... än vanligt.
.
Tar ett tidigare tåg denna dag eftersom jag ska iväg och föreläsa... och jag måste tillstå att jag själv blir en liten smula förvånad över att det var så enkelt att gå upp redan klockan 5 på morgonen... inte så att jag hoppade ur sängen pigg och med ett leende på läpparna... men ändå... jag går upp när klockan ringer och sätter på kaffe utan att morra... och nu sitter jag på tåget och skriver här... det får jag vara nöjd med... som vanligt är jag lite nervös eftersom jag ska föreläsa snart... och det är också precis som det ska vara... att föreläsa är inget som blir lättare med åren eftersom kraven jag har på mig själv snarare ökar än minskar... detta trots att jag vet att jag inte kan göra mer än mitt bästa och att det räcker länge... helt ärligt så har jag aldrig under dessa år fått negativ kritik utan bara lovord... kanske är det just därför som jag är nervös... och känner att jag har ett krav på mig att leverera någonting som får min publik att minnas... länge... och vet ni vad... det kan jag säga att jag har... kaxigt va?
.
Att få kontakt och känna att publiken är med på tåget är en obetalbar känsla.
Tyckte du gjorde en super föreläsning i vår klass idag på vård vux 13/4