gör naturligtvis mig glad... för vem blir inte glad över att se glada och lyckliga kossor... för visst är det väl lycka vi ser?

.

Jag tillhör inte de människor som är så där jätteintresserad av livet efter döden... jag är betydligt mer intresserad av livet före döden... och kanske är det därför som jag tycker att just döden är en viktig beståndsdel för att jag ska kunna känna mig levande... skulle vi inte dö så är jag helt övertygad om att våra liv varit betydligt tråkigare... evigt liv låter ju minst sagt... dödstråkigt... vem skulle kunna klara av att stå ut med sig själv i all oändlighet... för att inte tala om hur länge en genomsnittlig relation hade varat om vi levt ett evigt liv... hade någon klarat av att vara gift mer än 200 år?

.

Nu ska ni ju inte missuppfatta mig... även om jag kommit till insikt om att det är ganska enkelt att missuppfatta mig eftersom mitt sätt att uttrycka mig är någonting som jag behöver jobba med... läste en intervju med mig själv för några dagar sedan... en intervju som skrivits ner på papper helt ordagrant... allt jag sa... precis allt stod där... det var rätt många "öhhh"... "enna"... och en hel massa helt onödiga ord som mest bara rörde till det som jag ville få sagt... helt ärligt så fattade jag inte riktigt själv vad jag hade svamlat om när jag läste min egen intervju... en minst sagt skrämmande sanning.

.

Och just nu så svamlar jag alltså på om döden... och döden är någonting som jag absolut inte vet någonting om... jag har inga svar på vad som händer efter döden och det är jag alltså rätt så bekväm med... för en sak vet jag med bestämdhet... och det är att jag en vacker dag kommer att få reda på vad som händer när vi dör... precis som alla andra levande varelser... än så länge får jag nöja mig med att känna mig levande och göra det bästa av den situationen... för är det någonting som döden hjälper mig att förstå så är det att jag lever mitt liv på en begränsad tid... och i mitt fall så innebär det faktiskt att jag inte riktigt har tid att forska så mycket i vad som händer efter jag dött... jag har liksom fullt upp med att... leva.