PETERS BLOGG

... utbildning.

.

Så fick vi då till slut ihop det... en utbildning för de som arbetar med oss brukare... av oss brukare... och jag är personligen helt övertygad att det är en utbildning värd namnet... faktiskt så är jag himla nöjd med vad vi till slut kunde enas om... en heldagsutbildning där vi brukare lär ut lite om vilka vi egentligen är och vad det finns att tänka på när man jobbar med oss... tillsammans kan vi göra världen en liten smula enklare.

.

... är skoj att se på.

.

Jag gillar ju tävlingar i alla dess former... och då är det ju rätt trevligt att kunna spendera en söndag framför TV:n och kolla på skid-VM... som en liten uppladdning innan Zlatan tar vid lite senare idag... fotboll och då i synnerhet Zlatan är ju trots allt favoritsporten för mig... idag så håller jag tummarna för att han ska få vinna en titel med Manchester United.

.

... med en ledig dag.

.

Idag så har jag absolut ingenting på schemat och min plan är att njuta i fulla drag över detta faktum... känner mig inte ett endaste dugg stressad över att det är ett fantastiskt fint väder utanför vårt vackra hus... jag tänker bara ta det lugnt och ta dagen som den kommer... morgonrocken åker möjligtvis av när jag lägger mig i bastun... och vem vet vad denna dagen har i sitt sköte... inte jag i alla fall... skönt.

.

... är lyx.

.

Tänk dig själv om du skulle hamna i en personlig knipa av något slag... du kanske är tvungen att be om hjälp av någon form av myndighet... det kan vara att din situation känns helt ohanterlig och din oro accelererar till oanade höjder... då kanske det hade varit önskvärt att träffa någon att prata med... problem har ju en tendens att bli lite mer hanterbara om man ventilerar dem med någon som pallar lyssna... och... då kan det ju vara bra om den personen kan ta sig tid... när det gäller myndigheter så är min erfarenhet att tid verkar vara en bristvara... man ska komma överens om var, när och hur... och när man väl då är där så brukar det ändå finnas en snäv tidsgräns att följa... då tycker jag att det kan vara bra att veta att VågaVa finns... vi har tid att lyssna på dig... när du har tid.

.

... nu.

.

Jag var ju lite orolig när AF tog ett beslut om att placera alla mina anställda på Haldahuset i Halmstad... men jag måste så här i efterhand konstatera att min oro var i högsta grad obefogad... tvärtom mot vad jag nu hade tänkt mig så har det om möjligt bara blivit bättre... VågaVa i Halmstad levererar i allra högsta grad... våra boende på VågaBo gör ett jättejobb och finns till hands för de som söker sig till oss... och deras erfarenheter är obetalbara tillgångar i vår verksamhet... VI är nyckelordet och den varma och kärleksfulla gemenskapen gör mig lycklig långt in i hjärtat... fan vad bra VI är... tillsammans kan vi göra det omöjliga möjligt... och VI gör det.

.

... eller landet.

.

Spelar nog allt mindre roll i vårt moderna samhälle... vi på landet har också möjligheten att sitta med gamnackar och stirra ner i vår telefon... för det verkar ju som att mycket av livet nu för tiden är digilatiserat... FB har blivit verkligheten och fågelsång finns säkert inspelat på Spotify... och det finns ju appar för det mesta... kanske har vi kommit närmare varandra nu när avstånd inte längre spelar någon roll... eller så är det precis tvärtom... eftersom vi verkar ha förlorat allt mer av vår förmåga att titta upp... och prata med varandra på bussen.

.

... för mig.

.

Jag har massor av polare som tränar häcken av sig på gym... springer långa rundor i skogen... eller snöar in på någon annan fysisk aktivitet... jag gör precis tvärtom... eller nja... jag tillbringar ju faktiskt någon timme i bastun varje dag så svettas gör jag också... annars så är den perfekta sportsöndagen något som jag gillar... nu blir det först lite VM-slalom innan jag bänkar mig i TV-soffan för att se på Zlatan... om någon vecka befinner jag mig i backarna med min bräda... då får jag se om mitt bastande har gett mig bättre kondis... och jag lutar mig tillbaka, tänder en cigg och är helt övertygad om att så är fallet... den som lever får se.

.

... i taget.

.

Kanske står jag inte riktigt lika mycket på barriärerna längre... taktiken är väl nu för tiden lite mer av att luta mig tillbaka och låta resultaten tala för sig själva... mycket beror faktiskt på att jag har utvecklat en allt större tro på mig själv med tiden och inte har så stort behov av att prova mina idéer i offentlighetens ljus... vilket kanske mer var en slags inre osäkerhet och ett sökande efter ett visst mått av bekräftelse... behovet av denna bekräftelse har som genom ett mirakel sakta minskat i takt med att min självkänsla vuxit... allt började med min drogfrihet... vinsten i att kunna ta ett beslut varje dag om att inte peta i mig några sinnesförändrande medel är stor... att kunna lita på mina egna beslut är väldigt stärkande för självkänslan.

.

En dag i taget har blivit många år... en ultimat bekräftelse av mig själv för mig själv.

.

... träsket.

.

Nu är jag trött på att stoppa i mig massa piller... visserligen så är det ju inget sinnesförändrande utan "bara" pencilin, iprem och albyl... men... jag gillar ju inte piller överhuvudtaget... nu tycker jag inte heller om tandvärk så jag ser inte att jag har något större val än att peta i mig en näve piller lite då och då... vi brukar säga att smärta är en andlig princip men fan vet om det gäller tandvärk... i vilket fall som helst så har jag svårt att se något andligt i det... pencilinet ger mig till råga på att ont i magen också.

.

Jag brukar inte längta till tandläkaren men jag längtar till den dagen då han förhoppningsvis har fixat till orsaken till denna smärtan... symtomlindring är inte riktigt min grej längre... då tycker jag att det är bättre att ta hand om orsaken till problemen... och det spelar ingen roll om det är fysiskt eller psykiskt... det är genom att gå till botten med mina problem som jag blir fri min smärta... piller är inte lösningen för mig.

.

.

Idag så kan jag med fog kalla mig för en ansvarsfull och produktiv medborgare i vårt samhälle... ta bara en sån grej som att jag byter bromsar på bilen innan det börjar skrapa oroväckande... nästan vuxenpoäng om ni frågar mig... jag kör inte längre omkring påtänd eller på fyllan med en gammal skrotbil... och skäms faktiskt när jag tänker tillbaka på den tiden då det var ett faktum... tur att det finns en möjlighet att göra om och göra rätt... sedan jag blev drogfri försvann många av mina destruktiva beteende av sig själv... nästan lite av ett trolleri... och så oerhört befriande rent känslomässigt... för även när jag petade i mig droger av alla de slag så fattade jag ju någonstans vad som var fel eller rätt... och att om och om igen göra fel prylar fyllde mig med skam... en skam som jag gjorde allt för att slippa känna genom att peta i mig ännu fler droger... som naturligtvis fyllde mig med ännu mer skam... en never ending story... så det är med glädje i mitt hjärta som jag idag betalar en verkstad för att ha en trafiksäker bil... att ta ansvar har gett mig den frihet som jag på fullt allvar trodde jag skulle kunna få av mina droger... idag så kan jag bara skaka på huvudet åt min då helt sinnesjuka inställning till livet.

.

... på bilen.

.

Jag har en för mig väldigt ny bil idag... och det innebär vissa förändringar jämfört med tidigare bilar jag ägt... en av dessa är att jag regelbundet lämnar in bilen på service... eftersom jag kör väldigt många mil så blir det några gånger om året jag får lägga ut lite extra pengar för att ha en bil som... peppar, peppar... startar i alla väder och tar mig dit jag vill... när jag vill.

.

Jag gillar att ha en bil som fungerar... allra helst när jag tänker på alla dessa mer eller mindre pålitliga bilar som jag ägt tidigare... de var visserligen billiga i inköp... men... osäkerheten i om jag skulle kunna ta mig från punkt a till punkt b kostade en hel del rent mentalt... så jag gnäller inte för att jag behöver lägga ut lite stålar på service... jag tycker att det är en bra investering... och ett välkommet lyxproblem.

.

... är inte skoj.

.

Det var länge sedan jag hade tandvärk men nu har jag en tand som krånglar och det visar den med all tänkbar tydlighet... jag hade nästan glömt bort hur det kändes eftersom det ju var många år sedan sist... och det är bara att konstatera... ett tandläkarbesök behöver bokas in med det snaraste... visst ipren funkar hyfsat än så länge men det är ju inget som löser själva problemet... min tand behöver lagas... helst igår... det spelar ingen roll att jag inte är så förtjust över att sitta i den stolen... det är bara att bita ihop... och lämna över problemet till någon som kan fixa det... i detta fallet... min tandläkare.

.

... och tänkande.

.

Det tycks och tänks en hel del i vårt avlånga land... och jag är naturligtvis en av dem som ägnar mig åt detta till stor del... visst skulle jag vilja att saker och ting såg ut på ditten och datten sätt... men ibland så måste jag faktiskt acceptera verkligheten precis som den är... oavsett vad jag tycker och tänker... vill jag få till stånd någon som helst förändring så vill det nog trots allt till att jag börjar med att se med öppna ögon på de faktiska omständigheterna... vill jag ha det varmt och skönt en kall dag så får jag antingen sätta mig i bastun eller ta på mig varma kläder... att göra det bästa av en situation ligger för det mesta inom räckhåll för mig... så visst är det viktigt vad jag själv väljer att tycka och tänka om... och hur jag tar mig an livet på livets villkor... min erfarenhet har lärt mig att offerkoftan mycket sällan ger mig de resultat jag eftersträvar... jag vill leva ett liv fyllt av möjligheter och är tacksam över att ha en tro på att allt är möjligt... vad än folk tycker och tänker.

.

... vi VågaVa öppenvårdsbehandling.

.

Lokalerna håller för fullt på att färdigställas och vecka 10 räknar vi med att vara igång... det ska bli spännande att ta ytterliggare ett steg i vår utveckling och jag är helt övertygad om att det kommer att bli hur bra som helst... och utan att blinka så vill jag påstå att vi är himla bra på det vi gör... VågaVa utvecklas hela tiden... jag är stolt över oss.

.

... som fan.

.

Att gå ut och röka en cigg är inte lika njutningsfullt som vanligt... jag är inte riktigt van vid den här kylan och fryser i det närmaste häcken av mig efter någon minut... tycker ändå att jag har massor av kläder på mig men står ändå och huttrar i snålblåsten... jaja... det är som det är och fördelen med kylan är väl att det är himla skönt att kunna gå in i ett varmt rum och njuta av att ha tak över huvudet... vilket tyvärr inte är fallet för alla... jag är i sanning en väldigt lyckligt lottad kille... trots att jag fryser när jag stillar mitt röksug.

.

... på VågaBo.

.

Vi på VågaVa har ju haft vårat boende i några år nu... och jag blir bara så himla glad över alla dessa fina människor som väljer att bo på VågaBo... ni ska bara veta hur mycket ni berikar mitt liv.

.

... för skrivandets skull.

.

Så var jag då där igen... vissa dagar så tycker jag nog att jag skrivit vad jag ska på den här bloggen... allt är liksom redan sagt och det finns inte så mycket mer för mig att säga... och kanske närmar jag mig då den dagen då mitt stora skrivprojekt ska påbörjas... för jag vill ju gärna skriva en bok innan jag dör... grejen är väl bara att jag inte riktigt vet vad den ska handla om än... eller nja... lite idéer har jag väl men jag vet inte riktigt hur jag skulle kunna få ner dem på pränt så att det blir en läsvärd historia... tycker mig ha någonting som jag vill förmedla... och jag sitter inte här på höga hästar och påstår att mitt sätt är rätt sätt... bara att mitt sätt är mitt sätt.

.

Pennan (tangentbordet) är ett flippat vapen.

.

... att kunna starta dagen med en bastu.

.

Jag är så himla glad över min bastu så ni anar inte... vilken lyx att kunna starta dagen med att svettas lite och lyssna på en bra talbok... det är gott att leva nu... och när jag sitter här och reflekterar över mitt liv så här på ålders höst så inser jag att jag är en oerhört lyckligt lottad kille... om några veckor bär det iväg till Trysil för det årliga konventet med tillhörande brädåkning i goda vänners lag... förra året så snackade jag lite om att det kunde vara bra att träna upp kondisen lite eftersom även lite soft brädåkning tar på krafterna... och jag hoppas väl på att mitt dagliga bastande har tagit hand om den biten... den som lever får se.

.

... i paradiset.

.

Jag gillar verkligen att åka till mitt jobb på VågaVa... träffa människor som tillsammans med mig väljer att hoppa på ett drogfritt liv och "smitta" sina vänner med hopp... vi är ett helt fantastiskt gäng med den där sköna hoppfulla glimten i ögonen... det är lätt för mig att känna tacksamhet när jag hänger med "vinnarna".

.

... framsida.

.

Och baksida... jag sitter här och spånar på en medalj som vi tänkte använda i vår nya öppenvårdsbehandling... och jag har väl vissa idéer om hur den ska se ut... en VågaVa-medalj bör ju faktiskt se ut som... ja... just det... en VågaVa-medalj... vi har ju alltid vågat stå upp för våra egna idéer och det tycker jag att vi ska fortsätta med... varför ändra på ett vinnande koncept?

.

... i taget.

.

Livet rullar på... och även om det var ovanligt svårt att vakna denna morgon så gick jag upp direkt när klockan ringde... kände mig inte vidare dum för den sakens skull... hörde någonstans att de som snozzar och somnar om på morgonen skulle vara lite smartare än vi andra... själv så tycker jag att det är betydligt bättre med morgnar där jag hinner med att dricka en kopp kaffe, röka några cigg och vakna innan jag sitter i bilen på väg till jobbet... tidigare så stressade jag upp i sista sekunden och kastade på mig kläderna innan jag hoppade in i bilen och vaknade någonstans halvvägs till Halmstad... inget jag vill rekomendera... då tar jag hellre risken att känna mig lite dum när jag sitter och vaknar framför mitt köksbord... något som jag för övrigt inte har ägnat en endaste tanke på tidigare i mitt liv... tänka sig... jag tyckte jag var smart när jag gav mig tid att vakna på morgonen... så "dum" är jag.

.