PETERS BLOGG

... fixar vi det mesta.

.

Sitter på tåget på väg till Halmstad för att vara med på ett konventkommitémöte inför Gullbrannakonventet... vi är ju ett gäng som roddar ihop ett konvent första helgen i Juni... och visst är det fantastiskt vad vi kan åstakomma när vi gör service... tillsammans klarar vi av det mesta... så det är bara att boka in den helgen för alla som vill komma och ni behöver inte oroa er... det kommer att bli hur bra som helst... precis som vanligt.

.

... är skönt.

.

"Vi slutade inte att kämpa, vi gav upp" stod det på en T-shirt som jag såg för en massa år sedan... och den texten är så himla bra tycker jag... kommer ihåg en gång för länge sedan då jag inte fattade det här med att kapitulera... då jag trodde att det var ett stort nederlag att ge upp... så är det tack och lov inte idag... tvärtom så gillar jag känslan som uppstår när jag lyckas med att acceptera det som jag ändå inte kan förändra... när jag ger upp mina ansträngningar att ändra på saker som jag är maktlös inför... och istället kan lägga fokus på det som jag har en möjlighet att ändra på... striden är över... skönt.

.

... är bra grejer.

.

Jag har blivit betydligt förståndigare med åren... och en av de grejer som jag märkt gjort stor skillnad i mitt liv är att jag kan ha tillit till en hel del som jag haft svårigheter med förut... som det här med stegarbetet t.ex... idag så har jag inga som helst problem med tilliten... jag vet att vårt program fungerar och slipper väldigt ofta att ifrågasätta och göra om saker och ting så att de ska passa mig och mina behov bättre... detta är någonting som jag tagit in efter bästa förmåga i övriga delar av mitt liv... det är inte så himla viktigt att ha åsikter om allting... slippa att fastna i de ofta ändlösa diskutioner och "rätt" eller "fel"... och t.o.m. förvånande skönt att öppna mitt sinne för lite nya idéer... tillit är en gåva som gör det enklare för mig att växa som människa... jag lär mig väldigt mycket om jag vågar lyssna på andra människor.

.

... och handling.

.

När klockan ringer på morgonen så stiger jag upp... jag snozzar inte... jag stiger upp och går och borstar tänderna... idag så tänker jag väl inte så mycket på det eftersom det har blivit en rutin för mig... precis som att sitta här på tåget och skriva ett inlägg här... fast just idag så gjorde jag faktiskt en annan sak som också är bra för mig när jag skrev några frågor i mitt stegarbete... frågor som handlade om att ta att beslut och vikten av att gå till handling på dessa beslut... och jag slås över vilken skillnad det är för mig att börja skriva på ett tredje steg jämför med förra gången då jag hade STORA problem med gudsbegreppet... någonting har hänt på resans gång... jag har inte på något sätt blivit religiös... men... jag har fått en tillit som gör det möjligt för mig att släppa taget om det jag inte kan förändra... och på något underligt och för mig självklart, enkelt och fungerande sätt bildat mig en uppfattning om en kraft starkare än mig själv som är till stor hjälp för mig i mitt liv... det är skönt att kunna konstatera att jag tillfrisknar och att mitt liv har blivit betydligt enklare sedan jag tog ett beslut om att arbeta i NA:s 12 steg... och idag så har jag full tillit till den processen... helt enkelt för att det fungerar lika bra för mig som för så många andra... det enda jag behöver göra för att tillfriskna är att gå till handling på mitt beslut om att fortsätta jobba vidare i mitt stegarbete... jag VET att det är himla bra för mig.

.

... att skriva blogg.

.

Idag är en sådan dag... jag har ingen direkt lust att skriva en blogg just nu... och så är det ofta när jag tappar bort min rutin som ju är att skriva på morgonen... nu har snart hela dagen gått och jag vet väl inte direkt vad jag vill skriva här heller... jaja... det är som det är med det... och vet ni vad... det kan jag leva med.

.

... är skoj.

.
Köpte mig en ny skidjacka och ett par skidbrallor igår... ett nödvändigt köp eftersom mina skidkläder blev snodda när det var inbrott i vår bil för några veckor sedan... och jag märkte påtagligt hur arg fortfarande var på att vara tvungen att köpa nytt... jag tror inte att det var pengarna som störde mig mest utan det faktum att jag saknade jackan som blev stulen... den som jag trivdes så bra i... men det var bara att bita i det sura äpplet... om två veckor åker vi till Trysil och då behöver jag kläder som fungerar att åka bräda i.

.

 

... var temat.

.

Vi var på talardag igår... temat var service... och jag kan inte låta bli att slås av vilken fantastisk gemenskap jag tillhör... bara tanken på att vårt enda huvudsyfte är att föra budskapet vidare och ge bort det som vi själva fått får mig att rysa av välbehag... och visst är det helt underbart att det är vi som väljer att tillhöra denna gemenskap som själva utan hjälp utifrån får det hela att fungera... att det är vi tillsammans som gör det möjligt... en beroende hjälper en annan... att göra service i vår fina gemenskap innebär också ett ypperligt tillfälle att ta del av vår gemenskap... att vara en del av är viktigt för mig eftersom jag ju känt mig annorlunda och utanför den större delen av mitt liv... service är ett ypperligt sätt att känna delaktighet... tillhörighet och gemenskap.

.

... tar tid.

.

Det är en viss skillnad på att äga sin historia och vara ägd av sin historia... själv så har jag förstått varför jag reagerar som jag gör i vissa situationer... och bara det var en befrielse för mig... jag var inte bara "dum i huvudet" utan det finns en anledning till att jag reagerar som jag gör... däremot så blev jag väl en smula besviken på att det inte räckte med den förklaringen även om många pusselbitar trillade på plats... tydligen så behöver jag bearbeta vissa delar av min egen historia innan jag kan känna att jag inte längre behöver vara ett offer för vad jag upplevt tidigare i mitt liv... att reagera automatiskt på nya situationer med gamla känslor har jag tröttnat på för länge sedan ... tack och lov så känner jag ett stort hopp om att jag kommer att befrias från detta mitt eget fängelse... och slippa vara ägd av min egen historia... det är sannerligen skönt att tillfriskna... på alla plan... att acceptera och förändras.

.

... är nog det rätta namnet.

.

Idag så blev det lite väl stressigt för mig... och naturligtvis så får jag skylla mig själv... planerar man in lite för många grejer på för lite tid och låter "tidsomptimisten" i sig planera dagen så blir naturligtvis resultatet därefter... stressigt... trodde väl att jag skulle hinna med träning, käka och terapeuten utan några större problem... men det räckte att träningen drog ut på tiden en kvart för att resten av dagens planering fallerade... slängde i mig käket... och kasta mig till terapeuten med andan i halsen... tur att det var just terapi som stod på schemat... vi fick lite extra att snacka om helt plötsligt... och det är väl alltid bra hos en terapeut.

.

... är jag inte... än.

.

Så lyckades jag då ännu en gång ta mig ner till gymmet för att plåga min kropp lite grann... och detta hade nog inte varit möjligt om jag inte hade vänner som gör likadant... såpass mycket känner jag mig själv... och det beror inte endast på att jag inte riktigt vet hur man ska göra för att träna "rätt"... nä... jag är helt enkelt inte en träningsnarkoman... det ligger väl inte i mina gener att "kicka" på att ta ut mig fysiskt... visst känns det bra att ha varit nere på gymmet efter att ha kört ett pass... men under tiden jag tränar så tycker jag nog mest att det är jobbigt faktiskt... så det är ju tur att jag har människor runt omkring mig som hjälper mig... och då tänker jag nog mest på en vän på jobbet som nu för tiden fungerar som min personliga tränare... han visar mig hur jag ska göra... och när jag väl gör övningarna så kommer ju någon form av tävlingsmänniska fram i mig... något som gör att jag anstränger mig den där lilla biten extra när det blir för jobbigt... igår så kändes det mest som om jag skulle svimma hela tiden... och jag får verkligen kämpa för att inte ge upp... utan mina vänners hjälp hade jag inte klarat av det.

. 

... med grabbarna.

.

Det är något speciellt med fotboll... igår satt vi tre "experter" hemma hos oss och kollade när Zlatan och hans PSG spelade oavgjort mot Chelsea... och man kan väl säga vad man vill om matchen... den lever fortfarande inför returen i England då vi kommer att befinna oss i Trysil... spännande... roligt och många tillfälle till annalyser om hur, varför och allt annat som hör till en spännande match... fotboll är ju så himla mycket mer än 22 killar som springer omkring och jagar en boll... fotboll engagerar och berör... massor av känslor... någonting som kan få oss som gillar spelet att pendla mellan hopp och förtvivlan inom loppet av några minuter... jag är glad över att tillhöra den stora massan som berörs av detta vackra spel... och att vi kan uppleva alla dessa känslor... tillsammans.

.

... i Brännebassalt.

.

Idag så är det Zlatan som gäller... och visst är det fantastiskt att kunna sätta sig framför TV:n med kompisarna och se på matchen... två roliga upplevelser i en... jag gillar ju att se på Zlatan och att kunna dela den upplevelsen med goda vänner är en gåva... läste någonstans att det är jättemånga män som inte har den möjligheten... att kunna se matchen fixar nog de flesta men tragiskt nog finns det många som inte har några vänner överhuvudtaget... ensamhet är ett stort problem... och det är en stor skillnad på att vara ensam och att vara ensam... att inte ha någon nära vän att anförtro sig åt och dela sina tankar med är verkligen inte samma sak som att ge sig själv lite egentid... jag lider verkligen med alla dessa människor som inte har denna möjlighet... för jag tror inte att det är bra för oss människor att isolera oss... jag tror att vi behöver varandra... allihop.

.

... släpps idag.

.

Idag så gäller det att vara på tårna om man vill ha ett bra boende till det årliga Gullbrannakonventet... klockan 08.00 är det fritt fram att boka stuga... och vi vill minsann ha en sovplats på konventet... för det är en himla skillnad på att pendla fram och tillbaks om man jämför med att bo på konventet... inte minst för mig eftersom jag precis som vanligt tänker ha yoga på stranden på morgnarna... och för övrigt är själva upplevelsen av ett konvent någonting jag föredrar att tillbringa hela helgen på plats... det blir lite av en semester i vår egen stad... och det är himla mysigt att hänga med vännerna som kommer från hela landet dygnet runt... konventkänslan som infinner sig är obetalbar... så idag uppmanar jag alla att ta sig tid och ringa och beställa sovplats till konventet 5-7 juni så syns vi där.

.

... är överlägset.

.

Vi var på talardag igår och talade... tillsammans... inte var och en för sig utan... tillsammans... och det är inget snack... relationer bygger vi... tillsammans... det kan handla om i stort sett vilka relationer som helst... när vi har tillit till varandra och vågar vara ärliga mot varandra så kan vi göra precis vad som helst... när som helst... tillsammans betyder inte att vi som individer slutar att utvecklas... tvärtom det är när vi vågar kompletera varandras olikheter till en gemensam sak som det verkligen händer grejer... inte minst på det personliga planet... så tillsammans betyder för mig att jag får ett utrymme att vara den jag är och känna att jag duger precis som den jag är... kort sagt... tillsammans är överlägset.

.

... är fint.

.

Jag är en lyckligt Lottad kille på många olika sätt... omgiven av kärleksfulla människor... och väldigt lycklig över att ha funnit den kvinnan som jag idag lever tillsammans med... det blir liksom alla hjärtans dag året runt för mig... det räcker med att jag tittar över köksbordet för att känna en djup tacksamhet över den relationen jag lever i... tänka sig... en fungerande kärleksrelation... jag blir varm i hela kroppen när jag tänker på det... tack för att du gör alla dagar till hjärtans dagar... älskar dig hur mycket som helst.

.

... finns överallt.

.

Att prata om andra istället istället för att prata med varandra är en ganska vanlig företeelse i vårt avlånga land... och jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte skvallrar... det är väl ganska mänskligt... trots att vi vet hur fel det kan bli... själva skvallret förändras ju ganska snabbt... accelererar så att säga... kanske för att någon som för det vidare är lite bättre på att göra en målande beskrivning och lägger till lite mer effektfulla uttryck... en liten sak kan snabbt växa och bli största katastrofen när vi "kryddar" till skvallret lite grann... vilket i sin tur kan bli ganska känslosamt när skvallret då äntligen når fram till den som det skvallras om... som vanligtvis inte fattar ett dugg och bara känner sig baktalad... nä... jag tror på att prata med människor istället för om människor.

.

... gemenskap.

.

Jag är oerhört tacksam över den kärleksfulla gemenskap jag möts av varje dag på mitt jobb... vi är ett härligt gäng som finns för varandra i vått och torrt... det är guld värt att ha vänner omkring sig som accepterar mig som den jag är och är på väg åt samma håll som jag... på VågaVa så vill vi leva ett drogfritt liv och det är ju så oerhört mycket enklare att göra det tillsammans... ensam är ju som bekant inte att vara stark... jag behöver människor omkring mig... och jag blir som jag umgås... hänger jag med kärleksfulla människor så blir jag kärleksfull... så tack till alla mina vänner som finns där för mig... ni gör mitt liv så himla mycket enklare.

.

... finns alltid.

.

Jag är en drogfri narkoman och det är ett mirakel... precis som alla andra drogfria narkomaner... för sanningen är ju att de flesta som använder droger fortsätter att knarka alltför länge... trots att de kanske inte vill... tyvärr ofta ända tills de dör en alltför tidig död på grund av sitt användande... och för den som inte har ett missbruksproblem så är det nog väldigt svårt att förstå varför det är på det viset... hur drogerna kan ha en sådan fruktansvärd makt över oss.

.

... med VågaVa.

.

I lördags så gick vi på VågaVa tillsammans ut på stan... käkade en pizza för att lite senare ta oss till Tre Hjärtan där det bjöds på standup... jag måste säga att det var en succe... vi skrattade gott åt showen på scen och hade minst lika roligt som alla andra som fanns på plats i den fullsatta lokalen... även om vi tillhörde den minoritet som inte drack en enda droppe alkohol... och jag är så himla glad över att få tillhöra detta sköna, kärleksfulla gäng... vilken gåva att ha vänner som kan ha skoj tillsammans... överallt... när som helst.

.

... mitt liv finns.

.

Har ni tänkt på hur annorlunda det har blivit att prata med någon man inte pratat med på länge... de verkar nästan veta mer om mig än jag själv gör... och jag känner sällan att vi har något "nytt" att prata om... vi vet ju redan allting om varandra eftersom vi har FB... någonstans så älskar jag den digitala världen samtidigt som den kan skrämma mig lite grann... det känns nästan som om en stor del av mitt eget liv har blivit digitalt... och jag minns knappt hur det var innan FB fanns... visst skrivs det en massa skit men det är lite upp till mig själv att ta ansvar för vad jag lägger ut på nätet... och jag är inte dummare än jag förstår att FB trots allt är lite av en låtsasvärld... där vi själva väljer hur vi vill framstå... och det är ju inte alltid som det är samma sak som verkligheten... för även om en stor del av mitt liv finns på FB så är det inte alltid samma liv som jag lever i verkligheten... mitt liv är faktiskt större än så... fler nyanser och så mycket mer... fast jag måste tillstå att FB-skvaller också är en del av det livet... vare sig jag vill eller ej... och kommer jag bara ihåg att allt på FB nog inte är riktigt sant så kan det ju vara lite trevligt att ha lite koll på vännerna och var de befinner sig i sina liv just nu... för nyfiken har jag ju alltid varit.

.

... överallt.

.

Jag är hundvakt idag... och det är små kineser överallt runt omkring mig... roliga små vovvar med väldigt stor personlighet... så likadana men ändå så olika... lite roligt det här med hur jag på något underligt sätt lyckats bli en hundkille till slut... vem kunde tro det för några år sedan.

.

... med tåget.

.

Jag tror faktiskt att idag är första gången som det strular lite med tåget på alla de gånger som jag åkt tåg till jobbet... det är visst ett tåg framför oss som har fått problem och därför står vi stilla just nu... men med tanke på hur mycket jag har hört det klagas på att tågen inte kan hålla sina tidtabeller och strula på alla möjliga sätt så måste jag få säga att jag är väldigt nöjd... inga större problem förrän nu... så jag ger öresundstågen tummen upp... än så länge kanske jag ska tillägga... och i skrivande stund så har mitt tåg börjat rulla igen... ett fem minuters stopp tycker inte jag är hela världen... vilket däremot en annan medresenär höll på att flippa över på... kanske har hon ett plan att passa i Köpenhamn... eller så har hon vaknat på helt fel sida... men onekligen så är det lite intressant att se hur olika vi kan reagera på samma situation... och jag är väldigt glad över att jag slipper gå i hennes skor... det måste vara jobbigt att vara så arg över att ett tåg står still i fem minuter... tid som med all säkerhet snart är inkörd... kanske redan i Varberg... jag misstänker att hennes problem inte har så himla mycket med att tåget stod still några minuter att göra

.

 

... ute.

.

Jag tog vagnen till tåget i morse... det är visserligen inte så himla långt att gå men jag tyckte faktiskt att det var lite för kallt... och det är sådana här dagar som jag inte skulle ha någonting emot att befinna mig i ett varmare land... kanske inte så konstigt egentligen eftersom det ju inte var så länge sedan vi kom hem från värmen... för på Bali var det ju varmt så det räckte... kanske kan jag också bli en liten smula arg på tjuvarna som ju snodde mina varmaste tröjor en sådan här dag när jag fryser lite grann... min plånbok tillåter mig ju inte att shoppa loss fullständigt och ersätta allt som försvann direkt... och jag måste tillstå att jag nästan blir en smula förvånad över hur mycket pengar vi förlorade på inbrottet i bilen... även om det värsta ändå är att det var våra favoritkläder som försvann... och de är minsann inte så lätta att ersätta... det vet ju alla som förlorat sina favoritjeans... de går man bara inte ut och köper hur som helst.

.

... lite överallt.

.

Det är rätt tomt på jobbet just nu... förkylningarna rasar över VågaVa... själv så har jag klarat mig än så länge men de flesta i min omgivning har drabbats... man skulle ju kunna tro att vi i detta landet skulle vara ganska härdade av vårt minst sagt växlande väder... varmt, kallt... sol, regn, snö... men det spelar tydligen ingen roll... förkylningarna på vårt jobb liknar nog mest de som brukar härja på ett dagis... de går liksom runt, runt hela tiden... massor av människor... mycket kramar... kärlek... och förkylningar.

.

.

Försöker ju blogga varje dag... Men idag så höll jag faktiskt på att glömma bort det... Kanske för att jag inte hann med det i morse... Bloggandet är ju för det mesta en del i min morgonrutin... Ett tillfälle att sitta ner och reflektera lite... Det är långt ifrån alltid jag har något vettigt att skriva om men det spelar mindre roll för mig... Att bara sitta ner och få ur mig lite tankar räcker ofta mer än väl för mig... Jag skriver ju trots allt en blogg för min egen skull.

.

... i vår bil.

.

Vi kom ut till parkeringen tidigt i morse och upptäckte att ett par rutor var utslagna i vår bil... att alla våra kläder var stulna... och jag kan lova er att det var lätt att hålla sig för skratt då... visserligen så tog det ett par timmar efter vi hade fixat med att lämna in bilen, kirrat en hyrbil, anmält inbrottet till polisen och försäkringsbolaget innan det verkligen gick upp för oss att någon jävel hade pissat på oss och snott våra privata ägodelar... det var ingen rolig känsla alls... att bli av med saker som vi tyckte om... att bilen var trasig och vandaliserad var väl inte så farligt... då var det mycket värre att bli av med saker som inte kan ersättas... saker som hade ett annat värde än det rent ekonomiska... det gjorde att jag kände mig kränkt... en rent fysisk känsla faktiskt.

.

.

Det är nästan så att jag skulle vilja stanna en dag till i Östersund... För när jag vaknade i morse och kollade ut genom hotellfönstret så såg jag hur mycket nysnö det kommit under natten... Det ser ut att vara en helt fantastisk dag i backarna... Men, men... Idag så ska vi ge oss ut på vägarna och åka bil genom vintersverige istället... Kanske inte det omptimala vädret att köra bil i... Vi får ta det lugnt... För det kommer att vara väldigt halt på vägarna... Bra väder för brädan är dåligt väder att köra bil i... Och vi har en väldigt värdefull last i bilen... Det lär bli en lååååångsam resa hem.

.

Men innan vi åker så ska vi lyssna på några talare på konventet... Något som jag kan behöva eftersom jag ju tillbringat större delen av detta konvent i Åre... Väl investerad tid för mig... Några dagar på brädan har visserligen gett mig ont i hela kroppen men samtidigt så har jag fått hänga lite med min älskade son... Och det är värt hur mycket som helst för mig.