Igår kväll när jag kom hem så tappade jag andan ännu en gång... det är sånt som händer klara kalla nätter i brännebassalt... det går liksom inte att vara oberörd inför vad som visar sig när jag lyfter på mitt huvud och riktar blicken mot skyn...
... en stjärnklar natt... det är svårt att inte tro på att det finns liv där ute...
... att det inte skulle finnas UFO är ju nästan overkligare än tvärtom... det är sååååå jävla oändligt att titta rakt ut i rymden... och igår så var det en riktigt klar natt och då kan jag se...
... vintergatan lysa på mig i brännebassalt...
... när jag fattar det så är jag inte så stor längre... men inser samtidigt hur stort det är... och när jag förstår... eller åtminstone gör mitt bästa för att förstå... så är det ju verkligen helt overkligt att det inte...
... skulle finnas UFO...
Eller vad det nu är vi råkar få syn på...
... ovan där... tralalala lala...