PETERS BLOGG

... just nu Linköping.

.

Diskutionerna i bilen handlar om var vi ska gå på möte någonstans... för att gå på NA-möte är en viktig del av resandet var man än befinner sig... tycker jag... det är ju en gåva att ha tillgång till den lokala befolkningen även i en stad i vårt eget land Sverige... de om någon vet var man ska käka bäst... fika billigast... eller var man hänger mellan mötena... att det är självklart när jag är utomlands fattar ju vem som helst... men faktum kvarstår att jag inte behöver åka vidare långt bort för att hamna på "bortaplan"... och då är det ju tryggt att tillhöra en världsomfattande gemenskap... allra helst eftersom den ju är kärleksfull.

.

.

Ibland så tar jag min drogfrihet för givet... och det faktum att det är just min drogfrihet som gett mig många av mina vänner... jag har lärt känna människor lite överallt på vårt runda klot i alla möjliga åldrar... tjejer och killar som precis som jag ställer upp för varandra och med ett gemensamt mål... nämligen att hjälpas åt för att få vara drogfria ytterliggare en dag... det är stort... väldigt stort faktiskt... för håller jag mig bara drogfri så öppnas det många dörrar... dörrar till livet på livets villkor.

... fot igen.

.

Så sitter jag då i en bil igen... på väg till Stockholm för att vara med och deltaga på ett RSK-möte... det känns lite som om jag knappt hunnit komma hem från förra helgen än... då jag ju var på konvent i samma stad... men dagens bilar är bekväma och några timmar i en bil är ju inte hela världen... värre är det väl då att jag ju missar helgens upplevelse i Gullbranna... för det är ett AA-konvent där denna helgen och det hade varit skoj att vara där... men va fan... det går fler tåg och innan jag vet ordet av så är det sommar igen... och ett nytt NA-konvent istället... så den som väntar på något gott väntar kanske trots allt inte för längre... NA är ju den gemenskapen som jag valt att tillhöra.

.

.

Och jag går verkligen inte lottlös från denna helgen heller... att göra service i NA innebär att jag kommer att träffa massor av mina fiNA vänner... vilket ju alltid är en gåva... och när jag tänker på hur mycket NA har betytt för mig personligen så blir jag rörd... jag har fan fått ett helt nytt liv... ett liv som är värt att leva... ja inte bara det... utan ett liv bättre än vad jag någonsin vågar drömma om... och det bästa av allt är nog att det inte slutar där... utan att det hela tiden blir bättre... och bättre... och bättre hela tiden.

... kan man "tycka" mycket om.

.

Stora delar av mina sommarlov och vinterlov brukade jag tillbringa hemma hos min mormor och morfar ute på landet... på en minkfarm... och nu när jag sa det till en av våra anställda på VågaVa så höll hon på att trilla av stolen när hon hörde det... ordet minkfarm är onekligen en smula laddat i dessa tider... så var det inte när jag växte upp... jag älskade att tillbringa mina lov hos mormor och morfar... att de drev en minkfarm var ingen som jag hade några åsikter om... det var nog snarare så att jag gillade att springa omkring bland alla djur och att tillbringa mina lov ute på landet... det var jättespännande för en liten pojke som mig.

.

.

Pälsindustrin är väl i det närmaste död nu för tiden nu när det har kommit fram material som ersätter pälsen... och aktivisterna som släpper ut minkarna får väl hitta på något annat att snöa in på... själv så tänker jag inte på något sätt skämmas över att jag trivdes på en minkfarm när jag var liten... det var en annan tid då och det fanns ingen som hade några synpunkter på det när jag var liten... och helt ärligt så är jag fortfarande väldigt glad över att jag fick mina sommrar och vintrar på minkfarmen hos mormor och morfar... där fanns ingen mobbing... och där fick jag känna att jag dög precis som den jag var... och det tror jag betydde mer för mig än vad jag kan förstå... så jag är nog glad för att det inte var lika hemskt med minkfarmer då som det är idag.

... revanschen.

.

Och jag kan inte låta bli att titta... ja jävlar... vet inte om jag ska skämmas över mitt beteende men jag sitter här framför TV:n och följer spelet när deltagarna gör sitt bästa för att få stanna kvar på en ö mitt ute i ingenstans... eller okej då... någonstans... dåligt med käk... skitsnack... tävlingar... och en hög med stålar till den som vinner.

.

Det finns naturligtvis en snubbe i Robinson som är en riktig Robinson... Leif är helt vild och nästan omänsklig.

.

Leif heter snubben som är den "riktiga" djungelkillen... han skulle garanterat klara sig helt ensam var man än släppte av honom... ge han en yxa bara så fixar han allt... vilken kille... men för att vinna Robinson så krävs det nog mer än att klara sig på en öde ö... det mesta handlar ju faktiskt om att fixa polare som inte röstar ut dig... och det är Leif djungelkillen inte så himla bra på... han är mer en... hulk.

... lider jag inte av.

.

På väg in till jobbet nu i morse så snackades det om ansiktsblindhet... och jag kunde inte låta bli att fundera lite på hur det skulle vara... om jag hade varit ansiktsblind kanske jag hade sluppit mitt problem med att sätta namn på alla de ansikte som jag faktiskt känner igen... för jag lider nämligen av att jag har förbannat svårt att komma ihåg vad människorna som jag träffar på min resa genom livet heter... och det är skitjobbigt.

.

.

Ta bara konventet i Stockholm förra helgen... jag har varit på väldigt många konvent under den tid jag har varit drogfri... och träffat hur många underbara människor som helst... människor som betyder mycket för mig... väldigt mycket... det är inte så himla skoj att tappa bort namnen då... man kommer liksom till en gräns när det inte längre är helt okej att berätta för någon att man inte kommer ihåg han/hennes namn... samma sak på mitt jobb... det är inte liksom inte helt enkelt att fråga vad någon heter efter 2 månaders dagligt umgänge... då håller jag hellre käften och låtsas som ingenting.

.

Hade jag varit ansiktsblind så hade jag inte haft detta problemet... men å andra sidan så kanske jag hade uppfattats som så himla dryg och arrogant att jag inte haft några vänner att komma ihåg namnet på heller... det verkar inte vara så himla skoj att vara ansiktsblind heller... men vissa fördelar fanns det nog ändå... som att inte komma ihåg hur sin egen fru ser ut... det måste ju vara väldigt spännande.

 

... nog att vara rädd.

.

Och precis som vanligt så blev jag rikligt belönad av att gå emot min egen rädsla... första föreläsningen efter min semester... och även om jag hade lite kort om tid och kanske pratade lite för fort så tycker jag nog ändå att det gick ganska bra... och det är verkligen en gåva att ha en publik som den jag hade idag... då känns det verkligen meningsfyllt att jag trots allt är såpass modig som jag ju faktiskt är... för visst är det modigt att våga vara rädd.

.

.

Egentligen så är det kanske lite konstigt att vara rädd för prylar som inte är ett endaste dugg farliga... för det är verkligen inte farligt att föreläsa inför en publik... inte på något sätt... däremot kände jag ingen rädsla alls när jag gick till barberaren i Indien och lät honom raka bort hårstrå på min blottade strupe... vilket väl i så fall vore något där det var mer befogat att känna åtminstone något liten rädsla att han skulle slinta eller nåt... men nä... att känna rädsla för grejer som är farligt på riktigt är ganska ovanligt för mig... det är mycket vanligare att jag är rädd för helt ofarliga saker... som att få nobben av en tjej... fisa på en buss... svara fel på en fråga... eller något liknande.

.

Det verkar faktiskt vara jobbigare att göra bort sig än att... typ... dö.

... styr inte längre mitt liv.

.

Jag brukar berätta för min omgivning att jag inte är så rädd för att vara rädd längre... och att det innebär en stor lättnad... på många sätt... kanske mest för att jag slipper anpassa mig efter rädslan... för att anpassa sig efter rädsla innebär ju nästan 100 gånger av 100 att man plockar bort saker ur sitt liv... som att strunta i att åka till stranden en solig dag för att man är rädd för att visa upp sig i badbyxor... eller att inte våga köra om en långtradare på motorvägen när det regnar... vilket är ett effektivt sätt att spänna sig och få ont i axlarna... ja rädslan finns lite överallt i vårt dagliga liv och om jag skulle låta den styra mitt liv hade det ju slutat med att jag legat kvar i min säng och dragit täcket över huvudet varje dag.

.

.

Kommer ihåg när vi var i Indien i vintras och blev nyfikna på likbränningarna i Varanasi... hela grejen kändes en smula bisarr och det var med stor tvekan jag vågade mig dit... känns ju liksom lite skumt att kolla på när man eldar upp döda människor... men som vanligt när jag vågar gå emot en rädsla så fick jag lära mig något nytt... och idag så är jag glad över att jag vågade för jag skulle verkligen inte vilja vara utan denna helt fantastiska upplevelse... jag har nog sällan kännt mig så levande som jag gjorde när jag gick omkring bland de brinnande liken... och jag tror nog att det måste upplevas för det är lite svårt att förklara den känslan.

.

Just nu är jag rädd för att föreläsa om några timmar... och en sak har jag lärt mig genom åren och det är att min rädsla för att stå framför en publik och föreläsa inte försvinner... tvärtom så blir den faktiskt större för varje år... och idag så kan jag förstå vad en skådespelare eller artist menar med scenskräck... och hur den känns.

.

Det som är en smula intressant med min rädsla för att föreläsa är inte bara att jag inte är så rädd för den rädslan längre... mer intressant är det att jag någonstans inom mig gillar den känslan... nästan så att jag kickar på den rädslan och njuter av den... flippat... men visst... mina rädslor är några av mina största tillgångar... för det är ju oftast genom att gå emot mina rädslor som jag växer som människa.

... kan vara bekväm.

.

Att sitta på rumpan och klaga på allt och inget är enkelt... offerkoftan är väldigt bekväm att ta på sig om man inte har ork eller lust att göra någonting åt en situation... då kan det vara Reinfelts fel att mjölken är sur... eller vädrets fel att jag försover mig... när jag slänger på mig offerkoftan så är det ofta fel på det mesta... utom mig själv.

.

Att ta sitt eget ansvar över sitt eget liv är inte alltid det lättaste... men nödvändigt om jag vill vara en fri människa.

När jag söp och knarkade stötte jag ibland på stora svårigheter med att vara positiv... det kan vara ganska svårt att rättfärdiga ett destruktivt missbruk med ett leende på läpparna... då är det betydligt lättare att vara ett offer... att ha grannar som är jävligt jobbiga... eller favoriten... en puckad idiot till flickvän/pojkvän... i ett aktivt beroende så är lösningarna sällan konstruktiva... en destruktiv och dålig relation löser man väldigt sällan på ett konstruktivt enkelt sätt... som typ skilsmässa... en skilsmässa som ju faktiskt vara en alldeles fantastisk och väldigt enkel lösning på en relation som inte funkar... men nä... i missbruket är det inte ovanligt med krångliga lösningar... på fyllan är det faktiskt helt logiskt att lösa en kass relation genom att ha sex med grannens fru på midsommarfesten... och som bonus kan man ju alltid använda sig av att man har en jävligt arg granne (hennes man) för att vara tvungen att peta i sig fler droger... livet är ju som sagt så himla besvärligt med alla dessa jobbiga grannar.

.

Så visst... jag kan ta på mig offerkoftan lite då och då även nu när jag är drogfri... men jag har den inte på dygnet runt längre... idag så kan jag lösa en dålig relation på ett konstruktivt sätt (läs skilsmässa)... se att den sura mjölken i kylen beror på att jag själv glömt bort den där... och bäst av allt... ge mig själv en möjlighet att ta av mig offerkoftan... hänga in den längst in i garderoben och istället ta på de positiva glasögonen... och välja att se på livet fylld med tacksamhet och glädje över allt underbart och vackert som finns i mitt liv... och fövånas över hur mycket det faktiskt är.

... efter mötet.

.

Det är inte utan att jag lägger märke till att det börjar bli en smula höstigt ute nu... iklädd kortbrallor och en T-shirt så var det lite kyligt att komma ut efter ett mycket varmt och kärleksfullt möte i en av mina hemmagrupper... jag har nämnligen två hemmagrupper... en helt fantastisk grupp i den lilla byn där jag bor... "traktorgruppen" som håller öppna NA-möten varje onsdag klockan 19.00... och gruppen i Halmstad där mitt drogfria äventyr började för en herrans massa dagar sedan (5223)... och i den gruppen har vi lite fler möten varje vecka... tillsammans med den andra gruppen i Halmstad så kan jag faktiskt om jag vill gå på möte varje dag i veckan (vissa dagar två)... sannerligen en gåva för den som söker tillfrisknande.

.

... än aldrig.

.

Hua, hua... att komma tillbaka till jobbet innebar verkligen... att komma tillbaka till... jobbet... jag har inte ens hunnit sätta mig ner för att blogga... visserligen så sitter jag ner ganska mycket på mitt jobb med det är inte samma sak som att ha en massa tid över... mitt schema har helt enkelt varit fullspäckat... och det är med en viss belåten känsla i kroppen jag lägger märke till att jag inte stressar upp mig så vidare mycket för det... tvärtom så känner jag mig väldigt lugn och trygg inombords... en väldigt behaglig känsla vill jag lova.

.

.

Visserligen så ryckte det lite i min Tylösandpromenerargen när jag konstaterade hur ett högtryck ger oss ett helt strålande väder över Halmstad idag... en klarblå himmel ville få mig att strunta i mitt jobb och åka till stranden istället... men tji... jag är nu för tiden en kille som ni kan lita på och det var bestämt att jag skulle dyka upp på ett brukarrådsmöte... vilket jag så klart gjorde.

.

Och jag märker hur mycket krafter som jag fått av att vara ledig ett tag... det känns lätt att träffa människor och jag tycker det är roligt att vara peter... vad som beror på att jag gett mig mycket tid och långa promenader på stranden eller att jag varit på konvent i helgen vet jag inte... det enda jag vet är att jag mår förträffligt just nu... kanske är det kombinationen... alla dessa promenader och egentid... mötena med alla mina fiNA vänner i helgen... och... som grädde på moset ett helt underbart väder kanske tillsammans ger resultat.

.

En sak är jag i alla fall helt på det klara med... och det är att det är mina egna handlingar som ger mig dessa belöningar... att jag har gjort grejer som är bra för mig... yoga några veckor i rad... frisk luft och långa promenader... tillåtit mig att vara närvarande på ett konvent och alla dessa möten med olika människor... och inget av detta kommer naturligt till mig... jag bara gör det ändå... bara för att jag tror på det.

.

Så visst... jag har jobbat på det och är värd att må så här oförskämt bra... och det kan jag väl stå ut med.

... går nästan att ta på.

.

Efter en helg proppfylld av ljud... för i den stora staden är det minsann inte så tyst... i alla fall inte om man jämför med här hemma djupt inne i de småländska skogarna... inga bilar... eller andra slags maskiner som gör en massa ljud... och inga människor att prata med... i Brännebassalt är det så tyst att man nästan kan ta på tystnaden... tills jag sätter på TV:n... då fylls mitt hus av ljud... ljudet av en fotbollsmatch... med Zlatan så klart... men det är ingen höjdarmatch direkt... 0-0... och PSG är fortfarande utan vinst i ligan.

.

.

Naturligtvis så saknar jag alla mina fina vänner som jag träffade i helgen... och det känns ju alltid lite extra nu när man precis kommit hem till ett tomt hus... men var sak har sin tid och nu är det dax för mig att avsluta min semester och förbereda mig inför en fullspäckad arbetsvecka... jag räknade ut att jag kommer att befinna mig en måndagseftermidag på min ordinarie plats i Halmstad... resten av tiden kommer jag att befinna mig på lite olika platser i vårt avlånga land... Halmstad... Växjö... Ljungby... och minsann... ytterliggare en vända upp till Stockholm hinner det visst bli också... semestern är slut... med besked.

.

Men när jag lägger mig inatt så är det med en skön konventkänsla i kroppen... lite saknad och sorg över att det är slut för denna gången... och massor med tacksamhet över att kunna känna den saknaden.

... det blev igår.

.

Jag har varit på en och annan NA-fest genom åren... vissa har varit bra andra bättre... och igår närmade vi oss ta mig fan nivån på en klassisk fest på Gotland för en herrans massa år sedan... på den tiden var det en vinyl-DJ som fick oss att dansa så det stod härliga till... jag vill minnas att varje gång jag skulle gå ut och röjka en cigg (detta var på den tiden då jag fortfarande rökte som en mindre fabrikskorsten) så hejdades jag av ytterliggare en låt som jag bara måste dansa till... igår så var det levande musik... massa band och olika musikstilar... och det svängde så det stod härliga till... vilket skönt gung och härligt ös... helt klart 5 VågaVagubbar av 5 möjliga.

.

.

Det fanns en anledning till att jag skulle åka på konvent i den stora staden... och mina farhåger om att jag på något sätt skulla tappa mitt lugn var naturligtvis helt felaktiga... tvärtom... som vanligt när man kan ge bort det man fått så fick jag dubbelt tillbaka... jag känner mig alltså ännu lugnare inombords än jag var när jag åkte upp.

.

En annan sak som jag tar med mig från detta konventet är alla dessa helt underbart fantastiska mirakelmänniskor som jag känner... jag är nog en av världens rikaste människor... vilken gåva att få ha dessa vänner i mitt liv... det är med blandade känslor som jag åker hem idag... saknad och glädje... saknad eftersom jag inte har alla mina fina vänner runt mig hela tiden... glädje över att de finns... att jag tillhör en av världens bästa gemenskaper... en gemenskap som är fylld av det enda jag egentligen behöver i mitt liv... kärlek.

... och bilar precis överallt.

.

Kontrasten mellan mitt liv i Brännebassalt och den stora staden Stockholm är total... och inte blir det mindre påtagligt under ett konvent... bara det att köra bil inne i stan som en bonde från landet är spännande... jag vet inte hur många gånger jag höll på att krocka igår när vi skulle leta oss till de olika hotellen vi bodde på... det är en viss skillnad på att köra bil här och där hemma... och då menar jag inte bara att gatorna är asfalterade här... eller att det finns en massa streck som går kors och tvärs målade på asfalten... nej ta bara det där med att bli guidad av en GPS... eftersom det inte bara finns vägar på marken utan fullt av viadukter... broar... och tunnlar så korsar sig ju dessa huller om buller... då är det fan inte lät att veta vilken som är vilken ibland... och väldigt lätt att köra fel... tro mig.

.

.

Sen är det ju det här med första dagen på ett konvent... eftersom jag ju varit med i vår gemenskap i några år nu så har jag lärt känna massor av människor... och det kan bli lite stressigt att försöka hinna med att ta sig den tid man vill till var och en till en början... innan man ger upp och låter saker och ting lösa sig av sig själv... och är det en sak som jag är väldigt tacksam över så är det hur denna fantastiska gemenskap och alla dessa underbara människor fått mig att förstå en väldigt viktig sak... nämligen att människan i sin natur är en väldigt god och kärleksfull varelse... någonting som det kan vara på sin plats att påminna sig om lite då och då eftersom våra medier verkar göra sitt yttersta för att försöka bevisa motsatsen.

.

Att det är livsfarligt att leva har mycket sällan med andra människor att göra... det handlar mycket mer om att vi alla går och bär på en obotlig och ganska underbar diagnos... en dödlig sjukdom som vi gör bäst i att njuta av den relativt korta tid vi har chansen... vilken sjukdom?

.

Livet så klart.

... och de som ljuger".

.

Att vara mänsklig är väldigt skönt... jag behöver inte längre vara "speciell" för att duga... nej... jag duger precis som den jag är... och utan att ljuga så kan jag säga att jag är en "vacker & värdefull människa"... för jag förstår att det är precis vad vi alla är... vi är lika unika och mänskliga allihop... och det är med stor tacksamhet jag kan konstatera att mitt 12-stegsprogram har lärt mig detta... innan trodde nämligen jag att jag var annorlunda... mina krav på mig själv var fruktansvärda och jag kände mig alltid utanför... det behöver jag inte göra längre... idag så känner jag mig som en av alla.

.

.

Om jag kissar i duchen?

.

Ja, det kan ni ju fundera över om ni har lust.

... dax.

.

Jaha så var det då dax igen... NA-konvent i huvudstaden hela helgen... tidigt i morgon bitti sätter jag mig i min bil och kör till Ljungby för att plocka upp tre av mina vänner... sen åker vi till Stockholm... och helt ärligt så vet jag inte riktigt vad jag känner för det... än... jag har ju haft semester ett litet tag och då har jag umgåtts en hel del med mig själv... och att då hamna på ett konvent är verkligen en kontrast som heter duga... och jag kan ju bara inte låta bli att undra om lugnet som jag känner inom mig kommer att bestå... missförstå mig rätt nu... jag gillar verkligen att träffa mina fiNA vänner från hela landet... men jag är ändå en liten smula orolig för att det ska bli lite småstressigt med alla människor och den stora staden... det är ju trots allt en viss skillnad mot att gå långa promenader för mig själv längs stranden på Tylösand.

.

.

Men jag har ju lärt mig att det enda sättet för mig att kunna behålla det jag fått är genom att ge bort det... och jag vill mer än gärna dela med mig av den känslan som jag fått av mina dagar på stranden... denna trygghet som jag kan känna inom mig själv är verkligen en gåva för en kille som mig... och... visst... ska det väl gå att vara trygg på ett konvent... hur mycket folk där än är... och hur mycket stad det än finns runt omkring mig... för helt ärligt... att oroa sig brukar vara helt bortkastad tid... jag vet ju egentligen redan att allt kommer att bli precis som det ska bli... att det inte finns någonting att oroa sig för... 

.

... eftersom ALLTING ju redan är perfekt... alltid har varit perfekt och alltid kommer att förbli perfekt.

... säger.

.

Idag är jag lite stolt över att jag har lyckats lyda min vackra ögondoktors råd... jag tog nämligen ut mina linser i går kväll och satte in dem på nytt i morse... visserligen så är mina linser av den typen så att jag kan låta dem sitta i dygnet runt men min ögondoktor ville annorlunda... hon beordade nämligen mig att ta ut dem på nätterna och sätta in dem på nytt varje morgon... någonting jag aldrig har orkat göra innan... när jag väl lyckades få linserna på plats så fick de sitta kvar... inte i en månad utan minst två... ibland nästan tre månader om jag ska vara riktigt ärlig... tacka fan för att jag inte är så himla bra på att sätta in linser.

.

.

Denna gången har jag tänkt göra mitt bästa för att göra annorlunda... så jag tog fram allt som behövs för att byta linser... linsvätska, servetter, burkar och ett par glasögon, hämtade min spegel som förstorar 5 gånger... riggade upp en lampa och placerade spegel på mitt köksbord och skred till verket... simsalabim... lätt som en plätt... jag blev själv överraskad över hur enkelt det var... kan ha berott på att jag såg vad jag höll på med... eller så var det bara tur... i vilket fall som helst så tänker jag upprepa proceduren ikväll och i morgon bitti.

.

Sen tänker jag fuska lite... för när jag är i Stockholm över helgen så orkar jag inte hålla på att trixa och fixa med mina linser... då får de sitta kvar även när jag sover... det sa jag till min optiker och hon tyckte att det var helt okej... får jag bara in en rutin på hemmaplan så kan jag vara nöjd... för det är ett gigantiskt framsteg för mig... och jag tror att både mina ögon och min ögondoktor tycker att det är helt okej.

... är bra.

.

Hörde i morse på radion om hur glödlampstillverkarna i början på 1900-talet kom överens om att göra lite sämre glödlampor... de första glödlamporna höll nämligen så bra kvalité att de inte behövde bytas ut under en livstid... och då snackar vi alltså om att en glödlampa höll lika länge som en människa lever... faktum är att det finns en glödlampa på en brandstation i Amerika (var annars?) som inte är bytt sedan början på förra seklet.

.

Eftersom vi lever i ett konsumtionsamhälle så funkar det inte med att tillverka prylar som håller... glödlampstillverkarna kom nämligen underfund med att de höll på att göra sig själva arbetslösa eftersom glödlamporna de sålde var för bra... och det funkar ju inte i ett konsumtionsamhälle... under depresionen på 30-talet så snackades det t.o.m. om att man skulle lämna in saker som höll för bra kvalitét eller åtminstone betala en avgift för att man inte konsumerade nya prylar... bara för att få igång industrin... och vi lever fortfarande i ett samhälle där vi ska konsumera oss ur alla kriser... nu för tiden så har man kommit på lite listigare taktiker för att vi ska byta ut det gamla mot någonting nytt.

.

.

Marknadskrafterna vill att vi ska handla mer... hela tiden... och uppfinningsrikedomen är stor för att få oss att handla mer... mig lurar man hur enkelt som helst... det räcker med att lägga in lite nya funktioner på en mobil så vill jag byta... eller en lite snabbare dator... annan färg på bilen... AC... ja vad som helst egentligen... för det ska jag erkänna för er... att jag gärna vill ha det "senaste"... varför det är så vet jag inte men jag misstänker att jag blir påverkad av reklamen runt omkring mig... vara sig jag vill det eller ej så är jag en pålitlig och väl fungerande del av vårt konsumtionsamhälle.

.

Vad jag tänker göra åt saken är att tänka på att handla kvalitétprylar... det blir nämligen billigare i längden... inte bara för mig själv utan även för miljön... det kanske kan låta lite dyrare att handla en T-shirt för 500 spänn än tre  billiga tröjor för 100 kronor... men säg att jag kan använda den dyra tröjan i 10 år (vilket är helt sant i detta fallet) så kommer den till slut att bli mycket billigare eftersom de billiga ändå tröjorna inte håller mer än 10 tvättar (i bästa fall)... och det innebär ju också att jag konsumerar lite mindre av våra sinande naturtillgångar plus att jag skräpar ner en smula mindre... konsumtionsamhället är nämligen inte bara dyrt för oss människor... det tar även kål på vår natur.

... räkningar.

.

Jaha... så satt jag då där igen och såg hur alla mina pengar försvann... vad kommer alla räkningar ifrån... jag tyckte ju att jag hade så himla bra koll på mina stålar alldeles nyss... tji fick jag... det verkar som om det varje månad trillar in nya räkningar av alla de slag... hyror och bensinräkningar som jag betalar regelbundet... och några som nya som jag aldrig är beredd på... som denna gången... bilskatt... va fan kom den ifrån.

.

Men jag är ändå lika nöjd varje gång jag lagt in mina räkningar till betalning... för hur konstigt det än kan låta så gillar jag att betala mina räkningar... så till den milda grad att jag har t.o.m. gjort upp avtal där jag betalar sådant som jag struntat i att betala för en himla massa år sedan... mitt mål är att bli skuldfri innan jag dör... bara för att det skulle kännas bra att ha gjort rätt för sig... ja så konstig kan man bli när man väljer att bli drogfri... snacka om uppånervända världen... i missbruket så försökte jag ju smita från alla former av skulder... hela tiden... dygnet runt... ett heltidsjobb bara att hålla sig undan från alla dem jag var skyldig stålar.

.

.

Det finns inga genvägar till friheten och det är mycket jobb innan jag når dit... min kassa ekonomi är en ganska jobbig konsekvens av mitt egna missbruk... det kommer att ta många år innan jag blir helt skuldfri... men eftersom jag är en kille som har fått smak på friheten så är jag övertygad om att jag kommer att nå mitt mål... sakta går det framåt... varje gång jag betalar mina räkningar så tar jag ett litet kliv mot min egen frihet.

... och frisk luft.

.

Det har blivit några långa promenader för mig under min ledighet... långa promenader längs stranden på Tylösand... jag vet inte riktigt hur lång stranden är men det tar mig lite drygt två timmar att gå fram och tillbaka... och det är mumma för själen... massor av frisk havsluft och sinnesro på en och samma gång... det är skönt att rensa tankarna samtidigt som jag gör någonting nyttigt med min kropp... något nyttigt som är precis så där lagom jobbigt rent fysiskt... vilket innebär att det inte är ett endaste dugg jobbigt... promenera är kanske lite "gubbigt" och helt perfekt för mig.

.

.

Min gamla lärare när jag gick i OBS-klass i åttan hade långa promenader som medicin... medicin för oss stökiga killar som med största säkerhet hade alla bokstavskombinationer som finns idag... på den tiden fanns det inte så många diagnoser... vår var "myror i brallan" och den "botade" vår lärare med... långa promenader på några timmar... jag kan lova er att vi blev lugna... och ta mig fan det funkar fortfarande... är jag lite rastlös och orolig så försvinner den oron efter en lång promenad längs strandkanten... och ersätts av en skön behaglig känsla... en känsla som väl mest kan betcknas som... sinnesro.

... och allternativmedicin.

.

Att gå ut med en liten söt hund är ju som alla vet ett klassiskt raggningstrix... och för några dagar sedan så såg jag en kille med en annan variant på samma tema... han hade en papegoja på sin axel... tjejerna flockades runt honom och jag är helt övertygad om att det var själva målet med promenaden... min tanke när jag såg detta var att det hade funkat precis lika bra med en parakit... någonting som däremot inte funkar alls trots att det låter nästan likadant är... parasit... tro mig jag vet... en parasit är bara... jobbig.

.

Samtidigt som jag sitter här och bloggar så tuggar jag i mig mängder av pumpafrön... jag har nämligen inte som jag trodde för några månader sedan blivit av med min inneboende Guardiaparasit... efter att ha känt mig helt frisk ett  tag så ringde min doktor upp mig och berättade att så inte var fallet... Guardiaparasiten överlevde alla attackerna mot den... och doktorn gav upp... inga mediciner verkade bita på den och han sa åt mig att den nog skulle försvinna av sig själv till slut.

.

.

Nu har jag ju inte haft ont av min parasit på väldigt länge... och symtomen har nästan försvunnit helt... så det verkar som om vi (parasiten och jag) lärt oss att leva i någon slags symbios... och att min doktor berättade för mig att han inte tyckte att vi behövde göra någonting om det inte blev värre har väl gjort sitt... jag har kapitulerat och lite försiktigt övergett den traditionella sjukvården till förmån för den allternativa... en spännande resa må ni tro... man vet ju liksom aldrig vad som kommer att hända... det är lite spännande.

.

Nu tar jag det lugnt och provar mig fram... bland det första jag fick höra att jag skulle prova var att käka pumpafrön... så det gör jag nu... i mängder... och vad jag lagt märke till är... att pumpafrön har en laxerande effekt... och att jag kan inte låta bli att fundera lite över om papegojor gillar pumpafrön.

... vill jag få lite bildning eller ett ännu större hål i huvudet?

.

Klockan 20.00 så måste jag välja... vill jag få lite mer bildning eller vill jag ha ett lite större ozonhål mellan mina öron... Vetenskapens värld eller Robinson... nästan så att jag blir lite besviken på mig själv för att jag överhuvudtaget har ett problem med att välja... nu när jag ser mina egna ord så är valet nog mer av arten att jag borde radera detta inlägg innan jag trycker på publicera-knappen.

.

.

Jag har nu gjort mitt val och kommer att se Vetenskapens Värld... väl medveten om att den slutar samtidigt som Dallas börjar... oj... nu är det verkligen läge att strunta trycka på knappen... men är man i min ålder så må det väl vara hänt att man vill kolla på Dallas... trots allt så var det ju en kultserie när den visades första gången... även om jag nog trots allt var en kille som tyckte att föregångaren "Fattiga och Rika" var helt överlägsen vid en jämförelse... den serien var verkligen ett måste varje gång den visades.

... bindande?

.

Jag tänker lite på det här med kontaktannonser... inte för att jag tänker skriva en för egen del (just nu är väl bäst att tilläga för säkerhets skull) utan mest bara för att jag är lite nyfiken på själva fenomenet kontaktannonser... finns det ett bäst före datum... är jag tvungen att leva med den bild av mig själv som jag presenterar i annonsen... kort sagt är en kontaktannons på något sätt ett bindande avtal... där jag måste stå för det jag beskrivit i min annons... och hur är det i så fall möjligt?

.

Jag tänker på grejer som att hur gör jag som framgångssupporter... idag så håller jag ju på PSG... igår så var det Milan... och i morgon har jag ju ingen aning... det enda jag vet är att det INTE kommer att bli AIK... någonstans måste ju även jag dra en gräns... jag tänker vidare på om det är okej att färga om håret... bli vegeterian... byta politisk åsikt... eller hemska tanke... byta bil... ja, jag undrar helt enkelt om var gränserna går för att min annons ska kunna betraktas som seriös och hyfsat sann... jag är en ombytlig person som är i ständig förändring och hur ska jag kunna veta vem jag är i morgon.

.

.

Själv har jag slutat fråga dumma frågor som t.ex vad en tjej har för hårfärg... för det vet de ju oftast inte ens själva längre... det kan ju skilja från dag till dag... det är ju ungefär lika dumt som att fråga någon hur den människan mår och tro att det svaret gäller för all framtid... och tro nu för fan inte att jag har någonting emot förändringar för det har jag verkligen inte... jag ÄLSKAR förändringar... de gör ju livet så himla mycket mer spännande.

.

Det finns dagar då jag vill leva som självbo... i en relation... som singel... eller som vad som helst egentligen... för det varierar... ska man skriva det i en kontaktannons... öhhh... och hur låter det... "jag är en kille som inte riktigt vet vad som kommer att hända någongång någonstans, men jag är gärna med när det händer"

... är knepigt.

.

Jag har kommit till ett läge i livet där det känns som om jag är färdig med en pryl som jag hållt på med i några år... och kanske är det dax att dra vidare på livets outgrundliga och snåriga stigar... jag vet inte riktig... men... det lutar ibland åt att jag känner för att försvåra mitt liv med att gå in i en relation... och jag fattar verkligen inte vad den känslan kommer ifrån... jag har ju liksom kört det racet några gånger redan... och nu har jag blivit så pass gammal att jag inte längre riktigt tror på att... "det skulle bli annorlunda denna gången"... nä... det går jag inte på.

.

.

Nu är det ju inte som så att jag bara kan plocka upp någon på gatan och leva lycklig i resten av mitt liv... det funkar ju inte riktigt på det viset... och det är nog inte det som lockar mig heller... närmare sanningen skulle det nog vara om jag berättade att jag inte riktigt kan acceptera livet på livets villkor... jag vill ju så jävla gärna att min dröm ska kunna gå att förverkliga... ni vet den där vanliga... "så levde de lyckliga i resten av sitt liv"... och även om jag inte ser det som helt omöjligt att fixa på egen hand så skulle det ju vara att fuska lite... att leva lycklig med mig själv är inte hälften så svårt som att leva lycklig tillsammans i tvåsamhet.

.

Och fan... jag gillar inte halvmesyrer... allt eller inget... kanske är det därför som jag då och då funderar lite på hur det skulle vara att leva i en relation... om det kanske trots allt kunde bli annorlunda denna gången.

... fullt ut.

.

Visst låter det enkelt... att leva fullt ut... men som vanligt så är det väl oftast det allra enklaste som vi har lättast att krångla till... precis som programmet som jag gör mitt bästa att leva efter... vi brukar lite skämtsamt säga att vi har "ett enkelt program för komplicerade personer"... och det ligger mycket i det påståendet... det är allt för lätt att göra något väldigt enkelt oerhört komplicerat.

.

Ta bara det här med våra känslor... jag kan bli lite rädd när jag tänker på hur legalt det har blivit att manipulera med våra egna känslor... hur de flesta människor delar upp sina känslor i "bra" och "dåliga"... och det tror inte jag är så himla smart... för mina känslor vill ju berätta någonting för mig... vilket på inget sätt är samma sak som att jag måste följa mina känslor i alla lägen... nä... men det kan ju vara intressant att ta reda på varför jag känner som jag gör... och då är det ju helt vansinnigt att börja manipulera känslorna.

.

.

Visst kan det vara obekvämt att må "dåligt"... men jag tror inte att lösningen på ett sådant mående är att trycka bort den känslan... tvärtom så tror jag att lösningen är att acceptera känslan fullt ut... att helt enkelt erkänna mitt eget mående fullt ut oavsett hur det känns... och då är min erfarenhet att det sker en förändring av min egen upplevelse... om jag fullt ut accepterar att jag är t.ex. ledsen så kommer jag att kunna uppleva att det finns någonting vackert även i sorgen... och då förstår jag i djupet av mitt hjärta att det inte finns "bra" eller "dåliga" känslor... det finns bara känslor.

.

Det är inte genom att ta bort de "jobbiga" känslorna vi bearbetar livet på livets villkor... våra känslor kommer inte att ta bort orättvisor eller på något annat sätt få oss att slippa uppleva saker som vi inte vill vara med om... våra känslor kommer istället att visa oss att vi är mänskliga... och ibland på ett oerhört brutalt sätt... men vi behöver inte vara rädda för våra egna känslor... aldrig någonsin... vi behöver "bara" känna på dem... och vill vi leva livet fullt ut finns det ingen genväg... då måste vi nog trots allt även känna på våra känslor... fullt ut... det är bara den som upplevt en stor sorg som riktigt förstår att uppleva stor glädje.

 

 ... årets sommarpratare.

.

Om ni bara tänker lyssna på ett enda av avsnitten på årets sommarpratare så måste jag nog trots allt rekomendera Lotta Lundgren ... kanske var det för att jag inte hade några som helst förväntningar som jag blev så positivt överraskad... eller (vilket jag tror mer på) att hon helt enkelt var hur bra som helst... jag hade aldrig hört talas om denna kvinna innan och har ni inte lyssnat på någon sommarpratare så tveka inte... ladda ner SR-play och ta på er hörlurarna... hon levererar så det står härliga till.

.

... hela veckan.

.

När det är semestertider så spelar det ju ingen större roll om det är tisdag eller lördag... och bor man som jag mitt ute i skogen så märks om möjligt det ännu mindre vilken dag i veckan det är... här ute i Brännebassalt så handlar det faktiskt nog fan mest om... årstider... och i skrivande stund så konstaterar jag att det fortfarande är sommar... och just nu innebär det en gråmulen ganska varm dag.

.

Att lördagar skulle vara lite roligare än andra dagar är också någonting som jag kan ifrågasätta... det stämmer inte riktigt för mig... och jag undrar lite om det någonsin har gjort det... det skulle kanske vara under de skolår då jag var som mest mobbad eftersom lördagen och söndagen innebar att jag slapp åka till skolan... annars i mitt tidigare liv så har nog fredagen varit min favorit... alla förväntningar om att det skulle hända otroliga mirakel just på helgen... ni vet... det var då man skulle festa och ha skitskoj... träffa den där bruden man fortfarande letar efter... ja helgen hade ju så himla mycket att erbjuda... innan den startade... förväntningarna var skyhöga.

.

.

Om jag ska vara riktigt ärlig så var nog lördagarna när jag var en aktiv missbrukare som fortfarande hade ett jobb oftast en ganska jobbig dag... fredagsfyllans sanningar var sällan trevliga att tampas med... och lördagen startade allt som oftast med en fet ångest som bara kunde botas med fler droger... suck... att slippa den ångesten är skönt... drogfriheten har sina förtjänster.

.

Nu för tiden är lördagarna... ja... jag vet inte riktigt... småtrevliga kanske... som jag skrev så spelar det inte så stor roll vilken veckodag det är när man bor som jag... och eftersom jag har slutat springa omkring på krogen så drabbas jag väldigt sällan av den stora tomheten som jag skrev om i mitt förra inlägg... så om det är någonting som skiljer mina lördagar från de övriga dagarna så skulle det kanske vara att det finns lördagar då jag inte riktigt hinner att ta av mig min morgonrock innan det är dax att gå och lägga sig igen.

... efter en utekväll.

.

Jag hade nästan helt glömt bort känslan jag fick för några år sedan (rätt många faktiskt) när jag sprang på krogen var och varannan kväll... den ganska tunga känslan av tomhet och ensamhet som jag nästan alltid kunde känna när jag åkte hem... men ikväll så blev jag påmind... för vi var några stycken som bestämde oss för att dra ut på lokal efter att vi hade varit och käkat... det skulle bjudas på musik som vi blev nyfikna på... sagt och gjort... vi fick lyssna på massor av musik... några ganska bra... och några mycket bättre... det var skoj och jag träffade på massor av vänner från den tiden då jag var en flitig gäst ute i Halmstads nattliv... kort sagt... en lyckad kväll.

.

.

Som sagt... en lyckad kväll... sen satte jag mig i bilen för att åka hem... och då kom den som ett slag rakt i magen... den gamla välbekanta känslan av total tomhet... och jag kände mig typ hur ensam som helst... en ganska hemsk känsla tycker jag... tack och lov så är den känslan övergående och ingenting som tar kål på mig... men jag kan ändå förundras en liten smula över vilken kraft den slog till med... ja jävlar... livet på livets villkor.

... har levererat.

.

Så har vi då äntligen kommit igång med VågaBo... och samarbetet med de sociala myndigheterna i Ljungby fungerade alldeles utmärkt... en människa som under en veckas tid bott hos oss på VågaBo har lyckats med konststycket att bryta sitt eget missbruk... och har nu kvalat in med rena prover för att komma in på Å-villan (kommunens drogfria boende)... VågaBo har visat sig fungera precis som vi ville att det skulle funka... och lite kaxigt måste jag få lov att säga att vi inte är förvånade... och att alla kommuner borde ha minst ett VågaBo för de missbrukarna som faktiskt vill bryta med sitt missbruk.

.

.

Det känns himla bra att vara en del av lösningen istället för problemet... och jag är inte lite stolt över att ha fått vara med och bygga ett boende som nu har visat sig fungera hela vägen ut... det hade varit så himla enkelt att fortsätta att klaga på saker som är fel utan att själv göra någonting mer än att klaga... och fortfarande bara blivit sur av att tänka på problemet... belöningen med att leva i lösningen är ta mig fan... obetalbar.

... var fantastisk.

.

Alla mina kortbyxor sjunger på sista versen... och det är med stor sorg jag skriver detta... men allt har ju ett slut och det gäller även för kortbrallor... och jag måste säga att de jag haft har tjänat mig väl... men i vilket fall som helst så knallade jag in i en av mina favoritaffärer i Halmstad för att kolla om jag kunde hitta några nya brallor... och som vanligt var det REA... jag tror ta mig fan att det alltid är REA i den affären... halva priset på det mesta i affären... och det är roligt att handla här... inte bara för att de har rätt fräcka kläder utan väldigt mycket beroende på försäljarna... idag så var det en tjej som fick mig att gå ifrån affären med ett nöjt leende på mina läppar trots att jag fick med mig lite extra... två par svindyra kalsonger som det INTE var någon REA på... men precis som vanligt när jag går ut genom dörren så känner jag mig som om jag gjort en himla bra affär.

.

.

Det var med ett visst intresse som jag idag faktiskt kunde beundra hennes skicklighet som försäljare... inte bara det att hon var väldigt trevlig utan hur hon lyckades med att presentera massor av olika kläder för mig när hon "bara" hjälpte mig att hitta ett par kortbrallor... hon gjorde det så jävla snyggt och proffsigt att jag bara inte kunde låta bli att beundra hennes skicklighet... samtidigt som jag plockade på mig några par dyra kalsonger... det var visserligen halva priset på mina kortbrallor... men jag handlade ändå för lika mycket som de hade kostat tidigare... och kände mig helt nöjd.

.

Vilken affären var kanske ni undrar... ROCK STYLE på storgatan... jag rekomenderar varmt ett besök där.

... är en överdrift.

.

Jag har sovit lite oroligt i natten och vaknat lite till och från... och jag har mina aningar om vad det kan ha berott på... naturligtvis så är anledningen att det fanns lite för många tankar i mitt huvud... för mycket att tänka på när man ska sova är ju inte det bästa... det var ett tag sedan jag sov oroligt och det är väl inget som skrämmer mig så himla mycket heller... så länge min sömn i vanliga fall är problemfri så behöver jag inte lägga ner tid på att skapa ett problem som inte finns.

.

.

Annars så har jag faktiskt en liten plan för denna dagen... och det är att jag funderar på att ta en riktigt lång promenad längs HELA stranden nere på Tylösand... jag fick lite blodad tand när jag förra veckan traskade iväg på en lite längre tur längs havet... och idag är planen att gå hela vägen bort till Ringenäs där stranden tar slut... naturligtvis iklädd badbyxor så att jag kan ta mig ett dopp lite då och då... det är ju trots allt himla massa sommar idag också... nästan overkligt mycket sommar faktiskt.

.

 

... att skriva om.

.

Ibland när jag läser min egen blogg så blir jag nästan mörkrädd... och undrar om jag inte ställt lite väl höga krav på mig själv när jag vill skriva minst ett inlägg varje dag... för ganska... eller låt oss säga som det är... rätt många av mina inlägg borde aldrig publiceras... de håller helt enkelt inte en tillräcklig hög lägsta nivå... med andra ord... jag skriver en massa skit som jag lika gärna kunde ha haft ogjort... som nu t.ex.

.

.

Visst kan jag förstå att det inte alltid är lätt att hitta någonting intressant att skriva om... och det är kanske då som jag tvivlar på att det är en bra idé att skriva varje dag... men samtidigt så tror jag att det är bra att tvinga mig själv att upprätthålla en rutin... för om jag bara skulle ha skrivit när jag hade någonting intressant att skriva... då blev det nog inte mycket skrivet... och den insikten är ju nästan lite... intressant.

... till stranden.

.

Idag så är det sommar så dert bara sprallar om det... och när man nu har semester som jag så är ju detta en dag som gjord för ett litet besök på... ja just det... Tylösand... för det är inte så lång tid kvar på detta årets badsäsong om man inte är vinterbadare och då gäller det väl att passa på att ta ett litet dopp kan jag tycka... och jag ska ju ändå in till stan idag för att grattulera mitt barnbarn som fyller år idag... samtidigt som jag tänker ta en sväng in till min optiker för att beställa en tid... nu är jag fan trött på att ha glasögon och vill stoppa in linser i mina ögon igen... det är ju bara så mycket bekvämare med linser.

.

.

Grejen är väl bara att den vackra ögondoktorn ordinerade mig ett träningsläger... hon vill att jag i samråd med min optiker ska öva mig på att sätta in linser... och hon godkänner inte mina tidigare linsvanor... typ att stoppa in mina månadslinser och låta dem sitta kvar i två månader utan att ta ut dem en enda gång... och jag har tagit ett beslut om att lite på henne och göra mitt allra bästa för att följa hennes rekomendationer.

.

Men först... så ska jag ta ett dopp i havet.

... är ganska fräckt.

.

Jag ska inte sticka under stol med att jag tycker att det är något speciellt med tuffa brudar... jag kan bara inte låta bli att attraheras av Lisa långtradarchaffis... visserligen så har jag inte en endaste aning om vem hon är egentligen... men det spelar liksom ingen roll... jag har sett henne köra långtradare i Indien... Sydamerika... och naturligtvis i svinkallaste Alaska... hon har vågat visa rädsla och ändå varit bland de tuffaste tuffa chaffisarna som kört sina jättestora lastbilar på helt livsfarliga vägar... hela kulturen där hon jobbar stinker matcho så det bara sprallar om det... och hon är en ganska liten och vek tjej bland alla dessa matchokillar... men det är fan ingen som slår henne på fingrarna när det gäller att köra lastbil... det är tufft tycker jag.

.

... var en flippad snubbe.

.

Kollade runt lite bland några gamla böcker i min bokhylla i går... hittade ett helt gäng Osho böcker... snubben är visserligen död sedan många år och har aldrig någonsin skrivit någon bok själv... Osho-böckerna är alla baserade på föreläsningar som han hållit genom åren... men jag gillar verkligen dessa böcker... mycket är som med de flesta av böcker i detta ämne (självmedvetenhet) självklarheter som jag behöver påminnas om då och då... men det finns också en hel del som får mig att tänka till lite extra.

.

Att jag snöade in på Osho från början berodde på att jag av en slump sprang på en av hans lärljungar när jag var i Indien första gången... och eftersom jag ju är en nyfiken kille så kunde jag ju bara inte låta bli att haka på när en "guru" samlade ett gäng mer eller mindre "galna" ryssar och höll samlingar varje morgon... det var en slags möte där vem som helst kunde fråga vad som helst... och som den här gurusnubben svarade på... och det var ganska roligt att sitta där och lyssna... jag gillade det... och att jag alltid gick därifrån lycklig med ett stort leende på mina läppar fick mig att komma tillbaka dagen efter... mina polare trodde att jag höll på att fastna i en sekt och var lite oroliga för mig... de fattade nog inte alls vad det var jag höll på med och trodde att jag höll på att bli galen... eller okej då... lite galnare än vad jag redan var.

.

Jag tycker nog att man ska vara lite skeptisk till skumma sekter och flippade upplevelser... men inte så till den milda grad att man inte vågar prova på lite av varje... livet är ju fyllt av spännnande möten med andra människor och alla möjliga och omöjliga sätt att se på tillvaron... vad som är rätt eller fel kan vara svårt att säga... kanske finns det inget som är rätt eller fel... sanningen ligger kanske i att sanningen i sig själv hela tiden är i förändring... vad som är rätt idag kan vara väldigt fel i morgon.

.

"Gör så många misstag som möjligt,

... gör ingen lycklig.

.

Det är lätt att tro att jag skulle bli lycklig om det trillade in en massa stålar helt plötsligt... allra helst eftersom jag hela tiden omges av det budskapet... Svenska Spel och alla dess kumpaner och konkurenter tävlar ju om att få mig att satsa mina pengar på diverse olika spel av alla de slag... de verkar inte fatta att jag inte går på deras försök... för t.o.m. jag fattar ju att det är spelbolagen själva som vinner alla pengarna... man skulle kunna säga att spelbolagen har en helt annan uppgift... nämligen att omfördela våra pengar... 70% till sig själva och några få riktigt stora miljonvinster till några få utvalda... 

.

Men vid en närmare eftertanke verkar det som att vinna mycket pengar är lite som att kissa på sig... ni vet... först så blir det varmt men sen så blir det kallt... för påfallande många av dem som vunnit osannolikt mycket pengar hittar man några få år senare i ett reportage i blaskan... där berättas det om den ena historien värre än den andra... alltid på samma tema... pengarna är slut och de som vann är olyckligare än någonsin... inget som jag kan läsa om i reklamen som spelbolagen överöser mig med... nä där lever fortfarande myten... ni vet den där gamla vanliga... om lyckan i snabba cash.

... igen.

.

Jag kan inte hålla mig borta från mitt jobb... och idag så har jag tagit mig till Ljungby för ett stormöte om hur vi håller våra tider... en av sakerna vi anstränger oss för på VågaVa kan tyckas vara självklar för de flesta människor... nämligen komma i tid och sluta i tid... men hos oss är det tyvärr ett ständigt återkommande problem... hur konstigt det än kan låta.

.

Att folk kommer och går lite som de vill skapar snabbt en ganska dålig stämmning... "är inte han/hon här i tid så skiter jag också i det"... ja ni förstår... och om vi vill skapa någonting så behöver vi ta tag i detta problem... vi har världens bästa jobb och det ska vi vara rädda om... fixar inte vi att komma i tid och sluta i tid så är jag övertygad om att vi gräver vår egen grav... och det är inte vidare schysst mot den enskilda individen heller... för vem fan vill någonsin anställa någon som inte kan sköta sina tider?

.

... för vårt handbollslag.

.

Heja, heja friskt humör... nu gäller det... vi slår ur underläge mot ett Frankrike som är ett himla bra handbollslag... det räcker liksom inte att spela bra... vi behöver nog fan spela bättre än bra för att ha en chans... jag håller alla tummar jag har för att få uppleva ännu ett mirakel.

.

... OS.

.

Jaha... idag är det sista dagen på OS... och eftersom jag ju är en kille som gillar idrott så har min TV stått på hela dagarna nu ett tag... det brukar den väl i.o.f.s. ändå göra när jag är hemma... mest som ett slags sällskap i bakgrunden när jag gör andra grejer... som typ sitta framför min dator... men idrott på TV och då i synnerhet OS är lite speciellt... då ser jag på sporter som jag knappt hört talas om innan... Triaton hade jag aldrig sett tidigare och det var ju hur spännande som helst... lerduveskytte hade jag sett på ett tidigare OS där vi svenskar hade stora framgångar (jag kommer inte riktigt ihåg vem,vad eller hur)... och hästhoppning var väl inte helt nytt för mig men jag har nog aldrig tyckt var lika spännande som denna gången... ja kort sagt... när det gäller tävlingar så verkar det inte vara så himla viktigt vad man tävlar i... huvudsaken är att det är en tävling.

.

... och satelliter.

.

Fick höra av min dotter att det skulle vara en massa stjärnfall på himlavalvet i dag (natt)... så jag satte mig i en av mina trädgårdstolar som går att fälla ner till liggande i min trädgård... och det var en mycket intressant upplevelse... fick se ett gäng stjärnfall och önskade mig lite saker som jag håller för mig själv eftersom jag är lite vidskeplig när det gäller önskningar... och med vidskeplig så menar jag att man måste hålla sina egna önskningar hemliga för alla utom en själv... stjärnfall är häftiga och det var skönt att sitta ensam ute i min trädgård mitt i natten.

.

.

När jag låg där i min trädgårdstol och tittade upp i himlen så fick jag inte bara se en massa... eller åtminstonde några stycken stjärnfall... nä... jag fick även syn på rätt många sateliter som flyger fram över natthimlen... och en oändlig mängd av riktiga stjärnor... det var så stjärnklart att det var lite svårt att se stjärnbilderna för att det var för många stjärnor på himlen.

.

En annan sak som var häftigt när jag satt där ute mitt i natten var ljuden... först så var det knäpptyst men efter ett litet tag så hörde jag skogens ljud mitt i natten... först några djur och som avslutning så fick jag höra ljudet av när vinden drog genom en annars helt vindstilla natt... det var mäktigt.

... igen.

.

Zappade över från OS till TV4 Sport och kollade in Zlatans debut i PSG... och jag blev inte vidare förvånad över att han ännu en gång levererade... PSG låg under med 2-0 innan Zlatan gjorde två mål och fixade oavgjort åt sin nya klubb... är han grym eller är han grym?

.

... med semester.

.

Eller så är det kanske som så att jag fixar att ha semester lite för bra... jag blir nästan lite rastlös av att jag inte gör en massa prylar hela tiden... visserligen så lyckades jag med att städa upp lite här hemma igår men frånsett den handlingen så har jag inte gjort alltför många knop... jag gör i stort sett ingenting... ligger i TV-soffan och kollar på OS hela dagarna och kvällarna... och får tvinga iväg mig bara för att ta mig till affären... jag tänker åka in till stan idag för att handla lite och tänkte samtidigt ta en liten sväng ner till Tylösand... försöka med att lägga mig ner på en filt och lyssna på ett sommarprogram på min iPhone... och det är minsann inte så enkelt som det kan låta... men om det är någonstans jag kan slappna av så är det vid havet nere på Tylösand.

.

.

Jag trodde att jag skulle vara bättre på att göra ingenting än vad jag faktiskt är... men att göra ingenting är betydligt svårare än vad jag trodde... vad det beror på vet jag inte riktigt men att det beror på någonting fattar jag... ingenting sker utan att det finns en förklaring... inte ens... ingenting.

.

Men en sak står i alla fall helt klart för mig... och det är att jag har svårt för det här med semester... hur gör man?

... riktigt bra.

.

Visserligen så är "bra" inte en känsla och kanske skulle jag skriva att jag känner mig rätt nöjd med mig själv... för det gör jag... nu kan jag sätta mig ner framför TV:n och kolla in handbollen om en liten stund... med ett gott samvete... eftersom jag ju gjort alla de där grejerna som jag tagit ett beslut på att göra... och när ett beslut följs av en handligt så brukar ju resultatet inte låta vänta på sig... mitt hus är en liten smula mer städat än vad det var i morse... och det känns... skönt.

.

.

Om en knapp halvtimme så är det semifinal för våra svenska handbollskillar... och det ska bli spännande att se om de kan ladda om efter urladdningen mot Danmark härom dan... idrott är himla spännande tycker jag... och nu när jag gjort allt som jag ville få gjort så ska jag ägna 100% åt att (förhoppningsvis) njuta av spänningen.

.

Det är viktigt att belöna sig själv när man har varit duktig tycker jag.

... när jag vill vara flitig.

.

Det finns en vardag även på semestern... en vardag som jag snart inte kan blunda för längre... och idag så har jag tagit ett beslut om att starta min dammsugare... slänga in ett helt gäng kläder i tvättmaskinen och ta mig an disken som står på diskbänken... vädret är som gjort för dessa aktiviteter och egentligen så borde jag redan ha gjort en hel del... men nä... jag är en kille som lider av lättja.

.

Min städning rullar liksom lätt in i de gamla hjulspåren... d.v.s. sen... imorgon... och ska bara.

.

Jag vet hur bra jag mår av att ha det städat runt omkring mig i mitt hem... likförbannat så är det så himla svårt för mig att få tummarna ur och sätta igång... istället så hamnar jag här framför datorn och FB... helst sinnesjukt och egentligen bara jobbigt... jag blir ju bara frustrerad och superstressad av att inte göra det jag borde ha gjort för länge sedan... typ mina vardagsprylar.

.

Det brukar hjälpa att skriva om det här...  

... har sina fördelar.

.

De senaste dagarna så har jag ju funderat lite över det här med att bli äldre... eller att helt plötsligt inse att man börjar närma sig ålders höst... och det låter ju helt fruktansvärt... men... det finns faktiskt ett men... för man måste ju även betrakta fördelarna med att bli äldre... som att allting inte är så himla viktigt längre... eller att man har fått ett litet frikort att vara lite barnsligare än bara för något år sedan... det är liksom helt okej för en lite äldre herre som mig att flyga drake på stranden... inte bara okej utan nästan lite småcharmigt på ett rätt trevligt sätt.

.

.

Och även om jag nu inte är jättegammal egentligen (jag har ju tänkt att leva tills jag fyller 100 år) så är det ganska skönt att kunna slappna av en smula... att inte ta allt så himla allvarligt... utan ha kommit till insikt om att det kanske är helt andra saker som är viktiga på riktigt i mitt liv än vad jag trott tidigare... idag så har jag förmågan att kunna njuta av en promenad på stranden på ett helt annat sätt än tidigare... kanske är det för att jag inte har något annat val... men... jag börjar faktiskt förstå att det riktigt vackra hos människorna sitter på insidan... och när jag fattar det så syns det på utsidan.

... kan betyda mycket.

.

Nostalgi kan vara att ta en liten sväng ner till stranden där jag tillbringat stora delar av denna sommaren... och idag ser ut att vara ett alldeles ypperligt tillfälle att tillbringa några timmar på Tylösand... visserligen så är det en helt annan sak att hänga på stranden ensam om jag jämför med hur det var för en vecka sedan då vi ju jobbade där... men att känna lite "sommarfeeling" är ju aldrig helt fel.

.

.

Jag har fortfarande inte riktigt landat i det här med att ha semester... att göra ingenting är svårare än vad jag kunde tro... ingenting blir ofta någonting ändå... och eftersom jag ju nu ändå har gått omkring och känt mig en liten smula melankolisk i några dagar så kan det ju passa bra att bejaka denna sida i mig och ägna mig lite åt nostalgi... jag är himla bra på att se saker och ting från den ljusa sidan... och faktiskt så välkomnar jag min melankoliska sida... det är ju riktigt skönt att vara lite ledsen också... och tror jag behöver känna mig en liten smula låg och tänker göra mitt bästa för att njuta av det... vid havet på Tylösand.

.

Det värsta som kan hända är väl att jag glömmer bort att känna mig låg... men det får jag väl stå ut med.

... ögon-doktorn.

.

Det är inga större fel på mina ögon... på sjukhuset så kunde vi konstatera att min hornhinna hade läkt sig... och jag såg omedelbums att ögon-doktorn var väldigt vacker... vilket kanske gjorde sitt när hon frågade mig om mina linsvanor... att jag har i mina linser för länge... att jag inte tar ut dem på nätterna... helt enkelt att jag inte riktigt sköter mig som jag ska göra... allt detta berättade jag för henne... för inte kunde jag väl ljuga för min ögon-doktor... och eftersom jag inte ljuger så kommer jag ju också att få rätt hjälp.

.

Jag kommer ihåg förr i tiden när jag var på soc. och ville ha hjälp... då brukade jag berätta den historia för dem som jag trodde att de ville höra... att berätta sanningen fanns liksom inte på kartan... och då kanske det inte var så lätt för dem att hjälpa mig... eftersom de ju trodde att de hjälpte den killen som jag berättade om i min historia... vilket inte alls var samma kille som jag själv.

.

.

Det sägs att sanningen ska göra oss fria... och jag tror på det... visserligen så kanske det kortsiktigt blir lite billigare att ha i linserna dubbelt så länge... men på lång sikt så riskerar jag att förstöra mina ögon på riktigt... än så länge har jag "bara" lite dålig syn som går att rätta till genom att stoppa in linser i mina ögon... och det felet kan jag ju leva med... så visst... jag tänker göra mitt allra bästa för att göra som hon sa den vackra ögon-doktorn... för trots allt så är det hon som är experten på det här med ögonen... jag är bra på helt andra saker... och gör nog bäst i att följa hennes råd... för det är ju rätt schysst att kunna se ordentligt.

... ska kolla på mina ögon idag.

.

Jag var ju hos min optiker för ett litet tag sedan och där konstaterades det att jag hade en skada på hornhinnan... och det är väl inte utan att jag är en liten smula nervös för att åka till doktorn... gillar ju inte direkt när någon pillar i mina ögon... det är känsligt... inte lika intimt som tandläkaren men känsligt.

.

.

Jag hoppas på att ögon-doktorn ska fixa till mitt öga så att jag snart kan sätta in mina linser igen... jag gillar inte glasögon... och det är inte av fåfänga utan mer en praktisk pryl... med glasögon så får jag ett slags "tunnelseende" som stör mig... det känns lite som om min värld blir lite trängre... och så vill jag inte ha det... nä jag är ju en kille som vill ha vidvinkelperspektiv på mitt liv... ni vet... öppet sinnelag och allt det där.

... ska det finnas en kruka full av guld.

.

Kanske ligger det lite i detta påstående... inte så att jag tror att det finns en kruka med guld vid regnbågens slut... men rent symoliskt så är jag tilltalad av detta påstående... lite av ett "efter regn kommer sol"... vilket väl i.o.f.s. egentligen ju är precis vad en regnbåge visar oss... och symboliskt i våra liv så är det väl ofta som så att det är efter att vi tagit oss igenom en riktigt fet kris som vi växer som mest... ni vet det där tillfället när vi liksom vaknar upp och träder in i livet igen... både ser och känner att det trots allt finns hopp om en fortsättning även efter en kris... och det är väl i dessa lägen som hela livet är som en kruka fylld av guld... fyllt av möjligheter.

.

.

I vilket fall som helst så hoppas jag fortfarande att det blir några soliga sommardagar på min semester... och jag känner stort hopp om just detta... också... för jag känner faktiskt stort hopp om det mesta om jag ska vara riktigt ärlig... visserligen så har jag känt mig en liten smula mellankolisk i några dagar nu... men som sagt... efter regn kommer sol... och det är skönt att veta.

... känsla.

.

Satt i min bil igår och lyssnade på programmet sommar på SR-play... jag bara älskar min IPhone som ger mig denna möjlighet... och för andra gången i rad så spelades det massor av låtar från tiden då jag själv var en aningslös ung kille med massor av spring i mina ben... och en känsla av djup sorg kom över mig... jag brukar förvisso alltid bli en liten smula mellankonisk den här tiden på året så jag blev väl inte så förvånad... det är någonting med att sommaren går mot sitt slut... jag blir liksom ledsen varje år som det sker.

.

Men sorgen jag kände var djupare... det var inte bara det där "vanliga" att sommaren närmar sig sitt slut... nej... det var mer en känsla av att det gått en himla massa år sedan jag var ung... en sorts insikt om att även jag (hur konstigt det ni än kan låta) börjar bli äldre... och då inte bara lite äldre utan ta mig fan snart riktigt gammal... det börjar närma sig slutet på sommaren i mitt liv... jag är på väg mot ålders höst... hua hua.

.

.

Visst kan jag sakna tider som gått... och när jag lyssnar på låtar från den tiden då livet var gränslöst och inte hade något slut så blir det så uppenbart... jag har blivit klokare på både gott och ont... det finns begränsningar och många erfarenheter hade jag kanske velat vara utan... bara för att få lov att göra samma misstag en gång till... för även om jag kan ångra mycket som jag ställt till med under mitt liv så ångrar jag inte mitt liv... jag är i grunden ingen elak människa och paradoxalt nog så kanske det är först nu när jag närmar mig ålders höst som jag äntligen börjar förstå i mitt hjärta att jag duger precis som den jag är... att jag faktiskt är en shysst kille... med massor av tillgångar och en hel hög med defekter som gör att jag inte alltid uppträder som jag kanske borde gjort... och att det är helt okej... jag är bara mänsklig.

.

Men visst vill jag vara en liten smula aningslös och våga drömma mina drömmar fortfarande... för jag har ju fortfarande drömmar... en av dem är att någon gång träffa en livskamrat... ja jävlar... så är det... det kändes konstigt att skriva det för oftast så förnekar jag att så skulle vara fallet... kanske för att jag trivs lite för bra i mitt eget sällskap... kanske kunde jag i går känna hur drömmen om tvåsamhet börjar blekna bort lite grann... och det är ju faktiskt ganska sorgligt.

... i Halmstad.

.

Kanske förväntade jag mig att någonting hade trillat ner i vår lokal när jag kom till jobbet i morse... men nä... ett jordskalv i Sverige är inte någonting att vara så rädd för... och när jag snackar med mina kolleger så är det ingen av dem som vaknat klockan 5 i morse... däremot så hade en av dem blivit väckt av sin sambo... tittat på henne och sedan vänt sig om för att somna om... värre än så blev det liksom inte... naturkatastroferna i Sverige är inte av samma dignitet som på andra ställe i världen... och det ska vi vara jävligt tacksamma för.

.

.

Nu har väl inte ett jordskalv så himla mycket med miljöförstöring att göra... men det tror jag däremot att vårt väder har... blir det någon grad varmare på vår planet så får det ju helt sinnessjukt stora konsekvenser... översvämmningar... stormar... och det dröjer nog inte så länge förrän vi i det lilla landet Sverige kommer att inse att det gäller även i vårt lilla land... att det inte längre är någonting som bara händer långt, långt bort någon annanstans... och lite cyniskt så kanske jag måste erkänna att vi kanske behöver en ordentlig "knäpp på näsan" innan vi fattar hur allvarligt det egentligen är... vi människor håller faktiskt på att sabba planeten vi lever på... hur galet den än kan låta.

 

... och hälsar på.

.

Trots att jag nu tänkte ta lite semester så kände jag att jag var tvungen att börja den med att... jobba... eller jobba och jobba... det är väl lite smågrejer som behöver fixas innan jag känner att jag har gjort vad jag ska göra innan jag kan slappna av... jag vill gärna kalla det för att jag tar en liten smula ansvar.

.

 

.

Det känns alltid lite sorgligt för mig när vi är klara med vårt VågaVa go beach-projekt... kanske beror det på att jag kan känna att sommaren lider mot sitt slut... eller så är det bara av gammal vana... även om jag nog trots allt mest tror att det beror på att jag helt omedvetet hamnat i en årlig process... där jag ganska länge ser fram emot sommaren... hänger på stranden i några veckor... och konstaterar att sommaren är väldigt kort.

.

I vintras så åkte jag en månad till Indien och upplevde lite sommar... och om allt går som jag vill så kommer jag även detta år att uppleva en sommarmånad i vinter... denna gång i Afrika... och det är väl en av de största fördelarna med att jorden har krymt och man kan ta sig överallt på några få timmar... att man kan välja att ha sommar lite när man vill... för sommar... det gillar jag.

... är också ett val för mig.

.

Det första jag la märke till när jag började min semester var hur lätt jag har för att isolera mig... och eftersom jag ju är och för alltid kommer att förbli en tvättäkta beroende så är jag inte så förvånad... min sjukdom (beroendet) vill ju att jag ska ta avstånd från all form av mänsklig kontakt... tycka synd om mig själv och konstatera att alla människor i hela världen är idioter.

.

Jag trivs att vara ensam hemma i Brännebassalt... och jag är samtidigt oerhört tacksam över att jag har en gemenskap utanför mitt jobb att ta del av... nu är det visserligen rätt många på just mitt jobb som tillhör samma gemenskap men det spelar ingen roll... huvudsaken är att jag varenda dag i mitt liv har en livlina att ta tag i... en livlina där jag träffar vänner och kan bryta mig ur min egen självpåtagna isolering... för om jag inte träffar andra människor så flyttar jag in på samma plats som min sjukdom bor... nämligen mellan mina egna öron... och det funkar ett litet tag... men i förlängningen är det ohållbart.

.

.

Eftersom jag har ett jobb där jag träffar massor av människor hela tiden kan det vara ganska skönt att komma hem till ett lungt och tyst Brännebassalt... koppla av och ladda batterierna... och jag trivs ypperligt i mitt eget sällskap... en litet tid... men börjar jag isolera mig så blir jag ganska snabbt lite folkskygg... jag behöver alltså både träffa människor och vara ensam... i en lagom balans.

.

Att ha semester och vara en ogift snart 55-årig snubbe långt ute på landet som i princip är gift med sitt jobb kräver lite planering... en viktig del i den planeringen är att inse att jag behöver träffa andra människor... och här hade det nog uppstått ett problem för mig om jag inte haft mina NA-möte att gå till... för jag är liksom inte killen som helt plötsligt står utanför din ytterdörr... och jag ringer inte heller upp dig för att bara snacka lite skit... nä de gånger jag kommer och hälsar på eller ringer upp det är när vi har bestämt någonting speciellt... som typ åka på semester... gå på fotboll... eller som idag... åka till ett Distriktsmöte i Växjö.

.

Jag är alltså inte killen som ringer mina vänner och frågar om de har lust att leka med mig... och kanske är det någonting som jag borde ändra på och faktiskt ägna min semester åt... tanken svindlar.

... låter lite skrämmande.

.

Så har jag då semester... igen... och jag har ingen som helst aning om vad jag ska göra på min semester... eller nja... lite vet jag väl... som t.ex. att jag ska jobba på måndag, vara hos ögondoktorn på onsdag morgon och att jag ska på ett NA-konvent 24-26 augusti... annars så är det helt tomt... och jag får fan nästan ångest bara av tanken på att inte ha en helt uppbokad agenda... vad gör man när man är ledig?

.

... på Tylösand för i år.

.

Ja idag så är det dax för avslutningen på vårt årliga sommarprojekt "VågaVa go beach"... och det känns så klart lite vemodigt... visserligen så ska vi vara fett stolta över att vi ännu ett år har fixat att vara på stranden i fem veckor... och att detta projekt är fullständigt genialt på många sätt och vis... ta bara det här med min yoga... det finns inte på kartan att jag skulle ha klara av 25 pass på fem veckor någon annanstans... det hade garanterat dykt upp en hel rad av ska bara... imorgon... och sen... för så funkar det ju resan av året... jag gör mitt bästa för att få in ett yogapass i veckan klockan 10.00 på tisdagar... och kommer jag iväg på ett av fyra en månad så är det bra... men när vi är på stranden i alla väder så finns inte ska bara... imorgon... och sen... på stranden finns bara... här & nu.

.

.

Jag är jättestolt över mig själv för att jag lyckats att hålla på mina rutiner... och väldigt glad över att ha vänner och kollegor som också tagit sitt ansvar... för ensam hade jag aldrig fixat det... det är en av de verkliga styrkorna i vårt projekt... hur det får oss att växa TILLSAMMANS.

.

Och jag är mer än tacksam över alla mina yogalärare som ställt upp denna sommaren... inte en enda dag har jag varit ensam på yogan... alla dagar i alla väder har det kommit ner fina människor som praktiserat yoga tillsammans med mig... det värmer ska ni veta... och jag tackar er ALLA... ingen nämd ingen glömd.

... överallt.

.

Ett resultat av att tillbringa några veckor på stranden är att man har sand överallt... och när jag skriver överallt... då menar jag verkligen överallt... inte bara i bilen... håret... soffan... sängen... byxorna... mellan skinkorna... eller vad jag nu kan komma på... jag har sand precis överallt... under, över och mittemellan.

.

.

Kort sagt... det känns sommrigt precis... överallt.

... på stranden.

.

Vi är framme vid slutet på vårt projekt... VågaVa go beach 2012... och precis som vanligt så känns det både bra och sorgligt... bra för att vi ännu en gång har levererat vad vi lovat... och lite sorgligt för att det tar slut för det är ju trots allt ett helt underbart projekt... jag mår som en prins av att tillbringa fem veckor på Tylösand varje sommar.

.

.

Det händer grejer med oss när vi roddar ihop fem veckor på stranden i alla väder... allra helt de dagarna då det har tagit emot att åka ut till Tylösand... men efter att ha vi slagit upp vårt parasoll så har vi inte ångrat en enda dag på stranden... visst det har kommit några droppar regn lite då och då... även om det verkar ha regnat betydligt mindre på Tylösand än i övriga landet... vi har haft några fantastiska veckor precis som vanligt... några dagar har vi fått göra om parasollet till ett vindskydd vilket har fungerat alldeles utmärkt... ja kort sagt så har vi visat på ett praktiskt sätt att det funkar alldeles utmärkt att leva i lösningen istället för problemet.

.

Jag tänker njuta allt vad jag orkar av våra sista dagar på stranden... och jag får väl påminna om att det blir yoga klockan 10.30 för de som vill vara med... ta chansen... ni kommer inte att ångra er.

... hette det när jag var liten.

.

Jag var en kille som hade många "myror i mina brallor" när jag var liten... eller någon kanske valde att kalla det för "spring i benen"... nu för tiden så har samhället bytt ut de benämningarna mot olika bokstavskombinationer... t.ex. ADHD... och gjort mina "myror i brallan" till en sjukdom... och jag personligen kan bli lite rädd när jag tänker på det... nog för att jag mycket väl kan förstå att det finns en och annan som verkligen är i behov av att medicinera... men är det verkligen nödvändigt att medicinera så många... när betecknas man som sjuk?

.

Jag är lite rädd för att vi gör alltför många människor "sjuka" på ett eller annat sätt... och kanske är jag lite misstänksam mot läkemedelindustrin som tjänar VÄLDIGT mycket pengar på diagnoserna... och då slår det mig att det inte finns några som helst vetenskapliga belägg för dessa diagnoser... är jag bara en paranoid kille som funderar över detta?

.

Ja det var lite av det som jag funderar över denna morgon... bara det faktumet att det finns (jag kan ha fel här) 15 olika sätt att diagonisera ADHD... och att inte finns några vetanskapliga belägg som stödjer dem kan skrämma mig en liten smula... fast mest rädd blir jag nog allt för at vi håller på att forma en "normal" människomall där snart ingen passar in... vi är snart sjuka allihop.

.

Kanske av en dödlig sjukdom som kallas för... livet.

.