PETERS BLOGG

... ska till doktorn.

.

Jag var hos optikern tidigare idag för att göra en synundersökning... skulle kolla synen innan jag beställde nya linser... det blev inte riktigt som jag tänkt mig... inte alls faktiskt... det slutade med att han skickade en remiss till ögondoktorn istället för att ge mig några nya linser... för han hittade ett fel på mitt ena öga... ett fel såpass allvarligt att han tyckte att en doktor skulle kolla upp vad det kunde vara... själv har jag bara märkt att mitt ena öga kliar lite ibland... jag trodde nog att det berodde på att jag hade fått något fel på linsen.

.

.

Nu får jag i vilket fall som helst inte använda linser på ett tag... vilket jag tycker är ett handikapp eftersom jag då ju är tvungen att använda glasögon... och glasögon gillar jag inte alls att ha på mig... glasögon är lite väl mycket tunnenseende för mig... och utan glasögon så kan jag inte läsa vare sig på datorn eller telefonen... hade det inte varit för att jag måste använda dessa apparater så hade jag väl klarat mig hyfsat utan... men fan... livet består en hel del av att text som är för liten och suddig för mina ögon... utan glasögon.

.

Lite orolig blev jag... ögonen är trots allt känsliga delar tycker jag.

... blev det idag.

.

Det regnade och blåste när vi kom till stranden idag... men vi fällde upp vårt parasoll och byggde oss ett vind och regnskydd... när vi pratar om att vara på stranden i alla väder så menar vi verkligen ALLA väder... och yoga är det varje dag... en yoga som är anpassad efter vädret... det har blivit sol-yoga... storm-yoga... regn-yoga... paraply-yoga... förkyld-yoga... lugn-yoga... sandblästrings-yoga... och en massa andra yoga i alla dess former... man kan kanske ha åsikter om hur yogan utförs... men en sak är klar... det har blivit yoga... varje dag.

.

.

Det är himla häftigt att vara på stranden alla dagar oavsett väder... inte minst för att kunna känna hur vårat kärngäng svetsas samman under ett parasoll på Tylösand... vi växer... tillsammans.

... magiska under.

.

Det mullrade riktigt ordentligt när jag steg ur bilen alldeles nyss... och det finns väl en viss risk för någon ordentlig skur även idag... vilket inte är någonting som hindrar oss för en enda sekund... vi är ju strandgänget i ALLA väder... skulle det bli rent för jävligt så har vi en reservplan... vilket är att gå upp på hotellet och kolla in årets fotoutställning... och kanske ta en lite extra lång lunch på Tylöbäck.

.

Man kanske kunde tro att vi hängt en hel del på den fotoutställningen detta året eftersom det ju inte har varit så himla mycket medelhavsväder... men nä... strandvädret på Tylösand har fortfarande inte tvingat upp oss i skydd... visserligen så kom det en skur för några veckor där det regnade så intensivt en kortare stund att inte ens vårt parasoll lyckades hålla emot... det regnade helt enkelt igenom parasollet... men då regnade det också rätt kraftigt... ungefär som utanför mitt fönster just nu.

.

.

Det som är riktigt häftigt med att tillbringa en massa dagar på en strand oavsett vädret är alla dessa helt magiska stunder... Tylösand är sååååå mycket mer än vad som visas på reklambladen (om det nu finns några sådana)... vi har haft dagar på stranden då det bara är vi och livräddarna på stranden... till skillnad från de varma soliga dagarna när det kan vara upp emot 30 000 personer på stranden... och känslan av att sitta under ett parasoll i regnet är obetalbar... eller att gå längs med havet under ett paraply när det regnar.

.

Nu bruker det inte regna så länge på stranden och efter att skurarna dragit förbi spricker det allt som oftast upp... och då är vi helt ensamma på stranden... samma strand som dagen innan var helt fullpackad... hua hua nu började det åska riktigt ordentligt här utanför... spännande... idag är en underbar dag... och vem vet... kanske får vi tillfälle att se den där fotoutställningen ändå.

... mitt jobb.

.

Efter ännu en helt underbar dag på Tylösand med både sol och lite regn så mår jag som jag förtjänar... förträffligt... och då måste jag ändå erkänna att jag inte hade så stora förväntningar på denna dagen... men som vanligt denna sommar när väderprognoserna berättar för oss att vi inte ska befinna oss på en strand blir jag väldigt positivt förvånad... vindstilla... lugnt... när vi startade yogapasset... några droppar regn och vi fick avsluta med en tvättäkta paraply-yoga... och det var bara... helt ljuvligt att sitta på stranden under ett paraply tillsammans med mina yogavänner.

.

.

Så klart så sprack himlen upp efter lunch så att vi fick några fina timmar med sol och bad... vi hann även med att spela både mulle och volleyboll innan jag och en kollega drog iväg på after beach på solgården... för att avsluta dagen i hällande regn och åska när vi åkte hem... sommrigt... och helt jävla underbart.

.

Jag är sannerligen en väldigt lyckligt lottad kille.

... ser det ut att bli idag.

.

Om man googlar på "paraply-yoga" så kommer de första sex träffarna att hamna på min blogg... med andra ord så är det nog inte så vanligt med paraply-yoga... kan det verkligen vara på det sättet att vi har skapat någonting helt nytt... jag tror minsann det... och det gillar jag.

.

Nu är det väl inte helt säkert att det regnar på Tylösand när vi kommer dit... men om det skulle förhålla sig på det viset så kommer vi alltså att skapa ett stycke historia... visserligen så har vi redan praktiserat paraply-yoga på stranden tidigare i år... fast å andra sidan så är varje yogapass på stranden unikt... och det är väl lite av tjusningen med att praktisera yoga på en strand... det blir liksom hela tiden... annorlunda.

.

.

Det är bara en vecka kvar nu på "VågaVa go beach 2012" ... och visst var det väl himla skönt med medelhavsvärmen förra veckan... jag kan ju inte sticka under stol med att det tog emot lite när jag körde in till stan i morse... men samtidigt så vet jag med bestämdhet att jag kommer att må som en prins även efter denna dagen... det gör man nämligen alltid efter en dag på stranden... och det gäller konstigt nog alla väder... det finns ju en och annan som inte åker ner till stranden en regning dag... och det kan jag väl förstå... men jag vet också hur skönt det kan vara att sitta vid havet under ett paraply en regnig dag... vi snackar om ett närmast magiskt lugn.

... och en cykeltävling.

.

Nu har jag suttit i flera timmar framför min TV och kollat på en cykeltävling... och det är nog minst en timme till innan det är avgjort och vi vet vem som vinner... det är ganska spännande på flera sätt... dels naturligtvis för att det finns en svensk tjej i Emma Johansson som kan vinna... men det är också om inte spännande så ganska intressant att ett cykellopp fängslar mig så mycket att jag sitter och kollar på det i flera timmar.

.

... kan vara krångligt.

.

Jag håller på att fixa en resa till Molde i Norge där jag ska föreläsa i Oktober... och det är lättare sagt än gjort... för efter att skyways som flög på halmstad har gått i konkurs så verkar det vara helt omöjligt att komma hela vägen hem till halmstad... jag har eventuellt en möjlighet att hinna med det sista tåget till halmstad från Kastrup om flyget från Oslo landar på utsatt tid... sist jag kom från Norge och landade i Köpenhamn kom jag bara till Malmö och fick ta in på ett hotell där över natten innan jag kunde ta mig till Halmstad... ja suck... jag har svårt för att bestämma mig för hur jag ska resa... och tycker att det är krångligt att leta efter de olika möjligheterna på nätet... här kan jag sakna någon att prata med.

.

.

Och det är inte bara hemresan som krånglar för mig... för att hinna i tid till min egen föreläsning så måste jag åka redan dagen före och behöver en extra natt på hotellet där jag ska tillbringa helgen... och det krockar lite med en mässa i Norrköping där jag och min kollega ska befinna oss... jag får helt enkelt ta tåget till Arlanda några timmar innan den mässan är slut för att hinna med ett plan till Oslo för att kunna byta till ett flyg som tar mig till flygplatsen i Molde... och hur jag tar mig därifrån har jag inte en blekaste aning om... men det löser väl sig på något sätt.

.

Jag känner hur det riktigt brinner mellan mina öron bara jag skriver om det här... och funderar faktiskt allvarligt på att gå till en resebyrå och be om hjälp även om jag vet att det kommer att blin dyrare... suck... det är sånt här som skapar stress för mig.

... vinnarna.

.

Brukar skoja rätt mycket på mitt jobb om att jag är en framgångssupporter... som en sann Zlatanist så går det ju inte att hålla på något särskilt lag någon längre tid eftersom han ju byter klubb ganska ofta... min barcatröja och milantröja kan jag ju inte ha på mig längre... de är historia... men när det gäller landslaget så är jag en lite mer trogen supporter... heja Sverige friskt humör... det spelar ingen roll vilken sport det än gäller... just nu håller jag bl.a. på Jörgen Persson i OS-pingisen... allra helst eftersom han ju vann sin första match.

.

.

Men när jag säger att jag håller mig till vinnarna så menar jag väldigt sällan idrottskillarna eller idrottstjejerna... utan mina drogfria vänner som visar mig att man både kan vara lycklig, må skitbra och leva ett drogfritt liv... människorna som slängt in sina offerkofter längst in i garderoberna och tar för sig av livet på livets villkor... de har någonting som jag vill ha... och jag har lärt mig av egen erfarenhet att håller jag mig bara till vinnarna så blir jag själv en vinnare.

.

Så jag är inte bara en framgångssupporter... jag är en vinnare också... tjoho... och det känns riktigt bra.

... gillar jag.

.

Jag är uppfödd i en familj (läs pappa) som älskade alla sorters idrott... och jag har också gillat de flesta sorters tävlingar även om jag idag inser mina egna begränsningar... det gjorde jag verkligen inte tidigare i mitt liv... redan som 5-åring utvecklade jag en stark tävlingskänsla då jag spelade kort med min pappa... och att förlora var inte aktuellt... de gånger det hände så sprang jag gråtande från bordet... jag var en väldigt bra vinnare och en urusel förlorare... något som hängde med mig i många år... jag vet inte hur många pingisrack, tennisrack och badmintonrack som jag slagit sönder... men det är massor... allra helst eftersom jag ju egentligen var ganska dålig och hade typ noll bollkänsla... vilket alla utom jag själv nog var väldigt medvetna om... själv var jag nog bäst av alla på att förneka mina tillkortakommande... en defekt som nog tyvärr fortfarande kan göra sig gällande lite då och då.

.

.

Idag så börjar OS i London och det är ju givetvis en höjdpunkt för alla oss som är intresserade av idrott i alla dess former... i OS har det hänt att jag helt plötsligt har blivit väldigt intresserad av lite udda sporter när någon svensk idrottsman eller kvinna har chans att vinna... jag minns för ett gäng år sedan då jag till min stora förvåning helt plötsligt fann mig själv vara ett stort fan av... lerduveskytte... och jag kan nog tycka att det är lite av tjusningen med ett OS... även om jag som de flesta andra också vill se Therese Alshammar simma hem ett OS-guld på 50 meter fritt.

... vi haft på stranden.

.

Så kom det då en vecka med strålande sol och medelhavsvärme till Tylösand... och idag så var det faktiskt första dagen då jag inte bara doppade mig i vattnet utan faktiskt låg kvar och badade i böjlorna... så himla skönt... och även om det bränner lite på mina axlar så känns det bara skönt... sommrigt... och helt underbart.

.

.

Nu har vi bara en vecka kvar på årets upplaga av VågaVa go beach och det är med blandade känslor som jag konstaterar detta... för en sida av mig vill at det aldrig tar slut samtidigt som en annan sida i mig jublar över att vi snart fixat det vi lovat... igen... alla dagar oavsett väder.

... är något som jag väljer att vara.

.

Jag vet att det finns en och annan som stör sig kraftigt på mig när jag påstår att jag väljer att vara lycklig... som mer än gärna påpekar för mig om livets alla orättvisor och berättar att det minsann inte är alla som kan välja att vara lyckliga... och det är säkert sant i många fall... och helt fel i andra fall... egentligen så borde vi i lyckolandet Sverige hoppa jämfota av glädje bara av det faktumet att vi kan dricka vattnet i våra kranar... för vatten är ju som ni alla vet en väldigt påtaglig bristvara på många ställe i vår värld... fördelningen av välstånd är inte heller vidare rättvis i ett globalt perspektiv... ändå så tror jag att de flesta människor kan välja att vara lyckliga lite då och då.

.

.

Jag menar på att man ofta har ett val om hur man uppfattar sin egen verklighet... jag kan välja att se positivt eller negativt på en given situation... och naturligtvis så ger det ett resultat... väljer jag att tycka att det är jobbigt med mycket folk på stranden så hade gårdagen varit kass... men jag valde istället att se på dagen genom mina  positiva glasögon... och njöt av en helt underbar sommardag... i bilkön på väg hem gillade jag svalkan som min AC fixade och välkomnade den extra tiden det tog att köra från stranden genom att lyssna lite på lite inspelad standup från förra året... vilket gav mig och min medpassagerare några goda skratt.

.

Jag är helt medveten om att jag hade kunnat välja att göra gårdagen till en riktig skitdag med en annan inställning... men jag valde istället att njuta... och faktiskt... bara att ha det valet... gör mig lycklig,

... på Tylösand.

.

I år är det 11 året i rad som jag tillbringar på Tylösand... och jag måste nog säga att jag aldrig tidigare sett så mycket människor på stranden som jag fick se i går... det var verkligen fullpackat med folk och fä... eftersom vi kommer ner så tidigt på morgonen så hinner vi ju ta en rätt stor del av stranden när vi ju sätter upp både ett volleybollnät och ett stort parasoll... plus att vi sprider ut oss ganska bra med våra stora filtar och grejer... så det är inte förrän vi knallar bort för att käka som man märker hur fullt det är på stranden... och i går var det som jag skrev helt sinnesjukt mycket människor på stranden.

.

.

Hörde talas om att det var en bilkö ända inifrån stan (Halmstad) ut till Tylösand igår vid middagstid... vi är nog ganska smarta som åker ut vid 9-tiden innan det tjockar till sig både i trafiken och på stranden... och jag ser fram emot att ta ett morgondopp i lugn och ro om ett litet tag... innan morgonmötet och yogan... för idag så gäller det att passa på och sno åt sig lite "egentid" innan stranden fylls av soltörstande människor.

.

Jag tycker om skiftningarna... det är stor skillnad på dagarna när man befinner sig på en av landets populäraste badstränder... berättar väderrapporten på TV-nyheterna om soliga dagar och högtryck så invaderas stranden... är det däremot en lite osäkrare prognos så kan det vara i stort sett folktomt på samma strand... detta trots att det är finfint väder... för är det något denna sommar har bekräftat så är det att vädret på Tylösand är lite speciellt... för när mina vänner har gått omkring i regnkläder så har jag kunnat ligga i solsken på stranden... men det visste jag ju redan... för som sagt... i år kör vi "VågaVa go beach" för 11 året i rad på Tylösand... och vi ska vara på stranden denna och nästa vecka inna årets äventyr är slut... så välkommna ner till oss... som vanligt ligger vi vid hjärtflaggorna ca. 150 meter till höger om ni tar trapporna bakom hotellet ner till stranden.

... vår parkeringsplats.

.

Det är semestertider... vilket lite då och då innebär att något turist i stan står parkerad på MIN parkeringsplats... och det är inte utan att det irriterar mig en liten smula... ibland så blir jag nästan förbannad... och jag förstår mycket väl att det inte hjälper mig ett endaste dugg att hetsa upp mig för en sådan skitsak... men det är väl något "svenskt" duskaminsannintetroattdukansnominparkeringsplatssyndrom som drabbar mig... för genast så skriver jag arga lappar som jag sätter på bilens framruta... eller okej då... en ganska snäll lapp där jag förklarar med alldeles för många ord att denna platsen minsann är en plats som vi belalat dyra pengar för... vilket ju är helt sant... och att bilens förare gärna får hitta en annan parkeringsplats till sin jättefina och säkert hur dyr som helst BMW.

.

Detta samtidigt som jag inom mig planerar hur jag ska bära mig åt om bilen fortfarande står kvar när vi kommer från stranden i eftermiddag... hur jag för mitt inre ser mig själv parkera tätt, tätt bakom bilen så att den inte går att flytta... som hämnd... att jag då skulle få stanna kvar i stan och inte kan åka hem till Brännebassalt struntar jag i... för känslan är att jag vill ge denna bilens förare en läxa som svider.

.

.

Jag förvånar mig själv med mina tankar... känslan jag fick just nu när jag fick se bilens förare komma och köra iväg med sin bil var nog mest... skam... en minut senare så kommer en av grannarna ner och ber om ursäkt för att hennes son hade ställs sin bil där över natten... och jag berättar för henne att det gör ingenting... och tar emot lappen som hon ger mig... samma lapp jag nyss satte på bilens framruta... och jag tackar tyst min lyckliga stjärna för att jag inte överreagerade totalt för en liten stund sedan och sparkade in sidan på den fina bilen.

.

En sak som var ganska intressant var att jag smög och gömde mig bakom vår VågaVa-buss när jag såg hennes son köra iväg med bilen... det finns en hel del lärdom i det beteendet... suck.

... kille.

.

Långt ifrån den tuffa känslokalla snubbe jag trodde var idealet för en massa år sedan... tvärtom så är jag faktiskt rätt blödig... och vet ni vad... det känns riktigt, riktigt bra... visserligen så visar jag kanske fortfarande inte så mycket av min känsliga sida utåt även om det naturligtvis också blivit lite lättare med åren... men oftast så är det i min ensamhet som jag får känna på min lite känsligare sida... framför TV:n är nog fan det vanligaste... då kommer tårarna och klumpen i bröstet allt som oftast på besök.

.

.

Det är spännande attt få känna på livets alla känslor... och att vara en känslig kille innebär allt som oftast att jag känner mig väldigt, väldigt lycklig... och den känslan är obetalbar... det kan vara när jag ser någon bli glad över någonting... eller som igår när jag lärde mig att flyga drake på stranden... nästan så att jag kan längta lite efter en ny blåsig dag på stranden... även om det ser ut som om vinden har lagt sig idag... men, men det är väl smällar som jag kan ta... för även om jag är en väldigt känslig kille har jag ju också fått förmågan att gilla läget oavsett... känslor är ju trots allt bara känslor... de styr mig inte lika mycket som de gjorde på den tiden då jag ville vara en "tuff känslokall kille"... en paradox väl värd att betrakta.

... för några solskensdagar.

.

Det ser ut att bli några riktigt fina sommardagar med sol och strandraggarväder... det har ju varit ganska glest med människor på stranden de senaste veckorna och då kan det ju vara skoj med några "vanliga" stranddagar som omväxling... och "vanliga" sommardagar på Tylösand innebär ju en väldans massa människor, svalkande bad och en stekande sol... vilket jag mycket väl kan stå ut med en vecka eller två.

.

.

Om lite drygt en och en halv timme så är det yoga på stranden... och det är inte utan att jag känner av resultatet av att ha praktiserat yoga regelbundet i tre veckor nu... lite vigare... starkare... och definitivt mer balanserad mellan kropp och själ... yoga funkar... och jag är väldigt tacksam över att det finns människor som kommer ner och hjälper mig att utöva denna enkla yoga regelbundet... för ensam hade jag inte fixat det... jag behöver ha den hjälpen för att få tummarna ur helt enkelt... det är dagens sanning.

... standup.

.

Tittar ut genom mitt köksfönster och möts av en helt underbar sommardag... kan inte låta bli att sätta mig i några minuter på min yttertrappa och lyssna till hur vinden blåser genom löven i träden utanför mitt hus... den får mig att känna mig liten och påminner mig om min relativa betydelse på denna jord... samtidigt som jag förstår hur stort det är att kunna känna den litenheten... och jag känner glädjen över att kunna njuta av att få vakna upp denna vackra sommardag.

.

.

Idag så ska jag åka ner till mitt älskade Tylösand och kolla på standup... "Badjävlar"... och det ser jag fram emot... jag var ju på standup förra året och jag skrattade så at jag fick ont i magen... nu är det visserligen inte samma gäng men jag tror nog ändå att det kan bli ganska kul... Henrik Schyffert. Peter Apelgren, Björn Gustafsson, Johan Rheborg, Fredrik Lindström och Magnus Betnér är killarna som står för underhållningen... och med en solig sommardag i ryggen så är ju förutsättningarna rätt goda.

.

Att skratta är också att leva livet på livets villkor.

... är skoj.

.

Jag trodde väldigt länge i mitt liv att ansvar var bland det tråkigaste som fanns... bara ordet fick mig att krympa ihop och känna en väldigt obehaglig känsla... ibland så kan det fortfarande konstigt nog kännas lite obehagligt med ansvar... trots att jag nu för tiden till skillnad från förr vet att det är genom att ta ansvar som jag får uppleva frihet... någonting som jag i mitt tidigare liv trodde var den totala motsatsen till att ta ansvar... jag fattade helt enkelt inte sambandet... att ta ansvar och få uppleva frihet.

.

.

Idag så har jag lite småsaker planerade... och när jag utfört dem så är jag fri att göra precis vad som helst... skulle jag skita i att ta mitt ansvar så skulle jag inte ha förmågan att känna den friheten... och ansvaret som jag ska ta ser jag jag fram emot... det är bara prylar som jag vill göra och som är roliga... så ansvar kan ju faktiskt vara något som jag tycker är skoj... som en liten träff med min dotter... eller att lämna över en slutrapport på ett konventkommitémöte nere i vår NA-lokalö i Halmstad klockan 14.00... träffa mina vänner och få bekräftat att vårt sommarkonvent i halmstad även detta år blev en stor succé... det är ju inget som jag tycker är ett endaste dugg jobbigt.

.

Ändå finns det alltid en sida i mig som vill att jag ska skita i allting... som tycker att jag ska ligga kvar i sängen hela dagen (alla dagar)... som vill att jag ska isolera mig och tycka att människor är jubbiga att umgås med... som varje dag säger åt mig att ansvar är någonting jobbigt som jag ska strunta i... och om den sidan skulle få styra mitt liv så skulle jag tappa all livslust... och känna mig allt annat än fri... den sidan av mig själv förlorar varje gång jag tar mitt ansvar... varje gång.

... på Tylösand.

.

Idag så ska hela gänget på stranden avsluta veckan med att gå på after beach på Tylösand... det är DU&JAG som spelar och det brukar ju vara ett säkert kort... party, party... och ett säkert uppsving för "VågaVa-drinkarna" som ju annars riskerar att helt och hållet glömmas bort... det är inte som för en massa år sedan... då var vi på varje after beach och hällde i oss "VågaVa-drinkar" på löpande band... vissa år till starkt rabbaterade priser eftersom vi ju var stammisar på solgården... även då i alla väder... oavsett... jag kanske ska skriva att en "VågaVa-drink" naturligtvis är alkoholfri.

.

.

Tiden går och det är snart bara två veckor kvar på vårt sommaräventyr på stranden... denna veckan har vi varit ganska ensamma på stranden... visserligen så byggdes det upp läktare och grejer igår för SM i beachvolley lite längre bort på stranden... och visst flanerar det omkring ganska mycket folk eftersom vi trots allt har haft ganska hyfsat väder... det har fortfarande inte brakat loss som det kan göra på stranden när det ligger 30.000 människor och steker en het sommardag... men det är skönt ändå... varje dag är unik och igår så fick vi nästan nypa oss i armarna... lite till mans så räknade vi med ett riktigt "skitväder" (alla väedrleksrapporter visade på ruskväder) och möttes av en varm, lugn och helt magiskt upplevelse... fantastiskt... och obetalbart.

... och skvaller.

.

Det händer ibland att jag snackar skit och skvallrar... och givetvis så skvallras det och pratas skit om mig också... det är väl inte så mycket att bry sig om egentligen... det enda jag behöver tänka på är min egen del... för  jag vill ju faktiskt inte vara en skvallerbytta eller för den delen en kille som väljer att prata om människor istället att prata med dem... tack och lov så har jag ett jobb där jag har en möjlighet att prata om hur jag mår egentligen... och tar jag bara hand om mitt eget mående så försvinner ju min önskan om att skvallra och prata skit om min omgivning... det behöver jag skriva om här och nu... det behöver jag påminna mig själv om... för när jag får höra talas om att det snackas skit om mig så finns det en liten, liten möjlighet att jag blir en smula arg och besviken... och då är det ju lätt att själv bli en skitsnackare.

.

.

Men om jag bara tar upp och pratar om mina känslor så får jag kontakt med mitt förstånd... och förstår att jag inte behöver bry mig ett endaste dugg om skitsnack och skvaller... och kunna vända på det... låta empatin och förståelsen över människorna som snackar skit ta över... för naturligtvis så finns det ju en anledning till skitsnack... väldigt sällan är den anledningen samma sak som själva skitsnacket utan någonting som den som snackar skit bär inom sig... för det krävs ju ett eget dåligt mående för att kunna snacka skit... en människa som är i balans med sig själv och sin omvärld har inte förmågan att kunna snacka skit... det funkar ju inte att må bra och snacka skit samtidigt... det är i så fall bara en illusion.

.

Jag brukar inte bry mig så mycket om att det pratas skit eller skvallras om mig... det kan jag ta... däremot så är det lite svårare för mig att tackla skitsnacket om mina vänner... så det är väl något som jag behöver träna på att släppa taget om... för det är ju en del av livet på livets villkor... min uppgift är att ta hand om min egen skit istället för att lägga focus på andra människors skit... den skiten får de faktiskt ta hand om själva... så vida de inte ber om hjälp... då lovar jag att göra vad jag kan för att hjälpa dem... jag har ju ändå viss erfarenhet av att städa upp bland mina egna lik i garderoben.

 

... kallar jag mig själv för.

.

Lite enkelt uttryckt så innebär det att jag för det mesta håller på de som vinner... och... att jag som en sann Zlatanist nu får lägga min milantröja där jag tidigare lagt min barcatröja... och börja leta efter en PSG-tröja... helt ärligt så har jag lite svårt för att komma ihåg vad laget fullständiga namn är så jag använder mig än så länge av förkortningen (PSG)... i vilket fall som helst så har jag då tydligen börjat hålla på ett franskt lag... vem hade kunnat tro det för någon månad sen... men det är samtidigt lite av charmen med att vara just en framgångssupporter och Zlatanist... man kan bara vara glad över det man har... för man vet ju aldrig vad man får.

.

.

De flesta av mina vänner håller fast vid sina favoritlag... och jag måste väl erkänna att jag har lite svårt för att personligen släppa taget om IFK Göteborg... vilket ju hade varit rätt bekvämt just nu om man kollar hur det går för dem i serien... suck... kanske behöver jag den referensen för att verkligen förstå fördelarna med att leva som framgångssupporter... det är mer än att hela tiden vara glad eftersom man ju alltid är en vinnare... bara detta att slippa älta varför det gick åt helvete... eller att hela tiden försvara sitt lag gentemot andra supporter som håller på något annat lag med att dra upp något som hände för 100 år sedan när ens favoritlag vann serien senast... suck... nä en framgångssupporters största belöning är att vi alltid lever i nuet... som vinnare bland vinnare... och det mina vänner är ett liv som passar mig alldeles ypperligt... för vem vill inte vara en vinnare?

... så hittade dem.

.

Jag vände upp och ner på mitt hus i går... och jag nöjde mig inte med det... jag höll på att plocka isär min bil också... till slut så gav jag upp... väntade tills jag kom till mitt jobb i morse... sen vände jag upp och ner på det också... tji... inga glasögon... de var som uppslukade.

.

.

Vi åker till stranden som vanligt... en ganska blåsig dag på Tylösand... surfarna älskar det och hoppar högt på vågorna... det ser vackert ut... vackert och fartfyllt... ganska mycket tvärtom mot min yoga även om den var lite småspännande i morse då vågorna nästan lyckades nå ända fram till oss på stranden... jag går och käkar... en sponsi kommer ner och redovisar ett steg för mig... och i slutet på vår dag när jag ligger jag i lä och njuter av den värmande solen kommer jag på att jag inte har kollat i ryggsäcken som jag släpar till stranden varje dag... river ut allt på sanden (helt otroligt att så mycket kan få plats i en ryggsäck)... och i botten på ryggsäcken ligger de... mina glasögon.

.

Tjoho... jag sprang genast till optikern och beställde en tid för en undersökning... för att kunna beställa nya linser.

 

... dysberoende.

.

Jag letade efter mina glasögon och hittade en bok på mitt skrivbord... Torbjörn Fjellströms "Kärlekens dysberoende"... "en studie i den sjuka sexualiteten och dess helande"... som var en av alla dessa böcker som vi studerade när vi pluggade till adiktologer... vi studerade ju alla möjliga besattheter och hur beroendesjukdommen är en rackarns sjukdom när det gäller att hitta på nya flyktvägar från oss själva... sex och kärleksberoende är ju inte ett helt ovanligt missbruk.

.

Men ibland så undrar jag om vi som har denna här beroendesjukdommen inte har en tendens att göra oss lite "sjukare" än vad som är nyttigt för oss... att t.ex. vara kär och kåt är ju faktiskt ingen sjukdom utan ett helt naturligt tillstånd... visserligen så kan bägge dessa tillstånd nog ställa till det rätt bra för oss... det är ju inte så himla lätt att vara förståndig när man är kåt eller förälskad... vilket Torbjörn beskriver på ett väldigt utförligt sätt i sin bok.

.

.

En annan kille som jag läst lite böcker av heter Osho... han hade en minst sagt annan uppfattning om det här med sex och kärlek... så det finns ju olika uppfattningar om hur man som människa kan bejaka sig själv... kanske så är det bra att hitta någonting mitt emellan... sunt förnuft... jag tror inte att det är så himla bra för oss att hitta för många fel på vårat sätt att leva... trots allt så är jag en drogfri narkoman och är ganska nöjd så länge jag inte petar i mig den där första drogen igen... att jag sedan har upptäckt en hel del mänskliga sidor hos mig själv sedan jag blivit drogfri... ja det är väl egentligen rätt mänskligt... även om det kan innebära att jag kan vara både kåt och kär någon gång lite då och då.

... är fantastiskt.

.

Innan vi åkte från stranden idag så tornade värsta ovädret upp ute över havet... det var minst sagt en häftig upplevelse att se det närma sig land... och när jag satte mig i min bil så kom regnet... blixt och dunder... och helt jävla underbart... vilken kraft... jag är ganska liten här på jorden.

.

.

Jag är så himla tacksam över at jag har möjligheten att kunna uppleva allt detta... och jag behöver inte göra det ensam... för jag delar upplevelsen med mina kolleger på VågaVa... underbara människor som precis som jag förstår att uppskatta sommaren 2012 på en strand i Tylösand.

... måste.

.

Ja så kändes det i morse... jag hade ingen större lust att åka till stranden när jag tittade ut genom mitt fönster... kallt, blåsigt och regnigt gjorde inte att det kändes lättare... men jag vet med bestämdhet att kommer jag bara ut till Tylösand så vänder det... då kommer lusten att vara en strandkille i alla väder tillbaka... och jag kan känna att jag fortfarande har världens bästa jobb... visserligen så sitter jag just nu nere i vår lokal och skriver dessa rader så det är av ren erfarenhet jag talar nu... jag VET helt enkelt att en dag på stranden ALLTID är en bra dag... ingen är den andra lik och kanske är det just därför som jag känner mig så levande och närvarande i mitt eget liv när jag befinner mig där.

.

.

Visst är det väl ändå konstigt att jag har ett inbyggt motständ till allt som är bra för mig... inte fan vill jag åka ner till Tylösand fast jag vet att jag kommer att må som en prins vid dagens slut... och inte fan vill jag praktisera yoga vid havet om 2 timmar... trots att jag VARJE gång känner av en härlig sinnesro efter ett pass på stranden (med yogan är det ju faktiskt så att jag mår skitbra även när jag praktiserar det i grupp på gymmet)... ändå finns det en kraft i mig som vill få mig att börja dagen med att dra täcket över huvudet och skita i allting.

.

Då är det skönt att börja dagen med att på ren trots studsa upp ur sängen när klockan ringer... att åka till stranden fast det blåser lite... köra mitt yoga-pass... bara för att jag kan... och sedan njuta av segerns sötma när jag inser att jag ännu en gång har besegrat min värsta fiende... nämligen mig själv.

... och galen.

.

Det händer att jag kan sakna känslan av att vara helt besatt... ni vet så där skönt kär och galen... men så stannar jag upp och tänker ett varv till... det finns ju en baksida (eller i de riktigt lyckliga fallen en framsida) eftersom det tillståndet är övergående... hörde för några dagar sedan att vi människor som längst kan behålla den känslan i ett och ett halvt år... sen är vårt dopaminsystem helt enkelt mättat... och då gäller det ju att fixa nästa fas... "knyta an fasen"... eller dess rätta namn... kärlek... en betydligt djupare och mer varaktig känsla än både lust och förälskelse... en känsla som jag tror att man måste underhålla och vårda för att den ska kunna bestå... och helt ärligt... det är fan inte så lätt som det låter... eller som man tror när man är förälskad och inte har någon som helst förmåga att se några som helst brister hos sin utvalda...

 

... jag har fortfarande inte klarat av att anpassa mig fullt ut i en relation (annars hade jag ju varit gift vid det här laget)... och ofta haft ont i magen när jag inte lyckats leva upp till mina egna förväntningar... jag har fått för mig att det var mitt ansvar att få andra människor att må bra... och bara det kravet har ju gjort att jag betett mig precis tvärtom... fullständigt självcentrerat och väldigt egoistiskt... och nä... det är inget som jag är vidare stolt över.

.

.

I förrgår så kunde jag för första gången på länge känna den där lite besatta känslan som en tjej kan få mig att känna... jag är inte som jag trodde helt befriad från denna besatthet... och känslan satt i några timmar... sen gick det över och allt var som vanligt igen... för jag är ju killen som trivs med att vara självbo... friheten att kunna göra vad jag vill när jag vill gillar jag... visserligen så kan jag förstå att det även djupt inom mig säkert också finns någon form av önskan att dela allt med en annan människa... men fan... just nu har jag faktiskt inte tid med det.

.

Grejen är väl bara att när besattheten tar tag i mig och jag blir riktigt kär och galen igen så är jag helt chanslös... då är det bara att hoppa på tåget och hänga på... men innan det händer igen så ska jag se till att njuta av livet som självbo... fullt ut.

 

... är död.

.

Det är djupt tragiskt... och precis som vanligt... människor som knarkar dör en alltför tidig död... det spelar ingen roll var du kommer ifrån... vem du är... ras... sexuell identitet... eller om du är rik som ett troll... drogerna tar ingen som helst hänsyn... det spelar ingen roll on du är polare med prins Charles eller hänger med "A-lagarna" på stan... drogerna kommer att sabba ditt liv oavsett... det finns inte en enda människa på denna planet som har lyckats med att droga sig lycklig... det går liksom alltid åt helvete förr eller senare... alltid.

.

.

Nu för tiden så blir jag berörd när knarkare dör... när jag själv knarkade så slog jag ifrån mig alla sådana känslor...   jag ville inte erkänna att drogerna var farliga ens när mina nära vänner dog... det gällde ju inte mig... "jag var annorlunda"... "jag hade kontroll"... det kunde inte hända mig... därför så kunde jag inte sörja mina nära vänner... och kanske är det inte Eva Rausing som berör mig så mycket när jag läser blaskan eftersom jag ju faktiskt inte känner henne... kanske är det sorgen över alla mina vänner som dött för tidigt p.g.a. drogerna.

... säger vi här i småland.

.

Min sponsor och hans familj är och hälsar på hos mig... och vi började prata om det här med dialekter... jag ringde till mitt jobb och berättade att jag skulle komma lite senare idag för att jag hade fått "främmande"... och då fick jag höra att det ordet använde man inte överallt... och vi började snöa lite på vad det var jag sa egentligen... för det var ju inte precis några främlingar som kom och hälsade på... det var ju min sponsor och hans familj... och jag kunde inte låta bli att fundera lite över varför vi kallar människor vi känner för främmande när de kommer och hälsar på... när jag hälsar på hos dem är ju de inga främlingar för mig.

.

Jag kanske ska ta och ändra på vad jag kallar människorna som kommer och hälsar på hos mig... varför inte... för dfet är ju väldigt sällan det kommer främlingar hem till mig... jag kom ihåg för en herrans massa år sedan då några mormoner hade förvirrat sig ända ut till mig... de var främlingar för mig... och genom åren så har en och annan delgivningsman hittat hem till mig... och de människorna var faktiskt också totala främlingar för mig... ja inte bara det... de var faktiskt inte välkommna om jag ska vara ärlig.

.

Min sponsor och hans familj är mer än välkomna... så om någon frågar så kommer jag nog att säga att jag har några vänner på besök... istället för att jag har främmande.

 

... och sköna dagar på stranden.

.

Jag hann bli ordentligt blöt på de få meterna jag hade till min bil i morse... regnet öste ner i Brännebassalt där jag  bor... och när jag satte mig i bilen immade den omedelbart igen... det var dax att åka till jobbet... för ytterliggare en dag på stranden... jag körde genom det mörker som de täta regnmolnen gav och det var inte förrän jag närmade mig Halmstad som det började bli lite ljusare... och jag fick nästa nypa mig i armen när jag mellan alla moln skymtade en liten, liten strimma av en blå himmel... men de tände ett hopp om att det kanske blir en lika fin dag på stranden som det var igår då vi faktiskt fick njuta av både sol och några droppar regn.

.

Man kanske kan tycka att vi är helt galna som åker till stranden i alla väder... men faktum är att vädret på Tylösand är lite smågalet i sig själv... det är inte sällan som det kan regna i Halmstad samtidigt som det är strålande solsken över Tylösand... och även om inte solen lyser så är det sommar ändå... skulle det komma en regnskur så är det bara att fälla upp ett paraply... i vilket fall som helst så är det en upplevelse att tillbringa fem veckor på stranden i alla väder... min sinnesro fylls på och jag mår som en prins... ett inre lugn börjar sprida sin sköna känsla i min kropp... och jag fattar vilken belöning jag ger mig själv genom att åka till stranden alla dagar oavsett vilket väder det är... och som någon sa... "det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder".

.

... löd frågan.

.

Jag har så himla roliga kompisar... igår var det en av mina vänner som ringde min telefonsvarare och talade in ett meddelande som jag alldelses nyss lyssnade på... och killen har humor... han bad mig att fundera lite på akustisk gruppsex... och nu gör jag det... vad fan är akustisk gruppsex... eller ännu mer skrämmande... finns det elektrisk gruppsex... och i så fall... varför?

.

Sex är ju ofta ett ämne som väcker starka känslor... eller så var det i alla fall när jag växte upp... nu för tiden så är det nog inte riktigt så längre... sex är liksom inte lika mycket tabu längre... och det kan jag nog tycka är bra eftersom sex ju är en av de mest naturliga sakerna i världen... och väldigt viktig för vår överlevnad... för helt ärligt... jag trodde nog fan längre på tomten än vad jag gjorde på storken... vem fan hittade på att det var storken som levererade barnen... då är ju tomten fortfarande en mycket troligare leverantör... för även om inte tomten är far till alla barnen så är han säkert skyldig i några fall.

.

Här under vårt vindskydd på stranden kan vi om vi vill ägna oss åt lite avacerad akustisk gruppsex.

.

Nu kom min kompis in på jobbet och jag fick en förklaring... akustisk gruppsex är helt enkelt ett annat namn för allsång på skansen ... minsann... man lär sig något nytt varje dag... och jag måste väl få erkänna att jag tänkte på något helt annat när jag försökte lista ut vad han menade.

.

Det är blåsigiga och regniga dagar på stranden... som upplagt för lite allsång under vårt vindskydd.

... och kry.

.

Frånsett från min under hela våren långtidsinneboende parasit så anser jag mig vara en relativt frisk och kry kille... detta även om jag måste få lov att erkänna att jag lite då och då känner av skumma småkrämpor... det är en grej i ena underarmen... knäet strular lite... jag kan känna mig lite stel mellan varven... och jag förstår att det är precis det här som riktigt gamla människor pratar om... att de har ont lite här och där mest hela tiden... ålderskrämpor... kroppen har helt enkelt varit med så länge att den börjar protestera lite mot att jag som bor i den inte riktigt vill förstå att jag inte är 20 år längre... och helt ärligt så blir jag förvånad varje gång som min kropp berättar för mig att den inte riktigt pallar.

.

.

Det finns fördelar och nackdelar med att bli äldre... nackdelarna är att kroppen tar lite längre tid att läka sig från småkrämporna och att vissa kroppsdelar börjar bli lite slitna... fördelarna med att bli äldre är att allting inte är så himla noga längre... jag kan helt enkelt ta betydligt fler saker med en klackspark... det har liksom blivit viktigare att vara lycklig än att ha rätt... och va fan... om inte kroppen pallar lika mycket som förr... ja, då får jag väl ta det lite lugnare helt enkelt.

... jag glömde att ta med min dator till jobbet idag.

.

Det har hänt tidigare så jag kände igen känslan när jag upptäckte att jag glömt ta med mig min Mac till jobbet... att kalla känslan för panik är väl att överdriva... men att det kändes/känns snarlikt är ingen underdrift... egentligen så fattar jag inte riktigt varför... jag har ju min iPhone i fickan där jag kan kolla mailen och gå ut på nätet... och just nu sitter jag ju vid en av datorerna på jobbet (det är skitskumt att använda en PC när man vant sig vid sin Mac) och bloggar... så jag klarar ju mig utan min dator.

.

.

Allting är inte alltid som jag vill att det ska vara... och det är faktiskt goda nyheter fast jag själv inte riktigt förstår det... om allting alltid var som jag ville så fanns det ju knappt några utmaningar eller svårigheter i mitt liv... och hur skulle jag då kunna växa som människa?

.

Det första jag fick höra när jag kom till jobbet i morse var att "sommaren var slut"... "skitväder"... och jag håller inte med... visst är det himla roligt när vi har medelhavsväder på Tylösand... och visst hade det varit strålande sol, en klarblå himmel och tokvarmt idag om jag fått bestämma... men nu är det inte så... nu är det som det är och det är minsann inte fy skam... jag har bestämt mig för att "gilla läget" och göra det bästa av denna dagen... och vet ni vad... jag är helt övertygad om att det kommer att bli hur bra som helst... vilket väder vi nu än får på stranden idag... och det är ju fantastiskt att jag själv kan välja min inställning... att det faktiskt på riktigt går att göra vilken situation som helst till VÄRLDENS BÄSTA just nu... så idag har jag inget bättre för mig än att se till att min vistelse på stranden i Tylösand blir till "världens bästa just nu" för mig... så det var väl en himla tur att jag glömde min dator idag så att jag kunde komma på att det är helt och hållet upp till mig om jag vill göra denna dagen till en helt underbar dag... vilken gåva att ha den möjligheten.

 

... äntligen slänga mig i TV-soffan.

.

Gräset är klippt och jag har gett mig själv lite tid att göra lite av sådant jag borde gjort för länge sedan... och det är precis som det brukar vara... en behaglig känsla av sinnesro sprider sig i min kropp när jag har "suddat bort" lite av mina stressfaktorer... för när jag känner stress så beror ju för det mesta det till 98% på saker som jag borde gjort men inte "hunnit med att göra"... vilket naturligtvis inte är sant eftersom de flesta av mina "intehunnitmedgrejer" skapas av att jag gjort andra prioriteringar... typ legat i TV-soffan... men sant är att det mesta av min stress skapas av saker som jag inte gjort men borde gjort för länge sedan.

.

.

Nu kan jag känna att jag har de bästa förutsättningarna för att göra den kommande veckan på stranden till en vecka fylld av sinnesro och en upplevelse där jag förhoppningsvis lyckas vara i nuet... visserligen så ser väl inte väderprognosen så himla strålande ut om man vill ha medelhavsväder... men jag tror att vi som nöjer oss med svenskt vanligt sommarväder kommer att kunna njuta av livet på Tylösand ändå.

 

 

... i rumpan.

.

Det är precis vad jag behöver ge mig själv idag... jag har nämligen gett mig fan på att min gräsmatta ska klippas och min tvätt ska tvättas... idag... nu omedelvart efter att jag har skrivit denna bloggen... och jag kan riktigt känna hur jag bygger upp energi inom mig för att kasta mig över min gräsklippare och skrida till verket... som vanligt så använder jag mig av er som läser min blogg för att inte kunna smita undan vad jag själv har bestämt mig för at göra... och jag är tacksam över att kunna göra det... för om jag enbart säger det till mig själv så märker jag att det finns mer än en röst mellan mina öron... det bor ta mig fan en hel kommité mellan mina öron.

.

.

Jag är inte skitzofren... även om jag förstår att man kan få det intrycket när man läser vad jag skriver... rösterna mellan mina öron är ingenting som jag är ensam om... det är mina egna valmöjligheter som ställer till det för mig...  en röst säger "klipp gräset nu!!"... men en annan röst tycker att jag kan vänta till i morgon "lägg dig på TV-soffan och strunta i gräset"... detta under överseende av en tredje röst som säger åt mig att "om du klipper gräset omedelbart så kan du lägga dig på TV-soffan sen"... plus några röster till som gärna vill blanda sig i och bestämma över mitt liv på ett eller annat sätt.

.

Kanske är jag pyttelite skitzofren trots allt...

... klippa gräset idag.

.

Det finns alltid ett gäng saker som jag borde göra... helst för ett litet tag sedan... det kan vara att ringa till min sponsor... logga in på internetbanken och betala räkningar... diska... eller t.ex detta borde som aldrig verkar ta slut... nämligen att klippa gräset... ett egentligen helt meningslöst företag eftersom ju gräset växer upp igen... hade det inte varit för snön så hade det ju varit mycket smartare att klippa gräset på vintern... för då växer det ju inte upp igen... fast å andra sidan så finns det gott om fördelar med att klippa gräset... en av dessa är den helt underbara lukt som följer med en nyklippt gräsmatta... en annat är att jag känner mig så himla duktig när jag klippt min gräsmatta... och att det blir fint i min trädgård är ju också trevligt.

.

.

Jag är ledig idag... jag har massor av tid till att klippa gräset... men... man kanske kunde tro att jag har en otrolig massa energi efter att ha legat och vilat mig på stranden en hel vecka... men så är det inte... tvärtom så blir jag ganska sliten och trött av att tillbringa hela dagarna ute i friska luften nere vid havet... förvisso sliten och trött på ett väldigt skönt sätt... jag har ju gjort bra grejer... frisk luft... yoga... långa strandpromenader.

.

Så även om jag ligger i sanden stora delar av mina dagar så är det inget som automatiskt får mig at kasta mig ut i min egen trädgård för at klippa gräset... även om det är precis det jag borde göra.

... yoga.

.

Så blev det då äntligen dax för att praktisera lite seriös paraply-yoga... för i morse så regnade det på Tylösand... ingenting som hindrade oss från att besöka stranden men ett ypperligt tillfälle att njuta av en öde strand... och givetvis köra årets första paraply-yoga... en i sig helt fantastisk och rent av andlig upplevelse om ni frågar mig... att sitta under ett paraply och höra regndropparna falla nere vid havet är helt underbart.

.

.

Det slutade regna vid midagstid och dagen på stranden blev till ännu en helt ljuvlig upplevelse... nu har vi kört den första veckan på årets VågaVa go beach och som vanligt så är det en hejdundrande succé... att tillbinga dagarna i friska luften vid havet kan ju bara inte bli något annat... livet på en strand är mycket mer än "bara" sand... även om det är mycket sand överallt i mitt liv just nu... bilen är full av sand... hemma i mitt hus är det sand... och lite överallt på min kropp finns det mycket sand i detta nu... men det kan jag leva med... för i mitt sinne finns det nästan bara sol.

 

... är rätt flippat.

.

Vi kör ju med yoga på stranden varje vardag på Tylösand... och det är jag som leder gruppen... inte för att jag är någon expert på yoga utan mest för att jag kan och har bestämt mig för att vi ska erbjuda alla som vill en chans att prova yoga... på mitt pass krävs inga som helst förkunskaper... och det ställs heller inga krav på deltagarna... att göra så gott man kan är gott nog... och vill man bara ligga ner i sanden och andas är det helt okej... en kille satt faktiskt på en brassestol och andades genom näsan igår... så ni förstår... det är deltagaren själv som sätter ribban... och upplevelsen är i allra högsta grad individuell.

.

.

Skulle det mot förmodan regna klockan 10.30 någon dag i juli så kommer vi att praktisera "paraply-yoga"... och då är det på sin plats att ta med sig ett paraply... så kan du sitta med oss på en garanterat öde strand och lyssna på regnet... och jag kan även garantera dig en upplevelse som du kommer att bära med dig resten av ditt liv... det är ett löfte... men naturligtvis så är du välkommen även om det inte regnar... klockan 10.30 på stranden i Tylösand alla vardagar i juli... så ge dig själv en chans... häng på vårt flippade yoga-gäng.

... hittade jag i min egen trädgård.

.

När jag var ute med soporna aldeles nyss så kunde jag inte låta bli att smaka lite på smultronen som växer utanför mitt hus... och de smakar fortfarande helt ljuvligt... jag njöt av smaken när slängde en liten blick ner i diket på väg till soptunnan... och dra på trissor... i min egen trädgård hittade jag sommarens första kantarell.

.

 

 

... i paradiset.

.

Ännu en underbar dag på Tylösand är till ända... och även om det kom in några moln framåt eftermiddagen så har vi haft en helt ljuvlig dag på stranden... det var ganska behagligt med några få moln som skymde den stekande solen... och än är det inte för varmt i vattnet... men ändå inte så kallt att jag inte vågar mig i och doppa mig lite då och då... riktigt skönt faktiskt... jag bara njuter... mitt jobb är helt fantastiskt.

.

... drack jag inatt.

.

Och jag kände inte att jag blev full heller... däremot så kunde jag känna skammen av att bära omkring vinflaskan... hur jag försökte gömma flaskan så att ingen skulle se den... kanske mest för att jag ju skulle ta bilen och köra och inte ville att någon skulle se mig köra bil nu när jag druckit vin... allra helst eftersom jag ju hade min dotter med mig... hon var några år yngre än hon är nu... sådant är ju fullt möjligt eftersom allt var en dröm.

.

Känslan när jag vaknade var att jag riktigt kunde känna skammen jag kände när jag försökte gömma flaskan... så att ingen skulle se att jag körde på fyllan... och att det i min dröm inte fanns i mitt sinne att strunta i att köra bilen... inte ens när det innebar att jag skulle köra på fyllan med mitt eget barn i bilen.

.

.

När jag vaknade så tog det ett tag innan jag fattade at jag drömt en "användardröm"... vilket för övrigt måste ha varit väldigt länge sedan sist... jag kommer ihåg en dröm jag hade för 10 år sedan när jag rökade brass... den var riktigt otäck... annars så har jag varit förskonad från dessa drömmar... tack och lov... för även om det är skönt att vakna och förstå att jag inte har druckit något billigt rödvin så levde känslan kvar ett litet tag... fan... sån var jag när jag drack... en notorisk fyllekörare... och t.o.m. när jag hade mina barn i bilen... fy fan.

.

Det är skönt att man kan förändras och bli en bättre version av sig själv.

... vad det bränns på mina axlar.

.

En dag för sent så använde jag mig av solskyddsfaktor kläder... ett väldigt effektivt skydd och man kanske skulle kunna tro att jag då skulle vara helt skyddad från smärtan som solen kan orsaka... men eftersom jag väntade en dag för länge så hjälpte det inte ens att jag dubblerade... vilket innebär att jag inte nöjde mig med kläder... för säkerhets skull använde jag mig nämligen även av solskyddskräm 20... men mot gårdagens solbränna hjälpte ingenting... skadan var redan skedd... och jag kan ju undra varför jag inte lärt mig detta... det är ju trots allt säsong nummer 11 som vi hållet till på Tylösand... kanske är det för at jag är en beroende... och tror att det av någon outgrundlig anledning skulle vara lite annorlunda just i år... att jag på något underligt sätt fått en annan slags hud i vintras.

.

.

Hoppas att min fynd av mitt gamla läppskydd hinner hindra mig från de vanliga sönderbrända läpparna... för jag kan känna att mina läppar också har fått alldeles för mycket sol på sig redan... jag är glad över att jag i alla fall hittade mitt UV-skydd för läppar och kan bara hålla tummarna för att det inte var för sent... konstigt nog hade jag ju lyckats med att "glömma bort" även det faktumet att mina läppar har spruckit till stora sår varje år på stranden... jaja... ajaj.

... är gratis.

.

Att bli drogfri är så mycket mer än att sluta supa och knarka... att leva utan att peta i mig både det ena och det andra av anledningar som bara jag själv förstod... det kunde vara att jag var glad, ledsen, arg, lycklig, frustrerad, ängslig... ja ni fattar... jag drogade mig på alla mina känslor... och räckte inte känslorna till som anledning så kunde jag ju alltid hitta någon annan anledning... som att jag hade fått sparken, fått ett nytt jobb, vackert väder, regn, krig, fred... listan kan göras hur lång som helst... när det gällde att hitta på en anledning för mig att peta i mig någon drog så fanns det inga gränser på min fantasi... jag kunde hitta på precis vad som helst för att rättfärdiga mitt supande och knarkande.

.

.

Det svåra var ändå inte att lägga av med drogerna för mig... nä... det svåra var att leva drogfritt vad som än hände... och det var då som jag fick använda mig av "en dag i taget"... och det gör jag fortfarande... jag kan ta ett beslut på morgonen där jag bestämmer mig för att vara drogfri idag,... vad som än händer... bara för idag... i början fick jag kanske ta en timme i taget... ibland bara fem minuter... men det funkade... jag är fortfarande drogfri... och det har jag varit i 14 år 1 månad och 24 dagar... och det är ingat annat än ett mirakel.

.

Idag så kan jag åka ner till stranden på Tylösand utan att vara rädd för vem jag ska träffa där... och det var helt otänkbart när jag var en aktiv narkoman... då vågade jag inte träffa en enda människa utan att peta i mig droger... jag vågade ju för fan inte ens träffa mig själv utan droger i kroppen... idag är jag inte rädd för att vara rädd längre... och idag så kan jag känna att jag duger precis som den jag är... och det är mycket mer än att "bara" vara drogfri... det är vad jag kallar för tillfrisknande... och vet ni vad... droger kostar massa stålar och leder i längden bara till elände och död... tillfrisknande är gratis och ger mig ett liv värt namnet... på riktigt.

.

Idag så ska jag tänka på att jag är drogfri och känna hur tacksam jag är över det.

 

... som en kräfta.

.

Och då tog jag ändå och smörjde in mig med solskyddskräm... rackarns vad solen strålar tar på min kropp... men det är nästan bara skönt även om jag ligger på gränsen till att bränna mig lite väl mycket... det är inte utan att det svider lite både här och där på min kropp... det var skönt att duscha när jag kom hem.

.

.

Dag 2 på stranden innebar en dag med klarblå himmel... lite folk som letat sig ner till stranden för även om vi hade strålande strandväder så räckte det att titta inåt landet för att se alla moln som säkert skrämt bort en hel del människor... när ska folk lära sig att det nästan alltid är strålande sol på Tylösand... det kan faktiskt regna inne i stan (halmstad) samtidigt som vi ligger och steker på stranden... det känns himla bra att vara på stranden en dag som idag... ja, jag kan nog inte tänka mig ett bättre ställe att vara på.

... av 25.

.

Det är nästan så att jag får nypa mig i armen för att fatta att det är sant... det är dag två på vårt strandprojekt och solen lyser på oss från en klarblå himmel... VågaVa go beach 2012 har fått en helt lysande start helt vädermässigt och jag bara njuter i fulla drag över att få tillbringa ännu en dag på stranden... visserligen så kanske det tar några dagar innan jag "landat" riktigt ordentligt på Tylösand men jag kunde ändå känna lugnet direkt när jag satte mina fötter i sanden... det är en gåva att få tillbringa tid i en sandlåda även när man har blivit lite äldre.

.

.

Att bara få vara tillsammans med goda vänner ute i friska luften är skönt... det blir en lite speciell känsla när vi åker iväg ett helt gäng... det är mycket skoj och skratt... lek och allvar... och den där sköna känlsan av att göra någonting... tillsammans.

... sommar.

.

Första dagen på Tylösand var fantastisk... visserligen så blåste det lite men jag måste ändå säga att idag så startade sommaren på riktigt för mig... inte bara för att jag badade för första gången i år... eller för att jag hade mitt första yoga-pass på stranden... utan nog mest bara för att vi tog oss tid att låta sommaren bli just... sommar.

.

.

Ändå så började dagen lite si så där... bussen läckte bensin och vi vågade inte köra med den till stranden... tack och lov så innebär ju drogfriheten att flera av oss fått sina körkort tillbaka och har egna bilar så vi packade om oss och kom iväg en kvart försenade... väl på stranden så upptäckte vi att vi tagit med oss det trasiga parasollet istället för det hela... men vi deppade inte för det... det blåste en frisk varm fläkt från sydväst när vi hade yoga... men inte värre än att vi kunde spela lite mulle... och nu sitter jag här och känner att solen visst har tagit ganska bra... lite röd både i ansiktet och på armar och axlarna... det var nog tur att jag hade ett linne på mig idag.

.

Livet är precis som vanligt helt underbart på Tylösand... 

... betyder allt.

.

Vem vill komma tvåa... det vill väl ingen... och nu när vi är på väg till stranden så börjar vi hetsa på varandra... vi killar har en inbyggd tävlingsinstinkt och det första som vi pratade om på mitt jobb var vem som skulle hinna bada först... tävling, tävling... och när det gäller tävlingar och ett gäng killar som oss så handlar det definitivt inte om att deltaga för att det är skoj... nej för fan... för grabbgänget så handlar det så klart om att vinna... även om vårt grabbgäng kanske skulle behövas döpas om till gubbgänget... medelåldern är nog lite högre bland oss än de som tävlar i OS om några veckor.

.

... åker vi till Tylösand.

.

För idag så startar vi då äntligen upp 2012 års upplaga av "VågaVa go beach"... i fem veckor kommer vi att finnas nere på stranden i Tylösand... i alla väder kan ni komma och hälsa på oss... vara med på morgonmöte... yoga... spela beachvolleyboll... bada... chilla... eller bara hänga med ett shysst gäng på en av sveriges absolut bästa stränder... jag kan varmt rekomendera er alla ett besök hos oss på stranden... det är ju där det händer.

.