Ensam...

... på nyårsafton.

Det är nytt för mig... i år har jag valt att stanna hemma på nyårsafton och det känns... lite konstigt faktiskt.
Nyårsafton är ju kvällen då man tar på sig sina finaste kläder och festar hela natten lång... men fan... i år så pallade jag inte det... så jag valde att stanna hemma... se på TV:n, slappa och möjligtvis spela lite TV-spel (ett för mig helt nytt intresse)... och det är en bra dag för lite eftertanke... vad som hänt och hur jag vill att det ska bli... typ...

"Ge mig sinnesro,
att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden."


GOTT NYTT ÅR!!!!!

Underbart vackert...

... och väääääldigt kallt.

Jag har ju inte sprungit på min springrunda sedan jag insåg att det var snudd på livsfarligt... inte så att jag skulle dö direkt men risken att halka omkull och bryta ett ben nu när det var is i spåret var uppenbar... och då hade det väl bara varit en tidsfråga innan vildsvinen nosat reda på mig... och de hade ju garanterat gjort processen kort... jag är ju en skinkätare så hämnden hade säkert varit ljuv... öga för öga, tand för tand.

Men idag så tog jag mig faktiskt en promenad... min springerirunda funkar alldeles utmärkt för en lagom promenix... och det var hur vackert som helst i det finfina vädret... förvisso väääääldigt kallt om fingrarna till slut eftersom jag passade på att ta lite kort samtidigt... så nu kan jag presentera min springerirunda för er... vinterversionen...


... även om jag bor i skogen så springer jag förbi en och annan kohage...


... men den större delen av min runda är inne i den vackra trollskogen...

... det är inte utan att jag känner mig väldigt priviligerad över att bo som jag gör... och jag är väldigt tacksam över att jag började med mitt springeri... för konstigt nog så är det svårt för mig att ta mig utanför dörren och ta del av den vackra natur som jag ju faktiskt bor mitt i... tror fan att en stadsbo var mer ute i naturen än mig innan jag började springa... en och annan gång gick jag denna rundan... oftast skedde det när jag hade besök (från stan *L*)...

... nu hade jag inte sprungit på en vecka och nästan glömt bort hur fint det är där jag bor...


... och hur jävla bra jag mår av att röra mig i den friska luften.

I lilla Lidhult...

... finns det ett öppet NA-möte.

Och nu börjar det droppa in nykommlingar från byn... fatta hur häftigt det är... idag så satt vi 11 stycken på vårt möte... någon firade lååååång tid... en hade lyckats överleva ett återfall och hade modet att komma tillbaka... och så kom det en nykommling... en människa som var på sitt första möte... och absolut den viktigaste personen på detta mötet... för mig...

... för jag kan bara behålla det jag fått genom att ge bort det... och jag har en hel del att ge bort... men det viktigaste jag kan ge bort symboliseras av vår symbol... som är tredimensionell... jag kommer ihåg att vi hade en workshop på ett minikonvent i Göteborg för något år sedan... som handlade om vår symbol...


... vi klippte och klistrade och lärde oss att toppen symboliserar... frihet...

... och är det någonting som jag alltid har sökt så är det just frihet... länge, länge trodde jag att det var vad drogerna gav mig... frihet... länge, länge trodde jag att frihet var att slippa ta ansvar... jag hade verkligen fel... och det tog ett tag att vända skeppet... vi snackar ju trots allt om en 180 graders kursändring... att det är när jag tar ansvar för min drogfrihet som jag blir fri... det kan jag ge bort... det och att...


... idag så kan jag göra precis vad jag vill... det är frihet.

Ska börja röka...

... igen på nyår.

Tanken har slagit mig... och jag ska nog passa mig jääääävligt noga för att ge den tanken för mycket näring... för igår så kom det ett röksug från ingenstans som skrämde mig... kraftigt... och kanske är det för att det är otroligt nära nu... att jag fixar det där året som jag hade bestämt mig för... om mindre än 2 dygn så har jag varit rökfri ett helt år...

... och jag skojade lite för ett tag sedan och berättade för min omgivning att jag hade planer på att BÖRJA röka efter nyåret... bara för att jävlas lite med mig själv och livet i stort... det är så himla mycket mig att göra en sådan grej...


... och jag tyckte att det låg en underfundig komik i att börja röka igen...  

... och att göra det medvetet... i min ålder (jag ska ju trots allt föreställa någon form av vuxen)... den galenskapen lockade mig... jättemycket... jag skrattade gott åt tanken...

... men fan... om jag ska vara ärlig... röker jag en enda cigg så är det kört... det är precis som med drogerna... en öl och jag är igång igen... det spelar ingen roll att jag har lärt mig läxan... jag kan inte kontrollera någon som helst drog... inte ens cigg... allra helst inte nu när jag varit rökfri ett år... för jag har ju fattat att t.om. nikotinet och ciggen är som värsta drogen för mig... helt klart sinnesförändande... det är ju för fan därför som jag fortfarande är rökfri... för jag gillar effekten av att känna mig levande... på riktigt... fullt ut.

Nä den enda läxa som behöver hålla fast vid är vetskapen om att... "en är för mycket och tusen aldrig nog"... och att jag ska vänta 5 minuter till med att tända nästa cigg... det har ju funkar i snart ett år... och fortsätter jag på den vägen så ska det nog funka i ett år till... för den här fem minuters regeln får mig att komma ihåg den att enda gången jag skulle kunna börja röka igen... är ju för fan... nu...

...så jag väntar... i åtminstonde 5 minuter till... sen får vi se...

2009...

... är snart historia.

Och det har varit ett flippat år för mig... det känns som ett av de lugnaste åren jag upplevt... att det liksom inte har hänt någonting... men det är inte sant... 2009 är ett år fyllt av STORA förändringar för mig... jag kan nästan göra en lista...

... på tredje plats... med motiveringen...

 "minst sagt oväntat,
som visar att förändring,
hur osannolik den än är,
trots allt är möjlig."


... springeriet... och för att verkligen ta i så att jag spricker... löparbandet.

På andra plats... med motiveringen...

"En bild säger mer än tusen ord."


... naturligtvis är det mina nya tänder... förvandlingen från tandlös pundare till "snyggpeter".

Och på första plats...

...trumtrumtrumtrumtrum
           trumtrumtrumtrumtrum
                   trumtrumtrumtrumtrum
                           trumtrumtrumtrumtrum
                                   trumtrumtrumtrumtrum...

                                                                                                                    ... trum...

... med motiveringen...

"Att våga prova
 ett nytt sätt att leva,
stå emot sug för att
till slut kunna känna
en sann äkta frihet."


... att jag har lyckats hålla mig rökfri hela året är inget annat än ett stort mirakel.

Så visst fan har det hänt grejer 2009... ja jävlar... det kan vara bra att stanna upp en sekund lite då och då för att se förändringarna... jag tar ju nästan min rökfrihet för givet nu... tänderna känns helt naturligt... springeriet är och kommer nog att förbli den svåraste av mina förändringar... jag har ett inbyggt motstånd för fysisk aktivitet... men å andra sidan så har detta året lärt mig att...

... ingenting är omöjligt... absolut ingenting...

Leenden...

... är en gudagåva.

Det finns säkert hur många olika sorters leende som helst... glada... vackra... falska (vilket enligt mig är fusk och borde resultera i utvisning 2 minuter)... varma... äkta... ja jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst... och vad jag egentligen vill ha sagt är att jag tror att ett leende kan göra skillnad...

... för att citera Dalai Lama.

"För mig är människors
förmåga att le
en av våra finaste egenskaper.
Inget djur har den gåvan.
Inga hundar, inte ens valar
eller delfiner, som alla är
mycket intelligenta varelser -
inte ens de kan le."






Och ett leende kan se ut lite hur som helst... några är inte nöjda och då kan man ju...


... alltid använda tekniken för att fuska lite... kanske inte helt fel...


... det beror ju på vad man jämför med...

Sanningen...

... är svår att gömma sig från.

Jag var ju i Barcelona i slutet på sommaren... en helt underbar resa på alla möjliga sätt... underbar mat... trevliga vänner... Zlatans premiär i Barcatröjan på ett fullsatt Camp Nou (wooow)... ett världskonvent där jag träffade nyktra narkomaner från hela världen (helt otroligt)... och det var inte helt fel att få befinna sig i en stad där man kan gå ner och lägga sig på en schysst beach...


... typ 200 meter från vår softa lägenhet i ett flippat höghus vid starnden.

Ja kort sagt... Barcelona var helt klart den bästa storstad jag har varit i... där fanns allt... och lite till... ta bara det här med att man kunde sätta sig på tunnelbanan... betala ca. 30 kronor (3 euro) och 30 minuter senare så...


... kunde jag glida omkring på playan lite söder om Barcelona (typ ute på landet).

En kväll när vi var och käkade på ett köpcentra i närheten av vår lägenhet så skulle jag plocka ut stålar på bankautomaten... och jag är ju alltid nojad över att ta ut stålar på en automat i ett annat land... men va fan... jag behövde ju stålar... och det var något underligt med detta uttaget... lappen jag fick visade helt fel siffror... och jag trodde att jag blivit av med en massa stålar... jag kunde inte låta bli utan tog ändå ut pengar en gång till... jaja jag tyckte allt att mina pengar räckte längre än vad de brukar räcka denna resan... 

... och varför det var så fick jag reda på när jag kom hem och kollade mina bankkonto... jag hade fått en otroligt bra växelkurs på just den bankomaten... 370 euro mer än vad jag skulle ha... det är ju nästan 4000 kronor... nu kanske ni tror att jag omedelbart sprang till banken för att se om de kunde hjälpa mig att betala tillbaka pengarna som jag hade fått för mycket... men där måste jag nog allt göra er lite besvikna... jag gjorde... ingenting.

Det enda jag gjorde var att jag höll tummarna för att de inte skulle märka det... och jag hade säkert en klump i magen (väääääldigt liten måste jag erkänna) i någon månad innan jag helt enkelt glömde bort hela händelsen... så det kändes lite tungt när jag dagen innan julafton fick en extra julklapp... från banken...


... att de ville ha pengarna som jag fått för mycket i Barcelona...

... och va fan... det är ju okej... men fan... 4000 kronor... i januari... den sanningen svider... men jag kan ändå säga att det känns betydligt lugnare nu efter att jag ringt till banken... inte för att jag slipper betala i januari (har jag inga stålar på kontot så övertrakasserar banken bara mitt konto)... nä mest för att jag pratat med banken... och sagt... sanningen... att jag helt enkelt ville slippa betala... hon bara skrattade...

... jaja... det kostar att ligga på topp...

Klockren...

... skulle man nog kunna säga om denna bilden.


Tar du dig tid att klicka på bilden så är den verkligen klockren...

Upps...

... vart tog denna dagen vägen?

Morgonrocken blev visst en kvällsrock idag... timmarna bara försvann... jag och min dotter har med gemensamma krafter tagit på oss uppdraget att... klara av massa banor i det klassiska spelet...


... Super Mario... Wii-versionen... där man kan spela flera samtidigt...

... sinnessjukt... timmarna bara flyger bort... det är ju som en drog... "bara en gång till"... "denna gången kommer det att gå bra"... "ska bara"... ja herregud... men va fan... det är ju skoj att spela samtidigt och kunna samarbeta för att klara av alla dessa hinder som dyker upp... förra gången jag spelade detta var ju för typ 100 år sedan... och då kunde man ju bara spela en i taget...

... jaja... vem kunde tro att jag skulle spela bort en hel dag på Super Mario... och tycka att det är hur skoj som helst... inte jag iallafall...

Tänkvärt...

... av Tom Walsh.

"Varje minut din mun pekar neråt,
förlorar du sextio sekunder av glädje."


För munnen den ska skratta å va gla... tralalala lala lala...

... och det får mig att tänka på en svensk kille (inga namn) som tjänat en massa stålar på att sälja böcker som lär oss att det är roligare att vara lycklig än olycklig... woow... tur att någon berättade det för mig...

... och på tal om någonting annat... är det någon som kan berätta för mig vem Tom Walsh är?

Hittade...

... denna klassiska låt på Facebook.

Jo plötsligt så händer det... när jag var på väg från min dotter på julafton så spelades denna låten på radion... och jag tycker att den svänger hejdlöst... och nu när jag kollade in på min facebook så hade någon haft den ytters goda smaken att dela med sig av detta klipp...


... en enligt mig riktig julhöjdare... så jävla bra.

Resan...

... utanför brännebassaltbubblan förvånade mig.

Jag var tvingad att åka till stan och handla idag... och så kunde jag ju passa på att hämta min yngsta dotter hemma hos hennes mamma... så jag borstade bort snön på bilen...


... och lämnade mitt vackra vinterlandskap ute i den smålänska skogen...

... och åkte till de gröna gräsmattorna i stan... all snö hade ju regnat bort... och förvisso så spelar det mig ingen större roll vad det är för väder ute... det är ju bara att gilla läget... men denna resan var intressant... det var inte bara en resa till stan... det var fan en resa i årstiderna... så efter jag gjort mina ärende så lämnade jag hösten och åkte rakt ut i vintern hemma hos mig... för säkerhets skull utrustad med ett nytt element om det skulle bli kallare...

Möss...

... är inga gulliga djur.

Nä fy fan för möss... undrar om det finns någon som bor i ett hus på landet vintertid som tycker att möss är gulliga djur... inte jag iallafall... jag håller tvärtom på att få krupp av dem... varje kväll när jag lägger mig så börjar mössen springa omkring...


... och då är de GARANTERAT allt annat än gulliga... det kan jag lova er...

... kraffsandet och springet av musfötter kan få mig galen... förvisso så har jag vant mig hyfsat eftersom jag ju har bott här ute i skogen hur länge som helst... och jag börjar bli hyfsat bra på att stänga av "musljuden"... fan ibland så låter det som om jag fått in elefantmöss i huset... men å andra sidan eftersom det är väääääldigt tyst här ute i skogen så hörs ju alla ljud hur mycket som helst... det är väl priset för tystnaden... att den väsnas rätt mycket...


... som t.ex. när musfällan slår till med full kraft... och dödar musen...

... jag gillar det ljudet... betyder det att mössen förvandlat mig till en mördarpsykopat?

The...

... är ju rätt flippat.

Skrev för ett tag sedan att jag hade lite funderingar på att skippa kaffet... mest för fåfängans skull eftersom jag var rädd för att mina nya fina tänder skulle missfärgas... och kanske tänkte jag lite på att jag dricker mängder av kaffe... att det blir sådana mängder beror faktiskt på att jag inte tycker att kaffe är så vidare gott... jag började dricka kaffe rätt sent i mitt liv enbart p.g.a. den sociala biten... fikarast på jobbet... just då hade jag ett tillfalligt jobb inom vården...

... jag tycker mig inte ha så mycket fördommar men på det jobbet så hade det varit lätt att skapa mig massor av fördommar... mest om kvinnor eftersom det bara var kvinnor som jobbade där... kvinnor som om jag ska vara ärlig inte brydde sig så mycket om de som hade haft oturen att hamna på den avdelningen... det var en avdelning för mestadels dementa äldre människor i slutfasen av deras liv... och 98% av de som låg där stannade tills de dog (vilket inte brukade ta så lång tid efter att de hamnat på den avelningen)... personalomsättningen var väldigt hög... och det fikades en hel del... på den tiden så rökte vi samtidigt (inomhus)... så mycket av tiden tillbringades i fikarummet som ju var samma sak som rökrummet...

... det var bara en kvinna som inte fikade med oss... hon brydde sig om de gamla och kunde istället få för sig att spela dragspel för dem medans vi andra satt och hällde i oss kaffe och kedjerökte... och snackade skit... det skvallrades hela tiden... mest om någon som inte var där den dagen... men å andra sidan så skvallrade ju den personen i sin tur om samma sak när hon kom tillbaka...


... alla snackade skit om varandra... drack kaffe, skvallrade och kedjerökte... oavbrutet.

Jag hade tur och fick den enda shysta kvinnan som handledare... hon varken rökte eller drack kaffe... hon var upptagen med att vara... medmänniska... hoppas att det finns någon som henne den dagen då jag hamnar på ett äldreboende... hon var en väldigt ödmjuk och fin människa... men jag var ju också rökare så jag tillbringade viss tid i fikarummet... och lärde mig att dricka kaffe...


... fem sockerbitar och massor av mjölk var mitt trix...

... men jag lärde mig aldrig att tycka om själva smaken av kaffe... visst har jag börjat känna skillnad på olika sorters kaffe... visst finns det bättre och sämre smaker... visst är det flippat med kryddat kaffe... men om jag ska vara ärlig... jag tycker inte så mycket om kaffe... mitt problem är nog mest vad jag ska göra istället... precis som med rökningen... vad gör jag när jag inte tänder en cigg... och jag struntade ju medvetet i att ersätta ciggen med snus... men kaffet... ja jag vet inte hur det blir med mitt kaffedrickande i framtiden... det är ju en social bit... och när jag är hemma... en ren ovana... så jag struntade i mitt morgonkaffe idag... drack juice och the istället... för jag fick både mugg och the i julklapp av mitt barnbarn (han hade visst läst på min blogg om mina funderingar om kaffet... han måste vara otroligt begåvad som lärt sig det redan... han är ju bara ett år)... och han hade garanterat valt sort med omsorg... för det är inte pås-the jag dricker i min nya mugg... nänä...


... jag dricker naturligtvis ett the som måste vara gjort för oss som springer i skogen...

Vill inte, vill inte...

... ge mig ut i skogen.

Och jag får väl göra som jag brukar göra när jag inte vill någonting som jag vet är bra för mig... skriva om det här... då är det ju inte hemligt längre... då funkar inte alla mina bortförklaringar... för jag är bra på bortförklaringar... allra helst om jag får hålla dem för mig själv...

... när jag pratar med mig själv får jag de svar som jag vill ha... varje gång... visserligen så kan jag inbilla mig att jag har rackarns bra samtal med mig själv... fyllda av klokskap och sånt... och visst... ibland stämmer det nog... det är bara att de där gångerna när mina känslor lägger sig i samtalet som det blir lite svårare... som nu när den där känslan av att... "jag känner inte för det"... tar över... då är jag bra på att hitta på varför jag ska slippa... idag handlar det om att springa ut i skogen på min springerirunda... som jag inte riktigt "känner för" just nu...

... idag så behöver jag inte springa för att...

- det är juldagen (som om att det skulle spela någon roll vad det är för namn på dagen)
- det är snö i springspåret (vilket jag redan har bestämt inte ska få hindra mig)
- jag behöver vila mig (skitsnack)
- jag kan ljuga och säga att jag sprungit ändå (vem lurar jag då?)
- jag har ont... öhhh... någonstans (jaså???)

... och så kan jag hålla på mellan mina öron... och fortsätter jag med den dialogen så kommer jag till slut att hitta argumentet som gör att jag kan strunta i att springa min runda idag... och det för det mesta tar betydligt mycket mer energi än om jag ger mig iväg och springer en runda... direkt... ja fan att tänka kan vara en jobbig sysselsättning *L*... och skulle jag till råga på allt övertala mig att inte göra det jag borde göra så behöver jag oftast se till att underhålla min... låt oss kalla det för... lögn...

... för annars så kommer jag ju ganska snart på att jag borde ha gjort det jag inte ville göra... och för att slippa känna på den känslan så behöver jag göra massa prylar... mer och mer maniskt... jag börjar fly ifrån sanningen... och att fly ifrån sanningen är en jobbig sysselsättning... tro mig...

... och jag vill fan inte fly längre... jag vill ju vara fri... och för att bli fri behöver jag ibland göra saker som jag inte vill göra... tror det kallas för att ta ansvar *L*... springeriet är i sig kanske inte så viktigt... och skulle vara lätt för mig att förklara bort... men fan... det handlar inte om själva springeriet... det handlar om principer... det är mycket, mycket mer som står på spel...
 

... för mig handlar det om att ta ansvar för att få vara fri... fri att leva fullt ut...

... och som hon sa... den mycket kloka människan... med sin vackra finska brytning berättade hon för mig den enkla sanningen att... "stora förändringar börjar oftast med små förändringar"

Ensam hemma...

... på julafton.

Visst låter det hemskt... det är mycket snack om ensamhet nu när det är jul... det finns ju en bild av hur julen ska se ut... den trevliga familjehögtiden runt granen... alla är lyckliga och barnens ögon tindrar... och sitter man då ensam hemma i sitt hus som jag gör nu så låter ju det inte så trevligt... det låter nog mest... ensamt...

... och inget kan vara så fel... jag har redan träffat mina föräldrar, barn och barnbarn... och känner mig inte ett endaste dugg ensam... här ute i skogen... i mitt varma sköna hus... tvärtom så känner jag mig i allra högsta grad priviligerad...  


... när jag dricker mitt the (hör och häpna)... tillsammans med en skinkmacka.

Sen tänkte jag, mätt och belåten, slänga mig på soffan och softa framför TV:n... det är möjligt att jag spelar lite fotboll på Wii-konsollen... det var ett jävla kul spel som vi spelade igår... och jag funderar på att träna upp mig lite så att jag kan spöa min son riktigt ordenligt nästa gång *L*... jag är egentligen inte så mycket för att spela TV-spel men detta spelet var så himla skoj att jag nog inte kan låta bli.

Vad jag vill säga är att det finns minst två olika ensamheter... för jag är inte ensam på det sättet som det pratas mycket om vid jul... nä jag är ensam idag på det där sköna sättet som man kan välja själv... ni vet på det där sättet när jag väljer att ligga i soffan... smaska godis och njuta av livet utan att göra någonting... utom möjligtvis spela ett spel eller se på en film... och bara trivas...

... i mitt eget sällskap.

God Jul...

... allihopa.

Jaha idag så är det julafton... och om två timmar så sitter jag hos min dotter och äter julfrukost... så nu får jag sno på och slå in julklapparna... det hann vi inte med igår... inte så mycket för att vi hade köpt bingolotter... för vi konstaterade ganska snabbt att det inte riktigt var våran grej... nä mest för att vi var väääääldigt upptagna med att spela fotbollsspel... det var mer i våran smak...


... gissa vilket lag jag valde *L*... med Zlatan naturligtvis...

... och idag har jag träningsvärk... i min tumme.

Nu börjar det bli bråttom... God Jul på er allihop...

Bingolotto...

... uppesittarkväll.

Herregud... jag trodde aldrig att denna dagen skulle komma... jag och min son ska sitta framför TV:n och spela bingo... det känns fan konstigt att skriva det... nästan lite skamfyllt...


... men det är sant... lotterna är köpta och en helt ny era är inledd...

... bingo-eran... och vi skrattade bägge två gott åt påhittet att spela bingolotto... det kom så både överaskande och plötsligt... min son står framför mig och vill ha stålar för att köpa bingolotter... okej... och så drar han iväg och handlar...  jag kan ju inte låta bli att lite förvånat fråga om han brukar spela bingolotto...

... nä det gör jag aldrig och så berättar han att den enda gången det inträffat är tillsammans med mig... och jag minns vad jag har förträngt... jag har spelat bingolotto förut... på frågan om jag var drogfri förra gången fick jag tänka efter... för det var länge sedan... men det har fan hänt... och faktiskt så var det efter min yngsta dotter var född (jag spelade tillsammans med hennes mamma) så jag var drogfri... jag hade "bara" råkat glömma bort det... trodde inte att jag var en bingolotto-kille...

... men jag hade alltså fel... jag spelar ju regelbundet... vart 10:e år... ungefär...

Slask...

... mötte mig när jag kom in till stan idag.

Och jag började söka på nätet efter en bild att illustrera min blogg med... sökte på "slask" och hamnade på en sida om... "Kristen tolerans"...


... vad ville Gud (som jag nu väljer att uppfatta honom/henne/det) nu visa mig?

"Herrens vägar äro outgrundliga".

Jag vaknade till ett fantastiskt vackert vinterlandskap hemma i Brännebassalt i morse... det var med spänning jag satte mig i bilen och höll tummarna för att jag skulle kunna ta mig till jobbet... så visst var det med ett visst vemod jag...


... konstaterade att jag borde ha tagit på mig stövlarna till slasket i stan...

Men jag tänker inte låta vädret styra mitt mående... nä väder är väder.. inget som jag råder över... och kanske är det en sidovinst av att vi vägrar att vara väderkänsliga på sommaren då vi kör vårt "VågaVa go beach"... vi åker till stranden oavseytt vad det för väder... och nu kan jag känna att jag inte bryr mig så himla mycket om vad det är för väder överhuvudtaget... jag accepterar verklighetens väder för vad det är... och när jag accepterar saker och ting så sker förändringar...

... inte så att slasket försvinner... nä... mer att jag inte låter det påverka mig... jag flyter med så att säga... skönt...

Julklapparna...

... är snart handlade.

Ja jävlar... och jag hade en himla tur... för jag var inne i en affär och skulle handla en pryl som jag betämt att min yngsta dotter skulle få... och den skulle komma in lite senare... och under tiden jag väntade så hann jag ju plocka på mig en hel del helt onödiga prylar... tack och lov för att jag fick komma tillbaka lite senare för att hämta det jag egentligen skulle ha... och vilken tur att han tyckte att jag kunde betala när jag hämtade ut prylarna... på det sättet hann jag få kontakt med mitt förstånd och slipper köpa ALLT jag plockade på mig... bara det jag vill ha...


... vilket är lite mer än vad jag behöver... såklart... jag är ju för fan en beroende...
i alla mina angelägenheter...

Skrivkramp...

... har jag drabbats av.

Jag har svårt för att hitta på vad jag vill skriva om på min blogg just nu... skrivkramp... och så får det väl vara då... värre är kanske att jag har en annan skrivuppgift att göra också... som jag faktiskt ser som betydligt viktigare än att blogga... tror jag *L*...  så här kommer en liten favorit i repris...


... som en påminnelse om att jag har ett 8-steg att skriva...

... och att det är när jag jobbar i våra steg som det händer grejer... på riktigt i min verklighet... bara det här med att jag kan känna ödmjukhet... woow... vilket mirakel...

Rambo...

... kallade vi honom.

Kom att tänka på honom idag när jag såg att First Blood var på TV:n idag...


... den första Rambo-filmen...

... och det var inte Sylvester Stallone som jag tänkte på... nä hans rollfigur Rambo gav namn åt en väldigt nitisk polis från Ljungby som jagade oss när det begav sig... och vi tyckte att han var fruktansvärt jobbig och var övertygade om att han offrade sin fritid för att få fast oss... alla vi bovar runt omkring Ljungby visste vem han var... och han fick öknamnet/smeknamnet "Rambo"... han bangade inte för något... och gjorde det till sin livsuppgift att göra livet till ett helvete för de lokala langarna...

... han slog in fönstret hos mig bröt sig in och lyckades sätta dit mig för hembränning... första sidan i Småläningen... "Hembränningsfabrik i två våningar sprängd"... jag gillade inte "Rambo" då...

... många år senare så föreläste vi tillsammans... och jag fick tillfälle att lära känna denna kille lite närmare... och han var en eldsjäl... han ville göra sin del för att hindra ungdomarna från att börja missbruka... då långt senare så lyckades han med konststycket att förvandla lilla Ljungby till en av de städer där det missbrukades mest bland ungdomarna i hela landet... vad han egentligen gjorde var att han tog fram missbruket i ljuset och var på alla unga som missbrukade i Ljungby som en hök... han plockade in dem gång på gång...


... och i statistiken såg det ut som om problemet var ovanligt stort i Ljungby...

... sanningen var att vi hade "Rambo" som hade gett sig fan på att det skulle vara skitjobbigt att missbruka... han störde... och störde... och störde... så jävla mycket att det började komma väldigt mycket unga människor till oss på VågaVa i Ljungby... de tyckte att det var för jobbigt att vara narkoman i samma stad som "Rambo" och ville helt plötsligt lägga av att knarka...

... flera av dem är fortfarande drogfria... och "Rambo" har avancerat... nu har han någon slags chefspolisbefattning i en annan stad... det är han värd... för "Rambo" är en kille med stort hjärta... han brann för att ungdomarna i Ljungby skulle slippa leva ett liv som missbrukare...

... idag så gillar jag "Rambo"... och det beror inte på att han ändrat sig... nä, det beror på att jag har förändrats... tack å lov...

Snart sommar...

... igen.

Jo så är det ju... nu går vi mot ljusare tider... idag är årets mörkaste dag... så imorgon är det en liiiiiiten aning mer sommar och sol... och visserligen så var jag ju nere på stranden igår...


... inte för att det var lika fullt där som på sommaren... nä, mer för att jämföra...


... med hur det ser ut på samma strand årets mörkaste dag...


... och det är en viss skillnad om kiosken är öppen eller... stängd...

... men fan... snart är det midsommar... skönt...



Vinnaren...

... av julkorgen blev... jag!

Jo det är sant... jag fick ett samtal på min telefon i fredags... jag hade lagt mitt visitkort i en spann när vi var och käka lunch på Punch för någon vecka sedan... det skulle lottas ut en julkorg... och jag tänkte väl inte mer på det... tills det ringde på min telefon... och det var från Punch... detta är haket vi hänger på varje dag när vi har vårat årligt återkommande projekt "VågaVa go beach"... och det händer att vi åker dit någon fredag lite då och då för att äta lunch (prisvärt och bra käk)... i vilket fall som helst så vann jag...


... en hel korg full av julkäk (skinka, korvar, sill, godis och lite allt möjligt smått och gott).

Så nu är kylen full av julmat... det enda jag behövde handla idag var senap och ströbröd till skinkan... en jätteskinka som jag ska grilljera på måndag eller tisdag... idag blev det för sent... och jag behöver ju bara köpa julmust och bröd... sen har jag allt... vilket flyt... i onsdags blev jag färdig med mina tänder... och på fredagen så vann jag en massa käk att sätta de nya tänderna i... hehe...

... och inte blev min dag sämre av att jag passade på att ta en liten promenad på stranden i Tylösand när jag nu ändå var där...


... och där gömde sig verkligen inte någon julstress... nä det var "bara" vackert...

... nä jag hann inte med någon julstress idag... istället så handlade jag julklappar till mitt barnbarn... åt god mat hemma hos min sons mamma när jag var där och hälsade på... min son hade nämligen födelsekalas... han fyller 20 år i morgon... och är precis som mina andra barn... världens bästa... såklart *L*...

Jakten på julstressen...

... fortsätter.

Jag har fortfarande inte hittat julstressen... och fan det börjar bli bråttom nu... snart är ju julen slut... det är ju bara 4 dagar kvar för mig att hitta julstressen... eller knappt det om jag tänker efter... för på själva julafton är det ju lugnt... så jag provar med att åka in lite tidigare än vad jag tänkt till stan idag...


... och kastar mig in i en leksaksaffär... där kanske den finns... julstressen...

... för här hemma i Brännebassalt finns den inte iallafall... nä här är det närmast magiskt lugnt... jag var ju ute och sprang en runda i morse och det var helt fantastiskt... det snöade... var iskallt... och så lugnt att man nästan kunde ta på tystnaden... jag har svårt att beskriva den upplevelsen... men ska jag göra ett försök så skulle nog ordet vara... sinnesro...

... så långt ifrån julstress man kan komma... jag fick fan lyckokänslor bara av att få befinna mig i min egen skog... helt jävla sagolikt... men som jag sa... jag letar ju efter julstressen... och i min jakt efter den så kan jag nu konstatera att den inte finns i naturen... jag börjar misstänka att det är något mänskligt... att julstressen är skapad av människor... för människor... och jag gillar ju inte att känna mig utanför... och så är jag en nyfiken kille... som vill ha svar på min fråga...

... så... var fan hittar jag julstressen?????

Spring, spring, spring...

... och han sprang, sprang, sprang.

Jo så är det... termometern visar på -6 grader... det snöar... och jag sitter i min morgonrock i mitt varma sköna kök med en kopp kaffe... och ska ge mig iväg ut i kylan och snön... helt övertygad om att jag kommer att må som en prins efteråt... helt övertygad... att jag om en halvtimme...


... fattar varför jag sprang rakt ut i skogen en iskall snöig vintersöndag...

... för idag så har jag en tro... ett väldigt praktiskt redskap för att få uppleva lite andlighet på daglig basis... ja jävlar... idag så fattar jag att kärlek är någonting som ska ges bort... och att springa i skogen kan vara kärlek som ges till mig... jag vill tacka livet...

Andlighet...

... är häftiga grejer.

Och min andlighet har inte vidare mycket med religion att göra som ni säkert förstått... nä... jag kan tänka mig att det finns åsikter om mitt sätt att beskriva min kraft starkare än mig själv... för jag har verkligen en egen GUD...


... en GUD som jag valt att gestalta på detta vis... och det är väl inte alla som gillar att...

... min kraft starkare än mig själv har en extra egenskap förutom kärleksfull och förlåtande... nämligen humor... för jag tror inte att jag kunna fixa det här med guderiet utan en smula... ja en rätt stor portion humor... för jag tror nämligen att humor och skratt är underskattat... och i allra högsta grad andligt.

För det är med hjälp av humorn som jag lärt mig skapa lite distans mot min värsta fiende... mig själv... för jag är verkligen i dåligt sällskap när jag är ensam... då behöver jag en Gud att snacka lite med... för att kunna bryta mig loss från min självcentrering och istället bli lite mer Gudscentrerad... och kan jag bara skratta lite åt mig själv så är jag en bra bit på väg... på min andliga resa... och för att ta mig vidare på den vägen behöver jag göra saker... handlingar... och Guds vägar äro outgrundliga... idag lät han mig få känna sinnesro... när jag tvättat min soffklädsel...


... och kunde ligga och njuta av att se en film och känna doften av min nytvättade soffa...

... en upplevelse av andlig natur... enligt mitt sätt att se på saken...

Att tillfriskna...

... när ingen ser på.

Det handlade dagens text i "Bara för idag" om... och som jag ser det är det väl när jag lyckas med det som mirakel sker... snacka går ju... men att snacka så det går är betydligt svårare...

... det som jag gillar i vårt "program" (låter ju som värsta sekten när jag skriver så *L*) är att det är ett actionprogram... att det inte händer så mycket om jag inte gör handlingar... och om jag ska vara riktigt ärlig så är det ju hela tiden det som jag behöver påminnas om... att det är först när jag får "tummarna ur" som det händer pylar...


... det blir inte dammsuget om jag inte startar dammsugaren...

... så det är med stor tillfredställelse som jag tillfrisknar idag genom att göra bra saker... att det idag handlade om att städa i mitt eget hus spelar inte så stor roll... det som betyder något är att jag kan berätta för någon på ett möte att det går att göra förändringar... vilka som helst... att detta programmet funkar i ALLA mina angelägenheter...

... och att... "ord betyder ingenting föränn vi omsätter dem i handling"...

... jag behöver inte säga att jag fick tvättat mina soffkuddarna och soffklädslen, skurat golven, vattnat blommorna och diskat som en extra bonus... det kan jag hålla tyst om *L*... inte vill jag väl heller berätta att jag sprang min springrunda i skogen... eller att jag är rökfri idag också... för inte har väl jag en sida i mig som vill visa hur duktig jag är... inte vill väl jag ha bekräftelse... nä jag vill ju vara killen som tillfrisknar när ingen ser på *L*... eller hur var det nu det stod i boken?

Jaja... Rom byggdes inte på en dag...

Funderar på...

... om jag ska dra in till stan och julhandla idag.

Kan inte riktigt bestämma mig... jag behöver åka iväg och handla käk i vilket fall som helst... så valet är lite om jag ska svänga till höger eller vänster när jag kommer till "stora vägen" (det är oftast namnet på vägarna här på landet när de är asfalterade)... till vänster är till stan (Halmstad)... svänger jag till höger då åker jag till Lidhult och handlar mat... det finns en motorsågsaffär och en blomsterhandel också... men ska jag handla mer än mat åker jag till stan... och ska jag handla mycket mat... ja då åker jag också till stan (lite ekonomisk är jag allt *L*).

Jaja... det är verkligen ett lyxproblem... och mest någonting som jag kan göra istället för det jag behöver göra... nämligen diska och dammsuga... så jag tror ta mig fan att jag gör som jag gjorde för en stund sedan... det jag inte riktigt vill göra... för resultatet av att jag sprang ut på min löparrunda fast jag inte riktigt hade lust är positivt... det var en ljuvlig dag i en snöig och kall skog... och jag ångrar inte för en sekund den upplevelsen...


... kanske är det samma sak med dammsugningen...

... ska fan prova... nu... direkt... Spotify... trådlösa lurar... Kraftwerk... full volym... och attack... wrooow... wrooooom...

Iskallt...

... och gnistrande vackert.

Och jag ska ut på min morgonrunda... ett springpass ut i skogen... in i snön...


... i ett vintrigt kallt och soligt Brännebassalt... så ljuvligt vackert...

... måste erkänna att det finns en inre röst i mig som inte riktigt är med på noterna... som tycker att det är rena rama galenskapen... jag vet inte om den rösten symboliserar mitt förstånd...

Tjohooooo...

... köttbullarna och prinskorvarna är stekta.

Och idag så kan jag hugga in på precis allting som serveras... tyvärr så finns det ingen knäck kvar... leffe gjorde knäcken redan i förrgår... och det tog visst bara 2 timmar innan hade de ätit upp alltihop... men köttbullarna och prinskorvarna kom de inte åt... jag vaktade dem med en gaffel i högsta hugg... och det var visserligen nära att jag fick hugga några stycken i deras händer... men de såg allvaret i min blick så jag slapp skada dem *L*...

... det är inte lätt att hålla fingrarna i styr... jag föreslog nyss ett mulleparti medans vi väntade men alla var upptagna... det verkar som om det bara är jag som har slutfört min uppgift i tid... och jag ska nog inte lägga mig i resten... då blir det bara ännu krångligare... så jag satte mig här och bloggade istället...


... så att mina fingrar inte trillar ner i godisskålen...

Julbord...

... på VågaVa idag.

Om 15 minuter kommer jag att ställa mig vid spisen och steka köttbullar och prinskorvar... det gör jag varje år... och det känns himla tryggt att veta vad jag kan göra för att känna mig delaktig i vårt julbord... och det är verkligen en rolig resa att få vara med när ett gäng gamla snurriga nyktra narkomaner roddar ihop någonting... det må vara konvent eller julbord... spelar inte så stor roll... grejen är att vi gör det... och att det vi gör alltid blir hur bra som helst... vi är skitbra på att fixa ihop saker... så nu hinner jag faktiskt inte blogga mer...  


... det är bråttom, bråttom... mååååånga köttbullar att steka...

Kaffefritt...

... kan bli nästa projekt.

Tanken har slagit mig... och det är min fåfänga som fött denna tanke... min fåfänga och mina nya tänder... vet ni att jag har fått lägga om både morgon och kvällsritualen... det tar över 10 minuter att fixa gaddarna... de ska borstas med min eltandborste... sen är det två olika storlekar på flaskborstarna jag använder... innan jag fibblar runt en runda med tandtråden... för att avsluta med att skölja min nu helt rengorda mun med Flux... varje morgon och varje kväll... en bra rutin för att skydda mina nya tänder...


... och det känns lite fel att dricka kaffe då...

... eller är det som så att det håller på att slå över på mig... att jag helt och hållet har tappat alla konsept nu och drar iväg på en resa i fåfängans förlovade land... det här med mina tänder kanske har fått det att slå runt... på riktigt... är jag verkligen en kille som ska vara rökfri... yoga... för att inte tala om att jag inte kan nöja mig med att springa i skogen utan måste överdriva å det värsta med att springa på ett löparband... och inte nog med det... nu ska ni få höra det värsta... det senaste...


... inatt sover jag med en bettskena... herregud var ska detta sluta?

Nu är jag helt färdig...

... och klar hos min tand-doktor.

Det känns förträffligt... och han berättade för mig att jag kan käka knäck utan några som helst problem... det som jag skulle akta mig för var sten och grus... ingen som jag stoppar i käften frivilligt längre... sten och grus är inte gott det lärde jag mig som litet pojke... mycket liten pojke... ungefär samtidigt som jag lärde mig att eld är varmt... men visst lever mina nya tänder lite farligt på sommaren som vi ju tillbringar på...


... en soligt strand med massor av små, små stenar som kallas för sand...

... idag så passade han på att justera mina tänder... eftersom jag har slagit av min käke (två gånger) så sitter mina tänder en aning snett i mitt ansikte... något som är väldigt tydligt på foto... men han fixade och trixade idag så att det blev betydligt rakare än vad det var i måndags... vilket jag såg som en ren bonus... jag är skitnöjd och tackade ödmjukt min tand-doktor för att han har förvandlat mig till...


... en helt vaaaaanlig vacker och värdefull kille som är glad och nöjd med sina nya tänder. 

Sångövningarna...

... i bilen fortsätter.

Ja det låter när jag kör bil... jag sjunger... högt... eller sjunger och sjunger... brölar kanske är mer nära sanningen... iallafall när jag hör något som jag inte tycker om... typ Håkan Hellström... inget ont om Håkan men jag är inget fan av hans låtar... det var någon som sa åt mig att hans texter visst var bra... men jag lyssnar inte på texterna... jag hör bara hans röst... och jag tycker varken om den eller hans musik... smaken är ju som baken... delad...


... och jag håller fan på att få tuppjuck när han spelas på radion...

... å då brölar jag... sjunger medvetet ännu falskare... i otakt... ja herregud... hade man satt en kamera i min bil så hade nog fan gänget med skjortan med de långa armarna kommit och hämtat mig... men trots detta så kan jag se en utveckling i mitt sjungeri... jag försökte på fullt allvar sjunga vackert på vägen in i dag... typ hitta min ton och sånt...


... och kanske hjälpte det med en låt från min ungdom som ju är för rätt länge sedan...

... för det är lättare att sjunga med om man gillar musiken... nu är jag rätt så tollerant när det gäller musik... och gillar väl lite av varje (dock inte till Håkan Hellström... där går gränsen)... så jag sjöng så vackert jag någonsin kunde... för full hals... det gick väl...

... sådär...

En vit jul...

... ser det ut att kunna bli.

På flera vis... att jag inte längre är skitfull och påtänd varje julafton (och alla andra dagar på året också för den delen) är ju nästan något som jag tar för givet... det har gått många jular sedan jag sabbade julen med hjälp av drogerna... så en vit jul på det viset är jag van vid... däremot så är det inte längre så vanligt att det är snö på julen här nere på våra breddgrader...


... men i år så ser det lovande ut... jag vågar faktiskt hoppas på en vit jul.

Mobbingoffer...

... slår tillbaka.

Jo det har det gjorts undersökningar om såg jag på TV:n imorse... och på något sätt så känna det bra att få det bekräftat... inte så att jag gillar att människor slår på varandra... nä... jag tänker på mig själv... jag var ju den som de beskrev i morse... killen som blivit mobbad och sen åkte i fängelse för misshandel... och som vanligt är det ju ganska skönt att få ett erkännande på att jag inte var så jävla annorlunda utan bara helt...


... normal... en i mängden... helt jävla vaaaaanlig...

... för jag är bra på att glömma bort min vaaaaanlighet... och länge gömde jag mig bakom min annorlundastämpel som jag hade lagt på mig själv... och jag trodde också att jag var tvungen att vara speciell för att duga... att jag var tvingad att göra något extra ordinärt för att få vara med... allt eller inget... svart eller vitt... mobbad eller en våldsverkare... var jag inte bäst så blev jag sämst... jag drömmde om att få vara en hjälte...


... typ som Zlatan... idag populärare än Messi... är det därför jag gillar honom så mycket?

En ny hemsida...

... håller på att skapas till VågaVa.

Ja vi har fått hjälp med att bygga en sprillans ny hemsida... några tjejer på högskolan i Halmstad har tagit på sig det ansvaret och vi väntar med spänning på resultatet... vi har fått en förhandsvisning...


... och den lovar gott... och den är betydligt enklare i sitt utförande än dagens hemsida...

... den svåraste biten i hela projektet är nog att lära upp mig så att jag kan uppdatera och trixa lite med den nya hemsidan på egen hand... annars så har det mest handlat om hur man ska få en hemsida att fungera på ett praktiskt sätt... jag är ju mycket för att man ska kunna påverka processen genom att medverka på ett eller annat sätt... interaktivt tror jag att det heter... det är ju därför som jag startat en VågaVa-grupp på facebook... som ni naturligtvis gärna får gå med i *L*...

... sen har vi ju den mer affärsmässiga biten... vi vill ju mer än gärna komma in mer på företag och erbjuda dem våra tjänster... vi är riktigt bra på det vi gör... vare sig det gäller föreläsninger eller all annan hjälp som vi kan bistå med... det företag som vill använda sig av våra kunskaper och erfarenheter kommer inte att ångra sig... det vågar jag faktiskt sticka ut halkan och påstå utan att blinka... så vi vill ha en hemsida som vänder sig till både företagen och den enskilde människan... och egentligen så tror jag att det är betydligt enklare än vad vi vill tro... det handlar nog mycket om att vi bara ska... släppa taget... och VågaVa...

Kriminalvården...

... är inte längre fienden.

Nä kriminalvården är ju för fan vi på VågaVa... vi har jobbat som fängelse för en klient med fotboja... och han fick verkställa sitt straff hos oss på VågaVa... vi har inte bara projekt som "VågaVa go beach"... "VågaVa kvinna"... "VågaVa go ski"... ja ni vet hela det paketet... nä nu har vi även öppnat och avslutat ett alldeles nytt projekt... nämligen vårt "VågaVa go fotboja"... och idag så är det muckarfest...


... klackarna i taket å fotbojan på bordet... tårtan är serverad och julmusten flödar...

... och vi sjunger i kör... "släpp fångarna loss det är jul"...

Självcentrering...

... är ju ett symtom på mitt beroende.

Och jag ska ärligt säga er att det är svårt för mig just nu... ser jag en spegel så är jag där... ler och kollar in mina nya tänder... och jag får passa mig... ni har ju alla säkert hört historien om... ... Narcissus... en annan kille som gillade att spegla sig...


Narkissos (Ναρκισσος, lat. Narcissus) var inom grekisk mytologi en vacker yngling som var son till flodguden Kefissos. Narkissos var så underbart vacker att vem som än såg honom greps av kärlek, men problemet var att han avvisade varje kärlek. Han blev dömd att förälska sig i sin egen spegelbild efter att inte ha besvarat den unga flickan Ekos kärlek.

Så jag ska nog göra mitt bästa för att tona ner mitt speglande... det är med lätt rodnande kinder jag erkänner för er att jag satt i min bil i morse och ägnade alldeles för lång tid till att spegla mig i backspegeln... visst kan jag förstå att det är fullständigt naturligt att kolla i spegeln efter att ha fått nya tänder... men fan... det där med "snyggpeter" är ju lite av min humor och "bara" på skoj (lite allvar ligger det bakom men den storyn tar jag en annan dag)... mest av allt vill jag ju faktiskt vara en vaaaaanlig vacker och värdefull människa...

... det är ju den möjligheten mina tänder ger mig... att vara vanlig...

Tandhygien...

... fick jag lära mig idag.

Jo det är sant... jag fick lära mig ett och annat när det gällde tandhygien idag... t.ex. att jag ska byta ut mitt munsköljmedel... Listerine... det spelade ingen roll att jag valt "Total Care"... vad Listerine sakade var flour... och vad det någonting som jag skulle förebygga så var det karies tyckte hon... tandhygienisten... så hon rekomenderade ett annat märke... och berättade också för mig att jag inte skulle hålla på att skölja med Hexident mer än om jag hade öppna sår i munnen...


... jag ska vara rädd om mina nya tänder och jag lyssnade med öppna öron och ögon...

... när hon visade mig hur jag skulle borsta mina tänder (och att jag inte skulle hålla på att gnugga på mitt tandkött utan lugnt och försiktigt låta min elektriska tandborste möta tandköttet där det mötte tanden)... tandkrämen jag ska använda mig av ska det stå "Sensetiv" på... jag ska absolut akta mig för tandkräm med slipmedel för att göra tänderna vitare... nä jag ska istället se till att använda mig av...


... grejerna som gör rent där mina "gamla" tänder möter de "nya"...

... och jag fick en tid till hos tandhygienisten... om tre månader så att hon kan kolla om jag lärde mig läxan jag fick idag... och med mina nya tänder i munnen så känns det som en enkel match... för till skillnad mot för ett år sedan så vill jag inte längre glömma hur jag ser ut i munnen... nä för fan... idag så är det inte längre en tandlös pundare som stirrar på mig i badrumspegeln... nä det är ju... "snyggpeter"... hehehehehe...

Klappat och klart...

... och mina nya tänder sitter i min mun.

Det känns skitkonstigt... på många sätt... dels rent fysiskt... hårt och konstigt jämfört med mina provisoriska plasttänder... dels psykiskt... tror nog att det tar ett tag innan jag fattar att jag fan har fixat det nu...


... att jag har skaffat mig sprillans nya tänder... woow...

... jag är inte längre en tandlös gammal pundare... det är nästan så att jag får nypa mig i armen för att vara säker på att jag inte drömmer... och ta tag i den verklighet som gäller nu... en verklighet med lite mer bett än tidigare... och jag ska ta lärdom av hur jag reagerade när jag fick mina provisoriska tänder för ett halvår sedan... då blev jag så chockad över att ha tänder att jag tyckte att det var skitfult med gaddar... jag var väl inte riktigt van... och visst kan jag väl tycka att mina tänder tar lite väl stor plats i mina tankar just nu... men det är okej... och jag har ju lärt mig hur jag ska ta de komplimanger jag kan få av att ha fixat gaddarna... inte krångla till det... utan bara säga... tack...

... inte bara för att tacka de som ger mig komplimanger... utan faktiskt även för att jag själv ska kunna acceptera förändringen... och gå vidare i livet... som en vaaaaanlig vacker och värdefull kille... 

Strax dax...

... för mina nya tänder.

Ja jävlar... idag så ska jag ha det färdiga resultatet av denna resan i min mun... det ska bli väldigt spännande att både se och känna hur det kommer att bli... vilken resa det varit... och egentligen så skulle jag nog fan kunna skriva en hel bok om detta... om hur jag och min polare började slåss med varandra i forntiden... någonting som inte var ett endaste dugg ovanligt i min ungdom... denna gången lyckades vi puckla på varandra rätt rejält och slog sönder varandras tänder...


... länge fick jag leva med en missfärgad framtand...

... för att inte prata om den dagen då min ena framtand lossnade (ett resultat av ett annat slagsmålet flera år tidigare)... och jag skulle åka in till byn där jag bor för att handla... jag var så jävla chockad av grejen och skämdes något så fruktansvärt för min glugg i munnen... jag minns känslan... hua... jag var så nervös så att jag höll på att smälla av... och när jag blir nervös och blyg reagerar jag inte vidare logiskt... för jag förstod ju att det var läge att hålla en låg profil (helst osynlig)... men gjorde precis tvärtom... hysteriskt skrattande drog jag till mig allas blickar... och när jag skrattade så var det enda man såg... ingenting... ja ni fattar... en STOR glugg där min framtand skulle sitta...

... där började en helt ny tandresa... den där det saknades tänder... för en herrans massa år sedan...

... sen cyklade jag med huvudet före in i en stolpe... höll på att dö och slog samtidigt sönder mitt ansikte... inklusive käken... mina första besök på käkkirurgen i Halmstad... de lagade och lappade... och nu har det gått hur många år som helst och massor av krångliga turer innan jag på samma avdelning som lagade ihop mina käkar idag ska sätta in helt nya tänder... ja vilken resa det varit... på alla möjliga sätt... de som lagar mina tänder har fått följa med på resan... när jag först var där så var jag en snurrig pundig narkoman... en kille som inte kunde passa tider och struntade i att betala...


... idag har de full tillit till mig och hjälper mig med att få ett nytt leende... fantastiskt...

Nä inga ormar...

... eller krokodiler heller för den delen.

Det mest exotiska som serverades på ett Wild West-julbord var faktiskt...


... vildsvin... och det är ju inte så exotiskt... de bor ju hemma hos mig.

Jaja... även ett julbord utan orm är helt okej... kanske mest för att det är rackarns trevligt att äta tillsammans med goda vänner... visst är det gott med mat men viktigast är nog trots allt vem jag äter med... när jag är ensam handlar det mer om att ta bort hungern... det spelar inte så stor roll vad jag äter då... jag lägger inte ner massor av timmar framför spisen för att laga käk till mig själv...

... och det är väl det som är vitsen med ett julbord... att sitta i många timmar tillsammans med människor man trivs med... och då spelar det inte så stor roll om det varken finns orm eller krokodil på tallriken...

Julbord...

... ska jag äta idag.

Ett "Wild West-julbord"... tillsammans med mina drogfria polare... och det snackas om... orm, krokodiler och andra konstigheter... jag vet fortfarande inte om det bara är snack men det ska bli spännande att ta reda på... jag tänker inte stoppa varken krokodiler eller ormar i min mun... men visst blir jag nyfiken...  


... finns det verkligen någon som vill käka en orm?

Men å andra sidan så är jag ju sååååå himla gammal att jag reagerar på "Wild West"... ett cowboy-julbord?

Och jag ser bilder flyga förbi mellan mina öron... det är inte svårt att börja fantisera... jul... krokodiler... ormar... indianer i tomteskägg och jultomten i fjäderskrud... ja det är ett bra upplägg att börja fantisera kring... men innan dess så ska jag se min dotter som en ridande Lucia (en bra uppvärmning till cowboytemat *L*) på sin ridskola... hinna springa ett varv i den idag iskalla skogen... iklädd mössa och halsduk... och äta lunch... hur mycket äter man innan man går på ett julbord... för jag misstänker att det finns fler prylar än orm och krokodil på detta julbordet... och jag håller tummarna för att mina provisoriska tänder pallar...

... men va fan... imorgon får jag nya tänder... och det är riktigt riktigt spännande ska ni veta...

Ibrakadabra...

... slår till igen.


... denna gången med en stenhård straff.

Det handlar inte om... "om Zlatan kommer att bli nr. 1 i Världen"... nä det handlar om... "när Zlatan blir bäst i världen"... och jag tror inte att det kommer att dröja så himla länge... kanske får han vänta ett extra år eftersom det är ett VM i fotboll 2010... ett VM som tyvärr spelas utan Sverige och Zlatan... men det är bara en tidsfråga innan han är nr. 1 i världen...


... i min värld är han redan det *L*... Zlatan äger...

Jag ligger plus...

... på mitt konto.

Och här snackar vi inte ekonomi... nä verkligen inte... jag pratar om mitt livskvallitétskonto... där ligger jag kraftigt plus idag... fan vad jag mår bra av att ha städat mina 15 minuter (med råge)... sprungit mitt varv i skogen... lagat mat... diskat... tvättat... ja t.o.m...


... hunnit se på Tarzan med min dotter (dock i en något modernare version)...

... och även om jag inte har dammsugit eller ens en gång röjt av mitt målarbord så ligger jag på plus... kraftigt på plus... för jag är drogfri... jag har tak över huvudet... mat i kylen... och jag trivs med livet på livets villkor... det har jag inte alltid gjort *L*... idag ser jag fram emot att få ställa fram kvällsfikat... sätta mig framför TV:n och kolla Robinsson med min dotter... bättre lördagskväll kan jag inte tänka mig...

... jag behöver inte prestera och vara duktig... jag duger precis som den jag är... och när jag tänker på det så vet jag att jag ligger på plus... och skulle jag glömma bort det så kan jag ju ta en koll i badrumsspegeln... spana i killen framför mig och förundras över att de bara är två dagar kvar innan jag är färdig hos tand-doktorn...


... på måndag så är det tänkt att jag ska knalla därifrån i mina nya tänder...

... ja jävlar... rent ekonomiskt så ligger jag kanske inte så bra till... men i livet... ja där ligger jag verkligen på plus... på alla sätt... det känns bra i magen när jag påminner mig om det... riktigt bra faktiskt...

Målarbord...

... är bra att ha om man vill måla.

Tråkigt nog så har mitt målarprojekt krockat med ett annat av mina projekt... nämligen mitt 15 minuter om dagen städprojekt... man kan lugnt säga att jag sprang rakt in i en betongvägg när det gäller detta i mitt tycke rätt praktiska projekt... här är det ultimata beviset på hur mina favoriter... sen... ska bara... och imorgon... funkar i praktiken...


... jag "lånade" nämligen ut mitt målarbord till mitt städprojekt...

... sen skulle jag bara ta en liten, liten paus... vila mig lite och vänta tills imorgon... det var väl något på TV:N eller nåt... och det är ett år sedan nu... *suck*... och igår så pratade jag med min dotter om det där med julklappar... och hon sa att hon önskade sig en tavla av mig... och det enda jag kunde lova henne var att det blev det inte... för det målas inte så många tavlor på detta målarbord...


... nä var sak har sin tid... och någon gång ska min senaste tavla nog bli färdig...

... jag ska bara fixa en grej... men sen hinner jag nog röja mitt målarbord... kanske imorgon...

Träningstorkan...

... ska brytas strax.

Jag har ju tagit en "Time out" i några dagar... slumpen... lathet... ja vad det beror på kan variera... men mest av allt faktiskt att jag varit upptagen med annat och en smula hängig... och så är det ju lite fräckt att kunna ta en "Time out" också... det är ju inne nu har jag hört... jag är inte ensam om detta... det är bl.a. jag och...


Tiger Woods som vilar oss...

... om vi nu kan kalla det han sysslar med som att vila upp sig... och jag är inte den som dömmer honom... som beroende så kan jag snarare känna igen mig i honom... hade han inte haft alla brudarna så kunde det ju lika gärna varit droger... för jag tror inte att han mår så himla bra... jag är inte ett endaste dugg avundsjuk på honom... hela hans liv är ju för fan uppbyggt på att prestera... att komma tvåa är ett misslyckande... det är väl inte så konstigt att han försöker hitta en sysselsättning som är tillräckligt intensiv för att kunna stänga av alla dessa krav han har på sig själv...

... men det är bara en tanke... jag kan ha fel... eller så försöker jag att hitta ett sätt för mig att slippa springa min lördagsrunda i skogen... kanske vill jag hitta något intensivt för att slippa se vad jag borde göra idag... typ städa... tvätta... diska... laga mat...

... nä fan... solen skiner... på med träningsbrallorna... skorna... ut i friska luften... så tar vi resten...


... sen...


Frukost...

... är inget naturligt mål mat för mig.

Visst vet jag att frukosten är dagens viktigaste mål... men det hjälper inte mig... jag dricker en kopp kaffe sen är det bra... det är bara i sällskap med andra som jag käkar frukost... som när jag är pappa... eller när jag kommer till jobbet... och min frukost kanske inte är den nyttigaste men man kan säga vad man vill... den är konsekvent...


... en syltmacka och ett löskokt ägg.

Och jag börjar ju förstå... eller nä... nu ljög jag... jag har kompisar som berättar för mig att jag ska tänka på vad jag äter... allra helst nu sedan jag har blivit en träningskille... det var ju det här med proteiner och kolhydrater... å före träningen och efter träningen... ja herregud... gröt ska visst vara nyttigt har jag hört...

... men jag är ingen grötkille... jag hatar fan gröt... kommer ihåg när det firades jul hemma hos min mormor... då listade de listiga vuxna ut ett sätt att lura i mig gröt... risgrynsgröt... skitäckligt tyckte jag att det var... tack och lov så hade mormor gjort en saftsås som var ljuvlig så det gick att äta ändå... och vän av ordning kanske undar varför jag åt risgrynsgröt om jag nu inte tyckte om det... och det ska jag berätta...

... i gröten låg det en...


... mandel...

... och den som fick den nöten vann priset...


... marsipangrisen...

... och jag gillade marsipangrisar... denna var jättestor och stod högst upp på ett skåp... jag hade gått och trånat efter denna marsipangris i flera dagar... så jag stuntade i att jag inte gillade risgrynsgröten... slevade upp en STOR tallrik... och tryckte i mig denna vidriga maträtt... och allt som oftast så hade ingen hittat någon nöt när jag lyckats med att trycka ner denna GIGANTISKA tallrik... så jag lassade upp ett lass till (jag skulle bara ha grisen)...

... då... just precis då... när jag precis satte min sked i min andra fulla tallrik gröt brukade någon vuxen glatt tillkännage att den minsann hade fått den förbannade mandeln i sin tallrik... jag tror att den jäveln hade haft mandeln gömd i munnen och på pint kiv hade väntat till jag fyllt min andra tallrig med den vidriga gröten... och i min släkt fick vi barn lära oss att man åt upp all maten man la upp på tallriken... det var så på den här tiden... och fy fan vad hemst det var att sitta där med en jättetallrik äcklig gröt framför mig nu... marsipangrisen hade någon annan redan vunnit... nu visste jag att det var efter jag ätit upp som det skulle delas ut julklappar... annars så hade jag väl suttit där än...

Nobelfesten...

... fladdrade förbi när jag zappade lite på TV:n.

Och jag stannade till några sekunder... och mindes hur det kändes att sitta där... för det har jag ju gjort... tillsammans med 1500 nyktra narkomaner... vi hade en NA-fest i blå hallen där när vi firade NA 20 år... flippat... samma bord... massa människor... fest och glamor...


... nu sitter kungen och gänget där... men ändå... samma lika...

Svimfärdig...

... av trötthet.

Ja, jag är ta mig fan helt färdig... fick öppna alla fönster i bilen på vägen hem idag... fullt tvärdrag för att bara fixa att hålla mig vaken... det var inte långt ifrån att jag hade parkerat bilen för att slippa köra... helt sinnessjukt trött... ögonen gick i kors... och det beror inte enbart på att vi käkat julbord idag... nä att äta mig proppmätt kan visserligen göra mig trött... men inte på detta vis... jag blir nästan rädd...


... kanske är det min vackra välbyggda kropp som protesterar mot min träning...

... eller har synpunkter på hur och vad jag äter... själv fattar jag ju inte vad som är proteiner och vad som är kolhydrater... min vän sa åt mig att jag skulle käka det ena innan jag tränade... och det andra efter jag tränat... kruxet är att jag inte minns vilket som var före eller efter... och att det inte spelar någon roll eftersom jag inte vet vad som är vad... det var någonting om pasta eller kött... tror jag... det är jättesvårt för mig att tänka på vad jag äter... jag äter när jag är hungrig... ett ägg och en syltmacka på morgonen... middag på RIA... och ibland Mc Donalds på kvällen... det eller... chips och dipp... 


... och såklart kaffe... hela tiden mängder med kaffe... suck...

Är sprit också medicin...

... kan man ju fråga sig.

När jag fortfarande var en aktiv alkolist och inte riktigt ville veta om det så använde jag mig ofta av detta att sprit vad medicin som argument... och nu när jag har valt att leva drogfritt så har jag hela tiden trott att det var en del av min sjukdom... att förneka att jag hade en sjukdom... och ett effektivt sätt för mig var att dricka "beska droppar" som jag tillverkade i jättelika glaskärl... och så kunde jag dricka det i medicinskt syfte... det var någonting med att det skulle vara bra för magen... inte för att jag hade ont i magen... men det trodde jag ju naturligtvis berodde på att jag drack mina "beska droppar"... droppar och droppar kan väl diskuteras... jag drack litervis med sprit varje dag.

Vad som jag märkt de senaste åren är att sjukdomsbegreppet har accepterats... att alkolism och narkomani är en sjukdom... och det är ju bra kan jag tycka... för det mesta... inte alltid... låt mig förklara... eftersom nu samhället har "köpt" sjukdomsbegreppet så vill vi ju "bota" de sjuka... och då är det många som tycker att mediciner är ett bra sätt att bota sjukdommar... oftast av den mycket enkla anledningen att mediciner tycks fungera alldeles utmärkt i många fall... vilket enligt mig inte alltid stämmer... för jag är av åsikten att mediciner ofta används mot symtomen på själva sjukdommen... som t.ex. smärtstillande mediciner... inget fel i att ta medicin mot smärtan... men det kanske kan vara bra att veta att...


... Iprem lindrar tandvärk men löser inte problemet med en trasig tand.

Igår satt jag på ett möte... och jag träffade på en kille som fick medicin mot sitt knarkande... han gick på metadon... och han berättade för mig att det hjälpte... metadonet tog bort hans drogsug... jaha... jag sa ingenting men mellan mina öron tänkte jag... drogsug är väl inget problem... ett drogsug har väl aldrig skadat någon... ett drogsug blir jag inte påtänd av... ett drogsug är en signal väl värd att lyssna på...


...varför blir jag drogsugen är en intressant fråga?

Svaret är ju givet... ett drogsug får jag när jag vill droga mig... och jag kan förstå hans rädsla för att bli påtänd... men va fan så länge han är rädd för sina drogsug så kommer de ju att styra hans liv... och då har vi som jag ser det skapat ett problem till... utan att göra någonting åt det egentliga problemet... för det finns ju en anledning till att vi vill peta i oss droger... i mitt fall en känslomässig anledning... att jag drack mina "beska droppar" berodde inte så mycket på att jag hade ont i magen... nä jag drack för att sprit gav mig det jag ville ha... i mitt fall självförtroende.

Drogsug är inget problem... nä ett drogsug är någonting som visat dig att du har ett problem med droger... att medicinera bort ett drogsug är ju vansinne... det har jag ju gjort i hela mitt liv... om vi gör drogsugen till problem så är ju lösningen absolut inte medicin... det är ju medicinen som är orsaken till drogsuget...

Tralalala...la...

... och jag har mer fotboll med Zlatan att se fram emot.

Underbart att ha detta att se fram emot... fotboll är fan vackert... och att kunna sitta hemma i TV-soffan och kunna följa ett Barcelona med en svensk superstjärna som Zlatan är fantastiskt... jag njuter här hemma i den smålänska skogen...


... när jag slår på min TV och förflyttas till ett fullsatt Nou Camp...

... teknikens under... och jag älskar det... det händer att jag tar på mig en Barcatröja när jag kollar på matchen... iallafall när det är en match när det gäller det där lilla extra... och visst är det lite riskfyllt att våga bli engagerad... det kan göra ont... riktigt ont... som när Sverige förlorade mot Danmark... hua det känns nu när jag skriver om det... då grät jag... riktiga tårar av sorg... ja jag tror inte att jag riktigt fixar att hålla på Danmark i VM... nä det gjorde fan för ont...

... tur att det jag har Zlatan... och Barcelona...


... tack GUD...

Halvlek...

... i fotbollen.

Och just nu så är allt bra...


... Barcelona med både Messi och Zlatan vidare i Champions League... en halvlek kvar.

Nykter och drogfri...

... idag också.

Det känns bra att skriva det... för jag behöver påminna mig om det mellan varven... det går ju liksom lite på räls och då är det lätt att ta drogfriheten för givet... vilket är dumt... för då missar jag ju en GIGANTISK möjlighet att känna en djup och äkta tacksamhet... och vem vill missa det... tacksamhet är ju inte direkt en känsla som jag vill fly från.

Jag var iväg och föreläste igår (i Värnamo)... och i publiken fanns det en kille som bott och gått i samma skola som jag gjorde i högstadiet... skolan i Bjuv... och han hade haft samma lärare som mig... i OBS-kliniken för de som inte fixade OBS-kliniken... de lite extra besvärliga eleverna *L*... nuförtiden så hade naturligtvis alla vi som gick i den klassen haft diverse olika bokstavskombinationer... men detta var före bokstavskombinationernas tid (ja jag är hur gammal som helst *L*)... det var på den tiden då diagnosen hette... "myror i brallan"... och botemedlet var... "frisk luft och lååååånga promenader"...

... så är det inte längre... utvecklingen har ju gått framåt... eller har det det... egentligen?

I dagens utvecklade samhälle så hade jag inte överlevt vidare länge med min barndom... när jag växte upp så var det okej att stå upp mellan mamma och pappa i framsätet (det fanns inga säkerhetsbälte i baksätet ens en gång tror jag)... samtidigt som de kedjerökte starka cigg (light var inte uppfunnit)... ja jag skulle kunna fortsätta att rabla upp saker som är helt otänkbara att utsätta barn för idag men som var helt naturliga när jag var liten... låt mig säga som så här...


... cykelhjälm fanns inte... kanske inte så konstigt att jag blev narkoman.

Men idag så slipper jag peta i mig några droger... idag har jag ett val... idag väljer jag att leva nykter och drogfri... fast jag kanske skulle ta och köpa mig en cykelhjälm... för säkerhets skull...

Sex...

... dagar kvar.

Sen är mina tänder klara och ska sitta på plats... och jag har förvandlats till "snyggpeter" på riktigt... ja herregud... fan att jag missade att ta bilder idag då vi provade ut själva grundställningen... jag såg verkligen hemsk ut... en exakt kopia av...


... skurken i James Bond-filmen... kanske inte så vacker men ... annorlunda.

Ja det är med lite vemod som jag tänker tillbaka på alla dessa år som jag har levt utan riktiga tänder i min mun... och hur effektivt jag har stängt av mina känslor runt detta... ja jag kommer att återkomma... konstigt nog så känns det jobbigt att skriva om det just nu...

... jag återkommer... nu ropar mina vänner på mig... och vill spela mulle...

Facebook...

... växer.

Ja det är flippat det här med Facebook... nu har jag hittat några av mina gamla vänner på ansiktsboken... och det är lite skrämmande att se... de har ju blivit... gamla... på riktigt... för 35 år sedan så var de ju... ungdommar... vad hände?

Kanske är det för att jag är inne och håller på med slutfasen i min privata "total makeover" och ju håller på att förvandla mig själv till "snyggpeter" som den blir så påtagligt... ålderdomen... jag är i skrivande stund på väg upp till min tand-doktor för att fixa till det sista innan mina tänder är helt klara (nästa vecka är det tänkt)... och att då se att mina gamla vänner... blivit sååååå mycket äldre... gav mig lite perspektiv på verkligheten...



... det är fullt möjligt att även jag har blivit äldre... tanken svindlar...

Julstress...

... fick jag höras talas om idag.

Och det är samma visa varje år... ungefär vid denna tiden så börjar den... julstressen... har jag hört... för hör och häpna... jag känner inte av någon julstress... det är ett fenomen som inte finns där jag bor...här ute på landet finns "bara" årstider... julstress verkar vara något som hör staden till... eller så är jag konstig... jättekonstig...

... för jag blir lika förvånad varje år... när jag får höra av mina medmänniskor att de har drabbats av... julstress... och att det då är förknippat med att man tydligen måste springa omkring i affärer och trängas med mer eller mindre hysteriska människor i jakten på de perfekta julklapparna... och jag känner mig ännu mer "konstig"... och tänker på hur det ser ut när jag handlar julklappar... inte sällan sker detta dan före julafton... på sin höjd två dagar före julafton om det nu är som så att jag ska träffa mina barn dan före doppare-dan... aldrig tidigare...


... ett år åkte jag till Ullared för att handla mina julklappar...

... som vanligt i sista sekunden... och dra på trissor... Ullared var typ nästan folktomt dan för julafton (detta var några år sedan och jag vet inte hur det är med den saken i år)... inga köer... lugnt och skönt... och helt klart den lugnaste dagen jag upplevt på Ullared (nu är inte jag där så himla ofta men ändå)... långt ifrån den julstress som jag hör talas om redan nu iallafall...

... en julstress som jag tydligen missar varje år... lite grann som det där med tomten faktiskt... för den enda gång som tomten var och hälsade på i mitt hem... ja då var jag och handlade kvällstidningen... tur att jag har en GUD (som jag nu väljer att tolka en kraft starkare än mig själv)... och min GUD har ju humor...


... och vet inte vad julstress är...

Ny dag...

... och nya möjligheter.

Kanske ska jag idag inse möjligheten att vara glad över att jag har ett arbete istället för att känna stress över en massa prylar jag måste fixa... och inse vikten i vad det valet egentligen innebär för mig och min dag.

Kan jag känna tacksamheten över att ha ett jobb... vilket naturligtvis inte är vidare svårt för mig eftersom jag ju har världens bästa jobb... det svåraste med mitt jobb är faktiskt att det är jag själv som bestämmer hur högt jag sätter ribban idag... och vilka prioriteringar jag gör... så jag tänker starta dagen med att göra en inventering... vad behöver jag göra denna veckan... och hur ska mitt schema för den här dagen se ut... vad är viktigt... har jag något telefonsamtal som jag drar mig för att ringa... o.s.v...

... när jag nu har gjort upp en plan för denna veckan så gör jag upp en plan för idag... bara för idag... för jag behöver inte göra allt direkt... nä en sak i taget... och det finns en hel del som jag kan ta bort från dagens lista... för att istället focusera på några få saker... för så här är det för mig... om jag sätter upp 10 saker som jag vill göra på en dag och "bara" får gjort 7 av dem... då känner jag mig misslyckad och tappar massor av energi... skulle jag däremot kunna "sänka ribban" och nöja mig med att sätta upp 2 grejer som jag behöver göra... så finns det en stor möjlighet att jag fixar 3 saker och det ger mig massor av energi...

... så för mig stämmer det när jag vill påstå att... "ju mindre jag gör desto mer får jag gjort"... och som jag bäddar får jag ligga... hur vill jag må idag?


Det är jag och ingen annan... som bestämmer hur högt jag sätter min ribba idag.

En gruppkram...

... är aldrig fel.

När jag för nu rätt många år sedan beslutade mig för att göra mitt bästa för att leva drogfritt så tog jag kontakt med NA (Anonyma Narkomaner)... ett beslut som jag inte ångrat en enda sekund för övrigt... men det var en grej som jag hade lite svårt för till en början... och det var det här med...


... kramandet...

... jag var inte van vid att kramas... tyckte nog att det var lite väl "fjolligt" för en "tuff" kille som mig... nu har jag inga som helst problem med krameriet... och njuter av bilderna som visar att jag inte är ensam om att tycka om att kramas...


... för visst är det väl vackert med gruppkramar... ja nästan som poesi...

Flippar över...

... på min telefon.

Jag bor ju ute på landet och det är inte alltid min telefon och jag är riktiga kompisar... nu har min telefon och jag börjat bråka igen... och eftersom det inte är själva telefonen det är fel på så gäller det ju min internetuppkoppling också... jag börjar bli trött på att sprakar och knastrar så att jag knappt hör vad som sägs i telefonen... eller att jag blir nerkopplad från internet... om och om och om och om igen... det börjar bli lite tjatigt...

... jag vill kunna lyssna på Spotify även när jag är hemma i mitt hem här ute på landet... jag vill kunna höra vad de få människor som ringer till mig säger... men mest av allt vill jag slippa vara frustrerad över en sån här skitgrej...


... fan vi snackar om några pyttesmå trådar i en stolpe uppe i luften...

... hur beroende har jag egentligen blivit av att kunna kommunicera dygnet runt med min omgivning... beror min frustration över telefonstrulet att den tillför mitt liv så oändligt mycket... mår jag så otroligt mycket bättre nu än när jag bodde här ute i mitt hus utan telefon och bil... visst jag kommer ihåg att jag faktiskt tyckte att det var rätt jobbigt när jag inte hade någon ström... men att leva utan telefonen och bil var inte så farligt... idag vågar jag inte ens tänka tanken... men om jag ska vara riktigt ärlig så var det ju inte så länge sedan jag njöt njöt i fulla drag av att...


... bo i en hydda på en strand i Indien...

... och det tog faktiskt några månader innan jag satte på TV:n här hemma efter att ha kommit hem ifrån min Indienresa... nu är TV:n det första jag sätter på när jag kommer hem... sen packar jag fram datorn... och flippar över när jag blir nedkopplad titt som tätt... ja som det kan bli... och det är med en viss förundran och längtan jag drömmer mig tillbaka...


... till stranden i Indien där det i flera dagar inte hände någonting... mer än livet...

... jag behövde nog skriva om min frustration över mina små lyxproblem just nu... för att få lite perspektiv... vilket jag fick när jag rotade runt bland mina Indienkort... idag så har jag ju ett val... inte "bara" om jag ska peta i mig droger eller inte... nä jag kan om jag vill välja om jag vill se vad jag har... eller vad jag önskar mig... det är inget fel i att önska mig prylar... men det är inte så bra om den önskan sker på bekostnad av att jag "glömmer" bort vad jag redan har...

... och under tiden jag skrev här så gjorde jag samtidigt någonting åt mitt telefonproblem... och ja... killar kan göra flera saker samtidigt... att jag låtsar att jag inte kan det beror oftast på att jag är lat om jag ska vara ärlig... och van vid att ha relationer med medberoende tjejer... det räckte liksom att stå och titta på tvättmaskinen eller dammsugaren två minuter för länge... då fick man en överseende blick när tjejen tog över... och kunde hjälpa till genom att på ett lite manligare sätt lyfta lite på fötterna när det dammsögs framför TV:n... ingenting som funkar nu när jag är självbo...

... ja just det... telefonfixet... jag ringde 90200 och felanmälde...

Jag drömmer...

... om nätterna.

Och det har jag nog alltid gjort... men det som glädjer mig är att jag nu i flera veckor har börjat komma ihåg mina drömmar när jag vaknar... det är nytt för mig... ja jag blir så glad över att få vakna och smaka på nattens dröm att jag knappt vågar skriva om det här... som om jag genom att skriva om det skulle mista förmågan att minnas mina drömmar.

Inatt så satt jag vid ett jättelångt bord med massor av vänner (övervägande delen var tjejer la jag märke till)... jag kommer inte riktigt ihåg vilka alla dessa människor var men jag vet att vi var på en gruppresa... och att vi hade ett NA-möte där en av mina "gamla" vänner var med... och när jag drömmer så är jag ju där... känslomässigt... det är skitflippat att få känna på alla dessa känslor i drömmarna... och skitstort att få minnas det när jag vaknar...


... upp till ännu en dag i tillfrisknandets fantastiska värld.

Att jag kommer ihåg vad jag drömmer om nätterna är helt klart ett resultat av att jag gjort förändingar i mitt liv... jag kan inte tänka mig något annat... det måste bara vara så... eller så drömmer jag ju nu *L*... nä jag tror på fullaste allvar att jag startade min drömprocess när jag valde att bli en...


... rökfri rökare istället för en tvångsmässigt känslostyrd nikotinist.

Men det är "bara" halva sanningen... för hade det räckt så hade jag ju börjat drömma för länge sen... nä jag är övertygad om att mitt springeri är den utlösande faktorn... för jag lägger ju märke till att det händer prylar mellan öronen på mig när jag springer (och det måste ju vara mellan öronen som mina drömmar bor)... det har blivit skitsvårt att meditera när jag springer nu för tiden... för nu när jag fått lite bättre kondis och inte har fullt upp med att överleva när jag ger mig av på en skogsrunda (eller på senaste tiden även löparbandet) så känner jag av en ökad syresättning i huvudet...

... jag tänker... ja jävlar vad jag tänker... ibland så "försvinner" stora delar av själva springeriet bara för att jag varit så inne i mina tankar... jag tänker märkbart mycket bättre när jag springer... skillnaden är så oerhört stor att jag nästan blir lite rädd för vad det är som händer... jag försvinner ju från verkligheten på ett sätt som nästan påminde om vissa av de droger jag gillade när jag var narkoman... ja jag skulle nästan vilja påstå att denna effekten är... mer... större och definitivt mer levande *L*... och så kan jag ju styra mina tankar åt ett håll som jag själv bestämmer... ja känner mig så jävla "vaken" på ett väldigt behagligt sätt...

... och så har jag börjat drömma... och jag har ingen annan förklaring än att det är ett resultat av mina egna handlingar... precis som det mesta i mitt liv ju faktiskt är... jag börjar verkligen

 av hela mitt...... förstå att det är när jag tar mitt ansvar som jag blir fri...

Fet, ful och fel...

... är jag inte.

Nä jag är inte fet, ful och fel... inte ett endaste dugg.

Däremot har jag gått upp ett gäng kilo sedan jag blev en rökfri rökare... och de senaste två veckorna så har jag till min oerhört stora förvåning lagt märke till att jag har fått en tendens till bilringar... eller nu överdrev jag lite... ska jag vara helt ärlig så är sanningen...


... att kan jag se på min kropp att jag lagt på mig några kilo...

... det har aldrig hänt tidigare... och jag kan bli lite nojad över att börja tänka på min vikt och hur jag skulle kunna styra över min vikt... ni vet lägga upp ett träningsprogram med ett helt annat mål än det jag har nu... ett program som mer handlade om hur jag ser ut istället för hur jag mår... för jag är en beroende... och jag är fåfäng... en inte helt ofarlig kombination för en narkoman som börjar gå upp i vikt.

Idag så stod jag i affären och tvekade... men till slut så fick jag kontakt med mitt förstånd... greppade tag i min kundvagn och stegade med bestämda steg fram till hyllan...


... där min smaskiga filmpolare för en skön stund i soffan väntade på mig...

... och min filmpolare "Pringles" verkar gilla mig också... för jag misstänker att han har en stor del i min viktökning... och jag kan inte tolka det på något annat sätt än att han vill ha mer peter att njuta av... när vi ligger där i TV-soffan och njuter av livet... att jag börjat springa på löparbandet gör också sitt... jag är oftare sugen på att stoppa något i munnen... gärna chips... och än så länge skrattar jag åt det...

... men det finns någonting i mig som vill ha kontroll... någonting destruktivt som ser en möjlighet att titta fram och försöka smitta mig med självhat och sina missbruks-mantran... "du duger inte"... "du är fet, ful och fel"... men jag tänker inte lyssna på den rösten idag heller... bara för idag så ska jag lägga mig framför TV:n med mina chips... och berätta för mig själv att jag duger precis som den jag är... och att jag är en... vacker & värdefull kille...

Bara för idag...

... så ska jag vara drogfri... vad som än händer.

Bara för idag... är en av hörnstenarna i mitt liv... det är devisen som gör mitt liv hanterligt... och den är jag bara sååååå användbar... i alla mina angelägenheter... ibland så kan jag dra ner tidsperspektivet till 5 minuter... så gjorde/gör jag med min rökfrihet... jag väntar helt enkelt 5 minuter till innan jag tänder en cigg... och det har jag gjort i... 11 månader... 4 dagar... 12 timmar och 32 minuter...

... min drogfrihet tar jag ibland för givet... tyvärr... men när jag stannar upp och funderar lite på vad jag har att vara tacksam över så påminner jag mig om att jag faktiskt är drogfri... och att det är själva grunden i hela mitt liv... utan drogfriheten så rasar allt... precis allt... det får jag inte glömma bort... och idag så har jag genom att leva en dag i taget lyckats med bedriften att ha varit drogfri i exakt 4227 dagar... och det är ju skitlänge... och visst är det ett mirakel att en narkoman som jag kan leva utan att vara drogsugen.

Jag pluggar ju en engelsk bok just nu i skolan... men mina dagar börjar faktiskt med att jag läser en annan bok... även den på engelska från början... men som nu finns översatt på ett språk som jag föredrar... svenska... den heter... "Just for today"... eller som vi säger på svenska...


... "bara för idag"... här i den nya svenska godkända översättningen...

... och när jag ger mig tid att stanna upp en sekund så händer det att jag förstår att livet är det som pågår... just nu... en dag i taget... inte sen... inte då... utan nu... nuet är allt som finns... nu kan jag förändra mitt liv...

Tugga tuggummi med Zlatan...

... är ju bara helt underbart.

Kolla in detta klippet... det finns bara en...


... Zlatan...

Ännu mer Zlatan...

... kan jag bara inte låta bli att visa er.


... det är magi... Zlatantrolleri... Ibrakadabra...

Galenskap...

... kan man kanske kalla det för.

Men jag är faktiskt på väg ner till mitt gym för att springa på...


... springbandet...

... och det är väl inte så konstigt... grejen är att jag precis kommit från det andra gymmet dit vi på VågaVa i Halmstad knallar på fredag eftermiddag för att simma och...


... bada bastu...

... och det känns faktiskt lite "bakvänt" att basta innan mitt springeri... men va fan... jag hade bestämt mig redan i onsdags att jag skulle springa idag... och jag har ju märkt att saker och ting blir betydligt enklare om jag inte funderar och tänker för mycket... det finns en massa trygghet i "just do it"... och visst kan jag se hur galet det blev idag... men va fan... att göra saker tillsammans är viktigt... och när nu detta råkade bli en bastu innan jag skulle till gymmet... ja då fick det bli så... för att ställa mig utanför gemenskapen... det är galet på riktigt...

... och det värsta som kan hända nu när jag får duscha två gånger... det är ju att jag blir lite extra ren... och tro det eller ej... värre saker har jag faktiskt varit med om i mitt liv...

Sexiga yrken...

... var samtalsämnet på morgonradion.

Och jag blev väl inte så förvånad över att höra att hantverkare, brandmän och skogshuggare stod högt i kurs (här pratar jag givetvis om både män och kvinnor)... lite kanske jag höjde på ögonbrynen när när det var någon som nämde... mjölkbonde med 40 kor... TV:ns genomslagskraft ska inte underskattas... nu kom visserligen det förslaget från en... mjölkbonde med 40 kor... och det i sig var ju ganska shysst... tji jantelagen och tyck om dig själv... det gillar jag *L*...

... men annars så var det mest svettiga jobb med muskler som låg i topp när det gällde sexiga yrke... visst det kom in ett och annat lite annorlunda förslag... det  jag mest la märke till var... bibliotikarie... en bild växte snabbt fram i mitt undermedvetna... och den kanske jag ska hålla för mig själv *L*...


... jag märkte till min besvikelse att det var inte någon som nämde föreläsare...

... så vill jag inte fortsätta som självbo i resten av mitt liv så kanske jag skulle ta och slänga på mig mina gamla snickarbrallor... greppa motorsågen... och mjölka grannens kor...

Träningsfritt...

... har det varit idag.

Det är inte utan att jag kan bli lite fundersam över mitt eget beteende ibland... jaja okej då... allt som oftast... på alla möjliga sätt... det verkar som om jag aldrig upphör att förvåna mig själv... att jag går omkring här hemma och pratar skånska med mig själv är väl inte det värsta... då är det ju betydligt värre att jag på fullt allvar... funderar på att börja röka igen den 1 januari nästa år... bara för att jävlas lite grann med mig själv och livet i sig... tanken är oerhört lockande...


... jag har ju fortfarande frysen full av tobak...

... jo jag fattar att det kan låta underligt... men för mig är detta inget som förvånar mig det minsta... då är jag betydligt mer överraskad över att jag är medveten om att jag inte tränat någonting idag... att jag har en hel dag som är fri från all form av träning... inget springeri varken i min skog eller på ett löparband... och inte någon yoga... och ni ska veta att min kropp behöver vila... jag har fortfarande ont...

... det här med mitt tränande är verkligen någonting som jag inte trodde var möjligt... det och att jag skulle vara rökfri ett helt år fanns inte i mina tankar... inte för en enda sekund... hallå jag är killen som brukade lova mig själv att röka mer som nyårslöfte... som såg träning som ett resultat av vansinne...

... och idag är jag en rökfri kille om springer på ett löparband... snacka om overkligt... vad ska bli nästa grej... detta är ju ett bevis på att precis vad som helst kan inträffa i mitt liv... jag får akta mig så att jag inte vaknar en morgon och ser mig själv vara en del av en... fungerande kärleksrelation...

för jag tror att allt... precis allt kan vara möjligt...
... ojojoj det är spännande att leva...

Hembränt...

... har jag sysslat en del med.

Läste idag om att det hade gjorts ett beslag av hembränt någonstans i Småland (tror jag det var)... och jag kom att tänka på tiden då jag försörjde mig på att bränna sprit och hamnade i tidningen... Smålandspostens första sida... "Hembränningsfabrik i två våningar sprängd" skrek rubriken... ja herregud...


... många dunkar var det... men så jävla mycket fabrik vet i fan om jag håller med om...

... kommer ihåg rättegången... hur jag fick frågan om varför jag hade så många plastdunkar... och hur smart jag tyckte att jag var när jag svarade att de hade jag för att jag skulle bygga en flotte åt mina barn... ja då hade jag ju inte ens en aning om att jag var alkolist och narkoman... för det var på den tiden då jag fortfarande tyckte att jag var en ovanligt smart kille som inte fick mer än några tusen i böter för mitt brott... som jag för övrigt inte ens tyckte var kriminellt... jag hade mina alldeles egna regler på den tiden...

... idag så fattar jag hur dyrköpta mina egna regler var... och hur värdelöst det är när alla har sina egna regler... att det liksom är samma sak som att inte ha några regler alls... men idag så är jag inte så smart så att jag behöver luras längre... nä jag är så himla dum så att jag knappt fixar att ljuga för mig själv längre... men va fan... det är smällar jag kan ta...

... för det är ju så mycket enklare att ha samma regler som alla andra... att slippa vara ensam och istället kunna känna sig som en del av allt.

Nu är det jul...

... igen.

Ja jävlar... när jag kommer upp på VågaVa i Ljungby så är det som att knalla rakt in i en julskyltning... det är med nöd och näppe jag kan skriva denna blogg eftersom det är en "mysig" julbelysning som gäller... vilket då innebär att det är julstjärnor... lindade ljusslingor... adventljusstakar och julgranar som står för belysningen... som enligt min enkla åsikt är bristfällig när det gäller en sådan enkel grej som att t.ex se vad jag skriver...


... men det är ju "mysigt" (även om jag nog vill kalla det för humor på hög nivå)...

... eller ska jag fråga min kollega som svär lååååånga ramsor medans hon försöker få ännu en julstjärna att fungera... det ser inte så mysigt ut... hon verkar ju mest bli förbannad.. och det är väl inte så "mysigt"... men det ser rätt roligt ut...  

... eller är det bara jag som inte fattar det här med juleriet?

Jag säger bara...

Zlatan.


Det räcker tycker jag... hans handlingar talar för sig själv.

Mina muskler...

... gör sig påminda.

Jag har förstått att det är mina muskler som protesterar kraftfullt mot mina nya galenskaper... de undrar nog vad fan det var som hände... här har de levt ett stillsamt och behagligt liv hur länge som helst... och helt plötsligt så blev de tagna på sängen... minst sagt... kanske hade de sett varningssignalerna... förstått att någonting var på gång... för om musklerna komunicerar med den övriga kroppen (vilket jag tar för givet) så fick de ju rapporterna om att jag helt plötsligt och helt utan förvarning fått för mig att bli rökfri...


... tänk jag har varit utan cigg i över 11 månader... vem kunde tro det?

Mina muskler kanske trodde att jag skulle nöja mig med det... och jag kan förstå att de måste ha blivit chockade när jag då helt utan förvarning sprang rakt ut i skogen... naturligtvis så protesterade musklerna direkt och gav mig en kraftig träningsvärk... och det var väldigt nära att jag gav upp direkt... det gjorde ju ont... och jag kunde knappt gå...

... men dra på trissor... jag fortsatte och det tog inte så himla lång tid innan jag och mina muskler inledde ett samarbete... mina muskler växte sig starkare på de ställen som jag behövde förstärka... jag har inte ont i knäna när jag springer längre jag är övertygad om att det bero på att mina muskler vuxit... och det började faktiskt kännas riktigt bra att springa min skogsrunda... så jag blir väldigt förvånad över att mina muskler tycker att det är sååååå himla stor skillnad på att springa och att springa... löpbandet får mig att känna mig som en nybörjare igen...

... mina muskler protesterar... kraftigt... ajajajajaj...

Filminspelning...

... på ett iskallt Tylösand.

Jo idag så bar det iväg till Tylösand för att filmas... det är några elever på Sturegymnasiet i Halmstad som håller på att göra en film om... mig... och mitt arbete på VågaVa... de har filmat i några veckor nu och idag så var det dax för några utomhusbilder till deras dokumentär... vi bestämde oss för att ta dem...


... på ett gnistrande vackert och iskallt Tylösand...

... väl påpälsade bar dessa glada filmare ner en massa utrustning till stranden... det var duktigt kallt ska ni veta och det var nog inte utan att det blev lite kallt om fingrarna när det skulle kopplas ihop sladdar... och...


... roddas upp med filmkameror och grejer...

... och jag fick gå fram och tillbaka och försöka se naturlig ut... det finns fan ingen svårare än att se naturlig ut när någon tar kort eller filmar dig... tycker iallafall jag... tack och lov så är det inte så farligt när man befinner sig i ett trevligt sällskap... och det är lätt att skratta tillsammans med trevliga människor... men om jag ska vara ärlig så kanske det inte skulle vara jag som var skådespelaren... jag tyckte nog att filmarna hade mer talang än vad jag någonsin haft...


... när det gällde att posera framför en kamera...

... men fan... jag knallade omkring som värsta Brad Pitt längst stranden och försökte se cool ut... det gick nog sådär... ni vet... vissa har talang för att se bra ut på film medans andra kanske har andra talanger... jag tror att jag är en av de andra *L*... men med så skickliga filmare så blir det nog hur bra som helst ändå... men vill de att jag ska se bra ut på bild... då räcker det nog inte att vara en bra filmare... för det behövs det nog fan en trollkarl... en som är lite vassare än... Joe Labero...

In english pleace...

... låter ju lite fräckt.

Det är med blandade känslor jag numera pluggar på engelska... jag har ingenting emot att berätta för människor att jag studerar på engelska... det känns ju faktiskt lite fräckt och oerhört bildat på något sätt... intenationellt kanske *L*... nackdelen är att...


... en engelsk bok är skriven på... engelska...

... och jag är en vaaaaanlig svensk kille som brukar läsa böcker på... hör och häpna... svenska... detta innebär ju att jag ska lära mig en läxa på ett främmande språk... och helt ärligt... det är inte så jävla enkelt för mig... visst fan fattar jag vad jag läser (det mesta iallafall *L*)... det största problemet är faktiskt att det tar sån jävla tid att läsa... och att det tar ett tag innan hjärnan har ställt in sig på engelska... för att hålla på att översätta från engelska till svenska funker inte alls för mig... då fastnar jag i att förstå orden och missar samanhanget... och det är inte engelska jag ska lära mig när jag läser denna bok på engelska... nä det är vad som står skrivet i den som är läxan... samanhanget...

... men visst låter det lite fräckt och bildat att säga att jag pluggar på engelska... *suck*...

Fullmånen...

... påverkar mig... massor.

Jo så är det... när det är fullmåne så känner jag av den... lite spattig... svårt att sova... ja jag får ingen konstig hårväxt och mina naglar förvandlas inte till klor... jag börjar inte heller att yla mot månen... nä... det känns ungefär som om jag druckit en massa kaffe...


... väldigt, väldigt mycket kaffe.

Det var inte förän jag körde hem från jobbet idag som jag förstod att det var fullmåne... och det var en befriande känsla... plötsligt så föll bitarna på plats... all frustration jag gått och burit på i några dagar nu fick sin förklaring... en frustration som drev mig ner på gymmet idag... för mitt livs andra pass på...


 ... springbandet...

... en chockartad upplevelse... tyckte ju att det gick så jävla lätt förra gången så jag var inte beredd på... att detta passet mer kom att påminna om mina tidiga nära döden-upplevelser jag hade i början av mitt springeri... efter fem minuter ringde telefonen (jag hade laddat upp med hörlurar, min telefon och Buddha bar)... det kommer inte att upprepas... nästa pass är den avstängd... för det som hände var att jag snubblade in i nödstoppet och fick börja om från början... de fem minuterna som jag "tappade" där sved ordentligt... och jag var helt slut efter passet... helt slut.

Men inte fan hjälper det... jag är ju på väg att bli träningsnarkoman *L*... och har bestämt med min springkompis att kubba på bandet imorgon... och eftersom jag numera håller vad jag lovar så är det inte förhandlingsbart... jag får vänta till på torsdag för att få en träningsfri dag... helt overkligt... fatta... jag är ju ingen träningskille... vad är det som händer...


... är det månne fullmåne hela tiden? 

Ny dag...

... och helt nya förutsättningar.

Det finns mycket möjligheter i det här mad att leva "en dag i taget"... en av dem är att jag på ett medvetet sätt ger varje dag en ny chans... jag behöver inte köra fram i samma hjulspår dag efter dag... det är en ny dag... trots... att jag sitter på samma stol vid samma tid och bloggar just nu... trots... att jag alldeles strax är på väg till mitt vaaaaanliga tisdags-yogapass... trots... att jag precis som vanligt ska käka på RIA...

... det är en helt vanlig dag... fylld av möjligheter och jag har en stor del i hur jag kommer att uppleva denna dagen... det är jag som väljer vilka glasögon jag tar på mig... de negativa eller positiva...


... eller om jag vill... mina vaaaaanliga solbrillor...

... det är "bara" att välja... valet är mitt... tjoho...