PETERS BLOGG

... idag också.

Det känns bra att skriva det... för jag behöver påminna mig om det mellan varven... det går ju liksom lite på räls och då är det lätt att ta drogfriheten för givet... vilket är dumt... för då missar jag ju en GIGANTISK möjlighet att känna en djup och äkta tacksamhet... och vem vill missa det... tacksamhet är ju inte direkt en känsla som jag vill fly från.

Jag var iväg och föreläste igår (i Värnamo)... och i publiken fanns det en kille som bott och gått i samma skola som jag gjorde i högstadiet... skolan i Bjuv... och han hade haft samma lärare som mig... i OBS-kliniken för de som inte fixade OBS-kliniken... de lite extra besvärliga eleverna *L*... nuförtiden så hade naturligtvis alla vi som gick i den klassen haft diverse olika bokstavskombinationer... men detta var före bokstavskombinationernas tid (ja jag är hur gammal som helst *L*)... det var på den tiden då diagnosen hette... "myror i brallan"... och botemedlet var... "frisk luft och lååååånga promenader"...

... så är det inte längre... utvecklingen har ju gått framåt... eller har det det... egentligen?

I dagens utvecklade samhälle så hade jag inte överlevt vidare länge med min barndom... när jag växte upp så var det okej att stå upp mellan mamma och pappa i framsätet (det fanns inga säkerhetsbälte i baksätet ens en gång tror jag)... samtidigt som de kedjerökte starka cigg (light var inte uppfunnit)... ja jag skulle kunna fortsätta att rabla upp saker som är helt otänkbara att utsätta barn för idag men som var helt naturliga när jag var liten... låt mig säga som så här...


... cykelhjälm fanns inte... kanske inte så konstigt att jag blev narkoman.

Men idag så slipper jag peta i mig några droger... idag har jag ett val... idag väljer jag att leva nykter och drogfri... fast jag kanske skulle ta och köpa mig en cykelhjälm... för säkerhets skull...