... är skitskoj.
.
Jag började ju att åka bräda för några år sedan... kanske inte så himla vanligt att 50-åriga gubbar skiftar från skidor till bräda men jag ville ge det en chans... tyckte ju att det såg så himla skoj ut... så sagt och gjort... en vacker vinterdag spännde jag på mig en bräda för första gången... och jag hade väl någon form av förhoppning om att jag skulle ha lätt för det eftersom jag ju åkt skateboard i min ungdom... jag hade fel... det var allt annat än lätt till en början... men jag gav mig inte och efter endast en dag på brädan så kunde jag svänga hjälpligt... eller nja... jag kunde... öhhh... spelar inte så stor roll... jag fortsatte iallafall att åka bräda.
.
Tillsammans kan vi göra det vi inte fixar att göra ensamma...
.
Och nu är jag då i Trysil för fjärde året i rad... på ett av de bästa NA-konventen som finns nämligen "ski and recovering"... och det är en ynnest att få träffa och hänga med ett helt gäng nyktra narkomaner i skidbackarna... vi har så skoj att det nästan inte går att beskriva... och bättre ställe för mig att fortsätta att lära mig åka bräda fanns inte... det finns alltid någon som gått före och är villig att ge bort vad den har lärt sig till mig... och jag kan göra likadant... NA:s program funkar himla bra på de flesta område i mitt liv... ja typ... alla.
.
Och just det... jag är numera en riktig rackare på brädan... och det är jag lite solt över.
Jag vill oxå vara där i gemenskapen! Tar en dag i taget här hemma med religions läxor och att vara mamma med allt vad det innebär. Mår så gott i allt som gemenskapen ger mig.
Har du målat konsen som du lägger upp på bloggen? Vackra motiv. Jag målar oxå. Kram Helena