PETERS BLOGG

... är riktigt jävla puckat tycker jag.


Att spränga sig själv omgiven av oskyldiga människor är ännu dummare... och jävligt fegt.

Jag har inte så mycket att säga om att det springer omkring dumskallar och spränger sig själva på gator och torg... för vad finns det att säga... naturligtvis så är det ett effektivt sätt att skrämma mängder av helt oskyldiga människor... och någonstans sitter det säkert några och gnuggar sina händer nu... nöjda med att sprida skräck och förvirring i konungariket Sverige... några som med all säkerhet rättfärdigar dessa handlingar med alla möjliga och omöjliga förklaringar... och jag skulle inte bli förvånad om det handlar om att ha "rätt" och att tycka att någon annan har "fel"... och att det i det ständiga kriget mellan "rätt" och "fel" verkar vara okej att göra precis vad som helst... som att t.ex. spränga sig själv bland en massa julhandlande människor.

Fy fan... vem vinner det kriget?

... hurra!!!!!

Jag hoppade säkert en halvmeter rakt upp i luften när telefonen ringde... men jag fann mig snabbt, lyfte på luren och svarade... det var dagens hjälte i Brännebassalt... telereperatören... han berättade för mig vad jag redan anade... att han hade hittat ledningen som var av, satt ihop den och fått telefonen och mitt internet att funka igen... tjoho... på en lördag... vilken hjälte.

Så nu har jag kontakt med omvärlden igen.

Det första jag gjorde var att kasta mig ut på nätet... läsa blaskan och upptäcka att allt var precis som vanligt... att Jay vann idol och var ihop med sin gamla tjej igen... ja ni vet sådant som blaskorna skriver om hela tiden... skitsnack och skvaller finns det säkert någon som kallad det för... andra kanske vill kalla det för allmännyttig information... det ligger väl i betraktarems ögon... eller???

För jag kom att tänka på journalisterna... ni vet de som mer än gärna lämnar ut namn och adress till kändisarna som blandat ihop puderdosorna och "råkat" dra upp lite kola i näsan... och som inte skriver ett skit om samma sak när de själva dragit upp drogerna i sin egen näsa... nä för då blev det tyst... inte ett knäpp... och jag vet inte... men kan ändå ha en högst personlig åsikt om just "allmännyttig information"... och min åsikt är att egentligen så är det ju fan så mycket mer intressant om de journalister som gör anspråk på saningen själva är drogfria innan de lämnar ut andra människor som sniffat kola... jag skulle nog gärna hellre vilja se dem skriva om sitt eget knarkande... det hade blivit lite mer personligt då.


Det kan finnas många slags ankor i en ankdamm... kanske t.o.m. en och annan vacker svan.

... och utanför känner jag mig nu.

Kanske inte just nu men när jag är hemma... för ännu en gång så har min telefon pajat... och vad värre är... mitt internet... och det känns skitskumt att inte kanna koppla upp mig mot nätet... jag är... ensam.

I mitt fall så har jag blivit så van vid att alltid vara i kontakt med yttervärlden att jag inte ens tänker på det längre... det är först när sakerna pajar som jag märker hur uppkopplad jag brukar vara... bara en sån enkel grej som att helt plötsligt så har jag ingen tidning längre... att inte kunna googla... eller kolla mailen är väl hanterbart... men fan vad jag har blivit beroende av att... blogga... kolla in facebook... eller bara "kolla" in på nätet så där i största allmänhet... så nu när jag är nerkopplad så känner jag mig både utanför och handikappad.

För inte sååååå jävla länge sedan... när jag var yngre... okej då... för jääääävlig länge sedan kunde jag klara mig utan bil... telefon... och internet ska vi bara inte prata om... det fanns ju knappt... och idag så känner jag mig naken om jag inte har mobilen på mig... det känns nästan overkligt att vara ensam hemma... för utan telefon och internet så är jag ju verkligen ensam... det är nästan så att jag saknar mössen.

För ni som läser mig blogg ska veta att mössen verkar ha flyttat... åtminstone tillfälligt är väl bäst att tillägga... egentligen så skulle jag väl vara glad... men fan... det är som i alla andra krig... det finns inga vinnare i konflikter och krig... bara förlorare.


Det är himla vackert med snö och vinter i Brännebasalt... men tomt utan telefon och internet.

... tyvärr några år till.

Och jag är övertygad om att det finns en och annan som nu i jultider kan skriva under på det... och då menar jag inte enbart strikt ekonomiskt... nä fattigdom har många ansikte enligt mitt sätt att se på saken.

Det finns en slags fattigdom som jag brinner lite extra för att utrota... och det är utanförskapet... att det finns hur många människor som helst som är utanför i vårt "moderna" samhälle... och jag tycker att det är ett jävla slöseri med resurser... för jag är till skillnad från vissa element (inga namn) för mångfald... jag älskar integrering... förvisso så kan jag få beslutsångest när jag ska välja ibland... men jag gillar skarpt att ha ett val... trots att jag brukar skoja lite då och då om att det säkert skulle vara enkelt om jag levde i ett land utan några val... detta händer för det mesta när jag sitter på restaurant och ska välja vad jag vill äta... jag är nog en av de mest besvärliga gästerna eftersom jag alltid hinner ändra mig några gånger innan jag bestämt mig... och då skulle det ju vara enkelt att leva i ett land där jag kunde gå in på en restaurant och de enda val som jag behövde göra var... om jag ville ha... gröt eller gröt.

Men jag skulle nog tycka att det var rätt tråkigt (allra helst eftersom jag inte ens tycker om gröt) att inte ha några val... så även om det kan vara mycket att sortera så älskar jag mångfald... olika åsikter... olika sätt att tänka... olika sätt att klä sig... olika sätt att se ut... och att bakom all denna mångfald se hur lika vi människor ändå är... hur mycket som vi har gemensamt... att vi alla är... lika unika... och har så jävla mycket att lära av... varandra.


Det är många intryck att smälta efter några dagar på en fattigkonferans... tid för eftertanke.

... om fattigdomen.

Det har kommit fram lite nya direktiv om det här med att utrota fattigdomen i Europa... nu har ribban sänkts en liten aning och politikerna i EU har kommit överens om att ett lite mer realistiskt mål vore att minska den (fattigdomen) med 25% innan år 2020... jag vill vara noga med att påpeka att det inte har ett skit med vår fotoutställning att göra... vi på VågaVa är helt oskyldiga.


Vår fotoutställning drog ögonen åt sig och jag betecknar den som mycket lyckad på alla vis.

Annars så är det med lite blandade känslor som jag tar del av fattigdomsprojektet i Uppsala... lite väl tråkiga föreläsningar för mig... jag har ju svårt för att hålla mig vaken när det blir för mycket statistik och diagram... och min gräns gick när jag såg ett diagram som visade mig att det fanns fler fattiga som saknade ett jobb än vad det fanns fattiga som hade ett jobb... visst kan jag förstå att det behövs bevis på att de förhåller sig på det sättet... men helt ärligt så blev jag inte så förvånad över just den uppgiften.

Oerhört positivt är det att träffa alla andra "brukarna"... snacka om att det finns en kompetens som har hur mycket som helst att lära den politiker som skulle vilja ha lite faktiska kunskaper om fattigdom och utanförskap... här kan vi verkligen prata om en skattkista för den som vill ta del av verklighetens kunskap... jag är stolt över att få vara en del av dessa fantastiska levande människor som brinner för att få vara med och påverka vårt samhälle så att ALLA ska få vara med... på lika villkor.

... fortsätter.

Vet inte om jag vill påstå att min musjakt för så jävla bra för min sinnesro... men helt ärligt så känns det ganska bra att ligga i öppet krig mot dem... det finns liksom inga mellanläge när det gäller den biten i mitt liv... det enda jag oroar mig för nu är att jag ska resa iväg några dagar... för det är när jag är bortrest som mössen dansar runt överallt i mitt hus... och jag vet ju inte om jag lyckats med att eliminera "klättermusen" som har visat mig att en mus kan klättra upp nästan var som helst... ja "klättermusen" är en riktig akrobat och jag måste medge att han/hon är en talang som lyckats bajsa på ställe där jag aldrig tidigare sett musbajs... han/hon klättrar upp i gardiner, på kläder som hänger för nära golvet... och jag misstänker att han/hon kan klättra uppför min datasladd också.

Som liten pojke såg jag en Teater som handlade om Klas klättermus... tiden står still.

Annars så tycker jag att det är himla mysigt att bo i ett vintrigt Brännebassalt... det är så lugnt och skönt när snön ligger djup utanför stugknuten... och det känns lite extra trevligt att sitta inne i stugvärmen när det är vinter utanför mitt fönster... så jag kan förstå varför mössen väljer att flytta in till mig... trots att det är fullt krig.


Trots alla mössen så skulle jag inte vilja flytta från mitt varma och sköna hus här ute i skogen.

... mot mössen fortsätter.

Det är krig i Brännebassalt... och det är ett KRIG där alla medel är tillåtna... Geneveregler gäller inte i kriget mot de små söta mössen... för små söta möss ställer till alldeles för mycket i mitt hus för att jag ska ha överseende med dem... och... nu ska jag bli lite mer personlig... jag tycker att små söta möss är skitäckliga och skräpar ner alldeles för mycket.

Men mest av allt så flippar jag över när de springer omkring och väsnas när jag ska sova.

I förrgår så tittade jag in i min dotters rum... dörren dit hade varit stängd i några veckor och då passade mössen på att ta över... lite kvarglömt godis var smasken... och de små satans, jävla parasiterna tyckte också att de kunde sova i hennes säng... så när jag lyfte på täcket hoppade en mus fram och höll på att skrämma livet av mig... fullt med musbajs och jätteäckligt... jag slängde alla sängkläder i soptunnan... och startade ett krig... ett krig där alla medel är tillåtna... och jag tar utan att tveka nytta av min kunskap att möss inte är så himla smarta... och väljer vapen efter kunskapen... i detta fallet handlar det om att möss är skitkassa på att simma... men inte fattar det.


Mitt vapen mot mössen är ruskigt effektivt eftersom de utan tvekan gärna dränker sig själva.

Jag har ingen aning om vad djurrättskämparna anser om mitt krig... men jag hävdar med bestämdhet att mössen hemma hos mig har överstigit gränsen till vad jag kan acceptera... det är ju trots allt jag som betalar hyran och då borde jag få välja vilka jag vill ha som inneboende... flugorna fattar... de är definitivt inte smartare än mössen men när jag vill att de ska flytta så öppnar jag bara fönstret de sitter på... och då flyger de ut omedelbums... precis som getingarna och humlorna gör... och jag önskar att jag och mössen kunde hitta på någonting liknande... så att jag slapp döda dem och fick känna mig en liten smula snällare.

Men fan... jag är bara en enkel människa och har inte kommit så långt i min utveckling än att jag klarar av att leva i harmoni med mössen i brännebassat... mössen på de flesta andra ställe har jag inga som helst problem med... då kan jag också tycka att de "bara" är små söta möss... men i brännebassalt... där är de fienden... punkt slut.

... låter det mellan öronen.

Att blogga kan vara svårt vissa dagar... jag har fått upp en rutin som gör att jag sätter mig framför datorn ungefär vid samma tid varje dag och skriver en blogg... de flesta dagar är det inga större problem... men ibland så händer de... huvudet känns som om det håller på att brinna upp... total bloggtorka... det enda som jag får fram i mina tankar är ett lååååångt utdraget ljud... ett öhhhhh.

Nu är det ju ändå lite roligt att jag sitter här och skriver... att det trots detta ljud mellan mina öron blir ord på min blogg... visst mest svammel... men svamel är ju också ord... och ord blir till meningar... och meningar blir titt slut en blogg även denna dag... dagen då mitt huvud tog semester... ja jävlar... och jag vet inte hur jag ska tolka det... för jag har ju varit så himla stressad ett tag nu... massa prylar som jag inte hunnit med att göra och det har nästan blivit lite väl mycket den senaste tiden... det märker jag bl.a. genom att jag fått fysiska utslag på min kropp... en slags stresseksem som jag kan få när jag blir stressad... förra året så blev jag så fruktansvärt stressad av att jag fick eksem att det bara blev värre... och värre.

I år har jag en annan taktik... nu accepterar jag att det är stress som skapar denna eksem och det gör mig betydligt lugnare och jag är övertygad om att jag med tankens hjälp ska kunna lindra mina symtom... grejen är ju bara att nu när huvudet blir tomt när jag ska blogga så kan ju det i sin tur stressa mig lite... suck... vad kommer först... hönan eller ägget?


Fan... det blev ju en blogg till slut... någonting om ingenting... någonstans vid ingenstans.

... ska ju vara utrotad i Europa 2010.

Jo så är det bestämt... av EU i Portugal för några år sedan... år 2010 ska fattigdomen vara utrotad i bl.a. vårt avlånga land Sverige.

Det börjar bli bråttom... vi har ju faktiskt bara 29 dagar på oss nu.

Mitt bidrag till att det ska funka är en fotoutställning om utanförskap som vi ska göra klart tills idag... för jag är med i en arbetsgrupp och repensenterar Halland på slutkonferansen i Uppsala den 7-8 december... och vårt bidrag är en fotoutställning som visar på en lösning för hur man kan jobba mot utanförskap... och jag kan lova er att det är inte vilken flummig lösning som helst utan en praktisk beskrivning som fungerar i verkligheten... kanske inte för alla... men för många... och som någon klok redan har sagt... "många bäckar små"...


En sak som livet i verkligheten har gemensamt med fotbollen är... att det är ett lagspel.

Jag inbillar mig inte att fattigdomen är utrotad 2010... nä så naiv är inte ens jag... däremot så tror jag på att vi alla kan göra någonting för vår gemensamma välfärd... det ser jag bevis på dagligen i mitt jobb på VågaVa... för även om vi hade inbrott i helgen där man snodde datorer och en massa andra saker så ger jag inte upp... min tro på mänskligheten är starkare än så... och även om jag känslomässigt kan tycker att dessa stackare som snodde våra prylar kan brinna i helvetet... så vet jag att det inte finns några hopplösa fall... visst de som gjorde inbrottet ställer sig utanför och kanske för en kort sekund tycker att de är smarta... men innerst inne så tror jag nog att de förstår att det inte är okej att sno prylar från polarna...

... och skulle det vara som så att jag är lite väl naiv som tror det... ja då får jag väl vara det då.

... är någonting som jag inte riktigt förstår mig på.

Helt plötsligt så dyker det upp tomtar och granar överallt... okej granarna har jag runt mig året runt men ni förstår säkert vad jag menar... det är jultider... och jag är kluven... minst sagt... visst är det mysigt med levande ljus och tingeltangel inom vissa gränser... men när det blir hysteriskt så drar jag öronen åt mig... som att det finns ett mode för hur en klädd gran ska se ut... och då tycker iallafall jag att måttet är rågat... i år så hörde jag ett rykte om att det var metalic som gällde... jag håller dörren öppen för att jag kan ha hört fel... men ändå... bara tanken på att förra årets julpynt inte skulle duga får det att krypa under skinnet på mig.

Jag tycker att det kan vara mysigt med julen... men jag är skeptisk mot julen som affärsidé... inte för att det är en dålig affärsidé... nä tvärtom så drar ja öronen åt mig när man kan få människor att må skitdåligt bara för att man inte har tillräckligt med pengar att handla alla dessa saker som tydligen hör julen till... eller när jag får höra att det inte duger att hänga upp barnens pyssel i granen längre... för att det skulle förstöra granens utsmyckning... att ge de signalerna till våra barn är ju direkt farligt... för vad är det då vi säger till våra barn?

Inte är det att julen är barnens högtid iallafall... nä... när inte ungarnas julpyssel är det finaste pyntet så har vi puttat barnen åt sidan och valt att berätta för dem att de inte duger... att vi inte vill ha deras prylar... och att kreativitet och skaparlust inte värderas i våra hem.

Den affärsidén tycker jag är helt vansinnig... och direkt dum i långa loppet... så fan... skit i att köpa nya fina klä granen prylar och låt ungarna klä granen och smitta ner hela familjen med sin kreativitet och fantasi... det är en julklapp som lönar sig i längden... och en helt fantastisk affärsidé för er egen familj... för det är fan inte pengarna som kommer att göra oss lyckliga... nä det är känslan av att vi är helt perfekta precis som de vi är som är obetalbar... och den kan inte köpas för pengar... den kan bara ges bort med komplimanger... kramar... och genom att vi värdesätter varandra på alla möjliga och omöjliga sätt... som t.ex. att uppmuntra och uppskatta våra barns inneboende kreativitet.


Nu är det jul här i vårt hus... tralalela... tomten är full och trillar omkull... tralalala.