Konflikter...

... var temat på torsdagsgruppen igår.
.
Konflikter är bra... det vet jag... att jag kan vara rädd för konflikter är ingenting som tar bort det faktumet... men tyvärr så kan den rädslan ta över och då stoppar jag huvudet i sanden... tittar åt ett annat håll och låtsas att det regnar samtidigt som jag får en klump i magen... en mycket obehaglig känsla... lite av tvärtom mot den känsla som jag kan känna efter att ha befunnit mig i en konflikt och löst ett problem... för trots allt så hoppas jag att det är målet med en konflikt... att hitta en lösning på ett problem... även om det nog kan finnas en och annan som skapar en konflikt bara för att bråka... men då handlar det ju om någonting helt annat... oftast ett eget dåligt mående som man inte riktigt vill ta ansvar för om ni frågar mig... det kan ju tyvärr ibland tyckas lättare att skylla på någon annan än att ta eget ansvar... offerkoftan är ju riktigt bekväm lite då och då... som en högst tillfällig "lösning"... även om det aldrig funkar i längden... någonsin.
.
Det händer att jag hamnar i konflikt med mig själv... ska jag eller ska jag inte... röka?
.
Jag hamnar ofta i konflikt med mig själv... varje gång jag är röksugen t.ex... då kan det hjälpa mig att prata om det... för att få kontakt med mitt förstånd... det förståndet som tagit ett beslut om att vara en rökfri rökare några minuter till... när jag på det sättet förnyat och förankrat mitt beslut så har jag löst konflikten... och som en liten bonus försvinner röksuget... och det  kan jag kan leva med.
 
.
 

Ingen lust...

... men skriver ändå.
.
Känner bara hur jag inte har ett endaste lust att plita ner ett enda ord här just nu... och det speglar väl mitt mående  just nu i denna stund... känner mig mest bara besviken och... ledsen... och att vakna på den sidan av verkligheten är ju inte så jävla skoj även om det säkert har sina förklaringar... jag har ju också sådana dagar... och det får väl vara som det är med det... men helt ärligt så gillar jag inte att känna på detta sättet... det "tjuriga" lilla barnet i mig skriker på uppmärksamhet... och själv har jag ingen lust med någonting känns det som.
.
Vissa dagar känns det nästan som om det vore bättre att bara ligga kvar och sova bort hela dagen.
 

Jag fanns INTE med...

... på lexbase.se.
.
Föga förvånade så kunde jag inte hitta mig själv på den omdiskuterade sidan på nätet... jag har varit drogfri så himla länge nu att jag hunnit trilla ur dessa register... droger och kriminalitet går ju hand i hand... och eftersom jag inte knarkar och super längre så minskar risken för att hamna i detta register drastiskt... skulle jag däremot ta mig ett återfall så hade det nog mest bara handlat om en tidsfråga innan jag hamnat i klammeri med rättvisan... att köra för fort och få böter räckte ju tydligen inte för att bli omskriven i detta minst sagt kontroversiella register som det är lätt att ha åsikter om... personligen så kan jag tycka att en människa i det allra flesta fall ska kunna få en ny chans och slippa behöva leva i det förflutna... inte så konstigt kanske eftersom jag ju själv har fått en andra chans... att det säkert finns en och annan som vi kanske borde varnas för får vi nog lära oss att leva med... och det finns ju inga garantier att en helt ostraffad människa är helt att lita på heller... men jag kan ju inte gå omkring att noja mig för något sådant hela tiden... då blir jag ju själv knäpp till slut.
.
Jag vill nog trots allt leva i ett samhälle som är både kärleksfullt och förlåtande.
 
 
.
 

Inga bromsar...

... på bilen.
.
När jag skulle åka till Trysil förra veckan så kunde vi inte ta min bil dit... för när jag satte mig i den för att åka iväg så hade mina bromsar lagt av... idag är det dax för en spännande färd till bildoktorn... men jag har gott hopp om att den färden inte blir så himla jobbig som jag trodde för några dagar sedan... köpte nämligen bromsolja i helgen och när jag hällde i lite grann i går för att testa så hade jag faktiskt lite bromsar igen... halva flaskan kvar och jag är helt övertygad om att den kommer att räcka ända in till bildoktorn... annars så får jag väl ta det väldigt lugnt... fast å andra sidan så har det snöat inatt och är väldigt halt ute... så lugnt kommer det att bli oavsett bra bromsar... dåliga bromsar... eller inga bromsar alls.
.
Med snö på de småländska vägarna så blir det att ta det lugnt... med eller utan bromsar.
.
Jag har haft lite ont i magen de senaste dagarna när jag tänkt på att köra in min bil utan bromsar till Ljungby... och det var med en stor känsla av lättnad som jag märkte att jag fick tillbaka lite bromsförmåga när jag fyllde på med bromsolja... och jag håller verkligen tummarna för att resten av flaskan ska räcka hela vägen in... för jag vill verkligen inte köra utan bromsar... det är lite för mycket av "gammalt beteende"... för på min tid som aktiv narkoman så spelade sådana små "bagateller" ingen större roll... på den tiden var jag en ständig trafikfara... överallt och alltid.
 

Tacksam...

... över att vara lycklig,
.
Eller lycklig över att vara tacksam... det spelar ingen större roll och egentligen så är det ju samma sak... men visste ni att det finns forskning som säger att vi blir lyckligare om vi medvetet övar oss i att vara... just det... tacksamma... och jag kan bara skriva under på det... när jag focuserar på allt som jag har att vara tacksam över så känner jag en omedelbar effekt... bara det faktumet att jag är lycklig gör ju att jag känner tacksamhet.
.
Massor av snö kan göra mig lycklig... det är ju så himla vackert.
.
Annars så kan jag tycka att det är roligt att man forskar om lycka... och jag blir inte så förvånad över att pengar inte är någonting som gör oss lyckligare... och ganska glad över att läsa att man blir lyckligare med åldern... att man helt enkelt kan lära sig att vara lycklig... och blir allt bättre på det ju äldre man blir.
.
I vilket fall som helst så är jag himla tacksam över att jag är lycklig.
 

Att kunna lata sig...

... utan att få dåligt samvete.
.
Jag är en ganska lat kille... och tyvärr så drabbas jag ibland av lite dåligt samvete för det... vilket ju är himla synd eftersom det trots allt är ganska skönt att lata sig (tycker jag)... att ligga framför TV:n en hel dag och kolla på serier är ju bara helt underbart... om det inte hade varit för det där dåliga samvetet som ibland smyger sig på... den där rösten som av någon helt oförklarlig anledning berättar för mig att jag har en massa "måsten" att göra... att jag "borde" dammsuga... städa bilen... eller något annat som jag skjutit på framtiden bara för att jag vill ha en lat dag i min TV-soffa... det som funkar bäst när den rösten blir för jobbig är givetvis att ta fram dammsugaren och köra ett varv... för att sedan kunna belöna mig med att göra det jag egentligen vill... nämligen... ingenting.
.
Om jag tar och packar upp min packning från Trysilresan så kommer jag åt min dammsugare.
.
Ja det finns väl inga genvägar... det blir att packa upp packningen från Trysilresan och dra iväg på ett varv med dammsugaren... innan jag slänger mig i TV-soffan och njuter av att göra... ja just det... absolut ingenting.
 

Min plats...

... i sängen.
.
Så kom jag då hem igen... och vad det en sak som jag längtade efter så var det att lägga mig i min egen säng... tillsammans med min älskling... vad jag hade "glömt" bort var placeringen... vi har lite olika åsikter om var mitten på sängen är någonstans... sängen är 180 cm bred och vi är med största säkerhet helt överens om att mitten är vid 90 cm... däremot så är vår uppfattning om 90 cm väldigt individuell... och 90 cm är olika vid olika tillfälle... när vi fryser så är sängen hur bred som helst... det finns mängder av plats över till våra små hundar... men när någon av oss blir för varm... krymper sängen radikalt... då är det helt plötsligt väldigt ont om plats... detta kan variera väldigt snabbt... och det gäller att vara en liten smula "lyhörd"... vilket vi faktiskt fixar galant om ni frågar mig... frågar ni min älskling så tror jag svaret bli samma... frånsett den där gången då hon gick och la sig i soffan.
.
Samma säng kan på samma natt växla från hur bred som helst till smalare än smal.
.
Men i vilket fall som helst är det skönt att vara hemma och slåss om platsen i den egna sängen med kvinnan som jag älskar... jag skulle inte vilja vara utan den striden i mitt liv.
 

Några åk till...

... sen åker jag hem.
.
Ont i hela kroppen... känner muskler som jag inte trodde fanns... det är resultatet av några dagar i fjället... det och en skön känsla av välbefinnande av att ha anstängt och använt mig av min kropp för att göra roliga saker... och till skillnad från förr i tiden då jag tvångsmässigt var tvungen att använda mig av droger för att ha "roligt" så är känns det bra på alla sätt och vis... att åka bräda ger mig inte ångest... bara träningsvärk... typ överallt... och det kan jag leva med... träningsvärk känns ju på något underligt sätt lite "nyttigt"... ångest efter ett drograce kändes ju bara jobbigt och allt utom just... nyttigt.
.
Det ska vara skoj att leva drogfritt... livet är fyllt av möjligheter att få uppleva äkta glädje.
.
Det är verkligen en gåva att kunna njuta av livet... samtidigt som det givetvis ligger ett hårt arbete bakom... man mår ju liksom oftast som man förtjänar... skiter jag i alla mina åtagande... stoppar huvudet i sanden och struntar i alla mina problem och vardagsbestyr så kommer jag efter ett tag att må skit... så klart... livet på livets villkor är ju att ta hand om det som händer... helst när det händer... att skjuta upp saker är sällan en bra lösning... små skitgrejer har ju en tendens att växa till stora monster mellan mina öron... men när jag gör mitt bästa för att ta hand om mig själv och vad jag bör göra så kan jag stanna upp i tillvaron... se hur jag har det just nu och känna en oerhörd tacksamhet... inte bara för att jag kan ta några dagar och åka bräda i fjällen... nä... minst lika mycket för att jag kan längta hem och sakna mitt underbara vardagsliv... jag har inte bara ont i min kropp... jag kan även känna långt in i benet hur lyckligt Lottad jag är... på alla sätt och vis... och konstatera... att jag faktiskt mår som jag förtjänar... att jag är värd detta livet.
 

"Smärta är en...

... andlig princip".
.
Det var någon som sa det till mig en gång i tiden och jag tyckte att det var rätt fyndigt... smärta är ju helt klart någonting som jag kan använda som motivation för en förändring... jag hade ju t.ex. aldrig blivit drogfri om inte drogerna orsakat mig massor av smärta... men smärtan jah känner just nu är av en helt annan sort... för jag har ont... nästan överallt... min kropp skriker åt mig att jag är alldeles för gammal för att åka bräda i djupsnö... men jag vägrar att lyssna... och kroppen protesterar allt med högljutt.
.
Min kropp tycker inte att brädåkning i lös djup snö är någonting som jag borde syssla med.
.
Jag är himla glad över att jag fått tillfälle att åka bräda i djup lössnö... upplevelsen kan inte beskrivas på annat sätt än helt fantastisk... och egentligen så säger nog inte min kropp åt mig att sluta med detta... utan mer att jag behöver förbereda mig lite mer... typ lägga några timmar i veckan på det där gymmet för att palla med att njuta av sådant som är skoj... som t.ex. att åka offpist med min bräda.
.
Så summa sumarium så tror jag den andliga aspekten av den smärta jag känner just nu är att jag behöver ta hand om min kropp lite bättre... för att den är ett fantastiskt verktyg att använda mig av när jag vill uppleva extra ordinära upplevelser... fast... ändå... jag måste erkänna att det just nu gör ont i muskler jag inte ens trodde jag hade.
.
 
 

Bästa...

... någonsin.
.
Lössnö, bräda och massa minusgrader i fjällen... förutsättningarna var ypperligga... så visst hade jag väldigt stora förväntningar... som infriades med råge... aldrig någonsin har jag åkt bräda i sådana här förhållande... det enda som var riktigt jobbigt var de gångerna jag trillade omkull... att komma upp på brädan igen var minst sagt jobbigt... första gången då jag drattade på ändan i den djupa snön (till råga på allt inne i skogen) så fick jag nästan panik... flämtade efter luft och var helt slut... snön var bottenlös och allt utom bädan bara sjönk... och då kan ni ju bara tänka er hur jobbigt det var att komma upp på den igen... tänk er att ta er upp på en surfbräda när fötterna sitter fast och där ni själva ligger i vattnet... jobbigt... det var lite lättare att komma upp igen när det var riktigt brant för då kunde jag slå kullerbyttor och på det sättet ta mig upp på brädan igen.
.
Jag är lite stolt över denna bilden... tänka sig att jag fixade att åka bräda i riktigt djup pudersnö.
.
Men frånsett hur svårt det var att ta sig upp på brädan efter att ha trillat så var det helt magiskt... att i det närmaste ljudlöst flyta fram på lös pudersnö var nästan overkligt skönt... och utan att skryta så lyckades jag få till det ganska hyfsat mellan varven... och jag fick en djupare förståelse varför jag valt att åka bräda istället för skidor... visserligen var det väldigt länge sedan jag åkte skidor i riktigt djup lössnö... men ändå... att åka bräda i den snön var lite mer likt när jag försökte surfa på Bali förra vintern... och inte bara för att jag även då fick en nära dödenupplevelse och knappt fick någon luft... ren utmattning... jag är verkligen inte 20 år längre... något som jag behöver påminna mig själv om lite då och då.
.
I vilket fall som helst... det blir mer offpist för mig idag... för bräda och och pudersnö passar ypperligt ihop.

Det bara blixtrade...

... till.
.
Sent igår kväll så passerade vi ett litet samhälle på väg till Trysil... då det plötsligt blixtrade till... denna gång så visste jag var det var som hände... det var inte längre som den där gången för en himla massa år sedan då jag och en god vän var på väg till en återvändardag på Resurs (behandlingshemmet som bjöd mig på en månads behandling)... när det blixtrade till den gången så var vi helt övertygade om att vi sett ett UFO... en lite spöklig upplevelse om jag får säga det själv... den övertygelsen satt i ungefär en månad... sen fick jag ett brev på posten... med ett foto på mig själv... blixtrandet berodde (precis som igår) på att en fartkamera hade tagit kort på mig när jag körde för fort.
.
Det kändes lite surt när fartkameran blixtrade till... surt och dyrt.
.
Men nu hinner jag inte tänka så mycket på det längre... nu ska understället fram och om någon timme är jag på väg upp i backen... allting var underbart vackert när jag vaknade... nysnö och väldigt mycket vinter... kallt och det ser ut som att kunna bli en helt fantastisk vinterdag för mig och min bräda på fjället... att jag sedan kommer att dela denna upplevelsen med goda vänner gör ju inte det hela sämre... det pirrar i hela kroppen på mig just nu... spänd av förväntan inför dagens första åk.
 

På väg till...

... Trysil.
.
Just nu så passerar vi Kungälv och om ett gäng timmar så är vi framme i Trysil... skoj... lite vintersemester smakar mumma... även om det är himla kallt... men som någon sa... det finns kläder för alla väder... och imorgon så ska jag testa om det stämmer i det verkliga livet... vad gör man inte för mänskligheten.
.
Annars så ska det bli himla skoj att åka bräda i några dagar... det är väl bara att hoppas att min gamla kropp pallar för ännu en säsong... vilket jag inte trot är några större problem även om det har varit lite si så där med tränandet den senaste tiden... det blir liksom allt eller inget och jag blir väl inte alltför förvånad om jag kanske skulle få lite träningsvärk på kuppen... men det är det värt... så klart.
.
Om några timmar så sitter jag i liften på väg upp mot toppen... det ska bli skitskoj.
.
Jag är sannerligen en lyckligt lottad kille med ett oerhört rikt liv... och inte blev det sämre av att få höra att man trodde på min affärsidè tidigare idag... jag var ju på ett möte för att bolla lite av mina idéer om framtiden... och jag tyckte att det var viktigt för mig att få någon utomståendes att titta lite på planerna... och jag börjar se att allt tar den form som behövs för att sjösätta hela projektet... spännande... och någonting som jag givetvis kommer att återkomma till när tiden är mogen... men först ska jag koppla av i några dagar... och njuta av vintern på min bräda.
 

Puder...

... hade varit shysst.
.
I eftermiddag så åker jag till Trysil för att åka lite bräda i några dagar... och jag håller tummarna för att det ska finnas lite pudersnö kvar till oss... fick ju rapporter om helt magisk skidåkning på fjället i förrra veckan... tog ett snabbt beslut om att ta min bräda och åka upp för att kanske få en möjlighet att testa åka i pudersnö... men hur det nu än blir med det så ska det bli skoj att vara på fjället i några dagar.
.
Detta var en av bilderna som fick mig att ta ett snabbt beslut om att åka till fjället.
.
En av de största gåvorna med ett drogfritt liv är den frihet som jag fått... jag kan göra precis vad jag vill idag... och till skillnad från mitt aktiva liv så stannar det inte vid en massa snack... utan jag har skapat möjligheter att förverkliga mina drömmar... grejen är väl mest att jag själv kan sätta hinder för mig själv... tro att jag inte riktigt är värd att leva ett så rikt liv som jag lever... fast jag mycket väl vet att jag förtjänar att ha det hur bra som helst... innan vi åker till Norge idag så har jag ett möte där jag tänker be om hjälp med ett annat projekt som jag vill genomföra... ett projekt i mitt jobb som jag tror på... men behöver lite hjälp för att kunna (våga) genomföra... och bara en sådan grej... att kunna be om hjälp... det är stort för mig.
 

"Marijuana...

... inte värre än alkohol"
.
USA:s president har utalat sig i legaliseringsdebatten... men när man läser vidare i blaskan så kan jag förstå att han mest menar att det är lite dumt att straffa dem som röker på... för även om han själv rökt på så tycker han inte att det är så himla nyttigt... argumentet att marijuana inte är värre än alkohol är ju rätt gammalt... har själv använt mig av det i mitt tidigare liv... men nu tycker jag att det faller platt... lite som att välja mellan pest eller kolera... inget är ju nyttigt... och min egen erfarenhet av alkohol är att jag blir fullständigt galen när jag dricker... och ingen persom som jag skulle vilja umgås med överhuvudtaget... jag kan verkligen förstå varför vissa av mina vänner tog avstånd från mig när jag drack... och det var inget problem som kunde lösas genom att legalisera marijuana... nej... mitt problem med alkohol löste jag på samma sätt som mitt problem med marijuana (och alla andra droger som jag valde att peta i mig)... total avhållsamhet... en för övrigt helt överlägsen metod för oss med drogproblem om du frågar mig.
.
Jag håller med Obama... alkohol kan nog vara minst lika illa som marijuana.
.
Att hålla på att jämföra olika droger med varandra är inget annat än vansinne... vad som är den farligaste drogen är ju helt individuellt... när jag är ute och föreläser så brukar jag påstå att den farligaste drogen är den drog man tycker mest om... för den vill man ju ta igen... och igen... och igen... och igen... och det spelar väl ingen större roll vilken drog det är... att heroin inte skadar din fysiska häsla lika mycket som alkohol eller marijuana är väl inget som gör just den drogen nyttig i sig... eller?
 
 

Nästan blind...

... utan mina linser.
.
Slog upp mina blå i morse och satte mig framför min dator... trodde först att den gått sönder... hade helt glömt bort att jag tagit ut mina linser i går kväll... såg i stort sett ingenting mer än lite suddiga färger... att läsa bokstäver var helt uteslutet... det är bara att konstatera... utan mina linser så ser jag himla dåligt... blind är en överdrift och jag fixar definitivt att köra bil och vardagliga prylar... förutom... min iPhone... datorn... och allt annat med text... och det är inte utan att jag lägger märke till hur mycket tid av mitt liv som jag spenderar framför någon av dessa apparater... de har blivit en stor del av mitt liv.
.
Jag använder min iPhone... mycket.
.
Jag använder inte bara min iPhone till att ringa med... den har blivit ett verktyg som hjälper mig med allt och ingenting... den är mitt minne och påminner mig om när och var... jag betalar många av mina räkningar med den... kollar mina mail... läser blaskan... antecknar ditten och datten... fotograferar... ja, listan kan göras lång... tekniken har helt klart tagit sig in och blivit en stor del av mitt liv... ett liv som förutsätter att jag kan se ordentligt... utan linser eller glasögon är jag handikappad... på riktigt.

Dax att plocka fram...

... vinterkläderna.
.
Har ju inte behövt tänka så mycket på det här med vinterkläder denna vinter... det har ju mest varit paraplyväder för hela slanten... men nu så har det minsann kommit lit snö och på tisdag åker jag iväg till Trysil för att njuta lite av snön där... och då gäller det ju att ha kläder på sig så att jag slipper gå omkring och frysa... det finns ju knappt någonting värre än att frysa tycker jag... det kan ju liksom ta bort hela njutningen av en i övrigt helt underbar dag i vinterlandet... så idag ska jag leta fram långkalsongerna och de varma strumporna... och planen är faktiskt att prova sviden genom en vinterpromenad i de numera snöklädda småländska skogarna.
.
Äntligen lite vinter i Brännebassalt...
.
Annars så är det tänkt att min äldsta dotter ska övningsköra för första gången här idag... men tror ni att hon ville ha mig som körskolelärare... nä nä... till min stora förvåning så bad hon inte mig om hjälp utan det var min stora kärlek som fick frågan... och jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det... än.
 

Nu snöar det...

... i Brännebassalt.
.
Snackade med min vän i Trysil i förrgår... han berättade om att de hade fått pudersnö i mängder och nämde något om en helt fantastisk skidåkning... och det tog inte lång stund för mig att bestämma mig för att åka upp och hälsa på honom... så på tisdag åker jag och min kollega upp till Norge i några dagar... tre dagars rastning av min bräda och jag håller tummarna för att få prova på att åka i lite pudersnö... och det ser onekligen ganska lovande ut på väderprognosen.
.
Det ska bli skoj att få åka bräda i några dagar... och är man bara drogfri så är allt möjligt.
.
Tittade precis ut genom dörren här hemma... och sent om siders så ha det då börjat snöa här hemma i brännebassalt också... äntligen... jag vill ju ha lite vinter innan det blir vår... och det är verkligen en gåva att kunna åka iväg några dagar med min bräda... och ytterliggare ett bevis på att så länge jag struntar i peta i mig den första drogen och håller mig drogfri... så kan jag göra precis vad jag vill.
 

Den inre oron...

... kommer krypande.
.
Vissa dagar så kan jag känna av en inre oro som jag inte riktigt tycker om... det är som om jag söker mig till någon slags obehaglig känsla av gammal vana... helt oförklarligt fast ändå inte... med all säkerhet så är jag präglad långt in i mitt cellminne att börja oroa mig... för vad som helst och ingenting... och varför är egentligen helt oväsentligt... jag kan bara konstatera faktum... och nu på senare tid så har jag aggerat på denna känslan genom att... stanna upp... observera... acceptera... och släppa taget... med andra ord genom att göra... absolut... ingenting.
.
Känslor är känslor... och alla känslor är okej... oavsett hur de känns.
.
Att inte omedelbums handla på mina känslor är befriande... för jag är inte längre en helt och hållet känslostyrd människa... vilket inte på något sätt betyder att jag känner mindre eller så... tvärtom så har jag nog aldrig tidigare i mitt liv varit så nära mina känslor som jag är nu... och det mina vänner är en stor gåva ska ni veta... för det mesta innebär det att jag känner mig mer levande... äkta... här och nu och mer ödmjuk inför livet på livets villkor... ett liv som jag för övrigt är väldigt nöjd med... inte ens i mina vildaste drömmar kunde jag tro att jag skulle få ha det så bra som jag har det nu... med eller utan min ständiga följeslagare... den inre oron.
 

Morgon...

... i den stora staden.
.
Vaknade upp i Göteborg i morse... och nu sitter jag i bilen och ser staden vakna upp... och det är allt lite skillnad mot att starta dagen ute i Brännebassalt... typ... tvärtom... men jag kan gilla både och... allt eller inget ligger ju väl förankrat i mina gener... och det kan jag njuta av... jättemycket.
.
Annars så var jag då på hockey igår och såg Lidköping besegra Frölunda på straffar... himla spännande och det var skoj att sitta på scandinavium igen... det var ju som jag skrev igår ett tag sedan sist... men vissa ränder sitter ju kvar... så klart... heja Frölunda.
.
Nu bär det av ut till skogen igen... och kanske är det fortfarande vitt där hemma.
.
Men nu bär det iväg hem till Brännebassalt igen... först ska vi bara hinna med
 

Drogfri...

... idag också.
.
Idag så tänker jag åka upp till Göteborg och kolla på när Frölunda spelar ishockey... det ska bli skitskoj och jag kan ju bara inte låta bli att reflektera över att det var några år sedan sist... och att det idag ser helt annorlunda ut... senaste gången jag var på hockey i scandinavium så var jag en aktiv narkoman och det viktigaste med en hockeymatch på den tiden var att fixa rökat innan vi kunde gå dit... inget röka ingen hockey... på den tiden så var det väl mest så med allting... vi gjorde i stort sett ingenting utan att först röka på... man började dagen med en holk för att kunna vakna och det sista man gjorde på kvällen var att röka en godnattholk för att kunna sova... och sedan så handlade det mesta om dagen att få tag på mer... och mer... och mer... det tog liksom aldrig slut... ekorrhjulet.
.
Som aktiv narkoman fixade jag inte att göra vidare mycket utan att först peta i mig massa knark.
.
På den tiden hade jag ingen aning om att jag hade ett drogproblem... att i stort sett ALLT jag gjorde var en "doseringsfråga"... först droger... mer droger... sen ingenting... innan jag fick tid för... någonting... det känns riktigt befriande att idag kunna gå på hockey utan att vara tvungen att fixa röka först... att kunna göra vad jag vill utan att först peta i mig någonting för att... hålla mig vaken... bli flummig... modig... eller känna att jag också fick vara med... idag är det skönt att se mig själv i spegeln och VETA att jag är okej... att jag har min plats i livet... ett liv värt att leva... ett drogfritt liv.
 

Förkylt...

... fortfarande.
.
Börjar bli trött på att vara förkyld nu... vaknade i morse och har fortfarande ont i halsen och en väldigt irriterande retfutt retandte rethosta... men idag så pallar jag bara inte att vara hemma längre... var ute och provade mina vingar lite igår och det gick över all förväntan... kände mig nästan helt frisk... så en dag på världens bästa jobb ska jag nog klara av... och jag kan bara hoppas att jag inte smittar någon... för de är ingen rolig förkylning... själv brukar jag ju tycka att förkylning inte riktigt räknas som sjukdom men den senaste veckan har kanske fått mig att tänka om... fast det vet man ju inte... minnet brukar vara väldigt kort när det gäller sjukdommar och mig... när jag väl blivit frisk så känns det ju som vanligt... att jag är killen som ALDRIG är sjuk.
.
Idag är det minusgrader utanför köksfönstret... vågar man hoppas på lite snö nu tro?
.
Annars så hoppas jag på att det ska komma lite mer snö här hemma i Brännebassalt... ett pyttelitet snöfall färgade marken en liten smula vit redan igår... och det gav mig mersmak... det hade ju varit så himla vackert med lite vinter i några veckor... vackert och himla mysigt... tror jag.
 

Social...

... kontakt.
.
Nu har jag varit hemma och sjuk rätt länge... och jag känner att jag äntlgen börjar bli frisk... så idag blir en bra dag för att träna lite socialt umgänge... det är ju inte utan att jag blir en liten smula blyg när jag går hemma utan att träffa några människor... tack och lov så har jag ju numera en sambo... annars så hade jag nog haft riktigt svårt för att lämna hemmets trygga vrå idag... för sån är jag... när jag isolerar mig länge så får jag... mersmak... jag vill helst av allt bara fortsätta att isolera mig från alla typer av sociala samanhang och låsa in mig här ute i skogen... som tur väl är så har jag förståndet att se vad jag behöver göra åt det... vilket naturligtvis är enkelt... åka in till stan och träffa lite folk... så om en halvtimme ska jag bryta mig ur min självvalda (och det medges... väldigt trivsamma och behagliga period) isolering... servicemöte inför serviskonferensen i Halmstad senare i år... en ypperlig mjukstart innan jobbet börjar som vanligt i morgon bitti.
.
 
Det är lätt att bli lite isolerad ute i de smålandska skogarna.

Regn,regn,regn...

... och åter regn.
.
Det har regnat en hel del i Brännebassalt den sista tiden... typ hela tiden hur länge som helst känns det som... och det är inte utan att jag börjar hoppas på att det ska bli en liten smula kallare och börja snöa istället... det är ju som någon klok gubbe sa för 150 år sedan betydligt roligare att gå på hal is och ha det glatt än att gå i lera och sörja.
.
Det är i det närmaste overkligt blött utanför huset här hemma i de småländska skogarna.
.
Som tur väl var så fixade vi hit en hjullastare fylld med makadam för några veckor sedan... annars så hade vi inte kunnat parkera våra bilar på tomten... eller ju vi hade väl kunnat köra in dem men jag tror vi hade fått det väldigt svårt att komma härifrån utan att köra fast i leran... nu har vi i alla fall en vändplats och ett ställe att parkera våra bilar på.
.
Men nu läser jag i blaskan att vintern ska vara på väg... och visst hade det varit trevligt med lite snö... jaja... den som lever får se... idag så regnar det och det är inget som jag kan göra någonting åt... bara att gilla läget.
 
 

Doktorn...

... och jag.
.
Så kom jag då äntligen till lasarettet för att kolla mina krånglande bihålor... jag fick se på tredimensionella skiftröntgenbilder av mitt eget huvud och vi snackade en hel del om hur det såg ut och så... att han ville kolla på mig berodde egentligen inte så mycket på vad jag trodde att det berodde på... jag hade ju kommit dit för att jag hade gått omkring med en bihålsinflamation hur länge som helst... nä... doktorn ville kolla en systa som bodde i min ena bihåla och kolla om man skulle operera bort den... vi beslutade oss att göra så om den började besvära mig på något sätt... typ täppt i näsan eller nåt... men som det såg ut nu så kunde man lika gärna låta den bo kvar i min bihåla.
.
Nu är det minsann dax att plocka fram min gamla trotjänare igen... nässköljaren.
.
Han sprutade in bedövning i mina näsborrar och körde in en kamera (som en lång slang med en lampa längst fram) så han kunde kolla mina bihålor... och frånsett att jag då har en systa i den ena så såg det bra ut... min bihåleinflamation var ingen bihåleinflamation... jag kunde med omedelbar verkan avsluta mitt nässprayande och fick helt enkelt vänja mig vid att jag hade lite ont i mitt ansikte mellan varven... det berodde i alla fall inte på mina bihålor... däremot så tyckte han att det var en väldigt god idé att skölja näsan med en nässköljare... det rekomenderade han mig... så summa sumarium... jag gick till lasarettet och blev friskförklarad... eller nu ljög jag... han hann faktiskt ta en snabb koll på min hals också... och se att jag faktiskt var sjuk på riktigt också.
.
Föresten så kom jag att tänka på en helt annan sak när jag var där... fan vad unga alla doktorer har blivit... eller... är det jag som börjar bli äldre?
 

Öron, näsa...

... och hals.
.
Idag så är jag snart på väg till sjukhuset för att fixa till mina krånglande bihålor... och jag skulle ljuga om jag påstod att jag ser fram emot det besöket... och gladeligen vill åka dit nu... eller nja... vill och vill... klart att jag vill att mina bihålor ska bli bra eftrsom det ju är skitjobbigt att ont typ hela tiden... det har hållt på länge då det bara har dunkat i huvudet när jag böjer mig framåt... det kan jag gärna leva utan... så visst vill jag bli lagad av en doktor... grejen är väl mest bara att jag känner mig en smula rädd och liten... ska de sticka in långa nålar och rota runt i mina bihåler nu eller är det bara någonting jag fått för mig... i vilket fall som helst så är jag rädd för att det ska vara rackarns obehagligt och att det ska göra ont.
.
Jag har blivit röntgad och man har hittat lite av varje i mina bihålor...
.
Först blev jag lite rädd när doktorn berättade för mig att man hittat en systa i ena bihålan... cancer flög det genom mitt huvud... men enligt honom var det inget som jag behövde oroa mig för... inte heller behövde jag oroa mig för att de på röntgenbilderna kunde konstatera att jag hade en hel del "metallskrot" i ansiktet... grejer som är kvar sedan jag cyklade in i en stolpe för hur länge sedan som helst... en historia som är alldeles för lång att dra här nu... en story om en kille, hans tävligscykel, en hatighetsmätare, amfetamin... och en vilja att slå rekord... och en stolpe vid ett övergångställe... men den får vi ta en annan gång... skrotet som finns kvar i mitt ansikte var metall som de använde för att laga ihop ett relativt trasigt ansikte... jag tycker själv att de gjorde ett fantastiskt jobb.
.
Men jag är likförbannat rädd för att åka till lasarettet idag... och det är helt okej... jag kommer att åka dit ändå.
 

TV-serie...

... knas.
.
Jag har hittat ett nytt intresse... TV-serier... och jag måste få lov att erkänna att det är en gåva att kunna hänge sig helt och hållet åt Breaking Bad nu när jag är sjuk... och jag sitter och väntar på en tredje säsong av Bron... andra säsongen av Orange is the new black... fortsättningen på Walking Dead... Game of Thrones... Sons of Anarchy... ja ni fattar... jag bara älskar att lägga mig i TV-soffan och njuta av att göra absolut ingenting framför några avsnitt av en bra serie.
.
Det är relativt enkelt att vara sjuk när man kan ligga och slappa framför Breaking Bad...
.
Annars så saknar jag mitt jobb... jag tycker fortfarande att det är skittråkigt att vara sjuk även om jag kan trivas rätt bra med att gå och skrota och göra ingenting här hemma... men jag behöver komma ut och aktivera mig en smula för att inte bli helt försoffad... men var sak har sin tid... och jag behöver använda mig av en liten smula tålamod för att hinna bli ordentligt frisk... innan jag ska till doktorn och kolla mina bihålor... imorgon... någonting jag helst vill förtränga... kanske för att jag känner mig lite nervös för att gå dit... är nog rädd för att de ska göra någonting som gör ont och/eller känns himla obehagligt.
 

Sjuk...

... på riktigt.
.
Jag tillhör den skaran av människor som har fått för mig att jag aldrig är sjuk... och det är inte sant... det får jag erkänna nu... ont i halsen och allmänt matt... dunderförkyld med andra ord... och det är väl inget tillstånd som jag är så himla bra på att befinna mig i... kanske därför som jag tror att jag aldrig blir sjuk... tror att jag är rätt bra på att förneka mina problem både i stort och smått... och jag har uppenbara problem med att vara sjuk... blir nog mest bara förbannad över min egen maktlöshet inför min egen kropp... som just idag säger åt mig att vara hemma och ta hand om mig själv... dricka citronthe med ingerfära och honung... lägga mig på soffan och kolla in en TV-serie är väl ungefär vad jag orkar med idag.
.
Idag så tänker jag kurera mig med the. ingerfära och honung... 
.
Mest tycker jag att det är besvärligt att vara sjuk... känner mig gnällig och tjofsig... men jag tänker göra mitt bästa för att gilla läget... har ju faktiskt inget val... och hålla tummarna för at jag är frisk tills imorgon... ja det var lite gnäll från en förkyld stackare så här på morgonkvisten... och jag måste få erkänna att den kan kännas ganska skön att ta på sig i korta stunder... offerkoftan.
 

ADHD...

... och medicinering.
.
Det har skrivits lite om ADHD i blaskan de senaste dagarna... och det finns massvis av åsikter... starka åsikter... det är liksom för eller emot för hela slanten... allt eller inget... svart eller vitt... och jag undrar lite stillsamt om det finns ett utrymme för en lite mer nyanserad debatt... kan det inte vara lite både och... att det faktiskt finns en och annan som kanske t.o.m. behöver medicineras för sin ADHD... men att det samtidigt ställs diagnoser som är helt felaktiga... och... hemska tanke... att detta missbrukas... inte bara av den enskilde medborgaren utan även av läkemedelsindustrin... för ni får säga vad ni vill... kalla mig gärna för paranoid... men läkemedelsindustrin litar i alla fall inte jag ett endaste dugg på... tyvärr.
.
Jag personligen har ingenting emot allternativa metoder eller medicin för att folk ska må bättre.
.
Det som skrämmer mig allra mest är att vi hittar på allt fler anledningar till att inte passa in i vårt egen samhälle... jag tror inte för en enda sekund på att det fanns mindre ADHD när jag var ung... och jag varken gillar eller tror på att allt var bättre förr... men att det någonstans var lite mer okej att ha lite "myror i brallan" och att man inte ansågs som vidare sjuk för det... bara lite störig och jobbig...  i alla fall inte så sjuk att man skulle medicineras i tid och otid... visst finns det en och annan som behöver lite extra hjälp och jag har verkligen inget emot mediciner i sig... men helt ärligt... vill vi ha ett samhälle fyllt av diagnoser och medicinering eller vill vi ha ett samhälle där det är okej att sticka ut lite från mängden... där det är okej att få vara ledsen och förtvivlad... lite stökig mellan varven... eller bara trött på hela skiten för en dag... ett samhälle där det är okej att vara... mänsklig... eller ska vi medicinera bort det också?
 

Att legalisera...

... cannabis.
.
Jaha... så var legaliseringen av cannibis ett faktum i Colorado... och redan första dagen så såldes det cannabis för en miljon dollar... förväntningarna på att "marijuanaturister" ska ska strömma till Colerado för att handla cannabis och ge staten lite extra klirr i kassan är naturligtvis stor... för så är det ju... knark och massa stålar hänger ju ihop.
.
Att jag personligen inte tycker att man ska legalisera cannabis vet säkert de flesta redan... men det fanns en tid i mitt liv då jag skulle stått och köat för att få lov att handla lite lagligt knark... kanske inte så mycket för att jag tyckte att det var fräckt utan mer för att jag är en beroende och inte kunde sluta röka på... de sista tio åren av mitt cannabisrökande så mådde jag ju inte ens bra av att tända på... jag blev bara nojad... varje gång.
.
Jag håller verkligen inte med de som tycker att cannabis är en "harmlös" drog.
.
Att legalisera knarket hade inte hjälpt mig... det vet jag... jag minns hur det såg ut för mig... och det värsta var nog trots allt att drogerna slutade funka som jag ville... det enda som fanns kvar var en total besatthet att ändå röka på och tro att nästa gång skulle det bli annorlunda... att det på något magiskt sätt skulle funka som det gjorde på den tiden då det var skoj och jag mådde bra av drogen... men nä... sanningen var enkel... och det spelar nog ingen roll om det är lagligt eller olagligt knark jag petar i mig... knark funkar inte i längden... det blir bara skit till slut... alltid.
 

En kopp kaffe...

... och lite frukost.
.
Det hela började med att jag blev rökfri... och mina morgnar kom att se helt annorlunda ut... borta var ju ritualen att starta dagen med kaffe och cigg... i mängder... och de första dagarna som rökfri så pallade jag inte ens att dricka kaffe eftersom det var så förknippat med mina rökvanor... trodde nog ett tag att jag skulle lägga ner kaffet också... men så blev det inte... det gick ju faktiskt att dricka kaffe utan att röka en massa cigaretter.
.
Året som gick har jag med framgång infört ännu ett moment i mina morgonritualer... frukosten... en tidigare helt otänkbar ritual eftersom jag inte vaknar hungrig... men det löste sig... man behöver inte vara speciellt hungrig för att få i sig lite turkisk yogurt med banan och lite müssli eller olika slags frön (gojibär, lin och solrosfrön)... resultatet var häpnadsväckande... dels så gick jag ner vikt... och dels så mår jag bra av att käka lite frukost direkt på morgonen trots att jag fortfarande inte är ett endaste dugg hungrig.
.
Lite müssli och yogurt kan jag alltid trycka i mig på morgonen... något som jag kan rekomendera.
.
Nu är det mycket kvar innan jag villm kalla mig för ett hälsofreak... men just nu så tänker jag i alla fall ta en liten promenix med vovarna genom skogen... så vem vet... små bäckar blir ju också floder till slut.
 

Mitt misslyckade...

... nyårslöfte.
.
Jag har inte lyckats infria mitt nyårslöfte... än... och mitt nyårslöfte var kanske en aning rebelliskt... nämligen att börja röka istället för att som alla andra sluta röka på nyår... naturligtvis så var det mest på skoj men jag ska villigt erkänna att beroendepersonligheten i mig gick igång när jag blev påmind... så även om jag nu lyckats hålla mig rökfri i över fem år frånsett ett kraftigt återfall på Bali på en månad för ett år sedan och några bloss på en cigarr i somras så är resan som en rökfri rökare långt ifrån över... det finns stunder då det fortfarande är att vänta i fem minuter till innan jag tänder en cigg som räddar mig... en gång rökare alltid rökare... men precis som med jag fixar att leva som en drogfri narkoman så går det alldeles utmärkt att leva som en rökfri rökare... det handlar "bara" om att inte peta i sig den där första... att vänta i fem minuter till... och efter det... vänta i fem minuter till... om och om igen... vissa dagar suger det mer vissa dagar mindre.
.
Jag har fortfarande tobak från 2008 liggande i frysen hemma om jag skulle vilja börja röka igen.
.
Jag tror minsann att jag struntar i att infria mitt nyårslöfte även denna dag... men visst om jag skulle vilja så har jag fortfarande tobak liggande i frysen sedan tiden som en aktiv nikotinist... mest för att kunna känna att det är jag själv som väljer om jag vill vara rökfri... och att valet är så enkelt att jag förstår... ja tack eller nej tack... krångligare än så behöver det inte vara... och att ett röksug inte är samma sak som att röka en cigg... ett röksug är bara ett röksug... och även om det kan hälsa på lite då och då så går det över... alltid... tro mig.
 

Jaha...

... så var det vardag.
.
Julledigheten är över för det här året höll jag på att skriva... men det är inte sant... julen 2014 är ju fortfarande väldigt långt borta... men förra årets julledighet är över och vardagen knackar på dörren igen... och helt ärligt så undrar jag vad ledigheten tog vägen... det sa bara "swich" så var den över... men, men... tiden går fort när man är lycklig... och lycklig är jag eftersom jkag har det så himla bra med det mesta i mitt liv nu för tiden... livet som en drogfri narkoman är bättre än vad jag någonsin vågade drömma om... så här med facit i min hand så kan jag inte låta bli at undra varför jag väntade så länge med att välja detta sättet att leva... allting är ju bättre än var det någonsin varit... precis allting... men okej... det kanske är så i livet överhuvudtaget... att det hela tiden blir bättre... och bättre... och bättre.
.
Jag gillar livet... och livet gillar mig.
.
I vilket fall som helst så har jag för avsikt att göra 2014 till ännu ett drogfritt år för min del... det verkar helt klart att vara ett väldigt vinnande koncept... sen har jag ju en hel del andra mål också... men det får vi ta när det kommer till skott... spännande är det i alla fall... och jag känner hur mycket jag gillar mitt eget liv... och hur mitt liv gillar mig.
 

Spritångest...

... är inte kul.
.
Sitter här vid köksbordet och funderar lite på hur dagen efter kvällen före känts om jag druckit sprit... och tro det eller ej... men bara tanken gör att jag kan förnimma den känslan... och tänk på att då har jag ändå varit drogfri i över 15 år... spritångest är onekligen en stark känsla... och jag måste få lov att säga att jag är oerhört tacksam över att få slippa vakna upp med den sedvanliga minnesluckan och klumpen i magen av att ha "ställt till det igen".
.
Nyårsafton 2013 blev en mycket trivsam och inte minst drogfri historia helt befriad från skandaler.
.
Jag har vaknat upp allt för många nyårsdagar med spritångest genom åren som gått... inte bara nyårsdagar för den delen... och även om jag inte är drogfri så himla mycket för att slippa känna på vissa känslor... så saknar jag inte just den självskapande ångesten... att jag under året som gått blivit medveten om en helt annan ångest känns bara bra... eller missförstå mig rätt nu... bra är väl kanske inte rätt ord... men låt mig säga... hoppfullt... för min ångest nu för tiden är en känsla som jag behöver titta lite närmare på... och kanske om jag har lite tur... också kunna förvisa till ett minne från förr... precis som med... spritångesten.
.
Vila i frid... spritångesten.