... skrämmer mig.
.
Vissa dagar så slår den till med full kraft... rädslan... och den skrämmer mig... allra helst eftersom jag inte kan kontrollera den... den liksom bara tar över... hela mitt inre vibbrerar och jag kan riktigt känna hur min puls pumpar runt blodet i min kropp... en fruktansvärd känsla om jag får säga det själv... och att då göra "tvärtom" och stanna kvar i denna känsla tar på energin... men jag vet att det inte finns någon genväg... skulle jag börja fly från mina rädslor igen så är jag illa ute... men ändå... jag blir fan rädd för att vara rädd... detta paralyserande tillstånd som sätter igång destruktiva katastroftankar mellan mina öron är inte vidare skoj för mig... ett tillstånd som får mig att känna mig helt värdelös och som bekräftar hur dålig jag är... i alla mina angelägenheter.
.
Mina gamla masker funkar inte längre... sanningen slår till med full kraft... jag släpps fri.
.
Jag VET att det som händer är bra för mig... att det gör ont när knoppar brister... jag behöver konfrontera min egen rädsla för att bli kvitt den... för det är ju bara en känsla... och jag vet vad jag är rädd för... jag blir bara lite rädd för hur starkt denna rädsla är när jag vågar stanna upp och känna på den... stanna kvar och låta den blekna bort... för sanningen om mig själv är att jag duger precis som den jag är... att mina rädslor håller på att förlora sin makt över mig... jag håller på att bli fri... fri att vara den jag är... på riktigt.
.
Och vet ni vad... jag gillar den killen.
Hej, Det är så påtagligt i dina texter att du mår väldigt bra nu, så bra att du nästan blir rädd. Är det så? Var inte rädd!! Njut!!! Kram.