PETERS BLOGG

.

Visserligen så var karbinbanan stängd för att det blåste för mycket på toppen... Men jag fick ändå en bra dag på min bräda i Åre... Så det blir åka dit idag också... En frukost på hotellet sen sätter jag mig i bilen för att tillbringa ännu en dag på brädan i backarna.

.

Efter backarna så blir det konvent... Underbart att träffa alla dessa fiNA vänner som jag fått genom att hålla mig drogfri... Jag är verkligen en lyckligt Lottad killa på alla sätt och vis... Så länge jag följer denna vägen har jag ingenting att vara rädd för.

.

Jag är 57 år gammal och det är inte utan att det känns lite... Overkligt... För personligen så tycker jag att det låter väldigt mycket äldre än vad jag känner mig som... Fast egentligen så har jag nog fel där... Det är ju precis så här det känns att vara i min ålder... Grejen är väl bara att jag på något konstigt sätt fått för mig att snöa in på siffrorna... Och lever kvar i någon slags forntid då människor i min ålder var jättegamla... Och betedde sig på ett sätt som jag inte riktigt kunde förstå... Kanske för att de kom från en annan tid och hade levt yrket längre än jag... Idag så är det jag som är i den åldern men jag har inte levt det livet... Jag har ju levt och lever mitt eget liv på ett sätt som jag själv bestämmer... Att vara i min ålder innebär att jag kan göra precis vad jag själv känner för att göra... Och det har ju inget med åldern att göra... Idag så åker killar och tjejer i min ålder bräda... Lyssnar på flippad musik och beter sig på ett helt annat sätt... Och det är ju inte så konstigt heller... Det är en annan tid nu... Att bli äldre innebär ju inte att man blir någonting annat än den man är... Och det är ju tur... För då kan jag ju ta på mig min bräda... Sätta in mina hörlurar och lite schysst musik... Och kasta mig utför backarna i Åre... Och bara njuta av livet... För någonting positivt har jag lärt mig med alla dessa år jag levt... Och det är att livet kan vara en helt fantastisk gåva.

.

.

Vi drog iväg redan i går kväll från Göteborg... Körde rakt in i värsta snöovädret i Värmland... Stannade till på vägen när det snöade som värst och sov två timmar i bilen innan vi åkte vidare... Och kom fram vid 10-snåret... visst är vi lite slitna idag men vad gör det... Vi har en hel extra dag att vila upp oss på vårt hotell med filmkanaler och en skön säng... Plus en skön bastu... Och sist men inte minst... Vi sitter inte i en bil just nu... Istället så sitter vi och läppjar på en kaffe latte och spelar mulle... Och imorgon så drar min älskling på konventet för att träffa sina sponsisystrar medans jag sätter mig i bilen med min bräda och åker till Åre för att ta det första åket för säsongen för mig... Samtidigt som jag som bonus får tillfälle att träffa min älskade son som ju jobbar säsong i Åre.

.

Lite skoj att kunna variera sig lite... För knappt två veckor sedan så stod vi på svart sand på Bali i sommarvärmen... Och idag så knallar vi omkring på vinterkall vit snö i Östersund... Tillsammans men ändå var för sig... Tänk vad bra man kan ha det om man bara struntar i att peta i sig den där första.

... vad mycket kläder.

.

Det är onekligen skillnad på att snorkla och åka bräda... inte minst temperaturmässigt vilket i sin tur innebär att jag behöver klä mig på ett helt annat sätt... och jag kan inte låta bli att förundras över hur himla mycket kläder jag har på mig när jag åker bräda... här räcker det ju inte med badbrallor... det är ju ett helt äventyr att bara klä på sig alla dessa kläder... men det är det värt... jag gillar ju att åka bräda men inte att frysa... och som tur är finns det kläder för alla väder... badbrallor när man snorklar och varma vindtäta kläder som man hör och häpna kan röra sig i när man åker bräda.

.

.

I vilket fall som helst så ska det bli skoj att få åka lite bräda i helgen... imorgon åker vi till Östersund för att ta oss till vinterkonventet där... och då passar jag på att ta en liten sväng till Åre för att för första gången få lov att prova backarna där... jag min bräda och alla mina kläder.

... i taget.

.

Det känns viktigt för mig att leva "en dag i taget" av många anledningar... dels för att inte stressa upp mig inför massa grejer som står på min agenda i framtiden... och ibland om vad som jag "borde" gjort i det förflutna... men mest för att kunna "fånga" dagen idag... ta den som det kommer och leva här och nu... idag är ju faktiskt den enda dagen som jag kan gå till handling och göra det jag ska göra... ibland är det enkelt att leva här och nu... vissa dagar betydligt svårare... ta bara det här med vädret... inget som jag kan påverka överhuvudtaget... det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen... lik förbannat så kan jag komma på mig själv om att oroa mig en liten smula om hur det kommer att se ut på torsdag då vi ska åka till Östersund... eller hur det kommer att se ut i backarna i Åre på fredag... det snackas om snö och båst... och det enda jag kan göra åt det är att... gilla läget och ta det som det kommer.

.

... och musfällor.

.

Vaknade i morse av att en mus väckte mig... och är det någonting som kan irritera mig så är det dessa små söta djur... det blev att fylla på musfällorna under köksskåpet med fräckt lockbete... 5 minuter senare så har två stackare redan gått i fällorna... jägaren i mig har med andra ord haft en lyckad morgon... vinter ute på landet innebär att mössen vill flytta inomhus... men denna hyresvärden är restrektiv med vem som är välkommen till oss... jag vill hänga med individer som tillför mitt liv någonting... det gör inte mössen... och det spelar ingen roll hur söta mössen än må vara... de är inte välkommna hemma hos oss.

.

... är väl rätt ord.

.

Här ställer man klockan på väckning... går upp sätter på TV:n... pulsen ökar när Mauler går in i ringen... det här är ju idrottshistoria... största matchen sedan Ingos dagar... inget jag vill missa... han ser vass ut motståndaren... smack bom bang... Mauler knockad i första ronden... och när jag ser han stå och gråta i ringen så känner jag med honom... så mycket träning, så mycket uppladdning... och utslagen efter mindre än tre minuter... på hemmaplan inför utsålda läktare... det måste kännas för jävligt... jag känner mest tomhet... antiklimax.

.

... brukar vi säga.

.

Jag brukar säga att det kan vara bra att hålla sig till vinnarna om man vill bli en vinnare själv... för så är det ju... jag påverkas av min omgivning... och hänger jag för länge med negativa människor så smittas jag av negativiteten... och tvärtom... umgås jag med positiva människor så kan jag inte ungå att bli smittad av deras positivitet... jag blir som jag umgås helt enkelt... och jag kan med glädje berätta att jag idag har det umgänget som jag förtjänar... vilket också gör att jag trivs bra i mitt eget sällskap... även om jag som den lyckligt Lottade kille jag ju är oftast vaknar sidan om den kvinna jag valt att släppa in i mitt liv... för så är det ju... det är mina egna val som styr mitt eget mående... detta även om livet ibland sätter mig i situationer som inte alla är helt känslomässigt bekväma... livet på livets villkor är ju inte alltid som jag vill att det ska vara... även om jag just nu inte har någonting att klaga på... tvärtom så lever jag för tillfället min dröm... kanske för att jag har fått förmågan att se och känna tacksamhet över det jag har istället för att som tidigare tro att lösningen ligger i att få någonting som jag inte redan har... det är med glädje jag kan känna att jag också till slut blev en vinnare i livets lotteri.

.

... av att vara sjuk.

.

Jag vet att det låter helt sinnessjukt men det är faktiskt sant... för trots att jag vet att jag är sjuk så finns det någonting i mig som säger åt mig att gå till jobbet i alla fall... varför det är så vet jag inte riktigt... för naturligtvis så stannar man hemma om man är sjuk... inte minst med hänsyn till sina arbetskamrater så att man inte smittar ner alla på jobbet... men likförbannat så finns det någonting inom mig som säger åt mig att jag borde göra ditten och datten istället för att kurera mig... helt vansinnigt... det är jag medveten om... men i vilket fall som helst så känner jag mig mycket bättre idag... och tänker gå till jobbet... kanske för att jag har en tid inbokad hos min terapeut... eller så känner jag mig helt enkelt så mycket bättre att jag fixar en dag på jobbet.

.

... på riktigt.

.

Ja som det kan bli... vi hann inte mer än att komma hem innan vi blev riktigt ordentligt sjuka... och för egen del så blir jag nog alltid lika förvånad när jag blir sjuk... mitt minne är kort när det gäller sjukdommar... går för det mesta omkring och inbillar mig själv att jag är en kille som aldrig blir sjuk... och att då som igår ligga och stöna och ha ont i alla leder med feber är en överraskning som jag mycket väl hade kunnat klara mig utan... kroppen lever ju sitt eget liv och hindrar effektivt mig från att kunna fungera överhuvudtaget... oerhört frustrerande tycker jag... fast å andra sidan... när man blir riktigt ordentligt sjuk så kommer det någon form av acceptans insmygande... och jag orkar inte ens irritera mig på att jag är sjuk.

.

... i familjen.

.

Att växla mellan värme och kyla kan ju som ni vet leda till att man blir förkyld... och vad det nu än beror på så är vi nu i alla fall himla förkylda... själv misstänker jag klimatanläggningen på flyget mer än vinterkylan i sverige... eller åtminstonde en kombination av skiftande temperatur och teknisk kyla/värme... i vilket fall som helst så är vi himla förkylda... min älskling är riktigt dunderförkyld... och jag... ja jag är ju en man... och alla vet vi ju att en förkylning som drabbar en man är lika med en nära dödenupplevelse... även om min tjej hävdar att INGEN förstår hur sjuk hon är...

.

.

Annars så är det rätt häftigt att uppleva kontrasterna nu när man varit iväg och anpassat sig till ett väldigt varmt och skönt klimat... där det var snorkling och bad som gällde... och om en dryg vecka är det dax att plocka fram brädan och kasta sig ut för backarna i Åre som gäller för mig... snön ligger för tillfället vit i brännebassalt men för att kunna åka bräda så får jag allt ta och röra på mig lite... det är lite dåligt med backar där jag bor... och nästa helg så är vi på väg till vinterkonventet i Östersund... då kommer jag att passa på att ta mig en liten tur till Åre och prova backarna där... väder är någonting som bara finns och det gäller att göra det bästa av situationen... vissa väder är för bad... andra för brädåkning... och sen finns det ju väder som är som gjorda för att sitta inne och kura i... bädda ner sig i TV-soffan och bara njuta av att göra... ingenting... ja väder är lite som förkylningar... någonting som jag får acceptera oavsett vad jag tycker och tänker.

... efter semestern.

.

Då var det dax... första arbetsdagen efter semestern... och en sak som slår mig just nu är att det inte var några som helst problem med att vakna i tid i alla fall... idag så vaknade jag pigg som en mört klockan 05.00... tidsomställningen har sina fördelar... annars så är jag väl lite kluven til att börja jobba igen... en sida i mig ser verkligen fram emot det... att träffa alla mina fina arbetskamrater och insikten om att det kommer att bli en intensiv vår på VågaVa med massor av projekt... men det finns också en sida i mig som vant sig vid att vara ledig och som är lite rädd för att det intensiva kan bli en smula stressigt... och stress vill jag inte ha i mitt liv... fast å andra sidan ligger det ett ansvar hos mig själv hur jag lägger upp mina dagar för att kunna behålla det inre lugn som jag känner just nu... jag har ju trots allt medarbetare som tar sitt ansvar och världens bästa jobb att komma tillbaka till... och alla möjligheter för att kunna lägga upp dagarna på ett sätt som passar mig själv... tar jag bara en dag i taget och tar det lugnt så kommer det att bli hur bra som helst.

.

... vi gjort.

.

Så sitter jag då här hemma i Brännebassalt igen... vaknade klarvaken klockan 4 på morgonen efter att somnat kanska direkt framför TV:n vid 7-snåret igår kväll... tidsomställningen tar väl några dagar... våra kroppar vill nog säga till oss att 4 på morgonen egentligen är 11 på förmiddagen... men jag är övertygad om att det blir en ganska smärtfri omställning... får väll bara se till att försöka vara uppe så länge som möjligt ikväll och det lär nog inte bli så svårt att komma i tid till jobbet på måndag morgon.

.

Laddade precis över lite bilder från paddan till datorn... och då såg jag samtidigt vilken häftig resa vi varit ute på... det har varit fem fantastiska veckor i paradiset... och det är väl inte utan att jag redan saknar Bali en liten smula även om det ju är ganska skoj att vara hemma igen... det är skönt att ha ett hem att komma hem till... någonting som inte är en självklarhet för alla... och någonting att verkligen vara tacksam över.

.

.

Tidig morgon på Kastrup landade vårt plan... Och nu sitter vi på Öresundståget där vi med nöd och näppe klarade oss från att betala 2000 spänn i böter... Vi lyckades inte få ut biljetter med vårt JoJo-kort på Kastrup och tog chansen att hoppa på tåget ändå... Tack vare att en schysst konduktör nöjde sig med det så lyckades vi fixa biljetter på nätet så att vi slapp böterna... Annars så ser det väl ganska grått ut utanför tågfönstret... Mer har vi inte hunnit ta in än... Flippfloppen har precis tagits av... Och ett par jeans är påsatta... Så nu är det väl bara att ta det lite som det kommer... En frukost någonstans på stan kanske?

.

Flygresan gick hur smidigt som helst... Det är väl mest bara det där med att vara hemma igen... Det har jag inte riktigt landat än.

.

Klockan 19.00 lyfter planet från Denpasar för att ta oss till en liten mellanlandning i Doha... Sen är det raka spåret till Kastrup och tåget till Halmstad... Men först så ska vi njuta av den sista dagen på Bali... Ta ett sista dopp och så... Och det är väl inte utan att jag känner mig lite kluven inför att åka hem... Jag trivs ypperligt här nere i Bali men varje äventyr har ett slut... Och nu så får jag lägga detta till handlingarna och fokusera på verkligheten hemma i Sverige igen... Det har varit fem underbara veckor på Bali fyllda av magiska upplevelser... Mycket lugn och ro och fyllda med välbehövlig vila för båda kropp och själ.

.

Någonstans kan jag väl också känna att det ska bli skönt att komma hem... Tror jag... Jag vill i alla fall känna så... Även om jag kommer att sakna att gå omkring i badbrallor och ett linne hela dagarna... Käka frukost utomhus och inte ha några som helst krav på mig utan bara ta dagen som den kommer... Nu väntar arbete och att passa tider igen... Fast det ska också bli skoj att komma hem och träffa alla våra nära och kära... Inte minst lilla Lyra som jag hoppas fortfarande känner igen mig... Förhoppningsvis är även mina batterier fulladdade och jag hoppas verkligen att jag kommer att kunna hushålla med mina krafter så att de kommer att förbli så... Men egentligen så är det samma saker som gäller hemma som här... Att ta dagen som den kommer och leva i nuet... Så nu ska jag käka upp min frukost njuta av värmen och gå ner till stranden och njuta av denna dagen... Här och nu.

.

Jaha... Då är det snart dax att åka hem till Sverige igen... Imorgon så sätter vi oss på planet som ska ta oss tillbaka till verkligheten... För att leva här nere har varit som att leva i en dröm... Även om jag förstår att verkligheten är precis där jag befinner mig för tillfället... Att längta bort eller att längta hem är väl rätt normalt men det är först när jag fixar att leva här och nu var jag än befinner mig som jag har möjligheter att göra någonting åt min egen situation... Det känns befriande tycker jag... Och personligen så är jag kanska bra på att gilla läget där jag befinner mig för tillfället... Som idag... En än så länge lite mulen morgon i Sanur... Vädret är ju som det är och jag kan inte låta bli att trivas väldigt bra nu när jag sitter här och käkar frukost i ett par badbrallor och ett linne... Och jag är helt övertygad om att jag kan trivas precis lika bra om någon dag hemma i ett vinterkallt Brännebassalt... Eller nja... Jag känner mig en smula kluven inför det här med att åka hem... Fem veckor till hade inte varit några som helst problem för mig... Men nu är det som det är och det finns fördelar och nackdelar med allt här i livet... Och jag kommer snabbt att vänja mig vid att ha en herrans massa kläder på mig igen för att inte frysa... Och se fram emot att åka lite bräda i Trysil... Men först ska jag nog trots allt ge mig ut och snorkla lite.

.

Vi blev allt lite förvånade går när vi gav oss ut och snorklade lite utanför stranden i Sanur... Vi förväntade oss nog inte så mycket och blev väldigt glada då vi fick se... En moräna och en hel del havsormar... Men gladast blev vi nog när vi upptäckte clownfiskarna... Det kändes lite som om vi hittade Nemo till slut... Allt detta utanför stranden där vi hängt rätt många dagar nu... Det visar bara mig att man inte behöver jaga omkring så mycket utan att det räcker himla långt att bara stanna upp och upptäcka allt som man redan har omkring sig... Var man än befinner sig.

.

Om det var att vi tvättade vår karma... Eller vad det nu kan bero på så måste jag ju ändå säga att vi har haft en fruktansvärd tur med vädret... Människorna här nere fattade inte riktigt hur man kunde åka på roadtripp över bergen utan att det regnade... Vi fick inte en droppe vatten på oss... Det har kommit ett och annat skyfall men då har vi oftast legat i vår säng och sovit... Idag var det lite mulet när vi vaknade (än så länge) men jag blir inte förvånad om vi ligger på stranden om någon timme... Även om det faktiskt är lite skönt när inte solen bränner som den ju gör här... Just nu är temperaturen väldigt behaglig... Inte kallt... Inte för varmt... Bara så där skönt lagom.

.

Bali under lågsäsongen och regnperioden är fantastiskt... Det växer så det knakar och är så vackert att man nästan tappar andan... Inte så himla mycket folk överallt utan relativt lugnt och skönt... Fattar knappt att vi har varit här i snart fem veckor... Helt klart är att vi har kommit in i en väldigt behaglig Balilunk och tar dagen som den kommer... Det behöver inte hända grejer hela tiden... Det gör det ju ändå bara man stannar upp och låter allt ha sin gång... Det är ofta de små sakerna i vardagen som är stora... De sakerna som man missar om man springer på i 120 km/tim... Så är det något jag vill ta med mig härifrån så är det... Lugnet.

.

Nu har vi varit iväg så länge att vi har vant oss vid att ha sommar den 13 januari... Det är ett naturligt tillstånd att inte kunna ha ett täcke på sig om natten... Eller att tycka att en T-shirt är alldeles för mycket att ha på sig... Här nere är det linne som gäller... Tunna linne och ett par badbrallor... Solar gör vi i skuggan under ett parasoll... Och att hoppa i havet för ett dopp lite då och då är ju en självklarhet... Värmen har blivit vardag... En vardag som jag har lätt att leva med... Så jag tror minsann att jag passar på att njuta några dagar till.

.

Det är lätt att vänja sig vid att ha det bra... Och mer än skönt tillfredställande att kunna konstatera att vi är värda att ha det så här bra.

.

Idag så avslutar vi vår roadtripp och sätter oss på mopparna och åker hem till Sanur igen... Raka spåret genom Denpasar och förhoppningsvis ligger vi på stranden om några timmar och sköljer av oss resdammet... Först ska vi ta farväl av vår nya inneboende... En hund av okänt ursprung som sovit på vårt rum inatt... Lite plåster på såren för oss eftersom vi ju naturligtvis saknar vår egen lilla Lyra.

.

Det ska bli lite skönt att komma hem till Sanur och ta det lugnt de sista dagarna på vårt Baliäventyr... Käka lite nudelsoppa hos vår tant nere på stranden... En riktig köttbit på Firestation... Och bara hänga lite på vårt hotell... Gå på mötena som ju går av stapeln där tisdagar och torsdagar... Men först av allt... Krångla oss igenom trafiken runt Denpasar... Bara det ett äventyr i sig.

.

Våra rumpor behöver vila... För det känns att skumpa omkring på en scoter bland bergen på Bali... Förvisso är det verkligen värt besväret för vackrare resa vet jag knappt om jag upplevt... I vilket fall som helst så tar vi en dags vila på västkusten... På en kolsvart strand med gigantiska vågor... Är faktiskt lite osäker på om jag kommer att våga bada här med tanke på strömmar och annat... Man ska ha respekt för havet... Och än så länge har jag inte sett en enda människa ge sig ut i havet... Du är inte stor när strömmen tar dig... Men jag hoppas att få se en och annan surfare ge sig ut och prova vågorna... Det är ju ett riktigt surfställe vi hamnat på... I vilket fall som helst så har vi en pool även på detta hotellet... Så att vi kan svalka oss lite mellan varven.

.

En promenad längs den svarta stranden... Lite talbok i en solstol... Häng med kvinnan i mitt liv (vi firar för övrigt 6 månader som förlovade Idag)... Vad mer kan jag begära i mitt liv... Jag är i sanning en oerhört lyckligt Lottad kille och känner mig djupt tacksam inför detta faktum... Nu har vi en knapp vecka kvar i paradiset och jag tänker göra mitt bästa för att njuta av varje minut... Och det lär inte vara så svårt.

.

Nu har vi då vaknat upp i Lovina och jag måste nog tyvärr erkänna att vi blev en smula besvikna... Vet väl inte riktigt vad jag hade för förväntningar men... Jag hade nog trott att det skulle vara en strand att bada på... Men framför vårt hotell så visade sig stranden vara full av båtar och smutsig... Inget som lockade till bad... Synd... Jag vill bada i havet inte i poolen... Det bästa än så länge med Lovina var Buda Bakery... Fantastiskt god mat och helt sinnessjukt goda efterrätter... Vi kommer i vilket fall som helst inte att stanna kvar i Lovina utan drar vidare till Balis västkust för att se på solnedgången... Förhoppningsvis på en schysst strand... Men föst så ska vi besöka fet buddistiska templet som ligger här... Sen ger vi oss iväg upp i bergen ännu en gång... En fantastisk resa... Det är magiskt vackert att köra omkring i bergen... Även om det var lite kallare där uppe... Fick slänga på mig det varmaste jag hade med mig igår... En T-shirt ovanpå linnet.

.

Roadtrippen fortsätter... Det är skoj att åka omkring med mopparna och utforska ön... Den är onekligen väldigt vacker.

.

Idag så drar vi vidare på vår roadtripp och lämnar Ubut bakom oss... Det var tänkt att vi skulle gått på en konsert igår men det blev inget med det... Trots att det var därför som vi åkte till Ubut från första början... Vi hittade visserligen Alcemist, restaurangen som ägdes av musikhelarens fru vilka vi träffade på Gili... Och vi åkte även vidare till ett yogaställe där vi trodde att konserten skulle vara... Men där slutade spåren... Och när vi inte fick tag i musikanten på telefon gav vi upp... Käkade middag på och åkte hem till vårt jättefina hotell.

.

Målet idag är Lovina... Färden går över bergen till norra Bali... Och blir det solsken så är risken för en fet moppebränna uppenbar... Men den kan man väl rätta till på en svart strand i Lovina kan jag tänka mig... Jag har ju inga långärmade tröjor med mig på denna resa... Det ska i vilket fall som helst bli spännande att åka nästan 10 mil på scotern... Vi tar en liten omväg så att vi kan åka en bit längst kusten i norr innan vi kommer fram till vår slutdestination... Och GPS:n är i sanning ett fantastiskt hjälpmedel på denna ö... Det är inte så lätt att hitta rätt annars vill jag lova... Teknikens under... Och vi lovar att ta det lugnt i trafiken... Bali får ibland Indien att framstå som ytterst välorganiserat när det gäller trafiksituationen... Det säger en hel del... Det gäller verkligen att vara uppmärksam... Hela tiden.

.

Ubut fick en ny chans och jag måste säga att den tog den... Detta trots att vi efter mycket letande till slut gav upp sökandet efter konserten vi egentligen kom hit för att se... Men hotellet där vi bor är en sådan upplevelse att det inte gjorde så mycket... Nedanför oss flyter en flod och vi bor på en sagolikt vacker sluttning fylld av så många trappor att det är svårt att inte gå vilse... Här hörs inte ett motorljud utan bara naturens egna ljud... Ja... Det kostar som två veckors boende på Gili Air... Men är värt vartenda öre... Efter frukosten imorgon så åker vi vidare på vår roadtripp... Kursen är utstakad... Målet är Lovina... Och de svarta stränderna på norra Bali... Färden kommer att gå över bergen och bara det är ett äventyr i sig... Bali är fantastiskt... Och mer kommer att visa sig på färden... Ett buddhisttempel hägrar... Kanske ett möte till på söndag... Och förhoppningsvis några dagar på stranden.

.

Sen var det ju det här med karma reningen... Får nog säga att det var värt allt jobb vi lagt på att hitta rätt... Pånyttfödd är ett passande uttryck... Och vi hade sån tur att vi blev ledsagade av en sorts präst som visade oss exakt hur det gick till... Att rena sig i heliga vattnet var en procedur... Både för utsidan och insidan... Och jag tror inte att jag kommer att bli sjuk för att jag drack av vattnet som rann över mig... Vi gjorde bara som vi blev ledsagade att göra... Fullt ut... Det är ju inte varje dag man får chansen att rena sin karma i heligt vatten... En upplevelse lite utöver det vanliga... Igen... Och naturligtvis så funkade det... Inga tvivel om den saken.

.

Så hamnade vi då på ett meditationsmöte på Bali... Och även om jag varit på meditationsmöte innan så var detta någonting alldeles extra... Och det var först när vi var framme som jag fattade att vi var på ett NA- möte... Jag hade fått för mig att vi "bara" skulle följa med vår vän från Australien på någon form av meditation... Men det visade sig vara mycket bättre än så... Med kuddar och yogamattor att sitta på samlades det allt fler människor i en öppen sal med tak omgiven av en himmelskt vacker trädgård... Och efter dagens text och mötesöppning så satt vi och mediterade i 20 minuter... Och efter det så gick vi en delningsrunda... Och jag slås över hur bra vi i vår gemenskap har det... Bara det att kunna få uppleva det som vi gjorde igår är ju helt fantastiskt.

.

Idag så åker vi vidare ut i det Balanesiska äventyret... Med våra moppar tänkte vi leta reda på templet som vi sökt så länge för att rena våran karma... Sen drar vi vidare och hälsar på lite folk som vi träffade på Gili... Käkar rawfood Och går på konsert med en musikhelare... Det ska bli spännande... Och vi har egentligen ingen aning om vad denna dagen har i sitt sköte till oss... Men vi har tillit... Och förhoppningsvis en fungerande GPS.

.

För en herrans massa år sedan så kapitulerade jag inför mitt eget beroende av droger... Och det var utan tvekan den största segern i mitt liv... Idag är jag befriad från en önskan att använda mig av sinnesförändrande substanser och det har öppnat dörren till ett liv fyllt av äventyr och fantastiska upplevelser... Visst kan livet lite då och då jävlas med mig men jag har lärt mig att ta mig igenom de stunderna... Och viktigast av allt... Jag har lärt mig att be om hjälp... Som igår... Jag ringde till doktorn för att få hjälp med min kassa mage och matthet... Det tog en timme sen låg jag på sängen i mitt hotellrum och blev undersökt... 10 minuter senare så hade jag fått lite olika mediciner som ska göra mig frisk igen... Bara den upplevelsen gav mig lite ny energi och idag känner jag mig hoppfull och ser fram emot ännu en dag på Bali med min älskling.

.

 

Igår träffade vi även en vän som vi mötte när vi var här senast och tillsammans med henne åkte vi på ett möte på andra sidan ön... Så himla skönt det var att hamna i vår egen gemenskap och kunna sitta där och känna igen sig själv i de andras delningar... Att kapitulera innebär också att jag slipper vara ensam... Det finns alltid hjälp tillgänglig för mig om jag bara vågar be om den... Jag har i sanning ett rikt liv.

.

Så fick jag då äntligen göra det... Dyka med djävulsrockorna utanför Bali... En helt magisk upplevelse som gränsade till det andliga... Vilka fantastiska djur... Och vilken tur att jag fick uppleva detta dyk... Inte mindre än 6 mantor cirklade omkring runt oss och hade jag sträckt ut armen så hade jag kunnat röra dem... Så nära var jag... Helt underbart att se dem glida omkring runt mig och det var inte utan att tiden stod still... Känslan de gav mig var sinnesro.

.

Jag är sannerligen en lyckligt Lottad kille på alla sätt och vis... Inte bara för att jag fått simma med sköldpaddor och dyka med mantor... Jag har så otroligt mycket att vara tacksam för så ett dyk som det igår är bara grädde på moset... Snacka om att jag har ett fett budskap om tacksamhet att dela med mig av ikväll på mötet om jag skulle vilja dela... Min engelska är ju lite sådär om jag ska vara ärlig... Jag kan göra mig förstådd men hade nog faktiskt önskat att den var lite bättre... Men va fan... Jag hankar mig fram och det funkar... Och det ska bli skoj att åka på mötet i Kuta ikväll.

.

.

Lite pirrig i magen inför att dyka idag... Eller så är jag fortfarande magsjuk... Spännande ska det bli i alla fall... På många sätt... Kommer jag att bajsa på mig av magsjukan... Är det väder för att dyka bland mantrorna... Hur kommer det att bli... Frågorna är många och jag är nervös... Samtidigt som jag naturligtvis är spänd av förväntningar inför själva dykningen... Det var ju trots allt två år sedan jag dök senast och det är spännande att simma omkring under vattnet med allt vad det innebär.

.

Just nu så ösregnar det men det spelar väl inte så stor roll om man ändå ska tillbringa några timmar under vattnet... Blöta lär vi ju bli ändå... Jag håller tummarna för att allt ska bli så bra det kan bli... Och mest av allt för att vi ska kunna stanna och dyka där mantrorna håller till... Och för att min mage ska fixa denna dagen.

.

Fortfarande rätt mulet men för tillfället är det uppehåll så det blir nog ändå en dag på stranden... Skönt tycker jag för jag känner att jag behöver ta det lite lugnt ännu en dag och bli helt frisk innan vi ska iväg och dyka imorgon... Det som oroar lite är väl vinden... Blåser det för mycket så lär det bli problem att dyka på stället där mantrorna käkar plankton... Men det är ingenting som vi kan göra någonting åt... Möjligtvis kan vi ha tillit till att det löser sig... Och gilla läget oavsett.

.

Annars så är det här en dag för att ligga på rygg och lyssna på talbok i en solstol på stranden... Käka en nudelsoppa hos den gamla tanten som håller till där... Och bara ta dagen som den kommer... Vi behöver ju ladda lite energi innan äventyren med dykningen och vår roadtripp börjar... Först ska vi då göra ännu ett försök att hitta fram till rätt tempel för att rena vår karma... Sen ska vi åka och besöka några vänner vi träffade på Gili Air som håller till i Ubut... En musikhelare Som har en konsert den 8 och hans fru som driver en rawfoodrestaurant där... Och hennes mamma som för övrigt är samma tjej som arrangerar yogafestivalen på Öland varje år... De har även tipsat oss om ett spa där vi tänker bli omhändertagna innan vi åker vidare norrut över bergen till de svarta stränderna på norra Bali... Så ni förstår... Vi behöver vila oss lite här "hemma" innan vi åker på "semester" igen.

.

Men om man som jag gör just nu... Känner sig lite krasslig... Så ser jag det som väldigt positivt att passa på en dag då himlen öppnat sig på vid gavel och regnet fullständigt vräker ner... En dag som gjord att tillbringa framför ipaden och kolla serier... För det kan man också göra när man är ledig.

.

Vi har några lugna dagar framför oss i Sanur... Imorgon ska vi gå på ett möte med en vän vi träffade förra gången vi var här... Och det ser vi fram emot... Rätt fräckt det här med vår gemenskap som ger oss möjligheter att lära känna nya vänner överallt runt vårt runda klot... Drogfriheten är någonting som förenar oss oavsett var vi kommer ifrån... Den är minst sagt gränslös.

.

Nu hoppas jag bara att jag kommer att känna mig lite bättre om några timmar... Annars så får jag väl gå till doktorn och få lite mirakelpiller... Det brukar ju inte vara några problem på dessa breddgraderna... För jag vill inte vara sjuk när vi ska dyka i övermorgon... Om vi har maximal tur så blir det ett mantradyk... Det beror lite på vädret... Igår och idag blev det inställt eftersom det var för blåsigt... Vi håller tummarna och låter Gud som vi uppfattar honom ta hand om resultatet... Hur det än blir så kommer det att bli precis som det ska vara... Som vanligt.

.

Sitter i en taxibuss som ska ta oss till Sanur efter en väldigt blöt båtfärd... Det var kanske inte så smart att sätta sig på taket när det gick lite vågor... Men den som lever lär har jag hört... Just nu så sitter vi fast i en fullständigt kaotisk trafik och det är ju onekligen en intressant situation efter att ha tillbringat två veckor på en liten ö utan motorfordon överhuvudtaget... Som en sann vän av mångfald så njuter jag av läget... Värre var det nog för den japanska tjejen som var smart nog att ta en båt som gav henne upplevelsen att med minsta möjliga marginal försöka hinna med sitt plan hem... Jag skulle inte vilja byta med henne trots att inte själv verkade fatta att hon hade något som helst ansvar för sin egen situation... Min älskling hjälpte henne att få tag i en taxi så kanske hinner hon med planet... Själv så missar jag plan med lite större klass... Som förra gången jag var här... Då kom jag exakt ett dygn försent till flygplatsen... Det blev några dagars extra semester den gången.

.

Livet är fantastiskt... Jag njuter av vår resa i fulla drag... Vad som väntar runt hörnet har jag ingen aning om... Och vet ni vad... Det behöver jag inte veta heller... Skönt.

.

Så sitter vi då här på Chill Out och käkar en sista frukost på Gili Air... Vi hade lättvunnet stanna här i två veckor till... Inte för att det händer så mycket här... Eller det kanske är just det... Att det är så himla skönt att det inte händer någonting... Händelsen är ju att det det inte händer någonting... Blir det krångligt nu... Upplevelsen är att tiden står stilla... Efter ett tag har du ingen aning om hur länge du varit här... En vecka... En månad... Ett år... Samma sak... Allting är bara ett enda stort nu... Och så är det ju lugnet... Inga motorfordon frånsett en och annan elmoppe som dykt upp de senaste året... Nästan så att man tittar lite snett på dessa maskiner som ju påminner lite om "vanliga" moppar fast utan ljud.

.

Men nu är det som det är... Och äventyret fortsätter... Först båt tillbaka till Sanur... Landa lite på vårt hotell... Tvätta lite kläder... Chilla... Käka tantens på strandens goda soppa... Och sen drar vi iväg på en roadtripp för att utforska den norra delen av ön... Vi har tänkt att mellanlanda i Ubut och lyssna på en konsert som en kille vi träffat på ön håller där... Besöka ett schysst spa som vi fått tips om... Och förhoppningsvis även tvätta vår karma i det rätta vattentemplet... Jag hoppas och tror att vi kan behålla lugnet inom oss som vi fått av vår vistelse här... För jag gillar den känslan.

.

Efter en underbar avslutning och början på det nya året på en strand i månljuset nere i Indonesien med kvinnan i mitt liv så fortsätter denna underbara resa... Idag så är det sista dagen på Gili Air och det är lite motvilligt vi lämnar ön för denna gången... Här skulle vi lätt kunnat bli kvar resten av tiden... För visst är det underbart att leva i ett paradis där tiden verkar stå stilla... I allt ingenting finns bara ett närvarande nu... Och om jag skulle vilja gett något nyårslöfte så skulle det väl vara just detta... Att leva i nuet och ta dan lite som den kommer... Inga måsten, inga krav... Bara vara.

.

Visst byggs det massor här just nu... Och visst finns det en oro på ön att det byggs för mycket... Säkert helt berättigad eftersom det är en väldigt liten ö... Det vore ju katastrof om öborna bygger bort charmen... Det är ju just de lokala människorna som gör denna ö så unik... Deras lugn och vänlighet... Alltid ett leende... Bara kärlek... Vi har så mycket att lära av dessa människor.

.

Träffade en ung kille igår som har tillbringat halva sitt år här i en massa år... Hur han bara kunde göra ingenting och trivas så mycket med det... Han hyr ett hus här varje år och trivs ypperligt med det... Sen åken han hem och jobbar röven av sig ett halvår för att ha råd att åka tillbaka och göra samma sak... År efter år... Men även han var lite orolig för att det byggs så mycket... Han var rädd om sitt paradis och jag förstår honom.

.

Men i morgon åker vi härifrån ut på nya äventyr... Tillbaka till Sanur... Hyra moppe och ta oss till norra Bali... De svarta stränderna lockar... Och vi tar det som det kommer... För nu har vi landat... Går långsamt och bara är... Här och nu... I kärlek.