Så mellanlandade vi då i staden... och kontrasten är påtaglig... det ska helt ärligt bli skönt att åka vidare imorgon... fattigdomen i Cebu slog till som en verklighet man inte vill ska finnas gör... tiggarna och barnen som sover på gatan får mig att
känna ett visst obehag inför min egen rikedom... snacka om två helt skilda världar... jag får nästan dåligt samvete för att jag har det så bra.
Vi kom i vilket fall som helst iväg på ett NA-möte... utomhus eftersom gruppen hade blivit utkastade från sin vanliga lokal... rökförbudet sätter sina spår.
Som vanligt blev vi väl mottagna av gemenskapen i ett främmande land...