PETERS BLOGG

... smart och lycklig.

Jag kom att tänka på OSHO... en snubbe som varit död i 20 år men vars idéer fortfarande sprids runt omkring i världen... själv kom jag i kontakt med en lärjunge till OSHO när jag var i Indien för något år sedan... mina polare som var med på den resan var väldigt oroliga för att jag skulle fastna i en sekt... när jag varje dag efter att ha vaknat med hjälp av ett yoga-pass på stranden satte mig ner och lyssnade på denna rätt flippade snubbe... som ju till råga på allt såg ut precis som jag hade inbillat mig att en Guru skulle se ut... ni vet... vita lakan och skitlångt stort grått skägg.

Han sa sånt som vem som helst kunde räkna ut... typ att det är bättre att vara snäll än dum... och en massa andra klokheter som ju alla kloka människor ofta säger... men trots allt så var det någonting av allt det där självklara som lockade mig... speciellt en symbolisk historia om att vårt intellekt (hjärna) är is... våra känslor (hjärta) är vatten... och att meditera (det andliga) är ånga... jag gillade den beskrivningen och kommer ihåg när jag dansade hem på den röda sandstigen och riktigt kunde känna hur det var att leva genom mitt hjärta... och hur lycklig jag var i den stunden... en euforisk känsla.

När jag kom hem kunde jag ju inte låta bli att kolla upp var OSHO var för snubbe... och även om jag tar det mesta med en STOR nypa salt så kunde jag inte låta bli att le lite åt hans inställning till det mesta... och jag läste lite böcker som hade skrivits om hans syn på saker och ting... och han har humor... hör vad han säger om singelliv...


SINGELLIV 

Jag hörde om en man som hela livet sökte efter den perfekta kvinnan, men till slut var han tvungen att dö som en ungkarl. När han var döende sa någon till honom: "Du sökte efter en perfekt fru hela ditt liv. Kunde du inte hitta en endaste kvinna som var perfekt?"

Han svarade: "Vem har sagt att jag inte hittade henne? Jag mötte perfekta kvinnor många gånger."

"Vad hände då? Varför gifte du dig aldrig?"

"Eftersom hon letade efter den perfekte mannen!"


Min överskrift till dagen inlägg... "Kåt, smart och lycklig"... är naturligtvis mest något jag skriver för att jag älskar att provocera... något som jag tror mig ha gemensamt med just OSHO... han fick en stämpel på sig att vara en "sex-guru" eftersom han inte trodde att det var bra att trycka ner sin sexualitet... och om jag får citera OSHO ännu en gång så skulle jag vilja visa er vad han skriver om sexualitet.


SEXUALITET

Sexualitet är en väldig viktig sak. Med sexualitet menar jag varje gång din kropp är levande, sinnlig, pulserande, vibrerande - då är du i ett sexuellt tillstånd. Det behöver inte ha något att göra med en könsupplevelse. Det genitala är bara en mycket, mycket litet uttryckssätt av det sexuella. Du är till exempel sexuell när du dansar, energin är sexuell energi, men den är inte genital. Du kanske inte tänker på sex, du kanske har glömt allt som har med sex att göra, men faktum är att när du är engagerad i någon som helst djup delaktighet med hela din kropp, så är det sexuellt, så är det sexualitet.



Jag tycker att det är rätt smart att vara lycklig... att våga dansa och ta för sig av livet

OSHO-rörelsen är inte bara av godo... den är i vissa samanhang helt klart en sekt som kan missbrukas på alla de sätt som alla sekter kan missbrukas... men jag gillar mycket av det självklara i hans idéer och delar definitivt hans känsla för humor... att han blev snorrik på alla pengar han fick av sina anhängare är väl en process som det finns ett visst intresse att behålla för den som är intresserad av att tjäna pengar... det finns t.ex. ganska många böcker om vad han sagt... men själv skrev han inte en enda bok... nä han var fullt upptagen med att glida omkring i någon av sina över 90 Rolls-Royce som han fått av sina anhängare... och det är fan humor på hög nivå om ni frågar mig.


Detta skriver "SEKTFAKTA" ( www.sektfakta.com )  om OSHO.

"Osho eller egentligen Rajneesh rörelsen - även kallad Bhagwanrörelsen och Neo-Sannyas-rörelsen - är en nyandlig röelse grundad av den indiske gurun Osho tidigare kallad Bhagwan Shree Rajneesh(1931-1990). Osho/Bhagwan har kom att vara en av de mest kontroversiella sektledare under senare delen av nittonhundratalet, dels för sin hårda filosofi med inslag av sex och psykisk press, dels för sin öppenhet hur han tjänade pengar på sina anhängare."

... tyckte min kollega att jag blivit.

Och jag som aldrig brytt mig så mycket om jag gått upp eller ner i vikt började fundera... ska jag vara riktigt ärlig så tror jag att de har smugit sig på... tankarna om min viktökning... lite i taget... har ju faktiskt gått upp några kilo sen jag blev en rökfri rökare (närmare bestämt 10-12 kilo)... och jag gillar inte att mina kläder krymper... eller att jag stönar när jag tar på mig skorna... nä det gillar jag inte alls... så jag började så smått göra små, mycket små förändringar... inte så att jag lagt om mina kostvanor... eller medvetet börjat träna mer... nä nä... jag är en modern kille.

Jag laddade ner en app till min iPhone... "Viktkoll"... skrev ner vad jag vägde på badhuset veckan innan (naken) vilket var 78 kilo... bestämde mig för att jag ville väga 75 kilo istället... sen väntade jag... och ingenting hände... föränn jag vägde mig igen på mitt gym efter att jag tränat och i mina vanliga kläder... 79,1 kilo... två dagar senare i mina träningskläder (jag tränar yoga så det är utan skor)... då hade jag gått ner till 76,2 kilo... så jag lutade mig tillbaka helt övertygad om att nu var det klart... tills jag vägde mig en vecka senare... då hade jag gått upp till 78,8 kilo... för att för igår slå alla rekord... 81 kilo... visserligen med ytterkläderna på men ändå.

Vad lärde jag mig av detta?

Jo att det inte räckte med att ladda ner en app... att jag behövde göra andra handligar för att nå mitt mål... jag satte mig ner och funderade på mitt nästa drag... att lägga om mina kostvanor och plocka bort mitt godis var tankar som svävade fritt mellan öronen på mig... men bara tanken på att plocka bort fläsksvålarna till Zlatan fick det att vattnas i munnen på mig... och inte fan kan väl ett paket som väger så lite få mig att gå upp i vikt ;-)... så jag funderade vidare... och gick till handling.


Jag satte mig i min bil och körde iväg till Jula på Eurostop och köpte mig en... våg.

Jag drog iväg och köpte mig en våg... och naturligtvis så har jag vägt mig massor av gånger redan... i går kväll vägde jag mig första gången... naken naturligtvis och då stannade vågen på 78,4 kilo... i morse när jag vaknade så vägde jag 76,9 kilo... och fyra timmar senare hade jag gått upp till 77,8 kilo... konstigt... det här med vikten... eller så är det väldigt enkelt... om jag vill gå ner i vikt så ska jag äta mindre och skita mer... kan det vara så enkelt?

Men om jag ska vara en pytteliten smula seriös så vill jag faktiskt inte snöa in för mycket på det här med vikten... jag har sett alldeles för många i min omgivning bli helt sjuka i huvudet av att fastna i det tänket... och jag fick höra någonting mycket intressant på knarkmässan när jag var på ett seminarium som handlade om anabola steorider... att muskelbyggarna och anorektikerna har någonting gemensamt... nämlligen en skev självuppfattning... anorektikern tycker att han/hon är för tjock och muskelbyggaren tycker tvärtom att han/hon är för smal... detta trots den helt uppenbara sanningen som ALLA i deras omgivning ser.

... fick jag uppleva igår.

Och det var verkligen skönt att bli masserad i en hel timme... en helkroppsmassage... och det var första gången för mig... mina kompisar lät sig bli masserade nere i Indien och berättade för mig om hur skönt det var för kroppen... så det var med vissa förväntningar som jag stegade in i massage... öhhh vad heter det?

Massagestudio?
Massageaffär?
Massage?

Fan... jag får inte fram vad det heter... men ni fattar ändå... och efter att ha hamnat i en skön stol och serverad the med fötterna i ett fotbad så började jag min nya erfarenhet... visst är det väl underbart att få göra nya erfarenheter... prova saker som man aldrig provat förut.

Och jag gillade att bli masserad... det gjorde lite ont här och där men mest så var det faktiskt bara... skönt.

Så tack till er som gav mig denna massage... utan er hade jag inte fått göra denna erfarenhet... och jag kan mycket väl tänka mig att beställa en ny tid även om det kostar en del... för även om jag inte har fått massage förut så förstod jag att hon som masserade mig kunde sina grejer... med fötter, händer och armar knådade hon min stela kropp mjuk och följsam... och när jag lämnade lokalen med ett leende på mina läppar så doftade jag gott av oljan och njöt av livet på livets villkor.


Massage var nog en ganska meditativ upplevelse för mig... för en timme var väldigt kort.

... men hemma bäst".

Och jag får lov att säga att jag tillhör den skaran av människor som kan skriva under på det gamla ordspråket... kanske någonting som de flesta tar för givet... och så är det ju... det stora flertalet av oss har tak över huvudet i form av ett alldeles eget hem... i mitt fall ett helt hus ute i skogen.

Men ett eget boende är långt ifrån en självklarhet... för min del så får det nog räknas som ett smärre mirakel att jag inte lyckades knarka bort mitt hus (för det var verkligen nära några gånger) och blev bostadslös... det är ju inte så ovanligt att det händer en missbrukare... och att sova på soffor hemma hos polarna funkar ju kanske ett tag... men sen vill det nog till att man kan bidraga med någonting för att vara välkommen... droger... sin kropp... pengar... eller vad det nu kan vara... allternativet att sova under en bro eller i någon trappuppgång lockar inte heller... det börjar bli lite för kallt om nätterna för att sova utomhus.


Så jag kan känna en djup tacksamhet över att ha ett eget hem och en dörr att stänga om mig.

... är som vanligt en historia för sig själv.

Ingen... och jag menar verkligen ingen... kan anklaga oss för att följa strömmen när det gäller hur man uppför sig på en knarkmässa... vi på VågaVa är som vanligt ensamma om att bete sig som vi gör på en mässa... konstigt nog så är vi fortfarande ensamma om att dela ut gratis kramar på mässorna... och då har vi ändå gjort detta sedan den första mässan vi medverkade på... och det är ett bra sätt att marknadsföra sig på... visserligen så kanske man behöver stanna upp och tänka efter lite för att förstå varför vi kramas... det är för det första inte ett endaste dugg "flummigt"... tvärtom så finns det en tanke bakom detta grepp... det är viktigt för vårt välbefinnande med fysisk kontakt... och att kramar är bra finns det hur mycket forskning som helst på... och eftersom det handlar en hel del om forskning på en knarkmässa så tycker jag att vårt kramande har en extra dimension...

... allra helst eftersom jag faktiskt kan sakna lite av det mänskliga på många seminarium.

Att vi är de enda som säljer T-shirts på mässan är ett nytt grepp som vi tar till... vi vet väl inte hur det uppfattas att vi faktiskt använder vår plats för att tjäna pengar på mässan... men det finns en tanke bakom detta också... det kostar oss pengar att åka på denna mässan... och vi är en ideell förening... som kämpar för att få det att gå runt... till stor del med hjälp av bidrag... vi tycker att det är viktigt att visa att vi finns och att vårda våra kontakter genom att medverka här... syns vi inte så finns vi ju inte... att sälja T-shirts är ett sätt att minimera våra kostnader samtidigt som vi får ut vårt budskap...


... som ju är att vi alla är lika unika vackra & värdefulla människor som behöver varandra.

... är namnet på min arbetsplats idag.

Vi är på mässan i Örebro... Drogfokus 2010... och igår så ställde vi i ordning vår monter... eller monter och monter... denna gång så klädde vi en hel vägg med våra T-shirts (plus att vi hängde ner ett gäng i ståltrådar vi hade knirpat fast i taket) och det är med viss spänning som jag knallar dit nu på morgonen... det kan finnas en risk i att någon har åsikter om vårat sätt att använda inventarierna... så håll tummarna.

Sen vet jag väl inte om jag ska vara helt ärlig om man får lov att sälja delar av sin monter heller... för så är det... i år har vi med oss massor av T-shirts som vi tänker sälja för 100 kronor styck... förra året så gav vi bort de tröjor som vi hade med oss men vi har fan inte råd med det... så denna gången har vi alltså slagit upp ett "knallestånd" där vi säljer ett budskap för en hundring på en narkotikamässa i Sverige...

... är det "gammalt beteende"?


VågaVa på mässan... Drogfokus 2010... med vårat enkla men sååååå geniala budskap.

... är en del av min vardag.

Jag hann knappt komma hem från Varberg innan min resväska skulle packas igen... eller rättare sagt... lite byte av några av klädesplaggen... några få... det mesta hade jag ju inte ens packat upp... så de kläderna fick ligga kvar när jag slängde in väskan i bilen för att dra till Örebro... vi ska ju vara med på en knarkmässa i några dagar.

Jag kollade igenom programmet lite snabbt innan... och jag kan väl inte påstå att det var någonting som fick det att pirra i kroppen på mig... jag blir fan mörkrädd när jag ser vad ett program på en Narkotikamässa innehåller... vad är människorna... det mänskliga... eller handlar missbruk nästan enbart om biologi och statistik nuförtiden?

Ibland så kan jag bli rädd för att "evedensbaserat" blir ett begrepp som kommer att ta bort det sunda förnuftet... för jag saknar faktiskt det mänskliga i programmet som presenteras för mässan... missförstå mig rätt... men det jag saknar är de "vanliga" människornas röst... det är mycket professorer och experter... statistik och forskning... och visst... det är väl bra... men fan... jag har ingen utbildning... men en jävla massa kunskap om hur man blir drogfri... och hur många av experterna som föreläser på de olika seminariumenen har det på denna knarkmässan?


Vad kom först... Ankan eller ägget... problemet eller lösningen?

... imorgon bitti.

Eller tuppen har väl haft vett att gå i ide nu ner det är kallt ute... upp tidigt ska jag iallafall... för att jag ska iväg och föreläsa klockan 08.30 i Halmstad... och det ser jag fram emot... jag gillar den föreläsningen... gott om tid och att få föreläsa på Kom-Vux i Halmstad på "hemmaplan" i en kurs som heter "social omsorg"... det gillar jag.

Har ju varit iväg på konvent i Varberg hela helgen och jag kan riktigt känna hur mina batterier är laddade... och det kan behövas... jag har en fulltecknad vecka framför mig... det är en knarkmässa i Örebro som vi ska deltaga på... det ska inte säljas droger... nänä... det ska snackas om droger... men det ber jag att få återkomma till senare under veckan... här har jag MASSOR av åsikter... och de ska ni få ta del av... kanske i form av mobilbloggande men det får ni ha överseende med... som resande reporter så får jag använda mig av det som finns... men en sak kan jag lova... och det är att mer kommer att visa sig... alltid.


Jag kommer att gå upp innan solen har gått upp imorgon... det är tidigt för mig... jättetidigt.

... för en gammal konventräv som mig.

Idag så bär det iväg till Varberg för att tillbringa helgen tillsammans med mina vänner som valt att leva drogfritt precis som jag... en gemenskap som jag inte skulle kunna klara mig utan... ensam är ju som sagt inte så vidare stark... det är tillsammans som vi förvandlas till de mirakel som vi ju faktiskt är... för en drogfri narkoman som inte är sugen på att peta i sig droger är ett mirakel... varken mer eller mindre.


Det är en fantastisk resa som vi gör tillsammans... ett steg i taget med riktning mot friheten.

... är jag fortfarande.

Jag blev nyss påmind om detta att jag inte har rökt någonting på ganska lång tid nu när jag skulle svara på en kommentar här på min blogg... och så är det faktiskt... det var ju fan skitlänge sedan jag rökte... typ 1 år... 9 månader... 21 dagar... 18 timmar... och just i detta ögonblick... 50 minuter.

Och det är ju fan ett mirakel... inte det att jag är rökfri... nä... miraklet är att jag glömmer bort att jag är rökfri... för det är inte vidare svårt och ingen som upptar så himla mycket energi från mig heller... jag mest bara... är... rökfri... och visst händer det lite då och då att jag blir röksugen... ett röksug varar ungefär 7 sekunder nu... jag kan om jag anstränger mig klara av att vara röksugen lite längre... men så länge som en minut i ett sträck fixar jag nog inte att hålla mig röksugen... jag glömmer ganska snabbt att koncentrera mig på en sådan meningslös grej som ett röksug... de är helt enkelt för tråkiga... inte jobbiga... bara tråkiga.

Och när jag inte längre är rädd för mina röksug och inte behöver lägga en enda sekund av mitt liv på att försöka bli av med dem så börjar det bli lite mer intressant... att kolla när jag blir röksugen... det är inte på morgonen som jag trodde när jag tog ett beslut om att inte jag skulle börja dagen med att röka en cigg längre... nä jag blir röksugen när... telefonen ringer (eller om jag har ett jobbigt samtal att ringa)... i reklampauserna... inte så mycket som man kan tro vid de där gemensamma rökpauserna som kan infinna sig i vardagen... ni vet när man står i en klump utomhus oavsett väder och röker tillsammans... om jag ställer mig där utan att tända en cigg så försvinner röksuget direkt (och jag har inte ett endaste dugg ont av att människor runt mig röker)... i korta drag så har jag lärt mig att ALLA mina röksug från dag ett har varit känslorelaterade... det fysiska nikotinsuget är försumbart och inget man behöver bry sig om enligt mig.

Att det säljs massor av "sluta röka prylar" och olika nikotinersättningsmedel är bara en affärsidé som går att tjäna massor av stålar på... och naturligtvis så lär reklamen oss att vi absolut inte kan göra som jag gjorde...  det är ju inte möjligt att från ena dagen till den andra bli rökfri utan några större problem... vad ska vi då med alla plåster, tuggummi och allt som nu "sluta röka-industrin" har hittat på till oss?


Eftersom man ju inte kan sluta röka på "mitt" sätt så har jag sparat några paket tobak... så att
 jag slipper åka till affären när jag blir tvungen att tända en cigg... sen... imorgon... ska bara...

... göra som jag gjort ganska länge nu... och som har funkat förbluffande enkelt... och svårare än så behöver det inte vara att bli en rökfri rökare... så om ni vill ta en paus från ciggen... skit i "nikotintjosanindustrin"... gör det enkelt genom att vänta 5 minuter till innan ni tänder nästa cigg... Fem minuter fixar man...

... och när man väntat i fem minuter... ja då väntar man i fem minuter till... och minuter blir till timmar som blir till dagar, månader och år... ja jävlar... det är fan dagens sanning... herregud... var det inte svårare än så?

... av trötthet.

Ja så kan jag samanfatta kvällen igår... fy fan vad trött jag var efter att först ha suttit och lyssnat på föreläsare en hel dag och till slut avsluta kvällen med att köra hem en bonde från Lidhult... däremellan hade jag faktiskt hunnit med ett NA-möte och bytt däck på bilen... vilket ju var i sista sekunden eftersom det började snöa redan igår kväll... nu la sig inte snön hemma i Brännebassalt men det var ändå duktigt halt på vägarna i morse... så det var verkligen skönt att ha dubbdäck på bilen.

När jag jobbade med min kropp så var jag aldrig i närheten av att bli så trött som jag kan bli av att sitta still och lyssna på föreläsare i dagarna två... fatta att jag däckade framför TV:n och det var med nöd och näppe som jag lyckades hålla ögonen öppna och se på FC Köpenhamn mot Barcelona... och hade det inte varit en väldigt spännande match så hade jag somnat direkt... jag kanske håller på att bli gammal... för jag kan fan inte komma ihåg att jag var så här trött ens när jag la av med tjacket... ni vet... inte bara trött utan nästan medvetslös... snudd på koma.

Men det gör inte så mycket... idag så ska jag samla kraft och vila upp... så att jag kan åka till Varberg och gå på NA-konvent... och förhoppningsvis få mig en rejäl dos av tillfrisknande... för jag känner att jag behöver det... och helt ärligt... det finns inget som laddar mina batterier bättre än tillfrisknande.


Det är inte vad vi varit som spelar någon roll... utan vart vi är på väg.

... var väldigt kompetent och en grym föreläsare.

Igår så tog dagen fart då eftermiddagens föreläsare Olof Blix intog scenen... han var påläst... fick oss att skratta... även om jag en och annan gång kunde sätta skrattet i vrångstrupen då jag kom på mig själv att jag faktiskt skrattade åt en bild av missbrukare som kanske trots allt var en smula klinisk... vilket egentligen inte var så konstigt när jag läste på programmet vad föreläsningen handlade om.

"Biologiska faktorers betydelse för missbruks- och beroendeutveckling och behandling Biologiska faktorer – hjärnan och dess belöningssystem Föreläsare: Olof Blix. Överläkare på Beroendemottagningen, psykklin Ryhov. Arbetat inom missbruksvård sedan 1978."

Han var jätteduktig... rolig... och till synes ganska befriad från någon slags mänsklig empati av en lite mer andlig natur... han var helt enkelt en snubbe som visste det mesta som går att veta om hur vi människor fungerar rent biologiskt... med inriktning på hur vi funkar i den gråa klumpen mellan våra öron som kallas för hjärnan... lite intressant var dock att han dömde ut de flesta mediciner (förutom metadon då) och dissade läkemedelsindustrin... vad han berättade för oss var förvisso inte så överraskande... för mig var det mest ännu en bekräftelse på vad jag redan visste... att droger funkar... och kan användas för att uppnå vissa specifika känslor eller upplevelser av verkligheten... vare sig de är legala eller illegala... eller om de kallas för medicin eller knark.

Idag så fortsätter utbildningen... och enligt programmet så ska vi fördjupa oss i bl.a...

Alkohol‐ och narkotikasituationen i Sverige och Hallands län
Faktorer av betydelse för missbruks‐ och beroendeutveckling
Fysisk och psykisk hälsa, samsjuklighet
Bemötande, etik och motivation för förändring
Riskbruk och screening
Utredning, behandlingsplanering, dokumentation
Evidensbaserade metoder
Lagstiftning
Samverkan
Att arbeta evidensbaserat

... och det låter ju... intressant... och är säkert ett bra sätt för mig att försöka förtränga Zlatans och Milans ganska bleka insats i gårdagens match i Madrid... suck... en riktig skitmatch för en Zlatanist som mig... nä idag så ska det pluggas... minglas och jag ska göra mitt allra bästa för att aktivt ta del av all den kunskap som jag får ta del av.


Det gäller att föra lite anteckningar så att jag kommer ihåg allt som jag kan lära mig idag.

... missbruk och beroende.

Jo så kallas den... en utbildning som vi ska gå på vid två tillfälle i dagarna fyra... en Nationell baskurs... i riskbruk, missbruk och beroende... och jag bävar... jo så är det... jag bävar... hur i helvete ska jag kunna hålla käften?

Jag har massor av åsikter när det gäller missbruksvården i vårt avlånga land... och jag är inte av den åsikten att vi är på rätt väg... tvärtom så blir jag mörkrädd när jag tar del av de riktlinjer som har utformats och som jag nu ska utbildas i att förstå... och det är med fasa som jag ser hur utvecklingen har tagit fart de senaste åren... snart är det väl snudd på "förbjudet" att bli drogfri utan hjälp av mediciner... hua hua... hemska tanke och ack så verklig i konungariket Sverige... enligt mig ett resultat av att vi praktiserar politiska lösningar istället för mänskliga när det gäller  missbruksvård i vårt land.

Jag själv finns knappt i satistiken som format denna politik... jag anses tillhöra en grupp som går under benämningen "självläkta"... undrar om de som kom på det namnet såg framför sig hur jag vaknade en dag och på ett mirakulöst sätt hade blivit av med min önskan att använda mig av droger i alla dess former... lite av "ta din säng och gå syndrom"... och det kan skrämma mig för jag VET vilket jävla jobb det är att bli drogfri och tillfriskna... visserligen gjorde jag det väldigt enkelt för mig till en början... jag struntade helt enkelt i att peta i mig några droger... jag ersatte dem inte med "mediciner" eller några andra kemikalier... nä allt började med att jag struntade i att peta i mig den där första drogen.

Sen började jobbet... det är inte drogsugen som är jobbiga... de blir jag inte påtänd av... nä att sluta var inga problem... mitt problem var av ett helt annat slag... nämligen att börja leva utan droger... åka buss... gå och handla... alla sådana grejer som jag skulle lärt mig för länge sedan... det är det riktiga jobbet med att bli drogfri... att sluta knarka och supa kan vem som helst göra... men att börja leva drogfritt... det mina vänner är en helt annan sak.


Det finns många steg att gå... vill jag komma upp så får börja med att jag ta ett steg i taget.

... kan vara behaglig... också.

Som jag ser det så finns det två sorters ensamhet... en som är hur skön som helst och som jag använder mig av för ladda mina batterier... det är i allra högsta grad självvald... och det är en ensamhet där jag kan känna mig i kontakt med någonting som är betydligt större än mig själv... vissa kallar detta för Gud... andra för livet... meditation... eller vad fan som helst... men det spelar ingen roll vad vi väljer att kalla den kraften... den får oss att känna att vi tillhör någonting... att vi är en del av någonting... ja en känsla av tillhörighet... paradoxalt nog så infinner sig denna känsla ofta i den självvalda ensamheten.


På denna bänken har många människor suttit... och snöat på det här med ensamheten.

Sen finns det en annan slags ensamhet... en ensamhet som mer känns som utanförskap... att inte få lov att vara med... och ofta är det ju denna ensamhet som vi pratar om när vi snackar om ensamheten... och den känslan som infinner sig när man känner sig utanför allt är ju fruktansvärt plågsam... här kan vi verkligen snacka om en upplevelse där vi på riktigt kan känna att vi är ett flockdjur... att ensam aldrig någonsin har varit stark... för jag tror att vi behöver varandra... ett samanhang... och delaktighet i någonting som är större än oss själva... när vi hänger med polarna eller lever tillsammans med vår familj tar vi inte sällan den gemenskapen för given... tills vi en dag sitter där... ensamma i vår (om vi har tur) lägenhet och roar oss genom att titta på färg som torkar... då förstår vi vad de menar...


... de kloka bönderna på landet där jag bor... "man saknar inte kon föränn båset är tomt"

... är väldigt flippat.

Jag tror... jag vet inte men jag tror... att många uppfattar meditation som rätt flummigt... och att jag kom att tänka på det just nu beror på en flippad snubbe vid namn David Lynch... en allkonstnär som alldeles nyss satt i min morgon-TV och berättade att han mediterade två gånger om dagen... och driver en stiftelse som bl.a. handlar om att lära barn meditera... alla barn och i synnerhet barn med diagnoser som t.ex. ADHD... där han berättade om att meditation gjorde underverk och till slut kan göra medicinering överflödig.

Och det gillar jag att höra... jag är helt övertygad om att jag var/är en klockren ADHD-unge... att påstå något annat skulle vara att förneka min egen personlighet... att jag sen inte vill sätta en diagnos på mig själv är en helt annan sak som handlar mer om att jag är okej som den jag är... och inte behöver peta i mig mediciner för att vara lite mer "lätthanterlig"... inte för mig själv eller min omgivning... utan att jag är en vaaaaanlig vacker & värdefull människa... varken mer eller mindre.


Att det kan finnas tillfälle då jag har svårt för att acceptera min skönhet är en helt annan sak.

... för en stund med Zlatan.

Och det är en intressant match... mot Chievo som ligger strax bakom Milan i tabellen... men som vanligt så är jag mest intresserad av hur det går för Zlatan eftersom jag ju är en sann Zlatanist... byter Zlatan lag så hänger jag med... så länge han inte börjar spela i AIK... för det hade jag inte klarat av... då hade jag utvecklat mitt allt mer groende intresse för speedway... som väcktes av en dam från Vetlanda som fick mig att öppna mina ögon för den av mig helt bortglömda sporten... men var sak har sin tid... och jag skulle bli minst sagt förvånad om Zlatan skrev på för AIK... så om en halvtimme så sitter jag framför burken och kollar på Italiensk fotboll... forca Milan... forca Zlatan...


Det gick inte så bra sist jag kollade på Zlatan... men va fan... även solen har sina fläckar.

... kossorna i hagen"... sjöng han i min ungdom... Pugh Rogerfelt.

Och det är precis vad jag nyss gjort... gått till kossorna i hagen... och jag passade även på att ta en liten skogspromenad när jag ändå var ute och rörde på mig... det är ju ett helt sinnesjukt skönt väder ute... friskt och klart... och inga knott... bara så där skönt tyst och lugnt som det kan vara en vacker höstdag... ljuvliga dofter och lite lagom kallt om fingrarna efter ett tag... men jag lyckades ändå trycka av minst 80 nya kort på den relativt korta promenaden... och konstatera att ett av mina vanliga kantarellställe var helt skövlat... men det hade jag räknat med... det är ju någon annans ställe också... skit samma... det var jävligt skönt att komma ut i den friska luften... och snacka lite med kossorna i hagen.


Det är lätt att få de svar som jag vill ha när jag pratar med kossorna i hagen...

... verkar vara en bra idé.

Nu är sommaren definitivt slut... hösten håller på att övergå i den där mörka och kalla årstiden som när som helst kan bli vinter... och även om det kanske inte är julafton i nästa vecka så kan det bli hur halt som helst på vägarna här i Småland vilken dag som helst... så det börjar bli hög tid att sätta på vinterdäcken... och jag har faktiskt redan nu på morgonen pratat med min granne som är den som har hand om mina däckbyte... det blir en sväng inom honom för att kolla så att vi får rätt storlek på grejerna... fälgar med tillhörande... dubbdäck.

Det snackas mycket om att det inte är så miljövänligt och att det är snudd på dödligt farligt med dubbdäck... men fan... där jag bor är det nog fan betydligt farligare att inte ha dubbdäck... det är min åsikt.

Men det viktigaste är ju faktiskt att jag kan ta mig fram dit jag vill med min bil... det finns ju så mycket fint att se även om dagarna har blivit kortare och vintern närmar sig... jag kan rekomendera ett besök på Tylösand... att promenera längs havet är ju helt ljuvligt... oavsett årstid.


Jag kan verkligen rekomendera en skön höst-promenad längs stranden på Tylösand.

... kände inte igen mig.

Det var ju ett tag sedan jag var hos min "vanliga" tandläkare nu... men igår så var det dax... efter min helrenovering hade jag tid hos tandhygienisten... och hon kollade och kollade... och kollade... och hittade inget att anmärka på... jag är en kille som sköter mina tänder... och just den bekräftelsen var skön att höra... för fortfarande så känns det jävligt privat att låta någon peta inne i min mun... det är och har nog alltid varit skämmigt för mig att låta någon kolla in i min mun... det finns ju alltid något att noja sig på.

Dålig andedräkt.

Trasiga tänder.

Inga tänder.

Plack och tandsten.

Karies.

och nu då... konstgjorda tänder.

Ja alltid är det nåt... min mun är verkligen MIN... och den känns väldigt privat även om jag varken har karies, plack, tandsten, dålig andedräkt eller vad det nu skulle kunna vara... min mun är okej... visst jag har kontgjorda tänder men de sitter fast och de funkar... och faktiskt så ser de riktigt bra ut (hupp vad svårt det var att skriva) även om jag fattas en och annan tand långt in i min mun... vilket jag naturligtvis på ren automatik focuserar på när jag skrattar... för om jag ser en spegel då så ser jag inte mina tänder utan bara en glupp som syns när jag skrattar... tack och lov så tänker jag inte på det hela tiden... vilket ju är tur eftersom jag ju är en så jävla glad kille som går omkring och skrattar mest hela tiden...

... det är smällar jag får ta i mitt tillfrisknandet... att jag mår så jävla bra.


På väg till tandläkaren skrattar jag inte... det känns med som att vara med i en skräckfilm.

Jag vet att det inte är farligt att gå till tandläkaren... men känslan av att gå dit är inget som jag uppskattar... jag blir alltid lite nervös och tycker att det känns en smula otäckt... det spelar liksom ingen roll att jag gång på gång lär mig att det inte är ett endaste dugg farligt... kanske lite otäckt men fan ingen att vara rädd för.

I vilket fall som helst så stack min tandläkare in huvudet när jag satt i stolen hos tandhygienisten... och han kunde ju inte låta bli att kommentera mitt nya utseende... och han var förbluffad och tyckte att det blev jävligt bra (vad annat skulle en tandläkare kunna säga?)... han sa att han inte kände igen mig... och att jag blivit tjockare i ansiktet...

... och det fattar jag ju... att jag blivit tjockare i ansiktet... jag har ju gått upp 10 kilo sen jag blev en rökfri rökare... och kunde berätta för honom (min tandläkare) att det var han som gett mig inspiration till att... sluta röka... eller som jag ju hellre säger... en rökfri rökare.

... i Brännebassalt ter sig allt mer störande.

Jo det är ett jävla väsen om nätterna nu i Brännebassalt... det är ju knappt att jag får sova om nätterna... inatt så vaknade jag flera gånger av att det väsnades i köket där festen var i full gång... annars så ligger dansgolvet precis ovanför mitt huvud... inte på övervåningen utan mellan under och övervåningen... jag har byggt mitt hus så att det finns ett ganska stort luftigt avstånd mellan undertaket och golvet på övervåningen... och nu på hösten så har de nyinflyttade hyresgästerna byggt om detta till ett dansgolv... för oljudet om nätterna är från mitt hus senaste gäster... som flyttar in punktligt varje höst när det börjar bli lite kallt ute...

... nämligen mössen.

Och eftersom tystnaden i vanliga fall här ute i Brännebassalt är i det närmaste total så låter några möss som flodhästar när de "klampar" omkring ovanför mitt huvud när jag ska sova... det är minst sagt något irriterande... tip tip tip tip tip tip tip tip tip tip tip tip tip tip tip tip tip tip... krafts... tip tip tip tip... krafs krafs krafs krafs krafs... tip tip tip tip tip tip... krafs krafs krafs krafs karfs krafs krafs krafs krafs krafs krafs... tip tip... grrrrrrrrrrrrrrrrr.


Hösten är förvisso en väldigt vacker årstid... men på nätterna är det nog lite lungnare i stan.

... är mitt senaste projekt.

Ni kanske lägger märke till att jag har fixat en ny kameraapp till min iPhone... en app som fixar och trixar till bilderna jag tar genom att ge mig möjlighet att välja mellan en mängd olika objektiv och filmrullar... och det går att ta hur flippade bilder som helst... inte bara det där vanliga som svartvitt och sånt... nänä... det finns liksom ingen hejd på hur det går att variera med alla de effekter som man kan laborera med på dessa bilder... och jag tar bilder som den sanna beroende som jag ju trots allt är... i tid och otid... överallt och ingenstans... och vet ni vad?

Jag känner mig som värsta fotografen.


Jag fullkomligt älskar bilderna som min kamera ger mig... och blir lika förvånad varje gång.

... även efter en tung förslust i fotboll.

Och om jag ska vara ärlig så har jag varit med om värre... vem minns inte när vi forlorade mot Danmark i en direkt avgörande match för att komma till sommarens VM-slutspel i Sydafrika... då var det tungt på riktigt... igår så förlorade vi ju mot ett bättre lag... och viktigast av allt... vi har fortfarande chansen att komma till EM... det är inte kört.

Så nu sitter jag här på VågaVa i Halmstad och skriver blogg... precis som vilken dag som helst... visst lite mer dämpad än om Sverige hade vunnit och Zlatan gjort 4 mål... men ändå... en vanlig dag på jobbet... vilket innebär att jag egentligen inte har en aning om vad som kommer att hända denna dagen heller även om jag har vissa prylar inplanerade i min dagliga onsdags-struktur... som ett morgonmöte 10.15... ett yoga-pass kl 12.00... och ett NA-möte i vår "bonnagrupp" hemma i Lidhult kl. 19.00... det finns såklart några saker som jag vet att jag INTE kommer att göra idag också... oavsett vad som än händer... och det är att INTE peta i mig några droger... nä... INTE ens en endaste liten ynka cigg... nä idag ska jag fortsätta att vara en drogfri narkoman och en rökfri rökare... bara för att jag kan... och vill.


Livet går vidare och medborgarna i konungariket Sverige åker till jobbet precis som vanligt.

... och hög tid för mig att krypa till kojs.

Klockan kanske inte är sååååå himla mycket men det är ändå tid för mig att lägga mig... känner att stannar jag uppe lite längre så kommer jag att piggna till... och då blir det sent... alldeles för sent för att jag ska kunna känna mig pigg och glad när jag stiger upp i morgon.

Och ibland så undrar jag när det hände... när jag helt plötsligt en dag inte längre kunde nöja mig med några få timmars sömn... när fan blev jag killen som tyckte att det kan bli tid för att dra sig tillbaka... ja det är tankar som kommer över mig ibland... när och vad fan vad det som hände egentligen?


Jag har väl för fan aldrig brytt mig om att gå och lägga mig innan Alla andra lagt sig...
tänk om jag missar något... jag vill ju vara med... vadå mitt i natten???

... också.

Det gick käpprätt åt helvete för våra fotbollskillar... helt utspelade av ett ruskigt effektivt Holland och totalt chanslösa... kanske inte så bra start heller med ett mål i "röva" (som vi sa när jag bodde i Göteborg) efter 4 minuter... nä Zlatan och grabbarna får ta nya tag... det går fler tåg... heja, heja...


Det hade kunnat bli en betydligt roligare forbollskväll... jaja... shit happens... *suck*.

... på det där med fattigdom.

Vi håller ju på med ett EU-projekt just nu på VågaVa... och vi ska se till att fattigdomen försvinner i Europa innan årets slut... och... det ska väl inte vara några problem... en baggis för den som är lite händig... och... det är vi ju... händiga... och jag har ju lärt mig att ALLT går att fixa med silvertejp, ståltråd och en polygrip... så hur svårt kan det vara egentligen... vi har ju flera månader på oss. 


Att utrota fattigdom kanske inte riktigt är så enkelt som det låter... eller???

Nä, jag tror faktiskt inte att vi kan göra så himla stor skillnad... men jag tror faktiskt att vi kan göra någonting... och att om alla gör någonting så blir det en himla massa gjort... ni vet... många bäckar små.

Det känns bra att göra någonting... och vårt lilla bidrag till fattigprojektet har inte så mycket med pengar att göra... vi har inriktat oss på en annan slags fattigdom som faktiskt känns en smula mer relevant i vårt land... för även om vi har ett relativt välstånd i lyckolandet Sverige så finns det ett stort problem med utanförskap... att vi isolerar oss och blir allt ensammare... och det är i mina ögon en slags fattigdom som jag tycker är värd att uppmärksammans... kanske för att att jag av egen erfarenhet vet hur mycket det betyder att kunna känna gemenskap ..... att at att att att att at at att att att atta tta ata (hoppsan... jag snöade visst in på hur varför jag hela tiden stavar fel till ett så enkelt ord som... att... 5 gånger av fem så skriver jag... at... jag har ta min fan blivit för snabb för mitt tangetbord... herregud)...

... var var jag nu?

... ja just det... fattigdom... att det mycket väl kan handla om att hamna utanför... i utanförskap.

... var min bil i morse.

Undrar om det berodde på att jag hade förberett den på en köldchock (som faktiskt uteblev) genom att stoppa i en strömsladd som har till uppgift att se till att bilar inte fryser på vintern... min bil reagerade inte som jag ville iallafall... den bara totalvägrade... först så tog det en jävla tid bara att få igång den... och när jag väl fick den att starta så fullkomligt bolmade det ut rök ur avgasröret... jag blev lite orolig och var faktiskt på väg till bildoktorn ett tag innan bilen valde att stabilisera sig... kollade oljan... och kände hur min puls ökade i takt med min osäkerhet på vad fan det var som höll på att hända... när jag kom in till stan så ringde jag min bildoktor för att prata med honom om vad det kunde vara som hade hänt... och vi kom överens om att göra en test... strunta i motorvärmaren i natt för att sedan prova den igen i morgon natt... för han hade en idé om vad det kunde vara... och hör och häpna... min bil är så jävla smart så att den anpassar sig efter olika temperaturer och yttre omständigheter... ja jag fattar inte riktigt... men det gör tydligen min supersmarta bil.


Jag är förundrad över att vara ägare till en själständigt tänkande bil... förundrad och förbluffad.

Men hur smart min bil nu än är så är den ganska dum ändå... för den fattade ju inte att det bara var en simpel strömsladd som lurade plåten av den...

... på besök ner till Småland.

Jo så lät det på TV-vädret  i morse... FROST-VARNING... det är inatt som mina blommor riskerar att falla ihop... min trädgård är invaderad av vackra rosa blommor (jag tror att det är nån slags orkíde) som inte pallar en enda minusgrad...


... det är rätt mysigt att glida in till mitt hus genom en hög levande mur av vackra blommor...


... och jag tror att det är någon form av rosa orkíde som tagit över i min trädgård.

Jag är kluven inför den årstid som väntar oss... när det väl blir snö och kallt så är det ju en sak... men innan dess... november... mest bara fuktig kyla och mörkt... förvisso en helt underbar tid för film och soffmys... att sitta inne och mysa helt enkelt... ja varje årstid har sin charm... just i denna sekund så är det så vackert utanför mitt köksfönster så att jag nästan håller på att smälla av... och att det är skönt och friskt ute märkte jag nu när jag gick ut för att förbereda min bil på den väntande kylan...


... genom att stoppa i en sladd.

... känner jag.

Det blir kantarellmackor idag (gula kantareller såklart *L*)... vi var ju ute och plockade svamp igår... och det var skoj och gav mig mersmak... jag är ju trots allt en beroende som kan ha lite svårt att göra saker och ting... lagom mycket... nä det är allt eller inget som gäller för mig... någonting som jag verkligen kände av när jag hittade de första gula kantarellerna igår... det tog fan inte två sekunder sen var jag helt manisk... fullständigt såld och hysterisk intensiv i mitt letande efter... mer... mer... och ännu mer.


Kantareller funkar precis som droger... de ger mersmak och jag vill bara ha mer och mer.

Visserligen så behöver man inte ens plocka svamp för att uppskatta vår svenska natur i en skogspromenad på hösten... det är sååååå jävla vackert... friskt och helt sagoligt att få njuta av alla mina sinnen... dofterna... känslen... synen... hörseln och smaken... ja det är en magisk upplevelse.


Magiska upplevelser kan upplevas tillsammans med magiska vänner i en magisk skog.

... ska vi gå... tra la lalala la la.

Jo så är det, idag så ska vi på VågaVa i Halmstad dra till skogs för att grilla korv och om vi har lite tur... plocka massor av svamp... och även om jag inte har så jävla stor lust just nu för att ge mig in i en blöt skog så vet jag att jag kommer att må som en prins när jag väl är där... och att hösten är den absolut bästa tiden för en skogspromenad är ju ställt utom allt tvivel... det är ju snudd på sinnesjukt vackert.


Det är verkligen vackert ute i naturen på hösten... ibland alla dessa löv som trillat ner.

Konstigt att det alltid finns ett inbyggt motstånd i mig för att göra saker som jag vet är bra för mig... varför kan jag inte bara hoppa upp och ner av glädje för att ha denna underbara möjlighet... till råga på allt på arbetstid... helt ofattbart om jag tänker efter... och nu kan jag förstå vikten av att skriva som ett medel att få kontakt med mitt förstånd... som berättar för mig att mitt inbyggda motstånd är inget annat än min destruktiva sida som vill hindra mig från att ta del av livet på livets villkor... så nu kan jag släppa taget om den skeva känslan... och njuta fullt ut av denna härliga dag... och skogspromenad.

... idag också.

Det kan gå många dagar utan att jag tänker så mycket på att jag är drogfri... tyvärr... inte att jag är drogfri utan att jag inte tänker på det... för när jag tänker på att jag är drogfri så kommer tacksamheten över att slippa vara styrd av drogerna... och en mycket behaglig känsla av frihet.

Tänka sig... jag är en narkoman som inte är sugen på att peta i mig droger... egentligen helt sanslöst eftersom en narkomans vardagliga liv till typ 100% handlar om att få tag på droger... skaffa pengar till droger... och att peta i sig droger... 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan... året runt... och idag är jag så till den milda grad befriad från detta vansinne att jag t.o.m. kan "glömma" bort att jag är en narkoman eftersom det var så himla länge sedan jag hade drogsug... det är ta mig fan nästan overkligt... en narkoman som inte längre vill peta i sig droger... det mina vänner... är ta mig fan ett mirakel... ja... jag är ett mirakel.


ALLT... precis ALLT har blivit bättre i mitt liv sedan jag valde bort drogerna... hallelujah.

... beror ju för de mesta på prylar jag inte gjort.

Och ibland så räcker det med att jag blir en liten smula fördröjd i mina rutiner... jag skulle passa på att fixa med en faktura som jag inte hade alla underlag för att kunna färdigställa igår... och efter ett telefonsamtal där det hann med att avhandlas diverse andra prylar när vi ändå hade varandra på tråden så skrev jag klart fakturan... och skulle skriva ut den... men då funkade inte skrivaren... och då kom den och hälsade på... stressen... helt plötsligt så blev ALLA ljud jobbiga... pulsen steg... och mitt humör sjönk i raketfart... blixtsnabbt.

Nu har det gått några minuter... och jag har lugnat ner mig... skrivit in en påminnelse i min agenda att skriva ut fakturan när vi är i Ljungby imorgon... och en smula försenad sitter jag nu här och försöker få ihop ett blogginlägg... när jag stod i duschen i morse funderade jag lite på att skriva ett inlägg som kanske kunde uppfattas som en smula barnförbjudet... och tack och lov så lät jag lite tid gå innan jag satte mig här... och min inbyggda censur hann slå till... som tur var... ni skulle inte vilja läsa det inlägget...

... eller???

Nu har min vän fixat fakturan medans jag skrev detta... och nu har jag hunnit med att blogga... och strax ska vi ha ett morgonmöte... och sen... ja sen... så ska jag varva ner med ännu ett yoga-pass... ett ypperligt sätt att varva ner efter att ha fixat lite av allt detta som stressat mig en smula nu.


Stress är ofta något som drabbar mig innan jag går till handling och befinner mig i ett tillstånd då jag snöar in helt och hållet på det som händer mellan mina öron.

... vill jag inte kalla mig för.

Men efter att ha varit på ett Zumba-pass igår och på språng till ännu ett yogapass idag så kan det kanske se så ut... allra helst eftersom jag redan nu planerar för både Yoga och Zumba imorgon... värsta träningsnarkomanen... och kanske är mina extra kilo jacobsson en drivkraft... även om jag inte vill erkänna det... ens för mig själv.


Nä nu är det dax för att stressa iväg för att kunna stressa av med ett yoga-pass...

... gymkille... nä det är ingen större risk... inte än iallafall.

... och det tycker jag inte om.

Min garderob måste ha fått ett virus för alla mina kläder har krymt... eller så är sanningen en helt annan... att jag fortsätter att öka i vikt... lite i taget... och jag är ju inte så van vid sånt.

I hela mitt liv har jag vägt ungefär lika mycket... det spelade ingen roll vad, hur eller om jag åt... knarkade eller söp... min vikt var intakt... oavsett... sen fick jag ju för mig att göra ett litet experiment med mitt rökeri... så jag blev en rökfri rökare för... 1 år 10 månader 3 dagar 9 timmar och... 21 minuter sedan.

Då började det hända grejer... inte med själva rökningen eftersom jag ju inte rökte längre... men med min kropp... det första jag la märke till var att jag fick hår i halsen och att jag kanke trots allt visst behövde använda mig av deoderant... upptäckter som inte gjorde mig gladare... och det tog inte så lång tid innan jag började märka att det blev jobbigare att knyta skorna... resa mig ur TV-soffan... och att jag stönade oftare än någonsin vid minsta ansträngning.


Förklaringen kom när jag ställde mig på en våg och upptäckte att jag gått upp ca. 10 kilo.

Nu har jag ju en iPhone och har givetvis hämtat hem en app som ska hålla koll på om jag går upp eller ner i vikt... nu har jag ju ingen våg hemma och det är ju ett bra hjälpmedel om jag ska hålla koll på min vikt... men å andra sidan så vet jag inte om jag vågar väga mig för ofta... det skulle ju lätt kunna bli en besatthet för mig... och eftersom jag alltid varit lyckligt omedveten om min vikt och skitit fullständigt i hur mycker eller lite jag väger så lockar det inte mig att snöa in i de banorna... men fan... jag måste vara ärlig när det stör mig...

... att mina kläder krymper.

... är rätt skönt.

Skulle ju haft min yngsta dotter här hemma hos mig denna helgen... men nu är ju även hon så stor att det kan dyka upp annat som är minst lika viktigt om inte ännu viktigare än att åka till pappa en helg... och så är det... mina barn blir liksom jag ett år äldre för varje år som går... hur otroligt det än kan låta.

Så jag har en helg för mig själv här hemma på landet... och idag så ska jag göra absolut ingenting... till skillnad mot gårdagen... då jag hade prylar att göra som jag inte gjorde... eller rättare sagt det blev inte riktigt som jag hade planerat... åkte in till stan för att bevittna min äldsta dotters premiärföreställning på kulturhuset... och jag blev lite förvånad när jag kom dit... en ensam kille tog emot mig i vestibulen... berättade att jag inte alls var där 10 minuter innan föreställningen skulle börja... utan 50 minuter efter det att den hade börjat... och att föreställningen bara skulle hålla på en kvart till... suck... jaja... jag pratade med min dotter och de ska hålla på och spela denna pjäsen ett tag så de kommer fler tillfälle...

... men fan... jag missade min dotters premiär... fan.

Jag hoppade till när det nyss kom en besökare till mitt hus... det hör verkligen inte till vanligheterna att det kommer levande människor hem till mig ska jag få lov att berätta... och iförd morgonrock och med mitt numera rätt kortklippta frilla på högkant kunde jag ge honom 1000 kronor mot ett löfte att det skulle bli skottat ända fram till mitt hus även denna vinter... snöskottaren hade tydligen vägrat att hålla vägen körbar i vinter om han inte fick stålarna i förskott.


Om jag ska kunna bo i mitt hus på vintern är det bra om man kan köra bil på vägarna.

... mellan mina öron just nu.

Och jag vet inte riktigt om jag ska vara glad för det eller om det är jobbigt... visst det är ju inte sååååå jävla skoj att sitta här framför datorn och stirra på tangentbordet nu när jag bestämt mig för att blogga... och jag kommer fan inte på någonting att skriva om... det är bara... helt tomt mellan mina öron.

Jag kan även uppskatta dessa stunder av tomhet... det kan vara jävligt skönt att... "bara vara"... nästan som meditation... som ju enligt många är ett sätt att praktiskt försöka nå ett tillstånd av tomhet... för mig betyder meditera mer att hålla focus... detta tillstånd jag upplever just nu är mer ett tillstånd av... tomhet.

Och dra på trissor... när jag nu tittar upp från tangentbordet så ser jag att jag har lyckats skriva ett inlägg om absolut ingenting... inte illa... och faktiskt så börjar det flytta in lite tankar i huvudet på mig... som att Zlatan och Milan spelar mot Parma idag... kl. 20.40 på TV4 sport... och att jag snart ska dra mig in till stan för att kolla på min äldsta dotter när hon har premiär på sin teater... ja fan... tomheten försvann... men men... det finns en tid för allt... och nu är det tid för att ta ett kliv in i duschen.



Aum......................................................................................................................

... tänker INTE försvinna.

Med tanke på 50-öringens frånfälle så är det kanske på sin plats att klargöra detta faktum... 52-åringen låter sig till skillnad från 50-öringen inte nedslås och dö... och tänker istället fortsätta att anpassa sig till nutiden... och även om min erfarenhetsbas av det förflutna är i det närmaste gigantisk nu när jag uppnått denna aktningsvärda ålder, tänker jag inte begrava mig i min egen historia.

Nä jag ser med tillförsikt fram mot denna dagen... här och nu... tillsammans med min iPhone... detta helt fantastiska verktyg som med all säkerhet kommer att förändra mitt liv på många sätt... inte min person utan mitt liv... min personlighet är ju formad av hur jag levt mitt liv... men mitt liv här och nu är ju mer hur jag upplever och anpassar mig till den verklighet jag möter idag... vilket ju också ger mig möjligheten att förändra min person... hänger ni med?

Så även om det för min omgivning ser ut som om jag har försvunnit in i min iPhone så kan ni ta det med en nypa salt... sanningen är ju egentligen den motsatta... att det är med hjälp av min iPhone som jag tar del av min omgivning på ett lite mer globalt vis... vilket kanske bara ni som själva har en iPhone riktigt kan förstå... det är nog en av de där grejerna som behöver upplevas för att förstås... ni vet ju själva hur svårt det är att förklara hur det känns att cykla.


Det är svårt att förklara en känsla av en upplevelse... känslan av att kunna flyga är magisk.