Borta bra...

... men hemma bäst.

Jag håller ju på att spara stålar så att jag kan åka till Barcelona i augusti... och det innebär att jag tillbringar en hel del tid hemma i mitt...


... hus.

I vanliga fall så hade jag tillbringat denna helgen i Köpenhamn... det är något av en tradition... inte så mycket för att det har varit karneval denna helgen... visserligen så brukar jag väl hinna med en runda in på stan för att kolla den också... nä pingsthelgen är det alltid ett NA-konvent i Köpenhamn som jag brukar gå på... jag har massa fina danska vänner som jag träffar där... men i år så stannade jag hemma... får väl trösta mig med att det bara är dagar kvar till vårt halmstadskonvent... och att många av mina danska vänner också ska till Barcelona.

Jag trivs bra med att vara hemma... inte för att jag håller på att jobba häcken av mig i trädgården eller nåt sånt... nä det räcker att klippa gräset tycker jag... mina rabatter sköter sig själva... vadå...


... rensa ogräs?

Nä jag har annat att göra... idag har jag nästan skrivit klart mitt 7-steg... och jag gillar när både jag och blommorna i mina rabatter växer... det är lite av den harmoni jag kan känna hemma hos mig... helt gratis...

Rökning och drogsug...

... snackas det om idag.

Det är visst nån antiröktjosandag idag... och det satt folk i TV-soffan och pratade nikotin.
Doktorn förklarade vad som hände i hjärnan när man tillsätter nikotin... om hur vi blir beroende av ciggen... rent fysiskt.

Det är mycket sånt snack nu... hur vi påverkas av olika substanser rent fysiskt... det är många förklaringar på hur hjärnan funkar... och man förklarar beroendet på ett sätt som gör mig väldigt kluven.
Visst är det skönt att få veta att det fanns en fysisk förklaring till varför jag petat i mig droger i så många år... och att det inte är någon skillnad med min rökning... det hade ju varit värre om det bara berodde på att jag var dum i huvudet och självdestruktiv... att det liksom hade funkat med att klippa sig och fixa ett jobb... eller varför inte...


... nya tänder*L*. 

Nä jag vet och har alltid vetat att det inte är så nyttigt med vare sig droger eller ciggaretter... och det som kändes lite bra med all denna forskning om vad som egentligen händer i hjärnan... var att den bekräftade den positiva effekt som jag fick av drogerna... och ciggen.

Vad som däremot skrämmer mig lite är att det verkar som om denna forskning är på väg att ta över... om jag vill bli rökfri så är allternativet väldigt ofta nikotinersättning... tuggummi... plåster och andra liknande produkter... man är också inne på detta när det gäller droger... t.ex. subutex... metadon... ja det är ju bara en tidsfråga innan man (läs läkemedelsindustrin) har hittat på "botemedel" mot de flesta andra droger också såklart... det finns ju stålar att tjäna.

Och naturligtvis funkar det... självklart... det är ju liksom det som forskningen har visat... droger funkar... droger är någon som vi kan använda oss av för att manipulera våra hjärnor... och det funkar... illegala eller legala spelar väl ingen större roll... och visst är det fantastiskt... det betyder ju att mediciner också funkar... att jag inte bara inbillar mig att smärtan försvinner när jag sitter hos tandläkaren... eller att jag kan leva med en psykisk sjukdom med hjälp av medicin.

Men fan... när det gäller t.ex. rökning så behövs det ingen nikotinersättning... detta vill jag påstå trots att läkaren satt där och berättade att nikotin är lika svårt att sluta med som kokain och heroin... det kanske är så rent fysiskt... och ska vi behandla djur för deras missbruk av vad det nu är för drog så kan ju det vara bra att veta... men fan... vi är ju människor.

Vi har en förmåga som skiljer oss från djuren... vi kan planera våra liv på ett helt annat sätt... vi kan om vi vill bli både rökfria och drogfria utan ersättningsprodukter... forskarna underskattar vår förmåga som människor... kanske för att den så mycket större än vad forskarna kan se... våra hjärnor är mirakel... vi människor är mirakel... ett sådant mirakel upplever jag varje gång jag blir röksugen och slipper tända en cigg (jag har fortfarande massor av tobak i mitt kylskåp).

För det som skiljer mig från djuren är inte att jag slipper känna mig röksugen... nä det är att jag kan välja om jag vill röka eller inte på det röksuget... eller droga på mitt drogsug...


... en råtta...
 
... kanske inte har det valet...
 men det har jag... och det är just den mänskliga sidan av saken som jag tror forskarna underskattar... big time...

Robinsson...

... kanske man skulle söka till *L*?

Kom ihåg för några år sedan då dokusåpan hette farmen... minns ni den... nakenjanne och gänget.
Jag kom på att dit skulle minsann jag söka... sagt och gjort... skrev en ansökan där jag la vikten på min knarkarhistoria och så skickade jag med en bild på mig... det var nog just det där med bilden som gjorde att jag gick vidare till en gallring på ett stort hotell i Göteborg... inte fan kunde de ju bara låta en tandlös gammal knarkare som mig passera utan att de fick titta närmare på mig... nu räckte det inte med min


... vackra nuna.

Det gjordes en intervju inför en kamera... jag höll fan på att dö av nervositet... och jag ger mig fan på att de trodde att jag inte var drogfri... och inte riktigt vågade ta med en knarkare som mig i den upplagan av farmen... och jag förstår dem... jag gjorde ett minst sagt förvirrat intryck... oj, vad arg jag var på mig själv på vägen hem.

Annars så är det ju himla lätt att sitta i TV-soffan och veta hur man skulle bete sig... Robinson eller farmen spelar ju ingen större roll... jag har taktiken klar... och tänker inte en enda sekund på hur jag reagerar på sådana saker som t.ex. hunger... jag blir på skitdåligt humör när jag är hungrig... eller trött... eller förlorar i en tävling... ja jag fixar ju inte själva programidén som ofta går ut på att få deltagarna hungriga, trötta och sen tävla mot varandra... herregud om jag kommit med i farmen så hade ju risken för att börja med droger varit stor för mig... hela grejen med dessa TV-såpor är ju att skapa situationer som jag skulle kunna börja knarka på...

... det "glömmer" jag genast bort när jag ligger i soffan och vinner Robinsson... ja herregud... självdistans vad är det för någonting?

Jag HATAR...

... flugor.

Dessa vidriga kryp kan få mig att helt tappa fattningen... eller nu kanske jag överdrev en liten aning men fan vad jag kan bli irriterad på flugor... jag höll fan på att bryta ihop när jag klippte gräset... flugorna älskar ju mig när jag blir svett och varm av att anstränga mig... då funkar jag som en flugmagnet... vi snackar flugornas herre... vet inte riktigt varför jag tycker så illa om just...


... flugor.

Kanske för att de är så himla ettriga... det spelar ingen roll hur mycket jag viftar de bryr sig inte ett dugg.
Knott är också något som kan få mig att flippa över... de går inte heller att resonera med.

Att jag hatar flugorna gör inte att jag försöker döda alla flugor jag ser... nä tvärtom så öppnar jag fönstret och släpper ut dem... kan kanske tyckas konstigt men jag får för mig att guderiet gillar sådana handlingar och att flugornas riktiga herre kanske gör så att flugorna lämnar mig lite mer i fred... ja va fan... alla trix är tillåtna när det gäller flugorna... och detta känns faktiskt riktigt bra för mig med *L*.

Jaja... jag har iallafall trots alla dessa flugor lyckats med att få...


... gräset klippt.

Och dra på trissor... jag har faktiskt svarat på ytterliggare en fråga i mitt stegarbete... detta SAMTIDIGT som jag bloggar och lagar käk... potatismos och stekt falukorv... vi killar kan om vi bara vill... nu ska jag mosa potatis...

Anfall...

... är bästa försvar.

Jag kan inte sitta här i min trädgård denna ljuvliga dag och bara njuta av det fina vädret om jag inte först fixar en sak... nu kan jag bara inte vänta längre... för nu är det lååååångt...


... gräset.

Det blir att åka in till byn och fylla på med lite bensin i en dunk... och som vanligt så kommer jag inte ihåg om det var "vanlig" 95 oktan som jag hade i gräsklipparen och oljeblandad moppebensin i motorsågen... det är som att jag har ett "ticks" i huvudet när det gäller denna fråga... precis som vänster och höger som jag också behöver tänka till för att komma ihåg (det var någon som sa att det var en lättare form av dysleksi)... när det gäller vänster och höger har jag ett trix... jag har en korsning i Falkenberg där jag bodde som liten till hjälp när jag ska komma på vilket som är vilket... när det gäller gräsklipparen så har jag inget sånt trix... så jag använder en livlina där... ring en vän... som vanligt ringer jag till leffe när det gäller denna frågan... han är snäll... svarar bara utan att berätta för mig hur många gånger jag frågat redan *L*.

Nu var det ingen som svarade... men det finns fortfarande lite bensin kvar i tanken... så va fan... det är bara att dra igång...


... gräsklipparen.

Ska bara...
... fixa lite...
... först...
... men sen...
... om en stund...
... ska jag klippa gräset...
... och när jag gjort det ska jag bara sätta mig ner med en bok och njuta av det fina vädret... känna doften av nyklippt gräs i min...


... fina trädgård.

Talang...

... eller galenskap.

Ja herregud... jag har ett minne kvar här hemma från tiden då jag var aktiv missbrukare och knarkade som mest...
Det är en trädgubbe som jag sågat till med en motorsåg... och jag kommer ihåg när jag kom in med den i huset... stolt som en tupp... min tjej som jag var ihop med då stirrade på trädgubben och undrade vad som hade hänt de senaste timmarna... jag hade ju gått ut för rätt många timmar sedan... ut för att såga ved.

Och hon undrade lite var veden tog vägen... visst hade hon i många timmar hört hur flitig jag var... motorsågens brummande hade nu tystnat efter ett väldigt intensivt och långvarit brummande... hon var faktiskt övertygad om att vi nu hade gott om ved att elda med... men nä... visserligen så hade min avsikt varit att fixa ved när jag gick ut... men jag var så jävla snurrig av allt knarkande att jag fastnade på att försöka såga ut en skulptur med min motorsåg... och säga vad man vill om amfetamin... men tålamod fick jag... många timmar efter jag gått ut ur dörren kom jag tillbaka... utan ved men med en skulptur...


... min trädgubbe.

Det har jag faktiskt sparat... inte så mycket för att den visar vilken talang jag är med motorsågen... nä mest för att visa mig hur galen jag blir av knarket... jag blev varm av allt sågande... men min familj fick frysa eftersom vi inte hade någon ved att elda med... vilket vansinne...

Döden...

... tänker jag inte så ofta på.

Jag har fullt upp med att leva så jag hinner helt enkelt inte med att tänka så mycket på döden... men det känns inte som om den skrämmer mig... döden... iallafall inte...


...min egen död.

Då är det värre med andras död...
... hur tacklar man sånt?
... hur beter man sig?
... finns det en manual?
... kan man göra rätt eller fel?

Ja jag tänker lite runt detta eftersom det händer och sker saker i mitt liv som får mig att reflektera över döden... eller rättare sagt att livet inte är för evigt... och när det gäller mig själv så är det ju så enkelt att säga... tack och lov så kommer vi att dö... för jag tycker personligen egentligen att döden är en stor tillgång i våra liv... att döden på något sätt gör det möjligt att uppleva livet... jag tror inte att jag hade kunnat förstå att jag levde om jag inte visste att jag skulle dö.

I Sverige har vi ett visst förhållningsätt till döden som skiljer sig rätt mycket från andra kulturers... det är nästan som om vi vill förneka det enda faktum som är lika för alla... att vi alla ska dö... jag uppfattar det som att vi i Sverige är lite rädda för döden... att det inte är riktigt okej att prata om döden... att det är något som vi vill gömma undan av någon helt outgrundlig anledning... vi dör ju inte mindre för att vi slutar att snacka om vår dödlighet... snarare är det väl som så att det är när vi verkligen accepterar vår dödlighet som vi börjar leva ordentligt... om och om igen har jag sett exempel på detta... människor som får sin dödsdom och istället för att bryta ihop börjar njuta av livet.

Jag vill inte vara rädd för döden... och jag är inte rädd för min egen död... jag är bara väldigt osäker på hur man beter när andra dör... mitt sätt har än så länge för det mesta varit att jag "stängt av"... inte kännt någonting.
Men jag märker att den tiden är över... nu känner jag men jag vet inte riktigt om jag känner "rätt"... även om jag anar att det inte finns något rätt eller fel... när det gäller liv eller död...

Lugnet före...

... stormen.

Ja så kan det kännas på många sätt idag... och då är det inte bara...


... himlen i brännebassalt jag syftar på.

Nä jag tänker nog mer på vad som ska hända den närmsta tiden och hur jag ställer mig till det... det är läge att stanna upp i tillvaron och ta det lite lugnt... gå långsamt helt enkelt... inte alltid så enkelt när livet snurrar på i full fart.
Jag har precis kommit hem från Helsingborg där jag har varit och föreläst på en skola idag... som vanligt väldigt givande och jag är sååååå himla tacksam över att få träffa alla dessa underbara människor som lyssnar på mig... men det tar faktiskt på krafterna och jag blir fan riktigt trött efter två föreläsningar på en dag... håller jag på att bli gammal?

Nä helt ärligt så är det naturligtvis inget konstigt med att jag blir trött av att föreläsa... det är en annan sorts trötthet än om jag hade haft ett fysiskt arbete (jo jag vet vad jag pratar om... jag har faktiskt haft ett tungt fysiskt arbete)... denna tröttheten är mental... och jag får väl se det som ett gott tecken... att jag har något mentalt att bli trött av *L*.

Det måste ju innebära att jag kan ta mig lite tid i helgen till att sitta och...


... fundera.

Tror att det kan vara bra för mig... kanske t.o.m. ska ta hjälp av ett 7-steg för att hitta en riktning för mina funderingar... jag och min sponsor har ju faktiskt bestämt oss för att redovisa just detta steg på konventet i Halmstad om lite drygt en vecka... hupp... det ville jag ju inte veta just nu... men å andra sidan så var det ju precis detta jag behövde fundera fram... det är nog bra för mig att stanna upp lite i helgen och fortsätta fundera om det är något mer jag glömt... eller bara för att få träffa mig själv för en stund... det är ju en tanke väl värd att tänka på...

... och efter helgen så är det full fart igen... massa rådgivningar... föreläsningar... en resa till Jönköping... och en massa annat innan jag kan landa på konventet i Gullbranna... så ska det göras ett 7-steg får det fan ske här hemma i helgen... ska vi se... vilket var nu 7-steget?

"Vi bad honom ödmjukt att avlägsna våra brister."

Hehehe... gud har fan humor...

Neeeeej...

... för faaaaan.

Tand-doktorn tog bort skydden och stoppade in dem... de...


... nya tänderna.

Och jag kunde hålla mig för skratt... lätt.
Så vill jag fan inte se ut... jag vill ju bli snyggpeter *L*... så vi bestämde oss för att skicka tillbaka dem och se om de kan fixa och trixa lite så att jag slipper se så förbannat sne ut i käften... det är ju tur att det "bara" var de provisoriska gaddarna och inte det färdiga resultatet  som skulle på plats idag... för helt ärligt så tycker jag att det såg för jävligt ut... en chock som jag inte riktigt har hunnit hämta mig från än... fan också... jag har förväntningar fast jag kämpat mot dem.

Jaja dessa åkte i alla fall tillbaks till tillverkaren för att justeras och förhoppningsvis så kan den justeringen "trolla" bort lite av hur sne min käke är... och sen är det tänkt att jag ska ha dessa provisoriska tänderna under sommaren för att till hösten träffa hon som tillverkar mina nya tänder... och komma överens med hur det slutliga resultatet ska se ut... färg och sådana prylar... idag så blev jag besviken... fan tänder är jävligt personliga grejer... intimt och personligt... känsliga grejer... skit också...

Sista dan...

... utan framtänder.

I morgon ska jag då till tand-doktorn och sätta in mina provisoriska tänder i överkäken... hur jävla spännande som helst och jag är minst sagt nyfiken på hur det kommer att se ut... jag har varit hos fotografen idag och hämtat en bild som han tog av mig för några veckor sedan... på inrådan av min sponsor så har jag låtit en riktig fotograf ta ett kort på mig... så som jag ser ut när jag går och lägger mig inatt... förhoppningsvis för sista gången...


... utan tänder.

Det känns ungefär som när jag är på väg till frisören för att klippa håret... just då tycker jag nog fan att det är rätt okej som det är... och det är så jag känner precis just nu... och visst förstår jag att det är rädsla... att jag är jätterädd för hur det kommer att bli... jag har verkligen gjort mitt bästa för att inte ha några förväntningar... men fan... hallå... jag ska få tänder... klart att jag hoppas på mirakel...

... tack och lov så har jag en chans till när jag ska få mina permanenta tänder till hösten... det känns skönt att kunna prova mig fram till de tänderna som jag vill ha... jag tänker ju bli "snyggpeter" *L*... på riktigt...

Full fart...

... på mitt barnbarn.

Försökte mig på att ta kort på mitt barnbarn igår... han ligger inte så still längre... det är inte sååååå enkelt att få honom att fastna på bild för det mesta är det...


... full fart.

Jag ville ju bara föreviga ett bevis på att det finns ett genetiskt samband som hänger ihop med mitt föregående inlägg om att jag ville vara en hippie i min ungdom... och till slut så lyckades jag fånga honom på en bild... kanske säger detta klädval mer om min dotter än om mitt barnbarn... men visst finns det ett...


... hippie-arv.

Peace...

Hippie...

... ville jag ju vara.

Min ungdom präglades av att jag kom för sent... för att få vara med på "riktigt" i FlowerPower-rörelsen.
Fy fan vad besviken jag var... fattades ju bara något år... men när jag väl hade åldern inne så var det över... visst fanns det lite kvar av peace, love och allt det där... men ändå... det var faktiskt över... hippien hade förbrukat sitt bäst före datum...

... egentligen så var mitt hippietänk ganska politiskt förankrat... jag var när jag var väldigt ung aktiv i SSU och även en hängiven FNL-are... för under hippievågen pågick där ju ett jättehemskt...
 

...folkmord i Vietnam.

Och det är kanske inte så många av oss som förknippar detta med hippiekulturen... eller så har jag förhoppningsvis fel här.
Det var en tid då det fortfarande gick att få sanna rapporter från ett krig... något som de krigande länderna lärde sig att så kunde man ju inte ha det... för hur fan ska man då kunna försvara ett krig... den sanna bilden är ju att krig är en alla förlorar grej...  det finns inga vinnare.

Men när jag tänker på hippies och peace and love idag så är det inte...


...soldaterna i Vietnam jag tänker på.

Nä jag tänker med på en upplevelse som jag hade förra året på vårt sommarkonvent i Halmstad... startade ju mina dagar där med ett yogapass på stranden i ett helt underbart väder... det var liksom solhälsningar på riktigt om ni förstår.
Och jag drar mig till minnes andra morgonen när jag lyssnade på när någon satt och plinkade på en gitarr... kramade en person som passerade mitt bord... och kände en känsla av kärlek strömma genom min kropp... det var då det slog mig... att just i den stunden så fick jag uppleva det jag sökte i hippierörelsen... då... precis då...


...kände jag mig som en hippie.

Att äga...

... sin historia.

Kan man göra det?
Äga sin historia?

Jag gillar uttrycket... det får mig att tänka till en smula... har jag ägt min historia?
Eller var jag ett offer för den... hade jag något val?
I mitt fall så hade jag ett val... jag känner en hel del människor som fan inte har haft något val... men jag har ett val... jag kan äga min historia... den är min...


...bara min.

I mitt missbruk så ville jag ofta göra mig själv till ett offer... det var liksom bekvämast så... att det fanns ett pris på att få vara ett offer tänkte jag nog inte så mycket på... priset är rätt dyrt... maktlöshet och ohanterlighet... för som ett offer så har jag ju inte förmågan att själv få bestämma över mitt liv... och ta mig fan... då har jag ju också sålt min historia... det är fan dyrt att vara ett offer.

Mycket av min drogfria tid har gått åt till att köpa tillbaka min historia... att sluta vara slav under drogerna var den lätta biten... det var betydligt svårare att släppa på offerrollen... och jag kan fortfarande få kämpa mot den sidan i mig... för det finns en sida i mig som inte vill ta ansvar... som vill skylla på allt annat för att slippa se min egen del i ett problem... då får jag påminna mig om priset... för jag börjar känna att det är jag som äger min historia... och det vill jag fortsätta att göra...

...för den som äger sin historia... han äger också förmågan att forma sin framtid.

Vill inte, vill inte...

... måste.

Eller ska jag säga borde?
Fan vet... jag behöver verkligen slänga mig på...


... dammsugaren...

... och köra över hela huset... för det är fan dammigt här hemma nu... och det spelar ju fan ingen roll att jag inte har varit hemma på flera veckor... damm verkar ju leva ett helt eget liv... damm och spindelväv.
Visst är det lite småstökigt lite här och där hemma hos mig... men det är inte så farligt och jag skulle inte bryta ihop om någon kom och hälsade på (och då är det väl rätt städat?)... det är bara det här förbannade dammet...

... jaja som vanligt är det handligt som gäller... och när jag skriver om det här så har jag lite svårare att smita från dammsugningen... så jag har bestämmt mig... det ska dammsugas och torkas golv här hemma idag.

Kändes så himla bra att skriva det... nu får jag akta mig så att jag inte får hybris...


... gräsmattan behöver ju också klippas...

... men nä... är det någonting jag har lärt mig om mig själv sedan jag blev drogfri så är det faktiskt en ganska förvånande insikt... det är med en liten kluven känsla jag har konstaterat... att ju mindre jag gör desto mer får jag gjort... det låter säkert helt vansinnigt... men det är likförbannat sant... så nu ska jag skita i att klippa gräset och kasta mig på dammsugaren... omedelbums... för rösten i mig skriker... vill inte, vill inte... måste...

Gemenskap...

... och service.

Jag är en lyckligt lottad kille... och att få tillhöra en kärleksfull gemenskap är fan lycka.
Idag så har jag då varit på konventkommitémöte nere i Gullbranna där konventet ska hållas 5-7 juni... och visserligen så är alla stugorna redan bokade... men det finns platser kvar att sova på... dels kan man få ett jävligt shysst pris på Eurostops hotel... eller så är det bara att ta ett tält med sig för tältplatser finns det så de räcker *L*.

För jag kan ju bara inte låta bli att göra reklam för detta konvent... kanonbra talare... massa underhållning... musik, fotboll, linedance, yoga och massor mer saker som vi gör tillsammans... och hur billigt som helst... och visst är det flippat att tänka på vissa prylar... som t.ex. var kan du garanterat drogfritt dansa...


... rave hela natten?

Eller på vilket konvent kan du hälsa dagen välkommen...


... med yoga på sandstranden?

Jag kan också lova er ett lotteri med otroliga vinster på varje lott... vinst varje gång... och vi snackar inte om några skitvinster heller... nä jag garanterar er alla riktiga högvinster... vi snackar alla vinner vinster...

Att få lov och dra mitt lilla strå till vårat fantastiska sommarkonvent i Halmstad får mig att känna stolthet över vår fina gemenskap... för att göra service med dessa människor gör att jag känner att jag också är med... att det är någonting som VI gör tillsammans... fan vad jag är glad för att tillhöra vår gemenskap... vårat VI...

Konventet...

... närmar sig.

Konventet jag menar är förstås Halmstads...


... sommarkonvent 5-7 juni.

Det är bara några veckor kvar och nu är jag strax på väg till Gullbranna för att gå på ett Konventkommitémöte... och eftersom det är det sista mötet innan konventet så hålls det på plats i Gullbranna.

Själv så håller jag en låg profil och gör inte så mycket service... jag är med i Info-kommitén och vi har bl.a. gjort flyern ni ser här ovan... det är skitskoj att göra service tillsammans med mina vänner... på plats så har jag tagit hand om yogan... och jag hoppas verkligen att vi blir några stycken som knallar upp tidigt på morgonen... tar oss ner till stranden (håll alla tummar som finna för att vädrets makter är med oss) och hälsar dagen välkommen med ett yogapass... jag kan rekomendera detta sätt att starta dagen... kl. 08.00 lördag och söndag morgon... och det är så finurligt planerat att det råkar passa perfekt att köra ett yogapass innan frukosten... och inte missa ett endaste dugg av de övriga aktiviteterna.

Nä nu ska jag kasta mig in i duschen... och dra iväg på konventkommitémötet... träffa mina vänner och än en gång upptäcka att service är kul... och att jag gillar att ha skoj tillsammans med mina vänner...

Tillit...

... är flippat.

Och tillit är nog någonting av det jag önskar mig mest... tack och lov så har jag ju hittat ett sätt som funkar för mig när det gäller att hitta tillbaks till min tillit... och jag är på god väg... att komma ihåg vad jag glömt.
För att jag har haft full tillit en gång är jag fullständigt övertygad om... jag tror nämligen att vi är födda med tiliit... fullt ut.
Små små barn ägnar inte en enda sekund till att tvivla på någonting överhuvudtaget... de bara är... och om inte det är tillit så undrar jag vad tillit kan vara?

Nä som jag ser det så är vi födda med fullständig tillit... men med tiden så glömmer vi bort den... det händer en massa grejer som får oss att börja tvivla... inte så konstigt egentligen.

Ta bara det där med guderiet... jag kommer fortfarande ihåg när jag på ett fullständigt naturligt sätt hade en tro på en Gud... det var liksom lika naturligt som ett glas vatten... tvivlade inte en enda sekund... jag hade full tillit till min tro... sen hände något... jag började på en söndagsskolan... vad de snackade om där kommer jag inte ihåg... men på något sätt så försvann min Gud där.

Idag så har jag någon form av tro igen...


... en väg att gå...

... och min tillit till den tron växer... och det finns dagar när jag verkligen tror att jag ska komma ihåg... det jag redan visste när jag föddes... utan att förstå det... tänk om det är så... att det är först när jag inte har ett behov av att förstå och förklara hur det ligger till med min tillit som jag får kontakt med den igen... tilliten...

... för att tro betyder ju faktiskt att inte veta...

Borde vara...

... tacksam för mina borde.

Känslan över att ha betat av ett gäng "borde" är skön... ja skön är nästan en underdrift.
Tur att jag har ett helt gäng med prylar jag borde gjort... helst igår.

Jag får mängder av energi när jag får saker och ting gjorda... det finns en sida i mig som hela tiden försöker att övertyga mig om att jag behöver vila... att det vore bäst om jag väntade ett litet tag till... en sida som om och om igen matar mig med ett mantra,,, sen... ska bara... och imorgon...

... konstigt nog så verkar det som om detta mantra får sin energi av grejer som jag inte gjort... men redan borde gjort.

Problem...

... att leva med.

Jo så känns det... att jag har problem som är lätta att leva med... typ rosa tvätt.
Ännu en gång lyckades jag få ner en av mina T-shirts som jag köpte i Indien tillsammans med en massa annan tvätt... och det stör mig faktiskt lite grann även om jag har svårt att erkänna det... är lite blyg med min fåfänga *L*... men ni vet... eller så gör ni inte det... det kanske bara är jag som inte tycker det är så fräckt med rosa kalsonger?

Men om jag ska vara ärlig så är min rosa tvätt inte det enda problem som jag ligger inne med... om mina problem ens kan kallas för problem... de är av typen jag borde... jag borde dammsuga... jag borde klippa gräset... jag borde kolla mina räkningar... jag borde diska... jag borde en jävla massa... och visst det är viktigt för mig att ta ansvar för alla de här småsakerna... ta tag i dem innan de har förvandlats till stress (stress för mig är oftast grejer som jag borde göra men inte gjort)... för stress kan bli ångest... och ångest... ja ni fattar...

... så egentligen är det rätt bra med mina rosa fillingar... de påminner mig om att det är rätt viktigt att jag tar tag i mina borde... och att mina borde är något som oftast tillför mitt liv något... och med det menar jag egentligen inte rosa kalsonger... snarare att smutstvättens stressfaktor eliminerades... och att jag kan använda mig av mina andra borde för att få ännu fler belöningar... oftast sinnsro och en förmåga att befinna mig i nuet... när jag betalar mina räkningar... klipper gräset... diskar... dammsuger... och kanske t.o.m. skriver i mitt stegarbete *L*... och när jag gjort alla mina borden... det är då jag förstår...

... jag har fan inga problem...


... bara lösningar...

Förälskad...

... är en känsla jag gillar.

Jag är rätt bra på att vara förälskad... och med bra menar jag nog att jag har en enorm erfarenhet av detta tillstånd... det har funnits tider då jag har varit förälskad massor av gånger bara under en dag... en promenad över torget kunde innebära att jag blev förälskad flera gånger... i olika tjejer... för nu pratar jag bara om min förälskelsen till det motsatta könet... ja jag vill nog påstå att jag är helt suverän på att bli förälskad... eller som någon har sagt... jag är förälskad i förälskelsen.

Nu har det varit lugnt ett tag... kanske är det åldern... eller att jag har hittat hem i mig själv... helt klart är att det faktiskt var ett tag sedan jag var förälskad sist... och att jag inte saknar den känslan så mycket heller... jag trivs ypperligt med mitt självboliv.

Så det var med ett liten smula förvåning jag la märke till att jag kände en bekant känsla när jag la mig på kvällarna nu när vi var iväg och studerade på Korpberget... det tog faktiskt ett litet tag innan jag fattade att jag kände den bekanta känslan av förälskelse... och jag fattade först inte varifrån den kom... att jag helt enkelt var förälskad i gruppen jag fick tillhöra... inte någon enskild person utan gruppen som grupp... och det är väl i.o.f.s. inte så konstigt heller när jag tänker efter.

Jag har tagit ett belut att ta vara på denna chans att lita fullt ut på dessa människor... att visa dem hur mycket de betyder för mig... och riskera att låta dem få se mig precis som den jag är... ja helt enkelt göra mig sårbar och naken... när jag la mig så kände jag att detta är en grupp där jag vågar göra denna för mig riskabla handling (faran är känslomässig)... och när jag vågade känna så... ja då blev jag förälskad *L*.

När det gäller tjejer så är det med stor förvåning som jag lägger märke till att jag inte blir förälskad hela tiden... att jag är så himla nöjd med att bara vara jag... men jag är inte imun *L*... nä det händer fortfarande (även om det inte är varje dag) att det "klickar" till lite extra när jag ser en tjej... typ två gånger det senaste året och jag har blivit lika förvånad varje gång... men visst... det finns två röster i mig... en som skulle tycka att det vore skoj att träffa en tjej... å en annan som tycker att jag har det ju så jävla bra som självbo... och att förälskelsen ju ändå bara är en övergående galenskap som bara varar i några månader...

... det får nog fan vara lite mer än "bara" förälskelse tycker mitt förstånd... och det är lätt att vara förståndig och klok innan... HON... står framför mig... för när det händer då vet jag hur det blir... såpass känner jag mig själv... förståndet blåser bort omedelbart och jag bara hakar på... utan att tveka en enda sekund... och det spelar ingen roll hur många varningsklockor som klämtar... det säger bara "klick" och sen kan jag inte stoppa förloppet... och vet ni vad... jag gillar den sidan av mig... den galenskapen skulle jag inte vilja vara utan... jag vill vara killen som är förälskad i förälskelsen... det är ju jag...

... jag njuter av lugnet... och älskar stormen...

"Diffe"...

... har aldrig ledigt.

Inte ens på kristi flygare... och mig har han (Diffe) redan varit och hackat på... han försöker ge mig lite dåligt samvete för att jag inte heller denna kristi flygare är nere på Hammars backar och flyger vinge... han (Diffe) påminner mig mer än gärna om att det hade jag ju sagt redan förra året... och så får jag en liten flinga av dåligt samvete för att jag inte gör vad jag säger... så funkar min "Diffe"... tack och lov så vet jag lite om hur "Diffe" (innan kallade jag den sidan i mig själv för missbrukspersonligheten och det är samma sak) funkar... för vi har studerat...


... "Diffe" och lite av hans taktiker i några dagar.
 
Sitter här hemma och gör mitt bästa för att landa efter min resa... det har hänt en hel del de senaste dagarna.
Vi skojade och skrattade en hel del när vi satt i bilen igår... vi skrattade hjärtligt åt hur svårt det är att förklara vad vi gör på vår skola för människor som inte är insatta... vi låg ner och vred oss i skratt när en av oss snackade i telefon... och pratade lite om dagen idag... hur vi hade haft en redovisning på vad vi pluggat i några månader nu... bl.a. i form av en teater... och när samtalet flöt in på hur vi hade provsmakat vatten i morse så fick vi nästan inte luft... får väl för ordningens sak säga att det inte hade med vår skola att göra... med hjälp av en speciell tratt virvlade vattnet runt och vändes... det var något med plus och minus... och att denna tratt förvandlade dött vatten till...


... levande vatten.

Personen som vi pratade med var lite mer van vid traditionell undervisning och uppfattade nog vår skola som en aning "flummig"... det är inte lätt att förklara för en utomstående hur vår skola funkar... jag tror att man är tvungen att delta i undervisningen för att förstå vad det är som händer... att jobba med processer kan säkert för en utomstående vara svårt att förstå... men jag kan verkligen känna hur mycket det är som händer i mig... hur mycket som jag lärt mig på några få månader... och att den kunskapen är av ett slag som jag kan använda mig av i ett praktiskt perspektiv... och att jag själv utvecklas hur mycket som helst på köpet.

Jag börjar förstå varför det finns en efterfrågan på oss som går denna utbildningen... träffade många som gått den utbildning som jag nu gör på mässan i Örebro... och idag så fattar jag varför de grattulerade mig när jag sa åt dem att vi var på väg upp till vår skola på Svanö efter mässan... de har också tillbingat tid på denna vackra ö i Ångermansälven... där Korpberget och...


... FUN (Fria Universitetet Norden) ligger.

Jag är väldigt tacksam över att jag har möjligheten att gå i denna skola... med mina fantastiska klasskompisar som också vill åt samma håll... vi är en helt underbar blandning av människor och det är verkligen en gåva att få lära känna dessa fina människor... ja det är en oerhörd kraft i vår grupp... en styrka som vi skapar...


... tillsammans.

Känner att jag är på väg... vart vet jag inte riktigt men va fan... det går framåt med...


... kärlek...

stockholm...

... passerar vi nu. sakta... vi studerar nämligen fenome net bilköer... ler. vi har verkligen lärtc oss massor på vår resa... vem hade hört talas om levande vatten innan? men idag så har det provsmakats... och vi har jämfört dött och levande vatten... låter det flummigt? kanske ska jag hellre skriva om viken musik det levande vattnet gillar... n u berättade jag för leffe vad jag bloggar om... han sa åt mig att lägga av... för att citera... ... fan peter folk som läser detta kommer att tro att du är påtän d... ... hehe... nä det är jag inte... bara väldigt väldigt lycklig... undrar om det beror på vattnet jag drack?

bloggstrul...

... är det nu. flippar fan över att skriva här på min telefon och sen misslyckas att få in det på bloggen... det är lite knöligt att blogga på mobilen... liten text å sånt. annars så är det full fart i skolan och verkligen läroreikt på massa sätt... jag är lycklig över att ha fått denna chans... vilken underbar grupp vi är... det händer grejewr med mig här... ... tillsammans är vi fler...

bloggstrul...

... är det nu. flippar fan över att skriva här på min telefon och sen misslyckas att få in det på bloggen... det är lite knöligt att blogga på mobilen... liten text å sånt. annars så är det full fart i skolan och verkligen läroreikt på massa sätt... jag är lycklig över att ha fått denna chans... vilken underbar grupp vi är... det händer grejewr med mig här...

framme...

... på korpberget. jaha så har vi då kommit fram... och det är bara såååååå jävla vackert... och vad skoj det är att träffa klasskompisarna... ja jag är en rik kille... på riktigt.

framme...

... på korpberget. jaha så har vi då kommit fram... och det är bara såååååå jävla vackert... och vad skoj det är att träffa klasskompisarna... ja jag är en rik kille... på riktigt.

hejdå...

... stockholm. nu bär det iväg till kramfors... och eftersom det är några mil ska jag kanske hinna med att göra läxan... bättre sen t än aldrig... ... viss skam kan jag känna när jag tänker på hur jag gjort med läxan... stort högmod från min sida... ja ni vet... "det här kan jag redan" stuket... å visst kan jag det... men ändå.... suck...

Lycka...

... och livsglädje.

Det känner jag ofta... å vet ni vad?
Jag tror att det är för att jag väljer att göra det... ja jag tror på fullt allvar att man kan välja glädje.

Visst livet suger kraftigt mellan varven... katastrofer händer, livet är jävligt tufft ibland.
Och det är viktigt att inte fly från de "jobbiga" känslorna... att jag har ett val att känna lycka innebär inte att all skit försvinner... nä tvärtom... lycka kan även vara att överleva ännu en katastrof.

Helt klart är att jag har ett val varje dag... jag kan välja att se på livet genom positiva linserna.
Se med glädje på att jag vågar vara riktigt ledsen.
Vara lycklig över att jag har förmågan att känna ALLA känslor...

... eller så kan jag välja att... ta på mig de negativa linserna.
Tycka att det är för jävla orättvist att just JAG är ledsen.
Eller flippa över på ALLA dessa jävla känslor och känna mig som...


...ett offer.

Så visst har jag ett val... eller vid närmare eftertanke hur många val som helst... varje dag.
Idag ska jag välja att ta på mig de positiva linserna... ta med mig dem och välja att se på min omgivning med nyfikenhet och kärlek... lyckas jag med det... ja då kommer jag att känna lycka...


... och att känna lycka... ja det kan jag leva med...

Rikedom är att...

... vara drogfri.

Ja ta mig fan... det är en helt otrolig gåva att få uppleva livet på livets villkor... på riktigt... drogfri.

Åkte iväg på ett möte tidigare ikväll... och visst är det häftigt att det är här i stockholm jag stöter på en människa som fortfarande kallar mig för skåning... hallå det är ju liksom snart 30 år sedan... ja iallafall 28... okej det finns väl någon kvar i göteborg som fortfarande använder sig av det gamla smeknamnet/öknamnet (stryk det som önskas)... det är inte så många av mina nuvarande vänner som känner till det namnet... nuförtiden så heter jag ju peter.

I går så ringde en gammal vän till mig... och ville bli rik... genom att bli drogfri.
Kanske tar det ett tag innan man ser vilken otrolig rikedom det är... eller så trillar den poletten ner omedelbart... det spelar ingen roll... det enda som betyder något är att det är sant... att slippa vara slav och att kunna känna friheten i att allt är möjligt... precis vad som helst... det är fan riktig rikedom.


Ja idag är jag riktigt rik...

Det är resan...

... som är målet.

Jo så brukar det ju sägas... och jag håller med.
Befinner mig ju i stockholm för tillfället... och det är intressant på flera sätt vill jag lova... ta bara det här med att dra ner på kostnaderna och ta in på ett vandrarhem... på det billigaste sättet... dela rum med okända människor...

... det är spännande... helst när rummet är ca 4 kvadratmeter stort (vilket i praktiken innebär att det finns plats för en person i taget att stå upp i mitten av rummet)... och läslampan är trasig... jag ägnade mig åt en helt hopplös tävling igår... jag ville somna först... men att stress-somna sig själv är inte så lätt och inget jag rekomenderar eftersom det allt som oftast slutar som det gjorde för mig igår... man somnar helt enkelt sist av alla...inte alltför lätt eftersom rumskompisarna som man inte känner naturligtvis snarkar också (och man väcker ju inte gärna någon man inte träffat innan)... ett enda ord kan samanfatta denna billiga vandrarhemsnatt... LIDANDE.

Annars så är det rätt okej att glida omkring på stockholms gator och dricka kaffe på uteserveringarna i det vackra vädret... jag har gått lååååånga promenader i vår huvudstad...


... bl.a på söders gator och gränder...

... och när staden har kännts som för mycket stad för en lantlig kille som mig har jag hittat små smultronställe som påminner om hemma hos mig...


... grönt och fint.

Nu ska jag strax iväg på mitt andra möte för denna dagen... det är ju en otrolig gåva att ha dessa möten att gå på... och eftersom jag har varit med ett tag så träffar jag ju hela tiden människor jag känner... var jag än befinner mig.
Lite roligt var det allt idag när jag satt och tog en fika på söder... och tjejen jag hade ett förhållande med sist det begav sig sprang förbi... vi blev nog lika förvånade bägge två *L*... men det var skoj att träffa henne.

Jag har ingen aning om vad denna kvällen har att erbjuda mig... jag vet bara att ja ska göra mitt bästa för att upptäcka det... och jag har en liten reservplan... är faktiskt lite biosugen... för rummet på vandrarhemmet ska jag inte komma för tidigt till... nä så skoj är det inte där ... livet är en spännande resa... och det gillar jag...

120 kr...

... ville de ha. jo det kostar om jag vill koppla upp min dator... så idag blir det en enkewl uppdatering via min telefon... från stockholm där jag befinner mig nu... inget lyxhotel utan delat rum med massa okända människor i några dagar... inte så jävla skoj direkt... har liksom inget ställa att ta det lugnt på... jaja det kommer att bli bra... nu ska jag äta och bli på lite bättre humör... hungrig är ingetjag är bra på att vara...

Bankett...

... och tidig kväll.

Jo det går att kombinera... det som annars har varit helt otänkbart för mig är idag fullt möjligt... det är inte längre som förr... det går att gå ifrån festen innan den är slut... eller för att inte tänka på hur det var när jag var aktiv i mitt missbruk... när jag aldrig slutade festa innan jag var medvetslös... eller blev utslängd.

Så är det inte längre... idag så har jag varit på bankett... och jag tog tillfället i akt och tog på mig...


... skjorta och kavaj.

Massa god mat... underhållning...


... och massor av människor.

Men vi gick hem ganska tidigt... det är en dag i morgon också... fylld av intressanta möten och samtal med olika människor... ska även passa på att gå på en och annan föreläsning och har jag lite tur så kommer jag att lära mig någonting nytt imorgon också... denna dagen har varit väldigt lärorik... ja iallafall till största delen... det finns ett undantag...

... jag blev ombedd att gå på en föreläsning av en snubbe som jag känner... så jag gick ju dit... och jag ska ärligt säga att jag fortfarande inte riktigt förstår vad det var jag lyssnade på... jag vet så mycket att det var en finsk snubbe som föreläste på engelska om något som handlade om EU... jag förstår engelska men har fortfarande ingen som helst aning om vad jag fick ta del av... och jag pallade inte gå därifrån heller... vi var nog 7 personer på föreläsningen och jag blev lite medberoende till föreläsaren... det är ingen höjdare att föreläsa när det inte kommer någon publik.

Jag har naturligtvis mer att berätta om denna dagen... men det får vi ta sedan... en lite privat grej förvånade mig och det var en någonting som gjorde mig glad och hoppfull... ja det var något stort för mig som jag ska låta sjunka in ett litet tag innan jag kanske... jag säger kanske *L*... skriver om det här...

Mässan...

... rullar på.

Massa mingel... det är inte utan att jag märker att jag har varit med ett tag... det är många kära återseende och riktigt riktigt roligt att träffa massa vänner... och på denna mässan så har vi en lite lägre profil och tar oss tid att gå och lyssna  på...


... föreläsningar.

Det är ju intressant att sitta i publiken för en gång skull *L*.
Nä nu är det bråttom... snabbt in i duschen och sen är det på med kavaj och skorta (dock ej slips) och åka tillbaka till årets bankett och mingla vidare...

På plats...

... i Örebro.

Vi har fixat klart för morgondagen... hängt upp våran "banderoll" (eller vad fan man nu kan kalla skynket där det står skrivet en massa olika känslor som vi hängt upp bakom vårat bord)... till hjälp hade vi ett pyttekort snöre som vi kunde binda fast i en ventilation och två häftstift... vi håller alla tummar vi har för att det ska hänga kvar *L*.

På den korta stund vi behövde för att bli klara så gick den mesta tiden åt att snacka och kramas lite med några av de andra utställarna... vi har varit med i 10 år nu och faktiskt så känner vi nog de flesta som är här... tror nog fan att de flesta vet vilka vi är... vi har liksom kört vårat race på dessa mässor... kramar och ballonger... och det var kanske en och annan som höjde en smula på ögonbrynen när vi började med att dela ut gratis kramar *L*... och visst sticker vi fortfarande ut... denna gången så har vi nog den sunkigaste montern... och i den ska vi föra ut vårt senaste mantra... vacker och värdefull *L*...

... att vår monter kanske inte ser så mycket ut för världen gör inte ett endaste dugg... inte så länge jag får uppleva det jag upplevde idag innan jag gav mig av... att en människa som vill leva drogfritt kommer till oss för att förverkliga den drömmen... fullt medveten om att det vi gör tillsammans funkar... det känns bra att veta när jag står där i vår monter... det gör det lätt att se folk i ögonen och även ta emot den respekt som vi faktiskt möts av här på en narkotikamässa i Örebro... och det var fan skoj att springa på en kille här i Örebro som jag träffade för snart ett år sedan på Fårö... han berättade att han var glad över en T-shirt han fick av mig då... gissa vad som stod...


... skrivet på den *L*.

på väg...

... i bilen. om en timme är vi framme i örebro... vi läser läxor i bilen... vi har ju bara haft fyra månader päå oss och hur skulle vi kunnat hinna med det på såååååå kort tid... tur att det är en lååååååång bilfärd så vi hinner plugga ordentligt... jag kan riktigt känna hur kunskapen värmer min kropp... fantastiskt... kunskap är makt.

En lååååång resa...

... startar idag.

Första stoppet blir Örebro... det är en narkotikamässa som vi ska medverka på... och för ordningens skull så kanske jag ska berätta att det är inte en mässa där det finns massor av knark... det kan ju nästan låta så... narkotikamässa... nä tvärtom så handlar denna mässa om vad det finns att göra för att förhindra att en massa människor knarkar... och det passar ju oss bra eftersom vi på VågaVa ju har bytt hobby... vi knarkar inte längre... våran "nya" hobby är att ha skoj tillsammans utan knark... något som för övrigt funkar över all förväntan om någon undrar.


Mässan vi ska medverka på.

Vi kommer att hålla en lite lägre profil på denna mässan än vad vi gjort tidigare... vi har helt enkelt inte ekonomi att dra iväg hela gänget och köra "cirkus VågaVa" med ballongen å kramar i mängder... nä så denna gången blir det lite mer av mingelstuk för mig och leffe... det är liksom samma människor som kommer till dessa mässor år efter år... och det är ett ypperligt tillfälle att skapa och underhålla våra kontakter... det är viktigt med ett brett kontaktnät... det är verkligheten... och så är det alltid inressant att se vilka trender som gäller just nu... och vad som är nytt i behandlingssvängen.

Vi vet vad vi som förening vill förmedla detta året och det är naturligtvis vårat mycket enkla budskap...


... kan det bli tydligare?
(klicka på bilden *L*)

Efter Örebro så bär det iväg till Stockholm några dagar... innan vi far vidare mot Kramfors där vi ska fortsätta vår utbildning till addiktologer på vår skola i dagarna tre... ja många mil blir det... men fan... kanske kan jag lära mig något...

Miljonärer...

... pratas det om.

Jag fattade inte riktigt vad det snackades om på mötet igår... torget och en massa folk... och mötet hann börja så det blev inte av att jag frågade heller... nu har jag fått svaret... det delades ut en massa stålar på torget i Halmstad igår... postkodsmiljonären hade kommit till stan... eller de siffrorna som vunnit fanns här...

... och pengar har en konstig effekt på oss människor... det är mycket snack om vem som vann å sånt... och hur nära det var för någon annan... och om vad man skulle göra om man vann... ja ni har säkert hört det förut... bla bla bla bla bla... om jag hade så och så mycket pengar så skulle jag... bla bla bla bla...

... helt ärligt jag vet inte om jag skulle vilja vinna en massa pengar... jo visst hade det varit skitskoj att vara rik ett tag... men i förlängningen... när jag märker att pengar inte gör mig lycklig... jag har sett detta hända... och jag vet inte om jag hade klarat av det... risken att jag hade börjat knarka eller supa på vinsten är stor... ja konstigt nog så kan priset för att vinna en massa pengar paradoxalt nog bli alltför dyrt... för jag hade helt klart fått stora svårigheter med att förstå skillnaden på rikedom och rikedom... jag tror nog att jag hade kunnat fastna i illusionen om att pengarna skulle göra mig rik... att jag skulle vara annorlunda och fixa det där med att köpa mig lyckan... men det är ju fan båg... pengar gör ingen människa rik...

 
...för sann rikedom har ju inte ett skit med pengar att göra.

11år...

... idag.

Ja jävlar... idag har jag då lyckats med att vara drogfri ett år till... och jag ska vara ärlig och säga att det har varit ett av mina enklaste år när det gäller knark och sprit... jag kan inte minnas att jag haft ett enda drogsug sedan jag tog min 10-års medalj i Köpenhamn förra året... ganska overkligt egentligen... jag är ju trots allt narkoman och alkolist så det är ju rätt naturligt att vara drogsugen... det känns konstigt men ändå helt självklart på något sätt att slippa det idag... det var alltså sant som de gamla rävarna sa när jag var ny... att min önskan att använda skulle försvinna.

Det innebär inte att jag har blivit "frisk" på något sätt... nä att tillfriskna för mig innebär ofta att jag får allt mer insikt om min sjukdom och det kan ibland kännas som om jag blir sjukare och sjukare hela tiden... det är verkligen en listig, stark och falsk sjukdom som drabbar oss på många plan... inte minst det andliga... det märker jag denna dagen... nu när jag ska åka in till stan och ta min...


... 11-års medalj.

Då kommer jag ju att hamna i centrum och jag funderar lite på vad jag ska säga redan (mötet är ju för fan inte förän i kväll)... och jag vet vad det är som händer... för lite har jag lärt mig om mig själv under dessa år som gått... och en sak är att min sjukdom vill få mig självcentrerad... och det är motsatsen till "Gudscentrerad"... vilket inte på något sätt är ett religiöst uttryck för mig... det är bara att jag inte stör mig så mycket på Gud-ordet längre... den tiden är över... ja herregud vad svårt jag har gjort det för mig genom åren...

... det blir fan enklare med tiden... och tid tar tid... jag börjar så smått haja det där snacket om tålamod och släppa taget... ibland kan jag t.o.m. tillämpa mig av det i mitt eget liv... inte så ofta som jag önskat men fan... det händer *L*.

En sak som jag alltför ofta "glömmer" bort och tar lite för givet är det faktum att mitt liv blivit bättre på ALLA områden sedan jag blev drogfri... precis ALLA område i mitt liv har blivit bättre... woow... ALLA.

11-år... ja jävlar... det funkar... big time...

4017...

... dagar.

Så många dagar har gått sedan jag blev drogfri... och idag för exakt 11 år sedan "festade" jag till det senast... och jag hoppas verkligen att det var sista gången... det är inget som jag längtar tillbaka till.
Ja herregud... jag minns den dagen... ja inte hela eftersom jag just den gången drack sprit... naturligtvis blev skitfull och det innebar ju alltid en och annan minneslucka för mig... och denna dagen var inget undantag.

Skulle bara dricka några folköl med polarna... det slutade med att jag låg upp och ner med min bil i ett dike utanför byn där jag bor... då hade jag hunnit med att kladda på några brudar, hamnat i slagsmål och flippat över på alla möjliga sätt innan... det var med andra ord precis som vanligt när jag blev full... det hände sällan några sensationer när jag drack... det såg liksom alltid likadant ut...


... när jag drack sprit...

...det låg kanske någon form av trygghet i det... undermedvetet medvetslöst?

I morgon ska jag åka till stan och gå på ett möte... och om jag inte tar någon drog idag så kommer jag att ha varit drogfri i 11 år... inte för att jag är tvungen utan enbart för att jag vill det... och när jag tänker tillbaka på hur det var för precis 11 år sedan idag så slår det mig att jag inte hade någon som helst tanke på att krocka, kladda på brudarna eller hamna i slagsmål... för det var inget jag ville... nä och jag är fortfarande samma snubbe... skillnaden är att jag slipper göra bort mig och har friheten att välja själv hur jag vill vara... idag gör jag vad jag vill... när jag vill...

Lycka...

... kan vara...


...när det inte isar i tänderna längre... tro mig *L*.

Potatismos...

... gillar jag.

Och det är ju bra på flera sätt... passar liksom in i mitt liv just nu... 0ch som pricken över i:et vågar jag påstå att jag är en rackare på att laga potatismos... riktigt riktigt bra faktiskt *L*.

Sen så tycker jag att finns det många fördelar med just...


... potatis.

Det är gott (när jag själv får laga till dem får jag väl stolt lägga till *L*)... jag blir mätt... och det är billigt.
Och just nu passar potatismos mig ypperligt... för även om jag nu håller på att fixa med mina tänder och ska vara väldigt försiktig med vad jag stoppar i munnen, så vill jag inte känna mig hungrig... jag blir fan ett monster när jag är hungrig... grinig, sur och allmänt otrevlig... potatismos eliminerar detta utan att jag behöver riskera att mina provisoriska gaddar ska gå sönder...

... och för tillfället så är mina utgifter större än mina inkomster och jag har helt enkelt inga stålar... hemgjord potatismos kostar nästan ingenting och när jag kombinerar det med att njuta av var jag befinner mig när jag är hemma, är det bara att låta tiden ha sin gång så löser sig det lilla... ska vi kalla det för "problemet"... det känns ju inte riktigt som ett problem att njuta i hemmets lugna vrå... nä verkligen inte... snarare som ett privilegium... jag är en rik människa på många sätt...

...och att ha det stora lyxen av att kunna bo hur billigt som helst ute i skogen långt ifrån någon som helst möjlighet att kunna handla någonting (av den mycket enkla anledningen att det inte finns en enda affär *L*) är mitt lilla trix när jag inga stålar har... då stannar jag helt enkelt hemma och softar... och låter tiden gå... och tiden är någonting annat här ute i skogen än i stan för mig... i staden finns det timmar och olika dagar... här ute på landet finns det mer av typ... dag, natt och årstider... det spelat inte så stor roll, har jag bara lite mat i kylen är det bara att ta det lugnt och vänta... och när jag väntat tillräckligt länge så har det kommit in nya pengar på kontot... det enda jag behövde göra var... ingenting... och ingenting här ute på landet kan vara hur mycket som helst... det är t.ex. helt gratis att just denna helgen se...


... mina liljekonvaljer slå ut i blom och dofta magiskt underbart...

... i år är det första gången sedan jag var 10 år som jag är rökfri och med ett mer utvecklat luktsinne kan lukta på dessa underbart doftande blommor... och imorgon räknar jag med fint väder... en bra bok (min läxa *L*) i en vilstol i trädgården... sen ska jag sitta där och under ett träd och lukta på blommorna...

Snyggpeter...

... är mitt mål.

Att låta allting handla om att se snygg ut... göra snygga grejer... och ha snygga polare.
Slippa ta reda på vad mina vänner står för eller funderar över... bara se hur de ser ut... och vad de har på sig.
Vinna eller förlora spelar ingen roll bara det görs snyggt.
Rätt eller fel har ingen betydelse bara det är snyggt förpackat.

Tänk om jag blir sån?

Märker att det här med mina tänder gör mig självcentrerad... att jag har tittat mig i spegeln mer än vanligt (och då har jag ändå inte ens fått några nya tänder än).
Tänk om jag egentligen är rädd för att fastna i illusionen om att jag blir lycklig om jag får nya tänder... att jag är rädd för att jag ska bry mig för mycket om hur jag ser ut... att jag helt och hållet ska glömma bort vad jag menar med...


... och tro att det handlar om utsidan.

Nä jag tror inte det... jag tror nog allt att "snyggpeter" är den killen som känner sig lycklig över sina fina vänner... och tycker att det är en vacker känsla... ja kalla den för snygg på riktigt om ni vill... för det är när jag ser mina vackra vänner som jag är "snyggpeter"... det har inte ett skit med mina tänder att göra...

... och jag är faktiskt inte vidare orolig för att jag ska glömma bort det heller...

Fredag...

... igen.

Fatta... snart måndag... hurra hurra hurra...

Rovdjuret...

... kan ni kalla mig för.

Det är mina tänder som har slipats till för att sätta fast bryggor i min mun jag pratar om... och igår så slipade tand-doktorn om tänderna i min överkäke till små "piggar"... allt sånt där med hur, vad och varför bryr jag mig inte om... jag har full tillit till tand-doktorn... och det är inte svårt för mig att ha den tilliten heller... han vet vad han sysslar med...

... och det finns en handlingsplan *L*... min tand-doktor och överläkartand-doktorn har utformat en plan för hur de ska gå tillväga för att få det resultat de vill uppnå... en liten del i denna behandling är att de tänder som ska sitta kvar i min mun ska slipas till "piggar"... och när det är gjort så tas det ett avtryck som ligger till grund för att tillverka provisoriska bryggor som jag ska bära tills min mun har läkt färdigt (det är en hel del tänder som tagits bort och det tar väl lite tid)... innan dessa bryggor är tillverkade så gjorde han några skydd till mina "piggar"... provisoriska grejer innan de provisoriska grejerna *L*...

... hållbarheten på dessa högst tillfälliga skydd är väl lite si och så... jag gnisslar ju med framgång sönder även mina riktiga tänder så det tog mig mindre än 24 timmar att sabba dessa skydd...och det får väl vara på det sättet... visst jag ska dit imorgon och se om vi kan göra ett nytt försök och se om det håller... och jag kan bara hålla tummarna... för nästa vecka är det narkotikamässa i Örebro... och vi brukar dela ut kramar (det är en del av vår marknadsföring)... men jag vet inte om det är en så bra idé att krama okända människor och samtidigt se ut...


... så här i munnen.

Jag hade nog allt blivit lite rädd om jag fått en kram av den snubben... lite rovdjursvarning *L*.
Nä jag tror allt att jag får ta ett kliv tillbaka och ha en lite lägre profil på denna mässan... och visst kan jag känna en liten smula sorg över att inte kunna äta vad jag vill... att det är ett handikapp som stör mig... jag blir ofta lite kinkig och sur när jag inte får mat i mig (nu ska jag ju inte svälta men jag ser fan inte fram emot att sleva i mig soppa och se mina vänner käka biff)...

... detta kan vara mina sista veckor som tandlös... och jag kan tydligt se det som en gåva att det är just de veckorna då jag träffar överlägset mest människor... så att jag kan känna skillnaden när jag fått in mina tänder... dagen efter det är tänkt att ske har jag en föreläsning... och om de högre makterna är med mig åker jag till Köpenhamn helgen efter och träffar mina danska vänner... och överraskar dem med ett...
 

...bländande leende.

Lyxliv...

... lever jag.

Jag lever i ett totalt överflöd... på alla möjliga sätt... för det är lyx att kunna njuta av...


... nyponsoppa, kex och vispad grädde...

... medans jag väntar på att få ta del av lyxen att kunna få nya tänder.
Och under tiden kan jag njuta av den helt fantastiska lyx det är att glida igenom...


... bokskogen när man svänger av till mitt hus...

... för att inte tala om äventyren som kan vänta mig när jag stannar till vid min brevlåda för att ta del av den rent ekonomiska sidan av ett liv i överflöd... lyxräkningarna... det kostar att ligga på topp... men det värsta som kan hända när jag står vid min brevlåda är att jag kan förlora focus på nuet och börjar oroa mig för hur jag ska få tag i stålar till mina räkningar... sen... och "glömma" bort att det faktiskt bara är lyxproblem... för då kan jag kan missa att titta upp... och få syn på lite riktig äkta "på landet" lyx...


... skogens konung älgen som idag stod på min lilla lyxiga skogsväg.

Och nu så ska jag iväg och njuta av den fantastiska lyx det är att ha vänner... och den lyx det är att vi tillsammans faktiskt har en liten NA-grupp här ute i skogen där vi kan hjälpas åt att fortsätta vara drogfria och ägna oss åt lyxen att tillfriskna... det är verkligen en värdefull lyx att kunna fylla mitt inre tomrum med riktig lyx som får mina lyxproblem och lyxräkningar att kännas som en hanterbar liten parantes i mitt lyxiga lyxliv...

Rädslan...

... väckte mig i natt.

Kl. 04.00 vaknade jag med ett ryck... livrädd.
Förståndsmässigt hade jag inga som helst problem med att förstå att jag inte behövde vara rädd... men att det var helt okej att vara det... jag skulle ju till tandläkaren... äventyret med mina tänder fortsätter.

Jag blev faktiskt lite förvånad över min rädsla och har tänkt lite på vad det handlade om... egentligen *L*.
Det är inte så mycket rädsla för att det ska göra så fruktansvärt ont... för jag vet att de bara gör lite ont när jag får bedövningen och den smärtan (ett litet stick) är hanterbar... det gör mycket mer ont nu efteråt när bedövningen släpper... kanske inte så konstigt eftersom det har dragits ut fem tänder idag (känns skitkonstigt i munnen)... och att de resterande tänderna har slipats ner till jungelgaddar (ni vet sådana spetsiga som vissa "primitiva" stamar som jag sett på TV:n har i sina munnar)... ja det där med "primitiva" är en tolkningsfråga om ni frågar mig... jag undrar nog fan vem som är vad i vår värld...

... jaja i vilket fall som helst så var det en lååååång sittning och nu sitter jag här med ont i munnen och ännu ett steg närmare slutmålet... om två veckor så kommer jag att ha provisoriska framtänder i min mun för första gången på över 15 år... fram till dess så ser jag ut...


... så här.

De lite vitare gaddarna i min överkäke är skydd för mina slipade egna tänder... och de pallar inte så mycket... tand-doktorn manade till viss försiktighet när det gällde vad jag stoppade i mig... rekomenderade soppa, spagetti och köttfärsås, potatismos, fisk och liknande... som det är just nu så är jag tillbaka på min nyponsoppsdiet... någon dag i alla fall... det är väl smällar jag kan ta... liiiiiite jobbigt bara att dessa två veckor innan jag ska få provisoriska tänder är fyllda av träffar med alla möjliga människor... och naturligtvis massa måltider på olika restauranter... narkotikamässa med bankett i Örebro... utekväll med käk i Stockholm... och massa veggkäk på skolan i Kramfors (tand-doktorn avrådde bestämt från morötter och liknande)... undrar om det finns något soppkök på vägen?

Jaja ditt om datt (jag har rätt lätt för att komma bort från ämnet *L*)... tillbaka till rädslan... och varför jag är så rädd att jag vaknar på nätterna innan jag ska till tandläkaren.
Det har inte med smärtan att göra... nä vet ni vad jag är rädd för?
Förändringen... att se ut som folk brukar göra i munnen... att inte vara tandlös skrämmer skiten ur mig... och det är lite svårt att förklara för t.ex. tandsköterskan... det brukar liksom vara tvärtom.
Men fan... jag har sett ut så här i min mun i 15 år... och innan dess så hade jag en protes för min framtand i några år... och innan dess en brun framtand... och innan dess... ja ni fattar jag har alltid varit nojad över mina tänder... den nojan har blivit jag... vem är jag om jag tar bort den?


... och hur vill jag se ut i min mun?

Jag tycker inte att det är ett endaste dugg konstigt att jag är rädd... och kan acceptera den rädslan som helt naturlig i mitt fall... och visst var jag livrädd i morse... men jag gick dit ändå... för jag har idag något som jag saknat innan... idag har jag en tro som jag vågar lita på... jag vågar tro på att det kommer att bli bra... att jag nog fan ska kunna leva som en vaaaaanlig människa med tänder och allt... ja det tror jag...

Rädslan styr inte mitt liv längre... jag är inte längre rädd för att vara rädd...

Ångest...

... är skoj.

Jo det sa han idag... föreläsaren som fått min uppmärksamhet hela denna dagen... han har snackat om KBT och det har varit både intressant och lärorikt på många sätt... och han pratade även lite grann om hur man kan behandla ångest nu för tiden... och det var riktigt intressant... ingen nytt för mig men väldigt intressant på ett alldeles speciellt sätt.

För en massa år sedan så befann jag mig nämligen i en källare under slottet i Halmstad och lyssnade på en snubbe som var klädd i lakan... ja ni vet lite av en gurupryl... en Indisk snubbe som brukar vara i Halmstad mellan varven...
 

... Sri Vast heter han.

Och i morse innan jag åkte hemifrån så kollade jag mina mail lite snabbt... och då hade jag fått ett mail från Vast-prylen... det är därifrån denna bild kommer... okej kanske ni undrar... vad i helvete har då detta med behandling av ångest att göra?

Jo det "nya" sättet man behandlar ångest med kan samanfattas i ett ord... acceptans... att man helt enkelt accepterar sin ångest och känner på den fullt ut... för den är ju i sig rätt ofarlig och en naturlig försvarsgrej för oss människor... ångest i sig är ju en sund reaktion... och om vi accepterar vår ångest så kommer den att tappa sitt grepp över oss eftersom den ju inte är farlig... och jag "köper" det... "big time" som han sa...

... och då var det lite roligt att lyssna på denna föreläsare idag som berättade om detta "nya" sätt och tänka på vad Vast sa för en massa år sedan i en källare under slottet... hans pryl kallades för "praktisk andlighet" och hade inte ett skit med ångest att göra... lik förbannat sa han precis samma sak... att det är genom att acceptera vi kan göra förändringar... något jag med stor framgång tillämpat i mitt egna liv en längre tid nu... med ett strålande resultat om jag själv får säga det *L*.

Människorna på föreläsningen jag var på idag såg inte exakt ut som de på bilden här ovan... fan det var ju folk som jobbar med behandling och vi ser ju skitseriösa ut... såklart...

Jag har en dödlig sjukdom...

... som kallas för livet.

Jo så är det... jag kommer att dö... och jag vet om det.
Och idag är jag tacksam för att jag kommer att dö... eller rättare sagt vetskapen om att jag kommer att dö... eftersom det är själva grundförutsättningen för att jag ska kunna känna att jag lever... och att inte ta det för givet.

Fan det är rent ut sagt livsfarligt att leva... man kan ju dö.

Och jag kommer ihåg den sekund då jag kände mig som mest levande någonsin... hade fått för mig att jag skulle flyga ner min hängglidare från ett jättehögt berg i alperna... min erfarenhet av att flyga var att jag gått en kurs på Lanzarote och skuttat omkring nerför en backe där... det var inga längre flyg jag hade gjort innan jag stod där på toppen av berget i Zell am Zee... vi snackar om ca 20 sekunder i luften som längst...

... men jag hade sett några andra killar flyga från detta berg dagen innan... så jag tog vingen med mig uppför liften dagen efter... nu var det inga andra med vingar där just denna dag... och det blåste från andra hållet... men fan... eftersom jag nu hade släpat upp vingen så skulle jag ta mig fan flyga ner med den... så jag packade upp... provhängde... och kastade mig ut i luften...


... och flög.

... swoowch... woooow... jag kom ut några hundra meter innan min vinge bestämde sig för att flyga på egen hand... jag gjorde några klassiska nybörjarfel  som jag inte var medveten om just då... så min vinge flög nu i full fart rakt in mot bergväggen... det finns inspelat på video och där hör man mitt skrik... ren dödsångest... men jag lovar er... att aldrig någonsin så har jag kännt mig mer levande än i den sekunden då jag var helt övertygad om att jag höll på att krascha...

... nu hade jag en sagolik tur och hade väl lärt mig någonting på kursen som räddade mitt liv, för i absolut sista sekunden så lyckades jag få svänga ut vingen från berget (jag vet varför och hur jag gjorde idag men då var jag knappt medveten)... jag ville omedelbart ner på marken... jag var ju skräckslagen... men det gick ju inte... det tog mig lite mer än en halvtimme innan jag kunde landa min vinge nere i dalen... med ett leende som höll på att klyva ansiktet på mig...

... och vad jag lärde mig var att det är när jag är nära att dö som jag lever som mest... och att livet är en helt underbar dödlig sjukdom som jag kan njuta av på daglig basis... om jag nu ändå ska dö så kan jag ju se till att leva som fan tills den dagen kommer... på riktigt... fullt ut... för livet är en värdefull gåva som jag bara kan njuta av under en begränsad tid...

En dag i taget...

... kommer vi långt.

Vi snackade om tacksamhet idag... hur häftigt det är att kunna känna tacksamhet över hur livet ser ut idag... och ändå så händer det rätt ofta nu för tiden att jag "glömmer bort" att jag är drogfri... att jag varken knarkar eller dricker längre... och att det var länge sedan jag gjorde det... jag har samlat ihop lite...


... drogfri tid nu.

Jag är inte en människa som vill leva kvar i det förgångna... gillar inte att vältra mig i gammal skit... det är inte därför som jag vill minnas att jag faktiskt är både narkoman och alkolist... nej för fan... jag vill komma ihåg att jag fortfarande tar en dag i taget... att det är jag som väljer att vara drogfri idag också... 

... och att jag väljer det beror enbart på att jag tycker om att vara drogfri... att leva på riktigt... och att jag gillar när det är jag som bestämmer över mitt eget liv... inte drogerna... jag gillar rökfriheten också... det är spännande att nyfiket följa vad som händer med mig nu när jag inte röker... och så är det jääääävligt fräckt att kunna känna ett fett röksug utan att tända en cigg... det får mig att känna mig stark på riktigt... att det är jag som bestämmer och inte mina känslor.

Paradoxalt nog så har detta gjort att jag är ännu mindre rädd för mina känslor idag än någonsin... och resultatet är lite förvånande... jag känner mig känsligare än jag gjort någon gång tidigare... jag vågar helt enkelt känna på mina känslor fullt ut eftersom de inte styr över mina handlingar... och detta kan jag tacka rökfriheten för... helt klart.

Kanske låter det lite konstigt när jag även vågar påstå att jag kan lita mer på min magkänsla idag... ja jävlar,,, var ska detta sluta... men det är sant... jag litar på min magkänsla... jag vågar lyssna på mitt eget samvete... ja herregud vad det har hänt prylar med mig... tar jag bara en dag i taget så kommer det att ske mirakel... för så är det... jag är ett mirakel... ett drogfritt vackert och värdefullt mirakel...

En bekant känsla...

... bloggtorka.

Ni vet det där tillståndet då man inte vet vad man ska skriva här på bloggen... där är jag nu... jag har bloggtorka.

Vän av ordning kanske kliar sig i huvudet och undrar varför jag inte bara skiter i att skriva här då... det vore ju helt klart det enklaste... och jag bör nog ställa den frågan till mig själv också... varför?

Jag vet... har tagit ett beslut om att skriva här på bloggen varje dag... uppdatera som det så fint heter.
Inte för att jag har så otroligt mycket fantastiska insikter och klokskaper att delge er... riktigt så dum är jag inte så att jag tror det *L*... visst har jag åsikter om ditten och datten och skulle säkert kunna skriva massor om vad jag för tillfället tycker är "rätt" eller "fel"... vilket jag ju gör mellan varven... då brukar jag bli lite besviken på mig själv... men vem är perfekt?

Jag gillar bloggeriet... det "tvingar" mig att stanna upp och tänka till på daglig basis... och reflektera på var jag befinner mig i livet just nu... och det är inte första gången jag har "bloggtorka"... känslan är ju som jag skrev... bekant...

... om några "bloggtorkor" till så kommer jag nog att uppleva dem som trygga... jag kan känna att förändringen är på väg i den riktningen... tryggt... och så vidare till tråkigt... och då brukar jag efter ett tag tycka att det är så jävla tråkigt att ha tråkigt att jag tröttnar på det... och det är väl då bloggtorkan försvinner... för så är det ju... bloggtorkor kommer och går... det är lite som vädret... årstiderna... livet... ja bloggtorkor är nog fan ett SMS från Gud egentligen...

Självdistans...

... är namnet.

Jag förstår att jag säkert kan uppfattas som en alldeles ohyggligt självcentrerad snubbe som lägger upp en massa filmer på mig själv... och visst har jag en talang för självupptagenhet... men ärligt... dessa filmerna är väl ändå ett tecken på att jag besitter någon form av självdistans... är det inte humor så är jag riktigt illa ute... för jag ser det bara som att jag skojar lite med mig själv... inte att jag är så vidare duktig på att hoppa...

 
... studsmatta...

 
... eller?

Det känns rätt okej att skoja lite med mig själv... ja nästan lite "friskt" faktiskt... och jag kan märka att jag mår bra av att få den distansen till mig själv som humor ger mig... att det sen kanske bara är jag som skrattar åt mina galenskaper spelar faktiskt inte så stor roll... för bara faktumet att jag kan skratta åt mig själv gör mig glad... 

.. och skänker mig en smula självdistans...

hippihoppi...

... hipphopp.

Och andra barfotalekar har jag ägnat mig åt denna fina vårdag här hemma i Brännebassalt... och inte bara det... i bara farten så fick jag deklarerat också... fattar inte riktigt vad det var som hände... jag gör ju rätt sällan det... fattar vad som händer alltså *L*...

... men jag satt/låg i min trädgård iklädd enbart kalsonger och lyssnade på en talbok... det går att ställa in mina trädgårdsmöbler så att de är sköna att ligga i... och så utan någon speciell tanke reste jag på mig och plockade fram gräsklipparen (det kan hända lite konstiga grejer när jag lyssnar på en bok i hörlurar)... och en timme senare sitter/ligger jag i min stol igen... gräset/mossan är nyklippt... och säga vad man vill men att gå omkring i det nyklippta gräset/mossan...


... barfota är skönt.

Och precis som vanligt när jag väl har börjat röra på mig så kan jag ha lite problem med att sitta still... så jag sprang runt huset och upptäckte... ja inte bara en nästan tam ekorre... utan även en studsmatta som typ har vuxit fast i min trädgård... så jag tog mod till mig studsade upp och spelade in denna vågade hoppfilm med några hippihopptrix...

 
... blev ni imponerade?

För att inte genera er för mycket så tog jag på mig lite mer kläder innan jag slog på kameran... sånt kan annars vara svårt att komma ihåg här ute på landet... helt plötsligt så har det blivit kväll och jag går fortfarande omkring med morgonrocken på mig...

Lyxproblem...

... kan vara många saker.

Det beror ju lite på vad man jämför med... just nu så är det en gala på TV:n... och jag får se reportage som får mig att förstå att jag aldrig någonsin haft något annat än lyxproblem... och att jag bara har mage att gnälla på någonting överhuvudtaget ter sig vid en jämförelse med de bilder som jag får se på TV nu som helt bizzart... snacka om skilda världar.

Det är lite som den där sketchen ni vet... om franska revolutionen... att där hade man varit glad över en spik i foten.

En svensk snubbe med HIV medverkade i programmet... han var tacksam över att han hade HIV i Sverige när han träffade barn som drabbats nere i Afrika... och jag tänker på vad jag kan gnälla över... tandvärk är jobbigt... visst, men jag bor i ett land där jag kan laga tänderna...

... vi lever i ett så stort överflöd att vi fan är tvungna att skapa lyxproblem för att slippa se hur bra vi har det... för skulle vi se det så hade vi väl inte kunnat låta så många människor lida så fruktansvärt som de gör på våran planet... för någonstans så verkar det ju som att deras lidande många gånger är ett resultat av vårat överflöd... undrar hur det skulle kännas om vi alla hjälptes åt... och levde som om vi alla bodde på en och samma planet...

... en spännande tanke... tycker jag... och jag kan inte låta bli att undra om inte lyxproblem skulle bli rätt överflödiga då?

Min enda...

... tulpan blommar för fullt.

Jag har under en herrans massa år haft en tulpan i min rabatt... visst är den...


... vacker.

Och i dag fick jag syn på en annan blomma som växer hemma i min trädgård...


... jättefin tycker jag.

Fan det är ju rena rama botaniska trädgården jag har... för när jag tittade efter såg jag att det var en tulpan till på väg i min rabatt... nästan så att jag får planer på att klippa gräset... men helt ärligt så kanske jag slipper det i år... för det är inte så många grässtrå i min gräsmatta... men väldigt mycket mjuk och fin mossa... så jag kan luta mig tillbaka i min solstol och se på när liljekonvaljerna växer... för de är på gång... och då kan jag sitta där i min trädgård och håva in en belöning av att jag fortfarande är rökfri... för doften av liljekonvaljer... mmmmm... den gillar jag...

Håller tummarna...


... för att detta är sant.

Flum...

... sa min sponsor.

Jag redovisade mitt sjätte steg för honom.

"Vi var helt och håller beredda att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärsdefekter".

Den sista frågan i det steget är en fråga om hur vi vill att våra liv ska se ut utan våra karaktärsdefekter... lite av en önskelista om hur jag vill ha det... och jag skrev... och skrev... om jobbet... om att vara pappa... partner... vän... ja jag skrev och jag skrev... och tyckte själv att jag verkligen fick till det riktigt ordentligt... var faktiskt lite stolt över vad jag fick ner på papper... ja så till den grad att jag faktiskt har publicerat det på denna blogg *L*... ja herregud... 

... och så ska jag då redovisa detta för min sponsor... vi går igenom hela steget och jag börjar få en förståelse för vad det handlar om... hela grejen med sponsorskap är helt genialisk... alla borde fan få ha en egen sponsor.
I vilket fall som helst så kommer vi då till denna sista fråga... och här läser jag stolt upp vad jag skrivit... väntar på att buskar ska börja brinna och änglar tuta i trumpeter... och att min sponsor ska tacka mig för att han har fått ta del av denna otroliga visdom.

- "Flum"... sa han.

Ett enda ord... och jag tappde hakan... öhhh... och så började vi prata om önskelistan (jag väljer att kalla den frågan för det) och vikten av att vara rak och tydlig i vart jag är på väg... jag fick bakläxa på lite grejer i mitt stegarbete och då givetvis på denna fråga också... och sällan har så många poletter trillat ner samtidigt i mig... nu börjar stegarbetet bli riktigt intressant... nu händer det grejer som påverkar vardagen i mitt liv... 

... Jag börjar få en mer rak och målmedveten riktning i mitt liv... på ett allt mer konkret sätt så gör jag mitt bästa för att vara mer precis i mina mål jag sätter upp för mig själv... och vet ni vad... jag tror ta mig fan att jag aldrig har njutit mer av mitt "flum" än nu när jag vet vart jag är på väg... för det är precis som jag lärde mig när jag var liten och åkte tåg ensam... det fanns en väldigt trygghet och medvetenhet bland människor som vet vart de är på väg... 

... för visst är det fortfarande resan som är målet... men för att kunna njuta fullt ut av denna resa är det till stor hjälp att veta vart jag är på väg... och...


...jag har en bra GPS i min sponsor...