Putte Kock...

... minns jag.
.
Vi satt precis och pratade om hur mina jular har sett ut genom åren som gått... mest av den enkla anledningen att vi har det så himla bra denna julen här hemma i Brännebassalt... både lungt, fridfullt och huset fullt av nära och kära... hela paketet med andra ord... men nu var det inte det jag tänkte på utan hur kort (eller långt) mitt minne är... för när jag ska dra mig till minnes mina tidigare jular så hoppar jag över nästan 50 år direkt... för jularna jag minns bäst var jularna hemma hos min mormor... men fråga mig om julen för tre år sedan och jag har inte en aning... förra året var jag på Bali och året innan i Indien... men innan dess... inte en aning... helt tomt mellan mina öron.
.
Putte Kock minns jag... 
.
Och det är skumt det där med minnet och mig... jag kan inte låta bli att förundras över att jag kan minnas Putte Kock när jag kan ha svårt för att komma ihåg namnet på mig själv (lite överdrivet kanske)... en av fördelarna (tror jag) med ett dåligt minne är nog att jag kan uppleva många saker för första gången flera gånger... men jag vet inte säkert... eller så minns jag inte det heller.
.
I vilket fall som helst så önskart jag alla ett gott nytt år.
 

Dax att summera...

... året som gått.
.
Jaha... dax att summera året som gått... hur var 2013 egentligen... vad var bäst och vad var sämst... det är tid för reflektion och eftertanke... mitt nyår startade på andra sidan jordklotet eftersom jag ju befann mig på Bali... med en hejdundrande ravefest på en liten, liten ö... och den första dagen på det nya året stod jag och dansade i hällande varmt tropiskt ösregn... bättre start på det nya året har jag svårt att föreställa mig... inte minst när jag tänker på det faktumet att jag var nyförälskad och att tjejen för mina känslor hade tagit ett snabbt beslut och hängt med mig till Bali... lyckan var total.
.
Den första dagen 2013 stod jag och dansade till tung stampmusik i ett tropiskt hällregn på Bali.
.
Det bästa för mig 2013 är så klart att jag träffat en tjej som jag trivs ypperligt tillsammans med... att våran resa började på Bali gör inte saken sämre... den ön är som gjord för en resa i kärlekens tecken... en resa som för övrigt fortsatte till Brännebassalt av alla ställe där vi idag bor... ja, vem mer än jag kunde tro det när året var nytt... men ni vet hur det är... vissa saker vet man bara... och att jag hade hittat rätt visste jag första gången jag såg henne... att hon inte hade en aning spelade ingen som helst roll.
.
Det sämsta som hänt mig 2013... tar vi en annan dag.
 

Papa Pear...

... Saga.
.
Jag "glömde" bort att blogga igår... eller glömde och glömde... jag hann helt enkelt inte med det eftersom en ny besatthet har tagit över mitt liv... Papa Pear Saga är ännu ett av alla dessa helt meningslösa och otroligt beroendeframkallande spel som jag kan trilla dit på under en period... och helt ärligt... jag fullkommligt älskar att bli frustrerad över att fastna i en av banorna... känslan när jag väl klarar av den är som att göra det avgörande målet i en viktig fotbollsmatch... och triggern att hela tiden komma längre i spelet funkar ypperligt... det är ju tävling och jag är ju... jag ... och är det någonting som jag älskar så är det att vinna tävlingar.
.
Jag är 56 år gammal och har fastnat i detta spännande spel... ska jag skratta eller gråta?
.
Spelet i sig är det perfekta tidsfördrivet när man sitter på toaletten och väntar på att bli färdig med vad man nu sysslar med där... eller när man vill slå ihjäl lite tid på ett tåg... men för mig räcker inte det... jag får kämpa för att kunna slita mig ifrån det... "bara en gång till" tar över... totalt... nä nu hinner jag inte skriva mer här... för jag "ska bara"... en gång till.
 

Rök och...

... nikotinfri.
.
Jag blir lite förbannad när jag ser på TV-reklamen... när man vill lura in människor i ett annat nikotinberoende istället för att röka... och visst är det säkert mycket bättre att ersätta ciggen med snus... eller tuggummi... eller plåster... eller E-cigg... eller vad fan som helst med nikotin i... och vad som kan reta upp mig ännu mer är att nikotin har blivit en medicin och ska säljas som ett läkemedel... hur gick det till... egentligen... tobak är ju fortfarande "bara" tobak... lite likt knark kan jag tycka... om du handlar substansen på apoteket är det ju medicin men om du säljer det vidare illegalt så har det förvandlats till knark.
.
Ska jag ändå trycka i mig nikotin så kan jag ju lika gärna röka feta cigarrer... eller?
.
Jag har ju tidigare skrivit om E-ciggen som ligger här hemma... och helt ärligt så har jag inga större problem med mina röksuk... däremot så kan mitt sug efter att suga i mig vattenånga blandat med nikotinet i E-ciggen nästan övermanna mig mellan varven... det räcker att jag skriver om det här och nu för att jag ska gå igång... hua mig vilket sug jag fick direkt... tack och lov så behöver jag (precis som med drogerna) inte aggera ut eller fly ifrån ett nikotinsug... det går över ganska snabbt om jag slutar kämpa emot och bara låter det passera... och det är kanske därför som jag retar upp mig så himla mycket på TV-reklamen... den vill ju bara att jag ska fortsätta fly ifrån min egen besatthet och ersätta den med någonting annat som någon annan kan tjäna massa stålar på.
.
Nä vill man bli rökfri är lösningen förbluffande enkel... skit i att tänd nästa cigg... och ersätter du inte ciggen med någon annan form av nikotin... ja då blir du nikotinfri också... svårare än så är det faktiskt inte.
 

Zlatan, damfotbollen...

... och verkligheten.
.
Om tio år undrar jag vad Expressen och Aftonbladel kommer at skriva om Zlatan... vad vill de att vi ska minnas av vår odisskutabelt största fotbollsspelare genom tiderna... att han var en gudabenånad fotbollsspelare eller om hans åsikter om damfotbollen... han har ju faktiskt mage att påstå att han är en bättre fotbollsspelare... att herrlandslaget drar in stålarna som damlandslaget kan leva på... och kanske ännu värre... han tycker tydligen att hela debatten med Anders Svenssons bil har spårat ur... och blaskorna jublar när det hör han säga något om en cykel med hans autograf på... detta är verkligheten i det lilla landet Sverige... jag tvivlar på att det skrivs någonting om detta i något annat lag... av den enkla anledningen att damfotboll inte är så himla stort i något annat land... för så ser ju faktiskt verkligheten ut vare sig man vill det eller ej.
.
Anders Svensson fick en bil för lång och trogen tjänst i landslaget... det tog hus i helvete.
.
Jag tycker precis som Zlatan (och säkert de flesta andra svenskar) att det är skoj att vi har ett bra landslag i damfotboll... men tyvärr så måste jag nog hålla med honom i sak om att herrfotbollen har lite större internationellt genomslagskraft... intresset är helt enkelt större... mycket större... och i ärlighetens namn så har Anders Svenssons insatser på fotbollsplanen med råge betalat hans bil flera gånger om... att dra detta till en jämlikhetsdebatt är ju bara dumt tycket jag... jag vill leva i ett jämställt land där alla är lika mycket värda oavsett kön... att blaskorna vill skapa en konflikt mellan herrfotboll och damfotboll är ju bara löjligt om ni frågar mig... och kommer inte att tillföra någonting mer än... ja... ett och annat gräl lite här och där.
.
I övrigt så skulle jag också vilja ha en bil för mina fotbollsprestationer... men jag nöjer mig med en cykel... gärna med Therese Sjögrans autograf.
 
 

Biltjuvar...

... snodde min lånade bil i natt.
.
Jag brukar väl inte direkt komma ihåg vad jag drömmer... men inatt så drömde jag om att en biltjuv hade snott en bil som jag lånat... och det var himla jobbigt eftersom jag ställt den i ett stort offentligt garage... till saken hör att bilen var en carbriolet och att jag glömt bort att låsa den (möjligtvis satt nyckeln i också)... att jag redan innan jag upptäckte att den var stulen misstänkte att den skulle vara borta... och jag minns fortfarande känslan av att ha slarvat bort någon annans bil... inte skoj alls... det var skönt att upptäcka att det bara var en dröm när jag vaknade.
.
Zlatan vann föga överraskande priset som Sveriges mest populära idrottsstjärna 2013.
.
Nu är det strax hög tid att börja summera året som gått... för mig personligen har det precis som för Zlatan varit ett helt fantastiskt år... och bara grejen att få fira en helt fantastisk julafton här hemma i Brännebassalt med människor som jag älskar är ju helt underbart... 2013 är året då jag på riktigt fått känna hur lyckligt Lottad jag egentligen är. 
 

God Jul önskar jag er alla...

... denna regniga julafton.
.
Vi har fått inte bara en svimingpool av tomten här hemma i Brännebassalt utan flera stycken... regnet har öst ner hela natten och snart så står hela trädgården under vatten... som tur väl var så tröttnade vi på att backa runt våra bilar i en av svimingpoolerna redan igår... då ringde vi till en grusfirma i Lidhult som kom och öste ut en jätteskopa makadam på vår vändplan... och det var allt i grevens tid... nu har vi i alla fall en liten bit där vi slipper halka omkring i lera och sörja... resten av vägen är nämligen ett rent gyttjebad.
.
Det var verkligen i sista sekunden som vi fick hem lite makadam att köra våra bilar på.
.
Annars så är jag verkligen lyckligt lottad denna julafton... har precis avslutat en frukost med bästa tänkbara sällskap... och ser fram emot att få piska allihop i diverse spel under dagen... redan igår så satte jag nu ner foten och visade vem som var mästaren i chicago... nu är ribbas satt... en ny mästare är född... och det passar väl bra en dag som idag.
 

Nu kan julen...

... börja.
.
Städat å klart... granen står färdigklädd och klar i vår stuga och nu bara väntar vi på att julen ska börja... eller egentligen så har den ju redan gjort det... själva förberedelserna är ju en väldigt stor del i hela det här med juleriet... det har kokats knäck och fixats med marsipangodis och allt möjligt... nu ska jag väl i ärlighetens namn säga att min del i dessa aktiviteter nog trots allt mest är provsmakarens (vilkens jag är rackarns bra på)... vidare så har det ju handlats julklappar... bara det ett helt äventyr... vi har städat... huggt gran... och min älskling har julpyntat hela huset så att vi har fått den rätta julstämmningen... så nu är vi klara... välkomna... nu kan julen börja.
.
Julgranen är på plats och klapparna från tomten ligger under och väntar på oss alla.

Dan före dan före...

... dopparedan.
.
Idag är det den stora städdagen ute i Brännebassalt... för även här ute i skogen  håller vi på traditionerna... visserligen så både badar och städar vi lite oftare än bara till jul... men ändå... att städa innan man ställer in granen är väl ändå någonting som kan räknas som en liten tradition... precis som alla dessa knäckkok... knäcken som görs i detta hus är så himla sagoligt god att den knappt hinner kallna innan det är dax för att koka mer.
.
Denna knäck är så försvinnande god att änglarna gråter av lycka när de smakar på den.
.
Igår så satt vi och slog in julklappar och jag måste få lov att säga att detta året så uppskattar jag verkligen julen ute i Brännebassalt... vi gör på vårat eget sätt och det är ingen som helst stress när vi julpysslar... helt ärligt så ser jag fram emot att få gå här hemma och småpyssla lite med städningen idag... en bra bok i lurarna och en väl fungerande dammsugare i händerna... sämre kan man ha det så här dan före dan före dopparedagen.
 

Jullov...

... i 12 dagar.
.
de senaste åren så har jag befunnit mig på resande fot under julhelgen... så blir det inte i år... istället så ska vi stanna hemma och fira en snöfri jul i Brännebassalt... och det är en skön känsla som sprider sig i min kropp när jag tänker på att jag ska vara ledig 12 dagar i ett sträck... en väldigt välbehövlig vila kan jag tycka... behöver verkligen några dagars helt kravlös avkoppling här ute i skogen... och ta dagarna lite som de kommer.
.
Det enda vi saknar är väl snön här ute i det annars väldigt juliga hemmet i Brännebassalt.
.
I helgen ska vi hugga en gran och julpyssla lite här hemma... knäcken som min älskling lagar är så himla god att den tar slut hela tiden så det finns alltid något att göra (läs koka mer knäck)... skinkan väntar vi med till dan innan julafton då det börjar droppa in lite väldigt välkomna julgäster... det blir några dagar med nattgäster och det ska bli skoj tycker jag... jag gillar att ha jullov här hemma i Brännebassalt... jättemycket.
 
 
 
 

Julbord...

... på VågaVa.
.
Idag så är det då dax för det årliga julbordet på VågaVa... strax åker jag och min kärlek till Ljungby för att vara med i de sista förberedelserna innan vi slår upp portarna till julskinkan klockan 13.00... det enda jag vet med säkerhet är att det kommer att komma massor av människor... våra julbord har blivit populära... kanske för att de är gratis men jag föredrar att tro att det måste bero på att det är så himla oemotståndligt trevilgt att hälsa på uppe hos oss på VågaVa.
.
VågaVas julbord har genom åren som gått vuxit och blivit allt större... och större.
.
Jag kommer ihåg för inte allför många år sedan då vi hade vårt första julbord... 15 färdiga jultallrikar och så stekte vi väl upp lite köttbullar och en omelett på en spis som var strömförande och direkt livsfarliga att jobba på... skillnaden mot idag är häpnadsväckande... vi räknar med 150 personer och radio Kronoberg kommer att sända direkt på plats hela eftermiddagen... det är inte utan att vi har vuxit som förening... och det är ju bra trots att vårt ultimata mål är att avskaffa oss själva... att det inte ska behövas föreningar som VågaVa överhuvudtaget... men det är en lång väg dit där vi tillsammans har utrotat allt missbruk och utanförskap... först måste vi nog växa innan vi kan nå det målet... för missbruk och utanförskap finns det ju fortfarande alldeles för mycket av.
 
 

Att julhandla...

... på Frölunda Torg.
.
Vi tog en sväng till Göteborg igår och jag blev avsläppt på Frölunda Torg... där har jag ju varit förr tänkte jag och blev nästan en smula nostalgisk... DEN känslan försvann direkt... Frölunda Torg är INTE direkt samma sak som när jag var där senast... visserligen så kände jag igen David Bagare från förr men annars så hade det köpcentrat blivit så himla mycket större... och ja... jag gick vilse... hela tiden.
.
Det är rätt mycket folk ute och julhandlar i dessa dagar... 
.
Nu var väl i ärlighetens namn inte det hela världen... värre var den förlamande ångest som drabbade mig när jag steg in genom portarna... ångesten att handla julklappar utan att ha en aning om vad jag skulle köpa... då blir liksom ett köpcentra där man kan köpa precis ALLTING bara... för mycket... min hjärna brann upp på två sekunder och jag kände mig helt handlingsförlamad... att gå omkring bland alla dessa affärer utan att veta vad jag skulle handla var fruktansvärt... tomheten mellan mina öron ekade... fast så här i efterskott när jag (med viss hjälp) ändå lyckats handla de flesta julklapparna så kan jag le åt äventyret på Frölunda Torg... inte minst när jag står i en affär där jag efter att ha förhandlat... kommit överens... betalat... och ångrar mig efter att de i affären redan hunnit slå in julklappen... då... begär jag pengarna tillbaks på mitt konto och häver köpet... vilket expediten lyckas med efter massa krångel och stort besvär... undrar hur poppis jag var i den affären på en skala mellan 1-10.
 

Smärta...

... gör ont.
.
Ont är en subjektiv upplevelse... jag vet ju "bara" hur jag uppfattar min egen smärta... jag har lite problem med en axel som krånglat för mig i några veckor nu... och jag kan ju bara inte låta bli att fundera lite på min egen upplevelse av en smärtan... för det gör ju ont... ibland mer ibland mindre... inte så att jag ligger ner på marken och vrider mig i smärtor... men det gör lik förbannat ont och är minst sagt irriterande... jag blir faktiskt ganska trött på att gå omkring med en ömande axel även om den inte gör skitont hela tiden... det är värst när jag sover... svårt att hitta en bekväm sovställning med en arm som hela tiden är i vägen.
.
Jag år regelbundet till doktorn och får akupentur med ström för att "laga" min  onda axel.
.
Men jag kan ändå inte låta bli att undra hur någon annan än jag själv hade reagerat på exakt samma smärta... är jag extra känslig eller är det (som jag hoppas) precis tvärtom... eller det här med att det tjuter lite i mina öron... är det tinitus för någon annan... för upplevelsen är ju högst privat och subjektiv... precis som med min axel... tänk om jag (hemska tanke) gnäller över en smärta som knappt gör ont... egentligen... jag är ju tyvärr en man som gärna vill kalla mig för en viking... varför det är på det viset är en helt annan sak... kanske har det med min uppfostran att göra... ni vet... killar gråter inte och allt det där tramset...
 

Rutiner...

... och struktur.
.
Rutiner är ju bra... utan dem så skulle jag inte sitta här och skriva en blogg just nu... nä... jag skulle fortfarande högst sannolikt ligga i sängen och sova... för utan rutiner så hade jag inte gått upp när jag är trött och vill ligga kvar i sängvärmen... jag hade inte heller kommit till jobbet i tid... någongång... och jag skulle med all sannolikhet aldrig någonsin gått ner på gymmet... och listan skulle kunna göras mycket längre... rutiner är kort sagt viktiga för mig för att jag ska få mitt liv att fungera... göra saker som är bra för mig trots att jag kanske för stunden inte har någon större lust... rutiner kan kanske tyckas en aning trista... men utan dem så skulle mitt liv nog inte se så himla bra ut... och det behövde jag påminna mig själv om just nu.
.
Utan rutiner och struktur så är jag övertygad om att mitt liv snabbt skulle bli en aning rörigt.
.
Rutiner och struktur låter kanske inte så himla skoj... spontanitet och impulsivitet låter ju betydligt mer spännande... paradoxalt nog så får jag genom mina rutiner och struktur mer tillfäller att aggera spontant och impulsivt... det är ju lättare att slappna av och släppa taget när jag redan gjort vad jag ska göra.
 

En vit jul...

... blir det i alla fall.
.
Hur det än nu kommer att bli med snöandet så kommer vi att fira en vit jul här ute i Brännbassalt... och för mig är det faktiskt viktigare att vara drogfri på julafton än att det ligger snö på marken... även om det skulle vara önskvärt i den bästa utav världar... men men... det är som det är och vi får väl glädja oss åt att vi kommer att minnas hela julen... att vi inte kommer att flippa över och göra alla dessa helt sinnesjuka grejer som man gör när man petar i sig droger... att vi kommer att finnas där för våra föräldrar, barn och barnbarn... och sist men inte minst... att vi kommer att ha förmågan att finnas här för varandra... vi kommer att göra vårt bästa för att ha det så trevligt och mysigt man bara kan... för det är nämligen sånt man kan göra när man firar en vit jul... med eller utan snö.
.
Nu är det jul... här i vårt hus... tralalala la lalala lala...

En vit jul...

... blir det i alla fall.
.
Hur det än nu kommer att bli med snöandet så kommer vi att fira en vit jul här ute i Brännbassalt... och för mig är det faktiskt viktigare att vara drogfri på julafton än att det ligger snö på marken... även om det skulle vara önskvärt i den bästa utav världar... men men... det är som det är och vi får väl glädja oss åt att vi kommer att minnas hela julen... att vi inte kommer att flippa över och göra alla dessa helt sinnesjuka grejer som man gör när man petar i sig droger... att vi kommer att finnas där för våra föräldrar, barn och barnbarn... och sist men inte minst... att vi kommer att ha förmågan att finnas här för varandra... vi kommer att göra vårt bästa för att ha det så trevligt och mysigt man bara kan... för det är nämligen sånt man kan göra när man firar en vit jul... med eller utan snö.
.
Nu är det jul... här i vårt hus... tralalala la lalala lala...
 

Hoppsan...

... det glömde jag bort.
.
Än har jag inte blivit senil... möjligtvis är det bara en tidsfråga men det vet jag ingenting om... än... däremot så kan det ibland hända att jag glömmer bort det ena eller andra... som idag t.ex... jag brukar blogga varje morgon men idag så glömde jag bort det... precis som jag gjorde med mjölken tidigare... jag åkte nämligen till affären för att handla mjölk... passade på att käka mig en av billiga räkmackorna de serverar på ICA i Lidhult... åkte hem och märkte att jag glömt ta med mig mjölken hem... ingen fara på taket... bara att åka tillbaks och göra om och göra rätt.
.
Ibland så kan det vara läge att ta en liten paus... bara för att... andas.
 
 

Sovmorgonen...

... var efterlängtad.
.
Det har varit lite trögt för mig att stiga upp på morgnarna den senaste tiden... vad det beror på har jag ingen aning om och det spelar väl ingen större roll... jag har varit lite extra trött helt enkelt... så det var riktigt skönt att få ligga kvar i sängen och sova ut riktigt ordentligt... jag behövde nog det... och att inte lägga så mycket energi på att förstå varför jag är trött eller känner på alla möjliga sätt hit och dit är också skönt... tyckte att det var lite "flummigt" sist hos min terapeut men nu börjar poletterna trilla ner... stanna... observera... acceptera... och släppa taget är som balsam för min själ... lite som yoga faktiskt... jag behöver inte förstå... det funkar ändå.
.
Att bara vara är underskattat...
 
 

Negerbollar...

... och rasism.
.
För några veckor sedan så funderade jag en liten smula på hur det tänktes när pepparkaksgubben förbjöds i ett luciatåg... nu var det visst i en väldigt begränsad omfattning men ändå... vad tänker man på undrade jag... idag så läser jag i blaskan som "avslöjar" ännu en rasist... och när jag tar mig tid att läsa vad det egentligen handlar om så kan jag inte låta bli att förundras... snacka om storm i ett vattenglas... han hade kanske uttryckt sig lite klumpigt här och där men helt ärligt... det liknade mest en hetsjakt mot ännu en bara för att han var med i "fel" parti... fast SD behöver nog inte oroa sig för att tappa några röster på den artiklen... tvärtom så tror jag att det är artiklar som denna som gör att judst det partiet (SD) växer sig allt större från dag till dag...och att Jimmie Åkersson sitter allt säkrare och säkrare i riksdagen.
.
Att jag gillar Sverige behöver inte betyda att jag är rasist...
.
Nu röstar inte jag på SD... inte en chans... men eftersom jag är för det fria ordet och människornas rösträtt så kan jag inte blunda för att det är väldigt många som gör det... det måste jag faktikst acceptera... vad jag nu än tycker och tänker om deras politik... det jag reagerar på idag är hur lätt det är att bli stämplad som rasist... och att jag själv kan bli ifrågasatt trots att jag verkligen inte är någon rasist... för ett gäng år sedan blev jag faktikst anklagad av en gammal kompis bara för att jag hade en svensk flagga på min jacka... han tyckte att det var rasistiskt... det tyckte inte jag... jag tyckte bara att det visade var jag kom ifrån när jag var ute och reste omkring i den stora vida världen... och jag erkänner att jag vid något tillfälle har kallat chockladbollar för negerbollar... men att det absolut inte är samma sak som att jag är rasist... det är nog mer ett resultat av att chockladbollarna faktiskt kallades för negerbollar när jag var liten... läskigt kanske... men likförbannat sant.
.
Och till slut så undrar jag om stjärngossarna i dagens luciatåg har något med Ku Klux Klan att göra?

Att luras...

... och att luras.
.
Läste i blaskan om teckentolken på Nelson Mandelas begravning som lurades... han hittade visst själv på själva tecknandet under tiden han tecknade och de döva fattade ingenting... och jag kunde inte låta bli att skratta... för någonstans så tycker jag att det var humor på en hög nivå... och jag tror faktiskt att Nelson Mandela kunde passa på att le i sin himmel åt det hela... och jag skrattar inte åt de döva som inte kunde lyssna på de olika talen... jag skrattar åt situationen... hur en snubbe som uppenbarligen inte kan teckenspråket inte ens överväger att tacka nej till jobbet... nä... istället så bara kör han på... alvarligt och utan att röja en min sitter han och hittar på egna tecken framför en hel värld... man kan ju inte låta bli att beundra en kille som tolkar presidenters tal med egna påhittade tecken... och fråga sig själv hur han tänkte där... trodde han att ingen skulle märka det... eller trodde han kanske att han kunde teckenspråket?
.
De som ljuger bäst är oftast de som själva tror att de pratar sanning.
.
Jag vet mycket väl om hur det är luras... jag lyckades ju lura mig själv i hur många år som helst att jag hade kontroll på mitt drogande... jag måste erkänna att det var min sanning... och även om det var många som berättade för mig att jag hade fel så trodde jag inte på dem... de var nog mest bara avundsjuka eftersom de inte hade koll på sina egna liv... trodde jag... men... jag är idag glad över att kunna berätta för dem )och inte minst mig själv) att jag hade fel... jag hade ingen som helst kontroll över mitt drogande... det var bara något som jag hittade på... med precis samma övertygelse och självklarhet som en teckentolk i Sydafrika... så man kan ju fråga sig själv om vem som egentligen lurar vem... den som luras eller de som blir lurade?
 
 

Det ekar...

... mellan mina öron.
.
Fullständigt tomt i huvudet... satte mig här för att skriva min dagliga morgonblogg och... ingenting... absolut ingenting dök upp i mitt medvetande som jag kunde använda mig av för att skriva om... det kändes nästan lite kusligt... för hur det än är så brukar det ju alltid dyka upp en eller annan tanke mellan öronen... oftas alldeles för många... samtidigt... om jag ska vara helt ärlig... för det bor ju en hel kommité i mitt huvud... och den är väldigt sällan tyst... så det är ju inte så konstigt att det känns en smula kusligt... och tomt.
.
Kanske tog strömmen som användes vid min akupunktur bort alla mina knasiga tankar.
.
Jag har ju börjat med akupunktur för att bota min onda axel... och nu senast så satte doktorn på ström för att aktivera mina nerver... och jag skulle kanske behöva en mindre elchock för att kunna vakna till lite bättre de här mörka vintermorgnarna i Brännebassalt... kommitén mellan öronen hade nog vaknat då... fast å andra sidan... det räckte med att sätta sig här och slå på tangentbordet för att få igång den kommitén... det var kanske inte så himla kusligt när det blev tyst och tomt i mitt huvud... det var kanske egentligen ganska... skönt.
 

Zombiegrisen...

... och julen.
.
Det tillverkades marsipanfigurer i Brännebassalt under helgen som gick... och min mycket händiga och duktiga flickvän snodde ihop ett par tomtar med sina flinka fingrar på några minuter... det såg väldigt enkelt ut tyckte jag... och jag har ju alltid trott mig själv vara något av en konstnär när det gäller att forma marsipan... ungefär som jag tidigare trodde att jag säkert kunde bli fotbollsproffs i Italien om jag bara tränade en vecka eller två... att jag egentligen inte har någon bollkänskla överhuvudtaget är någonting som jag helt lyckas förtränga... och tyvärr måste jag nog erkänna att min tid som marsipankonstnär var... rätt kort... och intensiv... jag lyckades i alla fall med viss stolthet och fingrar som vid tillfället kändes ungefär lika smidiga som ett par falukorvar tillverka två... zombiegrisar.
.
Snön ligger vit på taken... och endast tomten och zombigrisarna är vakna.
 
 

Måndag...

... morgon.
.
Jaha så var det då måndagsmorgon igen... och jag skulle ljuga om jag sa att jag skuttade upp ur sängen i morse... nä det tog faktiskt emot liote grann att gå upp... men jag gjorde det ändå... det där med att snoza och somna om ett par gånger på morgonen tror jag inte på... det är lättare att bara gå upp direkt... även om det kan ta emot... det är inte förhandlingsbart eftersom mina morgnar hade blivit väldigt stressiga om jag somnade om gång på gång... för så är det ju... jag hade inte nöjt mig med att somna om en gång... nä nä... om och om igen är min melodi vad det än gäller... mycket vill alltid ha mer.
.
Det är himla skönt i sängen på morgonen... idag så ville jag ligga kvar.
.
Så här är det med massor av grejer i mitt liv... jag har liksom inte råd att gå på känslan utan är tvungen att låta förståndet säga sitt... som t.ex. när det gäller att gå ner på gymmet... yoga... gå upp på morgnarna... strunta i att tända den där ciggen jag kan få lust att röka... eller att ta den där första drogen... min första känsla som narkoman är ju alltid ja tack när det gäller droger... innan förståndet berättar för mig att jag inte knarkar längre... det är ju därför det är så viktigt för mig att påminna mig själv om vem jag är... att jag är en beroende... och som beroende så är ju en för mycket och tusen inte nog... det får jag aldrig glömma bort... inte någon dag i veckan.
 

Förvisad...

... i mitt eget hus.
.
Jaha... tjejligan kommer visst på besök idag... det ska tydligen julbakas hemma hos oss... och då är det ju tur att man bor i ett stort hus eftersom jag naturligtvis inte för en enda sekund hör hemma i det sällskapet... inte idag i alla fall... så jag kommer att fly upp på övervåningen... till TV-soffan... det passar mig alldeles ypperligt... känner att jag behöver en dag med att göra ingenting... möjligtvis så kanske jag sätter mig och målar en tavla med en bra ljudbok i öronen... den som lever får se.
.
 
Jag tycker att det är så himla vackert när den första snön faller och lyser upp Brännebassalt.
.
Men först så kan jag tänka mig en liten promenad med hundarna genom skogen... för just nu så börjar snön falla utanför vårt köksfönster... och det är ju så himla mysigt här ute i skogen när det har snöat... en promenix i snöfallet... en i det närmaste helt magisk upplevelse om jag får säga det själv... klädd i varma kläder på promenad genom snön som faller i tystnaden mellan de stora träden... helt underbart.
 
 

Talardag...

... i Helsingborg.
.
Om en halvtimme så drar jag iväg på ett talarmöte i Helsingborg... staden jag bodde i några år i min barndom... jag gick mina första år i skolan där... fast då var namnet på staden Hälsingborg med ä... staden har väl blivit lite mer internationell sedan dess kan jag tänka... vilket passar mig bra... jag känner mig nämligen som en internationell snubbe fast jag bor mitt ute i skogen vid vägens ände.
.
Snön har äntligen kommit till Brännebassalt och jag drömmer om en vit jul.
.
Jag är ju också medlem i en internationell organisation som visar mig likheterna var vi än bor med all önskvärd tydlighet... oavsett ålder, ras, sexuell läggning, religion eller avsaknad av religion så är vi ju alla samma lika... eller lika unika som ett konvent hette en gång för länge sedan... jaja... nu ska jag ge mig iväg ut på vintervägarna... och drömma vidare om en vit jul... på tal om... ingenting.
 

Ett år...

... tillsammans.
.
Idag så firar jag och min kärlek vår ettårs-dag... och då är det ju svårt att inte tänka på hur det egentligen såg ut i mitt liv för ett år sedan... och jag kan konstatera att det är stor skillnad på att leva singelliv kontra att leva i en relation... det räcker att jag tittar mig omkring nu när jag sitter i mitt kök... det första jag ser är min älskling... beviset på att jag trots min egen övertygelse om motsatsen för lite drygt ett år sedan skulle kunna leva ett liv i tvåsamhet... och nu vågar jag tro på ett liv tillsamman med en annan människa... det är stort... stort på riktigt för mig.
.
Tvåsamheten tog mig omedelbart iväg på en resa som jag väl aldrig vågar drömma om.
.
Vi började vårt spännande äventyr med en resa till Bali... och att resa är ett bra sätt att komma en annan människa in på livet... vi fixade vår första väldigt intensiva månad och nu bor vi tillsammans på riktigt... men den största resan för mig personligen är nog trots allt min inre resa... mina vänner säger att jag blivit betydligt lugnare det senaste året... och det ligger väl något i det... att leva ihop med den jag älskar känns lite som att ha hittat hem... och då blir det lugnt.
.
Tack för att du finns i mitt liv älskling.
 

Väder...

... och vind.
.
Ännu en storm är på väg in över landet... och visa av erfarenhet har vi införskaffat en möjlighet att koka kaffe även om strömmen går... en liten gasolplatta... ack så värdefull när man vill ha sitt morgonkaffe... nu hoppas ju jag att det inte blir något strömavbrott... men den senaste månaden så har vi varit utan ström två gånger trots att strömen till huset nu för tiden är nergrävd i marken... enda skillnaden mot förr när jag hade luftledningar ända fram till sista stolpen framför huset är att strömavbrotten inte är lika långvariga längre... några timmar istället för några dagar är en stor skillnad.
.
Det ser även ut som det då äntligen ska komma lite snö i Brännebassalt.
.
Det har även flaggats för snö inatt... och storm och snö i kombination låter som att vi nog kanske ska räkna med möjligheten att vara insnöade i morgon bitti... vilket jag inte har någonting emot... det är bara att ladda upp med lite käk så att man klarar sig... och helt ärligt så längtar jag efter snön... det blir så himla mycket ljusare här hemma då... och snön passar bra till tomten på vår trappa.
 
 

Att sätta färg...

... på mina känslor.
.
Jag fick i uppgift av min terapeut att sluta analysera mina känslor så himla mycket... och istället bara känna på dem... vad och varför och alla andra frågor kunde vänta... vi startade direkt med några "stanna upp-övningar" där jag fick sätta färg på mina känslor... kan låta hur flummigt som helst men tro mig när jag säger att det var allt annat än flummigt för mig... för det finns dagar då jag tror att jag håller på att bli galen... då jag bor mellan mina öron och tänker tankar som nästan får mig att tappa andan... surret mellan mina öron är minst sagt... besvärande.
.
Det finns dagar då kommitén mellan mina öron skapar ett fullständigt kaos av känslor i mig.
.
Jag fick med mig ett "hjälpmedel" från terapeuten... en lapp som jag har i min ficka nu... där det står hur jag ska göra när "kommitén" mellan mina öron väsnas för mycket... en lapp som berättar för mig att jag ska stanna... observera... acceptera... och lämna (släppa taget).
.
Jag tänker göra så gott jag kan... och tycker att det låter vettigt... "kommitén" protesterar högljutt... och det känns nog... rött?
 
 
 

Julgran...

... på tomten.
.
För första gången någonsin så står det nu en julgran på tomten... och då menar jag inte tomten utan tomten (vår trädgård)... och den lyser upp i den mörka brännebassaltnatten på ett mysigt sätt... det närmar sig jul... nu väntar vi bara på snön... det är ju så himla mörkt här ute i skogen innan snön kommer... att inte se handen framför sig är en realitet här ute... när det är svart så är det... svart... och då är det ju riktigt, riktigt trevligt med en gran som lyser upp i mörkret.
.
Idag är det dax för ännu en pratstund med min terapeut...
.
Annars så är det dax för ännu en pratstund med min terapeut idag... och jag måste nog få säga att mitt mående sedan jag började gå dit har blivit... mer... så här nära mina känslor har jag nog aldrig varit... och det är väl inte alltid en helt bekväm känsla... men att det är välbehövligt och helt nödvändigt tvivlar jag inte en enda sekund på... och den dominerande känslan är trots allt... hopp.
 
 
 

En inre oro...

... har förföljt mig i några dagar nu.
.
Med jämna mellanrum så hamnar jag i ett tillstånd som jag tycker är minst sagt obekvämt... en inre oro som gör att jag mest går omkring och känner mig... rädd... och jag har ingen större lust att stanna upp i den känslan heller... "bort, bort"... skriker det i hela mig... fast jag vet att det "bara" är en känsla... och att det med all säkerhet är någonting som jag behöver gå igenom för att komma framåt i min mentala utveckling... jag håller ju på med ett projekt där det är tänkt att jag ska växa upp och bli lite mer vuxen rent känslomässigt... för jag är fortfarande en smula känslomässigt outvecklad... man kan säga att jag stannat upp lite på vägen... och att ha levt som missbrukare i alla dessa år har ju inte direkt utvecklat mig känslomässigt... tvärtom så är det väl just det som fått mig att stanna i växten så länge... i vilket fall som helst så är det dax att växa upp nu... och det finns inga genvägar här heller... känslor behöver bearbetas för att kunna läggas på sin rätta plats... så även min inre oro.
.
"Det gör ont när knoppar brister"... men det blir himla fint till slut.
.
Jag känner att jag behöver skriva om det här för att påminna mig själv om någon dag... då denna känslan är som bortblåst och jag "glömt bort" hur det känns... mest för att påminna mig själv om att det inte är så himla farligt att känna på "obekväma" känslor... och sist men inte minst... visa mig själv att det går över till slut.
 

Handlingsförlamad...

... är inte skoj.
.
Jag har varit i det närmaste helt sinnessjukt trött den senaste tiden... och det är som om jag skapar detta tillstånd helt på egen hand... ju mindre jag tar för mig dessto mindre får jag gjort... och att ligga på min TV-soffa och kolla på TV-serier gör inte det hela bättre... tur att jag bestämt mig för att göra annorlunda idag... det blir en bio i stan istället... fast innan dess så har jag gett mig fan på att flytta upp en massa prylar på vinden så att vi kan bygga ett gästrum till innan julen... inte för att jag har så himla massa enegri utan mer för att jag har fattat att jag behöver fylla på mina batterier för att börja fungera överhuvudtaget... ska jag ta mig ur min egenskapade handlingsförlamning så tror jag inte att det finns några genvägar... det är bara att bita i det sura äpplet och gå till handling,,, göra saker som jag inte orkar för att få tillbaka... orken.
.
Det krävs lite ansträngning för att orka... 
.
Man jag känner hopp... för jag behöver inte göra allt på en gång... bara starta den process som jag tror på... trygg i min förvissning om att tro kan förflytta berg... eller åtminstonde grejer från ett rum upp på en vind.