Uti min hage...

... växa små bär.
.
Idag så klippte jag min gräsmatta innan jag åkte till stan för att gå på ett möte... och när jag kom hem så slog det mig hur himla vackert det är där jag bor... lukten av nyklippt gräs slog emot mig när jag steg ut ur min bil... och jag bara njöt i fulla drag över hur lyckligt lottad jag är som bor som jag gör... det är ju i det närmaste helt sinnesjukt vackert.
.
Hemma i Brännebassalt lever och frodas naturen i all sin gröna prakt nu.

En helkväll...

... på stan med polarna.
.
Jag är ju inte killen som går ut och dansar på lokal längre... har liksom vuxit ifrån den biten i mitt liv känner jag... men jag hänger mer än gärna med mina kompisar ut en fin sommarkväll i Halmstad... en kväll som bjöd på en hel del... startade med att käka en bit god mat på stamhaket innan vi drog iväg på den årliga gatuteaterfestivalen i Halmstad.
.
Gatuteaterfestivalen i Halmstad bjöd oss även på några hissnande flygturer.
.
En gatuteaterfestival är precis vad det låter som... teater och spektakel på stadens gator... väldigt trevligt att strosa runt och bli bjuden på olika upplevelser... igår så stratade vårt lilla gäng med en rolig buskisliknande dansk teater i Norre Katts Park innan vi fortsatte via en stark kopp kaffe på Roberts till slottet där det bjöds på akrobatik av god kvalliét... både roligt och spännande... och vi njöt även av en vacket framförd fasadklättring på slottets torn innan vi tillsammans via ytterliggare kaffedrickande gick och lyssnade på Rastamusik utomhus i natten i en park i stan.
.
Efter att ha flanerat omkring någon timme i sommarnatten på stadens gator som var fyllda av festande turister avslutades natten med en milkshake och jag kunde sätta mig i bilen nöjd och glad efter en helkväll på stan med polarna... naturligtvis utan sprit eller andra droger (förutom kaffe)... och bara hur skoj som helst.

Gatuteater...

... festival.
.
I Halmstad har vi varje sommar en gatuteaterfestival... och jag tycker att det är en väldigt underhållande tillställning som jag brukar besöka tillsammans med mina goda vänner... då gör vi någonting som vi är väldigt bra på... tillsammans... nämligen att ströva omkring på stadens gator och ha allmänt trevligt i varandras sällskap.
.
Att göra saker tillsammans är viktigt för mig... utan mina vänner så hade mitt liv varit helt annorlunda och med all säkerhet mycket mera ensamt... för jag har en stark destruktiv kraft i mig som vill att jag ska isolera mig från alla tänkbara situationer som gagnar mina relationer med andra människor... en kraft som jag hela tiden behöver ta på allvar och bekämpa med alla tänkbara medel... tack och lov så innebär att bekämpa den kraften att jag ska göra grejer som är bra för mig... typ hänga med polarna och ha det bra.
.
Tillsammans kan vi släppa fram vårt skapande och kreativa öppna sinnelag.
.
Jag förstår att jag är ovanligt lyckligt lottad kille som har alla dessa vänner att umgås med... visserligen så är vänskapsrelationer inget som trillar på oss från ingenstans utan någonting som vi själva har ett ansvar för att skapa... låter jag min destruktiva kraft som ju vill isolera mig bestämma så kommer det väldigt snabbt att kännas som om jag inte har några vänner överhuvudtaget... då kan olika intresse vara till stor hjälp... och det behöver inte vara något speciellt eller krångligt dyrt... idag räcker det med att vilja haka på och tillsammans med oss knalla runt på stan och kolla på gatuteater.

Fredagsfyllan...

... är ett minne blott.
.
Så satt jag här framför skärmen och kunde inte riktigt komma på vad jag skulle skriva på min blogg... och med mina fingrar på tangenterna så knappar jag in... fredagsfyllan som rubrik... en sida i mig undrar hur det kunde komma sig... det var ju liksom hur länge sedan som helst jag tog en fredagsfylla... en fredagsfylla som oftast faktiskt redan började på torsdag middag om jag ska vara ärlig... det berodde på att jag på den tiden brukade ligga ute på traktamente och jobba på ett jobb där vi jobbade in fredagarna... jag var skitfull redan när jag kom hem på torsdagen och den fyllan höll i sig tills jag skulle iväg och jobba på måndagen.
.
Mitt liv som knegare bestod av två delar... hälften arbete och hälften fylla.
.
Men när det blev för jobbigt att supa löste jag det... på det enda sätt som jag kände till på den tiden... jag började knarka... och när jag slapp ha jobbarkompisar runt mig hela tiden märkte jag att knark och arbete var någonting som jag kunde kombinera... det var ju bara en doseringsfråga... och då pallade jag att börja supa på helgerna igen... och råkade min fredagsfylla bli lite väl utdragen och överdriven... ja då kunde jag ju alltid "balansera" det med lite amfetamin eftersom det tog bort fyllan... och vet ni vad... på denna tiden hade jag ingen som helst aning om att jag var alkolist och narkoman... jag var ju "bara" en helt vanlig knegare som hade rätt att ta en liten "fredagsfylla".
.
Fan... när jag tänker på det så kommer jag på att min lilla "fredagsfylla" varade i 30 år... hupp!

En blåsning...

... kan vara helt okej.
.
Det var en blåsig dag på stranden idag också... och svårigheten på yogans balansövningar ökade... men vi fixade att stå i trädets position även när det blåste lite grann... eller okej då... det blåste ganska mycket.
.
En mulen blåsig dag på stranden är också en bra dag... vi byggde oss ett vindskydd av parasollet och sedan så kunde vi njuta av ännu en dag på stranden... med storm-yoga... promenad till Bäckagård för middag med en efterföljande mulle... och en skön promenix tillbaka till vårt vindskydd... jag är fylld av frisk havsluft och mår som en prins nu... detta trots att min doktor gav mig fortsatt badförbud resten av veckan.
.
Att det inte spelades någon beachvolley idag har sin naturliga förklaring.
.
Nu ska jag slänga mig in i duschen och göra mig klar för kvällens äventyr... det blir quiz med polarna på ett hak i stan... ett väldigt uppskattat torsdagsnöje i vår stad... och det är med glädje som jag tar del av detta nöje i goda vänners lag... och påminner mig om att jag är en väldigt lyckligt lottad kille som har dessa fina vänner.

Röksugen...

... har jag varit lite till och från i några dagar.
.
Den senaste tiden (några få dagar) har jag till min förvåning varit röksugen lite då och då... så här i efterhand så kan jag förstå vad det handlar om... psykisk stress... vanliga skitsaker som jag inte velat känna på... räkningar... inre oro för vad jag ska hitta på när jag har semester... ouppklarade grejer på jobbet... ja kort sagt livet på livets villkor som det kan te sig mellan varven... inga större saker men ändå... resultatet blir inre stress... och inre stress = röksug.
.
Jag passar på att ge mig själv en röd ros för att jag inte röker när jag är röksugen.
.
Jag kan vara tacksam över mina röksug... eftersom jag ju inte varit sugen på att supa eller knarka på hur många år som helst så blir jag nu påmind om hur det faktiskt var för några år sedan... mina röksug handlar naturligtvis inte så mycket om att jag vill börja röka igen... utan mer om att jag vill använda mig av någonting utanför mig själv för att slippa känna på mina egna känslor... en klassiker för oss som har beroendesjukdommen... och det är intressant att känna på hur enkelt jag har för att bli kvitt mina röksug när de anfaller mig bara genom att acceptera dem... mina röksug försvinner faktiskt nästan omedelbart när jag inte kämpar emot dem utan bara låter de passera som ett löv på en flod... då är det mer intressant att ta reda på varför jag blir röksugen.

Celebrity Rehab...

... är en helt underbar dokusåpa.
.
Har ni missat denna serie så vill jag passa på att tipsa er om att vika onsdagarna klockan 22.00 åt denna upplevelse... själv är jag helt fast och ser redan fram emot nästa avsnitt... här får jag lära mig att det inte är några större skillnader på folk och fä när det gäller beroendesjukdomen... under denna himlen är vi alla lika... unika.
.
Dr Drew är en riktig rackare på att behandla oss beroende och lär mig mycket.
.
Det är nästan skrämmande så lika varandra vi beroende är... samma försvar... egocentrering... och förnekelse för sanningarna om oss själva... beroendet är en hemsk sjukdom... självcentrerad rädsla är inte lätt att behandla på några få veckor... och det krävs att jag aldrig glömmer bort att jag aldrig någonsin kommer att bli helt frisk... men att jag har fått möjligheten att tillfriskna... en dag i taget.

En helt underbar...

... och ganska blåsig dag på stranden.
.
Så kom den tillbaka då... sommaren med en strålande sol och klarblå himmel... visserligen lite blåsig men ändå helt ljuvligt underbart somrigt... yogan flöt på... det kom lite besökare till vår camp på stranden och jag känner hur jag fått lite extra färg på min kropp... fortfarande inget bad eftersom jag ju har badförbud men eftersom det blåste så blev det inte så där varmt och svettigt som det ju kan bli en riktigt solig dag på stranden.
.
Det var verkligen riktigt skönt med en riktigt solig skön sommardag på stranden.
.
Tylösand fylldes snabbt med badande människor som njöt av solen tillsammans med oss på en somrigt skön strand... och innan vi åkte hem blev vi bjudna på kaffe hos våra fina yogatjejer... kort sagt så har jag haft en helt underbar dag i trevligt sällskap... och jag kunde känna hur viktigt det var för mig just idag... har haft några lite jobbigare dagar rent mentalt och även om det inte är någonting som skrämmer skiten ur mig var det skönt att få känna lite på livets goda sidor idag... nu håller jag tummarna för att doktorn häver mitt badförbud i morgon... och jag tror faktiskt att han kommer att göra det... mitt sår ser bra ut att ha läkt väldigt bra de senaste dagarna.

En klarblå himmel...

... mötte mig när jag kom till Halmstad.
.
Något förvånad blev jag allt efter att ha lämnat ett gråmulet Brännebassalt i morse... var väl inte direkt beredd på att köra rakt in i en solig högsommardag... det var ju några dagar sedan sist även om solen tittade fram till slut igår när vi var på stranden... och jag måste faktiskt erkänna att jag blev riktigt glad åt att det var strålande sol... detta även om jag själv inte vill vara den person som är styrd av vädret... alla väder är... väder... och inget som jag kan råda över... utan någonting som jag kan använda mig av för att träna mig i att "gilla läget" oavsett.
.
Idag ser det ut att bli yoga på stranden i ett strålande soligt sommarväder.
.
Men det är inte utan att jag har saknat de där strålande soliga sommardagarna den senaste tiden... visserligen så har vi haft helt underbara lugna och sköna dagar på stranden men lik förbannat så hör ju några soliga varma dagar med massor av människor som trängs på Tylösand också till sommaren... det är lite speciellt de dagarna när man kan ligga på sin filt i solen och lyssna på ljuden av somrig badstrand... tycker i alla fall jag.
.
Att jag fortfarande har badförbud är någonting som jag nu har lärt mig att acceptera.

Ett program för...

... tillfrisknande.
.
Idag har jag haft det stora priviligeriet att få ta emot ett steg från en av mina sponsier... och som vanligt så gav det mig hur mycket som helst... jag behöver denna påminnelsen om att det finns ett program för tillfriknande tillgängligt för mig... och eftersom jag skrev lite i mitt åttonde steg igår så känns det bra att skriva om stegarbetet... fattar inte varifrån jag fått förmågan att mellan varven helt "glömma" bort att jag har ett program som får mig att växa som människa... helt klart är att det finns ett monster inuti mig själv som med alla tänkbara trix försöker göra sitt bästa för att jag ska strunta i mitt stegarbete... en missbrukarpersonlighet som givetvis slåss för sin egen existens... för när jag väljer tillfrisknandet så krymper ju detta monster... till fördel för mitt sanna jag.
.
I mig bor det två sidor av mig själv... ett sant jag och en missbrukarpersonlighet.
.
Idag blev jag påmind om min maktlöshet och hur lätt mitt liv kan bli ohanterligt... och även om hur mycket jag vann på att kapitulera inför mitt beroende... för jag slutade inte att kämpa... jag gav upp... steg ett är ett rackarn häftigt steg och grunden som jag bygger mitt tillfrisknande på.

Ett kylskåpshaveri och HBK...

... har vissa likheter.
.
Vi frostade av vårt kylskåp så det stod härliga till i går... och eftersom vi inte riktigt hade tid att vänta på att isen skulle smälta bort... ja då gjorde vi det klassiska misstaget att hacka bort isen... och naturligtvis så hackade vi samtidigt sönder kylskåpet... med resultatet att våra frukostar på stranden försvann... inget kylskåp ingen frukost.
.
Det finns vissa likheter med vårt kylskåp och stadens fotbollslag Halmstads BK... jag hängde ju med när mina polare gick på en lokal i staden för att kolla på matchen... tyckte ju att det kunde vara skoj eftersom deras HBK skulle möta mitt svenska favoritlag IFK Göteborg... det knådades en hel del innan matchen men det tog inte lång tid innan det blev rätt tyst bland HBK:s supportrar... och när det är tyst bland de supportrarna då är det verkligen tyst... det var nästan så att jag tyckte lite synd om dem trots att de spelade mot mitt lag... sist i allsvenskan och risken för att trilla ur allsvenskan är uppenbar om inte ett mirakel inträffar... och det vill jag ju inte... då blir det ju inga fler matcher mellan BlåVitt och HBK... hemska tanke.
.
Det var inte direkt klackarna i taket när vi kollade på fotboll i Halmstad igår.

Dagens tema blev "Känd från TV"...

... och ett forsatt badförbud.
.
Visserligen så fick jag ta bort mina stygn idag men doktorn såg direkt till att förlänga att mitt badförbud... "surt sa räven" men det är bara att gilla läget... jag fick en ny tid och får ställa mitt hopp till att jag har läkt ihop tills på torsdag då jag har en ny date med doktorn.
.
Det blir varken några bad eller beachvolleybollmatcher för mig än på några dagar.
.
Men ett trasigt knä hindrar inte mig från att ta del av dessa fantastiska dagar som vi har på stranden... idag så kändes det lite som om vi var med i en TV-film... hela stranden var fylld av TV-kändisar och det kändes lite konstigt... nästan som att bo inne i en TV-apparat... enligt mig en helt overklig upplevelse... att alla kändisar som sprang omkring på stranden hade varit med i samma film (känd från TV) gjorde inte saken mindre surrealistisk.

Badförbudet...

... ska förhoppningsvis hävas idag.
.
Nu är det väl inget direkt superdunderbadväder just denna dagen men jag ska i alla fall till doktorn och plocka bort mina stygn idag... och förhoppnngsvis så ska mitt badförbud hävas... men det beslutet lägger jag i doktorns händer eftersom det ju är hon som har den kunskapen som krävs för den bedömningen... och jag är faktiskt lite tveksam till om mitt knä är färdigläkt... efterom det fortfarande läcker lite vätska av nåt slag.
.
Förhoppningsvis så kommer mina blåa trådar att försvinna idag.
.
Nu ska jag först åka ner till stranden och vakna med ett yoga-pass... titta på havet och känna in hur det känns och vara peter och hur han mår... egentligen.

Det blev...

... en heldag i morgonrock.
.
-"Hupp"... tänkte jag när jag såg på klockan... ännu en heldag i morgonrock... ett litet sting av dåligt samvete kom över mig trots att jag mer än väl nog trots allt tyckte att jag kunde använda söndagen som man gjorde förr i tiden... nämligen till en vilodag.
.
Ännu en heldag endast iklädd min morgonrock i konungariket Brännebassalt.

Ganska skönt...

... att bara lata sig.
.
Det är inte helt fel att ha en dag att kunna slösa bort på helt meningslösa saker... för jag kan inte hur mycket jag än skulle vilja kalla "Top Model England" för något annat än ett fullständigt meningslöst program... det är nästan så att jag vill hålla det hemligt att jag överhuvudtaget har tittat på det... samtidigt som det är så totalt meningslöst så kräver det absolut ingenting av sina tittare... några unga tjejer som lär sig att ta sig själva på alldeles för stort allvar... samtidigt som de är satta i ett samanhand där det ytliga betyder... allt.
.
Tjejerna tävlar mot varandra för att kunna bli nästa Englands nya toppmodell.
.
Man kan ju tro att jag ser på programmet för att jag är gubbsjuk... och jag begär inte att ni ska tro på mig när jag säger att så inte är fallet... det är mer det här med dokusåpaprylen... jag fastnar i denna maratonsändning för att se hur de reagerar på varandra... när de blir utröstade... och förhåller sig till hela grejen... det blir ju liksom ett slags "big brother" när man plockar bort människor ur deras vanliga miljö och låter dem bo tätt inpå varandra samtidigt som de ska delta i en tävling som bara en av dem kan vinna.
.
Jag känner mig som en dålig människa som tittar på det... men det är som att se formel 1 tävlingar på bakfyllan där bilarna bara åker runt, runt... en så där underbart skönt inteligensbefriande och helt meningslöst söndagsaktivitet.

Borde...

... klippa gräset idag.
.
Borde dammsuga och byta sängkläder också... känner att jag kanske har en hel del "borde" som jag behöver titta lite närmare på... men jag känner också en stor lust till att tillbringa dagen i morgonrock och inte göra ett skit mer än att möjligtvis lata mig... och att jag faktiskt borde ge mig en sådan dag där jag kunde strunta i alla mina "borde" och istället ladda mina batterier för yterliggare en vecka på stranden... för tro det eller ej... dagarna på stranden tar verkligen på krafterna... samtidigt som de ger mig massor av energi.
.
Alla dagarna vid havet ger mig energi samtidigt som de tar på mina krafter.
.
Det jag egentligen "borde" är nog fan att ta dagen precis som den kommer... börja med en frukost och se vad som händer... inte känna några  "måsten" utan bara åka med och se vart denna dagen har i sitt sköte... om det innebär att jag klipper gräset eller ligger på TV-soffan spelar inte så stor roll... egentligen.

Det finns inga ord...

... för det som händer i Norge just nu.
.
Ibland så räcker inte orden till... som när en ensam människa flippar över totalt och dödar hur många människor som helst... jag är inte killen som kan förklara hur det är möjligt och det är jag tacksam över... för jag skulle inte ens vilja kunna förstå hur en snubbe kan bli så jävla galen och begår dessa vidriga handlingar.
.
Jag finner inga ord... och kanske är idag en dag då det är bäst att bara vara tyst.
.
Mina tankar går till de som är drabbade av vansinnet som pågår i vår värld.

Paraply-yoga...

... finns på riktigt.
.
I morse så höjdes det säkert på ett och annat ögonbryn när man kunde se oss praktisera paraply-yoga på stranden i Tylösand... mig veterligen så är detta en världspremiär... jag kan ha fel men jag har faktiskt aldrig hört talas om något liknande... visserligen så hade vi regnyoga redan förra året på samma plats men paraply-yoga tror jag är någonting helt nytt.
.
Har ni någosin sett ett liknande yogapass så får ni gärna höra av er till mig.
.
Nu verkade paraply-yoga fungera som en omvänd regndans... för efter några solhälsningar så slutade det att regna och vi fick uppleva en helt ljuvlig dag på stranden tillsammans med några australienska livräddare som ju är kända från ett TV-program som jag glömt namnet på... de var i alla fall där och hjälpte de svenska livräddarna med deras årliga livräddardag på Tylösand... jag tror inte att det finns bättre ställe än vår älskade strand att tillbringa sin tid på... i tre veckor har vi haft alla möjliga väder och helt underbara dagar... Tylösand ÄR sinnesro.

Min vän bonden...

... har kommit till stan.
.
På VågaVa har vi denna sommaren fått sällskap av min vän bonden... och det är inte utan att jag blir en smula förvånad hur väl han har anpassat sig till livet som strandraggare... och när jag pratar med honom så märker jag att han är minst lika förvånad själv... om inte ännu mer faktiskt... visserligen så har jag inte lyckats lura med honom på ett yogapass ännu men han följer gärna med och kollar på oss när vi dansar zumba... visserligen så misstänker jag at det inte är oss han kollar på... det skakas ju rätt mycket rumpa på ett zumbapass... men det får stå för mig... han hakar på i alla fall.
.
Min vän bonden har här klätt upp sig i sina strandraggarkläder... succé så klart.
.
Det som är så häftigt med min vän bonden är att han bestämt sig för att gilla att hänga med oss till stranden... han tog helt enkelt ett beslut om att tycka att det var skoj att vara på stranden med oss och gick till handling på det beslutet... så han stortrivs i alla väder när han är på stranden... möjligtvis så föredrar han mulet väder en liten smula mer än de soliga dagarna men det kan ju bero på att han efter sin första dag i kortbyxor lyckades med att bränna sig i solen... ja kort sagt är det är skoj att min vän bonden hänger med till stranden... med ett leende på läpparna.

Lite regn...

... kommer inte att hindra oss från att ha yoga på stranden.
.
Vi är ett gäng som träffas varje vardag och kör ett yogapass... och idag när det nästan föll några små, små droppar på oss så bestämde vi att om det skulle regna riktigt ordentligt i morgon så skulle vi ha yoga ändå... med paraplyer... ett paraplyyogapass har länge varit en dröm för mig... bara tanken på att sitta still tillsammans nere på stranden under varsitt paraply och bara andas får mig att börja njuta... jag tror verkligen att det hade varit en extra ordinär upplevelse.
.
Regnyoga under ett paraply på stranden tror jag är någonting som ligger i tiden.
.
Som vanligt så blir det mesta vad vi gör det till... vill vi ha roligt fast det regnar... ja då har vi det... varför krångla till saker och ting när vi kan göra det enkelt.

Uppdatering...

... av min MacBook Air.
.
Vilket innebär att jag får sitta vid en annan dator och blogga nu... och det känns himla konstigt att återgå till PC-världen... bara det här med att använda musen igen känns ju hur konstigt som helst... har jag någonsin ägt och använt en PC med tillhörande mus förut?
.

Det är inte utan att jag verkligen känner att jag helt och hållet konventerat till Mac.
.
Det är ofta så för mig att när jag väl vant mig vid något "nytt" så "glömmer" jag ganska omedelbart bort hur det var innan denna nyhet infann sig i mitt liv... det spelar inte så stor roll vad det är... men tänk efter själva... kommer ni ihåg hur det var att leva utan mobiltelefon?... eller utan fjärrkontroll till TV:n... hur det var innan färgTV:n... eller när vi bara hade en kanal att välja på... fattar ni hur gammal jag är nu... eller?
.
Jag kommer inte ens ihåg hur det var att leva i min senaste relation... för i min värld så har jag alltid levt som självbo... ägt en Saab... legat på stranden hela dagarna och knapprat in mina bloggar på en Mac...

Ännu mera...

... yoga.
.
Det är så himla häftigt att vi är några stycken som vill starta dagen med ett yogapass på stranden... jag är så grymt tacksam för det... för jag mår som en prins efter ett pass vid havet... ensam hade jag hur konstigt det än kan låta utan några som helst problem förhandlat bort yogan utan att jag fattade vad som hände... jag behöver mina medmänniskor för att växa och göra saker som jag mår bra av att göra.
.
Yoga på stranden är bara så himla shysst... och något som jag kan rekommendera.
.
Varje vardag utom tisdagar (då vi tränar zumba på solgården på exakt samma tid) klockan 10.30... häng på och ge er själva den upplevelsen som det innebär att praktisera yoga på stranden... och ni kanske undrar vad det kostar... och då ska jag berätta för er att det är helt gratis och att vi bara blir glada över ju fler som vågar haka på när vi friskvårdar oss.

Standup...

... är riktigt roliga grejer.
.
Jag var och tittade på standup på solgården på Tylösand igår (det händer mycket där på somrarna)... och det var verkligen riktigt, riktigt skoj... jag skrattade så att jag fick ont i magen och det är väl precis det som är meningen när man tittar på standup... visserligen så stannade jag inte kvar och festade hela natten men jag måste få lov att säga att jag var helt nöjd med min kväll ändå... att jag gick hem i tid kanske beror på att jag har blivit äldre... eller att jag helt plötsligt en dag vaknat upp en liten smula tråkigare... möjligtvis hänger det ihop... att bli äldre och tråkigare
.
På vägen hem passade jag på att kolla in när solen gick ner över Tylösand.
.
Idag så tänker jag hänga nere i sanddynorna med mina kompisar och tjuvlyssna på Nationalteatern och Eldkvarn när det ska spela på samma ställe... det skulle bli alldeles för dyrt för mig att betala ännu ett inträde... fan det är dyrt att gå på konsert... det kostar flera stycken dagens rätt på Tylöbäck... och det känns helt rätt att välja maten och samtidigt kunna sitta i sanddynorna och tjuvlyssna på musiken samtidigt som solen sjunker ner i havet... lite lagom skönt somrigt.

Det blev ingen Zumba...

... men det blev ett yogapass istället.
.
När vi kom till Solgården i morse på stranden fick vi berättat för oss att Zumba-instruktören satt fast på ett tåg någonstans och att Zumban var inställd... men det var ingen som vi hänge läpp för... tvärtom så löste vi det hela genom att erbjuda alla som kommit för att träna ett yogapass på stranden istället... och jag måste få lov att säga att det blev lite av en succé eftersom de flesta människorna som hade kommit för att träna zumba helt enkelt visade ett väldigt öppet sinnelag och hakade på.
.
Vi var ett rekordstort gäng som tränade yoga nere på stranden på Tylösand idag.
.
Och om jag fattade det hela rätt så var de flesta ganska nöjda med den upplevelsen... och det känns väldigt bra att vi på VågaVa kan erbjuda någonting som blir uppskattat av så många människor... här snackar vi verkligen om integrering på hög nivå... tack till alla er som gör detta möjligt.

Ett sandkorn...

... under min lins.
.
Efter några minuters intensiv spänning inne på toaletten på VågaVa lyckades jag med konststycket att både plocka ut min lins och inte minst få in den i mitt öga igen... och faktiskt så känner jag hur det lilla sandkornet som hade hittat in under min lins äntligen försvunnit... en otrolig känsla av befrielse.
.
Jag tillhör de med linser som har fruktansvärt stora problem med att få in dem i ögonen igen... då känns mina fingrar som tjocka falukorvar när jag fumlar halvblind för att få in min lins i ögat så att jag kan se igen... och jag vågar knappt andas av rädsla att tappa den lilla dyra linsen... det är en jobbig känsla som påminner om den känslan jag kunde känna när jag hade fastnat i någonting på den tiden då jag var aktiv på amfetamin... suck.
.
Det finns mycket sand på en sandstrand... och ett litet korn hade hamnat i mitt öga.
.
Jag har månadslinser och tvärtemot ögondoktorns rekommendationer så plockar jag inte ut dem på nätterna utan låter dem sitta i dygnet runt... ibland upp till två månader eller mer om jag ska vara ärlig... det känns nästan som om det är först efter en månad som mina linser är riktigt sköna att ha i ögonen... och jag förstår väl att det hade varit bättre att lyssna på min optiker... men... jag tycker att det är så himla svårt och krångligt att sätta in linserna så jag låter dem hellre sitta i... typ alltid... men idag så var jag bara tvungen att ta ut den ena linsen för att kunna skölja bort ett pyttelitet sandkorn.
.
Och som vanligt så var det en befrielse att ännu en gång kapitulera för verkligheten... acceptera att jag var tvungen att ta ut och skölja rent linsen... och gå vidare i livet... fan vad det är skönt att kapitulera.

Tillbaka till rutinerna...

... på stranden.
.
Jag är så himla tacksam över att det kom ner ett helt gäng yogatjejer på stranden i morse... själv hade jag ju naturligtvis redan hunnit förhandla bort yogapasset... men där fick jag tji... tillsammans är verkligen en stark kraft och med deras hjälp så kom vi då igång med yogan igen... den hade ju fått ligga nere en hel vecka för att jag skadat mitt knä... så himla skönt att komma in i rutinerna igen... så i morgon är det tisdag... och tisdagar... det är om man vill Zumba-dagar om man befinner sig på Tylösand och hänger med oss på VågaVa.
.
I morgon tänker vi ännu en gång utmana oss själva i ett svettigt Zumbapass.

Åsikter...

... har jag många.
.
På den senaste tiden så har livet valt att visa mig att mina åsikter är precis som det låter... mina... och det har hänt att människor i min omgivning har retat upp sig på vad jag tycker och tänker... det har t.o.m. gått så långt att man har tagit mina åsikter som personliga påhopp.
.
Det är synd tycker jag... för jag vill gärna få lov att tycka och tänka fritt.
.
Äntligen får jag skriva det... "personen på bilden har inget med texten att göra".
.
Naturligtvis så hade det ju det lättaste varit att helt enkelt hålla käften... men jag tror inte att jag skulle kunna fungera på det viset... det räcker ju för fan att jag är ensam hemma i några dagar för att det ska bli fullt mellan mina öron... och jag kan verkligen skriva under på att en ensam beroende är i dåligt sällskap... och när det gäller konflikter så har jag åsikter även där... jag personligen är av den bestämda uppfattningen att konflikter oftast är ett bra tillfälle att växa som människa... om... jag vågar stå kvar och se vad det egentligen handlar om... för en sak har jag lärt mig av livet (detta är också min högst egna åsikt)... och det är att jag mycket sällan är arg på det jag tror att jag är arg på... det har jag blivit varse mer än en gång.
.
För när jag överreagerar känslomässigt så ligger det ofta en hund begraven någonstans.

Sockerfrosseriet...

... börjar ge resultat.
.
Jag tycker inte om att ställa mig på min våg längre... för jag förstår sambandet mellan mina stönande när jag reser mig från TV-soffan och min ökande vikt... men mest av allt så gillar jag inte att jag har börjat att se på mig själv med helt fel ögon... jag har börjat att fokusera på mitt utseende och att mitt sexpack (allt är relativt) har försvunnit... och jag fattar förståndsmässigt att jag börjar bli äldre och inte har råd med att se på mig själv med de ögonen... att det helt enkelt är vansinnigt eftersom jag precis som alla andra duger som den jag är... tjock eller smal spelar ingen roll.
.
Det är inte alltid så himla skoj att komma till insikt om sin egen fåfänga.
.
Nu blev det ju ett ofrivilligt avbrott på de fysiska aktiviteterna som jag hade planerat på stranden... ett skadat knä lever sitt eget liv och visar ingen som helst hänsyn till den övriga kroppens behov... och när jag ersätter det med mängder av godis i min TV-soffa så låter ju inte resultatet vänta på sig... sockerfrosseriet är inte hälsosamt för mig och jag börjar få allvarliga planer på att göra någonting åt det... detta trots att min rädsla för att få en ny besatthet skrämmer mig... för att börja tävla med vågen har jag fan ingen lust med.

Att kunna "gilla läget"...

... är en fin egenskap.
.
Sitter i mitt köksfönster och tittar ut... det är ett strålande väder ute idag och solen strilar ner genom träden som omger mitt hus... det är vackert och jag har precis hunnit med att dammsuga halva mitt hus fast jag inte hunnit ur min morgonrock än... och jag funderar lite över att kunna "gilla läget".
.
Vi tränar väldigt aktivt på att göra just det på stranden i några veckor nu... att välja att inte vara väderstyrd är verkligen en bra övning om man vill träna "gilla läget"... och jag märker att det ger resultat nu när jag sitter här hemma och håller helg... bara för att det är fint väder när jag tittar ut genom fönstret så väljer jag inte att släppa allting för att kunna rusa ut och njuta av solens strålar... tvärtom så har jag istället ägnat morgonen till att dammsuga och betala räkningar... en om ni frågar mig klockren investering för att kunna "gilla läget" överhuvudtaget... för om jag skjuter upp lite av allt det där jag borde gjort för länge sedan är det väldigt svårt att "gilla läget" har jag märkt... stress är inget som gör mitt liv lättare... och stress är ju nästan alltid alla de saker som jag inte gjort fast jag borde.
.
Jag har full förståelse för att det finns tider i livet då det är svårt att "gilla läget".
.
Att kunna "gilla läget" är ju ingen egenskap som tar bort de tillfälle då det av naturliga skäl är svårt att acceptera livet... det finns ju många tillfälle under våra liv då livet suger fett mycket... och i stunder av sorg så kan jag förstå att det kan vara väldigt svårt att "gilla läget"... och då är det ändå dit sorgen leder oss till slut... vi förnekar... vi är arga... förtvivlade... och det gör ont... om och om igen går vi igenom dessa känslor (och många fler) när vi har sorg... men till slut så accepterar vi oftast verkligheten precis som den är... vi accepterar förlusten eller vad det nu är vi sörjer... låter livet gå vidare... och... "gillar läget".

På världens bästa jobb...

... kunde vi avsluta arbetsveckan med att spela golf.
.
Det har ju varit några dagar med ganska mycket väder för oss på Tylösand... en massa väder som gör att det verkligen känns att man har varit ute i friska luften... det tar på krafterna att leva strandliv alla dagar i alla väder... och det var inte utan att vi var värda att avsluta arbetsveckan med en golfrunda på Punch... och inte vilken golf som helst... utan äventyrsgolf.
.
Bollarna rullar väldigt lätt på den snabba banan... och det är inte så himla enkelt.
.
Det är roligt at göra saker tillsammans och det är mycket knådande och psykningar när vi tävlar mot varandra... i en kärleksfull anda så klart... rått men hjärtligt... och det enda som jag väl inte gillade så mycket med dagen var att jag kom tvåa... finns det något värre än att komma tvåa?

Två veckor på en strand...

... går väldigt fort.
.
Nu har vi redan hängt på Tylösand i två veckor och det är inte utan att jag förundras över hur snabbt tiden går... det gäller ta mig fan att ta vara på sommaren för innan vi hinner blinka är det jul igen... eller så är det bara min relativa höga ålder som spelar mig ett spratt... för jag börjar verkligen förstå vad som menas med att tiden går snabbare och snabbare ju äldre man blir... blir jag fan nästan rädd när jag tänker på det.
.
Vissa av frågorna var väldigt svåra och vi kunde naturligtvis inte alla svaren.
.
Igår så passade jag på att haka på några kompisar och bege mig in till stan (Halmstad) på kvällen för att vara med i ett Quiz på ett lokalt hak... och det var riktigt skoj vill jag lova... levande musik av högsta kvalitet med inslag av något så ovanligt som nyckelharpa i dessa rockiga samanhang... husbandet var hur bra som helst och även om vi inte var så himla bra på att svara rätt på frågorna så fick de oss att njuta av kvällen.

Regniga dagar...

... kan man gå på en fotoutställning.
.
Terry O'Neill heter en väldigt känd fotograf som har hängt ut lite av sina bilder på Gessles hotell nere på Tylösand... och en regnig dag som idag passade det oss alldeles utmärkt att besöka denna utställning... och visst är han en mästare med kameran... en fantastisk fotoutställning som jag varmt kan rekommenderar er som har vägarna förbi Tylösand.
.
Det var många kända personer som vi fick se bilder på idag... här Raquel Welch.

Haschrecensent...

... är tydligen ett jobb.
.
Läste precis i blaskan om en snubbe som jobbade som haschrecensent... verkligheten upphör verkligen aldrig att förvåna mig... sedan det blev lagligt att använda cannabis för medicinskt bruk i Colorado så poppade det visst upp ca 300 marijuanabutiker och ett behov av att recensera kvalitén på produkterna hittades på av en tidning... och de anställde en kille som har fått ta hand om den biten... det som jag la märke till i artikeln var ett citat... jag klistrar in direkt från blaskan...
.
"När tidningen annonserade efter en recensent strömmade ansökningarna in, men Patricia Calhoun erkänner för Times:
– De flesta haschrökare är inte särskilt bra på kommatering. De är inget vidare på deadlines heller."
.

Jag hoppas och ber om att vi inte importerar den amerikanska synen på cannabis.
.
Hade detta varit för en massa år sedan då jag fortfarande var en aktiv narkoman så hade jag själv stått på barrikaderna och ropat om en legalisering av cannabis... att jag inte fixade att röka en enda holk eller joint utan att få kraftiga nojor de senaste 10 åren av mitt missbruk och mest bara mådde skit av att röka på spelade ingen roll... jag hade ju faktiskt inte en aning om att det berodde på mitt missbruk... jag var ju helt övertygad om att mina nojor var sanna... att jag hade jobbiga grannar... taskiga flickvänner... och var omgiven av en massa idioter som sabbade mitt liv.
.
Nu för tiden har jag inte de problemen... jag misstänker att det kan bero på att jag är drogfri.

 

Vi var inte många...

... på stranden i dag.
.
Men vi som var där hade en lugn och skön dag om än lite småfuktig då det började falla några droppar regn på eftermiddagen... vi var några stycken som satt kvar ett tag under vårt parasoll och det var faktiskt rätt trevligt att sitta där i regnet och titta ut över havet... det är ju så himla vackert på Tylösand.
.
Ni har väl hört det förut... "Det finns inga dåliga väder... bara dåliga kläder".
.
Innan regnet kom och hälsade på hade vi ett besök från Althea (öppenbehandlingen i Halmstad) och det tyckte vi mycket om... det är så häftigt att kunna träffas och bara snacka lite så där i största allmänhet... vi vill ju båda samarbeta så att andra människor också ska få en möjlighet att välja ett liv utan några droger och allt skit som följer i spåren av ett missbruk... några av oss på VågaVa har fått den möjligheten via en öppenbehandling på Althea och brinner för att ge fler chansen att tillfriskna... för ni vet ju hur det är... vi kan bara behålla det vi fått genom att ge bort det.

Vill inte, vill inte...

... måste.
.
Det är inte så himla ovanligt att jag känner ett visst motstånd mot att åka ner till stranden en mulen lite småkylig dag som idag... att jag VET hur bra jag kommer att må på att åka dit fast jag inte vill spelar ingen roll... känslan inom mig skriker att jag absolut inte vill åka till någon kall jävla strand... tur att jag lärt mig lita till mitt förstånd som lärt mig att göra saker trots att jag inte känner för det... och som har fått mig att förstå att det oftast är vid just dessa tillfälle jag får mina största belöningar.
.
Tillsammans har vi bestämt oss för att vara på stranden alla dagar i alla väder.
.
Det kan låta som helt vansinnigt att åka till stranden alla dagar i alla väder under fem veckor... men jag kan lova er att vi som fixar alla dagar i alla väder får en belöning som heter duga... redan efter två veckor så börjar ett inre lugn att etablera sig... jag kan inte förklara vad det är som händer med mig på Tylösands strand... men skulle jag sätta ett namn på upplevelsen så fick det bli... sinnesro.

Efter en blåsig dag på stranden...

... är det skönt att komma hem.
.
8 meter i sekunden rak västlig vind är det samma som en ganska blåsig dag på stranden i Tylösand... fina vågor att bada i och en miljö som tar på krafterna... visserligen så har jag ju tyvärr fortfarande badförbud men jag kan lugnt säga att jag ändå är en väldigt trött och lite skönt väderbiten kille just nu.
.
Det växer inga träd på stranden i Tylösand... så detta måste vara ett fejkträd.
.
Eftersom det blåste ganska friskt och var lite växlande molnighet så var vi väldigt få på stranden idag... konstigt egentligen att inte fler människor upptäcker hur fint det kan vara på en badstrand även en blåsig dag... visserligen lite farligare att bada men just den faran trodde jag var mer lockande än avskräckande... att bada på Tylösand när det blåser och bildas vågor är ju nästan lite som att åka offpist på vintern... lite mer spännande... lite med levande... lite närmare naturen.

Två steg fram och...

... ett kliv tillbaka.
.
Mitt fysiska tillfrisknande har ju hittills varit minst sagt häpnadsväckande... det är ju nästan så att jag får nypa mig i armen för att inte tro att jag drömmer efter gårdagens besök hos min doktor... och det är kanske inte heller så förvånande när jag idag känner mig lite trött... för jag förstår ju att det måste ta på krafterna när min kropp jobbar skift för att laga mitt knä... och att det just idag känns lite extra i mitt knä är kanske inte heller så konstigt... trots allt så har jag slagit mig ganska ordentligt och då är det ju helt i sin ordning att det gör lite ont.
.
Jag kan inte tänka mig ett bättre ställe att ha ont på än stranden på Tylösand.
.
Men visst har jag en gen i mig som hela tiden vill ha mer... och mer... och mer... jag är ju trots allt en beroende... och eftersom jag nu konstaterat hur bra jag läker så vill jag ju vara helt frisk... igår... och därför så blir jag ju också förvånad över att det fortfarande gör ont... att jag faktiskt inte kan bada denna veckan... eller köra ett yogapass... och definitivt inte vara med på zumban idag...
.
... så... idag så tränar jag... tålamod.

Livet är fantastiskt...

... och min kropp ett mirakel.
.
Det var med spänning som jag tittade på när doktorn lindade upp mitt bandage... visserligen så hade jag en aning förvånat lagt märke till att mitt knä inte protesterade lika högt som det gjort i några dagar längre... konstigt nog eftersom jag senast vid klockan 3 i natt vaknade och hade hur ont som helst... och när jag skulle gå ut i köket för att peta i mig en Ipren så var det med nöd och näppe jag lyckades ta mig fram... och även om jag inte skuttade upp ur min säng som en gasell i morse så var jag överraskad över hur bra det kändes i mitt knä.
.
Det var väldigt spännande att ta bort mitt bandage idag.
.
Så när jag väl låg där hos doktorn och äntligen skulle få ta av bandaget var jag hyfsat positiv... vilket jag väl för övrigt är för det mesta eftersom det har visat sig funka betydligt bättre än att vara negativ... jag tror INTE att det lönar sig att utgå från att allt kommer att gå åt helvete och sedan bli glad om det inte gör det... tvärtom så är jag mycket hellre glad två gånger åt samma sak än att uppleva en katastrof fler gånger än en.
.
Doktorn vecklade sakta upp bandaget... spänningen ökade... och vipps så vart det borta... blottlagt låg då ett knä som hade läkt bättre än vad någon vågat drömma om... helt fantastiskt... och jag kommer visserligen att ta det lugnt resten av veckan... men jag skulle bli väldigt förvånad om jag inte redan nästa vecka kan bada igen... och vem vet... ett yogapass verkar inte helt hopplöst heller för jag har tydligen en riktig mirakelkropp... eller så är det bara som jag trott hela tiden...
.
... att ett positivt tänkande och några skratt är den bästa medicinen som finns när det gäller att läka både fysiska och psykiska sår

Tji yoga...

... för mig idag.
.
Hur det blir med yogan på stranden i Tylösand står lite skrivet i stjärnorna... jag har väl haft planer på att sitta sidan om och försöka berätta vad vi ska göra för övningar... men fan... verkligheten är ju att utan någon som visar hur det går till är det himla svårt... en annan tanke är att bara sitta still och andas... att sitta still och meditera vid havet är ju inte helt fel.
.
Min förmåga till fysiska övningar är något begränsad efter min knäskada.
.
Idag har jag bestämt mig för att göra mitt yttersta för att komma i kontakt med sjukvårdspersonal för att lägga om bandaget på mitt knä och ta en liten titt på hur det ser ut med mitt skadade knä... jag är ingen doktor och lämnar utan att tveka över ansvaret för mitt eget knä till någon som vet betydligt mer än mig och knä som gått sönder... tillit är väldigt bekvämt... och i allra högsta grad praktiskt att tillämpa i den aktuella situationen.

Jag blir mest arg...

... när min kropp inte riktigt funkar som jag vill.
.
Att stappla upp mitt i natten för att gå på toaletten och upptäcka att jag har ett ben som inte vill som jag vill är väldigt frustrerande... att få vänta in mitt eget ben gör mig frustrerad och arg... jag tycker verkligen inte om att vara handikappad.
.
Det är inte vädret som hindrar mig från att bada... nej... det är mitt knä... grrr.
.
Kanske är jag egentligen rädd under min ilska... rädd för att mitt knä aldrig mer kommer att funka... rädd för att bli gammal... rädd för att inte kunna vara med på stranden... rädd för att det ska komma sand i mitt sår... rädd för att få en infektion... eller bara rädd... för att vara rädd.

Jag har badförbud...

... i flera veckor.
.
Jag trillade ju och slog sönder mitt knä igår när jag kom hem från stranden... och fick åka till sjukhuset för att sy ihop ett STORT hål i knäet... efter några timmar så hade doktorn lagat ihop och gjort rent mitt knä så gott det gick och skickade hem mig med en påse penicillin och... ett badförbud.
.
Jag kan förstå varför min doktor gav mig badförbud... och ger mitt knä tid att läka.
.
Vaknade i natt och hade riktigt ordentligt ont i mitt skadade knä... men det löste jag hjälpligt genom att peta i mig en Ipren och lägga några kuddar under mitt knä... och i morse så lyckades jag faktiskt med en hel del besvär t.o.m. att duscha så att jag kan ge mig iväg på ett litet äventyr... talardag i Varberg... sitta still ska jag väl ändå fixa... och jag ska nog passa på att överväga att ta en krycka till hjälp... jag har lite problem med att ta mig fram.

Dagens väder...

... är alltid ett intressant ämne.
.
Det har varit en skön vecka fylld med väder... och det är vädret som är det STORA samtalsämnet när man tillbringar ALLA dagens timmar utomhus på en strand... vi fick årets första droppar av regn på oss igår... inget riktigt regn utan några små droppar som inte fick bort oss från stranden... idag så ser väderprognosen lite lurig ut... ett lite större regnområde väntas in under dagen... men vår erfarenhet har lärt oss att vädret på TV och i tidningarna inte alltid till 100% stämmer med kustvädret på Tylösand... och vi har faktiskt vid ett flertal tillfälle suttit och njutit av det vackra vädret på Tylösand samtidigt som det regnat i Halmstad.
.
Nu är det inte så att det är strålande sol varje dag men vi har bestämt oss för att inte vara väderstyrda utan åker till stranden oavsett vilket väder det är... någonting som vi upptäckt är ett väldigt bra beslut... det har jag lagt märke till vid flera olika tillfälle... inte så sällan genom att jag kan jämför mitt eget mående med någon semesterfirare som valt att stanna hemma p.g.a. vädret... vi som trotsat regnet är betydligt gladare... det är ett faktum.
.
Vi har tagit ett beslut om att praktisera yoga varje dag klockan 10.30... oavsett väder.

Yogaproffs...

... vill jag inte kalla mig.
.
Men lik förbannat så är jag himla stolt över vårt lilla yogagäng på stranden... varje morgon så ställer mina polare upp och låter mig leka yogalärare... och som en extra bonus får jag ju samtidigt mig ett välgörande yogapass... jag är helt övertygad om att alla våra pass på stranden kommer att ge mig massiva belöningar... både psykiskt och fysiskt faktiskt eftersom ju yoga funkar på många sätt när det gäller vårt välbefinnande.
.
Lite proffsigt är det väl allt när jag lyckas med att stå på huvudet i några minuter.

Dagarna går fort...

... på stranden.
.
Vi har ett väldigt inrutat schema som vi följer när vi är på Tylösand... vi åker prick 09.30 från vår lokal i Halmstad och strax efter 10.00 har vi satt upp parasoll, volleybollnät och etablerat ett läger på stranden... då startar vi upp med ett morgonmöte som ska vara klart klockan 10.30 för då är det dax för yoga... utom på tisdagar eftersom vi då går och dansar zumba på solgården istället... och efter yogan (eller zumban) så är det inte lång tid kvar innan några av oss ska gå och käka på Tylöbäck... och det är ju en promenad på ca. 20 minuter bara för att komma dit... en för övrigt närmast magisk vacker promenad när vi följer bäcken genom den lummiga skogen den sista biten.
.
Funkar allt som det brukar är vi tillbaka vid vårt läger på stranden ca.13.30... och på den tiden brukar det spelas en och annan mulle... kanske lite beachvolleyboll... badas... chilla... ja lite av varje innan dagen är slut... för klockan 16.00 river vi ner alltihop och åker hem.
.
Det finns en tydlig och klar struktur i våra dagar på stranden... för de som vill.
.
Naturligtvis är det frivilligt att ta del av våra aktiviteter och det finns ett stort utrymme för egna idéer om hur en dag på stranden ska se ut... det enda som är orubbligt är var vi är någonstans... när vi åker dit och hem... och att vi respekterar det.

Vilken underbar dag...

... vi har haft på stranden idag.
.
Vi gav oss iväg till ett mulet Tylösand i morse... packade upp och höll ett morgonmöte innan yogan... redan i slutet på yogapasset så kunde vi känna hur solens varma sköna strålar började bryta igenom molnmassorna... och sen fortsatte det vi samma stil... en helt ljuvlig dag på stranden... solen sken på oss och i havet var det så där skönt svalkande utan att vara kallt samtidigt som solen värmde upp och torkade våra blöta kroppar precis så där lagom perfekt... kort sagt en ypperlig dag för stranden.
.
Vad som också är väldigt skoj är att det redan på tredje dagen av vårt "VågaVa go beach 2011" är så många människor som kommer och hänger med oss på stranden... vi märker verkligen av att vi har etablerat oss på Tylösand efter alla dessa år... våra röda hjärtan är numera ett välbekant inslag på Tylösand... och förhoppningsvis är yogan snart också det.
.
Vårt läger på Tylösand växer med åren och vi har vår givna plats på stranden.

Yoga...

... på Tylösand.
.
Vi vill ju också dra vårt strå till stacken och bidraga med någonting lite extra för de som besöker stranden på Tylösand... så klockan 10.30 alla vardagar utom tisdagarna (då är det ju är zumba på solgården) kan ni vara med på ett yoga-pass vid havet... det krävs naturligtvis ingen som helst erfarenhet utan alla som vill vara med är mer än välkomna... det går bra att "bara" sitta still och andas eller om man vill haka på när vi kör lite enklare övningar... och de enda krav som ställs är de du ställer själv.
.
Förutsättningarna för att kunna slappna av med ett yoga-pass vid vattnet är goda.
.
Det enda som jag kan tycka är lite jobbigt med att hålla dessa yoga-pass är min egen bristande erfarenhet av att leka yogalärare... jag är ju bara en glad amatör och har inga som helst anspråk på att låtsas vara någonting som jag inte är... yoga med VågaVa på stranden är en aktivitet där alla är lärare... yogan på stranden är inte någonting som jag gör ensam... yogan på Tylösand är en aktivitet som vi gör tillsammans.
.
Allt detta vet jag... men samtidigt är jag plågsamt medveten om att det är jag som ska hitta på ett program som vi ska följa... och nu i början är jag väldigt osäker och har inte riktigt hittat det programmet än... men jag tänker göra mitt bästa och så får det bli som det blir... och jag är övertygad om att alla har överseende med mig.

Zumba...

... på Tylösand.
.
Idag så bjöds det på zumba nere på solgården vid hotell Tylösand... och naturligtvis så hakade en hel del av oss på VågaVa på direkt... vi dansade och skakade våra rumpor så att svetten lackade... det var skitskoj och vi kommer tillbaka och dansar vidare nästa tisdag... vilket i sin tur innebär att det inte blir någon yoga på stranden på tisdagar men ni är mer än välkomna att skaka era rumpor med oss på ett zumbapass istället.
.
Ni anar inte vilka danstalanger vi har med oss på stranden... riktiga zumbaproffs.

Flaggan är hissad...

... och vi är på plats.
.
Första dagen på Tylösand gick fort... att molnen skymde solen gjorde inte ett endaste dugg... vi fick en strålande start på 2011 år upplaga av "VågaVa go beach" ändå... det var yoga... mulle... bad... beachvolleyboll och en i övrigt helt underbar dag på stranden... äntligen är vi igång och det känns bara så himla skönt att få hänga på stranden i några veckor nu.
.
Flaggan är hissad och vi är på plats... "VågaVa go beach" 2011 är igång.
.
Om ni mot förmodan har fått för er att det måste vara strålande sol och en klarblå himmel för att man ska kunna vara på stranden och ha det hur bra som helst så råder jag er att hälsa på oss på Tylösand en mulen dag... det är kanske inte så himla trångt men ändå hur skönt som helst... frisk luft och salta bad har en väldigt positiv inverkan på livet... det kan jag lova er.
.
Från det ena till det andra så verkar det som att det inte blir någon yoga på tisdagar... för idag har vi tänkt oss att istället gå på Zumba... igår fick vi nämligen ett erbjudande om ett zumbapass klockan 10.30 på solgården... och naturligtvis ska vi ge det en chans... vi är redo för zumba... är zumban redo för oss?

Första dan...

... på stranden.
.
Nu kör vi igång med vårt årliga sommarprojekt... fem veckors intensivt strandliv på Tylösand... yoga... bada... mulle... beachvolleyboll... och allt annat som hör till när man befinner sig på stranden... visserligen så är det mulet just nu men det är inget som vi "proffsbadare" bryr oss om... vi kommer att åka till Tylösand oavsett väder... varje dag.
.
Det kommer kanske inte att vara så himla trångt på en mulen strand... skönt.

Vi vann...

... vårt första marathon.
.
Visserligen kom vi inte först i mål... men vi vann ändå... för en sak har jag verkligen lärt mig dessa dagarna då jag befunnit mig i Båstad för att ta del av denna händelse... och det är att ALLA som fixar att genomföra ett marathon är vinnare... "VågaVa på språng" kom inte heller först av de lag som ställde upp för att springa stafett... det enda som vi var överlägset bäst på var antalet deltagare i vårt stafettlag (14 stycken)... vi kom i mål ganska exakt en timme efter laget som kom före oss... 5 timmar och 2 minuter tog det oss att komma runt den tuffa banan... och vi hade faktiskt några löpare efter oss i mål.
.
Vi var ensamma om att ha en barfotalöpare med i laget redan på första sträckan.
.
Om jag ska helt kort ska sammanfatta vår egen insats så tror jag att alla hade skitskoj och var stolta över att få tillhöra vårt fina lag... vi fixade ju faktiskt att slutföra ett marathon... tillsammans.

Marathon...

... idag.
.
Nu jävlar ska VågaVa springa sitt första marathon... om några timmar så är vi i full gång... jag får be om att återkomma med en lite mer utförlig rapport lite senare... om jag orkar skriva då... jag har hört att marathon kan ta på krafterna... undrar om det är sant?
.
Jag har redan tränat mig på prisutdelningen... nu ska jag bara komma först i mål.