Snurrigt...

... mellan öronen.
.
En intressant iaktagelse som jag gjorde igår var hur snurrigt det var mellan mina öron... okej... det kan det nog vara lite då och då mellan varven även i vanliga fall... men igår så var det förknippat till abstinens... och det var inte utan att jag blev lite förvånad över vilken kraft nikotinet hade över mig... spännande... och en liten smula obehagligt.
.
Nikotinslavarna finns överallt.
 

Ännu en gång...

... satsar jag på att bli rökfri.
.
På det igen... nya tag... målet är detsamma... att bli kvitt nikotinet... och efter några timmar så märker jag hur jävla beroende jag är av detta gift... skumma tankar och en ren fysisk abstinens som heter duga... inbillar jag mig... för egentligen så är det ju inte så himla farligt... rent fysiskt...  det som känns värst är den mentala besattheten... hur mina egna tankar och känslor påverkar mig... nu när jag skriver om det så får jag den lilla distansen som jag så väl behöver... för helt ärligt... hur svårt är det att bli rökfri... om jag inte tänder den där första ciggen så kommer ju allt att lägga sig till slut... och belöningarna trilla in... bl.a. sinnesron över att slippa detta slaveri.
.
Pallar inte att denna lilla cigg ska ha kontrollen över mitt liv längre.
 

Pengarna...

... går upp i rök.
.
Vansinnet med min rökning fortsätter... och när jag märker hur mina pengar går upp i rök så kan jag inte annat än förundras över mekanismerna bakom min rökning... för det är inte gott... och jag vill ju egentligen inte... men lik förbannat så blossar jag på trots att jag VET av egen erfarenhet att jag klarar mig utan cigaretter... jag tänker inte slå på mig själv över min dåliga vana utan bara stilla observera vansinnet... sen... imorgon... ska bara... ekar mellan mina öron när jag tänder en cigg... och det börjar bli svårt att inte känna mig misslyckad trots mitt beslut om motsatsen nu när jag skriver om det... helst skulle jag vilja ta bort detta inlägg.
.
Det är inte lätt att erkänna att denna lilla tingest har så stor makt över mig som den har.
 

Än så länge...

... funkar det.
.
Man kan göra den enkelt eller så kan man göra det svårt... och jag tänker väl göra mitt bästa för att slippa krångla till det alltfört mycket... men visst... de första dagarna kommer naturligvis sugen och hälsar på lite då och då... min plan denna gången är rätt enkel... en tanke på att det faktiskt är rätt skönt att slippa tända den där ciggen... det räcker... behöver inte krångla till det mer... jag tar röksugen för vad det är... accepterar dem... tänker att det är skönt att slippa tända en cigg... och sen... tänker jag nog faktiskt på något helt annat... svårare än så behöver det inte vara.
.
Lite rastlös i några dagar är ju inte hela världen... det går ju över.
 

Tänker inte så mycket...

... på det.
.
Kikade in på min rökfriapp... konstaterade att jag nu varit rökfri i över 17 dagar... och visst tycker jag att det är himla fräckt... men det är även en annan sak som slår mig... för faktum är att jag inte tänker så mycket på det överhuvudtaget... lite då och då kommer det ett röksug och hälsar på men det är ju inget som stör mig alltför mycket... värst skulle i så fall vara känslan av sorg som jag kan känna när jag tänker tankar som att aldrig någonsin mer tända en cigg... då blir det lite för stort för mig... en dag i taget är hantarbart... vet jag bara att jag tänker njuta av att slippa tända den där ciggen idag också så räcker det... mer än väl.
.
Fortfarande förbluffande enkelt att välja rökfriheten... skönt.
 
 

Fortfarande rökfri...

... ta mig fan.
.
Jag gör väl ingen större affär av det... men ta mig tusan... jag är fortfarande rökfri och det är inte utan en viss förvåning som jag konstaterar hur lätt det har varit att låta bli att tända den där ciggen... ett och annat röksug har jag väl fått stå ut med men det är ju ingenting som stört mig så himla mycket... vad som är lite intressant är hur känslostyrt mitt röksug är... ett sunkigt mående triggar mig lite extra... men som jag skrev... allt som jag behöver är vetskapen om hur enkelt det är att bli rökfri... det rent fysiska abstinensen existerar knappt och mentalt är konstaterandet av hur skönt det är att slippa tända nästa cigg tillräckligt... jag VET ju att det egentligen bara smakar skit och inte ger mig ett endaste dugg att röka den där ciggen.
.
Visst kan den se lite lockande ut lite då och då... men mycket mer är det inte... skönt.
 
 

Stolta...

... ska vi vara.
.
Efter att ha lyckats hålla mig rökfri i 15 dagar så känner jag mig faktiskt stolt... och det är himla fräckt att vi har lyckats göra det tillsammans jag och min älskling... för att bli rökfri innebär samtidigt en känslomässig resa för mig av rang... mitt tålamod har varit lite naggat i kanten kan man väl säga... och min toleransnivå något begränsad... med andra ord... mitt känsloliv är väldigt aktivt... man kan väl säga att jag är väldigt nära mina känslor... på gott och ont... jag tycker att vi är fantastiska som kan stötta varandra genom att tillämpa massor av acceptans och ödmjukhet... och jag måste nog lite motvilligt få erkänna att jag tvekar om jag fixat detta ensam.
.
Den enda rök jag får i mig just nu är röken från elden i trädgården.
.
Annars så börjar den värsta abstinensen att klinga av... mina röksug kommer allt mer sällan... det var den tredje och fjärde dagen som var värst... idag så är jag mest förvånad över hur enkelt det är... och faktiskt har varit hela tiden... okej... jag har väl fått lite damp mellan varven men mycket värre än så har det faktiskt inte varit... och det där med känslolivet... jag VET av erfarenhet att om en vecka eller två så är jag i bättre balans rent känslomässigt än vad jag någonsin mäktar med när jag petar i mig nikotin... betydligt närmare mina egna känslor... och får därmed gåvan att kunna utrycka dem omedelbart istället för att trycka ner dem med nikotin... och när jag släpper ut mina känslor direkt så överreagerar jag inte längre... och mina känslor blir hanterbara på ett för mig väldigt befriande sätt... jag behöver inte bygga harm och ilska inom mig... när jag kan få ur mig mina känslor direkt så pyser även min ilska ut utan att jag lägger så stor vikt vid den... och helt ärligt... jag märker knappt av den ens en gång... bara det gör det värt att leva rökfri.

Abstinens...

...(substantiv, härleds ur lat abstinere, verb i neutrum) betyder i sin översättning 'avhållsamhet'.
.
Nu har det gått några dagar... och jag är fortfarande rökfri... någonting som jag kan känna mig riktigt stolt över eftersom jag ju samtidigt är himla röksugen... i alla fall just nu då hela mitt väsen bara skriker efter att tända en cigg... och det är väl egentligen inte så konstigt... är man rökare så är man... och som rökare vill jag naturligtvis röka... kruxet med mig som rökare är att jag aldrig får nog... jag vill bara ha mer och mer hela tiden... och då blir det ohållbart... inte bara för att det kostar mig en massa pengar utan mest för att ciggen helt enkelt inte fixar att ge mig det jag vill ha... det var helt underbart att röka de första ciggen för några veckor sedan... men mycket snabbt så blev det mest bara jobbigt och det spelade ingen roll hur många cigg jag tryckte i mig i ett sträck... jag ville bara ha mer... och resultatet rent känslomässigt var... otillfredställd... och frustrerad.
.
Det är inte många cigg som ger mig något annat än en känlsa av frustration och otillfredställdhet.
.
Hade jag klarat av att röka låt säga tre cigg om dagen och kunnat njuta av det så hade jag gjort det... men så är inte fallet... som den sanna beroende som jag trots allt är så är det allt eller inget som gäller... sorgligt men väldigt, väldigt sant.
 

Avtändning...

... från nikotinet.
.
Tror ju knappt att det är sant... men helt klart så reagerar min kropp och jag upplever just nu en avtändning från nikotinet... det är i alla fall vad jag tror när jag vaknar till på natten badande i svett... nu är det ju inte hela världen och jag har fortfarande överlevt trots några riktigt ordentliga röksug... då jag kastat lystna blickar på brinnande cigaretter... men, men... i det stora hela så tycker jag nog att det går över förväntan med mitt "sluta röka" projekt... det är liksom inte hela världen och mina röksug försvinner i stort sett lika snabbt som de kommer över mig... vilket är bra för mig att veta... för när jag betraktar och känner på ett av mina röksug så slås jag över med vilken styrka de "anfaller"... både fysiskt och psykiskt... och då mest psykiskt.
.
Tänk att den här lilla giftpinnen har förmågan att påverka mig så mycket som den gör... fortfarande.
.
Annars så är jag just nu på väg till stan för att föreläsa... det är nog ingen vild chansning att tro att jag kommer att nämna lite om det här med att "sluta röka"... att det egentligen inte är så himla svårt om jag bara inte krånglar till det... och jag gör det enkelt... inget snus... inga plåster eller tuggummi... ingen E-cigg... jag plockar helt enkelt bara bort nikotinet... och struntar i att tända nästa cigg hur röksugen jag än är... funkar skitbra för mig.
.
Just nu har jag varit rökfri i två dagar, 7 timmar och 1 minut.
 

Dag 2...

... utan cigg.
.
Att plocka bort nikotinet gick betydligt lättare än vad jag hade vågat drömma om... och jag förstår inte riktigt hur jag kunde skapa ett så stort problem av typ... ingenting... visst har jag fått några ordentliga körare när röksuget pockat på sin uppmärksamhet... men helt ärligt... större delen av dagen så tänkte jag inte så mycket på det... livet på livets villkor rullar liksom på ändå... och det finns andra saker som känns mer angeläget än att gå omkring och vara röksugen.
.
Denna gången så passade jag på att smula sönder de cigaretter som jag inte hann röka upp innan den 10 maj.
 
 

Det här med rökningen...

... är ju helt sannslöst.
.
I lördags så testade jag ett bloss på en cigarette... tyckte att det smakade helt ljuvligt... och igår smackade jag i mig ett helt paket... varav de sista ciggen mest smakade... öhhh...  inte ljuvligt i alla fall... och ännu en gång så sitter jag här och fattar att ingenting var annorlunda den här gången heller... fast det kändes så... trodde faktiskt för en liten stund att jag mycket väl skulle kunna kontrollera mitt beroende av ciggen... och "bara" ta ett bloss lite då och då om jag "kände" för det... tji fick jag... knas direkt... och återigen har jag fått lära mig att en är inte tillräckligt och tusen inte nog för mig... jag är en beroende ut i fingerspetsarna och kan inte kontrollera någon form av sinnesförändrande droger... och ja... cigg är en sådan.
.
Jag är chanslös... att på något sätt kontrollera mitt rökande går inte... allt eller inget... ja tack eller nej tack.
 
 

Röksugen...

... igen.
.
Fuskade lite igår och testade hur det smakade att ta några bloss på en cigarett... och just nu så gör jag mitt allra bästa för att försöka övertyga mig själv om att tända en cigg till... "bara några bloss" säger en röst i mitt huvud... "du har kontroll" maler en annan röst mellan mina öron... och hela mitt väsen skriker efter att ge upp... jag känner med all önskvärd tydlighet att en rökare alltid i grund och botten är en... rökare.
.
Jag kunde inte stå emot... var bara tvungen att ta ett bloss.
.
Jaha... skulle bara ta en bild på en cigg... och jag fixade inte att stå emot... och inte nog med det... jag bara älskade effekten... tyckte att det smakade helt ljuvligt... och vill egentligen bara ha... mer... och mer... och mer... en är för lite och tusen aldrig nog.
.
Fan... det kändes som att komma hem.
 

Ännu mer...

... av allt.
.
Snackade med en kompis igår... vi pratade om det här om att aldrig få nog... någonting som jag som beroende lider av... märkte det när jag plockade upp det här med rökningen igen förra året... allra helst när jag tog beslutet om att röka mina sista cigg på flygplatsen innan jag flög hem... herregud... här kan vi snacka om att kjedjeröka... i den lilla buren där rökarna fick sitta och skämmas så tryckte jag först i mig 4 stycken marlboro i sträck... för att omedelbart fortsätta med tre stycken hemmarullade balicigg i samma svep... det var och är fortfarande de senaste ciggen jag rökt och jag minns känslan efter mitt kjedjerökande... hur jag fortfarande inte var nöjd utan bara ville ha mer.
.
Min senaste cigg för lite drygt ett år sedan på Bali flygplats...
.
Jag vet idag att jag inte nöjer mig med en... och att tusen inte är nog... och jag tror att det gäller ganska mycket i mitt liv... jag vill nämligen allt som oftast ha mer... av allt.
 

En rökfri...

... rökare.
.
Så har det då gått ett tag igen... tid tar tid och jag har lyckats hålla mig rökfri i några månader till... ja det handlar t.o.m. om år för min del... tog ju ett kraftig återfall på ciggen för lite drygt ett år sedan när jag var på Bali... och det lärde mig en hel del... dels så blev jag minst sagt förvånad över hur jobbigt det var att lägga ner ciggen en andra gång... första gången gick ju som en dans och jag väldigt förvånad över hur enkelt det var att bli rökfri... det är naturliugtvis inte krångligare en andra gång... principen är ju densamma... att vänta fem minuter innan jag tänder en cigg... att låta röksuget försvinna genom att acceptera det... inget var ju annorlunda... egentligen... trots detta så skrek min kropp efter mer... ganska länge... jag måste erkänna att det var en ganska jobbig tid... inte jordens undergång... men jobbigt.
.
Jag har fortfarande ett paket tobak liggande i frysen om jag skulle vilja börja röka igen.
.
Men om det var jobbigt att lägga ner rökningen en andra gång så var det ingenting mot att skippa dra i mig nikotin från en E-cigg... här snackar vi beroendeframkallande... herregud... att sluta röka vanliga cigg är ju rena barnleken jämfört med att lägga av med en E-cigg... det räcker att jag skriver om det här för att jag ska gå igång... jag har ärligt talat aldrig upplevt något liknande... så om jag personligen skulle få ha en åsikt om hur man blir rökfri på bästa sätt så skulle jag INTE rekomendera en E-cigg... för här kan man enligt mig verkligen snacka om att byta ut pest mot kolera... nä... om ni vill bli rökfria rökare så rekomenderar jag er att göra det enkelt... skit i att tända nästa cigg helt enkelt..
 

Mitt misslyckade...

... nyårslöfte.
.
Jag har inte lyckats infria mitt nyårslöfte... än... och mitt nyårslöfte var kanske en aning rebelliskt... nämligen att börja röka istället för att som alla andra sluta röka på nyår... naturligtvis så var det mest på skoj men jag ska villigt erkänna att beroendepersonligheten i mig gick igång när jag blev påmind... så även om jag nu lyckats hålla mig rökfri i över fem år frånsett ett kraftigt återfall på Bali på en månad för ett år sedan och några bloss på en cigarr i somras så är resan som en rökfri rökare långt ifrån över... det finns stunder då det fortfarande är att vänta i fem minuter till innan jag tänder en cigg som räddar mig... en gång rökare alltid rökare... men precis som med jag fixar att leva som en drogfri narkoman så går det alldeles utmärkt att leva som en rökfri rökare... det handlar "bara" om att inte peta i sig den där första... att vänta i fem minuter till... och efter det... vänta i fem minuter till... om och om igen... vissa dagar suger det mer vissa dagar mindre.
.
Jag har fortfarande tobak från 2008 liggande i frysen hemma om jag skulle vilja börja röka igen.
.
Jag tror minsann att jag struntar i att infria mitt nyårslöfte även denna dag... men visst om jag skulle vilja så har jag fortfarande tobak liggande i frysen sedan tiden som en aktiv nikotinist... mest för att kunna känna att det är jag själv som väljer om jag vill vara rökfri... och att valet är så enkelt att jag förstår... ja tack eller nej tack... krångligare än så behöver det inte vara... och att ett röksug inte är samma sak som att röka en cigg... ett röksug är bara ett röksug... och även om det kan hälsa på lite då och då så går det över... alltid... tro mig.
 

Rök och...

... nikotinfri.
.
Jag blir lite förbannad när jag ser på TV-reklamen... när man vill lura in människor i ett annat nikotinberoende istället för att röka... och visst är det säkert mycket bättre att ersätta ciggen med snus... eller tuggummi... eller plåster... eller E-cigg... eller vad fan som helst med nikotin i... och vad som kan reta upp mig ännu mer är att nikotin har blivit en medicin och ska säljas som ett läkemedel... hur gick det till... egentligen... tobak är ju fortfarande "bara" tobak... lite likt knark kan jag tycka... om du handlar substansen på apoteket är det ju medicin men om du säljer det vidare illegalt så har det förvandlats till knark.
.
Ska jag ändå trycka i mig nikotin så kan jag ju lika gärna röka feta cigarrer... eller?
.
Jag har ju tidigare skrivit om E-ciggen som ligger här hemma... och helt ärligt så har jag inga större problem med mina röksuk... däremot så kan mitt sug efter att suga i mig vattenånga blandat med nikotinet i E-ciggen nästan övermanna mig mellan varven... det räcker att jag skriver om det här och nu för att jag ska gå igång... hua mig vilket sug jag fick direkt... tack och lov så behöver jag (precis som med drogerna) inte aggera ut eller fly ifrån ett nikotinsug... det går över ganska snabbt om jag slutar kämpa emot och bara låter det passera... och det är kanske därför som jag retar upp mig så himla mycket på TV-reklamen... den vill ju bara att jag ska fortsätta fly ifrån min egen besatthet och ersätta den med någonting annat som någon annan kan tjäna massa stålar på.
.
Nä vill man bli rökfri är lösningen förbluffande enkel... skit i att tänd nästa cigg... och ersätter du inte ciggen med någon annan form av nikotin... ja då blir du nikotinfri också... svårare än så är det faktiskt inte.
 

De hälsar på lite då och då...

... mina röksug.
.
Lite stolt är jag nog trots allt för att jag hitills har lyckats hålla mig till min plan... att fortsätta leva rökfri på denna sidan ekvatorn... det har varit relativt enkelt... men... jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte är röksugen... för det är jag... ibland mer ibland mindre... men röksugen är jag... några gånger varje dag faktiskt... och det är lite av att börja om från början igen... för visst har röksugen blivit allt tydligare och betydligt starkare efter min rökperiod på Bali... men jag är ändå förvånad över hur enkelt det är att leva rökfritt... och jag förstår också om det provocerar en och annan när jag påstår det... men ni måste ha förståelse för att detta är mitt sätt att bli rökfri.
.
När jag väljer att röka så blir det så himla tydligt för mig att det handlar om allt eller inget.
.
Jag kan inte hålla på att kludda när det gäller rökningen... kontroll och all form av feströkning är uteslutet... och att krångla till det med alla dessa sluta röka prylar hade bara fått mig att flippa över... nej för mig är det viktigt att göra det enkelt... ja tack eller nej tack helt enkelt... allt eller inget.

Och hur gick det då med...

... rökningen?
.
Idag är det en vecka sedan jag rökte mitt sista bloss på flygplatsen när jag lämnade Bali... och efter ett minst sagt intensivt blossande så hade jag ju bestämt mig för att återgå till mitt liv som rökfri rökare... och det är väl inte utan att jag var lite nyfiken på hur det skulle gå... att bli rökfri första gången var ju förbluffande enkelt tyckte jag... skulle det nu vara lika lätt att sluta röka efter ett återfall?
.
Svar... ja... möjligtvis lite enklare faktiskt om ni frågar mig... tre dagar fysisk abstinens sen är det klart... och nu när jag var lite beredd så kunde jag inte låta bli att förvånas över hur tydligt det var... visst blir jag röksugen lite då och då fortfarande men det är inte alls på samma sätt som de första tre dagarna... det är mest bara att jag blir sugen på att ta ett bloss för att jag faktiskt tycker om att röka... att jag är rökfri har ingenting med att det skulle vara äckligt att göra... att jag är rökfri just nu beror nog mest på att jag är lite obstinat... och jävlas lite med mig själv... bara för att jag kan... och okej då... lite för att det känns bra att lova något för sig själv och sedan kunna hålla det löftet.
.
Detta är fortfarande mitt senaste bloss... det har nu gått en vecka... och jag är fortfarande en rökfri rökare.

Kedjeröker...

... Så att jag glömmer bort att äta. . Min semesterrökning fullkomligt exploderar... Inte trodde väl jag att mitt återfall på ciggen kunde ta så stora proportioner ... Detta är ju helt sinnessjukt... Har nog aldrig någonsin rökt så här mycket... Och ett av resultatet av att röka är att jag tappar aptiten... Glömmer bort att äta helt enkelt... Snacka om att en är för mycket och tusen aldrig nog... Nu fattar jag vad som menas med den frasen... Jag hinner knappt fimpa en cigg innan jag tänder en ny. . Det ska faktiskt bli en liten smula intressant att se hur min kropp reagerar när jag fimpar min sista cigg idag... Och kanske är det som jag inbillar mig men jag tror ta mig fan att jag gått ner i vikt sen jag började röka... Jag har sett bilder på mig själv som påminner mig om hur jag såg ut för några år sedan då jag var en inbiten rökare... Och jag måste vara helt ärlig när jag säger att jag gillar de bilderna... Jaja... Jag ska ställa mig på vågen när jag kommer hem och kolla upp hur det förhåller sig... Kan rökningen ta bort min gubbmage så kanske jag får omvärdera mitt beslut om att leva rökfri. . Vad som talar för min rökfrihet är kanske det faktumet att det är betydligt billigare att leva utan ciggen... Här nere kostar de ju nästan ingenting men ska jag hålla detta tempot i Sverige så lär det bli jävligt dyrt... En annan sak som jag tänker på är tilliten till mig själv... Jag vill ju gärna vara en kille som jag kan lita på... Och har jag nu lovat mig själv att klippa med ciggen så betyder ju det något. . Annars så vet i fan... Sist så tyckte jag ju att jag blev lite mer känslomässigt mottaglig... Men jag tycker nog allt att jag är himla nära mina egna känslor just nu... Det ska bli spännande att se om det blir någon skillnad eller om det bara var något som jag inbillade mig när jag blev rökfri. . Jag har ju också fått för mig att det är förbluffande enkelt att bli rökfri... Kommer det att funka även denna gång? . En sak vet jag i alla fall... Och det är att det går att bli rökfri... Och att jag inte behöver köpa en massa plåster, tuggummi, snus eller något annat av allt det där som säljs till rökare som vill sluta röka... För jag har lärt mig att om jag inte tänder den där första så blir jag rökfri... Kanske blir det svårt men det är väldigt enkelt... Precis som jag läste i dagens text idag ... Den var ju som alltid... Klockren. . Om två timmar kommer en taxi och hämtar mig för att köra mig till flygplatsen... Kanske läge att käka lite innan... Eller så tänder jag väl bara en cigg till.

Rökpauserna...

... gick upp i rök.
.
Så försvann de ut igen... några av mina klasskompisar... de skulle ta en rökpaus och struntade i att det är himla kallt ute... rökpauser är viktiga grejer för rökarna... och det spelar ingen som helst roll vilket väder det är ute... drivis och hagel hindrar inte en rökare från att gå ut och tända en cigg... jag vet... jag är ju själv en rökare... även om jag nu har varit rökfri i... öhhh... 3 år 9 månader 11 dagar 8 timmar och 58 minuter (precis just nu... pip)... och det är ju helt fantastiskt egentligen... och helt otroligt om man tänker efter hur det såg ut för mig... att bli rökfri fanns inte på kartan... jag har aldrig fått för mig att sluta röka under alla de år jag rökte... att jag är rökfri just nu är närmast att betrakta som en ren slump... och jag säger inte att jag har slutat röka nu heller... jag kallar mig fortfarande för en rökfri rökare.
.
Att vara en rökfri rökare kan faktiskt betyda att jag vistas en liten aning mindre utomhus... på gott och ont.
.
En av nackdelarna (det finns fler) med att vara en rökfri rökare är att jag tillbringar allt mer tid inomhus... en rökare nu för tiden får ju faktiskt också en rejäl dos av frisk luft eftersom det ju i princip är förbjudet att röka inomhus i vårt land... och ibland så kan jag sakna rökpauserna utomhus... trots att det kan regna, snöa, blåsa... eller vara en helt underbar solig dag... utomhus är det varmt, kallt... och alldeles, alldeles på riktigt... inomhus är ju lite av en skyddad verkstad.
.
Det händer att jag hakar på mina rökande polare... jag kallar det för att "hängröka"... jag tar en rökpaus utan att röka helt enkelt... lite för att hänga med rökarna och ta del av deras samtal... för jag gillade ju rökpauserna och alla dessa samtal som aldrig hade blivit av annars... jag bävar redan för min Norgeresa om några veckor... förra gången jag medverkade på samma event så var rökpauserna det absolut bästa tillfället att prata med andra människor... vilket jag ju var tacksam över eftersom jag inte kände en endaste kotte... hur ska jag bära mig åt denna gång... hur ber man någon om eld när man inte röker?
.