Stockholm...

... besöker jag imorgon.

Ett snabbt besök i huvudstan för att föreläsa står på agendan imorgon... jag stannar i drygt fem timmar innan jag sitter på...


... planet hem till Halmstad igen.

Det är snabba ryck... och även lite tid över till mina studier... har ju några böcker som jag ska redovisa nästa gång vi sitter på skolbänken och bättre studiemiljö än på planet är svårt att hitta... även om väntrummet till tandläkaren idag också var en höjdare... just nu är det AA:s stora bok som gäller... och det är med glädje jag läser den...

... konstigt nog för första gången.

Jag har två böcker till som jag ska hinna med innan vi åker till Kramfors... inga problem...skulle det knipa så får jag väl ta bussen till jobbet nån dag *L*... för jag kan inte tänka mig en bättre miljö att plugga in en bok på... det är lagom med "brus" omkring mig för att jag ska kunna "stänga in" mig i boken... är det för tyst så har jag svårt att koncentrera mig hu konstigt det än kan låta.

Jag hinner inte mer än komma hem från Stockholm innan jag åker iväg igen... denna gången blir det att ta bilen upp till Göteborg för en föreläsning... och då tar jag nog också tillfället i akt och passar på att gå på ett möte i den stan... skulle bli mycket förvånad om jag inte träffar några bekanta som kanske har lust att ta en fika med mig... och nu när jag tänker på det så har jag en gammal vän däruppe som jag kanske kan lura med till vårt speciella kina-hak...

... det finns en historia bakom min nr 9 beställning på mitt kinaställe i Halmstad... och den har sitt ursprung i Göteborg... på Lai Wa... kina-hakens kina-hak om ni frågar mig... biff i tomat... det vattnas i munnen på mig av bara tanken.

Jaja... nu går jag händelserna i förväg... först så tar vi Stockholm... sen så tar vi... ja säg det... man kan ju aldrig vara säker... livet på livets villkor är en resa fylld av överraskningar...

Mina tänder...

... ska renoveras...

... länge, länge har jag skämts för mitt leende... det är inte vidare skoj att se ut som mig i munnen... inte för att jag går omkring och lider så mycket för det... men ärligt...


...det är inte skoj att se ut som mig i munnen.

Jobbigast är det när jag träffar riktigt gamla vänner... kommer ihåg när jag var på en återträff för klassen från 9:an... aldrig har jag väl känt mig såååååå tandlös som denna kväll... en fruktansvärd känsla som jag inte vill att någon ska behöva känna på... eller vid de tillfälle när jag ska träffa en tjej som intresserar mig... hua mig vad tandlös jag blir då... och det kan kanske tyckas lite konstigt att jag som inte har några vackra tänder har en tendens att tycka att en kvinnas leende kan vara det vackraste som finns.

Jag har inte ont av mitt utseende i mitt jobb... det är ju nästan en fördel att se ut som en gammal narkoman eftersom det är just vad jag är i mitt jobb... en nykter gammal narkoman... och det är inte så svårt att vara i samanhang där jag har en given roll att gömma mig bakom... nä... de jobbiga situationerna är oftast i de stunder då jag bara ska vara vaaaaanlig... för jag ser fan inte vaaaaanlig ut utan tänder... och det kan störa mig ibland... jag känner mig bedömd utifrån min tandstatus (och det spelar ingen roll att det inte är så eftersom det känns så).

Jag var hos specialisttandläkaren i Halmstad idag... på onsdag börjar jag renoveringen av min mun... det kommer att ta tid... det är ett omfattande arbete som ska göras... tänder ska plockas bort... implantat ska sättas in... bryggor ska byggas... och jag ska få... vad jag önskat mig såååååå himla länge... ett... 


... gnistrande leende.

Inga lösgaddar... wooow... det kommer att kosta mig en förmögenhet men jag tror inte att jag kommer att bli besviken... visst vet jag att det är insidan som räknas... men det skiter jag i... jag vill kunna le åt min omgivning utan att känna ett behov av att behöva förklara min existens...
 
...för helt ärligt... jag har faktiskt tyckt att det varit lite jobbigt att vara tandlös... även om jag av naturliga skäl inte pratat så mycket om just det... lättare att köra med en favorit i repris där... och använda sig av min talang för att kunna förneka verkligheten som den ser ut... någonting som vi narkomaner och alkolister oftast är vääääääldigt bra på... men idag så är jag faktiskt glad över att jag tackade nej till löständer för några år sedan... och stolt över mig själv för att jag unnar mig lite lyx...

... för tänder är fan lyx för mig *L*...

Specialisttandvården...

... i Halmstad ska kolla mina tänder imorgon.

Eller ska jag säga bristen på tänder... imorgon är det i alla fall tänkt att jag äntligen ska kunna starta någon form av renovering av min mun... och det behövs.

Jag har varit hos specialisttandvården i Halmstad tidigare... flera gånger... och jag har stort förtroende för de som jobbar där... om de har förtroende för mig återstår att se... jag hoppas på att få en ny chans... för en herrans massa år sedan så hade de hand om mig och mina tänder efter en olycka som jag hade råkat ut för... de opererade mig i många timmar och lyckades faktiskt laga mitt rätt trasiga ansikte... min käke hade gått sönder på några ställen när jag hade cyklat med huvudet före rakt in i en stolpe...

... jag hade tur som överlevde den smällen.

Men på den tiden så knarkade jag rätt hårt och naturligtvis så lyckades jag ju att strula till det med min rehablitering och det slutade med att jag var skyldig tandläkaren massor av stålar och att behandlingen avbröts.

Många år senare så lyckades jag få en remiss och komma tillbaka till samma tandläkare... jag fick be om ursäkt för att jag misskött mig när jag var aktiv... det var skönt... och han gjorde ett kostnadsförslag... för en hiskelig summa pengar så fanns det en möjlighet att laga mina tänder... pengar som jag inte lyckades få fram...

... men nu så kanske det finns en möjlighet i och med en ny tandvårdsreform... så jag åker gladeligen upp till specialisterna i Halmstad imorgon... betalar för en undersökning... gapar stort och håller tummarna för att det kan innebära att min mun kan förvandlas...
 

... till något i denna stilen *L*.

Jag är livrädd... förväntansfull... skräckslagen... fylld av tillit till den bästa tandvård som finns att få i detta landet... ja Halmstads specialisttandvård är faktiskt kända i hela världen för sin kompetens...

... finns det någon som ska kunna hjälpa mig att le utan att skämmas så kommer jag att träffa dem imorgon... det både skrämmer och lockar mig... jag kan inte göra mycket mer än att gå dit... be en bön och hålla tummarna...

så jävla duktig...

... är jag inte.

Man kan ju lätt få för sig att jag skulle vara en rackarns extra reko kille om man läser min blogg... det är ju inte så svårt att vara såååååå himla förståndig när jag bloggar... något som jag naturligtvis inte är ensam om heller... hur många är det egentligen som bloggar om alla dumheter man gjort och gör... och hur illa man kan bete sig.

Däremot så är jag lat... en egenskap som jag tycker mycket mer om än vad jag säger högt... för just lathet har fått en något för negativ stämpel på sig om man frågar mig... jag kan rada upp en hel del fördelar med att vara lat... som...

... att lata människor ler mer... av den enkla anledningen att du behöver använda 36 muskler för att se sur ut jämfört med 19 för att le (jag är lite osäker på om siffrorna stämmer exakt men ni fattar poängen).

... lata människor är narurligtvis ärliga... eftersom det tar så jäääääävla mycket energi att hålla reda på en massa lögner.

Jag är inte bara lat... jag vågar påstå att jag även är snäll... en egenskap som också hur konstigt det än låter... av många fått en lite felaktig stämpel...typ av karaktären... "man kan inte ha en ko i köket för att den är snäll"... på något för mig väldigt konstigt sätt så har snälla människor förväxlats med dumma människor... helt ofattbart om ni frågar mig... jag är av åsikten att det är väldigt smart att vara snäll...

... och ska jag vara helt ärlig så är jag ofta snäll för att det gagnar mina egna syften (inte alltid men rätt ofta)... jag mår helt enkelt bra av att vara snäll... både mot mig själv och andra...

... det innebär inte att jag är snäll hela tiden... för jag är inte så jävla duktig... jag har dagar när jag mår skit och inte pallar att vara snäll mot någon... precis som jag har dagar då det är hur lätt som helst att vara trevlig mot allt och alla... sån är jag... en helt vaaaaaaanlig vacker och värdefull människa... som ofta vill framstå som lite bättre än den jag egentligen är på min egen blogg... och kanske inte bara där... men va fan... jag gör mitt bästa och det är allt jag kan kräva av mig själv... och faktiskt så kan jag vara rätt duktig också... ja ta mig fan... jag duger precis som den jag är...

Lösningen...

... kanske är... alkohol?


... för en alkolist är det ju så...

Va fan...

... liknar detta?

Här tar jag tag i prylarna igen... kastar mig över disken... simsalabim... pust väck... trodde jag ja... för kolla här hur det såg ut i min...


...diskho några timmar senare...

... va fan!!!

Det har ju liksom inte hänt någonting... eller... det är ju precis vad det gjort... egentligen... jag har gjort saker som gör att min självkänsla stiger... det är ju himla viktigt att få vardagen att funka... vilket ofta betyder att jag får göra samma saker om och om och om igen... att prestera lite då och då i mer eller mindre extrema situationer är inte så svårt... nä att få det att funka i vardagen är betydligt svårare tycker jag.

De riktiga hjältarna är de som får vardagen att funka... och det är av dem som jag har något riktigt viktigt att lära... flummig andlighet och sånt som jag kan snöa fast i är inte så mycket värt om jag inte kan diska, städa och tvätta mina kläder...

... jag har en tendens att ha betydligt fler åsikter om ditten och datten när jag inte fixat markservicen hemma... det blir viktigare för mig att göra allt möjligt när jag inte gör det jag ska göra... så jag ska ta och tömma diskhon ännu en gång... stoppa i lite tvätt i tvättmaskinen... och till slut bära ut soporna till soptunnan... och när jag gör det upptäcka att det är min favoritdag idag... den dagen då jag älskar att titta på klockan och märka att det fortfarnde är ljust...


... sommartid är guld...

Förändringar...

... bör snart ske i mitt hem... det börjar bli akut.

Jag var ju sååååååå jävla stolt här för ett tag sedan... stolt och nästan lite löjligt duktig kan jag känna just nu... euforisk var känslan som for genom min kropp för inte så länge sedan... och det kändes lite som om jag hittat den ultimata lösningen... att det bara var en tidsfråga innan jag blev inbjuden att sitta i morgonsofforna på TV och sprida mitt fantastiska budskap.

TV-program skulle startas och historien stod inför en stor förändring... mänskligheten hyllade denna fantastiska insikt som jag utan att tveka en sekund delade med mig i tid och otid... sen gjorde jag som jag gjort alldeles för många gånger... "glömde" bort min insikt... och den föll i glömska... eller helt ärligt det var ett jävla slit för att kunna "glömma" bort denna fantastiska insikt... massa maniska timmar framför datorn... många vääääääldigt viktiga TV-program... ja ni fattar... det är inte så jävla lätt att glömma bort ett dåligt samvete när man inte knarkar längre...

... så nu sitter jag här... misslyckad och nedtryckt av mina egna tankar om mig själv... hur ska jag kunna straffa mig på ett sätt som får mig att förstå mina tillkortakommande... ska jag kanske ta min ursprungsidé och använda mot mig själv?

Ska jag istället för att städa 15 minuter om dagen göra något annat?

Ska jag istället slå på mig själv 15 minuter om dagen?

Eller... ska jag både slå på mig själv... och städa 15 minuter om dagen?

Kanske kan jag göra båda delarna... då får jag ju faktiskt 23 timmar och 30 minuter om dagen på mig att göra annat... typ vad som helst... som att sitta framför datorn eller kolla på TV:n *L*... för jag gillar ju varken städa eller att slå på mig själv... men fan en kvart om dagen kan jag ju klara av... och om jag tar och städar 15 minuter om dagen så kan jag ju ta och strunta i att slå på mig själv just den dagen som en liten belöning *L*... och ta den tiden till att le åt de jag möter istället... å träffar jag ingen så kan jag ju alltid le åt min spegelbild... en kvart pallar jag väl *L*...


... och se... jag har redan börjat...

... bara för idag så ska jag göra mitt bästa... 15 minuter om dagen... det får räcka...

Idrott...

... är mycket tycker jag.

Sååååå mycket känslor jag fick känna på när Frölunda fick stryk... kan ju inte påstå att jag var vidare glad när slutsignalen gick eftersom jag ju ville att de skulle vinna...

... jaja det är till att ta nya tag... om några timmar så är det fotboll... heja heja...

... innan dess så ska jag ta mig en liten resa till en ö där det förekommer massor av mobbing och där människor håller på att flippa över på alla möjliga sätt... Robinsson... ännu ett pogram som jag hatar att älska... eller var det älskar att hata?

Det är med en liten känsla av skam som jag slår mig ner framför TV:n och kollar på Robinsson... skam för att jag faktiskt vill se det...

Heja Frölunda...

... ropas det i åtminstånde ett smålänskt hem just nu...

...nämligen mitt... idag är jag en göteborgare...


... det är hockey på TV... och idag är en dag med mycket svett... dock inte mitt eget... jag nöjer mig med att vara experten i soffan... först frölunda och senare idag så är det fotboll... Sverige-Portugal...

... oj nu börjar andra perioden... heja heja Frölunda...

Barnsäkert...

... eller?

Jag ställer mig en smula frågande till en slags toalettrullehållare jag stött på lite här och där den senaste tiden... är den barnsäker eller är det bara ett väääääääldigt dåligt skämt?


... varför?

Att pappret kan ta slut är ju en sak... men att placera en extrarulle såååååååå nära och att inte kunna använda sig av den är lite snudd på tortyr... en vääääääldigt avancerad form av tortyr...

Äntligen...

... hemma.

Riktigt trött efter en låååååång dag... fan vad skönt att ha ett hem att komma hem till... det är verkligen lyx... vardagslyx *L*... hade en rätt intressant diskussion på kina-haket efter mötet idag... och jag börjar verkligen inse vilket högt pris jag får betala för att ha åsikter...

... det är så jävla lätt för mig att fastna i "rätt eller fel-diskussioner"... och det är inget som tillför mitt liv ett endaste dugg... så jag tar fan semester från åsikteriet en liten stund... så bara för idag så tror jag nog att jag tar mig friheten att leva efter devisen...

... att... "jag säger inte att mitt sätt är rätt sätt... bara att mitt sätt är mitt sätt"...

... det finns ju många sätt att se på livet... jag kan inte låta bli att klistra in en åsikt som jag hittade på en annan blogg... och vad vet jag... han är säkert helt övertygad om att hans åsikt är den rätta... eller hur?


     

"Dessa parasiter

Länk - Kommentarer (11 st)av Egon Svensson den 25 mars 2009 kl 08:34

Jag och min fru for igår till staden för att storhandla på Willys. Vi valde en parkeringsplats intill en park då vi hade lite andra ärenden i centrum. Vi blev förskräckta då vi fick se en hoper A-lagare ta upp plats på bänkar som egentligen skall vara till för vanligt folk. Där satt de och kolkade brännvin och var högljudda så att alla förbipasserande fick skämmas.


Barn och pensionärer, och andra med för den delen, blir ju skrämda av dessa parasiter som lever på skattebetalarnas pengar och inte vill arbeta. Ja, jag tycker att A-lagare och knarkare kan klassas som sanitära olägenheter. De förstör hela stadsbilden och att de inte kan uppföra sig som normala människor borde få gemene man att reagera. Jag tycker att det bästa vore att upprätta särskilda boenden för dessa skränande luffare, någonstans där de inte stör allmänheten. Alternativet kunde vara att skicka dem alla på behandling, och efter det vägra att ge dem ekonomisk ersättning om de inte vill arbeta.


För jag är övertygad om att A-lagare egentligen är lata och bekväma människor som mycket väl skulle kunna arbeta om man ställde lite krav på dem. Problemet är att det ställs tydligen inga större krav på dem. De kan gå till det sociala och hämta sina månatliga pengar och sedan gå ut och supa upp dem. Vissa av den har sjuk- eller förtidspension och det är än mer allvarligt.


Missbruk brukar populärt kallas för en sjukdom, som den "sjuke" inte har någon kontroll över. Det tror jag är rent nonsens! Missbrukaren är lat helt enkelt. Han vill inte arbeta och dra sitt strå till stacken. Han vill vara befriad från ansvar. Tänk om alla skulle sluta arbeta och sätta sig på parkbänken och supa istället. Hur skulle då samhället kunna fungera?


Jag tycker det är för bedrövligt att de ska få ta upp stadens bänkar och skräpa ner med sina gröna påsar, burkar och flaskor överallt. Jag tycker landets kommuner borde ta tag i detta problem. Vanliga människor ska kunna gå i parker på sommaren utan att bli ofredade av dessa parasiter."



... ja du Egon... vi tycker inte riktigt samma lika du å jag... intressant... vem av oss som har rätt eller fel kan nog variera beroende på vem vi frågar... men en sak har vi gemensamt... och det är att vi bägge har en åsikt...

Lyx...

... upplever jag idag.

Jag är på resande fot och tillbringar denna natten på hotell... och visst är det väl lite lyx med...


... nya rena handukar varje dag...

... och hur har jag klarat mig att leva utan att ha en...


... hårtork hängande på väggen?

Nä ärligt... lyxen jag upplever idag har inte så mycket att göra med att jag för tillfället befinner mig på ett hotell... just det faktumet är inte så lyxigt egentligen... det är faktiskt rätt tråkigt att bo på hotell... bekvämt men trist... jag är inte ett endaste dugg avundsjuk på dem som är tvingade att tillbringa massor av tid hemifrån... visst är det spännande och skoj att vara på resade fot... att träffa människor och spänningen som finns i att det kan hända något oförutsett.

Lyxen jag upplevt idag har ingenting med mitt boende att göra... men den lyx jag upplevt är verkligen en helt fantastisk gåva... för idag så kan jag i en helt annan stad gå på ett möte och träffa vänner som jag känner... det är lyx på riktigt... att ha vänner... överallt...

... jag är en väldigt rik kille... en riktig lyxlirare...



Bildoktorn...

... lägger strax min bil på operationsbordet.

Att vara anhörig och medberoende till sin egen bil är inte alltid så lätt... kanske finns det ett behov för att starta en självhjälpsgrupp till oss också... AB (anonyma bilägare)... jag tycker att det kan vara befogat... gör inte alla det som varit ute på en lite längre resa och inte riktigt är säkra på att bilen är riktigt "frisk"... ni vet det där tillståndet då man tycker sig höra "konstiga" ljud och skruvar ner radion för att höra bättre...

... detta tillstånd är väldigt stressande kan jag tycka... och det är inte ovanligt att jag får en klump i magen och börjar fundera i termer som... "kollade jag oljan sist"... "vad konstigt det låter på vänster sida"...


... min fiiiiina bil...

... jag kan också märka av hur svårt det kan vara att ha 100% tillit till bildoktorn... hur jag konstigt nog har en tendens att lyssna lite extra mycket när bilen nyss legat på operationsbordet... då hade det varit skönt att kunna gå på ett möte... träffa andra som kan känna igen sig och slippa känna mig så ensam om denna känsla...

... jaja... jag ska åka till Karlskrona om några timmar... och gå på ett annat självhjälpsmöte... hoppas det finns någon bilburen där som förstår vad det är jag pratar om...

Löparband...

... vet jag inte om jag vågar mig på...

 
... det verkar ju helt livsfarligt.

Men någonting är jag nog tvungen att göra snart... för just nu så gör jag mitt bästa med att för första gången i mitt liv testa hur det känns att gå upp i vikt på relativt kort tid... och det är med visst intresse jag följer min egen utveckling...

... jag har ju alltid sagt att jag tyvärr inte har den djupa känslomässiga förståelsen för de av mina vänner som tycker att det här med vikten är en jobbig grej... och hur fan skulle jag kunna förstå det när jag hela mitt liv vägt lika mycket... det har inte spelat någon roll vad jag stoppat i mig... eller struntat i att stoppa i mig... min vikt har varit den samma de senaste 35 åren... tills nu då...

... för nu händer det grejer... jag har inte vägt mig men helt klart är att jag växer... det är inte bara skinn jag får mellan fingrarna när jag klämmer mig på magen längre... spännande... kommer jag att bli besatt nu... börja tänka på vad jag stoppar i mig... eller börja att träna... hemska tanke... fast ändå intressant på nåt sätt... mina kompisar om är besatta av träning pratar om att de mår bra av att träna... kan det verkligen vara möjligt?

Uttråkad...

... testa detta då... OBS inget för Elviror...
... hua mig...

Fortfarande rökfri...

... med allt vad det innebär.

Vad ingen har snackat så mycket om när det gäller rökfrihet är de negativa konsekvenserna... jag kommer ihåg drogföreläsningarna som fanns när jag gick i skolan... det kom en snubbe till skolan och berättade för oss att det var jättefarligt att knarka och dricka sprit... inte ett ord om att det fanns någon annan effekt än att man typ dog eller blev medvetslös... och att allt gick åt helvete...

... snacka om att jag blev förvånad när jag testade droger... tvärt emot vad jag nyss lärt mig så blev min första kontakt med drogerna väldigt positiv... man kan säga att jag tyckte om att just jag var annorlunda... undantaget som bekräftade regeln... många, många år av mitt liv så kunde jag inte riktigt förstå att jag hade ett problem med droger... mer än att jag möjligtvis var feldoserad... jag blev helt enkelt grundlurad... av mig själv.

... å ta mig fan... är det inte likadant med rökningen... här har jag lyssnat på massor av människor som berättat för mig om hur underbart fantastiskt det är att vara rökfri... jaså?

Mina kläder har krymt flera storlekar och ska det fortsätta så innebär det att jag inte har något att ta på mig inom en snar framtid... på yogan märker jag också av min rökfrihet... det känns ungefär som om jag inte får någon luft och gör skitont i mitt bröst när jag ligger i "barnets position" som är tänkt som en viloposition... jag har fått hår i halsen som gör att jag går omkring harklar mig dagar i sträck... och jag är fortfarande röksugen...


... får faktiskt tankar på att smygröka lite...

... vilket jag inte gjort... än *L*... visst jag har fått tillbaka luktsinnet... men om jag ska vara riktigt ärlig så vet jag inte riktigt om jag tycker det är så positivt... det finns massor av dofter som jag hade klarat mig utan...

Men en sak har jag lärt mig av erfarenhet... och det är att inte lita på mig själv i detta fallet... utan istället veta att jag har fel... att det är positivt att vara rökfri... för jag tänker inte lura mig själv en gång till *L*... nä denna gången så ska jag istället våga tro på vad jag har lärt mig... att rökning är skadligt...

... och nu så har jag faktiskt varit rökfri i 2 månader 23 dagar 22 timmar och 7 minuter... å vet ni vad... det är jag fan stolt och glad för... trots alla negativa konsekvenser *L*...

Äntligen...

... så kom jag då igång med min yoga igen.

 
Jag är ju inte i närheten av denna killens smidighet...

... men det har ju ingen som helst betydelse eftersom min yoga är... just det... min yoga.
Och det kan skilja sig mycket från dag till dag i både smidighet och focus... min yoga handlar om här och nu... och är för mig ett ypperligt verktyg för att få lite balans i min vardag...

... jag har varit iväg och föreläst rätt mycket den senaste tiden och inte hunnit med mina yogapass... och det märker jag på mitt mående... mer stress... rastlöshet... ja mindre focus helt enkelt... och det är med en mycket behaglig känsla jag sitter här framför datorn nu... lugn och avslappnad efter ett helt ljuvligt yogapass...

... det handlar inte om att bli lika smidig som killen här ovan... nä det handlar bara om att träna mig på att vara här och nu... ett tillstånd som jag verkligen uppskattar... för här och nu... finns inga problem... ingen stress... inga rädslor... bara ett lugn... alltid... kan jag uppleva en minut av här och nu varje dag så är jag rik... på riktigt...

Roddmaskin...

... pratades det om på lunchen idag.

Att denna klassiska träningsform var rena mirakelkuren... jag fick höra uttryck som "roddmaskinen har gett mig ett nytt liv"... först så reagerade jag med lite misstänksamhet... och ifrågasatte vad det var för liv denna människa hade haft tidigare om en roddmaskin gav personen i fråga ett nytt liv...

... samtalet runt bordet fortsatte... det handlade fortfarande om att träna... bli svettig... att springa så länge att man kom in i ett annat tillstånd... det pratades lyriskt om känslor som inte ens drogerna hade lyckats frambringa...

... och nu sitter jag här och är besviken på att jag glömt mina yogakläder hemma... och kan nästan känna mig en pytteliten smula nyfiken på det där med roddmaskinen...

Mina matvanor...

... påverkar nog min vikt...

... ja, jag vet ju inte säkert men tycker mig ana vissa tecken som tyder på detta... tror jag... jag vet ju inte eftersom jag inte äger en våg... men nog fan har de flesta av mina kläder krymt de senaste månaderna... kan det hänga ihop med min rökfrihet?

Eller är det bara ett resultat av mina matvanor... har det ett samband med att jag sätter i mig kilovis med...


... godis varje vecka?

Jag har aldrig gått varken upp eller ner i vikt så det är faktiskt med ett visst intresse jag följer utvecklingen... kommer mitt mående att förändras... har jag en bantar-gen... är jag en springapåbandetpågymmetkille... frågorna hopar sig...

...det är spännande att leva... kommer jag att dö?

Varför är jag mot metadon...

... och subutex?

Jag gillar ju inte att vara mot saker och ting... jag vill ju vara en människa som är för istället... så varför i helvete reagerar jag sååååå jävla starkt mot subutex och metadon?

För jag går verkligen igång på den debatten... och jag blev faktiskt väldigt förvånad när jag riktigt fattade hur mycket jag är emot detta experiment... så det är på sin plats att jag frågar mig själv vad det här egentligen handlar om... för mig personligen... för varför bryr jag mig... jag petar ju inte i mig metadon eller subutex...

... är jag full av fördommar?

För inte så länge sedan så tyckte jag att det var rätt så bra med en läkemedelsbehandling för de som ville ha den... ville någon gå på subutex och metadon så var det inget som jag reagerade så mycket på... att det fanns människor i min närhet som reagerade på det och blev triggade av dessa människor fattade jag faktiskt inte riktigt... men det är ju klart... jag bryr mig ju inte så mycket om att det finns människor som dricker alkohol heller... möjligtvis så kan jag tycka att det kan vara lite jobbigt med påtända människor... eller när någon är så där jobbigt skitfull.

Nä det handlar inte om det... att det finns människor som väljer att peta i sig lite av varje är inget som jag kan göra så mycket åt... jag personligen känner mig väldigt trygg i mitt val när jag väljer att leva drogfritt (idag också *L*)... och så länge jag gör det så får jag inga drogsug har jag lagt märke till... det blev väldigt tydligt för mig en gång då jag var ute på krogen... en vän puttade till mig och berättade att han tyckte det var lite jobbigt med alla fulla människor runt omkring oss... och jag fick mig en liten tankeställare just där... jag hade inte lagt märke till några fulla människor... jag är övertygad om att det beror på att jag inte var ett endaste dugg sugen på att dricka alkohol... inte ens undermedvetet.

Oj nu svävar jag iväg *L*... subutex och metadon var det ju... och varför jag är mot denna behandling... jag som inte ens vill vara mot droger utan istället för drogfrihet... av den enkla anledningen att jag tror att det funkar betydligt bättre att vara för någonting istället för mot...

... mina fördommar har nog inte så mycket med själva preparatet att göra utan mer på hur lätt det är att blunda för själva problemet... och att det finns ett starkt intresse i att göra det... inte så sällan ekonomisk... hörde en lite rolig grej på en föreläsning för ett tag sedan... om att det finns ett gäng forskare i Schweiz som vart tredje år hittar en "alkolist-gen" och att detta på ett helt magiskt sätt brukar hända ungefär samtidigt som de söker nya anslag för sin forskning *L*... man skulle ju nästan kunna tro att det fanns ett samband...

... Nä det som fick igång mig riktigt ordentligt var faktiskt när jag började intressera mig lite för vad fan det handlade om... egentligen... och att titta in på läkemedelsföretaget som tillverkar subutex och klicka runt lite på deras hemsida skrämde skiten ur mig... och jag började se vad det var som störde mig mest... aktiva narkomaner är naturligtvis en väldigt tacksam grupp att sälja droger till... det ligger ju så att säga ett visst egenintresse i att kalla knark för medicin istället... och det gäller inte bara för knarkaren... läkemedelsföretaget gör vågen... såklart.

Ett tag så trodde jag att min ilska berodde på att jag var rädd... men nä... jag är arg för att det finns en anledning... det enda den här behandlingen kommer att ge oss är ett samhälle som på ett ännu tydligare sätt delar upp oss i ett A och B-lag... länge, länge levde vi i en sanning som sa... "en gång narkoman alltid narkoman"... jag är ett levande bevis på att det inte längre är sant... metadon och subutexprogrammet ett bevis på att det finns krafter som gör allt som står i deras makt för att för alltid tattuera in narkoman i pannan på mig...

...det gör mig förbannad... på riktigt... för jag är trött på att inte få vara med... att vara annorlunda... och att inte duga som den jag är... det är för bekvämt för mig... jag vill leva på livets villkor... fullt ut...

... jag tackar nej till offerkoftan... och väljer att gå ut i livet som en vaaaaaaaanlig vacker och värdefull människa...

Sååååå enkelt...

... det är... egentligen.

Ja jävlar... det som kan vara svårt, är att förstå, hur enkelt det egentligen är... det mesta som verkar krångligt.

Ta bara det här med förändringar... hur jobbigt kan det inte kännas innan jag gör en förändring... hur mycket kan jag inte plåga mig själv för att slippa förändras... och hur jobbigt kan det inte vara att slippa se behovet av en förändring...

... å varför är det då sååååå jobbigt för mig att stanna kvar i ett problem för att slippa göra förändringar... det kan handla om i stort sett vad som helst... t,ex problem i förhållandet... på jobbet... med droger... eller rökning... ja typ vad som helst... jag har en tendens att stanna kvar i mina problem lite längre än vad jag skulle behöva... å jag börjar att förstå varför... det är helt enkelt för enkelt att göra en förändring... jag vill gärna krångla till det lite...

... kanske för att jag inte vill verka dum inför mig själv... för det kan ju vara liiiiiiite jobbigt att se sina egna misstag och tillkortakommande... och det är ju inte utan att det finns en liten smula skamkänsla i ett faktum som jag inte riktigt vill se... ta det där med att jag är alkolist och narkoman... vilket jävla jobb jag har lagt ner i en herrans massa år för att slippa se det problemet... eller att göra om det så att det passar mig... krångla till det för att slippa se enkelheten... för en 3-åring fattar ju lösningen på det problemet... det är ju bara att strunta i att peta i sig något...

... för mig blev den förändringen möjlig genom ett accepterande... jag behövde inte göra ett endaste dugg mer än att acceptera en sanning som jag inte ville se... att jag inte fixade att peta i mig droger...

... sen var det ju skitenkelt... ett drogproblem är ett av de enklaste problemen som finns... lösningen är så självklart enkel... två små ord *L*... nej tack... å vipps... inget drogproblem längre...

... att det har blivit modernt att lösa ett drogproblem med andra droger och kalla det för medicin istället är ju naturligtvis en enda stor bluff... det behöver man ju inte vara vidare smart för att fatta... och om man fattar varför så är det väl inte så svårt att förstå heller... för det handlar inte om att man vill lösa ett drogproblem... nä det handlar ju om att man vill lösa ett problem med narkomaner... inte genom att ge dem möjligheter att bli drogfria... nä det är ju för jobbigt... då är det ju bättre att kontrollera dessa narkomaner... och det är ju hur enkelt som helst... man gör som man alltid har gjort i alla tider...

... man blir langaren... för det är så enkelt för den som håller i påsen att dressera narkomaner och att få dem att göra i stort sett vad som helst... det är den som har påsen som bestämmer... en narkoman är beredd att göra mycket för att få drogen... och jag är faktiskt förvånad över att myndigheterna inte har använt sig av denna metod tidigare... det finns mycket pengar att tjäna på det... det är verkligen ekonomiskt gångbart...

... det enda man ska akta sig för är om narkomanen får för sig att bli drogfri på riktigt... för då mister man makten över den människan... men jag skulle bli förvånad om man inte har tänkt på detta... tror inte att de som väljer att gå på subutex eller metadon behöver oroa sig vidare mycket för att deras doktor trappar ner på doseringen så länge de bara gör som deras kran (staten och läkemedelsföretaget) säger åt dem att göra... kanske kan de få en belöning i form av något att somna på till kvällen om de är riktigt lydiga och snälla... en "duktig" narkoman som inte stökar till det för "oss andra" är ju värd all "vård"... eller hur?

Personligen så tycker jag att det är för jävligt... men det är ju klart... helt uppenbart så finns det krafter som säkert undrar varför man ska göra experiment med möss när det finns massor av narkomaner att leka med?

Vilka ska vi ta sen... de hemlösa... pensionärerna... eller kanske de som röstas ut i Robinsson... å sen när vi sorterat ut alla som inte riktigt passar in så blir nog allt jättebra... det är ju sååååå enkelt...

Massor av tobak...

... har jag fortfarande här hemma.

Öppnade precis kylskåpet och blev påmind om att jag fortfarande väljer att vara rökfri... för det är precis som med drogerna... jag "glömmer" bort att jag egentligen är en rökare i allt längre perioder... när det gäller drogerna så har jag ju tack och lov mina möte där jag kan påmina mig om att jag är en alkolist och narkoman... och känna tacksamhet över att jag slipper peta i mig droger... ja helt enkelt stanna upp och se hur jag har det idag... och reflektera lite över vad min drogfrihet ger mig för vinster i mitt dagliga liv... för sanningen är ju att mitt liv är bättre på alla... precis alla område i mitt liv om jag jämför med hur det var när jag tvångsmässigt petade i mig sinnesförändrade medel...

... och det "glömmer" jag bort... bara för att jag tar min drogfrihet för givet... jag har inte haft några drogsug på flera år.

Då är det fortfarande lite annorlunda med rökfriheten... fortfarande så kan jag känna mig röksugen några gånger om dan... men det börjar smyga sig in en viss "glömska" här också... jag tänker mindre och mindre på att röka... och ibland (inte så ofta) kan jag sakna de första dagarnas intensiva focus på att inte tända en cigg... det var ju som värsta meditationen eftersom jag inte hade tid med någonting annat än att göra... en inte-grej... att inte röka tog all min tid *L*.

Det händer att jag känner en impuls som säger åt mig att tända en cigg... men jag gör fortfarande som jag gjorde första dagen... väntar 5 minuter till innan jag tänder den första... det funkar...

Yogan...


... fattas i mitt liv just nu.

Jag har ju varit iväg och flängt land och rike runt i några veckor igen... och missat min yoga... visst skulle jag kunna köra yoga själv nu... jag har ju liksom tränat yoga i så många år så att det är ju inga som helst problem för mig...

... men det funkar inte så för mig... jag behöver gruppens hjälp för att komma till skott... när jag är ensam skiter jag helt enkelt i det... för det är något konstigt med just yogan... jag vill aldrig gå på yoga... och jag vill alltid nyss varit på ett yogapass för jag mår sååååå himla bra av det... men jag vill alltså aldrig gå dit... skumt...

... jag märker att jag inte tränat på ett tag nu... liiiiite svårare att hålla focus... liiiiite mer rastlös... små små förändringar kommer smygande... som gör att jag...


... saknar min yogaguru i Indien.

... att tillfriskna är lite som att gå uppför en rulltrappa som rullar neråt... slutar jag gå så går det bakåt...

En tidningsartikel...

... som handlade om min föreläsning i tisdags kan jag ju bara inte kan låta bli att klistra in här... självcentrerad???
... JAG?????

- Ordet INTE kan man inte ta till sig, eller sätta en bild på. Jag visste också att morötter var nyttigare än droger. Jag är inte dum i huvudet. Foto: Yvonne Cedergren
- Ordet INTE kan man inte ta till sig, eller sätta en bild på. Jag visste också att morötter var nyttigare än droger. Jag är inte dum i huvudet. Foto: Yvonne Cedergren

 
 
 

"Bara en gång till..."


ANT-dagar på gymnasiet om självförtroende och beroende


Av: Yvonne Cedergren

GISLAVED. Den sista delen i Gärdeskolans ANT-kampanj för årskurs ett handlade om drogberoende och om att våga vara vacker och värdefull.
- I 50 år pratade jag skit om mig själv. Det är jag tyvärr inte ensam om att göra.

Peter Jacobsson, alkoholist och narkoman enligt honom själv, berättade för gymnasieeleverna om sitt liv och hur han ser på detta med droger och beroende. Sin sanning.

- Jag har knarkat och supit i 30 år. En dag tog min tjej barnen och stack- det räddade mitt liv. Den 10 maj 1998 kom jag själv på att jag har ett problem, och jag var den siste som fick veta det...

Under nästan andäktig tystnad lyssnade ungdomarna medan Peter berättade om hur han redan som nioåring började sniffa thinner, och hur han sedan snabbt gick vidare mot andra och tyngre droger.
Hur hasch, det många kallar en "lätt" drog, gjorde honom slö, slapp och likgiltig och nästan gjorde att han tog livet av sig.
Och om hur amfetamin fick honom att må så bra att han tyckte att det borde delas ut till alla människor.
- Jag vet att jag tänkte: WOW, bara en gång till!

Högt pris för att må bra

Men allting har ett pris och för Peter blev det högt. Till slut, menar han, drogar man inte längre för att må bra, man drogar för att inte må dåligt. Och han förlorade såväl jobb som bil och familj.
- Hade jag inte supit sönder huset så det inte var värt ett dugg, så hade de tagit det med. Då hade jag varit bostadslös också...

I hela sitt liv har Peter tagit på sig olika masker för att slippa visa sitt rätta jag. Men idag 51 år gammal, är han egentligen fortfarande samma kille som han var när han var nio.
Rädd för att inte duga och rädd för att bli övergiven. Skillnaden är att han, just nu, säger nej tack till droger och istället möter sina rädslor. Vågar tänka på sig själv som vacker och värdefull.

- Mitt problem har aldrig varit alkohol och knark, det blev lösningen på dem. Mitt problem har hela tiden varit jag själv.

Föreläsningen blev både stark och uppskattad och ämnet är något som Tomas Hallin, rektor tekniska sektorn, tror är jätteviktigt för skolor att ta upp.
- Ja, det här är något som alltid måste aktualiseras. Vi vuxna måste försöka påverka ungdomarna i rätt riktning. Och antingen det handlar om drog- eller spelberoende, eller något annat beroende, så har det ofta med brist på självförtroendet att göra.
 
Peter Jacobsson började sin föreläsning med att berätta att han var både nervös och rädd. men att han har något viktigt att berätta...Foto: Yvonne Cedergren
Peter Jacobsson började sin föreläsning med att berätta att han var både nervös och rädd. men att han har något viktigt att berätta...

Foto: Yvonne Cedergren

Vad hände...

... egentligen?

För en vecka sedan så körde jag en hel natt genom värsta snökaoset... vi snackade vinter så det bara skrek om det.
Och imorse när jag var på väg till jobbet så råkade min blick svepa förbi rabatten utanför min ytterdörr... och fick jag syn på den... våren...


... i formen av några snödropparna. 

Det känns som om det bara var några timmar sedan jag förbluffad stod och tittade på vad några vildsvin hade ställt till med i min trädgård... jag såg spår av dem i snön... och hur de hade "skottat" gångar i min trädgård i sin jakt efter käk skulle jag tro... de måste ju hajat att det redan hade börjat växa prylar under löven som de ville äta upp... de missade snödropparna *L*.

Jag har pratat med expertisen om det här med vildsvinen... de säger att de är räddare för mig än vad jag är för dem... för jag är lite nojad över att springa på en galt på några hundra kilo utanför min ytterdörr... visserligen har jag en viss grisvana...

... det var nämligen som så att när vi flyttade in här hemma för en herrans massa år sedan så fick vi en gris i inflyttningspresent... jag döpte den till Åke... sen kom jag på att det var en hon... men hon fick behålla namnet... Åke... vi var polare jag och Åke... varje lördag så delade vi på en öl... Åke gillade bärs... brukade lägga sig på rygg när hon druckit upp och vilja bli kliad på magen kommer jag ihåg...

... jag försökte stänga in henne genom att bygga en inhängnad åt henne men hon var listig... å stark... så hon rymde ständigt... låg alltid på vår trappa så att jag snubblade över henne när jag skulle till jobbet på morgnarna... men hon var flippad och väldigt tam så hon stannade alltid kvar i närheten...

... det var himla jobbigt när hennes liv som gris var på väg att ta slut... det var ju bestämt att hon till slut skulle bli julskinka... och det är fan jobbigt att tugga i sig en polare... kände mig som en väldigt dåååååålig människa... inte ett endaste dugg lantlig... nä jag fattar ju att en köttätare som jag äter upp djur... att även de finaste kotletter har haft ett liv... men så länge jag handlar dessa i affären så blir det inte så uppenbart för mig... Åke var svårtuggad...

... känns faktiskt lite jobbigt att skriva om det här... lite skämmigt så...

Fan...

... jag har skrivkramp.

fanfanfanfanfanfanfanfan...

Åsikter...

... är fusk.

Ja så tänker jag just nu... har liksom lite svårt att hitta på något att skriva om här på bloggen just nu... så det skulle vara lätt att ta till det klassiska trixet... åsikter... att tycka till om saker och ting.

Det är iallafall min åsikt...

Att få föreläsa...

... är en gåva.

Visst det är inte alltid så jävla lätt att vara "på tårna" och leverera på ett sätt så att jag blir nöjd... jag har rätt stora krav på mig själv och min "lägsta nivå" när det gäller mina föreläsningar... och jag vet att det är fullt tillräckligt att "göra mitt bästa"... men ändå så är det såååååå jävla lätt för mig att vara självkritisk... och jag är minst sagt medveten om det...

... och eftersom jag pratar lite om hur bra jag är på att "dömma" mig själv och hur lätt det är för mig att helt automatiskt börja prata skit om mig själv... som jag ju gjort den största delan av mitt liv... så förstår jag hur djupt det sitter... och hur svårt det kan vara att bryta gamla mönster... från ful, fel och värdelös till...


...vacker och värdefull är ju trots allt en liten bit *L*.

Ja jag blir medveten om mycket hos mig själv när jag är ute och föreläser... som hur viktigt det är för mig att träffa människor... hur mycket jag har att lära mig... och att få lov att se hur mycket kärlek det finns i världen... ja det är fan vackert *L*... och jag behöver verkligen denna hjälp för att förstå varför jag ska vara snäll mot mig själv och min omgivning... att det är väääääääldigt smart att vara snäll *L*...

... så tack till alla vackra människor som får mig att förstå hur värdefullt livet är...

En dag på jobbet...

... kan ju vara lite hur som helst...

... men jag skulle inte vilja byta med denna killen...

 
... undrar hur han förklarade detta...

Stress...

... är något jag behöver akta mig för.

Det är inte på det viset att jag blir vidare stressad av att ha mycket att göra... eller när det är full fart och brinner i knutarna... nä det är nog snarare som så att jag kan bli rätt lugn av att ha mycket att göra och inget jag stressar upp mig så mycket på...

... nä stress för mig är en helt annan sak... mer en inre oro över att inte ha gjort det jag borde göra... jag ska ge er ett exempel... jag har inte hunnit med att svara på komentarerna på denna bloggen... varken igår kväll eller idag (än så länge)... å nu så känner jag mig lite stressad över det... vilket inte är någon större fara eftersom det är något som jag kan åtgärda om några minuter... ska bara *L*... fixa en grej först... som skriva denna bloggen eftersom jag har bestämt mig för att få något skrivit varje dag här... en typisk stressgrej *L*.

Jo men så är det... jag kan bygga upp en massa stress av småsaker som jag behöver göra men skiter i... å det går snabbt... och är något som jag behöver ta på allvar för stress kan vara direkt farligt för mig... samlar jag på mig för mycket så finns det alltid en risk att jag överreagerar på något som inte har ett dugg med saken att göra... stress kan göra mig överkänslig... och inte fan vill jag reagera som denna killen... tror att han kanske...


 ... skämdes en liten aning när han lugnat ner sig. 

Stress kan vara farligt även för omgivningen... å skam är direkt livsfarligt för mig... sånt kan jag bli full på... å blir jag full kommer jag snart att vara påtänd... å sen är det igång... mitt missbruk... och då vet jag ju hur det blir... för då går det ju alltid åt helvete... så nä... inte idag... jag ska lägga mig drogfri vad som än händer.

Nu ska jag bara publicera detta... svara på några komentarer... sen har jag gjort vad jag behöver för att hålla stressen på avstånd denna dagen och kan ägna resten av kvällen till att slappa framför TV:n... helt nöjd med mig själv... för idag har varit en bra dag... att vara iväg och föreläsa är verkligen en gåva... jag vet precis var, hur och när... och den strukturen ger mig tillfälle att vara närvarande i många möten med andra människor... å jag gillar bägge sakerna... både närvaron och människorna *L*...  

Distriktsmöte...

... är jag på väg till nu.

I vår "hemliga klubb" finns det en struktur som skulle göra många företag gröna av avund... och idag så ska jag företräda medlemmarna i vår "bonnagrupp" i lilla Lidhult... för vi är ju en del av vårt distrikt... som är en del av vår region... vilket är hela Sverige... som naturligtvis har företrädare i Europa... som ju tillhör Världen.

Det som är så häftigt med vår klubb är att det inte är gruppen som företräder hela världen som styr... nä de sitter bara där för att företräda... bl.a. den enskilda medlemmen i Lidhult...

... flippat...

Ensam...

... är stark...

... kommer ni ihåg honom... papphammar...
.
 

Självbo...

... var ett nytt uttryck för mig.

Men jag gillade det... jag är alltså en självbo till stora delar kunde jag lära mig när jag läste en artikel i blaskan på nätet... och det är skillnad mellan att vara singel och självbo läste jag vidare med allt större intresse... en singel sökte ofta efter en partner medans en självbo gillade att bo själv... och jag gillade tolkningen... fritt översatt ungefär att en singel är en halv och en själbo är en hel... fattar ni?

Själv så vacklar jag fortfarande lite... ena dagen är jag singel å andra dagen är jag självbo.

Det händer att jag sitter och fantiserar om att träffa någon att leva tillsammans med... små korta stunder *L*... oftast när jag sett någon fantastisk romantisk film med lyckligt slut eller nåt sånt... för det finns ju en oerhörd dragning för mig när jag tänker på själva förälskelsen... jag gillar verkligen att vara förälskad... denna galenskap är ju såååååå jävla skön att känna...


... men så tänker jag vidare...

... jag uppskattar verkligen att leva ensam... jag gör precis vad jag vill... när jag vill det och med vem jag vill... det är spännande att vara självbo tillsammans med mig... jag är tillräckligt galen för att precis vad som helst ska kunna hända... spontant... och den friheten fullkommligt älskar jag...

Hur som helst så var det första gången jag hörde talas om att jag kan kalla mig själv för... självbo... och jag tycker om att smaka på det uttrycket... singel är lite för sökande... det får gå bort denna dagen... för idag (bara för idag) ska jag njuta av livet i fulla drag som självbo... mmmmm... spännande och lustfyllt känns mitt liv just nu... som en självbo i morgonrock i mitt eget kök... fri att göra precis vad jag vill av denna dagen... häftigt...

Missar...

... mitt fredagsmöte idag.

Om en liten stund drar jag iväg för att föreläsa i några timmar... och missar mitt fredagsmöte... lite surt faktiskt för jag gillar fredagsmötena... å att gå ut och käka efteråt... jaja får väl ta igen det imorgon...

... för inte fan har jag råd med att tänka på sånt jag INTE kan göra... inte nu... nä nu ska jag ju iväg och träffa nya människor... och jag gillar ju att träffa nya människor... och det hände precis i denna sekund som jag skrev här *L*... in kommer vår praktikan och har med sig sin syster... så nu ska jag inte skriva mer här... för nu ska jag leva... i verkligheten... livet på livets villkor är egentligen alltid spännande... det gäller bara att jag tar på mig "rätt" linser...

Äntligen hemma...

... kunde jag känna när jag parkerade bilen kl 03.15 vid mitt hus igår natt.

Ta denna filmen... tänk att det snöar mer... är mitt i natten... och låååååångt hemifrån...
.

... och du är fett trött...

... det var verkligen med känsla jag stannade bilen och kände... äntligen hemma.

Jag var ju i Norge igår... kom dit kl.15.30... hoppade direkt in i en polisbil som stod och väntade på oss (mig och vår praktikant)... ilfart till lokalen där vi skulla vara... och kl.15.45 startade jag min föreläsning (vi snackar snabba ryck här *L*)... efter lite drygt en och en halv timme var jag färdig...

... vi satt kvar och lyssnade på en Norsk handbollstränare... han tränade ett av världens bästa damlag i handboll... det är en stor sport i Norge och deras tjejer är visst himla duktiga... och det var roligt att lyssna på honom... han berättade bland mycket annat om hur effektivt det är att ge beröm...

... så när han var klar kom polisbilen tillbaks och hämtade oss... för eskort till färjan... vi skojade lite om detta jag och praktikanten... hur det kunde se ut i betraktarens ögon när vi kom i en polisbil...

... "kolla där... en avisning... nu slänger snuten ut både pundaren och blatten ur landet".

Men så var det inte... nä vi fick bara skjuts till båten i en polisbil... hehe... det är faktiskt rätt stora förändringar mot hur det har sett ut i mitt liv tidigare... visst har jag åkt polisbil då också... men det var inte riktigt samma sak *L*.

Jaja... efter några få timmar lämnar vi Norge för denna gången... och sitter ännu en gång på...
 

...båten (detta är förvisso en bild från resan till Norge men ni fattar).

Sent på kvällen sitter vi i bilen... i fullt snökaos... i måååååååånga låååååååånga timmar... efter ännu en dag på jobbet som jag ser som en gåva... även om vissa dagar är rätt lååååånga... men det är häftigt att stå framför en sal med norska poliser och känna sig varmt välkommen... nästan lite overkliget...

direkt...

... från nordsjön. ja så är det... just nu så sitter jag på en båt ute på nordsjön... på väg till ett nytt äventyr i norge... om lite drygt en timme ska jag föreläs... jag tycker det är såååååååå häftigt att kunna blogga ute på havet... ... teknikens under...

Norge...

... har blivit som ett andra land för mig.

Tidigt i morgon bitti så bär det iväg till Norge igen... denna gången ska jag till Sandefjord... och där har jag aldrig varit innan... spännande och skoj att komma till nya platser även om det blir ett väldigt kort besök på bara några timmar... det mesta av denna resan blir faktiskt mest... resan...

... bil till Strömstad... och därifrån båt till Sandefjord... jag kommer fram en halvtimme innan jag ska föreläsa... och åker därifrån två timmar efter jag är klar... inga direkta marginaler för några förseningar *L*...

... förra resan missade jag en båt... fastnade i Stavanger... och kom inte fram föränn dagen efter... men de var inga problem... allt löser sig... det gör det alltid *L*...

... jag räknar med att köra bil i ungefär 7 timmar... åka båt i 5 timmar... det blir en lååååång dag...

Drogfriare...

... än på länge känner jag mig idag *L*.

Det är sååååå flippat att kunna känna efter hur det känns i min kropp... rent fysiskt... jag är så grymt jävla drogfri att jag kan känna varenda nyans snart... visst det kan vara på gott och ont... för det var timmar sedan jag var sjuk... och det var fan inte skoj att inte ens orka ligga ner... men fan vet om det så här i efterhand inte ändå var värt priset...

... jag känner mig såååå grymt skönt frisk... och det är på riktigt... det är en helt och hållet drogfri känsla... den är äkta till 100%... jag har inte ens nikotin i min kropp... jag är helt ren... fri...

... jag tycker om att bo i min egen kropp idag.

Ibland så funderar jag på hur jag ska kunna förmedla budskapet om att det är en hit att leva drogfritt... att det liksom är värt priset att... tända av... hur jobbigt det än kan kännas i början av ett drogfritt liv... det var inte sanningar som denna...


... som ändrade mitt liv hur sanna de än är...

Det är något annat... diffusare... mer andligt... och just idag... när jag tar ett djupt andetag och känner hur min kropp känns så är det bara... ja typ... självklart att vara drogfri för mig... bara för att...

... det är såååååååå jävla häftigt... att vara fri... på riktigt... å att kunna känna det rent fysiskt... ja jävlar... tänk om jag hade kunnat sätta ord på denna känslan... då hade ju alla valt att leva drogfritt...

Tjoho...

... vad häftigt det är att vara frisk igen.

Måste nog fan ha dragits med nån bacill ett tag för jag kan inte komma ihåg när jag kände mig så här allert senast... det är först idag som jag verkligen kan känna... eller åtminstone inbilla mig att jag känner av min rökfrihet...

... ja det är en gåva att leva idag... rökfri ta mig fan... 3 månader 10 dagar 11 timmar och 36 minuter...

Väderprognos för hela året

... kan ni ta del av här...
 

... skönt att slippa fundera mer över det...

Vilken tur...

... att jag inte har smarta fyndiga prylar att skriva om här varje dag.

Hade så varit fallet så hade jag ju bara varit föööööör mycket... det fattar ju t.o.m. jag... även om jag många många gånger betett mig som värsta strebern... ni vet en sån där som liksom har svar på allt och är allmänt odräglig... och gud förbjude men jag tror ta mig fan att det kan hända fortfarande... hemska tanke.

Ändå kan det kännas lite jobbigt att inte ha något smart och fyndigt att skriva om just nu... fast jag egentligen skulle vara glad över att det är så... läste precis på en annan blogg om att den som skrev hade lite svårt att skriva just nu... typ blogg-ångest... haja... blogg-ångest... vet inte vad jag tycker är hemskast... själva uttrycket eller att jag vet hur det känns... blogg-ångest... hehe... som ju bara talar om för mig att jag är en vaaaaaaaanlig kille...

... som inte har något speciellt att skriva om just nu... och att det känns lite skönt att kunna säga det... finns ju en hel del exempel i historien som visar att det inte är så jävla nyttigt att tro att man har så viktiga grejer att säga jämt... det finns dagar då jag förstår varför man har två öron och en mun... något som denna killen inte hade en...
 
 
...susning om...

,,, Han var säkert helt övertygad om att han hade rätt... eller var han det egentligen... han verkar har varit lite känslig för kritik... och humor... nja... jag tvivlar...

... hörde någonstans att människor som tar sig själva på för stort allvar och saknar humor har väldigt lätt för att bli fanatiska...

Lycka är också...

... att kunna känna tacksamhet...

... för så är det kanske... att lycka är något som kommer inifrån... som vi själva skapar med våra tankar... för jag har märkt ett samband mellan mina lyckliga stunder och mina tankar... tacksamma tankar är väldigt effektiva... och det häftigaste med mina tacksamma tankar är att de sätter fokus på vad jag har... och inte på vad jag vill ha... tänk om...

... det är likadant med lyckan... att den har vi i vårt hjärta... alltid...

... som kärlek... för om du tänker efter... det är när du älskar som du känner kärlek... inte tvärtom... ändå jagar vi kärleken utanför oss själva och vill bli älskade... ibland innan vi lärt oss ta emot den kärleken eftersom vi inte fattat att vi är värda att älskas...

... kärlek är att ge... lycka är att känna det...

Lycka kan vara...

... att kunna fisa...

...tro mig när jag säger att jag vet... utan att för den delen ta för alltför stora...
 

... risker...

Andlighet...

... gillar jag.

Det har jag inte alltid gjort... nä det har jag verkligen inte... snarare tvärtom faktiskt... det fanns en lååååång period av mitt där jag förkastade all form av andlighet och definitivt till fullo förväxlade detta begrepp med kyrkor och gud... och jag gillade inte tanken på en gud... ingen gud... eller gud i vilken form som helst.

Jag hade de vanliga invändningarna... typ allt som människor hittat på i guds namn... å då finns det ju en del skit att välja på... vi människor har hittat på en hel del bizzara prylar i guds namn... och gör fortfarande... helt overkligt men väldigt sant.

Det har inte alltid varit så i mitt liv... nänä... jag hade en fullständigt självklar tro på gud när jag var liten... jag tvekade inte för en enda sekund på att gud fanns... gud var min verklighet som barn och ingenting som jag funderade över...

...å andra sidan så såg jag "småfolket" vid ett tillfälle i den åldern också... det känns fortfarande sant för mig även om jag fattar att det ska jag nog inte prata så mycket om *L*.

Nä jag vet inte riktigt vad det var som hände... har bara ett diffust minne av att jag började söndagskolan... och att min tro konstigt nog försvann just där *L*...

... lite senare blev jag politiskt intresserad och gick med i SSU... och där var det ju ingen som trodde på gud... det var ju inte så inne i den falangen *L*... däremot så lärde jag mig supa rätt bra där... det var mycket fester i politiken... å som ni alla vet så gav ju mig alkoholen nästan en andlig upplevelse till en början... fyllde mitt inre tomrum med saker som jag saknade... typ tro på mig själv å sånt.

Nä det var först när jag blev drogfri och snudd på blev "tvingad" att börja tillämpa vissa andliga principer (ni vet... ärlighet, öppet sinnelag, villighet och sånt) som jag fick upp ögonen för andlighet igen... det tog ett tag (hade lite svårt att skilja på relion och andlighet) men naturligtvis så slog det över där också *L*... allt eller inget... att mina polare bara stod ut med mig... jag läste och citerade allt som jag kom över i bokform om detta ämne... jag blev kort sagt... för mycket.

Tror det är därför mina nära vänner blev lite oroliga när jag hakade på en Guru några dagar i Indien... de vågade nog inte tro på mig när jag berättade att jag bara var lite nyfiken *L*.

Nä det är det här med balansen... att hitta en väg som passar mig själv... för som han sa... ryssen...

..."hellre egna lögner än andras sanningar"...

... och det är väl där någonstans jag befinner mig nu... medveten om att jag aldrig någonsin kommer att kunna hitta mig själv utan mina speglar... och speglarna är ju ni mina älskade medmänniskor... och när jag förstår detta och tar del av den sanningen... ja då upplever jag den... min andlighet...

Kiss & bajs...

... humor... 

Efter två magsjuka dagar tycker inte jag att bajs är roligt längre...

Stålmän...

... fastar inte i flera veckor.

Nä vi komprimerar våra fasteperioder till några timmar... möjligtvis en och annan dag om nu systemet behöver en ordentlig rensning... och ni känner ju mig... mus eller man... eller allra helst en...


... stålman.

Vansinne eller "bara" vaaaaaaaanligt dum?

En nära dödenupplevelse...

... upplever jag just nu.

Visst vi brukar skoja om hur det är när en kille har blivit sjuk... å visst jag vet att det är internationella kvinnodagen idag... å jag lovar... jag vill inte...
 

...må så här.

Jag är hur jävla sjuk som helst... och är det något som jag verkligen hatar så är det att vara sjuk... grrrrrrrrrrr... för det mesta blir jag bara förbannad... utom vid sådana här tillfälle... för det finns ett läge när jag helt enkelt inte orkar vara arg... när jag är fööööör sjuk... men nu kanske det håller på att vända... jag fixar ju att skriva här... och har t.o.m. satt på en tallrik soppa... jag känner hopp... om att bli arg... å det är ju bra...

Fattar fan inte det här... jag är rökfri... å käkar nyttigt käk...


... groddar å grejer...

å så blir jag sjuk... va fan... trodde ju att jag skulle bli stålmannen... som en dag som idag kunde glida omkring och öppna dörrar för kvinnor så här på internationella kvinnodagen... men nä... det sket sig... på flera sätt...

Melodifestival...

... har jag till min egen stora förvåning då sett ännu en gång.

... å vet ni vad... jag röstade ta mig fan på en låt... kanske för att jag blev berörd av att få höra någonting som jag inte trodde fanns i denna tävling... ja jag blev fan så berörd att jag röstade på henne...

... å kanske är det lite för att jag gillar Olle Ljungström (han kommer visst med en ny skiva i dagarna)... vad det nu har med saken att göra... men det har det nog fan någonstans... tror jag... jaja... här har ni vad jag röstade på...


... å visst fan sjunger hon med en känsla som berör...

Mitt mående...

... är något som jag själv bestämmer.

Jag är verkligen inget offer längre... jag kan ta mitt ansvar och styr till stor del över hur jag mår.

Det innebär inte att jag väljer bort jobbiga känslor och går skrattande genom livet hela tiden... nä snarare tvärtom faktiskt... det innebär snarare att jag vågar känna på fan så jobbiga känslor utan att behöva fly från dem... brukar säga att jag på 10-års drogfrihet gått från att vara rädd till att vara... rädd.

Skillnaden är att jag inte är så rädd för att vara rädd längre...

Men det var väl inte det jag tänkte skriva om här och nu... nä det var hur jag lyckats förändra mitt mående denna dagen med lite enkla knep... jag var ju lite trött på att vara trött... det tar som fan på krafterna att inte göra det jag inte vill göra... i detta fallet städa här hemma... å det är med ett leende på läpparna jag slänger mig i min...


... TV-soffa idag.

Jag har varit snäll mot mig själv idag och gjort lite som jag inte ville göra... så ikväll går jag och lägger mig mellan...


... rena lakan i en nybäddad säng.

Och kanske, kanske kan jag också ta åt mig lite av ett YouTube-klipp som jag fick av en vän... för så här är det... för att jag ska kunna ta in någonting så behöver jag först av allt ta bort min stress... och stress är inget som jag får av att göra en massa grejer... nä tvärtom så kommer min stress av att jag inte gör det jag inte vill göra men skulle behöva att göra... typ städa... ringa det där jobbiga telefonsamtalet... ja ni fattar... jag blir stressad av det jag inte gör...

... å det är farliga grejer för mig... gör jag inget åt denna stress så kommer jag in i ett som jag kallar det för... "dåligt mående"... å väntar jag ett tag till så får jag ångest.

För så tror jag att det är... att ångest är något som vi oftast skapar själva... i mitt fall genom att inte göra det jag bör göra... men när jag gjort det... ja då... kan jag göra vad jag vill... t.ex snöa iväg på ett YouTube-klipp... vissa skulle kanske kalla det för flum... men fan... vet inte riktigt om jag håller med om det...
.


... jag gillar ju Guru-prylar...

Goa gubbar...

... får man väl aldrig nog av...

Snön faller...

... och mitt hem rasar.

Jo så är det... snön faller utanför mitt fönster just nu... och jag gör inte det jag ska göra utan fortsätter att låta mitt hem rasa... det är i stort behov av en STORSTÄDNING... och det har jag ingen som helst lust med... så jag gör som jag brukar göra... sätter mig här och skriver om det istället.

Men fan jag pallar inte att vara trött längre... jag behöver ge mig själv lite ny energi... så jag välkommnar min städning (fyyyyy faaaaaan vad jag ljuger nu)... för jag vet hur jag kommer att må när jag kryper ner mellan nytvättade lakan ikväll... eller hur det är att laga mat i ett nystädat kök... och hur bra jag mår av att känna doften av nyskurat...

... jag har inte ett endaste skit lust att städa här hemma idag... så det är precis vad jag ska göra... för det är som jag hörde någonstans (nåt TV-program för massa år sedan tror jag)... man kan inte bromsa sig uppför en uppförsbacke...

Beroende...

... kallar jag mig själv för...

...det finns några som undrar varför jag kallar mig för beroende istället för alkolist och narkoman... och jag har hittat en ljuvlig liten tecknad film som jag tycker förklarar min sjukdom på ett ypperligt sätt...

... håll till godo *L*.

Fotograf...

... lär jag nog inte bli i första taget.

Satt här hemma i köket för en liten stund sedan och tittade ut genom fönstret... och ute i min trädgård står det ett rådjur och bara... står liksom.

Och ni vet hur det är... nuförtiden så har man ju alltid en kamera tillgänglig i mobilen... så jag smyger upp fönstret och tar några kort... kan ju vara lite skoj att stoppa in här på min blogg tänker jag... lite av reportern i verkligheten-stuket...

... sagt och gjort... jag laddade över korten på datorn... här är resultatet...


... ser ni rådjuret?

Jag blev lite besviken först... men jag är inte killen som ger upp så lätt... har ju för fan feta program som ska kunna fixa till sådana här kort... och jag hade ju faktiskt ett kort som inte var lika suddigt... rådjuren var bara lite otydligt... så jag trixade till det lite på datorn... ville sätta fokus på själva motivet...


... det blev väl... sådär tycker jag...

... det är ju rätt tydligt var rådjuret befinner sig... men jag fattar inte riktigt hur jag lyckades få det att försvinna... typ helt och hållet på bilden... nja... jag kanske inte är sååååååå himla bra på det här med att fotografera...

Peppar, peppar...

... men om en timme är det meningen att jag ska få tillbaks min bil.

Snackade precis med bildoktorn och han skulle köra upp den till besiktningen strax... jag håller tummarna.
Två gånger den senaste veckan har min bil varit färdig... ena gången hann han sätta ihop motorn innan den gick sönder igen (nån bricka eller nåt)... å nästa gång så hann han inte ens sätta ihop den innan han hittade ett fel till (samma bricka nån annanstans)...

... en kompis frågade mig om jag fortfarande hade tillit till min bildoktor... å jag bara stirrade på honom... har inte ens tänkt tanken på att inte ha full tillit till min bildoktor *L*...

... å jag tänker ta mig fan ha samma tillit till tandläkaren jag ska till om några veckor...

... annars så är det just doktorer som jag ska akta mig för... de flesta har faktiskt inte en aning om hur min sjukdom funkar... att de kan skriva ut piller som gör att jag börjar använda droger igen... så visst är det skönt att kunna känna tillit till ditten och datten... men för den sakens skull så ska jag ändå vara försiktig och inte ta saker för givet... saker som att alla doktorer förstår sig på beroendesjukdomen... för ska jag vara riktigt ärlig så verkar den utvecklingen gå åt motsatt håll... att man gärna vill "laga" en drogberoende med en annan drog... och den "lösningen" vill inte jag ta del av...

Mat-Tina...

... gör kola.

Jag har en fråga till er som läser min blogg...


 ...Är det okej att skoja om droger när man är en nykter narkoman?

Att föreläsa...

... är en del av mitt jobb.

Och jag gillar den delen... det är alltid en utmaning för mig att möta en publik... och jag är fortfarande rädd och nervös innan jag börjar föreläsa... det är ett gott tecken... den dagen då jag inte är nervös när jag står där framme så är det dax att lägga av... då ska jag göra något annat istället...

... nu är jag inte där på låååååånga vägar... nä för det är lite flippat hur det kan vara... jag blir liksom bara räddare och räddare hela tiden... snart så lider jag väl av värsta scenskräcken... konstigt egentligen... det hade ju varit mer logiskt att man hade vant sig en smula... visst har det förändrats med åren... jag ligger inte sömnlös natten innan jag ska föreläsa... jag har komprimerat skräcken till ca. 2 minuter innan jag börjar *L*...

Då brukar jag ställa mig bakom...


... whiteboarden och blunda... samla mig och bli beredd...

... man skulle kunna säga att jag ber en bön... fast jag inte är ett endaste dugg kyrklig eller nåt sånt... fast jag tror på nåt... det gör jag... någonting som är starkare än mig själv... och inte går att ta på eller se med mina ögon... det är ett abstrakt begrepp... ibland så kallar jag det för livet... någongång för Gud (det kunde jag inte i början av min drogfrihet för jag hade en hel del fördommar mot Guderiet... kommer ihåg att jag hittade på ett annat namn då... Kalle *L*)...men för det mesta så tycker jag att kärlek är ett bra namn på en kraft starkare än mig själv...

... och det är väl därför som jag fortsätter att föreläsa... för är det något som jag får på mina föreläsningar så är det kärlek i överflöd... tack till alla er som tar er tid att lyssna på mig... ni ger mig såååååååå himla mycket... kärlek...

Addiktolog...

... kommer jag inom en snar framtid att kunna kalla mig.

Och det är jag fan stolt över... för det är något som jag kan stå för med hela mitt hjärta... och att få lov att ta del av denna utbildning ser jag som en gåva... det är inte så "inne" bland "expertisen" att förespråka total drogfrihet längre men det skiter jag i... jag tror på att leva helt drogfritt... jag är ju trots allt en beroende... allt eller inget *L*.

Jag vet att det finns människor som inte tycker att jag är en "riktig narkoman" och att jag borde hålla käft eftersom jag inte fattar vad det handlar om när man knarkar på riktigt... och jag kan förstå dessa människor... det tog mig mer än 40 år innan jag själv öppnade mig för tanken att jag kanske kunde ha ett liiiiiiitet problem med droger *L*.

Att ha addiktolog som titel passar mig alldeles utmärkt... dels för att det inte är en fullt ut accepterad titel... än... och dels för att det är just en addiktolog som kan förstå mig och mitt problem... och inte minst se lösningen på det problemet... som addiktolog slipper jag lösa ett drogproblem med droger... och det känns fan bra... för jag vill hellre vara en del av lösningen istället för en del av problemet.

Lösningen är väldigt ofta inte alls vad vi tror... ofta så fastnar vi och lägger all energi på att försöka lösa ett problem... istället för att göra något helt annat istället... jag har inte slutat röka utan valt att vara en rökfri rökare istället... jag tror inte att alla riktigt förstår vad jag menar med det... men det spelar ingen roll... för det funkar...

Snurrigt...


... värre... men åt...

... vilket håll snurrar det?

Kärlek & snökaos...

... är jag lite rädd för att stöta på i morgon bitti... ja inte kärleken utan snökaoset *L*.

Jag ska iväg och föreläsa i Vetlanda och jag fick lite rapporter just nu om massa snö och hala vägar... suck... tycker att det kan vara direkt skitjobbigt att köra bil när det är dåligt väder...


... så jag tänker ta det så lugnt jag kan...

... och jag har ställt klockan på hur tidigt som helst... hurra hurra hurra hurra... eller nja... det var nog allt inte riktigt sant *L*... men sant är att jag ser fram emot att föreläsa imorgon... och i övermorgon... ja jag känner mig peppad... vet att jag har ett fett budskap att förmedla... och det är häftigt att kunna känna denna känslan... att få förmedla något som jag verkligen tror på med hela mitt hjärta... och att ha fått gåvan att få göra det inför en publik.

Vetlanda imorgon... Kristianstad i övermorgon... nästa vecka åker jag till Sandefjord i Norge för att sprida samma budskap... haja... massa människor gillar mitt budskap... vill att jag ska komma och föreläsa för att de gillar vad jag har att säga...

... och vad är det då som gör att de anlitar mig... är det att jag är en rackars bra föreläsare tro?

Det finns en sida i mig som skulle vilja att det var så... och visst är jag en hyfsad föreläsare eftersom det är väldigt lätt att föreläsa om någonting som jag tror på... är hjärtat med så är väääääldigt mycket vunnet... men nä... jag tror att man vill ha mig som föreläsare för att man helt enkelt gillar mitt budskap...

... för mitt budskap är... sant... så jag hoppas att jag kommer fram imorgon... så att jag kan visa att vem som helst kan göra vad som helst... att en narkoman kan bli drogfri är egentligen inte det viktigaste jag vill förmedla... för det var den lätta biten för mig... nä vad jag kan stå där framme och säga är att jag är en... vacker och värdefull människa. 

Och det är ett mirakel... att jag kan stå och säga det inför alla dessa människor och tro på vad jag säger... det är miraklet som jag vill förmedla... och jag tror ta mig fan att det räcker att se mig säga detta för att kunna känna hopp då... för vem som helst *L*... det finns inga hopplösa fall... och det är fan ett fett budskap... som egentligen kan sägas med ett enda ord... för mitt budskap kan egentligen sägas med ett enda ord...


... kärlek...

Fängelset...

... har jag varit och besökt idag.

Vi var några stycken som åkte dit för att föra ett budskap vidare... ett budskap om att alla som har en önskan om att leva drogfritt kan göra det...

... fan vad häftigt att kunna göra det...

Kärlek...

... snackade vi lite om i veckan.

Och det är lite flippat att tänka på det här med kärlek tycker jag... det är ju ett rätt stort begrepp *L*... men som vanligt när vi snackade så trillade vi ju in på det här med tvåsamhet... att vara älskad av någon... eller rättare sagt önskan om att vara älskad av någon speciell... speciell tolkade jag som att det är en person som man själv då också tycker om... typ älskar.

Å som vanligt så började jag att fundera... jag tror på att det finns människor som är som gjorde för varandra... som när de träffas VET att det är rätt... lyckliga kärlekshistorier från det verkliga livet finns ju... kolla bara på den här... kanske visar den på att gemensamma intressa kan ha viss betydelse...


... i alla fall i denna historien.

Nä men det var inte så mycket det som jag tänkte på när jag satt och funderade över kärleken mellan man och kvinna... det händer sig ibland att jag kan känna en saknad efter en relation (inte ofta men det händer)... och jag är nog rätt på det klara i över hur jag vill att den ska funka... grejen är att jag har ett liiiiiiiitet problem...

... och det blev väldigt tydligt för mig när vi satt där och snackade... det var mycket snack om att man ville få kärlek... och det har jag problem med... att älska någon är hur lätt som helst för mig... men att ta emot någons kärlek är fan så mycket jobbigare tycker jag...

... kanske inte så konstigt egenligen om jag tänker efter... att ta emot skit har väl aldrig varit så svårt som att ta emot beröm... och när någon älskar mig lite för mycket så känns det som om jag är skyldig den människan något... jag hamnar i en skuldfälla... och visst förstår jag att det är vansinne... men likförbanat så känns det ofta så...

... jag fick en uppgift av min sponsor en gång för länge sedan... och det var att säga... tack... bara tack... inte mer... ja ni fattar... sa min tjej till mig att hon älskade mig... så svarade jag... tack... istället för att säga "jag älskar dig också"... eller när någon gav mig beröm överhuvudtaget... att svara... tack... inte mer.

Jaja... det var lite funderingar som snurrade mellan mina öron just nu... och jag tänker väl inte börja streaka heller... men jag tänker fortfarande veta att det finns en möjlighet för mig att få uppleva en dröm som jag bär på... att kunna ta emot någons kärlek helt kravlöst... för jag vet ju hur skönt det är att älska någon utan att kräva något tillbaka...