Mobbad...

... på nätet.
.
På internet så skrivs det rätt mycket skit... inte minst på denna bloggen om jag ska vara riktigt ärlig... och jag hoppas att ni kan förlåta mig om jag skulle råka trampa er på tårna... jag vet att när jag hade lite åsikter om metadon och subutex så var det en och annan som tog lite illa vid sig... nu är den debatten över och jag tror faktiskt att alla vi som hade massor av åsikter på den tiden gått vidare i våra liv... jag har i alla fall gjort det.
.
Men det är mycket snack om hur vi behandlar varandra på nätet nu i dagarna... och visst kan det vara väldigt enkelt att sitta bakom en skärm och vräka ur sig både det ena och andra... tyvärr så finns det väl också människor som tar skada av allt skitsnacket... men jag tror kanske att det värsta kan vara det som många gör mot sig själva när de skriver eller lägger ut sina kort på nätet... det är inte alltid så himla skoj att behöva stå för någonting man gjorde för länge sedan... fråga mig... jag vet.
.
Det kan nog vara på sin plats att tänka efter lite på vad man lägger ut på nätet.
.
Om man jobbar på VågaVa behöver man inte oroa sig för vad arbetsgivaren hittar för något på nätet... men det är nog inte alla arbetsgivare eller för den delen flickvänner som klarar av att se mellan fingrarna i alla lägen... vissa saker mår nog helt enkelt bättre av att förblekna i det förflutna... jag menar inte att man mår bra av att ha hemligheter... mer att man borde ha någon form av tidsram för hur länge gammal skit får hänga kvar... men på nätet så funkar det inte riktigt på det sättet... det är nog tyvärr inte lätt att bli förlåten på facebook... varken av sig själv eller andra.

Heja, heja...

... friskt humör!
.
Nu är det bara några dagar kvar innan fotbolls-EM startar... och igår så spelade vårt landslag en träningsmatch mot Island och Zlatan visade upp några konster som visade oss vilken lirare han är... det är världsklass på den killen.
.
Jag ser fram emot ett EM med en Zlatan i toppform... heja Sverige friskt humör!

Arbetsförmedlingen...

... kommer att få besök av mig idag.
.
Nu tänker jag inte åka dit för att söka jobb... nej... tvärtom faktiskt... jag och min kollega Leffe ska istället erbjuda människor en sysselsättning hos oss på VågaVa... eller rättare sagt på våran helt nystartade second-hand butik med tillhörande café... vars namn vi fortfarande diskuterar... vi har kallat det för "VågaVacoop"... "VågaVabutiken"... men fortfarande inte hittat det rätta namnet på verksamheten som ju är tänkt att växa och innefatta lite av varje om allt funkar som vi vill... vi startar upp och börjar med en second-hand butik och ett café... sen får vi väl se vart det leder.
.
Men vad fan ska vi heta... finns det någon som har ett bra förslag?
.
Hur det hela kommer att se ut och fungera när det blir färdigt ska bli spännande att se.
.
Att jobba på VågaVa är helt klart världens bästa jobb... och naturligtvis så ska vi tillsammans se till att fortsätta vårt arbete på samma sätt... det borde ju vara en mänsklig rättighet att ha en sysselsättning att gå till där jag som enskild individ känner mig välkommen... jag vill mer än gärna ge bort den känslan som jag känner en måndag morgon på väg till jobbet... för den känslan är behaglig... jag tycker helt enkelt att det ska bli skoj att att komma till mitt jobb... jag känner tryggheten att vara en del av någonting större än mig själv... och även om livet inte alltid innebär att jag skuttar omkring i ett glädjerus så har jag ett ställe att gå till där jag kan vara trygg... hur jag än mår.
.
Idag så ska jag försöka berätta att det kan vara en väldigt god idé att ta chansen att hänga med oss på VågaVa... och att det har visat sig vara någonting som passar de flesta... för på VågaVa är vi alla vackra och värdefulla människor... och att känna sig vacker och värdefull är ju helt okej... eller hur?

"Vill inte, vill inte...

... måste".
.
Nu finns det väl inte så många "måsten" kvar i mitt liv längre... livet som en drogfri beroende är ju betydligt mer fyllt av frihet och valmöjligheter än livet som narkoman... när jag knarkade så var ju mitt liv fyllt av "måsten"... och trots det så inbillade jag mig att jag var en fri man... herregud så lättlurad jag måste ha varit... att jag bara gick på det... vilken gigantisk bluff... fast å andra sidan så var ju det mesta av livet i drogsvängen lurendrejeri.
.
Just idag så handlar mitt "måste" om att jag strax ska ge mig av till ett yoga-pass... och naturligtvis så finns det ingenting som tvingar mig att gå dit... det är som det mesta i mitt liv helt frivilligt... fast jag måste nog erkänna att mitt inbyggda motstånd för att göra saker som är bra för mig vill att jag ska strunta i yogan... vilket jag inte tänker göra... för även om jag i princip aldrig har lust att anstränga mig fysiskt så vet jag ju hur bra jag kommer att må efter att ha varit på ett yoga-pass... så idag så stuntar jag i att känslan säger nej... för idag så har jag valt att lyssna på förståndet... som inte tvekar en enda sekund med att säga... ja!
.
Jag måste få erkänna att jag känner ett visst ansvar när det gäller yogan på stranden.
.
Sen ska jag inte sticka under stol med att jag känner lite ansvar för att uppdatera mitt yogeri... trots allt så har jag ju tagit på mig att hålla i några yoga-pass i sommar... först på konventet i Halmstad nästa helg och lite senare i sommar när vi har "VågaVa go beach"... och då är det inte utan att det känns som ett måste att uppdatera mig en liten smula... för sanningen om mitt eget yogeri är att jag detta året endast har praktiserat yoga en enda gång... jag har haft fullt upp med att bekämpa en envis parasit som bodde i min kropp i fyra månader... och då var det inte läge för att träna någonting överhuvudtaget.

Rädsla...

... är inget att vara rädd för.
.
Jag är inte så himla rädd för att vara rädd längre... men att inte vara rädd för att vara rädd innebär inte på något sätt att jag slutat att vara rädd... rädslan kommer fortfarande och hälsar på... vad som jag däremot lagt märke till är att rädslan inte längre är en känsla som styr mitt liv... vilket jag tyvärr är tvingad att inse att den (rädslan) gjort större delen av mitt tidigare liv... inte bara när jag var en aktiv narkoman och alkolist utan även en lång bit in i mitt tillfrisknande... kort sagt... jag har till stor del låtit mig styras av mina känslor... på bekostnad av mitt förnuft... och det är ett väldigt dåligt val.
.
Det är förnuftigt att kolla vindens riktning och styrkan noga innan man flyger vinge.
.
När jag sitter i bilen på väg till jobbet idag så tänker jag på nästa flyg jag vill göra... och jag känner rädsla... jag var rädd när jag flög i helgen och jag känner mig rädd för att flyga på hanget... och jag undrar lite vad det kan bero på... är det kanske p.g.a. en tidigare skräckfylld erfarenhet jag gjorde när jag en gång i forntiden gjorde mitt första höjdflyg nere i alperna... eller är det för att jag blivit äldre och fegare?
.
Känslan jag känner skriker åt mig att lägga ner flygningen... omedelbart... bums... helst igår... men mitt förstånd säger samtidigt till mig (om än med en betydligt lugnare och tystare röst) att flygning är en relativt säker sport... att min rädsla inte är relevant utan "bara" en känsla jag känner... och jag kan ju alltid påminna mig själv om hur det det brukar kännas när jag går emot mina rädslor... då känner jag mig oftast väldigt befriad... och frihet är ju en så himla skön känsla.
.
Mitt förstånd säger att jag ska vara tacksam över min rädsla... att jag kan bli rikligt belönad om jag inte låter den styra över mitt liv och att jag ska våga tro på det... min rädsla däremot... är mest en väldigt "fängslande" känsla som inte vill att jag ska göra någonting... hade rädslan fått bestämma så hade jag dragit täcket över huvudet i morse och fortfarande legat kvar i min säng.
.
Att jag är rädd för att flyga är ingenting som jag behöver vara rädd för.

"Som man landar...

... får man bära"
.
Lyder ett gammalt klassiskt ordspråk i "hängflygkretsar"... och jag undrar om det någonsin har stämt så bra som igår... det är en väldigt ledbruten kille som sitter här och bloggar just nu... jag har ont i hela kroppen efter att ha släpat min vinge upp för backarna i Hammar hela dagen igår... men det var det värt... för nu har jag flugit in min nya vinge... nu blev det mest att träna start och landning i svag vind... och jag är tacksam över att jag monterade hjul på min vinge... för det blev två lite "hårdare" landningar... till mitt försvar vill jag säga att det är lite svårare att landa när det inte blåser någonting... det går helt enkelt betydligt fortare... men eftersom jag hade hjul på vingen så slapp jag att böja några bygelben.
.
Här bär jag fram min vinge till starten för att flyga ner och landa ännu en gång.
.
Nu är det "bara" att vänta på det "sista" steget i mitt mål för min flygning... att gå en "hangkurs" för att under kontrollerade former kunna flyga hang på nere på Hammars backar (eller var jag nu hamnar någonstans)... och jag är faktiskt ganska stolt över mig själv som ger mig chansen att "göra om och göra rätt"... för det svåraste med att börja flyga igen efter över 20 år har faktiskt varit att tillåta mig själv att vara "nybörjare"... visserligen så märkte både jag och mina instruktörer att jag har flugit tidigare... det är ju lite som att cykla... det där med att hålla balansen sitter i ryggmärgen... och det kan jag känna när jag flyger... jag tänker liksom inte så himla mycket på vad och hur jag gör och aggerarar rent praktiskt när jag flyger... jag "bara" flyger... precis som när jag cyklar.
.
Nu har jag iallafall elevbehörighet... jag har klarat av och blivit godkänd på backglidningen, teorin, höjdflyg samt flugit in min vinge under översikt av en intstruktör... är försäkrad och får ge mig ut att flyga på helt egen hand enligt reglerna som finns för oss hängflygare... så nu ska jag "bara" se till att klara av att få "hangbehörigheten" också.
.
Annars så var det nog det mest intressant att jag var ganska rädd innan de flesta starterna jag gjorde igår... en rädsla som gör att jag spänner mig en liten smula när jag landar... vilket i sin tur hämmar min landning eftersom jag då får en tendens att hålla lite för hårt i bygeln... varför jag är rädd vet jag inte riktigt... men det är skönt att inte vara så himla rädd för att vara rädd längre... och det gör att jag känner stort hopp om att kunna acceptera och bli vän med min egen rädsla för att se den förändras till det lugnet som jag behöver för att landa tryggt och säkert.

Äntligen ...

... så har jag fått flyga min egen vinge.
.
Det är ganska stor skillnad på att flyga min egen vinge jämfört med skolvingarna... Mycket robustare... Tyngre och stadigare ... Och snabbare vilket gör att jag är mycket tacksam över att jag monterade på hjul innan jag startade idag.
.

Det blev sen kväll...

... innan jag hann blogga idag.
.
Vissa dagar så rínner tiden iväg... idag var en sådan dag... för även om jag för det mesta hinner med att slänga iväg en blogg så har jag alltså inte hunnit med att sätta mig ner och plitat ihop några rader... än... men bättre sent än aldrig var det väl någon som sa... undrar vem?
.
Jag hann precis packa min vinge på biltaket innan det blev för mörkt... och det var ju tur eftersom det hade varit lite jobbigt att göra det klockan 06.00 i morgon bitti... då vill jag nog helst bara kunna sätta mig i bilen och vrida om nyckeln... för att köra mig själv och min vinge alla milen ner till Hammars backar... det är ju tänkt att vi (min vinge och jag) ska göra ett försök att då äntligen komma upp i luften tillsammans... lördagen är med andra ord vikt åt hängflygning för min del.
.
I morgon så hoppas jag att jag kan få starta under min alldeles egna vinge.
.
Så om det blev sent idag innan jag hann blogga... lär väl förutsättningarna inte vara så himla mycket bättre i morgon för att få iväg några raden här... visserligen så kommer jag verkligen att göra mitt allra bästa för att hinna skriva lite här... men jag kan ju naturligtvis inte lova någonting... det blir som det blir... och hur det än blir så blir det säkert som det ska bli... eller hur?

Nu håller jag tummarna...

... för att jag får flyga på lördag.
.
Nu hoppas jag åter på att jag får en chans att skola in mig på min alldeles egna vinge... prognosen ser lovande ut och sker det inga större förändringar i vädret så kommer jag att möta upp mina instruktörer nere på Hammars backar klockan 09.00 på lördag... och just nu funderar jag på om jag vågar hoppas på att komma upp i luften... eller om ska jag ta det som det kommer?
.
Naturligtvis så kan jag förbereda mig på att stiga upp jättetidigt på lördag morgon... packa min packning... lägga upp vingen på mitt takräcke redan på fredagskvällen... tanka bilen och hålla tummarna... men mycket mer kan jag faktiskt inte göra... resten är upp till... det där som många väljer att kalla för... Gud.
.
Jag vill verkligen få upp min egen vinge i luften för att få känna på den lite grann.

Z...

... som i Zorro... hjälten och idolen.
.
Min barndoms hjälte hette Zorro... jag var väldigt facinerad över hur han kom ridandes i sin mantel och ristade in sina Z lite här och var... och kanske är det här som min idoldyrkan har sin start... nu har jag inte haft så många idoler genom åren men de människor som jag gillat har nog fan lite av Zorro över sig... möjligtvis lite långsökt och kanske är jag helt fel på det just nu... och ville bara få skriva ett... Z... bara för att det är en så himla fräck bokstav... jag gillade den bokstaven så mycket att två av mina barn faktiskt har ett Z i sina namn... och det är helt klart en "Zorro-effekt".
.
Med "idolerna" så kanske det är helt andra saker som styr... när jag sitter här och tänker efter på vilka "hjältar" jag haft genom åren så kommer jag att tänka på tre stycken... tre är fotbollsspelare och en racerförare... som de flesta andra i min ålder så var naturligtvis Ronny Petterson en stor idol... han fanns uppsatt på en jättestor planch i sin racerbil på min vägg i mitt barndomsrum... min första fotbollshjälte var faktiskt en målvakt... Ronny Hellström... en klassisk svensk landslagsspelare... en sann hjälte fram tills en dag i Mexico då han släppte in en boll under sig i en VM-match för en massa år sedan... sen försvann jag väl in i dimman några år innan jag hittade en ny idol att dyrka... och vid denna tid hade jag bestämt mig för att satsa på en karriär som fotbollshulligan... laget på den tiden var IFK Göteborg och vi for land och rike runt att kolla på Torbjörn Nilsson när han dribblade sig förbi de flesta motståndarna på ett närmast magiskt sätt.
.
Dagens idol för mig är naturligtvis Zlatan... hjälten från Rosengård.
.
Efter min Torbjörn Nilsson period så försvann jag ännu en gång in i dimman där det inte finns några andra idoler och hjältar än den personen som för tillfället hade ett stort lager av droger... och de "hjältarna" var bara mina idoler så länge de hade droger... en inte alltför rolig sanning om mig själv som aktiv narkoman... fan vad glad jag är över att slippa vara slav under dessa jävla droger längre... för att ha drogen som idol är inget jag rekomenderar... det kan bara gå på ett sätt... åt helvete.
.
Men så lyckades jag då till slut kravla mig ut ur den destruktiva dimman... och precis i min barndoms dagar har jag nu en hjälte med ett namn som börjar på Z... Zlatan Ibrahimovic har fått cirkeln att sluta sig... jag känner mig hel.

Att föreläsa...

... är fortfarande riktigt skoj.
.
Jag har hållt på att åka land och rike runt för att föreläsa i rätt många år nu... och jag har inte tröttnat en enda sekund... tvärtom så tycker jag fortfarande att det är hur skoj som helst... visserligen så har jag blivit allt mer nervös ju längre tiden gått men det är väl kanske inte så konstigt... jag ställer ju tyvärr större och större krav på mig själv som föreläsare... och i morse så vaknade jag en timme innan klockan ringde... troligtvs bara för att jag ska iväg och föreläsa om någon timme... konstigt... jag som inte brukar bli livrädd förrän några minuter innan jag börjar prata... kanske beror det på något helt annat... t.ex. att det närmar sig årets Gullbrannakonvent och att vi som har hand om programmet inte är riktigt klara med allt... än.
.
Det jag vill säga är nog att jag känner mig en liten smula stressad... och för mig personligen så innebär stress 100 gånger av 100 för mig att det är någonting som jag inte gjort... än.
.
Full fart och mycket att göra stressar mig inte... nä... stress är det som jag inte gjort.
.
Jag är blir inte stressad av att ha mycket att göra... full fart och intensivt får mig att trivas som fisken i vattnet... det gör mig snarare lugn... jag blir mer stressad av att inte ha någonting att göra... och mest av allt av att stoppa huvudet i sanden och strunta i saker som jag borde ha gjort... för länge sedan... den stressen kan t.o.m. ge mig ångest.

Parkeringsböter...

... är väl inte så himla skoj att få.
.
Men det finns någonting som jag kan glädja mig åt... nämligen att jag nu för tiden betalar mina böter... någonting som var helt otänkbart för mig för inte alltför länge sedan... parkeringsböter stod inte vidare högt på min "betal-lista"... och det är väl inte på det sättet att jag hoppar hoppsansteg och hjular mig iväg till banken (läs internetbanken) heller för att betala... lite surt är det faktiskt att få böter... fast det känns bra att kunna betala dem.
.
Det är väl skit att få böter... men det känns ändå bra att stå för mitt misstag.
.
Det var min egen snålhet som gav mig böterna... jag valde att parkera på kundparkeringen på Maxi vid högskolan i Halmstad trots att jag var väl medveten om att man bara fick stå där i två timmar... det som fick mig att ta beslutet var när jag fick syn på en parkeringsautomat på parkeringen sidan om... "ähhh", tänkte jag... "då blir det ju billigare att stå kvar på kundparkeringen"... tji fick jag.

Kunskap till praktik...

... Är ett nationellt projekt.
.
Just i detta nu så sitter jag på en utbildning som jag redan förra året har utbildat mig på... Och helt ärligt så är väl mitt intresse för själva utbildningen si så där... Eftersom jag ju väljer att blogga istället... Min uppgift här idag är att företräda brukarrådet lite senare idag... För i dagens Sverige och i vårt lands missbrukspolitik har kommit på att brukarperspektivet kan vara något att ta i beaktande... Vilket jag tycker är ganska klokt... Det kan ju vara bra att kolla med han som sitter i rullstolen om rullatolsrampen funkar i praktiken.
.
Så nu ska vi som har erfarenhet av missbruksvården försöka göra vår röst hörd... Vilket i Hallands län innebär att vi ska göra vårt bästa för att ALLA som söker hjälp ska få en möjlighet att åtminstone tända av på en avgiftning... Vilket INTE är fallet idag.
.

Kossorna...

... i hagen.
.
Har med största säkerhet massor av mat i magen... när de frossar av det gröna gräset som så frodigt växer i sommarvärmen... och vad ska jag då göra sen... kanske plocka blommor till en vän... sen åker jag nog hem... fast när jag tittar mig omkring så är jag ju redan hemma... kossorna har ju flyttat hem till mig nu... det är sommar i Brännebassalt.
.
Mina grannar kossorna i hagen är ett väldigt säkert sommartecken i Brännebassalt.

En inställd...

... föreläsning.
.
Jag var uppe med tuppen i morse... satte mig i min bil och åkte till Växjö eftersom jag hade en föreläsning där på mitt schema idag... kom fram 20 minuter innan utsatt tid och letade reda på expeditionen... efter lite letande så hittade jag en ansvarig som något förvånad upplyste mig om att de tyvärr hade glömt bort att de beställt en föreläsning... så det det blev att åka hem igen efter att ha bestämt att vi skulle ta denna föreläsningen till hösten istället.
.
Jag tycker att det börjar bli lite för mycket som är inställt i mitt liv nu för tiden.
.
Inställt är ju inte så skoj... tycker jag... först så blev hangkursen inställd... sen blev även resten av flygningen i helgen inställd och jag fick inte premiärflyga min egna vinge... vilket gjorde mig en liten smula besviken faktiskt... och när jag då tidigare i morse hade laddat upp för en föreläsning som också blev inställd så kunde jag faktiskt rycka lite på axlarna åt det hela... och passade på att titta inom ett socialt företag som jag av en slump hade råkat köra förbi på väg till skolan där jag skulle föreläsa... det var väl någon mening med det.
.
Det var lite roligt eftersom vi redan för några veckor sedan hade varit i kontakt med just detta sociala företag för att vi ville komma och göra ett studiebesök... men då häpnade vi och tappade hakan av förvåning när de ville ha betalt om vi ville komma och hälsa på... men nu när jag ändå var där så kunde jag ju inte låta bli att titta in... och där träffade jag en tjej som bl.a. berättade för mig varför de tog betalt för studiebesöken... de kunde få upp till 30 samtal i veckan från intresserade besökare... och då kunde jag förstå varför de inte var så intresserade av att lägga tid och pengar på det... de hade ju fullt upp med att få ihop pengar så att verksamheten gick runt... under mitt snabba visit så fick jag ändå reda på lite grann hur de kunde driva sin verksamhet... och genast så började det snurra lite nya idéer mellan mina öron... så klart.

Trädgårdsarbete...

... blev det idag.
.
Nu är det sommar i Brännebassalt... och kossorna har flyttat in i hagen som gränsar till mitt hus... då passade jag på att åka iväg till stan för att köpa lite blommor som jag kunde plantera i några krukor som jag har stående utanför mitt hus... och jag känner mig nästan som en trädgårdsmästare just nu... vilket är en väldigt stor överdrift när det gäller mig eftersom jag inte petar så mycket i min trädgård... hos mig får det växa fritt... jag klipper gräset några gånger om året... och... ja det finns faktiskt ett "och" i år... samma "och" som förra året... jag planterar nämligen några blommor i krukorna utanför dörren varje år... det känns bra tycker jag.
.
De nya fina blommorna som jag planterat i mina krukor hemma i Brännebassalt.

Ensam...

... kan vara dåligt sällskap för mig.
.
Jag trivs alldeles ypperligt när jag som nu får tillbringa några dagar helt ensam hemma i Brännebassalt... jag trivs nästan lite för bra i mitt eget sällskap... för jag har ett väldigt stort behov av att regelbundet träffa andra människor... tillbringar jag för mycket tid med mig själv så blir jag... jag vill väl inte säga folkskygg men låt oss säga så här... jag är en liten smula mer inåtvänd när jag varit helt ensam i några dagar... ett tillstånd som tack och lov snabbt går över när jag träffar mina vänner... IRL... för att umgås på nätet är inte alls samma sak som att träffas i verkligheten för mig.
.
Att få gå omkring här hemma i mitt eget sällskap och att trivas med det är en gåva... och absolut någonting som jag verkligen uppskattar och njuter av... visserligen så kunde jag varit betydligt "duktigare" och fixat och trixat med trädgården... städat... och fan vet allt... men det struntar jag i och går hellre omkring i min morgonrock hela dagen och gör absolut... ingenting... en sanning som förvisso inte är helt sann eftersom det faktiskt händer att jag fixar till det lite grann här hemma också... förvisso kan det ta väldigt lång tid men till slut så blir det faktiskt gjort.
.
Att vara ensam kan vara skönt men det är tillsammans vi växer som människor.
.
Att vara ensam behöver inte vara samma sak som att känna sig ensam för mig... jag kan nog faktiskt känna mig betydligt ensammare i en grupp om jag tänker efter... det har jag själv fått uppleva alltför många gånger... och jag är glad över att jag idag har "verktyg" att göra någonting åt den sortens ensamhet... ofta handlar det för mig om att öppna min mun och berätta för någon hur jag egentligen mår... då tar jag det där viktiga steget in i gruppen och känner mig som en del av den... och känslan som jag nyss kände... försvinner.

Livsglädje...

... är en viktig del i mitt liv.
.
Det ska vara skoj att leva... så klart... den inställningen till livet vill jag gärna ha... att hela tiden göra mitt bästa för att kunna välja att se livet genom ett par positiva ögon... inte för att den tar bort allt elände och annan skit som också hör livet till... nej... kanske mest för att den inställningen hjälper mig att ta mig igenom de jobbiga stunderna på ett mer hanterligt sätt... och helt ärligt så kan jag inte riktigt förstå mig på människor som väljer att se negativt på livet... ett liv utan livsglädje är väl inget liv att ha... eller har jag missat någonting?
.
Livet är en väldigt spännande resa fylld av alla möjliga och omöjliga situationer.
.
När jag för en himla massa år sedan valde bort drogerna i mitt liv så tog jag ett beslut... och det var att det skulle vara skoj att leva drogfritt... och hade det inte funkat så vet jag inte vad jag hade gjort... drogerna hade ju slutat att funka som jag ville att de skulle göra så livet som narkoman och alkolist var liksom inget allternativ... och jag tackar verkligen livet för att jag gillar att leva drogfritt... eller "på riktigt" som jag föredrar att kalla det.
.
Det som jag under så många år sökte genom drogerna fanns hela tiden i mig... min livsglädje.

Lite besviken...

... blev jag allt.
.
Hade ju sett fram emot att få prova min egen vinga denna helgen... men där fick jag tji... eftersom jag har gett mig den på att göra saker och ting på rätt sätt denna gång så är jag fortfarande beroende av instruktörerna... och först så blev hangkursen inställd... och nu så blev även grundkursen inställd eftersom det inte var tillräckligt många som kunde haka på... suck... det blev till att plocka av vingen från bilen och hålla tummarna för att det blir flygning nästa helg istället.
.
Jag får ge mig till tåls ytterliggare ett litet tag innan jag får flyga fritt som fåglarna.
.
Men jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag blev lite besviken nyss när jag fick beskedet på att det inte skulle bli någon flygning denna helgen heller... för jag hade verkligen ställt in mig på att få flyga min egen vinge i morgon... och den låg ju redan på mitt takräcke... så visst... klart att jag blev besviken... Kristi flygare helgen var ju mitt stora mål... då hade jag planerat att flyga hang på Hammars backar... och den drömmen är flera år gammal... men jag vet också att min dröm kommer att gå i uppfyllelse... kanske inte när jag vill... men det spelar ju inte så stor roll... huvudsaken är att jag fortfarande känner stor tillit till att mina drömmar faktiskt går i uppfyllelse... kanske ville flyggudarna att jag skulle träna lite mer på mitt tålamod.

Vänta...

... och ännu mer väntan.
.
Hade ju anmält mig till en hangkurs i helgen... och efter att ha väntat och väntat på en god prognos så ställdes kursen in igår... visserligen så såg prognosen lovande ut för förmiddagen idag men när våra instruktörer såg att vinden skulle vrida sig mot ost redan på eftermiddagen så tog de beslutet att skjuta upp kursen till en annan helg... så jag är fortfarande kvar i Brännebassalt och väntar... min plan är att hänga på när grundkursarna förhoppningsvis och om vädret tillåter flyger på ett annat ställe i morgon... för att om jag har tur få göra ett premiärflyg på min alldeles egna vinge... jag har ju inte flugit med den... än.
.
Så medans jag väntar på att få flyga fyller jag mina dagar med andra saker... igår så var jag på en trevlig talardag i Jönköping och fick mycket oväntat känna på känslan som uppstår när jag känner attraktion... en lite omtumlande händelse vill jag lova... nu är jag vid mina fulla sinnes bruk igen och begrundar händelsen med ett litet leende i mungipan... samtidigt som jag går ut i trädgården och konstaterar att dagens uppgift är att försöka få igång min gräsklippare... för det är dax för årets första klippning av min gräsmatta... var sak har sin tid.
.
Jag håller tummarna för att min trotjänare startar nu när jag ska klippa gräset.
.
Att var sak har sin tid är väldigt tydligt just nu... denna helgen har jag ju vikt åt flygningen men istället för att befinna mig uppe i luften så har den än så länge erbjudigt mig helt andra saker... som t.ex. möjligheten att klippa gräset... det blir inte alltid som JAG VILL... men det blir alltid ändå.

Attraktion...

... verkar leva ett eget liv.
.
Ibland så bara händer det... jag blir attraherad av någon... och jag kan inte låta bli att undra lite över vad det är för krafter som egentligen styr detta med attraktion... vad är det som gör att jag blir attraherad av en annan människa?
.
En sak är i alla fall helt klar för mig... det är att det är en väldig kraft i detta fenomen... jag är i stort sett helt maktlös och har inte någonting att sätta emot den kraften... visserligen så kan jag hjälpligt lägga band på mig och dra på mig en mask för att försöka dölja det som händer inom mig... och jag har också märkt att det kan hjälpa att prata om det med någon annan för att göra mitt bästa för att få kontakt med mitt förstånd... för en sak verkar vara ställt utom all tvivel... och det är att själva attraktionen verkar leva sitt alldeles egna liv... och jag är chanslös... det är bara att hänga med och känna hur känslan tar över... både skrämmande och faktiskt ganska... underbart... eller åtminstonde väldigt... levande.
.
Som en blixt från en klar himmel slog den ner i mig... attraktionskraften... hua hua.

Talardag i Jönköping...

... blir det för mig idag.
.
Om en timme kommer en kompis och hämtar upp mig... sen åker vi iväg till Jönköping för att träffa massa fiNA vänner på en talardag där... vilket naturligtvis är hur trevligt och skoj som helst... detta trots att den ursprungliga planen var att tillbringa denna dag på Hammars backar och flyga med min vinge... men vädrets makter ville annorlunda... och de krafterna tar jag på allvar... det ska vara bra väderförhållande när jag flyger.
.
Det blir inte alltid som jag tänkt mig... men det blir nästan alltid bra ändå.
.
Flyga får jag förhoppningsvis göra i morgon... prognosen ser i alla fall fortfarande lovande ut för oss som vill prova våra vingar under morgondagen... och planen är att gå upp tidigare än tidigt för att ta mig ner till Hammars backar.
.
Men idag är idag och nu är det talardagen i Jönköping som gäller... det är en gåva att spontat kunna ändra lite på planeringen och ta dagen som den kommer... och ytterligare en fördel med att vädret satte stopp för flygningen idag är ju samtidigt att jag har en möjlighet att slänga mig i TV-soffan senare ikväll för att se på hockeyn... men först så ska jag glädja mig åt att jag har jättemånga vänner som jag kan krama i Jönköping om några timmar... ja jag är sannerligen en lyckligt lottad kille... att leva drogfritt funkar verkligen bättre än vad jag någonsin i mina vildaste fantasier någonsin kunnat drömma om... livet leker.

Visserligen har jag ett VISA...

... men det räcker inte.
.
Jag försökte alldeles nyss att beställa och betala för ett vandrarhem i Ystad... och glatt fyllde jag i alla uppgifterna eftersom jag nu för tiden inte tvekar en enda sekund längre när det gäller att betala via nätet... så har det minsann inte alltid varit för mig... jag var tidigare livrädd för just detta... kontrollförlusten kändes fruktansvärd och jag vågade väl till en början knappt lita på att det skulle funka utan några problem... jag kan fortfarande känna av detta när jag bokar resor med flyg på nätet... men den känslan styr inte mina handlingar... jag bokar gladeligen mina resor via internet... och tycker att det är hur smidigt som helst.
.
Men nu när jag skulle boka ett rum i Ystad så stötte jag på patrull... visserligen har jag ett VISA-kort men det räckte inte... jag var tydligen tvungen at ha ett VISA-kort med kredit... det räckte inte med konto... suck... ibland så blir jag trött på konsekvenserna av mitt tidigare levende... jag är fortfarande inte kreditvärdig när jag ansöker om ett VISA-kort... jag kan inte gå in på en bank och få ett lån till en ny bil... jag får egentligen inte ens hyra ett släp på en bensinmack... nu är jag visserligen betrodd på några ställen så att jag kan hyra mig ett släp ändå om det kniper men ni förstår vad jag menar... konsekvenserna av mitt tidigare liv begränsar mig fortfarande lite här och där... och det säger jag inget om... jag hade själv inte lånat ut några pengar till någon som inte betalar tillbaka vad man lånar.
.
Ibland så kan det vara frustrerande att vara ett offer för mina egna handlingar.
.
Ett utryck som vi ofta slänger oss med är att det är lika lång väg ut ur skogen som det var in i den samma... och jag är övertygad om att det kommer en dag då t.o.m. VISA är beredd att ge mig ett kort med kredit... när bankerna inte längre tvekar en enda sekund om jag skulle vilja skuldsätta mig lite mer hos dem... och... sist men inte minst... när jag kan gå in på vilken bensinstation som helst och hyra mig ett släp.
.
Jag ringde till Vandrarhemmet i Ystad... förklarade mitt dilemma med mitt VISA-kort... han lovade att återkomma...

Vig som ett kylskåp...

... känner jag mig just nu.
.
Men det kommer inte att hindra mig... jag har bestämt mig för att gå på ett yogapass om en timme och ingenting ska få hindra mig... att jag inte är i den bästa formen vet jag med bestämdhet... det var minst sagt länge sedan jag kom iväg på ett pass... men nu så känner jag mig då äntligen helt frisk efter att min otroligt envisa Guardiaparasit verkar ha flyttat ut ur min kropp för gott... för även om jag fortfarande har lite småkänningar av vissa symtom så är min prognos god... det märker jag inte minst när jag ställer mig på min våg... jag har de senaste veckorna gått upp ca. 5 kilo och väger nu precis så mycket som jag vill väga... d.v.s. 5 kilo mindre än innan jag fick en inneboende parasit i min kropp.
.
Jag känner ett visst ansvar för att träna upp mina yogafädigheter innan sommaren.
.
Eftersom jag ju tagit på mig ansvaret för att det ska finnas yoga att tillgå både på vårt konvent i Juni och när vi kör "VågaVa go beach" på Tylösand i Juli så känner jag att jag har ett ansvar... ett ansvar att åtminstone göra mitt bästa för att gå på några yogapass innan jag försöker leda en egen grupp... förvisso så kanske det är ganska bra att jag avdramatiserar det där med att man måste vara vig för att utöva yoga... missförstå mig nu rätt... visserligen så blir man vigare av yoga men det är inget krav för att utöva yoga... nä... enligt mig så kan alla människor haka på ett yogapass... det krävs inte mycket mer än att man ger sig själv en chans... och om man inte jämför sig med någon annan än sig själv så kommer man att märka ett minst sagt förbluffande resultat på relativt kort tid.
.
Nu när jag inte tränat yoga på nästan fem månader så innebär ju det att jag med största sannolikhet kommer att märka av ett förbluffande resultat efter några få gånger... det är jag helt övertygad om eftersom jag i dagsläget inte är mycket vigare än ett kylskåp... och det känns faktiskt ganska bra... för det kan ju bara bli bättre.

BH...

... är en förkortning och betyder... Brukarrådet Halland.
.
Jag har alldels precis skapar en ny grupp på FB... BH Brukarrådet Halland... efter ett beslut av oss brukare som är med i Brukarrådet... och är det någon av er som läser dessa rader som inte vet riktigt vad ett Brukarråd sysslar med så kan jag berätta det för er... vi vill helt enkelt företräda brukarna i Halland och få fram vad vi ur ett brukarperspektiv tycker är viktigt att belysa... och just nu har alla enskilda brukare och brukarorganisationer som valt att vara med i Brukarrådet Halland kommit överens om att vi vill ha en fungerande tillnyktringsenhet i vår län... att alla som väljer att kliva av sitt missbruk ska få en möjlighet att göra det... och då måste det ju finnas ett ställe där jag får tända av och komma ifrån den miljön som jag missbrukat i.
.
Alla som vill bli drogfria ska erbjudas en möjlighet att tända av och bli drogfria.
.
Det är inget annat än ett stort mirakel att vi brukarorganisationer har lyckat med att enas kring en fråga... för vår största styrka är samtigt vår största svaghet... nämligen vår bredd och mångfald... det finns många olika vägar fram till ett mål... och var och en av oss tycker så klart att våran väg är den rätta... och då gäller det ju att hitta någonting där vi alla är överens... och det har vi gjort i Halland... vi är alla rörande överens om att det borde finnas en fungerande avgiftining i länet... en avgiftning dit alla som vill bli drogfria kan vända sig och få hjälp... oavsett drog eller hur påtänd/full du är... ett ställe där jag kan bli nykter för att kunna fatta nyktra beslut helt enkelt.

Kosläpp...

... är underhållning på hög nivå.
.
När jag sitter vid mitt frukostbord så slänger jag ett litet öga på TV:n som står på... Nyhetsmorgon rapporterar och visar bilder på när en bonde släpper ut sina kor i hagen... visserligen så ville han egentligen vänta några dagar eftersom det var så blött i hagen och korna mest trampade sönder den när de skuttade omkring i den... men detta är en publikdragande händelse så här kunde han inte låta alla som kommit bli besvikna... och glada kor som kommer ut i det fria är onekligen någonting som sprider glädje... frihet är verkligen någonting att glädjas åt.
.
När kossorna hoppas färdigt så tar de det ofta ganska lugnt och njuter av sin frihet.
.
Så jag vänder min blick ut genom mitt köksfönster... och ser en tom hage utan en endaste ko... bonden som brukar släppa ut sina kor i den hagen har visst inte så bråttom... men vilken dag som helst så kommer kossorna ut för att käka på gräset i den hagen... och kossor är trevliga grannar... kossorna i "min" hage är i alla åldrar... tjurar, kor och kalvar huller om buller... och att se kalvarna hoppa omkring gör naturligtvis mig glad... för vem blir inte glad över att se glada och lyckliga kossor... för visst är det väl lycka vi ser?

Döden...

... är en del av livet.
.
Jag tillhör inte de människor som är så där jätteintresserad av livet efter döden... jag är betydligt mer intresserad av livet före döden... och kanske är det därför som jag tycker att just döden är en viktig beståndsdel för att jag ska kunna känna mig levande... skulle vi inte dö så är jag helt övertygad om att våra liv varit betydligt tråkigare... evigt liv låter ju minst sagt... dödstråkigt... vem skulle kunna klara av att stå ut med sig själv i all oändlighet... för att inte tala om hur länge en genomsnittlig relation hade varat om vi levt ett evigt liv... hade någon klarat av att vara gift mer än 200 år?
.
Nu ska ni ju inte missuppfatta mig... även om jag kommit till insikt om att det är ganska enkelt att missuppfatta mig eftersom mitt sätt att uttrycka mig är någonting som jag behöver jobba med... läste en intervju med mig själv för några dagar sedan... en intervju som skrivits ner på papper helt ordagrant... allt jag sa... precis allt stod där... det var rätt många "öhhh"... "enna"... och en hel massa helt onödiga ord som mest bara rörde till det som jag ville få sagt... helt ärligt så fattade jag inte riktigt själv vad jag hade svamlat om när jag läste min egen intervju... en minst sagt skrämmande sanning.
.
Denna döda fågel finns inte längre... och vart den tagit vägen har jag ingen aning om.
.
Och just nu så svamlar jag alltså på om döden... och döden är någonting som jag absolut inte vet någonting om... jag har inga svar på vad som händer efter döden och det är jag alltså rätt så bekväm med... för en sak vet jag med bestämdhet... och det är att jag en vacker dag kommer att få reda på vad som händer när vi dör... precis som alla andra levande varelser... än så länge får jag nöja mig med att känna mig levande och göra det bästa av den situationen... för är det någonting som döden hjälper mig att förstå så är det att jag lever mitt liv på en begränsad tid... och i mitt fall så innebär det faktiskt att jag inte riktigt har tid att forska så mycket i vad som händer efter jag dött... jag har liksom fullt upp med att... leva.

Helt tomt...

... känns det mellan mina öron nu.
.
Efter att ha suttit här framför min dator i några minuter och inte haft den blekaste aning om vad jag ska skriva i min blogg... så kapitulerade jag... och kände efter hur det egentligen kändes... och under min frustration över att inte komma på någonting att skriva så kändes det ganska... tomt mellan mina öron... fast kanske ändå mest frustrerande... jag hade ju precis som vanligt hur mycket som helst att skriva om när jag satt i bilen på väg till jobbet... för att inte tala om när jag gick och la mig i går kväll... då fanns det liksom uppslag för en hel bok... och kanske är det just det... att jag har för mycket som jag vill skriva om... och att det är därför som det lite då och då tar stopp... det blir en trafikstockning mellan mina öron helt enkelt.
.
Ibland så är det svårt att ta mig ur mitt eget lilla fängelse som jag bygger åt mig själv.
.
Jag behöver verkligen skriva en blogg... precis som mina morgonmöte och NA-möte är viktiga för mig... för utan dessa helt fantastiska hjälpmedel står jag mig slätt... mitt behov av att få ur mig mina tankar är stort... om jag inte gör det så är jag en mästare på att bygga mig ett eget litet fängelse i mitt lilla huvud... där mina tankar virvlar runt och bildar mönster som växer till "sanningar" som inte har ett skit med verkligheten att göra... så att det var helt tomt mellan mina öron när jag satte mig här för att skriva min blogg var tydligen inte sant... det bara kändes så.
.
Ja just det... idag så ska jag gå på ett kvällsmöte i Halmstad och fira min egen 14-års dag... tänka sig... det är nu över 14 år sedan jag petade i mig något som helst sinnesförändrande medel... och även om jag fortfarande kan vara en väldigt förvirrad kille så måste jag ändå få erkänna att jag har utvecklats i rätt riktining... det funkar att leva drogfritt... jag tillfrisknar... det är dagens sanning.

Föregångare...

... är viktiga.
.
Det finns nästan alltid någon som gått före... vad det än gäller... den dagen då jag beslutade mig för att bli en drogfri kille så kunde jag ta rygg på min kompis leffe som hade gått före mig... vilket jag är väldigt tacksam över idag... exakt 14 år senare... på den tiden så hade han varit drogfri en hel evighet (nästan ett helt år)... idag så känns det mer som om vi har lika lång tid... för nu räknar vi bägge tiden i år... vilket bara det är ett mirakel.
.
En annan kille som gått före är Otto Lilienthal... flygets fader... för redan 1891 visade han mänskligheten att vi visst kunde flyga fritt som fåglarna... långt innan några bröder från Amerika flög för första gången... jag kan inte tänka mig något annat än att de fick sin insperation av Otto... att han var deras föregångare.
.
Här har vi en tvättäkta pionjär... världens absolut första hängflygare.

Brukar...

... revision.
.
Vi är några stycken i Halland som håller på att knåpa ihop en blankett med frågor... frågor som vi tänkt ställa till de som söker hjälp för att avgiftas i vårt län... eftersom vi som ställer frågorna själva har erfarenhet av vad vi ska fråga om... och... att det är tänkt att få fram vad de som använder sig av den hjälp som finns... eller (hemska tanke) den hjälp som inte finns... tycker och tänker kring det här med avgiftning i länet så kallas det här för en brukarrevision... en inventering av en verksamhet som är styrd av brukare för att få fram hur den fungerar för de brukare som använder sig av den verksamheten... i vårt fall så har vi för tillfället riktat in oss på PIVA i Varberg.
.
Hur står det egentligen till med vår välfärd för de som vill bryta sig ur ett missbruk?
.
Vad vi brukare vill göra är att ta reda på hur det ligger till för de brukare som söker hjälp... hur ser det egentligen ut för en missbrukare som vill ha hjälp med att bryta sitt missbruk... finns det hjälp att få och hur ser den hjälpen ut... trillar någon mellan stolarna... och vilka är fördelarna och bristerna sett ur brukarens perspektiv?
.
Frågorna är många och vad vi försöker göra är att få fram en frågeställning som går att mäta... ett resultat som vi kan visa upp för politikerna för att visa dem hur det ser ut... svart på vitt... i den riktiga verkligheten som vi brukare faktiskt befinner oss i... och även om jag inte vill gå saker och ting i förväg så är min högst personliga åsikt att det faktiskt finns lite brister i vår välfärd när det gäller t.ex. avgiftningen i Halland (och på många andra ställe i vårt avlånga land)... för det är ju precis samma verklighet som fick oss att bygga VågaBo... ett ställe för dem som inte kom in på PIVA eller som blir utskrivna därifrån efter en medicinsk avgiftning utan att ha någonstans att ta vägen innan de kunde få hjälp att göra någonting åt sitt missbruk... att komma tillbaka till ruta noll är ju ingen vidare bra start... enligt mig.
.
Jag tycker att alla människor som verkligen vill sluta missbruka ska få en chans att göra det.

Yoga...

... stod på schemat idag.
.
Jag hade tänkt att köra ett yogapass i dag... men det blir inget med det... min träningsvärk gör att jag känner mig lika vig som ett kylskåp... och när jag inte klarar av att böja mig framåt utan att jag håller på att skrika högt av smärta så kapitulerar jag... det blir ingen yoga i dag heller... och det var himla länge sedan jag var på ett pass... jag brukar ju kalla mig själv för en yogasnubbe men just nu så är det betydligt mycket mer snack än verkstad... för efter min Indienresa så har jag faktiskt inte kört ett enda pass... och det var ju i vintras som jag var i Indien.
.
Mitt yogeri har det inte varit så mycket beställt med sedan jag kom hem från Indien.
.
Nu kan jag inte påstå att jag utövade vidare mycket yoga när jag var i Indien heller... tre mycket korta pass på stranden kan ju knappt räknas... utan mitt yogeri har mest bestått av att jag en gång i veckan kört ett pass på mitt gym... det är nog allt på sommaren när vi hänger på Tylösand med VågaVa och när vi har vårt Gullbrannakonvent som jag är en riktig yogakille... fast å andra sidan så är ju yoga lite av ett sätt att leva tycker jag... och när jag väljer att se det på det viset så praktiserar jag nog trots allt lite yoga mest varje dag... Aum.
.
.
.
ps.
  • A står för skapande
  • U står för bevarande
  • M står för destruering eller upplösning     ds.

Drömmar...

... blir sanna i mitt liv.
.
Flygningen i helgen har sitt pris... när det handlar om skolning så innefattar det också ett väldig massa bärande av vingar uppför backarna... och ju till en början så är väl inte det hela världen... då är det inte så homla långt att bära helt enkelt... men ju längre dagen går dessto högre upp i backarna ska vingarna bäras och till slut så handlar det om att släpa upp dem till toppen på backen... när det blåser lite så är det ganska enkelt eftersom man då kan använda sig av vingens lyftkraft och "flyga" upp den... men det är likförbannat uppförsbacke och mina gamla ben har fått mer träning denna helgen än... ja det känns som någonsin.
.
Ner kommer man ju alltid... men det är dessto jobbigare att bära upp vingen igen.
.
Mina ben och axlar skriker åt mig att det där med flygning är ett helt sinnessjukt... att min kropp inte alls är intresserad av att springa upp och ner för backar... men mitt förstånd säger åt mig att denna fas är övergående... och inte bara det... mitt förstånd tycker även att jag gör helt rätt när jag startar om helt från början när jag nu börjar flyga igen... att det liksom har gått 20 år sedan jag flög sist och att det är helt i sin ordning att ta det lugnt och vara "nybörjare" en gång till... vilket för övrigt denna helgen med all önskvärd tydlighet visat mig är ett mycket klokt beslut... och om två veckor så fortsätter jag med att låta mina instruktörer visa mig hur jag ska flyga hang på Hammars backar... om nu vädret tillåter det... och det är så långt som jag planerat detta äventyr... sen får jag se hur det blir med fortsättningen.
.
Och det finns en tanke bakom detta... för drygt 20 år sedan så flög jag mitt sista flyg på just dessa backar... en för övrigt helt fantastisk dag då jag fick flyga alldeles ensam på hanget eftersom vi (jag och en kompis) var de enda som befann oss där vid det tillfället... och i rätt många år så har jag haft en dröm... nämligen att flyga hang där igen... och det är fan nära nu... för igår så flög jag faktiskt igen... ja jävlar... ännu en dröm håller på att gå i uppfyllelse... livet är fantastiskt.

Live...

... Från Hammars backar.
.
Efter en härlig morgon med bra förhållande för flygskolning ligger vi nu uppe på en kulle och väntar på "bättre" vindar... Det blåser lagom mycket men lite väl snett tycker våra instruktörer... Och deras ord är lag här och nu.
.
Tålamod...
.

Ännu en dag...

... på Hammars backar.
.
Nu sätter jag mig strax i bilen och kör en himla massa mil för att förhoppningsvis få lite luft under mina vingar... har sovit några timmar och det var verkligen behövligt... stupade i säng när jag väl kom hem igår efter alla dessa timmar i friska luften... idag så visar prognosen att det ska blåsa lite mindre (något som vi väntade på länge igår) och visserligen så är väl inte vindriktningen den bästa men det blir nog bra ändå... det finns inte så jättestora möjligheter för mig att få hjälp med att komma upp i luften igen så det är bara att knata på och ta vara på möjligheten när den dyker upp... idag så finns de människorna på Hammars backar... och vill jag flyga igen så är det där jag ska vara idag.
.
Ett och annat litet skutt med skolvingen kan jag förhoppningsvis räkna med idag.

Snudd på medvetslös...

... av trötthet.
.
Efter en heldag ute i friska luften... och samtidigt som vi (jag och mina nya flygpolare) släpat vingar upp och ner för backarna på Hammars backar så har jag nu kommit hem... och jag håller på att svimma av trötthet... så jag skriver mer senare om mitt flygäventyr som ju fortsätter med oförminskad kraft... jo föresten... det måste jag ju bara skriva... jag skrev ett teoriprov idag vilket jag naturligtvis inte var ett endaste dugg förberedd på... men hör och häpna... jag har nu klarat av teorin eftersom jag fick godkänt på provet.
'
Lite i taget så är jag på väg tillbaka på hanget där jag flög för över 20 år sedan.

Flygäventyret...

... fortsätter.
.
I morgon bitti är det dax att stiga upp med tuppen igen... denna gången ska jag göra mitt bästa för att befinna mig nere på Hammars backar redan klockan 09.00... då det är tänkt att vi ska få tillfälle att backglida lite vid skolbackarna... och jag håller tummarna för att jag då äntligen ska få känna lite på min nya vinge som jag köpte för några år sedan... den blev ju liggande här hemma i Brännebassalt sedan då vårt flyggäng splittrades efter en kusr i bogsering... vi kom liksom inte längre den gången... sen gick tiden och vingen jag hann köpa kom aldrig till användning... förrän nu då... när jag då äntligen har kommit till skott igen... om vädret tillåter så kommer jag att befinna mig på rätt ställe vid rätt tid... med precis de människorna runt mig som jag behöver för att komma upp i luften igen... under relativt säkra förhållande.
.
Visserligen så kan jag tycka att det är lite surt att vara nybörjare igen... men va fan.
.
Det är en herrans massa år sedan jag flög... och visst kan det kännas lite skevt att vara "nybörjare" igen... men det är den vägen som jag har valt för att ta reda på om jag fortfarande vill flyga fritt som en fågel... och det är ett mycket klokt beslut... det vet jag... för jag har respekt för det här med att flyga... det är mycket att tänka på för att kunna flyga säkert... även om själva flygandet inte i sig är vidare svårt... lite som att cykla.. fast i tre dimensioner.

Att ha rätt...

... eller att vara lycklig.
.
De senaste dagarna har jag varit lite stressad... och stress kan uttrycka sig på lite olika sätt för mig... jag kan få en viss obehagskänsla i magen i form av en liten klump av något som skulle kunna kallas ångest (ångest är väl i.o.f.s. ett lite väl starkt ord men ni förstår säkert vad jag menar)... magen är det ställe där mina känslor oftast känns mest och i detta fallet är jag helt säker på att det inte är en Guardiaparasit... och om jag inte gör något åt min stress så kommer jag att utveckla fler symtom... som det här med att ha en massa åsikter.
.
Det är absolut inget fel i att ha åsikter om både det ena och det andra enligt mig.
.
Nu har jag naturligtvis redan åsikter om det mesta... vissa bättre och andra som kanske är lite mindre genomtänkta... åsikter i sig är ju inte fel och skulle min åsikt vara helt åt helvete så kan jag ju alltid ändra mig... det är det bästa med åsikter tycker jag... att de inte är huggna i sten... att jag kan byta åsikt lite hur jag vill när jag vill... som "framgångssupporter" och Zlatanist är det skönt att kunna heja på ett annat och bättre lag lite då och då... det hade ju varit himla tråkigt om jag var tvingad att hålla på Barcelona när Zlatan bytte till Milan.
.
Sen kan jag ha åsikter som känns betydligt viktigare... som att jag tycker att det är för jävligt att en stor del av av jordens befolkning lever under helt vidriga förhållande... många orättvisor är en realitet som jag har svårt för att acceptera... och ibland kanske även svårt för att förstå.
.
Men i min egen vardag så skapar min stress ofta åsikter bara för att jag ska "slippa" ta mitt ansvar... och jag kan fastna i de där helt vansinniga "rätt eller fel"-diskutionerna... och helt och hållet "glömma bort" att jag mycket hellre är lycklig än har rätt... och att jag alltid har ett val vilka strider jag ska ta... det gäller att välja med omsorg för väldigt många strider är inte värda att lägga ner någon energi på... de får mig bara att bli på dåligt humör.
.
Nä då är det bättre för mig att kolla på orsaken till min stress... vad det är som jag borde göra och kanske ännu viktigare... vad jag inte gjort... för min stress beror nästan alltid på att det är någonting som jag inte gjort... det kan vara att ringa ett jobbigt telefonsamtal eller precis vad som helst... och att stoppa huvudet i sanden funkar inte.

Att be om hjälp...

... är inte alltid det lättaste.
.
Jag är ordförande i programkommitén för vårt sommarkonvent i Halmstad... och när det gäller service så är jag av den bestämda uppfattningen att man om möjligt ska undvika att göra vad vi kallar "ensamservice"... det är av godo att vara flera när vi ska rodda ihop saker och ting helt enkelt... tror ni då att jag föregår som ett gott exempel?
.
Nä... självklart inte... tvärtom så håller/höll jag på att röra till saker så till den milda grad att jag säkert hade kunnat bli helt galen på kuppen... nu har jag tack och lov och med några goda vänners hjälp lyckats med konsstycket att be om hjälp för att komma till rätta med oredan som jag ställt till med... VI har bildat en programkommité där vi tillsammans kan hjälpas åt för att få ihop ett fungerande program... och det var sannerligen i sista sekunden... för utan att jag själv hade en aning om det så har jag utvecklat ett kraftigt kontrollbehov när det gäller detta program... och det är minsann inte så himla lätt att släppa taget när man väl fastnat i den fällan... och det är precis som vanligt... nämligen... ju mer kontroll jag vill ha dessto mer kontrollförlust känner jag.
.
Jag är helt oförmögan att fixa mitt eget liv på egen hand... jag behöver hjälp.
.
Den enda känsla som mitt kontrollbehov någonsin gett mig är... en känsla av... kontrollförlust... 100 gånger av 100... och likförbannat så gör jag om samma misstag... om och om igen... suck... och det är en förbannad tur att jag har vänner som hjälper mig att komma på rätt spår igen... jag är sannerligen en väldigt lyckligt lottad kille som har dessa människor i mitt liv.

VågaBo...

... heter vårt akutboende.
.
Vi byggde ju ett akutboende i Ljungby som stod klart redan i december... och vår förhoppning var ju givetvis att det skulle flyta på med placeringar åtminstonde från januari... men tji fick vi... efter en första runda i sosialnämnden där jag verkligen kom till insikt om att en demokrati har sina brister... ett politikerstyrt samhälle är inte alltid samma sak som ett samhälle styrt av det sunda förnuftet... det fick jag brutalt lära mig på det mötet... en kille som vi hade snackat med tidigare och som lovordade vårt projekt var samtidigt samma snubbe som satte käppar i hjulet för oss... av ideologiska och ganska flummiga skäl... och jag ångrade verkligen var jag hade lagt min röst i det senaste valet... hans teorier hade helt enkelt inte ett skit med verkligheten att göra.
.
Den här kon är i alla fall en varelse som inte har en dold agenda... en ko är ärlig.
.
Det tog ett tag innan jag fattade vad den här snubben sysslade med... men så tänkte jag efter... det handlade ju om politik på dem lägsta tänkbara nivån... partiet som snubben repensenterade är ju i opposition... och då kan man tydligen vara mot det sunda förnuftet bara för att... vara mot... ja jag fattar faktiskt inte riktigt varför... han uttryckte något flummigt om den mänskliga friheten och något annat bla, bla, bla... jag personligen tolkade det som rent skitsnack... och blev faktiskt väldigt besviken på killen... detta var ju tvärtemot vad han hade låtit oss tro när vi pratade med honom... eller... hemska tanke... hade han en dold agenda.
.
Vi vägrade ta emot pengarna de erbjöd oss för att driva vårt boende... och det kan ju tyckas konstigt... men jag kan förklara varför... vår tanke med ett akut boende är ett ställe dit jag kan komma och tända av och bli drogfri för att sedan komma vidare och i kommunens regi erbjudas någon form av vård... vi vill inte vara en värmestuga där man kan vila upp sig på för att sedan slängas ut på gatan och ett fortsatt missbruk... och för att kunna verkställa vår plan så behöver vi hjälp av de sociala myndigheterna i Ljungby... vi tror nämligen att den enskilde behöver en planering som innefattar en fortsättning när han/hon skrivs ut från vårt akutboende... det kan vara ett drogfritt boende... en behandling... eller någon annan åtgärd som gagnar möjligheten att förbli drogfri... att slängas tillbaka till samma situation som man befann sig i när man kom in på vårt boende tror vi helt enkelt inte på... vi vill att man skriver in sig på vårt boende med en planering om en fortsättning... d.v.s. ett möjlighet att göra den förändring som krävs för att förbli drogfri... och få ett liv värt att leva.

Zlatan...

... har fortfarande chansen.
.
Det såg mörkt ut när bara några minuter återstod av matchen... visserligen så ledde Milan med 1-0 men det spelade liksom inte så stor roll eftersom Juventus också ledde sin match... och såg ut att kunna promenera hem en ligaseger... men sport är flippat... och bollen är rund som det brukar heta... Lecce kunde kvittera efter en målvaktstavla och helt plötsligt från ingenstans så blev det spännande igen... Juventus leder nu "bara" med en poäng och det återstår två matcher... och vad som helst kan hända.
.
Och från ingenstans så kom då plötsligt hoppet och hälsade på... bollen är rund.

Även solen...

... har sina fläckar.
.
Sitter och kollar på Zlatan just nu... och jag måste motvilligt erkänna att min idol inte gör så himla bra ifrån sig... det är verkligen inte så mycket som går hans väg idag... men det är en halvlek kvar... och Milan leder i alla fall... så jag hoppas på att Zlatan får till det lite bättre nu när andra halvlek har börjat.
.
Jaja... vi får väl hoppas att Zlatan hittar formen så där lite lagom till EM-slutspelet.

Sol och sommar...

... är ju helt okej.
.
Det är lätt att vara glad en så solig och fin (nästan) sommardag som idag... att kunna gå omkring i T-shirt på stan och bara njuta av solens varma strålar är någonting som jag uppskattar... brukar ju säga att jag inte är så himla beroende av vilket väder det är... men... det hindrar verkligen inte mig från att njuta fullt ut av dagen väder.
.
Jag lägger inga politiska värderingar i maskrosorna... jag tycker bara att de är vackra.
.
Det kan kanske låta lite underligt när jag påstår att jag inte bryr mig så mycket om vilket väder det är... allra helst eftersom jag just nu är väldigt beroende av just vädret (jag ju vill flyga med min vinge)... så låt mig förklara hur jag tänker... väder är det oavsett... och jag är FULLSTÄNDIGT maktlös inför VILKET slags väder det är... så det enda jag kan göra åt själva vädret är att... gilla läget... oavsett vilket väder det är.
.
Det är minsann inte alltid så enkelt som det låter... för även jag blir påverkad av min omgivning... och det är en himla stor skillnad på den omgivningen en regning dag jämfört med en solig dag... men... jag har gett mig fan på att jag kan påverka min egen upplevelse av olika väder... bara genom att se olikheterna genom samma glasögon... ni vet de där glasögonen med de positiva linserna... de där glasögonen som gör livet lite lättare att leva.

UNICEF...

... behövs.
.
Sitter och kollar på humorgalan-för varenda unge på TV just nu... och jag blir väldigt gripen av vad jag ser... samtidigt som jag inser vilket otroligt lyxliv jag har när jag lever och bor i lyckolandet Sverige... jorden är rund och vi är alla värda lika mycket... ändå så ser inte verkligheten ut så... inte på långa vägar.
.
Det är inte alla förunnat att växa upp i ett land där man faktiskt får vara... barn.

Det var länge sedan...

... jag gick med i ett demostrationståg den 1 maj.
.
Men det har hänt... i min ungdom var jag väldigt politiskt aktiv och medlem i SSU... då gick jag ut den 1 maj och demostrerade så det stod härliga till... kommer ihåg att det handlade mycket om FNL på den tiden för mig och vi gillade inte USA... vilket gav mig massor av praktiska problem när jag flyttade upp till Göteborg... där min politiska karriär fick ett ganska abrupt slut... kan ha berott på att man som ensam FNL-are fick ta mycket skit... kommer ihåg att en gång var det var en stor och mycket stark kille som med våld försökte omvända mig... det lyckades inte eftersom våld väldigt ofta har en motsatt effekt på mig... även om redan de gamla kineserna kände till den starka armens lag... vilket i en enkel samanfattning kan förklaras med att om du slår någon tillräckligt mycket så kan den människan av ren överlevnadsprincip byta åsikt... att behålla sin egen gör helt enkelt för ont... möjligtvis så är detta bara en yttre förändring och inte helt ärligt men det behöver ju inte den som slår få reda på.
.
Ibland känns det väldigt ensamt att ha en egen åsikt som ingen håller med om.
.
Det som gjorde att jag slutade min politiska bana var dock inte hot om våld... nej det var mycket mer mänskligt... för att vara FNL-are i det ganska snobbiga område där jag bodde i Göteborg innebar nästan utan undantag att jag fick tillbringa alla fester i köket där det diskuterades politik... eller diskuterades och diskuterades... det var jag mot alla andra... och eftersom de andra var många kunde de byta av varandra och hinna med att ha lite skoj på festen också... och jag måste erkänna att jag var ganska avundsjuk på mina kompisar som hann med att hångla med tjejerna också... det hann jag aldrig.
.
Och tjejernas makt är stor över en 15-årig blyg kille... så jag valde bort politiken för att börja utforska den delen av livet... tyvärr var jag till skillnad mot i det politiska arbetet väldigt blyg när det gällde tjejer... det löste jag med att hälla i mig stora mängder sprit... vilket i praktiken innebar att jag varken satt och diskuterade politik eller träffade någon tjej eftersom jag hade supit mig medvetslös... och medvetslösa killar är inte så attraktiva... varken för tjejerna eller i det politiska livet.
.
Men även om jag söp så att jag däckade och blev snudd på medvetslös varje gång så funkade spriten... blygheten försvann.