PETERS BLOGG

.

Det tar på krafterna att sitta på ett RSK-möte i dagarna två... Men jag känner mig också en smula stolt över att göra någonting för någon annan... Till slut så är det ju bara genom att ge bort det som jag har fått som jag kan behålla det... Och jag har verkligen någonting att ge bort... Att leva drogfritt är fantastiskt... Drömmar blir till verklighet.

.

... kan göra skillnad.

.

Igår så var VågaVa på en ungdomsmässa i Halmstad... och jag tror inte att någon kunde missa vår monter... vi delade ut gratiskramar och spred kärlek så det stod härliga till... jag är så himla stolt över att få tillhöra detta häftiga gäng... så mycket glädje och så mycket mänsklighet... det var en ungdomsmässa och vårat budskap på mässan var kanske lite kontroversiellt... nämligen att vi inte delar upp människor i olika åldrar på VågaVa... hos oss spelar inte åldern någon roll... vi är alla både vuxna och barn... samtidigt... åldern är mest bara en siffra för oss... vi förespråkar att göra saker tillsammans allihop... som att ha en monter på en mässa... och kramas.

.

... på arenan i Halmstad.

.

Idag så ska VågaVa delta i en ungdomsmässa på arenan i Halmstad... och det är med lite blandade känslor som vi deltar i den mässan... på VågaVa har vi inga "ungdomsprojekt"... våra projekt är alla utan åldersgråns... att inrikta sig på vissa åldersgrupper är inte riktigt vår modell... våra projekt är alla riktade till hela familjen oavsett ålder... och jag tror inte att det hade varit så himla bra om jag ställde mig upp och berättade för ungdomar vad de ska göra eller inte göra... sist om siders så bestämmer ju de det själva oavsett vad jag tycker och tänker... vad jag däremot kan göra är att föregå med gott exempel... om jag t.ex. inte vill att mina barn ska röka, dricka eller knarka så får jag väl först av allt sluta göra det själv... för mina barn gör inte vad jag säger till dem att göra... mina barn gör vad jag gör.

.

Vill man ha hjälp av oss på VågaVa så spelar åldern ingen som helst roll... hos oss är vi alla likvärdiga... barn, ungdom eller vuxen... låt oss hjälpas åt... tillsammans kan vi göra skillnad.

.

... tar tid.

.

Att leva ett drogfritt liv är fantastiskt... ALLT... precis ALLT blir till slut bättre om jag bara låter bli att peta i min den där första drogen... lik förbannat finns det massor av människor som tar återfall efter lång tid... kanske har man trillat in i ett tillstånd över att ta sin drogfrihet för givet... kanske t.o.m. slutar att gå på möten... och påminner jag mig inte om att jag är en beroende så tappar jag ju tacksamheten över vad drogfriheten har givit mig... det blir "normalt" att kunna behålla ett jobb... planera och faktiskt kunna åka på semester... och en hel del andra saker som verkade helt omöjliga att genomföra på den tiden då man var en aktiv narkoman... när jag går på ett möte och kanske träffar en nykomling så förstår jag hur fantastiskt mitt liv blivit... jag behöver påminna mig om hur det var när jag blev drogfri... då drogfriheten verkligen inte kunde tas för givet... då många dagar var en kamp för att för att inte falla tillbaka till den skenbara tryggheten som drogerna kunde ge mig en kort stund... lägga en dag i taget bakom mig... låta dagarna bli till veckor, månader och år... ha tålamod och tro på att allt till slut skulle bli bra... vilket det naturligtvis blev... bättre än vad jag faktiskt vågat drömma om... och idag ber jag om att aldrig glömma bort att det är min drogfrihet som gett mig det som jag har idag... ett liv värt att leva.

.

... för idag är det Peters födelsedag.

.

Hurra, hurra, hurra, hurra!!!

.

Jo så är det... jag försöker på största allvar ta åt mig att jag också är värd att firas... för så är det ju... idag är det min dag och även om jag blir en smula blyg när man sjunger för mig så känns det faktiskt ganska trevligt att få lite uppmärksamhet på sin födelsedag... så jag passar på att tacka alla som grattulerat mig idag... jag har fått presenter... mina vänner och min älskling plus alla våra barn och mitt barnbarn har grattulerat mig... det är någonting som värmer mitt numera lite äldre hjärta... tack!

.

... i repris.

.

Idag så är jag på väg till Apelrydskolan i Båstad för att föreläsa... och jag måste få lov att säga att jag blev himla glad när de ringde mig och frågade om jag ville komma... har ju varit stamgäst där i hur många år som helst tidigare och jag gillar verkligen den skolan... jag har några ställen som jag brukar besöka regelbundet med min föreläsning och som ligger mig varmt om hjärtat... Apelrydskolan är ett av dessa guldkorn... det finns några till där jag träffat människor som kommit att betyda någonting för mig... människor som satt spår i mig... och det är en gåva att få träffa dessa personer som kommit att lära mig så mycket... och visar mig hur viktigt det är för mig att flytta ut från de 12 centimetrarna mellan mina öron där jag tillbringar en hel del av min vakna tid... ut i verkligheten där det "riktiga" livet hela tiden pågår... det är ju där jag kan utvecklas och hitta mitt sanna jag.

.

 

... ska man slänga.

.

Jag har väl alltid varit en samlare av mått... "bra att ha" är orden som ekat mellan mina öron... men de senaste åren så måste jag erkänna att t.o.m. jag... om än motvilligt... lärt mig att städa upp bland gammal skit och idag så ska jag elda upp lite sådant i vår eldtunna på gården... och visst är det skönt att städa upp ibland... både fysiskt och psykiskt... för gudarna ska veta att det även finns gammal skit mellan mina öron som behöver städas bort... tack och lov så har jag ett program som hjälper mig med det... där jag kan titta på hur det varit... göra mig av med det som jag inte behöver längre... och tillfriskna... rensa bort det gamla för att få plats med det nya.

.

... tittar fram.

.

Den första frosten mötte mig i morse... dax att sätta på vinterdäcken på bilen... konstigt att man (läs jag) alltid väntar till sista sekunden när det gäller vissa saker... för även om jag vet att det snart är vinter och glashala vägar så har jag en tendens att förneka detta faktum... det har varit ovanligt varmt väldigt länge och jag har vant mig vid det... samma sak med solen som lysit med sin frånvaro hur länge som helst nu... jag blir nästan förvånad när jag kan känna dens strålar på mig idag... att accpetera hur det är just nu kan förvisso vara väldigt bra på många sätt... men viss framförhållning är inte heller fel... det kommer att bli vinter i år också... och vinterdäck gör sig bra på bilen när det är halt.

.

.

 

... med sig själv.

.

Förändring börjar med ett accepterande om ni frågar mig... När jag accepterade att jag var alkolist och narkoman så tog det inte så lång tid innan jag förstod att att mitt drogproblem "bara" var ett symtom på mitt problem... och att jag egentligen var en beroende som hade en förmåga att bli besatt av ganska många saker... jag har en känslomässig sjukdom som innebar att jag har en tendens att försöka hitta någonting utanför mig själv för att fylla mitt inre tomrum... relationer, mat, sex, spel, shopping, arbete, träning... ja ni fattar... jag kan bli besatt av allt möjligt och omöjligt... och att ta del av en lösning på det problemet innebar att jag var tvungen att börja titta på mig själv för att kunna tillfriskna... idag så förstår jag att jag aldrig kommer att bli helt frisk vilket för mig inte spelar så stor roll... det är som det är och det har jag accepterat... det finns ingen genväg... jag behöver jobba med mig själv och mitt känsloliv i resten av mitt liv... tur att jag slipper göra det ensam... att det finns människor som gått före och ger mig hopp... och att jag genom att jobba med mig själv har fått möjligheten att själv kunna sprida detta hopp vidare... det är en skön känsla att tillfriskna... att ha införskaffat mig någonting som jag kan ge bort.

.

... är mig själv.

.

Nästa vecka ska vi på VågaVa medverka på en ungdomsmässa... tanken på en sådan mässa är nog mycket att man ska presentera olika ungdomsprojekt... vi har inte specifika projekt direkt riktade till den gruppen... och det finns en tanke bakom detta... enkelt uttryckt så är vi av åsikten att "mina ungar gör inte vad jag säger åt dem att göra utan de gör vad jag gör"... om jag t.ex. inte vill att mina barn ska börja röka så är det inte trovärdigt att själv röka samtidigt som jag säger åt dem att det är inget de ska syssla med... på VågaVa tror vi vidare att ett missbruk inte bara är ett problem för den som missbrukar utan något som drabbar hela familjen... naturligtvis så finns vi även tillhands för ungdomar... men vi sätter inte några åldersgränser på våra projekt... hos oss är hela familjen välkommen... allihop... tillsammans... vilket väl egentligen kanske är det ultimata "ungdomsprojektet".

.

... i skogen.

.

Sitter på trappan och röker en morgoncigg och slås av hur himla tyst det är här ute i skogen... och när jag sätter mig framför datorn så märker jag hur det känns lika tyst mellan mina öron... kommitén som brukar tjattra där har visst tagit sovmorgon... rätt skönt faktiskt... tystnaden är inte tråkig... bara behaglig... sinnesro.

.

... skriva en rad.

.

Brukar ju inte missa att skriva ett inlägg om dagen här på min blogg... men idag var det nära... 10 minuter på mig att skriva någonting... bara för att... hålla kvar vid min rutin... hela projektet med att skriva en blogg för mig handlar om att jag vill lära mig få ner ord via mina tangenter... ord som bildar meningar och även någon gång kan resultera i att jag lyckas skriva någonting meningsfyllt... kanske inte idag... men trägen vinner... och chansen ökar markant om jag skriver... även om jag ibland inte har någon lust... eller någoning vettigt att skriva om... så jag tänker fortsätta att skriva... bara för att...

.

... mellan öronen.

.

Just idag så känner jag inte att jag har någon som helst lust att skriva på denna blogg... inte så att det är helt tomt i huvudet utan snarare tvärtom... alldeles för många tankar är en bättre beskrivning... och det skulle nog bli ganska rörigt om jag försökte få ner alla dem i ord på min blogg... samtidigt som jag känner att vissa saker ska det inte bloggas om... jag har ett (tro det eller ej) privat liv också... och att skriva ner allting på FB eller på en blogg tror jag inte på... det riktiga livet finns inte på nätet... det riktiga livet pågår ständigt runt omkring oss och ibland så är det nog trots allt bäst att ta del av det... leva här och nu... ta sig tid att låta tankarna mellan öronen stanna där ett litet tag extra... och tänka efter... före.

.

 

... eller bara dum i huvudet.

.

"Bara en gång till"... "nej, jag vill inte"... "bara en gång till"... "nej, jag vill inte"... "bara en gång till"... "nej, jag vill inte"... det är krig mellan öronen på mig själv... ambivalent eller bara helt galen?

.

... som en förlust.

.

Tveksam straff och ett bortdömt mål... frispark i stolpen... men kan väl inte säga att bollen gick vår väg igår... och jag kan ju inte varit ensam om att känna en viss frustration över att det bara blev oavgjort...  Zlatan var helt klart lite ringrostig men jag tycker ändå att vi borde vunnit... men än är det inte över... hoppet lever kvar om att vi ska kunna gå vidare från gruppen ändå... och jag har fortfarande några sköna upplevelser att se fram emot... gillar känslan som kryper sig på innan en viktig match... jag gillar att gilla fotboll.

.

... finns.

.
En sak med att flytta till lägenhet är det här med grannarna... och efter att ha bott på landet i över 30 år så var jag väl lite orolig för hur det skulle gå... ute i skogen så är mitt problem med grannarna begränsat till att grannens hundar skällde i tid och otid... ett i.o.f.s. väldigt irriterande problem... lugnet i skogen vill inte riktigt infinna sig när deras hundar skällder hela tiden... så att då flytta till stan och bo i lägenhet med grannarna vägg i vägg var någonting jag inte var van vid... nu visade det sig att det inte var några större problem... helt ärligt så har jag nog inte hört grannarna överhuvudtaget... frånsett idag då en av våra grannar håller på att flytta... nojan över att ha grannar har visat sig betydligt överdriven... kan ju också bero på att jag inte är samma människa som senast jag bodde i en lägenhet... på den tiden tyckte jag att grannarna skitjobbiga... nu med lite perspektiv så fattar jag att om det var någon som var jobbig var det jag... en fullt aktiv festande narkoman är väl inte direkt den grannen som jag vill ha idag... jag måste varit en riktig pina för mina grannar på den tiden... massa spring i trappan hela tiden... vaken dygnet runt och fester vilken dag och natt i veckan som helst... stackars grannar... de hade det inte lätt.

.

.. Och skriva med rösten.

.

Egentligen är det helt fantastiskt... Jag behöver inte ens använda tangentbordet längre... Att prata fungera alldeles utmärkt vill bara prata och prata och prata O borrhålet ibland kan bli lite tidigare b

Jag vill bara prata och prata och prata hay... Denna tjänsten funkar väl sådär så där:-)

... på mobilen.

.

Jag fixar inte direkt det där med lagom när det gäller spel på mobilen och datorn... nu är det något bubbeltjohejsan som tagit över mitt liv... ett i sig helt meningslöst spel där det gäller att klara av banor för att komma vidare och klara av andra banor... i all oändlighet... frustrationen jag kan känna när jag inte fixar en bana förbytts mellan varven i en väldigt kort njutning när jag fixar den... för att omedelbart ersättas av frustration över att inte klara av nästa bana... om och om och om igen... beteendet och känslan känns bekant... och jag inser att mitt beroende som jag knarkade på i mitt aktiva liv har hittat nya vägar... tjoho... eller???

.

.

 

... ÄR hemskt.

.

Bara ordet mobbing får mig att känna kalla kårar... jag har själv erfarenhet av att vara mobbad och VET hur djupa spår det sätter i känslolivet... under flera år av mitt liv så lärde jag mig på ett mycket obekvämt och praktiskt sätt att jag VAR värdelös och ingenting värd... en känsla som kan göra sig påmind fortfarande trots att jag vet med säkerhet att så inte är fallet... känslan av utanförskap sitter djupt i mig och även om jag idag förstår att den är ett resultat av mobbingen så pockar den på min uppmärksamhet lite då och då... rädslan av att inte duga som den jag är och att bli övergiven för att jag är som jag är... tack och lov så har jag under årens lopp lärt mig att det inte var mitt fel att jag blev mobbad... men det tar inte bort faktumet att mobbing är någonting som skadar människor mer än vad man kanske förstår när man har roligt på någon annas bekostnad.

.

... är inte alltid lätt.

.

Som en sann beroende så händer det att jag kan ha lite svårt med det här med tålmod... vill gärna att saker och ting ska ske omedelbart... helst igår... och även om jag av erfarenhet vet att jag behöver ha lite tålamod så är det väl inte alltid så enkelt som det låter... att låta saker och ting ta sin tid och inte flytta in i framtiden... jag behöver allt som oftast påminna mig själv om att stanna kvar i nuet efter att jag har planerat någonting för framtiden... att bygga luftslott har sällan hjälpt mig... det har däremot sinnesrobönen... som säger åt mig att ta mod till mig för att göra det jag kan... och acceptera det som jag inte kan förändra... som att vissa saker tar tid... och att jag kan göra något annat under tiden... typ leva här och nu under tiden jag väntar på vad det nu kan vara.

.

 

... eller göra någonting bra.

.

Snart så ska vi på VågaVa vara med på en mässa igen... det har ju blivit några stycken genom åren trots att vi valde att strunta i årets narkotikamässa... någonstans så kunde vi väl tycka att vi inte behövde vara med där längre... det finns så mycket vettigare saker att lägga pengarna på... för säga vad man vill om dessa mässor... mycket handlar om att visa upp sig... berätta för besökarna och de andra utställarna hur "duktig" man är och vilka fantastiska projekt man driver... mässorna är nog mest bra för att bygga sig ett kontaktnät... träffa andra som sysslar med liknande verksamheter... den verkliga effekten av en mässa är mötena med dessa människor och organisationer mellan mässorna... för själva mässan handlar ju mest om att visa upp sina egna verksamheter... att vi valde bort narkotikamässan berodde också mycket på att vi tyckte att den mänskliga aspekten försvann allt mer och mer... mycket forskning och snack om konstiga grejer som jag knappt fattade någonting om... plus att den senaste mässan vi medverkade på väldigt mycket handlade om tobak i alla dess former... intressant... visst... men vi är ju mest intresserade av missbruksvård och den rent mänskliga sidan av saken..
.

... idag också.

.

Här och nu tar jag beslutet att vara drogfri ännu en dag oavsett vad som händer... ett beslut som hjälpt mig att få ihop oräkneliga dagars drogfrihet fram tills denna dag... ett vinnande koncept helt enkelt... att ta en dag i taget är någonting som jag kan använda mig av i de flesta av mina angelägenheter... funkar skitbra på det mesta... och det kan ju behövas när man som mig är en beroende... att lägga av med drogerna är ju bara en sak... det är ju inte helt ovanligt att man byter ut drogerna mot någon annan besatthet... att göra saker "lagom" är ju som de flesta vet inte en självklarhet för en beroende... det är ofta allt eller inget som gäller... och tomrummet i vårt inre som vi fyllt med droger ropar ju på att fyllas när vi lägger ner drogerna... det gäller att hitta balansen... vilket innebär att vi behöver jobba lite/mycket med oss själva... titta på själva orsaken till vårt beteende... drogerna är ju bara ett symtom.

.

... och trött.

.

Det närmar sig en mycket välbehövlig semester för min del nu... och gudarna ska veta att jag behöver det... det har varit en intensiv höst och jag känner att jag behöver ladda mina batterier... som det är nu så känner jag mig mest bara trött och tråkig... har inte alltför mycket energi i min numera lite äldre kropp... inte så att det stör mig så himla mycket egentligen men det är ändå märkbart... så några veckor på Bali kommer inte att sitta helt fel... att ligga på stranden och låta solen fylla på mina reserver samtidigt som jag inte behöver känna några som helst krav på att göra någonting överhuvudtaget... möjligtvis ett och annat dyk bland korallreven när jag har lust... och det räcker ju att ta på sig cyklopet och ta några steg ut i vattnet för att uppleva detta på Gili Air.

.

... turnering.

.

Idag så smäller det... mulleturnering på KRIS i Göteborg... och jag och min älskling tänker ställa upp och göra vårt bästa för att vinna alltihop... som det känns just nu så ska det väl inte bli några större problem... högmod???

.

Men så är det ju när det spelas någon form av spel... det där med att bara deltaga ligger inte riktigt för oss... vi är med för att vinna... allra helst när det gäller mulle... ett spel som vi använder på alla möjliga sätt... här är det tillåtet att kalla varandra saker som annars inte varit helt okej... mycket glimt i ögat och himla skoj... snacket är minst lika viktigt som själva spelet och allt annat än vinst... är en förlust.

.

... det kan bli.

.

Det kom ner en reporter på radio Halland till VågaVa igår... ville göra en intervju med mig... det skulle handla om statistik som polisen hade redovisat om inbrott i Halland... hon frågade mig om min erfarenhet av att göra inbrott och jag berättade hur det låg till med den saken... min erfarenhet var ju minst sagt något begränsad och jag berättade varför... det förhöll sig nämligen som så att när jag gjorde ett inbrott för att stjäla lite prylar till huset som jag höll på att bygga om upptäckte jag en grej... att jag kickade så till den grad på att smyga omkring och bryta mig in att jag ganska snabbt fattade att det här med inbrott var som en drog för mig... och av den anledningen så slutade jag faktiskt min väldigt korta inbrottskarriär med omedelbar verkan... jag förstod då fortfarande inte att jag hade väldigt stora problem med mitt missbruk av droger... men att jag kunde få ett stort problem med kriminalitet om jag hade fortsatt att göra inbrott... det var helt enkelt alldeles för spännande och roligt.

.

... för den jag är.

.

Bara att skriva det är stort för mig... det spelar ingen roll att jag vet att det är precis som det är... jag ÄR älskad för den jag är... med mina tillkortakommande och för mina tillgångar... kravlöst... och när känslan av att det faktiskt stämmer infinner sig så kan jag med viss förundran även förstå det... och hör och häpna... tycka att jag är värd det också... visst kan jag hålla på att slå på mig själv mellan varven och tycka att jag borde vetat det eller handlat si eller så i en viss situation... men helt klart är att jag gör så gott jag kan med att bara vara den jag är... en helst vanlig kille... mänsklig och med förmågor som att både kunna älska och tycka mer eller mindre om andra människor i min omgivning... jag älskar inte alla och det har jag accepterat... jag duger bra ändå... och de som inte gillar mig har all rätt i världen att tycka och tänka precis vad de vill... jag tänker fortsätta att bara vara jag... en sak vet jag med säkerhet... och det är att ingen i hela världen är bättre på det än jag själv... och att är älskad för den jag är.

.

 

... jag är.

.

Känslan infann sig av att ännu en gång varit en liten smula för mycket... men... jag kan idag acceptera den sidan av mig själv... för det är ju som det är med den saken... när jag brinner för att få fram mina åsikter så är det svårt för mig att stilla ner mig och ta det lugnt... som igår... en paneldebatt om droger och hur föräldrar ska handskas med sina barn... jag är ju lite grann av uppfattningen att det inte är drogerna som är det egentliga problemet utan att vi kanske ska kolla på anledningen att man drogar sig överhuvudtaget... att det för tillfället snackas mycket om en specifik drog (spice) är enligt mitt sätt att se det ganska orelevant... alla VET att droger är farligt men lik förbannat väljer några att peta i sig droger ändå... några faller för grupptryck... andra testar och gillar effekten som drogen ger... eller vad det nu kan vara för anledning... att göra det till ett "ungdomsproblem" är att göra det för enkelt enligt mig... missbruk är så mycket större än så... och jag är övertygad om att vi alla kan göra skillnad med ganska enkla medel... som att lyssna mer på varandra... prata om hur vi egentligen mår på riktigt... skippa lördagsgroggen och lära oss att dansa nyktra... och sist men inte minst... kanske börja käka middag tillsammans... så att familjen har ett forum där vi kan sitta ner, ta det lugnt och prata med varandra... föräldrar behöver sätta sig ner och lyssna på sina barn... vem vet... kanske vi kan lära oss någonting av våra egna barn... som t.ex. varför de (ungdomarna) väljer att peta i sig droger... eller varför inte bara stanna upp, ta sig tid och höra våra barn prata om deras egna känslor... kanske känner de sig också för mycket ibland?

.

.

 

... panel.

.

Ikväll så ska jag sitta i någon slags panel och svara på frågor... det enda jag vet är att det ska handla om droger och att jag inte längre är så himla praktiskt uppdaterad på vad det finns för droger nu för tiden... och det är väl tur det... jag har ju trots allt varit drogfri i över 16 år... men vad jag däremot är väldigt uppdaterad på är hur man håller sig drogfri... och hur det är att leva drogfritt... så visst... det finns säkert någon mening med varför jag sitter med i den panelen... mer kommer att visa sig... jag tänker åka dit med ett öppet sinnelag och ta det som det kommer... det brukar bli bra.

.

... nu för tiden.

.

Att det är farligt att knarka kan väl de flesta vara överens om... men att skilja ut och jämföra vissa droger för att lista ut vilken drog som är "farligast" tycker jag är dumt... den "farligaste" drogen för mig är kanske inte samma drog som är "farligast" för dig... för som jag ser det är den "farligaste" drogen den drog som den enskilde individen tycker mest om... oavsett vilken drog det är... för så är det i alla fall för mig... när jag petar i mig någonting som jag verkligen gillar effekten av så vill jag ju fortsätta att peta i mig den upplevelsen... igen och igen och igen... om det sedan effekten är "uppåt", "neråt" eller åt vilket håll som helst spelar mindre roll... vad jag vill komma till är att de flesta av oss hittar en favoritdrog som vi tvångsmässigt petar i oss trots att vi nog alla förstår att det inte är bra för oss... ni fattar... "bara en gång till" i all oändlighet... så jag tror att den "farligaste" drogen är den drog vi tycker mest om... och då kan det ju vara lite "farligt" att inbilla sig att just min drog är lite ofarligare än den drogen som för tillfället uppfattas som väldigt "farlig"... att droga sig överhuvudtaget är farligt... jag har fortfarande inte träffat en enda narkoman som har drogat sig lycklig... oavsett vilken drog det handlat om.

.

... sig.

.

Det är himla skönt att inte göra någonting mer än att ligga på soffan och kolla på TV-serier en helg... att slippa känna en massa krav på att fixa ditten och datten... och jag behöver verkligen lata mig efter en veckas intensivt arbete på VågaVa... man kanske kan tycka att det inte skulle ta så mycket på krafterna eftersom jag ju inte jobbar så himla mycket rent fysiskt... men att vara engarerad tar på krafterna... jag blir helt enkelt himla trött av att göra det jag brinner för... samtidigt som jag är tacksam över att få jobba som jag gör... tillsammans med ett så härligt gäng där vi bryr oss om varandra... men helt ärligt... det är skönt med lite ledigt... ladda batterierna... utan att känna rastlösheten komma krypande... ta mig fan... jag har lärt mig att sitta still... skönt.

.

... kommer med tiden.

.

Jag kan med all rätt kalla mig själv för vis inom ganska många områden... ta bara det här med drogfrihet... där jag införskaffat mig kunskap med tiden som största hjälp... gjort massor av erfarenheter genom bra och mindre bra handlingar... helt enkelt fått lära mig med tiden som hjälp... jag vet idag vad som är bra för mig om jag vill fortsätta att leva ett drogfritt liv... och inte nog med det... mitt drogfria liv har även gjort det möjligt för mig att leva ett liv bättre än vad jag vågat drömma om... ett liv fyllt av kvallitét... och jag har idag verktygen för att ta hand om mig själv och mitt mående... vissa dagar är det lättare än andra... det är ju så att leva livet på livets villkor... livet i sig är ju som det är... men jag har fått visdomen att handskas med det på ett hyfsat förnuftigt sätt.

.