Ljuset i...

... tunneln.
.
Jag skymtar ljuset i tunneln och börjar sakteliga återvända till livet efter min nära dödenupplevelse... febern har lagt sig och förvisso är jag fortfarande tagen och en smula matt... men det värsta verkar vara över för denna gång... och det välkomnar jag varmt... för nu vill jag ta del av livet igen.
.
Det ska bli skönt att få komma tillbaka till vardagen och jag kan känna att jag längtar efter att få börja jobba igen... semester är skönt men att ligga hemma med feber är någonting som jag gärna kan vara utan... och jag hade ju inte ens hunnit hem innan jag blev sjuk... och efter en månad på Filippinerna så kan jag trots sjukdom känna att jag har fått ladda mina batterier... fått lite nödvändig distans och ny energi... nya projekt väntar mig och jag ser med spänning fram emot ännu ett givande år med nya kunskaper och erfarenheter... bra ska bli bättre och jag ser framtiden an med tillförsikt.
.
Det är alltid resan som är... målet.
 

En nära dödenupplevelse...

... på riktigt.
 
Jag hann inte mer än komma hem från Filippinerna innan jag däckade totalt... och det är samma visa som när jag kom från Nepal för något år sedan... min kropp pallar helt uppenbarligen inte med att sitta massa timmar på ett flyg och bli smittad av vad det nu kan vara för något... nu har jag legat helt utslagen i några dagar med hög feber och värk i hela kroppen... igen... och jag lovar er att det är inte skoj någonstans.
.
Fördelen med att vara sjuk på riktigt är att man liksom inte har något val... tålamod och tid är nog det enda som hjälper... och förhoppningsvis så är jag på bättringsvägen... nu kan jag i alla fall sitta upp och skriva här ett litet tag efter att bara legat ner och knappt orkat röra mig... tur i oturen är väl ändå att det är på mina hemresor som jag blir sjuk... det hade inte varit så skoj att vara sjuk på min semester... men jag är helt övertygad om att det är de här sinnesjukt jobbiga flygresorna som tar knäcken på mig... AC, trångt, sömnlöst och hur jobbigt som helst... det är nästan så att man funderar lite över hur mycket extra det hade kostat att åka första klass... och kunna sova ordentligt... vem vet... kanske hade jag sluppit de här nära döden dagarna när jag kommit hem... det hade ju varit värt en hel del.
.
Jaja... det är som det är... det får jag bara acceptera... och även om jag känner mig både liten och bräcklig just nu så vet jag ju att det går över... förr eller senare så gör det ju alltid det.
.
Varmt och skönt på en paradisö... lite bättre än den mansförkylning som drabbat mig nu.
 

Yttre stimulans...

... och den moderna människan.

Jag har hos mig själv lagt märke till att jag har blivit lite väl mycket knas på yttre och ofta helt meningslös stimulans.

För hur kan jag annars förklara för mig själv att jag allt som oftast ser mig själv stirrandes ner i min telefon... kolla FB... spela spel... kolla mailen... och läsa blaskan i tid och otid... gör jag inte det så drabbad jag för det mesta av en känsla som kan liknas vid... rastlöshet.

Helt ärligt så är jag ju inte så värst intresserad av när mina vänner lägger ut bilder på sina djur, barn, vad de äter... eller ens var de befinner sig... men lik förbannat så sitter jag där och stirrar ner i min telefon... tar del av sånt som jag för det mesta inte ens är intresserad av... men... jag verkar kunna knarka yttre stimulans på detta sätt... för på något annat sätt kan jag inte förklara mitt beteende på.

Allt som oftast när jag inte har ett enda dugg att göra så åker telefonen fram... det kan ju ha hänt någonting eftersom det ju var 5 minuter sedan jag kollade sist... och helt ärligt... jag behöver inte ha koll på vad mina vänner äter... vilka de umgås med... eller vad de gör just nu.

Snart så har jag väl glömt bort hur man umgås i den riktiga världen... för jag kan komma på mig själv att sitta och kolla FB även när jag umgås med mina vänner... sån är jag och det är väl inget som jag är stolt över.

Lite synd egentligen... för någonstans så förstår jag att livet pågår just nu... runt omkring mig... och att det finns massor att upptäcka den dagen då jag glömt min telefon hemma.

(null)
Det är vackert i vekligheten också... 

Rädd...

... är jag inte så rädd för längre.

Visst kan det hända att jag känner mig lite rädd då och då... men det är inte längre någonting som styr hela mitt liv... och då ska ni veta att jag nog har varit styrd av rädsla den största delen av mitt liv.

Idag så kan jag omfamna och acceptera min rädsla... jag behöver inte lägga på mig masker och bete mig på en massa sätt för att gömma rädslan... det är okej att vara rädd lite då och då... så länge jag slipper vara styrd av min rädsla.

Det går inte att vara modig om man inte är rädd... mod är att vara rädd och gå emot den rädslan... belöningen är frihet att kunna göra vad man vill med sitt liv.

Idag så kan jag ofta välja hur jag vill reagera inför livet på livets villkor... några regniga dagar på en solsemester är inte hela världen... livet är som det är och det är faktiskt ganska skönt att gilla läget... att förmå mig att sätta på de "positiva glasögonen" oavsett... som idag... en mulen dag är ett stort steg bättre än en regnig dag... i alla fall om man är på solsemester... vi slipper kleta in oss med solskydd och leta efter skugga... och vattnet... klart att vi ska bada idag.

(null)
En mulen dag på stranden är inget jag är rädd för.

Nytt år...

... nya utmaningar.

Så var det då 2018... efter en helt osannolik nyårsafton på ett regnigt och väldigt blött Boracay med allt vad det innebar... naturligtvis helt befriad från bakfylla trots att vi befann oss i ett nyårsfirande av rang... jag ska ärligt säga att jag aldrig under mitt 60-åriga liv varit ens i närheten av något liknande... man blev fan helt slut bara genom att befinna sig på plats... det var väsen, fyrverkerier, musik av alla de slag och fullständigt fullpackat av människor av alla de slag... kort sagt ett kaos utan dess like... men jag skulle inte vilja vara utan denna upplevelse... den slog det mesta.

Idag så vaknade vi upp i motsatsen... på samma strand har vi nämligen hittat ett litet lugnt familjehotell för en billig penning... med eget kök, balkong och ett skönt lugn.

I tider av nyårslöften att bryta har jag i år antagit en ny utmaning... om några dagar så är det tänkt att jag ska göra en ny attack och komma hem till Sverige rökfri... och mitt löfte är väl att göra så gott jag kan med den saken... i år tänker jag nämligen inte misslyckas med någonting... bara skapa nya erfarenheter... på gott och ont... så länge jag bara gör mitt bästa så duger det för mig.

Det i sig blir min utmaning för 2018.

(null)
Nyårsfirandet igår var... surrealistiskt... magiskt.

Gott nytt år...

... från ett regnigt Boracay.

Vi kommer ut efter 90 minuters massage... regnet öser ner och 80% av försäljarna har i rekordfart sadlat om och säljer nu... föga överraskande... regnställ i plast till hutlösa överpriser... säga vad man vill men här finns det en viss förmåga att anpassa sig efter marknaden... blixtsnabbt.

Ännu en gång har vi bytt hotell... nu bor vi billigare än någonsin på ett trevligt familjehotell... bakom det nya tyska haket som vi har börjat hänga på här... lite sidan om det värsta stöket och ett ganska lugnt ställe... och en helt magisk gulaschsoppa... det kändes lite grann som att vara tillbaka i Österrike... här har vi tänkt att inta vår nyårsmiddag om några få timmar.

Borakay i sig är ett minst sagt flippat ställe... hur mycket folk som helst och ett helt galet nattliv... men samtidigt hur coolt som helst... en magisk vacker vit sandstrand... och samtidigt ett totalt kaos av... ja... allt och lite till.

Vi började högst upp på station 1 som är den lite "finare" avdelningen med de dyraste hotellen... sedan har vi successivt jobbat oss ner genom station 2 där ALLT och lite till finns... till utkanten på station 3 där det är betydligt lugnare... inte som på förra ön men väldigt trivsamt och sjysst.

Annars så känns det nästan lite konstigt att vara västerlänning bland alla koreaner... någon förolämpade oss kraftigt genom att tro vi var ryssar... vi tog oss igenom detta med nöd och näppe... sådana här upplevelser kräver sin man/kvinna för att gå igenom drogfri... jag är säker på att ni förstår vad jag menar.

Men i alla fall... Gott Nytt år på er allesammans.

(null)
Här i vad vi kallade för "lilla Marrakesch" bodde vi bara en natt... nu bor vi på ett litet familjehotell.

Att flyta medströms...

... innebär inte att jag är en död fisk.

Acceptans är någonting som jag har stor nytta av i min enkla strävan efter att leva ett lyckligt liv... tvärt emot vad många kanske anser innebär det inte på något sätt att jag är befriad från egna tankar och åsikter... att flyta med strömmen är enligt min ringa åsikt inte alls samma sak som att bete sig som en död fisk... tvärtom... det är först när jag inte begränsar mig själv utan lär mig att acceptera andra människors åsikter... hur orimliga de nu än må vara... som jag verkligen med ett öppet hjärta kan förstå mig själv och andra.

Kan jag ärligt förstå att mitt sätt att se på livet bara är precis som det står skrivet... mitt sätt... så har jag alla möjligheter att fortsätta utvecklas som människa... att det som jag anser vara "rätt" idag mycket väl kan vara "fel" imorgon... då öppnar jag för möjligheten att göra om och göra rätt i många angelägenheter.

Personligen så tror jag fortfarande (i alla fall tills någon har övertygat mig om motsatsen) att jag kommer längre i livet om jag simmar medströms... parrerar för hinderna på vägen... och tar mig framåt... med ett öppet sinne till förändring längs resans gång.

Det är när jag lär mig göra och se saker på ett annat sätt än "mitt sätt" som jag utvecklas... hela min drogfrihet bygger på detta enkla faktum... och helt ärligt... jag är fortfarande jag... med allt vad det innebär... åsikter, tankar och handlingar... på gott och ont.

Det enda som hänt sedan jag vände och simmade medströms i stället för motströms är att mitt liv blivit betydligt enklare... och att jag fått lära mig mycket nytt på vägen... en sak som jag med säkerhet vet idag är att ensam inte är stark... att mitt liv blir betydligt lättare att leva när jag förmår att acceptera alla våra olikheter.

Förmår jag acceptera en annan åsikt så kan jag i hjärtat även acceptera mig själv och mina egna åsikter... det har gjort susen för min självkänsla.

(null)
Det stormar ibland... och det är helt okej.

Vilken...

... resa.

Det brukar ju sägas att det är resan som är målet... och det är inte utan att jag är beredd att hålla med om det just nu.

Vi hade ingenting bokat när vi åkte från vår lugna lilla ö i morse... vi visste bara att vi ville till Boracay... en båttur och sen blev det inte riktigt som vi tänkt oss... bussen byttes mot en minibuss som säkert lyckades tränga on fler människor än vad som hade fått plats på bussen... i 4 timmar... vilket väl var ungefär lika lång tid som bussen hade tagit... men... vi tog oss hela vägen till flygplatsen i Cebu.

Inget bokat... men vi lyckades komma på ett plan två timmar efter vi kom till flygplatsen och nu har vi returresan bokad dan innan vi åker hem till Sverige... vi landar efter en kort flygtur och hoppar på bussen som ska ta oss till terminalen... döm om vår förvåning när den helt plötsligt befinner sig mitt på en huvudgata i ett myllrande samhälle... va fan tänkte jag och undrade var min incheckade väska nu tog vägen... men... det var tydligen vägen till terminalen som gick genom stan.

Vi hann knappt ut från flygplatsen innan vi blev omhändertagna av någon form av resefixare som tog lite pengar av oss... satte på oss blåa lappar med ett hotellnamn som vi hade hittat på nätet... utan att ha en aning om det fanns några lediga rum... med dessa blåa lappar sattes vi på en taxi till hamnen... då öppnade sig himlen och dyblöta kom vi på en båt som tog oss över till denna nya ö... resefixarna satte oss i en ny bil... körde oss till vårt hotell... som genom trolleri lyckades fixa fram ett rum i två nätter (utan fönster) för 1100 kr natten.

Nu sitter vi på detta flåsiga hotell vid en vit och mycket vacker strand och sippar på en alkoholfri drink... mätta efter en god måltid och undrar lite om var vi egentligen hamnat... regnet fullständigt vräker ner... och det känns faktiskt riktigt, riktigt bra... 

... var vi ska ta vägen efter dessa dagar vet vi inte... men vi har en dag på oss att landa och ta reda på det... känslan är hoppfull... och kanske vi landar på ett lite mer "backpackerställe"... flåsiga hotell är ju ganska fräckt men kanske lite tråkiga i längden... jaja vi får väl se vad morgondagen har i sitt sköte... allting har i alla fall blivit väldigt annorlunda från igår på vår lugna ö... och det känns bara bra... samma lika är ju inte alltid så skoj... och idag så har vi erfarit att... det är ju faktiskt resan som är målet.

(null)
Vår nya hotell precis vid den sagolikt vackra stranden i hällande regn... 

Nu kan vi det här...

... och drar vidare.

Känns lite grann som vi har levt lite i en alldeles egen bubbla ett tag här nu... ett helt fantastiskt ställe för att komma ner i varv och bara göra... ingenting i en underbar miljö... men nu är det dax att möta verkligheten utanför vår lilla paradisö.

Ser faktiskt fram emot att åka båt, buss och flyg imorgon... känna lite på livet igen... någonstans är vi ju faktiskt i ett helt nytt land och jag är lite nyfiken på att uppleva detta... att bo på fina hotell intill en fin strand är naturligtvis helt ok... och inget som jag skulle vilja vara utan... men... verkligheten utanför bubblan lockar... var befinner vi oss egentligen?

Jag personligen kan älska små saker som att åka buss med lokalbefolkningen... fika på ett lokalt fik... synintrycken, lukterna ja hela atmosfären av att befinna sig i en ny kultur... det finns så mycket för mig att lära mig om livet när jag vågar öppna mig för nya sätt att tänka... vara och uppleva i livet utanför den gamla vanliga trygghetssfären.

Världen är så mycket större än så... och ligger öppen framför fötterna på oss... det är bara att ta för sig.

(null)
En bussresa kan vara ett äventyr i sig.

Fortfarande...

... ingenting.

Inkvarterade på hotellet där allt som vi önskar finns... gott kaffe, bra käk och en fantastisk strand så fortsätter vi att göra absolut... ingenting i några dagar till.

Sen bär det iväg på nya äventyr... en tidig båt och bussresa till Cebu där vi ska försöka komma på ett plan till Borracay... uppleva denna berömda strand och ta seden dit vi kommer... helt klart så skulle jag inte bli förvånad om ingenting byts mot... någonting.

Vad detta någonting är står fortfarande skrivet i stjärnorna men jag har tillförsikt... och ser fram emot det med en viss nyfiken spänning... men vi har fortfarande någon dag kvar på Malapascua att göra... ingenting.

(null)
Ingenting är också någonting... jag klagar inte.

Någonting...

... extra.

En båttripp på en och en halv timme sen var vi framme på värsta paradisön... mitt ute i ingenstans kunde vi njuta av sköna stränder och fina snorkelturer... givetvis så ingick käk... riktigt gott på papptallrikar med en cola till.

Blev man nu inte blöt när man badade så blev man det på hemresan med den lilla båten... jag förstår idag varför man inte ville ta oss den korta resan från fastlandet (den betydligt större ön) när det blåste sist... och jag är nog ganska tacksam för det.

Två dagar kvar i lugnet sen drar vi till Borracay som är ett känt turistmål över nyår och ser om vi kan behålla vårat lugn.

Vi har ju bytt hotell och där vi bor nu är lite mer avsides... ännu lugnare med andra ord... men en sjysst strand och helt ok käk... vad mer behöver man?

(null)
Sköna stränder och sjysst snorklande... 

Nytt hotell...

... samma ö.

Julaftons morgon... och vi startar dagen med att flytta vår packning till ett nytt hotell precis vid stranden men en liten bit bort från "centrum" där vi har hängt i några dagar nu.

Stormarna har gett sig iväg mot Vietnam och Thailand och här är det strålande sol... igen... ännu en dag på stranden med lite snorkling väntar oss... innan morgondagen då vi tänker ge oss ut på en liten båtutflykt till en liten ö en bit härifrån... något slags naturreservat om jag fattar det rätt.

Annars så handlar mycket om att få betala våra räkningar med kort eftersom vi vill spara våra cash då det inte finns några bankomater här... det kostar lite extra men det är det värt.

Det finns inte så mycket att skriva om här... dagarna ser likadana ut och det händer inte så mycket här... en ny Italiensk restaurant var gårdagens STORA händelse... det är just lugnet som är grejen här... spänningen får vi uppleva när vi snorklar... man vet ju aldrig vad som kan dyka upp under ytan.

(null)
Vårt nya häng på ön.

Ålderdomen...

... nalkas.

Det är inte direkt som förr i tiden då jag kunde vara uppe hela nätterna... inte ens när jag är på semester... vid 20-tiden börjar vi snegla på varandra och utbyta menande blickar om att det kan vara dax för refrängen... det måste vara åldern.

Festandet är inte riktigt vår melodi... har vi lagt oss senare än 22 så hör det verkligen till undantagen... men faktiskt så är det skönt att lägga sig och kolla på en film på paddan innan vi somnar.

Denna dagen så har vi inte gjort ett endaste dugg mer än ätit, tagit en mycket liten promenad i den lilla byn... det är lite fräckt hur nära vi kan komma det "riktiga" Filippinerna här... för bakom hotellen så märker man inte av turismen... visst är det fattigt men samtidigt väldigt familjärt... och att springa på det lokala livet på en tuppfäktning var en upplevelse som jag inte skulle vilja ha ogjord.

Flippat med två så olika världar så nära varandra... men jag vill påstå att jag känner mig väldigt trygg här... människorna är väldigt trevliga och hjälpsamma överlag.

(null)

(null)

(null)
Lite bilder från en gata i byn på ön.

Ett inre lugn...

... när stormarna härjar.

Så var det då dax för Tyfon nr. 2... regnet har dragit in över ön och det är ju bara att ta det som det kommer... denna stormen verkar dra in en bra bit söder om oss och vi får väl se hur den påverkar oss... vi hade väl tänkt oss en liten utflykt till en liten ö i närheten men vi väntar tills detta väder har blåst förbi.

Vad gör man då på en ö där det inte finns så mycket mer att göra mer än äta, snorkla, sola och bada... ja... massage, en talbok och ingenting finns att välja mellan... beslutsångesten är med andra ord... hanterbar.

(null)
Här finns allternativ till sysselsättningar.

Olja...

... och sol.

Undrar lite hur smart det egentligen var att ta en tidig massage på stranden idag... det känns lite som om min insmörjning av solskyddsfaktor 30 på morgonen har blivit ersatt av olja just nu... man kan säga att jag känner mig väldigt mjuk, lite kladdig och hyfsat hal.

Visserligen så ligger vi i skuggan under ett träd... när vi inte är ute och snorklar i havet... det är inte utan att solen tar ganska bra här trots att vi mest håller till i skuggan.

Vi har även hittat sjöormar i havet... vilka vi naturligtvis är lite nojade för... inte för att jag ännu stött på någon som dött av dessa hittills... men... när vi var på Bali sist så skapade vi oss en ormnoja som håller i sig fortfarande... säkert helt obefogad men va fan... lite skoj med spänning också.

Annars så kan jag säga att det precis som vanligt är betydligt roligare att bada med snorkel och cyklop... man vet liksom aldrig vad man stöter på... Nemo har vi redan hittat men några hajar har vi tack och lov inte simmat på... än.

Nä... livet leker och känns fortfarande väldigt behagligt... det händer inte mycket här och det känns bara bra... semester på riktigt.

(null)
I skuggan under ett träd trivs vi.

I skuggan...

... är det skönt.

Vattnet är svalkande utan att vara kallt... tvärtom så skulle jag nog kunna ligga där och guppa hur länge som helst... men jag tillbringar istället mina timmar liggandes på en solstol i skuggan... och går ner och doppar mig i det kristallklara havet lite mellan varven.

Båtarna tar ut dykare mest hela tiden... själv orkar jag knappt gå till baren för att köpa vatten... tid för vila tid för återhämtning... möjligtvis kan jag sträcka mig till att ta emot en massage lite då och då... lyssna på lite talbok och bara göra mest... ingenting.

Semester kan vara mycket... men här på Malapascua är det lugnt... så lugnt att vi beslutat oss för att stanna till den 28 december innan vi åker vidare... det lutar åt Boccay... mer turister men tydligen en helt magisk vacker vit strand... 

Tänk vad livet kan vara rättvist bara jag håller mig drogfri.

(null)
Det är nästan overkligt lugnt och skönt här.

En runda runt ön...

... med båt.

Den är inte så stor vår ö... men himla vacker när man tar en runda runt den i båt... i stort sett alla som är här dyker... så vi möttes på halva vägen och snorklade lite på några olika ställen... en riktigt fin liten utflykt i en lokal fiskabåt av liten modell.

Grejen när man är här är tydligen att dyka med en alldeles speciell sorts haj med en väldigt lång fena där bak... så jag snackade lite med en instruktör... som berättade för mig att den hajen simmat omkring på 13 meters djup... och jag får tydligen bara dyka ner till 10 meters djup... med tuber... hur djupt jag får snorkla har ingen berättat för mig... skämt åsido så vet jag väl inte riktigt hur jag ska ställa mig till detta... men i vilket fall som helst så kommer vi att stanna här ett tag.

Ön är om möjligt ännu lugnare än Gili Air... här händer i princip ingenting förutom dykning då.

Jaja... vi chillar här och har det himla bra med att göra i princip ingenting... bad och sol... och kanske en och annan tur med en liten båt då och då.

Och skulle det nu bli så att jag inte får se den där speciella hajen så är jag helt övertygad om att han säkert få se mig... check.


Att landa...

... i mig själv.

Tid till eftertanke tar sin lilla tid... känner att jag är på precis rätt ställe för att vänta in min själ nu... det tar ju lite tid att komma ner i varv... och att lära sig att landa i ett nytt land med allt vad det innebär tar ju sin... nu är det lugnt... inga Tyfoner... sjysst hotell... solstolar på stranden... inte så mycket folk... sandstrand och sköna salta bad... en bok i öronen och bara låta tiden gå i horisontalläge.

Att göra ingenting är också att göra någonting.

Visst skulle vi kunna fylla dagarna med yoga (vilket ingår i priset på vårt hotell), dykning och ja... mycket mer finns väl inte att göra här... vi har faktiskt bestämt att vi ska följa med en båt imorgon och snorkla lite... om jag vill dyka så finns det möjlighet till det... funderade lite på att ta ett dykcertifikat men... jag vet helt ärligt inte om jag är någon dykare... egentligen.

Mer kommer att visa sig när min själ och jag möts här... 

(null)
Här har jag bestämt ett möte... med mig själv.

Det bidde en dag på stranden...

... till slut.

Så kom vi då äntligen fram till Malapascau efter ha suttit strandsatta i två nätter hos världens absolut trevligaste hotellägare... två systrar som gjorde sitt bästa för att vi skulle trivas trots Tyfon och strömavbrott... ett totalt fullbokat litet hostel eftersom ingen kunde ta sig varken hit eller dit i den regniga stormen.

Men i förmiddags så kunde vi ta oss över... och utan att ha utforskat denna ön någonting så vill jag nog påstå att allt tyder på att vi har hamnat på ännu ett paradis... vi checkade in på det dyra haket för vi tyckte att vi var värda det... kanske kommer jag t.o.m. att vara med på något av de två yogapassen som ingår i priset varje dag.

Att lägga sig på stranden i någon timme nu på eftermiddagen var himla skönt... hoppas bara att det blir lika skönt att sova inatt... för solskydd var inget vi tänkte på.

Nu sitter jag i alla fall här och bloggar i den vackra solnedgången och tycker att livet är helt ok.

(null)
Det var skönt att äntligen kunna ta båten till Malapascau.

Blåst...

... på solsemestern?

Nä så illa kan det väl ändå inte bli... vi ska ju ändå hänga här i några veckor till... men just nu så kan man ju undra... vi sitter fast i en hamn 800 meter från ön vi var på väg till... regnet öser ner och det blåser så friskt att inga lagliga båtar kan ta oss ut dit... vi skulle visserligen (åtminstone för en timme sedan) kunna komma med på en liten båt ut till ön... men vi tog ett beslut om att vänta tills imorgon och se hur det ser ut då... och ta ett nytt beslut.

Vi har hittat ett bra hotell med privat strand som vi gärna skulle vilja bo på... lite dyrare och bättre men det kan det ju vara värt... men... det är ju det här med vädret som vi inte kan rå över... frågar är väl lite om vi ska vänta och låta denna tyfonen blåsa förbi och hoppas på att det blir bättre... tålamod och mulle... vi får se... imorgon är ju som bekant en helt ny dag.

(null)
Blåst och regn i väntan på att tyfonen ska blåsa förbi...