PETERS BLOGG

.

Tro det eller ej men jag befinner mig just nu på en hundutställning för första gången i mitt liv... Och naturligtvis är det en hel värld för sig själv... Precis som alla andra världar där ett inresse sammanför människor med samma hobby... Same, same but different... Intressant att skåda och skoj att kolla alla dessa hundar och deras ägare... Konstigt nog vann inte vår hund alltihop men jag skyller på att dommaren var mutad... Såklart.

.

... KRIG!!!

.

Jävla möss... jag blir så fruktansvärt frustrerad på dessa små kryp... en i allra högsta grad sanitär olägenhet eftersom de tuggar på precis allting... och det är mist sagt irriterande att ha dem springande på taket ovanför mitt sovrum... men nu är kriget i full gång... fällor överallt och jag har redan räknat in en hel del förluster för fienden... och det säger jag bara... jag kommer inte att ge mig... ingen vapenvila... total kapitulation och flytt från mitt hus är det enda som gäller.

.

... är bra grejer.

.

Jag är ju chefen på VågaVa i Halmstad... och det innebär ett visst mått av ansvar över att bry mig om hur min personal egentligen mår... något som ibland är lite enklare sagt än gjort... det finns tider då jag har en massa grejer att fixa och helt enkelt inte hinner med att ta det ansvaret fullt ut... samtidigt som VågaVa växer och blir större... tack och lov så har jag ju världens bästa personal som hjälper mig att ta mitt ansvar som chef... jag är tacksam över att de tvingar på mig lite medarbetarsamtal mellan varven... de samtalen är guld värda för mig... och förhoppningsvis så gillar min personal de samtalen också... vi skapar ju vårt VågaVa tillsammans.

.

... är fint.

.

När jag tittar mig ut i världen så förstår jag hur lyckligt lottad jag är som bor i vårt relativt trygga land... krig och elände drabbar alltför många människor och min personliga åsikt när det gäller flyktingar är att det är vår mänskliga plikt att hjälpas åt... vad jag gör är att ställa mig själv en enkel fråga... "vad skulle kärleken göra nu?"... och där finner jag svaret... kan vi bemöta våra medmänniskor kärleksfullt så skapar vi en finare värld... för kärlek är fint.

.

... eller korv?

.

Det är farligt att leva... rent av livsfarligt eftersom man ju hela tiden kan dö på alla möjliga och omöjliga sätt... att cigg inte har varit speciellt nyttigt har jag vetat länge... men att korv skulle vara livsfarligt kom lite grann som en överraskning... och helt ärligt... ville jag verkligen veta detta?

.

... att allting inte är så himla bra hela tiden".

.

Jag tänker ofta på de kloka orden jag fick till mig av en terapeut som jag träffade på min resa genom tillfrisknandet... och nu är de i allra högsta grad aktuella för mig eftersom jag ju ska passa mig för att bli utbränd... just idag så känns det lite som om att det nog inte var så farligt... och det är som jag förstår det riktigt farligt... för jag behöver verkligen ta det på allvar... annars så kommer jag att bli utbränd... och helt ärligt... det har jag inte tid med.

.

... påstod han.

.

Vi skulle ju gått på rave inatt och kollat in Nelix var det tänkt... men efter att det blivit något strul med biljetterna så åkte vi dit på lite vinst och förlust... det gick inte att köpa biljetter på plats men det tog inte lång tid innan en snubbe frågade oss om vi ville köpa biljetter av honom... visst sa vi... men då ångrade han sig... och påstod att vi var poliser... herregud... mycket har jag varit med om men att bli tagen för polis var faktiskt en helt ny upplevelse... jaja... det blev att åka hem och ta av uniformen...

.

... känslan.

.

Just nu får jag reda på att det har flugit in en blåmes i lägenheten två dagar i rad... så min känsla när jag sitter här framför datorn och ska till att skriva en blogg kanske har fått sin förklaring... fågelholkskänslan... ni vet... man har inte en aning om vad man vill skriva och sitter och stirrar rakt in i tomheten mellan öronen... vad detta har med en fågelholk att göra har jag ingen aning om... kanske ska jag fråga blåmesen om han/hon kommer på besök igen.

.

... brott.

.

Jag blir nog mest ledsen när jag tänker på att hur en stackars liten pojke kan flippa över totalt och hugga ner människor på en skola... ledsen för de som drabbades men också ledsen över att det överhuvudtaget kan inträffa... motivet ska tydligen vara hat... och jag kan bara inte förstå... hur är det möjligt... vad rörde sig mellan öronen på denna människa... vad är det som får en människa att begå ett sådant brott?

.

... för en dag.

.

I morgon så ska vi göra ett intressant expriment på VågaVa... nämligen ha en mobilfri dag... se om vi fixar att lägga bort mobilen och umgås med varandra istället för att sitta och stirra ner i våra mobiler... jag tror att de flesta som läser detta kan hålla med om att det nästan kan gå till överdrift med mobilerna ibland... ta bara när jag och mina polare går ut och käkar på restaurang... de flesta sitter faktiskt och stirrar ner i mobilerna även där... och hur socialt är det på en skala mellan 1 och 100... egentligen... eller så har jag fel... FB kanske trots allt är den riktiga världen och det fysiska rummet där jag befinner mig bara en illusion.

.

... är inte vackert.

.

Läste precis en artikel om ku klux klan... och jag kan bara inte förstå hur fan vissa människor fungerar... jag brukar väl inte bry mig så himla mycket om andras åsikter men ibland så kan jag bara inte låta bli... riktig rasism handlar inte så mycket om att kalla en chokladbulle för negerbulle... nä... riktig rasism måste enligt mig handla om rädsla... någon annan förklaring kan jag inte se... stackars dessa rädda människor som är så styrda av sina egna fördommar att de inte ens förstår sin egen dumhet... för rasism är inte vackert... nä rasism bara dumt.

.

... är jag inte längre.

.

Jag var en notorisk rattfyllerist när jag var aktiv i mitt missbruk... ingenting jag är vidare stolt över och jag tackar de högre krafterna för att jag sluppit köra ihjäl någon på våra vägar... det var ju inte "bara" när jag drack alkohol jag körde påverkad heller... och egentligen så är det otroligt skrämmande att tänka på att jag inte ens kunde inse att jag var "rattfull" när inte var full... att röka brass var ju vardag och räknades inte... amfetamin fick mig att tro att jag var en bättre bilförare än vanligt... vilket naturligtvis inte var sant... tvärtom... fullständigt livsfarlig både för mig själv, mina passagerare och omgivningen... jag skäms när jag tänker på det idag... och den skammen är i allra högsta grad befogad... droger och bilkörning hör verkligen inte ihop... inte någongång, någonsin.

.

... hela helgen.

.

Tänk vad bra jag har det egentligen... som har någon som tar hand om mig när min energi tar slut... denna helgen har jag gjort absolut ingenting mer än blivit omhändertagen... nu tänker jag ta nya tag och göra mitt bästa för att ta hand om veckan som ligger framför mig på ett tillfredställande sätt... en av de saker som jag vill planera in i mirr veckoschema är att gå ner på gymmet några gånger... en halvtimmes promenad på löparbandet och en bastu kan ju aldrig vara helt fel... för någonstans så vet jag att det krävs lite av mig också för att få tillbaka min enegri... även om det är himla skönt att bli kärleksfullt ompysslad.

.

... Danmark.

.

Herregud vilka matcher... vinna eller försvinna... kan det bli mer spännande än så här?

.

 

... djupa långa andetag.

.

Denna helgen har jag tänkt att göra absolut ingenting... mer än andas... långa djupa andetag... vi får väl se hur det går med det... jag känner i alla fall hopp... kravlöst är skönt.

.

... kommer vi längst.

.

Tid tar tid var det någon som sa till mig för en herrans massa år sedan... och ibland så får jag påminna mig om att ta det lite lugnt... att ta en sak i taget och inte allt på en gång... jag kan bli helt paralyserad av att ha för många bollar i luften... stressa runt utan att få gjort ett endaste dugg... nä... ju mindre jag gör desto mer får jag gjort... det är dagens sanning för mig.

'.

... i taget.

.

Idag så tänker jag vara drogfri vad som än händer... det är ett bra beslut och eftersom det "bara" handlar om en enda dag så är det även hanterbart... tror ta mig fan att jag även kommer att räkna in cigg som drog denna dagen också... bara för att jag kan... massa många dagar utan droger och 38 dagar utan nikotin... fräckt... en dag i taget tar mig långt.

.

... och trött.

.

Känner att jag behöver ladda upp med lite ny energi... så himla trött och jag får se upp så att jag inte springer in i den berömda väggen... sätta gränser och ta hand om mig själv i första hand... det är ju svårt att vara ett stöd för någon annan om man inte är rädd om sig själv... jag vet att det kostar energi att få mer energi så det får bli en halvtimme på löparbandet idag också.

.

... tag.

.

Idag så är det dax för en ny föreläsning och jag tror knappt att den kommer att bli inställd av samma anledning som igår... för det var ju helt sanslöst att behöva ställa in en föreläsning för att någon knäppskalle lagt in ett hot på ett socialt media... och jag skulle ljuga om jag inte sa att jag blev en smula irriterad på denna person... jag gillar ju att föreläsa om beroendet som jag ser på det för de blivande socionomerna... jaja... det är som det är och jag får ta nya tag idag när jag ska föreläsa för en idrottsorganisation.

.

... stängt idag?

.

Jag ska ju iväg och föreläsa på Lunds universitet idag... och ser precis på TV:n att skolan håller stängt idag efter någon form av hot... öhhh... vad är det som händer egentligen... jag tänker i alla fall åka ner ändå och hoppas på att det inte gäller för socionomerna som valt mobiliseringskursen... jag brukar inte ställa in mina föreläsningar (tror faktiskt inte att det har hänt en enda gång hitills) men... yttre hotbilder kan jag ju inte göra så mycket åt.

.

... lär jag aldrig bli.

.

Satt igår och pratade graviditeter... och helt ärligt så är jag ingen expert på graviditeter vilket jag aldrig att bli heller... jag är ju kille och killar blir inte gravida... vilket i sin tur innebär att vi inte vet så himla mycket om graviditeter heller... med den insikten kan jag kanske någongång lyckas bita mig i tungan istället för att komma med dumma "expertkommentarer"... jag är bra på manliga prylar... som förkylningar och andra nära döden upplevelser... att föda barn är inte min grej helt enkelt... det gäller att kunna se sina egna begränsningar... eller hur?

.

... idag också.

.

Tänker inte så mycket som jag kanske borde på det längre... det har liksom blivit en vana att vara drogfri... men när jag stannar upp och inser vad det egentligen innebär så fylls jag av en förundrad tacksamhet... vid en direkt jämförelse så är det skillnaden mellan liv och död... på många sätt... idag så är jag fri att göra precis vad som helst... någonting som jag för övrigt på riktigt trodde att jag var när jag missbrukade... grejen var bara att jag hade en sådan himla otur hela tiden... och att världen bestod av idioter som inte fattade någonting... idag ser världen precis likadan ut... förutom att alla idioterna har försvunnit och min ständiga otur har försvunnit... jag ser sambandet mellan droger, idioter och en massa "otur"... skönt och riktigt, riktigt befriande.

.

... alltid till slut.

.

Det har varit några veckor med massor av tankar om hur, varför och på vilket sätt som satt sina spår i mitt inre... jag tycker att det är stressigt med valmöjligheter... har ju väldigt svårt med att välja överhuvudtaget... ett restaurantbesök kan vara en ren plåga för mig eftersom jag har så himla svårt att bestämma mig för vad jag vill ha... livrädd för att ångra mig... visst förstår jag att det är en frihet att kunna välja men det tar inte riktigt bort min beslutsångest förutom då det gäller drogerna... där är jag tvärtom väldigt tacksam över att ha ett val... ja tack eller nej tack... jaja... nu börjar i alla fall det mesta att trilla på plats... och som det ser ut så behöver vi kanske tillämpa lite mer tålamod innan vi kommer fram till vårt mål... eller så är det så himla enkelt att det är just resan som är målet... en sak jag vet med säkerhet är att det till slut blir som det ska bli... för allt löser sig ju alltid till slut.

.

 

... i nära relationer.

.

Idag så har vi ett tungt tema på vår torsdagsgrupp... våld i nära relationer... vi på VågaVa fick en förfrågan om vad vi kunde tillföra i detta ämne av en tjej på region halland... och då tänkte jag att vi kunde göra det väldigt enkelt genom att helt enkelt ha en grupp på temat... sen får vi väl se vart det leder... en sak är i alla fall helt klart och det är att i missbruket så är nog tyvärr våld i nära relationer snarare regel än undantag... inte alltid fysiskt våld men psykiskt våld är också övergrepp... ett aktivt drogmissbruk är ingen dans på rosor och drabbar ju så många fler än den som missbrukar... på alla möjliga och omöjliga sätt och vis... ibland väldigt våldsamt.

.

... blir allt diffusare.

.

Märker att jag lite då och då drabbas av någon form av dampanfall... ganska ofta följs de upp av att jag hänger med ut på trappan och "hängröker" lite med mina arbetskamrater som fortfarande röker... rent fysiskt så känns nästan inte mina röksug någonting längre... det är något annat som gör sig påmint... någonting som jag inte riktigt kan förklara... eller det kanske jag kan när jag tänker efter... det är förstås så himla självklart... jag kanske är en smula röksugen utan att riktigt förstå det... ett psykiskt sug helt enkelt.

.

... kommer jag långt.

.

Sakta, sakta börjar bitarna trilla på plats... tid tar tid och så får det vara huvudsaken är att det går framåt... ibland så brister mitt tålamod och jag försöker forcera fram resultaten... men det brukar inte dröja så länge innan livet visar mig rätt igen... och berättar för mig att allt är perfekt, alltid har varit perfekt och alltid kommer att vara perfekt... det räcker egentligen att slänga en blick upp på en stjärnklar himmel för att inse det faktumet... men det bästa med den insikten är nog trots allt att jag inser att jag slipper vara perfekt.

.

... är bra.

.

Vaknar upp på morgonen och känner mig stressad... så här vill jag inte ha det... och tack och lov så finns det en lösning på den inre oro jag känner för tillfället... tacksamhet... så enkelt kan det vara för mig... för när jag stannar upp och ser på mig själv och mitt liv med en liten smula distans så finns det hur mycket som helst att känna tacksamhet inför... jag har ett fantastiskt liv... förvisso så känner jag mig just nu lite stressad över att inte ha fullständig kontroll över allting... vilket jag för övrigt aldrig någonsin kommer att ha... vad jag däremot kan konstatera när jag stannar upp och tänker efter är att allt nog kommer att bli som det ska bli till slut... precis som vanligt löser det sig ju alltid på ett eller annat sätt... så länge jag inte petar i mig den där första drogen så har jag ingenting att vara rädd för... det vet jag av erfarenhet... och den insikten fyller mig just nu med tacksamhet... en känsla som jag lärt mig att uppskatta... tacksamhet är fortfarande mitt bästa vapen mot mina egna demoner.

.

... i magen.

.

Känner mig stressad på jobbet... många bollar i luften gör att jag känner mig splittrad och otillräcklig... det spelar inte så stor roll att jag VET hur jag ska bära mig åt... att ta det lugnt och göra en sak i taget... i mig finns det en slags mörk kraft som vill att jag strunta i allting och be alla att dra åt helvete... tur att jag har ett val... att jag även idag kan välja att låta mitt sanna jag bestämma över mitt liv... för min missbrukarpersonlighet vill mig fan inte väl... idag ska jag lyssna på den "friska" rösten inom mig... den som vill mig väl.

.

... kryper på mig.

.

Det räcker att jag går ut i trädgården... små jävla jobbiga flygande älgloppor eller vad det nu kan vara för kryp anfaller mig... det är väl någon form av konstig kläckning på gång... och jag får krupp på dessa kryp... de bits vanligtvis inte även om de tydligen kan göra det också utan kryper mest bara omkring på mig... inte så farligt egentligen men... rackarns obehagligt är det i alla fall.

.

.

 

... ciggen.

.

Den slår till lite då och då... saknaden... och jag känner riktigt hur skönt det hade varit att få tända en cigg... det är lite sorgligt att tänka tankar som att "aldrig mer röka"... hur konstigt det än kan låta... för naturligtvis är jag ju kluven... det är fantastiskt att slippa nikotinslaveriet... och jag vill verkligen inte bli en aktiv rökare igen... ciggen ger ju mig ingenting... absolut ingenting... det är ju inte ens gott när jag tänker efter... ändå kan jag sakna att sätta mig på trappan och tända en cigg... sinnessjukt... nja... det vet jag inte... intressant... i allra högsta grad.

.

... en sista gång.

.

Nu är det snart jul igen... och det börjar bli dax att plocka in trädgårdsmöblerna och klippa gräset en sista gång innan snön faller... jag har redan sett de första anonserna för julborden... och för mig känns det lika konstigt varje år... har ju knappt fattat att sommaren är slut än trots att jag inte har haft på mig några kortbyxor de senaste veckorna... tiden rullar på i ett rasande tempo... om några få veckor så ska jag åka på konvent i nepal och det ser jag verkligen fram emot... kanske t.o.m. lite mer än julafton om jag ska vara riktigt ärlig... det måste bero på att jag blivit äldre... julafton betyder inte lika mycket för mig längre och det är inget jag sörjer vidare mycket... då ser jag hellre fram emot midsommarafton faktiskt... och med denna farten så är det ju inte så långt kvar tills dess.

.

... och kaffe.

.

Jag dricker en hel del kaffe... och det kanske inte är något som får mig att höja på ögonbrynen om det inte hade varit för det faktum att jag egentligen aldrig har tyckt att kaffe är så himla gott... helt ärligt så har nog kaffet mest varit ett tillbehör till mina cigg... men nu när jag inte röker längre så fortsätter jag att dricka kaffe ändå... och jag kan inte låta bli att fundera lite på vad jag skulle kunna ersätta kaffet med... och vet ni vad... jag har ingen aning... kaffedrickandet sitter djupt... det handlar nog om mer än själva drycken... tror jag.

.