PETERS BLOGG

.

Strax ska jag bege mig till Båstad för att arbeta som en slags konferencier... på ett idrottsengagemang... och bara det faktumet är ju snudd på overkligt när det gäller mig... för vem kunde tro att jag skulle vara med i ett sådant här sammanhang... ett maraton och allt som händer runt omkring... och då ska ni veta att jag inte vet så himla mycket om vad som kommer att finnas på mitt schema... vad jag vet är att jag ska vara här i två dagar... vad som kommer att hända har jag ingen aning om... tacka fan för att det känns lite skrämmande... det är ju en helt ny upplevelse... men någonstans så gillar jag den spänningen som det innebär att våga prova på någonting nytt... och jag gillar det inte lite grann... nej... jag gillar det som fan.

.

.

Jag blir lite då och då medveten om att jag befinner mig i en grupp som består på en hel del egenvilja... och med egenvilja menar jag lite olika sätt att se på saker och ting... mitt sätt att se på världen är inte alltid samma som min omgivnings... det blev jag väldigt påmind om alldeles nyss när vi började lägga upp strategin om hur, var och på vilket sätt vi ska medverka i lördagens äventyr... då vi ju ska springa ett maraton tillsammans som en grupp.

.

Det är intressant att ta del av en grupprocess... hur alla dessa egenviljor spretar och drar åt alla möjliga och omöjliga håll och kanter... och hur skönt och befriande det är när man till slut kommit överens... även om resan dit varit både stormig och konfliktfylld... nu har vi i alla fall gjort upp en plan som vi kan följa... tillsammans.

.

.

Eller egentligen så är det ju faktiskt precis tvärtom... stormen före lugnet... efter en föreläsningsdag i Kristianstad så sitter jag på mitt jobb i Halmstad igen... åtminstone i några timmar till för vi har bestämt oss för att göra ett litet studiebesök i eftermiddag på Tylösand inför vårt strandprojekt... det gäller ju att vara förberedd innan startskottet går på måndag morgon... plus att det givetvis kan vara ganska trevligt att göra ett besök på stranden en dag som idag... strålande solsken, varmt och skönt.

.

Annars så rullar det på i 110 kilometer i timmen några dagar till... full fart och väldigt intensivt... i morgon är det sista dagen i Ljungby och vi ska förbereda vårt maratonlag... inte genom träning men genom att försöka få klarhet i vilka som kommer att springa... och vilka sträckor... vem som ska köra bilen och plocka upp efter de avklarade sträckorna... kort sagt det är lite att planera inför ett maratonlopp.

.

Det hade varit lätt för mig att stressa upp mig inför detta... allra helst eftersom jag ju inte kan vara med och hålla i några trådar varken på fredag eller lördag... då är jag ju fullt upptagen med att vara någon form av konferencier på spektaklet... vilket i sig är hur spännande som helst eftersom jag inte har en blekaste om vad det innebär... jag har fått lite information om att jag ska få prova på en massa hälsogrejer... och lite andra saker... i två hela dagar samtidigt som jag ska hinna med att springa en sträcka för vårt maratonlag... som vi för övrigt döpt till... "VågaVa på språng".

.

Ja det är mycket nu... och det känns som om jag inte har koll på någonting... men det gör det ju alltid när jag försöker kontrollera någonting... mitt kontrollbehov har aldrig någonsin gett mig någon annan känsla än... kontrollförlust... det är när jag släpper taget som det blir lugnt.

.

Jag har hört det sägas att det krävs lite tålamod när man tränar... och då kanske det kan vara på sin plats med ett litet tips om ett bra sätt att träna sitt tålamod... för att träna sitt tålamod måste väl ändå ge mig tålamod när jag tränar... allra helst eftersom jag nu gärna hade sett lite resultat av min träning... även om jag kan ana ett samband mellan mellan uteblivna träningsresultat och att frossa i mig kilovis med godis... det kan ha någonting att göra med mina stön när jag knyter skorna... eller?

.

För att träna mitt tålamod behöver jag inte anstränga mig så mycket... i går så hade jag ett litet ärende till banken som väl inte skulle kunna ta alltför lång tid... ack vad jag bedrog mig... visserligen tyckte jag väl inte att 20 nummer framför mig i kön verkade så mycket... men när jag efter en halvtimme fortfarande hade 18 nummer kvar började jag ana oråd... och misstänka att mitt tålamod stod inför en prövning.

.

Eftersom jag trots allt har vissa verktyg för att kunna handskas med situationen som denna passade jag på att ta en liten promenad till frukståndet på torget för att handla mig lite frukt att smaska på medans jag väntade... visst är det väl en bra grej med nummerlappar... att vi slipper att stå i en lång kö... sen satte jag mig ner och tittade på min omgivning... människor som blev allt mer irriterade på att det tog väldigt lång tid... några höll masken... vissa protesterade högt... andra lyckades sitta stela som statyer utan att röra en min... ja mångfalden flödade... ja la också märke till att de moderna telefonerna är en gåva i sådana här situationer... det spelades spel... lästes tidningar... och allt annat som går att göra på våra nya telefoner.

.

Det gick ganska trögt en lång stund... men efter ett tag visade det sig att många helt enkelt gett upp och gått därifrån... så till slut blev det rätt bra fart på nummerapparaten och jag fick gjort mina ärende... och jag blir glad när jag tänker på vilket trevligt bemötande jag fick av expediten i kassan... vilket kanske till viss del kan bero på att jag också lyckades vara trevlig när jag till slut kom fram.

.

Så kan det gå till när jag väljer at träna mitt tålamod... kanske ska jag sätta mig på apoteket med en nummerlapp i dag... vänta tills det blir min tur... ge bort min nummerlapp till en person som just kom in... och själv ta en ny och upprepa den proceduren några gånger... det borde vara bra för mitt tålamod.

.

Nu är det bara en vecka kvar innan vi tar och flyttar ner VågaVa i Halmstad till stranden på Tylösand... där kommer vi som vanligt att hänga i fem veckor... bada... yoga... spela mulle... beachvolleyboll... och allt annat som man kan syssla med på en strand... stränder är ju fantastiska när det gäller att hitta på saker att göra... kan kanske bero på att stranden på Tylösand består av... sand... och att det finns ett behov av att hitta på någonting att göra när man sitter på en sandstrand... för sand i sig är ju egentligen... bara sand.

.

.

Men nu är det en hel vecka kvar innan vi är på stranden... en vecka fylld av äventyr och olika göromål... vi ska t.ex. springa ett maraton i Båstad på lördag... jag ska iväg och föreläsa i Kristianstad i morgon... vi ska packa bussen med strandprylar så att vi kommer iväg i tid nästa måndag morgon... ha en sista grupp i Ljungby på torsdag innan vi flyttar till stranden... och vem vet... kanske hinner vi med att göra ett litet studiebesök på stranden denna veckan... jag tänker i alla fall föreslå att vi drar dit på onsdag och kollar läget... det snackas om att det kan bli över 25 grader varmt... kanske läge för ett provbad.

.

.

Ännu en dag i mitt liv på landet... och visst är det himla skönt att bo som jag gör... förvisso kan det vara en liten smula farligt om man som jag är en beroende... för det finns ju alltid en risk att umgänget här ute i skogen är begränsat till... mig själv... och vi vet ju alla att en ensam beroende är i dåligt sällskap.

.

Men det är smällar som jag kan ta... och förhålla mig till... visserligen så är det inte ovanligt att jag helt plötsligt lägger märke till att hela dagen har passerat och jag fortfarande går omkring i min morgonrock... och i går så höll jag på att sätta TV-godiset i halsen då jag helt plötsligt fick besök... det hör verkligen inte till vanligheterna ska ni veta... mina vänner tycker nog att det är lite väl långt in i skogen för ett spontanbesök.

.

Idag så hoppas jag att jag ska få tummarna ur och ta mig in till stan för att gå på ett möte... men ibland så känns det nästan som om det är lika långt in till stan som det är från stan och hit.

.

Det känns lite tomt att vakna upp hemma i Brännebassalt denna dag... i går var mitt hus fullt av vackra fina vänner och idag är det alldeles tyst... den största skillnaden mot förr i tiden då midsommar var förknippat med att supa skallen i småbitar är att jag inte längre vaknar med stora svarta hål från gårdagen... dessa minnesluckor som var en del av min vardag när jag söp som värst och som ständigt gav mig en fruktansvärd ångest... denna morgon så minns jag allting som hände i går och det är enbart fina minnen som fyller mig med kärlek... klart att det känns lite tomt när jag har någonting fint att sakna.

.

Efter att vi käkat de sedvanliga sillarna och potatisarna och grillat några korvar över en fin glödbädd ute i min trädgård gav vi oss iväg på en promenad till den lilla badsjön som finns där jag bor... över stock och sten tog vi oss fram genom skogen... någon gav upp men de flesta av oss trotsade det faktum att det började regna efter några hundra meter... och visst var det skönt att ta del av den svenska naturen på nära håll en midsommarafton... det hör ju liksom till tycker jag... midsommar passar bäst ute på landet om ni frågar mig.

.

Efter en fantastisk efterrätt med både tårta och glass... och naturligtvis massor av jordgubbar... lugnade vi ner oss lite med ett fint spontanmöte innan vi plockade fram målargrejorna... tog fram några stora skålar godis innan vi satte på skön musik och började måla tavlor så det stod härliga till... och fan vad skoj det är att skapa tillsammans med mina vänner.

.

Jag är lyckligt lottad som har en möjlighet att välja att fira midsommar på detta sätt tillsammans med mina fina vänner... ingen fylla... inget jidder... bara kärlek.

.

Jo, så är det faktiskt för mig... de senaste 13 midsomrarna har jag varit nykter och drogfri... tillbringat med andra drogfria vänner... oftast på konvent i norra delen av vårt avlånga land... det har varit fest i flera dagar och klackarna i taket... utan en endaste droppe sprit har vi vågat bjuda på oss själva och blivit rikt belönade av vår mod... det är bara glada minnen som följer med oss hem från dessa midsomrar... och tro mig när jag säger att vi har att jämföra med.

.

I år är det ingen konvent... och vi är några stycken som bestämt att vi ska fira midsommar tillsammans hemma hos mig i Brännebassalt... vilket jag tycker ska bli skoj... för en herrans massa år sedan så hade jag årliga midsommarfester här hemma... med levande musik och massor av öl och sprit... själv hade jag oftast däckat skitfull redan under förberedelserna... hade jag tur hann jag vakna lagom till efterfesten i sommarnatten... men mina fester fick ett abrupt slut när två av festdeltagarna tyckte att de kunde köra bil mitt i natten och på fyllan... färden slutade i ett träd och en av killarna dog.

.

I dag så vågar jag ha en ny midsommarfest... faktiskt den första efter dödsolyckan för så många år sedan... och det känns bra att kunna ha en helt drogfri fest med mina vänner... jag vet att vi kommer att ha skitskoj och att ingen av oss kommer att vakna med ångest i morgon bitti... det enda orosmolnet är faktiskt ett pyttelitet djur... knotten... men jag har laddat upp med allt som finna att köpa för att klara av deras attacker.

.

Sen är det ju det här med vädret i midsommar... och dra på trissor... det ser faktiskt ut som att det kommer att bli väder i Brännebassalt även denna dag... halleluja... och har ni vägarna förbi Brännebassalt så är ni alla hjärtligt välkomna.

.

Det var med en liten suck som jag tog del av den lokala blaskans reportage om mig i går... inte för att det på något sätt var dåligt skrivet eller så... nej för fan... det var en ganska bra skriven artikel... min suck berodde nog mest på att jag trots min mediautbildning hade glömt bort en viktig detalj... nämligen att få läsa artikeln och ge mitt godkännande innan den gick i tryck.

.

För även om det var en bra artikel så var den fylld av sakfel och tolkningar av min verklighet som inte riktigt stämde... för min egen del struntar jag i det eftersom budskapet var tydligt och bra... men när jag pratar om mig själv så vill jag att det ska handla om mig själv... inte om min familj eller någon annan som står mig nära.

.

Nu spelar det mig ingen roll att det står att jag varit gift fast det inte stämmer... för min egen del är det viktigaste att budskapet når fram... som att det inte finns några "hopplösa fall"... och att det finns hjälp för alla som vill ha hjälp... men... jag vill att en artikel om mig "bara" handlar om mig... inte min familj... jag kan inte berätta för någon om deras verklighet... för så är det ju med vår uppfattning om verkligheten... den kan variera och skilja från person till person... kanske inte så konstigt eftersom sanningen ju inte är någonting som är statiskt... enligt mig är sanningen alltid är i ständig förändring... och tur är väl det.

.

Har ju tagit steget fullt ut nu... garderobsdörren till mitt innersta träningsrum är vidöppen... jag har blivit en kille som använder mig av träningsmaskinerna på gymmet... någonting som jag bara för ett fåtal veckor sedan trodde var helt omöjligt... jag upphör inte att förvåna... inte minst mig själv.

.

Lite i taget har jag utvecklat min träning... men den stora förändringen beror inte på mig själv... för om jag ensam skulle fått bestämma hade det nog inte blivit någon träning överhuvudtaget... jag skulle i teorin mycket väl kunna köra lite yoga för mig själv... men det funkar inte... jag behöver en grupp för att få tummarna ur helt enkelt... och att min träning har ökat den senaste tiden kan jag bara tacka vårt superfina gym  FORM för... eftersom de sponsrar VågaVa på ett träningskort är vi några stycken som tränar tillsammans... och för mig och min träning är nyckelordet... tillsammans.

.

Lagom innan årets strandprojekt så har det droppat in några nyanställda på VågaVa... och det är inte utan att behovet av lite mer utåtriktad verksamhet ökar när vi blir fler... det blir helt enkelt ganska trångt i våra relativt små lokaler i Halmstad... och trångt kombinerat med många människor kan bli en rätt jobbigt arbetsmiljö... om vi inte lägger in lite verksamhet utanför våra lokaler... och därför så kommer ju årets "VågaVa go beach" som en skänk från ovan... precis som förra året då vi också var väldigt många som jobbade samtidigt på VågaVa.

.

Med många människor samlade på en liten plats krävs det en fast struktur... för min egen del så innebär det att jag sitter och bloggar varje dag vid denna tiden... att vi har ett morgonmöte klockan 10.00... och att vi som vill går och käkar på RIA vid 12.00-snåret... efter käket så brukar vi hinna med en mulle innan träningen... för jag tillhör även det gänget som tränar några eftermiddagar i veckan... och varje torsdag så åker vi till Ljungby för att hålla en grupp där vi tillsammans fokuserar på tillfrisknandet.

.

Vad jag vill säga med detta inlägg är att jag skulle flippa över totalt om jag inte hade struktur i mitt liv... allra helst när vi är många människor som ska samsas på ett litet utrymme... men jag måste också erkänna att det är häftigt att vi tillsammans på en begränsad fysisk yta faktiskt klarar av att umgås på ett civiliserat sätt där vi praktiserar lösningar istället för problem.

.

Jag brukar inbilla mig själv om att jag inte bryr mig så mycket om vad det är för väder... och det är sant att så till vida att jag gör mitt bästa för att acceptera alla former av väder... men att jag inte bryr mig om vad det är för väder är en ren lögn... tvärtom så finns det få saker som intresserar mig mer än väder... och speciellt sommarvädret... det beror naturligtvis på att jag vistas mer utomhus på sommaren... och det finns två tillfälle då jag är extra nyfiken på vädret... ett av dessa tillfällen var vårt sommarkonvent i Halmstad för två veckor sedan.

.

Den andra perioden då jag är lite extra intresserad är föga förvånande när vi varje år kör "VågaVa go beach" på Tylösand... eller extra intresserad är en underdrift... besatt är nog om jag ska vara riktigt ärlig en mer sann beskrivning... redan nu börjar jag med spänt intresse studera högtryck och lågtryck... försöker med ren tankekraft att få ett stabilt högtryck växa in från öst för att parkera över Halmstad under hela juli... för även om det inte finns några dåliga väder på stranden så är det betydligt enklare att tillbringa dagarna vid havet i högsommarvärme.

.

Jag tänker inte låta vädret hindra mig från att uppleva fem veckor på stranden... för jag vet att de regniga dagarna kan vara helt ljuvliga också... men jag skulle ljuga för mig själv om jag inte erkände att jag föredrar de riktigt heta dagarna då solen steker på oss från en klarblå himmel... och den enda möjligheten till svalka är att kasta sig i det salta sköna vattnet... så även om jag klarar av att acceptera vädret hur det än blir så kan jag inte låta bli att studera prognoserna... med stigande spänning... varje dag.

.

Jo det är sant... jag är på väg till Linneryd... ett ställe som jag aldrig (vad jag vet) har besökt tidigare... på DSK-möte ( distriktsmöte )... och som vanligt så ser jag fram emot att få göra service tillsammans med mina NA-vänner... och visst är det väl himla skoj att få möjligheten att besöka ett nytt ställe... just Linneryd är en helt vit fläck på kartan för mig... än så länge... för snart har jag lärt mig något nytt även denna dag... en kunskap som jag inte heller vet riktigt vad den kan leda till... och så är det ju i livet... jag lär mig saker som jag helt plötsligt i ett helt annat samanhang visar sig vara av stor betydelse... och visst är det spännande att leva när man inte riktigt vet vad som händer eller var man hamnar hela tiden.

.

Igår hamnade jag på en uppvisning där min dotter red på en häst och visade upp vad hon lärt sig på ett ridläger... och detta gjorde jag tillsammans med andra föräldrar som hade kommit dit i samma syfte... där stod vi under våra paraplyer och fotograferade våra barn... naturligtvis stolta som tuppar över deras fantastiska konster på hästryggen... vem kunde tro att jag skulle/kunde stå där för några år sedan?

.

Livet är en fantastisk resa... fylld till bredden av äventyr i alla dess former.

.

Minns mina barndoms somrar då jag tillbringade många timmar utan skor... njuter varje år på Tylösand där jag går omkring barfota hela dagarna... och jag blir allt lite glad när jag hör att det visst ska vara väldigt bra för oss att gå barfota... allra helst i en tid då det finns hur många olika skor som helst som säger sig göra mer eller mindre underverk för våra fötter... jag gillar ju det enkla... och enklare för fötterna än barfota har jag svårt att tänka mig.

.

.

Det är nästan så att jag får nypa mig i armen när jag tänker på det... kommer ihåg hur mina ben skakade när jag för första gången gick nerför trappan till vårt gym... jag hade fått som uppgift av min gamla sponsor att leta efter andlighet där nere... han hade en idé om att jag kunde må bra av att träna och att det skulle få mig att bli en smula mer andlig... vilket jag vid närmare eftertanke kanske faktiskt lyckades med när jag hittade yogan... yoga är ju så där lite lagom flummigt och kan mycket väl kallas för andlig träning om ni frågar mig.

.

Jag var så himla rädd och osäker när jag var där första gången att jag i ren skräck omedelbart skrev på ett kontrakt och stapplade ut med ett årskort... utan att riktigt fatta vad det var jag gjorde... det tog några dagar innan jag vågade mig ner nästa gång... efter att jag köpt en hel väska full av gymgrejer... byxor... skor... vattenflaska... och en massa annat som hör till när man ska träna på gym... förvirrad satte jag mig på en träningscykel (ni vet en sådan cykel som man kan cykla på i flera mil på utan att komma någonstans)... fattade ingenting av alla konstiga knappar som jag skulle trycka på... och försökte se cool ut... det gick väl sådär med den saken.

.

.

Däremot så hittade jag redan första gången bastun... och bastu är jag en rackare på... bastu har jag nog fan badat innan jag lärde mig att gå... så jag fortsatte att gå på gym... och bada bastu... tills den dagen då jag började med yoga... jag har hängt med sedan yogan kom ner till mitt gym... det var några år sedan nu... och den senaste åren så har jag vågat mig på att utöka min träning... jag springer på löparband... hänger i snören... drar i maskiner... och dansar zumba... men störst av allt är naturligtvis... att jag inte längre är rädd för att gå ner på gymmet.

.

Jag mår nästan lite illa... och det gungar lite extra just nu... jag har nämligen valt att se på livet med lite andra ögon än de "vanliga" idag... vilket för mig innebär att jag plockat ut mina linser och ersatt dem med glasögon... jag fixade ju mig ett par progressiva glasögon något år innan jag bytte till linser... och förvisso så ser jag en aning tydligare med dessa om jag jämför med att ha linserna... men... jag kommer att stoppa in mina linser redan i morgon för jag tycker att det är oerhört mycket bekvämare med linser.

.

Eftersom mina glasögon är progressiva så handlar min inställning av skärpan om hur jag lutar huvudet... så nu sitter jag här med näsan i vädret framför min dator för att kunna läsa vad jag skriver... visst jag ser kristallklart men å andra sidan så känner jag redan nu hur nackspärren är på väg... det är precis som det ju är med det mesta... både fördelar och nackdelar.

.

Det är ju fantastiskt att det finns möjligheter för oss som har fått sämre syn att kunna se bra ändå... det är sådant som jag kan tänka på med tacksamhet och som gör det betydligt enklare att ta på de "positiva linserna" som visserligen inte förbättrar min fysiska syn... men som gör min syn på livet behagligare... för de "positiva linserna" får mig att njuta av allt jag har att vara tacksam över.

.

När jag började gå på möten för massa år sedan så höll vi på NA i Halmstad till i ett gammalt hus som vi delade med AA... även kallat "lilla huset på prärien"... och det hände sig ganska ofta att jag hamnade på ett AA-möte... där träffade jag många kloka människor och fick höra ett och annat som jag fortfarande har nytta av... en av de sakerna var begreppet HALT... att det kunde vara bra att tänka på några ganska självklara saker om jag ville behålla min drogfrihet... som att det inte är bra för mig att gå omkring hungrig... eller arg, ensam och trött.

.

Det kan tyckas som helt självklart att äta... men om jag ska vara ärlig så händer det att jag glömmer bort det om jag är stressad... eller häller i mig för mycket kaffe... och då brukar jag bli arg utan minsta anledning... en inte alltför bra känsla att fatta förnuftiga beslut på... går jag då omkring ensam och inte pratar med någon om hur jag känner det är jag verkligen illa ute... då kanske det snurrar det så mycket i mitt huvud att jag inte kan somna på kvällen... och då blir jag trött... på det mesta.

.

Men...

.

... om jag äter försvinner ofta min ilska och då är det givetvis lättare för mig att umgås med mina vänner... lägga mig på min kudde på kvällen och somna sött med ett leende på mina läppar... och då finns det ju ingen anledning för mig att peta i mig några droger heller.

.

Min "spridakärlektillallaminavännerdag" gick väl sådär... mycket av dagen gick istället åt till en konflikt nere på VågaVa... och det var väl inte för jävla skoj... även om jag vet att konflikter oftast är utvecklande innebär det inte att jag tycker om dem... nej, tvärtom så tycker jag att det är skitjobbigt med gap och skrik... vilket var fallet idag.

.

Tack och lov har jag en livlina som jag kunde använda mig av idag när jag åkte hem från jobbet... jag ringde helt enkel min sponsor och snackade med honom om vad som hade hänt... och hur jag skulle förhålla mig till händelsen... och det är verkligen en gåva att ha en klok och kärleksfull människa att bolla både känslor och tankar med... jag kan nu ännu en gång tydligt se att jag har lärt mig någonting av denna konflikt som jag kommer att ha nytta av i framtiden.

.

"Så länge vi följer denna vägen har vi ingenting att vara rädda för"

.

Mina vänner betyder mycket för mig... och tyvärr måste jag erkänna att det inte är någonting som jag berättar för dem varje dag... tvärtom så är det faktiskt ganska sällan som jag säger det till dem... förhoppningsvis så vet de flesta av mina vänner om att jag tycker mycket om dem ändå... men det är ju aldrig för sent att göra bot och bättring... så idag får bli en dag då jag säger detta högt.

.

Det skulle vara enkelt att skriva hur mycket jag älskar mina vänner här på min blogg... men det är fusk... kärlek mår nog bäst av att uttryckas mer direkt... på plats så att säga... men... för de vänner som jag inte kommer att träffa idag... och som råkar läsa dessa ord... glöm inte bort att ni är både vackra & värdefulla... och att jag älskar er väldigt mycket.

.

Ännu en gång så kan jag konstatera att bland det bästa... om inte det absolut bästa jag kan göra av min tid är att tillbringa den tillsammans med kärlekfulla och vackra polare i vår fiNA gemenskap... så mycket kärlek och känslor på en och samma gång... det är fan nästan overkligt så påtagligt verkligt och nära jag vågar vara mig själv tillsammans med mina vänner i gemenskapen... jag är lyckligt lottad som har så kärleksfulla vänner att umgås med.

.

Att det sen precis som vanligt var ett underbart väder är ju nästan någonting som jag kan börja ta för givet när det gäller vårt sommarkonvent... och det är inte utan att jag funderar på att men skulle våga sig på ett nattligt dansäventyr på stranden... ett alldeles äkta strandrave hade ju varit riktigt skoj... eller?

.

Märker nu när jag sitter här och ska skriva om konventet att jag inte finner ord... för om man vill förstå vad det är jag upplevt denna helgen så tror jag att man måste ha varit där... det går inte att beskriva helt enkelt... det måste upplevas... så boka inte in er på något annat första helgen i juni nästa år utan vik den helgen till Gullbranna... det är ett tips jag gärna vill ge... ALLA är välkomna.

.

Nä ska jag skriva någonting om denna helgen så finns det nog bara ett ord som kan sammanfatta upplevelsen... och det är...

... KÄRLEK.

.

Jag går och lägger mig i hyfsad tid när jag är på konvent... i alla fall när jag är ansvarig för yogan på stranden... redan klockan 08.00 är vi ett helt gäng som samlats för att få vakna tillsammans på detta helt ypperliga sätt... i går var vi fler än någonsin... vi var mellan 50-60 stycken som sträckte på våra kroppar och hälsade på solen tillsammans ... och det är väl ett betyg gott som något på att yoga på stranden är att rekommendera.

.

Om några timmar så ska jag vara talare på konventet... och idag så har jag tänkt mig att prata om vårt program och hur jag faktiskt har lyckats jobba i några steg på vårt sätt... detta trots att jag har en väldigt stark kraft inom mig som säger åt mig att hellre göra på mitt sätt... detta trots att mitt sätt är anledningen till att jag till slut hamnade här... för mitt bästa tänkande förde ju mig till Anonyma Narkomaner... det var ju inget ställe som jag planerade att hamna på när jag började knarka.

.

Vårt sätt räddade livet på mig... mitt sätt höll på att döda mig.

.

Att vakna på ett konvent är en skön känsla... visserligen så var jag väldigt trött i morse eftersom min rumskompis snarkade... och hade jag haft ett vapen så hade jag nog varit olycklig nu... för jag var fan vansinnig på hans snarkande... kanske inte så konstigt om jag tänker på att jag la mig halv ett... och somnade klockan fem... då hade jag provat med öronproppar av väldigt god kvalitet... ljudbok... och musik i mina lurar... det enda resultatet var att jag blev mer och mer arg ju längre natten pågick... när solen gått upp somnade jag av ren utmattning strax innan klockan ringde och berättade att jag skulle gå upp... för att hålla i yogan på stranden.

.

Det var ingen pigg och glad kille som vandrade ner till stranden... men efter några solhälsningar tillsammans med ett rekordstort yogagäng släppte det... jag kunde ta in var jag befann mig... njuta av sällskapet... och låta mig själv vakna upp till en ny underbar dag i goda kärleksfulla vänners lag... ja jävlar... solen skiner... allt är som vanligt... d.v.s. helt fantastiskt på Gullbranna... Sveriges i särklass bästa konvent... någonsin.

.

Tjoho... i dag så börjar vårt årliga sommarkonvent i Halmstad... och detta året så har jag massor av tid över till att träffa alla mina fiNA vänner som kommer på besök... för vartannat år gör jag lite mindre service och är inte med i någon underkommité eller för den delen  administrativ kommité... nej detta året ska jag "bara" ha hand om yogan och en liten extra grej med att snickra ihop en bakgrund till den stora scenen... vi målar ju en stor tavla varje år på konventet och alla dessa tavlor sparas och ska sättas ihop på scenen... ett växande konstverk och samtidigt en historisk tillbakablick på de konvent som redan varit.

.

Jag är som jag skrev igår minst sagt väl förberedd när det gäller mina klädval... däremot så har jag väl förberett mig ovanligt lite för mitt tal på söndagen... och någonstans så känns det faktiskt riktigt bra... förra gången jag skulle tala så var jag så himla förberedd att jag fick svårt för att hinna med att säga allt jag hade skrivit ner... och det blev lite väl "spretigt" för att jag skulle bli riktigt nöjd... nu har jag en annan plan... få stolpar och mycket improvisation... det handlar lite mer om att våga släppa taget.

.

.

Däremot så är jag en jävel på att packa... alldeles för mycket... när jag ska övernatta någon annanstans än hemma... det är närmast helt sinnessjukt hur mycket för mycket jag packar ner... ungefär som förr i tiden då jag söp som en gris... jag blev alltid för packad då också... lagom är inget för mig.

.

För säkerhets skull så har jag laddat upp både för regn och sol... och är ganska optimistisk eftersom jag har tre par kortbyxor i min packning... plus badbrallor... och långbyxor... och... ja ni fattar... alldeles för mycket eftersom jag just nu inte har en aning om vad jag vill ha på mig i morgon... på lördag... eller söndag... däremot kommer jag att ha många valmöjligheter... och som vanligt hade det väl räckt om jag tagit med mig en bråkdel av vad jag packat ner... men vad fan...

.

... hellre en fullpackad resväska än en aspackad peter.

.

Dagen före NA-konventet i Gullbranna konstaterar jag att det känns tommare än vanligt mellan mina öron... det kanske inte gör någon större skillnad men jag kan ändå inte låta bli att oroa mig en liten smula... för jag känner mig inte helt frisk och är en liten smula hängig... och är det något som jag inte önskar just nu så är det att (Gud förbjuder)... bli sjuk... det finns inte på agendan ... för även detta år så kommer det att bjudas yoga på stranden som jag ska hålla i... och på söndagen så ska jag tala på ett möte... så sjuk... nej det har jag inte tid med.

.

Det har blivit en tradition för mig att börja dagarna på Gullbranna med ett yogapass på stranden... vilket jag varmt kan rekomendera... skulle det mot förmodan bli regn så blir det paraply-yoga har jag bestämt... vad det nu är för något... kanske precis som det låter... att sitta i regnet på en strand under ett paraply.

.

Det kändes skönt att vakna i morse efter Zlatans uppvisning igår... en kväll att minnas för en Zlataninst som mig... och nu för tiden så minns jag ju alltid kvällen före... dagen efter... och utan att jag riktigt hunnit tänka efter så slår det mig att det varit jättemycket sommar ett tag nu... ja, så mycket att jag t.o.m. hunnit bli solbränd och tillbringat lite tid på Tylösand... kortbrallor och flippflopp... och ändå så känns det som om det var det ju alldeles nyss som jag var i Trysil och åkte bräda... tiden går väldigt fort när man som jag är lycklig för det mesta.

.

.

Ännu en gång visade han oss vilken fantastisk fotbollsspelare vi har i detta landet... och för mig som ju är en klockren "Zlatanist" var det en ren fröjd att se honom göra ett äkta hattrick mot Finland... jag njuter och kommer att somna med ett stort leende på mina läppar i natt.

.

.

Såg på TV:n i morse att det finns 200.000 fattiga barn i Sverige... ingenting som förvånar mig ett endaste dugg... vi på VågaVa är ju med i ett fattigprojekt där vi har diskuterat dessa problem under en tid nu... och det finns saker som vi är rörande överens om... en av dessa är att klasskillnaderna i Sverige har ökat... de fattiga har med andra ord blivit... både fler och föga förvånande... fattigare.

.

När man pratar med barn som lever i fattiga familjer så kom det fram en för mig tänkvärd grej... bland det jobbigaste med att vara fattig var enligt dessa barn utanförskapet... att inte kunna hänga med på bio... inte så mycket för att se filmen utan mer för gemenskapen att göra någonting tillsammans... en annan sak som kom fram var att bland det värsta som kunde hända dessa barn var att inte ha möjlighet att kunna koppla upp sig på nätet... då var man verkligen utanför.

.

Vi på VågaVa tänker försöka påverka politikerna i Halmstad och Ljungby om att det borde vara en mänsklig rättighet i ett modernt samhälle att ta del av internet... och att vi föreslår att varje kommun i vårt avlånga land erbjuder sina medborgare fritt internet... vilket i långa loppet skulle vara lönsamt även för kommunerna... det ska naturligtvis inte vara en ekonomisk fråga att vara uppkopplad... utan en mänsklig rättighet.

.

Fattiga barn har fattiga föräldrar och fattiga föräldrar har fattiga barn... och det är förknippat med stor skam att vara fattig... det är inget man vill prata om... och det kan vara ganska jobbigt att föra ett samtal med en gammal klasskompis på stan om man är arbetslös... den första fråga är ju nästan alltid... "vad jobbar du med?"... och det är inte så jävla skoj att berätta att man är arbetslös... eller ensamstående förälder... eller sjukskriven... eller utförsäkrad från försäkringskassan... eller... ja ni fattar... fattigdom och utanförskap har många namn... men känns ofta ungefär på samma sätt... som en stämpel i pannan... misslyckad.

.

Idag är det vår nationaldag och i morgon möter vi Finland i fotbollens EM-kval... så heja, heja Sverige... vårt vackra fosterland (kan man säga fosterland utan att vara rasist?)... som denna dagen har på sig sin vackraste dräkt av sommar, sol och underbar grönska... det är så himla vackert när jag tittar mig omkring här hemma att jag nästan tappar andan... Sverige en försommardag är nog en av de vackraste platserna som finns.

.

Jag märker till min stora glädje att det börjar bli lite mer "rumsrent" att vara svensk nu för tiden... att det inte längre bara är skinnskallar som viftar med svenska flaggan... och det gillar jag... visst jag är en "världsmedborgare" och tror väl inte riktigt på det här med gränser överhuvudtaget... men... jag kan ju inte komma ifrån att jag lever i ett land där jag åtminstone får lov att ha en egen åsikt och att jag t.o.m. kan uttrycka den utan att bli nedskjuten eller slängd i fängelse... något som tyvärr inte är en självklarhet för allt för många i vår värld.

.

Att bo i Sverige innebär att jag har möjligheter att göra lite mer som jag själv vill... inom rimliga gränser så klart... det är ju inte okej att slå ihjäl sina grannar eller att gå mot rött ljus... om nu någon skulle komma på den tanken... vad jag menar är att vi får lov att dela med oss till varandra av våra kunskaper utan att fråga om lov (tror jag)... och ni kan tro att jag blev glad när jag igår såg en samling människor köra ett yogapass i parken... visserligen så la jag också märke till att han som ledde passet var himla proffsig och hade den "rätta looken"... när jag har mina gratis yogapass på stranden i Tylösand lite senare i sommar så måste jag erkänna att det är lite mer amatörmässigt... men det spelar ju ingen roll... jag bor i ett land där även amatörer får vara med.

.

Det finns mycket som kan bli bättre i vårt avlånga land... det vet jag... men jag får inte glömma bort att det faktiskt finns en hel del som är bra också... som att vi har en Zlatan i vårt fotbollslandslag... får lov att tycka och tänka fritt... och inte att förglömma... bara för idag... det finfina sommarvädret.

.

Det stramar lite här och där på min kropp just nu... för även om jag tog med lite solskyddskräm till stranden så är det ju inte samma sak som att jag använder mig av den... nej jag vill ju få färg snabbt... och det fick jag... kännbart och mest i en ganska klassisk skandinavisk röd nyans om jag ska vara helt ärlig.

.

Men tro det eller ej... nu har jag inte bara badat i Medelhavet i år utan även på våra breddgrader... inte bara en utan flera gånger... en av anledningarna är att det är så himla långt till toaletterna... en annan att det faktiskt var ganska skönt... kallt men ändå ganska skönt... kan bero på att det var himla varmt idag.

.

Jag kommer att ta med mig solskydd till stranden idag... trodde för några dagar sedan att jag hade fått mjäll när min flint började fjälla efter en dag på stranden i Sitges... det tog faktiskt ett litet tag innan jag fattade att det berodde på att jag exponerat mig själv för solen lite för länge... och så här i början på sommaren så är det ju lätt att bränna sig... och eftersom jag gärna vill bli solbränd fort som fan så tillhör jag dem som bränner mig varje år... om och om igen... man kunde kanske tro att jag lärt mig av mina misstag... men ni vet... jag är en beroende... och van vid att göra samma misstag om och om igen... år efter år.

.

Men idag så tänker jag i alla fall packa ner solskyddskräm när jag beger mig ner till stranden för att få lite färg på min kropp... visst är det väl härligt att bejaka fåfängan... och vem vet... kanske blir det så himla varmt i solen så att jag vågar bada i det iskalla vattnet... 16-17 grader såg jag på TV:n i morse.

.

Men visst är det underbart med sommar och sol... att äntligen kunna åka ner till stranden igen och ligga där och slappa i värmen några timmar med en bra talbok i lurarna... och förhoppningsvis få lite färg på kuppen... det kan snackas hur mycket som helst om hur farligt det är med sol och solbränna... och jag förstår verkligen att det är sant... sol och solbränna kan ge mig cancer... men det struntar jag i... jag tycker så mycket om att känna mig fräsch och solbränd att jag t.o.m. är beredd att sola solarium om det kniper... sådan är jag... inte så smart kanske... jag tröstar mig med att jag idag har packat ner solskyddsfaktor... 15.

.

Jag fattar fan inte hur människor i Sverige funkar... och blir nästan lite mörkrädd när jag läser i blaskan att en majoritet av de som svarat på en fråga om de vill att Zlatan är med i laget från start på tisdag då vi möter Finland... döm om min förvåning och totala bestörtning när jag läser resultatet... en majoritet svarar... nej... helt sinnesjukt om ni frågar mig... han är ju den bästa fotbollsspelare vi någonsin haft i Sverige... och skulle enligt mig nog platsa i laget även med ett brutet ben... vad fan tänker folk med?

.

Visst är jag partisk eftersom jag ju är en tvättäkta "Zlatanist" men ändå... är det bara i Sverige vi inte fattar hur bra han är... att han faktiskt skulle platsa i vilket landslag som helst... lätt... och naturligtvis så fattar jag att klagandet och gnällandet på Zlatan inte har ett endaste dugg med Zlatan att göra... nej det behöver man inte vara psykolog eller en extremt fotbollsexpert för att förstå... om jag hade fått bestämma hade vi bytt ut Kungen och ersatt honom med... Kung Zlatan.

.

Annars så är jag rätt nöjd med mig själv idag... tvättkorgen är tom... gräsmattan klippt... sängkläderna bytta... och jag har åtminstone dammsugit halva huset... och det får fan räcka för idag... jag sitter nöjd.

.

Jag kommer att kasta mig över mina släpande vardagsplikter och numera allt växande stressfaktorer... det finns en hel del som jag har försummat under en längre tid... det är skoj att vara ute på resande fot men det finns en baksida... som att gräsmattan inte längre är en gräsmatta utan har förvandlats till en vildvuxen äng som jag hoppas att min gräsklippare kan forcera idag... det är nästan så att jag skulle behöva slå "ängen" med en lie först.

.

Gräsmattan är inte det enda som behöver åtgärdas... min tvättkorg är överfull... dammråttorna har snart tagit över hela mitt hus som är i ett skriande behov av en dammsugning... sängkläderna har sett sina bästa dagar... ja ni fattar... min tillvaro på hemmaplan behöver putsat upp en liten smula för att jag ska kunna slappna av i mitt hem... det är ju så himla mycket skönare att ha det städat och rena kläder att ta på sig... så idag struntar jag i strandvädret och stannar hemma... tvättar mina sängkläder... dammsuger och klipper gräset istället... inte för att jag känner för det just nu utan mer för att jag tror att jag kommer att tycka om resultatet av dessa handlingar... och förstå att det handlar om en kärleksfull handling mot mig själv... och kärleksfulla handlingar är ju aldrig fel.

.

Även om de kärleksfulla handlingarna idag innebär att jag behöver gå i krig mot dammråttor... vildvuxna gräsmattor och överfyllda tvättkorgar... så nu jävlar... är det krig.

.

Det händer att jag kör för fort... allt för ofta faktiskt... och idag på väg in till jobbet så tackar jag Janne Olsson för att han sparade massa pengar åt mig... för när jag lyssnar på talböcker i min bil kör jag betydligt lagligare... åtminstone när det gäller hastigheten... och det var när jag lyssnade på "Stockholmssyndromet" jag fick syn på polisen med fartkameran... alldeles för sent för att bromsa in men eftersom jag var så inne i att irritera mig på Janne Olsson när han läste sin egen bok så klarade jag mig... så tack Janne... inga böter och körkortet kvar.

.

Annars så är hans bok mest en massa skitsnack om vilken häftig kille han är egentligen... och jag blir mest irriterad på hur han utan någon som helst självdistans rättfärdigar sina handlingar... och kanske är det för att jag kan känna igen mig själv när jag förnekar och rättfärdigar något som jag egentligen inte vill kännas vid... förhoppningsvis så har jag förändrats en liten smula till det bättre under dessa år som jag har varit drogfri och valt att tillfriskna... men det får någon annan bedöma... helt klart är i alla fall att jag blir jävligt irriterad på hans (Janne Olsson) attityd i hans egen bok... han är enligt mig... förlåt att jag säger det... en klassiskt skitstövel... vilket naturligtvis inte hindrar mig från att med största nöje ta del av en väldigt dåligt skriven och hackigt uppläst talbok.

.

Frånsett från alla dessa funderingar om problem som hör hemma i högen som jag ändå inte kan göra någonting åt så har jag riktiga problem att ta tag i också... problem av den sorten som jag kan påverka... och behöver ta beslut som jag kan gå till handling på... ett av dessa är vilka skor jag ska välja... hur mycket sommar kommer det ar bli idag... flipp-flopp eller gympadojor... kortbrallor eller långbyxor?

.

jag valde långbyxor och gympadojor... men garderade mig genom att lägga in kortbrallor och flipp-flopp i bilen... och detta mina vänner är de problem som jag behöver ta ställning till idag... snacka om lyxproblem... den sortens problem skulle jag vilja ge bort till Janne Olsson... som tack för att han fick mig att hålla hastigheten idag... ja ta mig fan... det är nog problem som han hade gillat.

.

Jag ska om några timmar befinna mig på Vallsnäs för att göra en föreläsning... Vallsnäs ligger inte så många mil från där jag själv bor... och mycket vackert beläget vid sjön Unnen... det är södra Västbo MHF som hat bjudit in mig och samtidigt tydligen ringt till Hallandsposten (vår lokala Halmstadsblaska) och berättat om mig... så igår fick jag ett samtal från en journalist som ville intervjua mig.

.

Jag har blivit intervjuad många gånger förut... men aldrig efter min nyligen uppdaterade mediautbildning... jag fick ju en endagars utbildning i Lund för ett litet tag sedan i hur man handskas med media... och så sent som i tisdags när jag var i Stockholm repeterade vi delar av just den utbildningen... och nu känns det som om jag glömt alltihop.

.

Det är inte som så att jag saknar åsikter som jag mer än gärna skulle vilja att tidningarna skrev om... tvärtom så är väl det mer så att jag har lite väl mycket som jag skulle vilja säga... egentligen... jag tycker och tänker en hel del om tema som t.ex. substionsbehandling... diagnoser... och läkemedelsindustrin... men samtidigt så tycker jag också om de goda nyheterna... som att vem som helst kan bli drogfri med ett mycket enkelt andligt program... men det kan bli svårt att prata om eftersom det är ett anonymt program... jag är "bara" en anonym medlem och ska inte gå ut med mitt ansikte i media och prata om oss.

.

Jag vill inte lägga min energi på att gnälla över hur saker och ting ser ut... och ska inte utge mig för att vara en NA-produkt eftersom det är ett anonymt program och ingen ska kunna förväxla mig med NA... däremot så får jag prata om VågaVa... och mig själv... och vem vet... det kanske räcker?

.

Skönt att vara på jobbet igen... det har varit en himla massa flängande hit och dit den senaste tiden... inte för att jag har någonting emot att vara på resande fot... inte alls... tvärtom faktiskt... jag tycker om att resa omkring... men det är ändå skönt att vara tillbaka på jobbet idag... känna mig lite "innanför" och som en del av ett lite större sammanhang tillsammans med mina kolleger... ensam är ju som bekant inte ett bra sällskap för mig... jag behöver umgås med mina vänner... och inte nog med det... jag behöver också min vardag och mina vardagsrutiner.

.

Inte för att jag en enda sekund har behövt känna mig ensam när jag varit ute och rest... och jag kan känna mig väldigt lugn och trygg när jag är på resande fot... men även jag behöver min vardag... och det är inte utan att jag är på god väg att bygga upp en liten smula stress eftersom jag släpar efter lite med en och annan av mina "vardagsprylar"... det var ett tag sedan jag dammsög nu... har även lite tvätt att tvätta... en gräsmatta att klippa... räkningar att betala... och vänner att umgås med... ja ni fattar.

.

Det är viktigt för mig att vårda min vardag... det är ju trots allt den som jag landar i efter mina utflykter... och nu när jag varit iväg några dagar och diskuterat "utanförskapet" blir det ju väldigt påtagligt att jag faktiskt tillhör den lyckligt lottade skaran av människor som har ett "innanförskap" att vårda... i min omedelbara närhet har jag både vänner, jobb och ett hus att komma hem till... jag lever ett rikt liv.