PETERS BLOGG

... som rökare.

.

10 cigaretter kvar... och enligt min eminenta plan är det tänkt att bli de sista jag röker... någonsin... naturligtvis förstår jag mer än väl att det är ett oerhört stort löfte att ge mig själv... och det är med blandade känslor jag ger mig in på detta experiment... en sida i mig laddar för fullt... och jag förstår verkligen att envishet kan vara allt annat än en defekt... jag lär nog behöva varje uns av den egenskapen de närmaste dagarna... eller timmarna... eller som imorgon... minuterna.

.

Att tävla med sig själv är inte alltid så enkelt... men denna resan är min och bara min... och ni kan ge er fan på att jag ska sätta upp en hel hop av belöningar på vägen... varje rökfri dag ger mig ju faktiskt möjligheter för det... det kostar ju trots allt en hel del att vara en storrökare... just nu är det enkelt eftersom jag ju inte börjar detta äventyr föränn i morgon... jag är ju trots allt en beroende och har relativt lätt för att använda mig av ord som... imorgon... sen... ska bara... och helt ärligt... att sluta röka imorgon är skitenkelt... imorgon däremot... nja... det är en helt annan historia.

.

... är stort.

.

Jag har varit på ett stort NA-konvent i Stockholm i helgen... och precis som vanligt så känner jag mig fylld av kärlek när jag åker därifrån... ibland så kan det vara lite svårt att ta på vad det egentligen är som händer på ett stort konvent... massor av kärleksfulla människor... kan vara lite svårt för mig att hinna föra ett vettigt samtal till en början eftersom jag ju känner så himla många tillfrisknande beroende... mycket kramar blir det i alla fall... underbart att få lite tid med min sponsor... att träffa några av mina sponsier... och en grej som betyder mycket för mig som ju har varit med i ganska många år nu... att träffa alla dessa människor som fortfarande hänger kvar och som jag har stött på under min resa i tillfrisknandet... och tro mig när jag säger att det faktiskt har hunnit bli en hel del underbara personer... ingen nämd ingen glömd.

.

Mycket kärlek var det... och kärlek det kan vi aldrig få för mycket av.

.

... än sjuk och fattig.

.

Vad är egentligen rikedom?

.

Jag kan utan att blinka säga att jag lever ett väldigt rikt liv... och med rikedom så menar jag inte i första hand en hel säck med stålar... bara känslan av att slippa peta i mig sinnesförändrade medel för att kunna stå ut med mig själv är obetalbar... ser jag det i ett ännu större perspektiv och med en liten smula distans så kan jag även glädjas över att jag bor i ett land där jag kan dricka vattnet som kommer ur min egen kran... jag har en sjukdom som jag kan leva med (beroendesjukdommen) så länge jag inte petar i mig något... paradoxalt nog så kan min sjukdom som ju sitter mellan mina öron inbilla mig att jag är både fattig och sjuk... med att skapa massor av problem ur ingenting... lura mig att fastna i åsikter som skapar massa idioter omkring mig.

.

För att leva rikt så använder jag mig av att känna tacksamhet över vad jag redan har... och fokusera mer på tillfrisknandet än mina tillkortakommande.

.

... presentation.

.

Det händer lite då och då att jag ombeds att skriva en personlig presentation av mig själv... och jag tycker att det är lika svårt varje gång... vem är jag att skriva någonting om mig själv... och vad ska jag i så fall skriva om... vem är jag egentligen?

.

Vi har ju alla olika roller att spela... inte för att det på något sätt är en helt annan människa som presenteras men ändå... det sociala spelet kräver ibland olika roller av oss... det är ju himla dumt att ställa sig i AIK-klacken med en IFK-tröja på sig... eller åtminstonde en liten smula provocerande... i detta specifika fall så handlar det om att jag under en begränsad tid ska skriva en blogg på en vårdsida på nätet... mycket yrkesroll men samtidigt personligt... paradoxalt nog så är nog fan mitt största problem att jag nu för tiden tycker om människan som jag möter i spegeln varje morgon... och att skriva bra grejer om sig själv är fortfarande någonting som känns lite konstigt.

.

... är väl okej.

.

Men känslan av att sitta i tandläkarstolen gillar jag inte... så himla utlämnad och hela tiden beredd på att det ska göra ont... nu kändes det inte ett endaste dugg fast jag inte hade någon bedövning... likförbannat satt jag på helspänn mest hela tiden... tur att jag praktiserat yoga och lärt mig att andas... det hjälper mig mycket.

.

Men känslan efteråt... så himla skönt att ta ansvar och göra någonting även om det tar emot... jag känner mig helt plötsligt väldigt, väldigt... fri.

.

... är jag inte.

.

Vi var på bröllop igår... en väldigt trevlig tillställning med många fina människor och massor av glada skratt... precis som sig bör på ett bröllop som ju är en glad, vacker och fin tillställning... det serverades inte en enda droppe alkohol men jag kan ärligt säga att jag trots det kan känna mig en liten smula bakis... sent i säng har den effekten på mig... jag är inte längre någon festprisse och behöver tydligen gå och lägga mig i hyfsad tid nu för tiden... utan att för den delen känna mig ett endaste dugg tråkig... möjligtvis lite äldre.

.

... mig själv.

.

Jag gillar och ogillar när man inte tror på mig... i vissa fall så är det en sann inspirationkälla och det tycker min obstinata sida mycket om... andra gånger blir jag skogstokig när jag inte blir tagen på allvar... det beror ju givetvis helt och hållet på vad det handlar om... att ingen tror på att jag ska kunna bli rökfri ser jag bara positivt... möjligtvis så är mitt eget tvivel en fälla för mig... jag gjorde ju ett mycket lyckat försök med att bli rökfri för några år sedan då jag faktiskt lyckades hålla mig från nikotinet i flera år... tyvärr så sprack det... tvivlet jag kan känna beror på alla mina mer eller mindre misslyckade försök på senare tid.

.

I mycket annat så har jag en stark tro på mig själv och mina egna idéer... risken med det är väl att jag lite då och då tyvärr slutar lyssna på andra människor och missar lösningar som skulle kunna vara ännu bättre än mina egna... bra självförtroende är inte samma sak som bra självkänsla... bra självkänsla gör det lättare för mig att kunna lyssna på andra åsikter utan att för den sakens skull känna mig hotad på något sätt.

.

... kvar.

.

Jag är inte helt bekväm med mitt beslut om att bli rökfri den 1 september... nikotinmonstret i mig gör uppror och hittar alla möjliga anledningar till att strunta i hela det upplägget... och jag blir nästan förvånad över hur många mer eller mindre "förnuftiga" anledningar som jag hittar för att få fortsätta att röka.

.

... för 1177.se.

.

Idag så kommer det ner en snubbe från Göteborg för att intervjua mig... faller detta väl ut så kommer jag att blogga om mig själv och min drogfrihet på 1177.se under tre månader... och naturligtvis så ser jag detta som en fin utmaning... visst... det blir ju inte samma sak som den här bloggen som jag ju mest använder för att få ur mig mina tankar och funderingar om ditten och datten... och vi ska ju inte gå händelserna i förväg... killen ska ju träffa mig för en intervju först... men... jag är faktiskt helt övertygad om att jag har ett budskap att förmedla... trots allt så har jag ju lyckats hålla mig drogfri i över 19 år och det är ju inte fy skam för en gammal narkoman... hur JAG gjort för att fixa detta mirakel kanske kan ge någon ett hopp om att han eller hon också skulle kunna klara av den bedriften... för som vi brukar säga... tar vi rygg på vinnarna så blir vi själva vinnare... och det är med en viss stolthet som jag kan konstatera att jag själv är en... ja ta mig fan... en vinnare.

.

... är intressanta.

.

Jag vågar påstå att jag har en riktigt bra föreläsning... och den ultimata tiden jag behöver är ca. 2 timmar om jag vill leverera mitt budskap på bästa sätt... nu har jag fått en utmaning som heter duga när jag "bara" har en timme på mig... och jag funderar lite på vad jag kan ta bort utan att förstöra helheten... när man föreläser om beroendet så tror ju många att det handlar om droger... så jag har beslutat mig för att plocka bort biten om hur och varför jag använder mig av en kemisk lösning på min beroendeproblematik... nu kommer det inte att räcka... jag har fortfarande minst en halvtimme kvar för att komma ner till en timme... vad kan jag ta bort utan att mitt budskap försvinner?

.

Utmaningar är spännande... och förhoppningsvis utvecklande.

.

... är tydliga.

.

Igår så var jag på VågaVa i Ljungby och idag så hänger jag i Halmstad där vi ju också finns... det är en märkbar skillnad eftersom AF i Halmstad inte tyckte att det var något jobb vi utförde när vi inte startade upp olika projekt för att tjäna ihop pengar till vår verksamhet... det räckte inte att finnas till hands för de personer som sökte sig till oss för att få hjälp med sitt missbruk eller anhörigproblematik.

.

Om vi gjort rätt eller fel i Halmstad får väl framtiden utvisa... en sak är i alla fall säker och det är att det finns ett behov av stöd och hjälp för vår målgrupp... det är långt ifrån alla som vågar/vill söka hjälp av kommunen... och då kan det vara guld värt att ha ett ställe att gå till och kunna vara helt anonym... helt kravlöst... att vi gör ett fantastiskt arbete när vi hjälper varandra att bibehålla vår drogfrihet är ställt utom allt tvivel... vi kanske inte tjänar massor av stålar men å andra sidan så sparar vi in tillräckligt med pengar och mänskligt lidande för att vän av ordning säkert förstår att vi är en mycket lönande verksamhet.

.

Vårt huvudmål är att alla som vill ska få en realistisk chans att kunna leva livet på livets villkor... drogfri.

.

... har blivit STORT.

.

Sitter här i Ljungby och funderar lite över hur VågaVa har vuxit genom åren som gått... det var allt några år sedan jag och leffe satt i den lilla lägenheten på Olofsgatan 3 och lät en idé bli verklighet... nu sitter jag på skånegatan 2 och slås av hur himla bra det blev till slut... fullt av boende på vårt VågaBo i Ljungby, Halmstad, Lidhult och ute på landet i VågaVilla... redovisningar och avslutningar på vår öppenvårdsbehandling... en secondhandaffär... möbelavdelning... snickeri... cykelverkstad... och sist men inte minst... ett ställe att komma till om man har problem med missbruk eller har någon i sin närhet som missbrukar... eller "bara" känner sig lite utanför och vill ha en gnutta kärlek.

.

... röster mellan öronen.

.

Jag har ju som någon säkert vet nålat fast mig i ett hörn nu... den 1 september har jag gjort till dagen då jag hade tänkt mig att bli rökfri en gång för alla... och det är med skräckblandad förtjusning som jag ser denna dagen närma sig med stormsteg... en sida i mig ser fram emot utmaningen... och en annan mer obstinat sida i mig blir mest bara förbannad... det är onekligen ganska intressant att ha alla dessa motstridiga röster mellan mina öron... naturligtvis så förstår jag att det kommer att bli en känslomässig resa och att mina inre röster härstammar från dessa känslor... tävlingsrösten jublar... och den lilla treåringen i mig är arg... den övriga kommitén mellan öronen sitter fortfarande ganska tyst... visst... förnuftets röst berättar på sitt sakliga tråkiga sätt att det är väl inte så mycket att snacka om... och rebellen lutar sig tillbaka och väntar trygg i sin förvissning att det snart kommer att dyka upp en möjlighet att göra revolt mot hela idén.

.

Själv blir jag mest trött på alla dessa röster.

.

... förfrågan.

.

Det ringde en kille och frågade om jag kunde tänka mig att skriva en blogg under tre månader på 1177.se... jag blev naturligtvis glad över erbjudandet och tackade omedelbums ja... det enda jag tror mig veta är att det ska handla om min resa in i tillfrisknandet... vad som har funkat för mig och hur jag gör för att bibehålla min drogfrihet... och tro det eller ej... men jag är helt övertygad om att det kommer att bli hur bra som helst... visserligen så kanske jag får tänka på hur jag skriver... och vad jag skriver... jag har väl redan lite funderingar om vad jag ska skriva om... eller nja... det kanske vore mer sant att skriva att jag inte oroar mig allt för mycket än... det löser sig är en av mina stöttepelare i min drogfrihet... och det har ju funkat rätt bra hitills.

.

... vardagen.

.

Jaha... så var VågaVa go beach över för detta året och nu återgår vi till mer vardagliga sysslor... och det är väl med blandade känslor... vanligtvis så brukar jag ha några veckors semester efter vårt strandprojekt men detta året tänker jag vänta tills vintern innan jag tar ledigt... det känns lite grann som om sommaren lider mot sitt slut så det är skönt att ha en vintersemester till ett varmare land inplanerat.

.

... ord.

.

Ännu en gång har en god vän gått bort... det är mycket känslor... men jag har inga ord... massor av minnen poppar upp... men jag har fortfarande svårt för att acceptera verkligheten... det känns overkligt och jag fattar inte riktigt vad som hänt... 

.

... går mot sitt slut.

.

Ännu en gång så har vi då tillbringat fem veckor på stranden i Tylösand... och precis som vanligt så är det med en liten gnutta vedmod vi avslutar årets VågaVa go beach... några helt underbara veckor på stranden ger ju så mycket mer än "bara" sol och salta bad... bara känslan av att ännu en gång levererat vad vi sagt är oslagbar... vi är verkligen en förening att lita på... eller den sköna inre förvandlingen som det innebär att hänga på stranden i alla väder... sinnesron... lugnet... även fåfängan har fått sitt eftersom vi ju ser ut som pepparkaksgubbar efter att ha vistas ute i solen en längre tid... kort sagt... VågaVa go beach är fortfarande efter alla dessa år ett helt oslagsbart framgångsrecept.

.

... på tapeten.

.

Fyra dagar kvar på stranden... en månad kvar till mitt rökstopp... det är en tid för nedräkningar just nu och jag tänker göra mitt bästa både för att ha några bra dagar på stranden och för att njuta så gott det nu går med min sista månad som rökare... jag kan ärligt säga att jag ser fram emot att jobba lite mer som vanligt... rökstoppet däremot skrämmer mig lite... visst ser jag fram emot att bli rökfri... och jag får väl se till att göra det bästa av situationen... gilla läget.

.