Och jag får väl göra som jag brukar göra när jag inte vill någonting som jag vet är bra för mig... skriva om det här... då är det ju inte hemligt längre... då funkar inte alla mina bortförklaringar... för jag är bra på bortförklaringar... allra helst om jag får hålla dem för mig själv...
... när jag pratar med mig själv får jag de svar som jag vill ha... varje gång... visserligen så kan jag inbilla mig att jag har rackarns bra samtal med mig själv... fyllda av klokskap och sånt... och visst... ibland stämmer det nog... det är bara att de där gångerna när mina känslor lägger sig i samtalet som det blir lite svårare... som nu när den där känslan av att... "jag känner inte för det"... tar över... då är jag bra på att hitta på varför jag ska slippa... idag handlar det om att springa ut i skogen på min springerirunda... som jag inte riktigt "känner för" just nu...
... idag så behöver jag inte springa för att...
- det är juldagen (som om att det skulle spela någon roll vad det är för namn på dagen)
- det är snö i springspåret (vilket jag redan har bestämt inte ska få hindra mig)
- jag behöver vila mig (skitsnack)
- jag kan ljuga och säga att jag sprungit ändå (vem lurar jag då?)
- jag har ont... öhhh... någonstans (jaså???)
... och så kan jag hålla på mellan mina öron... och fortsätter jag med den dialogen så kommer jag till slut att hitta argumentet som gör att jag kan strunta i att springa min runda idag... och det för det mesta tar betydligt mycket mer energi än om jag ger mig iväg och springer en runda... direkt... ja fan att tänka kan vara en jobbig sysselsättning *L*... och skulle jag till råga på allt övertala mig att inte göra det jag borde göra så behöver jag oftast se till att underhålla min... låt oss kalla det för... lögn...
... för annars så kommer jag ju ganska snart på att jag borde ha gjort det jag inte ville göra... och för att slippa känna på den känslan så behöver jag göra massa prylar... mer och mer maniskt... jag börjar fly ifrån sanningen... och att fly ifrån sanningen är en jobbig sysselsättning... tro mig...
... och jag vill fan inte fly längre... jag vill ju vara fri... och för att bli fri behöver jag ibland göra saker som jag inte vill göra... tror det kallas för att ta ansvar *L*... springeriet är i sig kanske inte så viktigt... och skulle vara lätt för mig att förklara bort... men fan... det handlar inte om själva springeriet... det handlar om principer... det är mycket, mycket mer som står på spel...
... för mig handlar det om att ta ansvar för att få vara fri... fri att leva fullt ut...
... och som hon sa... den mycket kloka människan... med sin vackra finska brytning berättade hon för mig den enkla sanningen att... "stora förändringar börjar oftast med små förändringar"