Jag känner mig som en världsmästare... vilket jag ju faktiskt är... det finns INGEN i hela världen som sprungit min springrunda lika fort som jag... och idag så sprang jag fortare än någonsin...
... nytt världsrekord!!!!!... och nä, det är inte jag på bilden... jag har inga bröst.
Så här sitter jag och känner mig som en världsmästare... och det känns väl som... ja... ehhh... som vanligt kanske... ett världsrekord av denna digniteten sitter faktiskt inte i så länge... rent känslomässigt alltså... så jag funderar vidare... om nu inte ens ett världsrekord gör mig lycklig en längre tid... vad ska det då till för att jag ska gå omkring i ett ständigt lyckorus?
Fan... han har nog rätt igen min sponsor... shit... för han påstår att jag måste våga vara riktigt ledsen och tillåta mig själv att uppleva sorg för att få känna på äkta glädje... lycka på riktigt... och då kan jag inte låta bli att undra... vågar jag bli riktigt glad... på riktigt... för jag är oftast en positiv och glad kille... känner mig lycklig allt som oftast... och då har jag ändå inte vågat vara riktigt ledsen... eller vågat och vågat... jag är väl inte så bra på att vara ledsen... jag är bättre på att "lägga locket på" jobbiga prylar och skoja bort dem så de försvinner... eller åtminstonde flyttar bort från mitt huvud...
... visst jag har blivit betydligt bättre på att tillåta mig att vara ledsen... men jag har en bra bit kvar... och då kan jag inte låta bli att tänka på hur jag kommer att uppleva den känslan som det kan ge mig... ja missförstå mig rätt nu... jag bryr mig inte så mycket om hur det kommer att kännas att vara riktigt ledsen... lika lite som jag funderar över vad som händer när vi dör (en av de mest onödiga frågeställningar vi har enligt mig... det är ju bara att vänta så får vi ju reda på det... fattar inte varför vi ska gissa om den prylan... helt meningslöst ju)... nä jag är mest nyfiken på hur det kommer att kännas att vara...
... ännu lyckligare än vad jag redan är... kommer jag att spricka då?
Klart du inte ska vara lycklig nån längre tid för ditt lilla rekord... Då hade du ju inte försökt slå det igen.
skrivenFunderar på att hjälpa dig att komma i kontakt med din ledsamhet.. Komma upp o köra en Brännebasalt-open-runda på knappa 11 minuter... ;)
Ha en fin afton