PETERS BLOGG

... nu kommer vi.

.

Idag är det då första dagen på "VågaVa go beach" för detta året... och det känns skönt att äntligen komma igång med detta minst sagt intressanta projekt... och det ser ju i alla fall ut att vara uppehåll och kanske t.o.m. lite sol när vi åker ner till Tylösand och startar upp... och om några timmar så ska jag då hålla ett yoga-pass på stranden... skulle ljuga om jag sa att jag såg fram emot det... men jag kommer ändå att fixa det eftersom jag känner ett visst ansvar... har man lovat något så är det ju rätt bra om man håller det tycker jag... det handlar om tillit... jag har sagt att det ska vara yoga på stranden även detta år... så jag kommer inte undan... och det känns bra... för jag vet redan på förhand hur bra jag kommer att må av att köra yoga i några veckor... har ni lust att haka på så är det bara att komma ner till stranden på Tylösand strax efter 10 på vardagsmorgnarna i fem veckor framåt.

.

... en söndag.

.

Tro det eller ej men vi är på väg till Ullared en söndag... och tro mig när jag skriver att det ska bli en intressant upplevelse... vet väl inte direkt vad som väntar oss mer än att jag misstänker att vi inte direkt kommer att vara ensamma där... någonting säger mig att det är semestertider och att Ullared har blivit ett ganska populärt turistmål för väldigt många... och det är onekligen lite skoj att vara bland alla dessa människor... det finns massor att studera ur en rent mänsklig aspekt... vissa är ju väldigt proffsiga och senast jag var där så lärde jag mig att man under inga omständigheter kan ta en tom vagn bara för att den står tom någonstans... har man väl hämtat ut en vagn så räknas den som privat... med ett eget nummer och allt... reaktionen när jag inte fattade detta var nästan skrämmande... trodde ett tag att jag skulle få stryk när jag råkade ta den vagnen som stod närmast istället för att hämta en egen på kundvagnsparkeringen... undrar vad jag kommer att lära mig idag när det gäller "köp och etikettsregler".

.

... tar över mitt liv.

.

Jag känner mig faktiskt lite misslyckad efter att misslyckats totalt med mitt senaste "sluta röka projekt"... helst just nu när jag inte längre med all min vilja i världen kan rättfärdiga mitt rökande som "gott" eller på något annat sätt behagligt... visst vill jag njuta av den där morgonciggen... men det funkar knappt längre... den ger mig faktiskt mest bara mersmak och jag känner en fruktansvärd tomhetskänsla av att jag inte har fått nog... snacka om att en är för mycket och tusen inte nog... jag ser ingen anledning att skamma mig själv för mitt rökande... känner helt ärligt nog mest bara sorg över att ciggen inte funkar som jag vill... men jag är imponerad över hur jag trots detta klarar av att romantisera kring mitt rökande... för varje gång jag tänder en cigg så tror jag att det ska bli annorlunda... att just denna cigg ska smaka mumma... och jag tar nya beslut... bara en cigg till... imorgon ska jag sluta... sen om en stund... ska bara... 

.

... är intressant.

.

Nu närmar det sig... VågaVa go beach 2014... och precis som vanligt så ökar mitt väderintresse markant... kollar in prognoserna flera gånger varje dag... detta trots att jag av erfarenhet vet att det (vädret) blir som det blir oavsett... vilket jag måste acceptera eftersom vi kommer att hänga på stranden oavsett vilket väder det är... visst jag behöver förbereda mig och som det ser ut just nu ta med mig både varmare kläder och någonting som skyddar mot regn... men det hör ju till... för även om det alltid är lite mer sol på Tylösand än i Halmstad så kan vädret växla snabbt... sol, moln, regnskurar och allt däremellan... en sak är i alla fall helt klar... och det är att jag kommer att få uppleva och anpassa mig till vädret på ett mer markant sätt... det är en stor skillnad att sitta inomhus i vår källare i stan jämfört med att hänga utomhus på en strand i några veckor... men... som någon sa... det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder.

.

... blir bara bättre och bättre.

.

Eftersom jag bestämt mig för att stanna hemma även denna dagen så passade jag på att fixa lite med vår nya hemsida... vagava.nu... och jag måste få lov att säga att jag är väldigt nöjd mer resultatet... visst finns det fortfarande en hel del nytt för mig att lära innan jag har full koll (om någon nu någonsin har full koll på någonting) men än så länge går det över förväntan... jag får bara passa mig för att överarbeta den som jag gjorde med vår första hemsida... herregud... att gå in på den var nästan som att ta en hallucinogen drog... jag snöade in något så in till milda grad på olika effekter och annat spektakel att man knappt kunde läsa vad det stod på sidan... idag försöker jag efter bästa förmåga göra precis tvärtom... enkelheten är nyckeln.

.

... kan ju vara bra.

.

Att vara envis kan vara en bra egenskap eftersom det kan få mig att stå kvar det där lilla extra vid ett beslut jag fattat... som t.ex. att förbli drogfri oavsett vad som händer... eller att gå till jobbet fast jag inte känner för det... men all envishet är inte av godo... och definitivt inte den envisa förkylningen som jag dras med... och att jag envist fortsätter att gå till jobbet fast jag är fyrkyld börjar ta ut sin rätt nu... jag blir direkt livsfarlig i trafiken när min kropp skriker av trötthet när jag sätter mig i bilen... i två dagar har jag haft stora problem att hålla mig vaken när jag kört hem... så idag tog jag det drastiska beslutet om att lyssna på min kropp och stanna hemma för att kurera min förkylning och samla lite kraft innan nästa veckas uppgift startar... vårt stora sommarprojekt VågaVa go beach på Tylösand.

.

... är en skön känsla.

.

Det händer att jag "glömmer bort" min tacksamhet och tar mitt eget liv för givet... någonting som jag själv kan bli en liten smula förvånad över när jag tänker efter på hur mycket jag egentligen har att vara tacksam över... och då menar jag inte bara de grundläggande grejerna som att ha tak över huvudet... mat i kylskåpet och allt det där som jag tar för givet i mitt liv nu för tiden... jag har ju så mycket mer i mitt liv just nu... en relation som funkar... ett fantastiskt jobb som jag trivs med... och när jag tänker vidare på allt som jag kan känna tacksamhet över så blir listan lång... mycket lång... och jag funderar en liten smula till... om varför jag har ett så fantastiskt liv och så mycket att vara tacksam över... och svaret är enkelt... min drogfrihet... för den är grunden som jag byggt mitt liv på... föga kunde jag väl ana hur bra allt skulle bli när jag valde bort drogerna för en massa år sedan... mycket bättre än vad jag någonsin vågat drömma om... mycket, mycket bättre.

.

... fotboll och ännu mera fotboll.

.

VM är en underbar tid för alla oss som älskar fotboll... match efter match bjuds vi på dramatik och underbar underhållning på absulut högsta nivå... vi räknar poäng och kollar itabellerna... spekulerar om vilka som ska gå vidare... hittar våra favoriter både bland lag och enskilda spelare... hoppar upp och ner i våra TV-soffor... slits mellan förtvivlan och jubel och våra känslor bubblar över... jag sitter förvisso inte klistrad framför varje match men jag njuter i fulla drag när jag på bästa sändningstid (då menar jag inte nattmatcherna) kan slå på TV:n och förundras över vilken underbar sport fotboll ändå är.

.

... mellan mina öron.

.

Så var vi där igen då... sittandes framför min blogg utan att ha en aning om vad jag ska skriva om idag... att vi är förkylda i Brännebassalt känns inte längre aktuellt... bara tröttsamt om jag ska vara ärlig... det tomma ekot i mitt huvud känns möjligtvis lite mer påtagligt... kanske skulle jag ta och skriva om vår myggfångare... för tro det eller ej... att kunna sitta på trappan en fuktig morgon som idag utan att bli uppäten är inget annat än ett mirakel... vi verkar ha köpt en helt fantastisk maskin... en maskin som gör det möjligt att vara utomhus här ute i knottlandet även på sommaren... det är knappt jag fattar att det är sant... det skulle visserligen ta upp till fyra veckor innan vi märkte av resultatet men... peppar, peppar... redan efter en vecka har knotten minskat... radikalt.

.

.

Rackarns förkylning att ta på krafterna... Är det verkligen som de säger att en förkyld man är en man som upplever en nära döden upplevelse... Är är jag bara lite klen?

.

.

Annars så är det himla fint här ute i det gamla torpet där vi firar midsommar... Ingen el och lite som förr i tiden... Skönt.

... och ont i halsen.

.

Blir lika förvånad varje gång... Sjuk... jag... nänänä... men idag så har jag lite ont i halsen... näsan rinner och jag inser att jag åkt på en förkylning... fast är man egentligen riktigt sjuk när man är förkyld är någonting som jag grunnar på... det känns liksom lite B... det är ju inte så att jag skakar i feberfrossa och ligger i min säng och huttrar... har ju bara lite ont i halsen och snuva... kanske känner jag mig lite matt men det är ju inte hela världen... däremot var det himla skoj att trots min förkylning ha en heldag på Liseberg med min dotter och hennes kille igår... vi åkte alla hemskheterna och jag måste få lov att säga att den nya attrektionen Helix var någonting alldeles extra... fem VågaVa-gubbar av fem möjliga... åker ni till Liseberg så missa inte denna upplevelse.

.

.

 

... står på schemat idag.

.

Idag så åker vi till Liseberg med min yngsta dotter och hennes pojkvän... någonting som vi bestämde för flera månader sedan... och så är det ju... att leva drogfritt innebär ju också att det går att bestämma saker för att sedan förverkliga dem... någonting som jag kanske tar för givet idag men som verkligen inte var en självklarhet när jag använde droger... på den tiden kunde jag planera så det stod härliga till... men... det hände för det mesta någonting som gjorde att alla dessa planer föll om intet... att det var drogerna som gjorde att det blev så hade jag ingen aning om på den tiden... jag trodde nog mest att det var livet som jävlades med mig... idag vet jag bättre.

.

... med steg 12.

.

Efter lite drygt 16 år så är jag då äntligen lyckats dra mig igenom och skrivit i alla våra 12 steg... det tog förvisso kanske alldeles för lång tid... men det är som det är med det... jag är nu klar för att börja om och skriva ännu en runda i stegen... för så blir det... jag tog tidigt i min drogfrihet ett beslut om att ge dessa 12 steg en chans... och idag är det alltså dax för mig att göra en utvärdering... om det funkat att leva drogfritt och mitt liv blivit bättre av att arbeta i dessa 12 steg... kort sagt är 12-stegsprogrammet någonting för mig?

.

Och det är med en sann övertygelse som jag kan svara ett rungande JA på den frågan... jag tvivlar inte längre... det fungerar... över all förväntan... mitt liv har helt klart blivit bättre på ALLA områden i mitt liv... jag är inte bara drogfri jag har fått ett liv som överträffar alla mina vildaste drömmar jag någonsin haft.

.

... delegerade.

.

Idag så ska vi träffa chefen för soc. i Halmstad... vi försökte få till ett möte med kommunchefen som delegerade oss vidare... detta möte vill vi ha för att få till stånd ett boende i Halmstad liknande det vi redan har i Ljungby... och tro mig när jag säger att det skulle behövas... boendet i Ljungby funkar hur bra som helst och vi vill ju gärna kunna erbjuda de som vill lägga av med drogerna i Halmstad den möjligheten också... att ha tak över huvudet och en drogfri gemenskap att umgås med är viktiga delar när man vill kliva av... och att kunna erbjuda detta allternativ från dag ett har visat sig mycket värdefullt för den beroende som fortfarande lider... att vi samtidigt kan erbjuda en sysselsättning gör ju inte saken sämre.

.

... och en myggfångare.

.

Nu har vi tagit upp kampen mot knotten... igår så åkte vi iväg och köpte oss en myggfångare... vi hoppas att det ska ge oss vår trappa tillbaka... som det är nu så funkar det knappt att sätta sig och dricka morgonkaffe och så vill vi inte ha det... bor man ute på landet så hade det ju varit skoj att kunna vistas utomhus under den lite varmare årstiden... som det är just nu så är det knotten som tagit över... det går fan inte att vara utomhus.

.

... utan Zlatan.

.

Så var det då igång... VM i fotboll har startat... ännu en gång utan Sveriges medverkan och det är väl inte utan att jag som en sann Zlatanist lider lite av att inte få se honom spela... men, men... jag kommer naturligtvis att kolla på fotboll ändå... och redan i den första matchen som var fylld av dramatik så satt jag och njöt av att se på dessa artisters fantastiska förmåga att hantera en boll... fotboll är sannerligen ett vackert spel.

.

... har väl aldrig varit min starka sida.

.

Det vore en grov överdrift att kalla mig en van fönsterputsare... fönsterna i Bränebassalt är inte direkt välputsade och har väl aldrig så varit... tror nog att det kan gå några år mellan gångerna som de blivit tvättade... men... nu ska det bli ändring på det... efter att ha provat min nyinköpta fönsterputsmanick ser jag fram emot att få putsa våra fönster... testade på ett fönster igår och vipps vad enkelt det kunde vara att tvätta ett fönster... en fantastisk uppfinning... inget kladd... bara att spruta på lite fönsterputs... skrubba till lite med den medföljande grejen och sen dra ett drag med den elektriska fönsterputsmaskinen... inget rinn eftersom den likt en dammsugare suger upp allt vattnet... och som genom trolleri... rena fönster.

.

... har jag väldigt sällan.

.

Det är ju egentligen helt overkligt när jag tänker efter... jag är ju trots allt en narkoman och då är ju drogsug den naturligaste sak i världen... men jag har i stort sett varit befriad från dessa sug i ganska många år nu... och kanske var det därför som jag blev lite förvånad när jag satt på min trappa igår... rökte mig en morgoncigg och kom på mig själv om att fantisera om hur det skulle kännas att röka en joint... kunde riktigt känna hur det kändes... och det tog ett litet tag innan jag fattade att jag hade fått ett drogsug genom att fantisera och romantisera om hur jag drog in röken i mina lungor och kände effekten av haschet.

.

... återkomsten.

.

Nu har vi bokat en resa till Bali... för mig och min älskling så är det lite speciellt eftersom det var där som vi lärde känna varandra för två år sedan... det ska bli så himla skoj att åka ner dit igen... denna gången flyger vi t.o.m. tillsammans och inte i olika plan vilket känns himla bra... och jag kan inte låta bli att förundras över hur fantastiskt livet som drogfri kan bli... bara detta att kunna planera en resa om ett halvår... för att inte tala om att våga släppa in en annan människa i mitt liv... det är stort för mig ska ni veta... och Bali betyder hur mycket som helst för mig eftersom det var där det hände... och att åka tillbaka dit tillsammans två år senare (exakt på dagen) är ju bara hur häftigt som helst.

.

... är verkligen speciellt.

.

Så kom den då till slut... solen... kanske berodde det på alla solhälsningar som vi gjorde nere på stranden... vem vet... i vilket fall som helst så var det himla trevligt att sitta i solen och hänga i solskenet tillsammans med alla dessa fina vänner som jag lärt känna i min drogfrihet... och det är inte utan att det alltid känns en smula vemodigt när konventet tar slut... men trots detta kan det faktiskt vara skönt att få komma hem och ta det lite lugnt efter en intensiv långhelg... nu sitter jag här med en behaglig känsla av att ännu en gång fått uppleva privilegiet av att tillhöra en kärleksfull gemenskap... förvisso en gemenskap med många åsikter och högt i tak... för det ska gudarna veta... det finns många åsikter... vilket väl bara är bra... en sak är vi i alla fall rörande överens om... och det är att det funkar att leva ett drogfritt liv... ja inte bara funkar... att leva drogfritt har för mig visat sig vara nbättre än vad jag någonsin har vågat drömma om... och inte nog med det... resan bara fortsätter... det blir bara bättre och bättre hela tiden.

.

... på konventet.

.

Strålande väder när jag knallade ner till stranden för att hålla i yogan för tredje dagen i rad... och jag blev nästan förvånad över hur bra det blev till slut... men det är nog som jag säger till människorna omkring mig... "Det är när vi gör de där grejerna vi INTE vill göra som det brukar bli himla bra till slut"... och jag är den första att skriva under på det... för jag tror aldrig att jag har haft ett bättre yoga-pass... någonsin... jag är otroligt tacksam att det finns människor som tror på mig och händer med ner till stranden i den tidiga morgonstunden... för utan er hade det inte blivit något yoga-pass.

.

.

Sitter på ett talarmöte som ska handla om relationer... Och det är ju alltid intressant... Det första som poppar upp mellan mina öron är ju såklart relationen mellan mig och min tjej... Och jag är glad över att jag till slut vågat släppa in en annan människa som jag vågat göra idag ... För det är modigt att våga ta chansen ... Och jag är faktiskt värd detta ... Att bli älskad... Och inte minst få lov att älska en annan människa så som jag gör idag... Som jag brukar säga... Jag gillar att vara en lyckligt Lottad människa.

.

.

Helt ärligt så hade jag inte alltför stor lust att gå upp i morse när klockan ringde ... Ta på mig yogakläder och gå ner till stranden... Men precis som vanligt så log jag med hela ansiktet när jag gick därifrån ... Yoga på stranden är magiskt.

.

... igen.

.

Jaha... så var det dax igen... Gullbrannakonventet går av stapeln för jag vet inte vilket år i ordningen och naturligtvis så ska jag vara där... igen... och ännu en gång har jag lovat mig själv att köra ett yoga-pass på stranden klockan 08.00 varje morgon... nu ser det inte direkt så lovande ut på fredagsmorgonen... eller rättare sagt... det ser minst sagt intressant ut rent vädermässigt... omväxlande om man så säger... bli inte förvånade om ni ser ett gäng sittandes under ett paraply på stranden i morgon bitti... och helt ärligt... det kan bli hur shysst som helst... jag kan verkligen rekomendera er att ta med ett paraply och hänga med till stranden tidigt i morgon bitti... det är en upplevelse lite utöver det vanliga.

.

.

 

... vilken hjälte.

.

Kollade på TV igår... det handlade om den magiska sommaren -94 då vi tog brons i fotbolls-vm... och det satt ett gäng sköna gubbar och snackade gamla minnen hemma hos Jonas Thern... lite bilder från matcherna blandat med en hel del intervjuer... och där dök han upp... Klas Ingesson... sittandes i sin rullstol... och snackade om att han hade funnit meningen med livet när han drabbades av cancer... och hur han verkligen fick mig att förstå vad han menade med de "små sakerna" i livet... som att ta till vara på ett möte med en annan människa... att ta sig lite tid för att stanna upp och vara i nuet... inte bara springa på och söka efter någonting "annat" hela tiden... livet pågår här och nu i denna stunden... inte "sen"... själv har jag ett helt fantastiskt liv när jag tar mig tid för att stanna upp och se hur det egentligen ser ut... och då kommert den... det bästa vapnet i min arsenal för fortsatt drogfrihet... känslan av tacksamhet.

.

... är inte skoj.

.

Snackade med en aktiv beroende igår... och det lät precis som vanligt... det händer tydligen ingenting alls på den fronten... samma tugg som när jag själv var en aktiv narkoman... en story om att "sen" när jag åker in på kåken så ska jag sluta knarka... har tröttnat men "ska bara" fixa lite först... och klassikern som jag själv körde med... har inte tagit något idag "bara" druckit några bärs... och som avslutning... har du en hundring att låna mig till cigg?

.

... ta i trä.

.

Vi byggde en liten trälåda sidan om trappan och planterade lite kryddor i helgen som gick... och det är en ren fröjd att sätta sig på trappan nu på morgonen och sniffa lite på de olika örterna... tittar jag åt andra hållet så ser jag fågelholken där den lilla fågelungen tittar ut ur holken... alldeles snart flygklar... redo för att ge sig ut i livet... det är vackert... levande... och jag kan riktigt känna livet runt omkring mig där jag sitter och ser solens första strålar leta sig igenom trädens löv... det är sannerligen gott att leva och vi har det himla bra här ute i skogen... vilken glädje att vakna upp till en ny dag fylld av upplevelser av alla de slag.

.

... och yoga.

.

Vi ska ta en sväng ner till Gullbrannagården idag... för årets sista traditionella konventmöte som alltid går av stapeln där helgen innan allt brakar löst... visserligen så har många av oss i Halmstad tagit ett steg tillbaka detta år och valt att be om hjälp från vänner från andra delar av landet på just detta konventet... men... det är fortfarande ett Halmstadskonvent och jag personligen tror att vår erfarenhet är någonting som vi behöver dela med oss av... det finns massa saker som vi alltid fixat och som kanske tas för givet... t.ex. alla tidigare målade tavlor som vi brukar dekorera scenen med... kanske vill de som gör service ha våran hjälp... eller (hemska tanke) så kanske det blir helt annorlunda i år... vem vet... inte jag i alla fall... men vi har ju lärt oss att kommunicera i tillfrisknandet och är det något man undrar över så kan man ju alltid ställa en fråga.

.