.
Jag gillar att sitta och skrota hemma i mitt hus... stiga upp när jag vaknar av mig själv... och tillbringa en heldag i min morgonrock... bara så himla skönt att få lata mig en hel dag... slänga mig i TV-soffan och kolla några filmer... kolla in lite på FB mellan varven... slöa... slappa... göra precis absolut ingenting.
.
Men säg den lycka som varar... kollade precis in i mitt kylslåp och konstaterade att jag inte har något val... det är bara att slänga på mig lite kläder för att åka till affären och handla lite käk.
.
En heldag iklädd endast morgonrock är för mig en väldigt ledig dag.
.
En av fördelarna med att bo långt ute på landet är att jag får många långa tillfälle att umgås med mig själv... vilket är någonting som jag trivs förträffligt med... och kanske en av anledningarna att jag tycker så himla mycket om att träffa människor... dessa två ytterligheter olikheter får mig att förstå hur mycket jag njuter av bägge... jag behöver ofta någonting att relatera till för att till fullo förstå... det är liksom först när jag lägger ett svart streck på en tavla som jag ser hur vit den vita bakgrunden egentligen är.
Åhhh vad jag känner igen det där, jag hasade runt i morgonrock och lurvtofflor när jag bodde i skogen. Nu har jag fönster åt alla håll och kylskåpet hinner aldrig bli tomt för jag fyller på det oftare än nödvändigt och för att kunna göra det så måste jag vara påklädd. Hit kommer försäljare, utklädda barn, grannar, vänner och alla kommer oanmälda. I huset så ringde folk och frågade om jag var hemma innan de dök upp... för det mesta och varken försäljare, utklädda barn, grannar eller ens Jehovas vittnen vågade knacka på för jag hade så många varningsskyltar för alla möjliga påhittade faror uppspikade på ytterdörren. Det kan jag inte ha nu. Hade satt upp min namnskylt upp och ner bara för att vara lite tvärt om när jag flyttade hit. Det gick en dag, sen kom min 86 årige granne och ringde på och påpekade att jag måste vända på den. Då erkände jag genast att han hade rätt.:)
skrivenKram och tjohej!
Lena