.
Hur jag klistrade in filmer på min blogg... det finns bara ett sätt att ta reda på det...
.
... så nu hoppas jag att detta funkade som jag ville att det skulle funka.
Undrar...
... om jag kommer ihåg?
Telefonservice...
... kan göra skillnad för den beroende som lider.
.
.
I Sverige är numret 0771-138000 till NA-helpline...
och NA:s hemsida i Sverige hittar ni på adressen nasverige.org
Att föra budskapet vidare...
... är vår gemenskaps huvudsyfte.
.
Jag tycker att denna lilla film är väldigt tänkvärd...
Helt underbart...
... att pulsa fram i skogen.
Vilken gåva det är att vara insnöad där jag bor... jag passade på att klä på mig termobrallor, vinterjackan och ett par feta hörlurar med tung musik... sen gav jag mig iväg rakt in i skogen... för att pulsa fram i halvmeterdjup snö... med dånande musik i öronen...
... det kanske är tur att man inte möter någon i min skog.
Knallade runt samma runda som jag brukar springa... knappt 3 kilometer... det tog mig nästan en timme och jag var genomsvettig när jag kom hem... och nöjd... fylld av frisk luft och en ljuvligt underbar upplevelse...
... det kändes lite konstigt att ha på sig hörlurar med musik på hög volym...
... samtidigt som det gav hela grejen en smått surealistisk flippad vinkling... det är väl inte utan att jag trots allt är en flumsnubbe i mitt hjärta... och jag gillade grejen... missförstå mig rätt nu... det är skönt att lyssna på tystnaden i min skog... också... kanske är det därför som jag gillar kontrasten med jättehög bra musik i lurarna... den totala motsatsen... allt eller inget... svart eller vitt... ja ni förstår säkert vad jag menar.
Mitt liv har ju varit väääääldigt lugnt ett längre tag... det är ju givetvis jätteskönt att känna den trygghet som jag har i mig själv nu... jätteskönt och... skittråkigt... nu vill jag inte byta bort mitt lugn men jag skulle ljuga om jag förnekar lusten till det intensiva... visst mitt förstånd säger intimitet och trygghet... men känslan kan ofta vilja välja bort tryggheten i det intima mot ett intensivt kaos...
... ingen som stör mig... inte så länge som jag kan tillåta mig få utlopp för den känslan på ett så enkelt sätt som med ett par hörlurar med fett ljud på en galen skogspromenad i djup snö... och efter den urladdningen så är det skönt att komma hem till hemmets lugna trygga och ibland lite långtråkiga vrå *L*...
... som jag ju upplever dagligen här ute i skogen... det är fan riktig lyx...
... jag är nog den rikaste kille jag känner...
Vilken gåva det är att vara insnöad där jag bor... jag passade på att klä på mig termobrallor, vinterjackan och ett par feta hörlurar med tung musik... sen gav jag mig iväg rakt in i skogen... för att pulsa fram i halvmeterdjup snö... med dånande musik i öronen...
... det kanske är tur att man inte möter någon i min skog.
Knallade runt samma runda som jag brukar springa... knappt 3 kilometer... det tog mig nästan en timme och jag var genomsvettig när jag kom hem... och nöjd... fylld av frisk luft och en ljuvligt underbar upplevelse...
... det kändes lite konstigt att ha på sig hörlurar med musik på hög volym...
... samtidigt som det gav hela grejen en smått surealistisk flippad vinkling... det är väl inte utan att jag trots allt är en flumsnubbe i mitt hjärta... och jag gillade grejen... missförstå mig rätt nu... det är skönt att lyssna på tystnaden i min skog... också... kanske är det därför som jag gillar kontrasten med jättehög bra musik i lurarna... den totala motsatsen... allt eller inget... svart eller vitt... ja ni förstår säkert vad jag menar.
Mitt liv har ju varit väääääldigt lugnt ett längre tag... det är ju givetvis jätteskönt att känna den trygghet som jag har i mig själv nu... jätteskönt och... skittråkigt... nu vill jag inte byta bort mitt lugn men jag skulle ljuga om jag förnekar lusten till det intensiva... visst mitt förstånd säger intimitet och trygghet... men känslan kan ofta vilja välja bort tryggheten i det intima mot ett intensivt kaos...
... ingen som stör mig... inte så länge som jag kan tillåta mig få utlopp för den känslan på ett så enkelt sätt som med ett par hörlurar med fett ljud på en galen skogspromenad i djup snö... och efter den urladdningen så är det skönt att komma hem till hemmets lugna trygga och ibland lite långtråkiga vrå *L*...
... som jag ju upplever dagligen här ute i skogen... det är fan riktig lyx...
... jag är nog den rikaste kille jag känner...
Skrivkramp...
... har jag drabbats av.
Jag har svårt för att hitta på vad jag vill skriva om på min blogg just nu... skrivkramp... och så får det väl vara då... värre är kanske att jag har en annan skrivuppgift att göra också... som jag faktiskt ser som betydligt viktigare än att blogga... tror jag *L*... så här kommer en liten favorit i repris...
... som en påminnelse om att jag har ett 8-steg att skriva...
... och att det är när jag jobbar i våra steg som det händer grejer... på riktigt i min verklighet... bara det här med att jag kan känna ödmjukhet... woow... vilket mirakel...
Jag har svårt för att hitta på vad jag vill skriva om på min blogg just nu... skrivkramp... och så får det väl vara då... värre är kanske att jag har en annan skrivuppgift att göra också... som jag faktiskt ser som betydligt viktigare än att blogga... tror jag *L*... så här kommer en liten favorit i repris...
... som en påminnelse om att jag har ett 8-steg att skriva...
... och att det är när jag jobbar i våra steg som det händer grejer... på riktigt i min verklighet... bara det här med att jag kan känna ödmjukhet... woow... vilket mirakel...
Ett leende...
... kan betyda mycket.
Jag rullade ju bort till soc. med vår ansökan för föreningsbidraget 2010... nu har jag gjort min del och får lämna över resultatet till en kraft starkare än mig själv... och ni som följer min blogg vet ju vid detta laget hur jag väljer att beskriva den kraften...
... som vissa kallar för GUD...
... i vilket fall som helst så möttes jag av ett...
...
-ligt stort leende av tjejen i receptionen på socialen... och jag blev smittad av detta leende... tog med mig det ut i verkligheten som jag nu uppfattade den i min lilla bubbla fylld av vackra toner på en Buddha Bar-skiva... och visst är det fantastiskt vad detta leende gjorde med mig... och hur det växte som ringar på vattnet när jag kunde ge bort det till de som korsade min väg...
... och att känna sig rik på riktigt är enkelt...
... gå ut i din verklighet och ge bort massa leende... då händer det grejer...
... på riktigt i verkligheten...
Jag rullade ju bort till soc. med vår ansökan för föreningsbidraget 2010... nu har jag gjort min del och får lämna över resultatet till en kraft starkare än mig själv... och ni som följer min blogg vet ju vid detta laget hur jag väljer att beskriva den kraften...
... som vissa kallar för GUD...
... i vilket fall som helst så möttes jag av ett...
...
-ligt stort leende av tjejen i receptionen på socialen... och jag blev smittad av detta leende... tog med mig det ut i verkligheten som jag nu uppfattade den i min lilla bubbla fylld av vackra toner på en Buddha Bar-skiva... och visst är det fantastiskt vad detta leende gjorde med mig... och hur det växte som ringar på vattnet när jag kunde ge bort det till de som korsade min väg...... och att känna sig rik på riktigt är enkelt...
... gå ut i din verklighet och ge bort massa leende... då händer det grejer...
... på riktigt i verkligheten...
Helt underbart...
... YouTube-klipp.
Detta fick jag skickat till mig från en god vän... tack så jättemycket fina du...
... vilken power!!!
Detta fick jag skickat till mig från en god vän... tack så jättemycket fina du...
... vilken power!!!
Tavlor...
... har jag gjort många i mina dagar.
Men då är det inte precis sådana här tavlor som jag menar... nä... och jag behöver inte springa ifrån mig själv längre heller... det är sååååå himla skönt att slippa fly... idag är jag fri och kan göra helt andra tavlor...
... jag tror ni förstår vad jag menar... eller hur?
Tur att det finns ett botemedel för såna som mig... så att jag också kan tillfriskna... för det finns inga hopplösa fall... det fanns ett program för mig också... ett 12-stegs program som jag kan använda mig av i ALLA mina angelägenheter... ta bara detta att när jag spelade in denna filmen hade jag ett litet problem med mina...
... tänder...
... det har jag inte längre...
Men då är det inte precis sådana här tavlor som jag menar... nä... och jag behöver inte springa ifrån mig själv längre heller... det är sååååå himla skönt att slippa fly... idag är jag fri och kan göra helt andra tavlor...
... jag tror ni förstår vad jag menar... eller hur?
Tur att det finns ett botemedel för såna som mig... så att jag också kan tillfriskna... för det finns inga hopplösa fall... det fanns ett program för mig också... ett 12-stegs program som jag kan använda mig av i ALLA mina angelägenheter... ta bara detta att när jag spelade in denna filmen hade jag ett litet problem med mina...
... tänder...
... det har jag inte längre...
Mina vänner...
... är helt underbart galna.
Eller vad säger ni om när de börjar att dansa spontant på stranden i Barcelona... där stod en dj på stranden och spelade himla bra musik... min polare tyckte att det svängde och kunde inte riktigt stå still... några hakade på...
... dansen var igång...
... och det tog inte lång tid innan ett gäng från Norge tyckte att det var en bra idé... och av bara farten så hakade Ryssarna på... nu tog det fart... dj:n tyckte om det han såg och höjde volymen...
... och stranden förvandlades till ett dansgolv.
Fler och fler hakade på och förvånade spanjorer log åt oss... och när jag kom tillbaka vid midnatt... så var det bara att fortsätta dansa några timmar till... och jag vet inte hur det slutade eftersom jag flög hem till Sverige direkt på morgonen... men jag skulle inte bli förvånad om det dansas fortfarande... party... party...
Eller vad säger ni om när de börjar att dansa spontant på stranden i Barcelona... där stod en dj på stranden och spelade himla bra musik... min polare tyckte att det svängde och kunde inte riktigt stå still... några hakade på...
... dansen var igång...
... och det tog inte lång tid innan ett gäng från Norge tyckte att det var en bra idé... och av bara farten så hakade Ryssarna på... nu tog det fart... dj:n tyckte om det han såg och höjde volymen...
... och stranden förvandlades till ett dansgolv.
Fler och fler hakade på och förvånade spanjorer log åt oss... och när jag kom tillbaka vid midnatt... så var det bara att fortsätta dansa några timmar till... och jag vet inte hur det slutade eftersom jag flög hem till Sverige direkt på morgonen... men jag skulle inte bli förvånad om det dansas fortfarande... party... party...
Fotboll...
... är STORT i Barcelona...
... riktigt STORT!!!!
... riktigt STORT!!!!
Vilken underbar...
... dag vi har haft på stranden.
Det är bara så himla häftigt att ha denna underbara strand så nära... det är som att åka på charterresa till ett varmt land och tillbringa dagen som man brukar göra då... om man nu väljer det drogfria allternativet såklart... ligga på beachen och ha det bra... kristallklart vatten och strålande sol... goda vänner och ett backgammonspel... varvat med en mulle såklart *L*... ja vilket lyxliv jag lever... allt är möjligt för mig så länge jag håller mig drogfri... precis allt... ingenting är omöjligt.
Nä nu ska jag dra iväg med en polare och käka på en uteservering... under tiden kan jag bjuda på en alldeles ny film från vårt paradis i Halmtad...
... Tylösand den 24 juni 2009... en vecka innan VågaVa go beach börjar.
Det är bara så himla häftigt att ha denna underbara strand så nära... det är som att åka på charterresa till ett varmt land och tillbringa dagen som man brukar göra då... om man nu väljer det drogfria allternativet såklart... ligga på beachen och ha det bra... kristallklart vatten och strålande sol... goda vänner och ett backgammonspel... varvat med en mulle såklart *L*... ja vilket lyxliv jag lever... allt är möjligt för mig så länge jag håller mig drogfri... precis allt... ingenting är omöjligt.
Nä nu ska jag dra iväg med en polare och käka på en uteservering... under tiden kan jag bjuda på en alldeles ny film från vårt paradis i Halmtad...
... Tylösand den 24 juni 2009... en vecka innan VågaVa go beach börjar.
Blablablablabla...
... blablablabla...
... blablablablabla...
...blablablablablabla... blablablablabla... blabla...
... bla.
... blablablablabla...
...blablablablablabla... blablablablabla... blabla...
... bla.
Ormen...
... i paradiset.
Var det inte som så att det var...
...ormen som bjöd Adam och Eva på ett äpple?
Denna lilla snok stötte vi på igår när vi var och spelade golf... men inte fan hade den några äpple att bjuda på.
Kanske kan det bero på att äpplet symboliserar den egna viljan i berättelsen (eller åtminstonde min version av den berättelsen)... och om jag då funderar vidare och tittar mig själv i spegeln så ser jag inte en person som på något sätt saknar egen vilja... om ni tittar noga så ser ni själva... detta är den sanna bilden av just fenomenet...
... egenvilja.
Jag har ju som ni vet hakat på en gemenskap som väldigt aktivt jobbar mot självcentrering och för Gudcentrering... och det är ju för att hålla min egenvilja i schack... inte alltid så enkelt vill jag lova... men jag är tvungen till det för min egenvilja är förbannat farlig för mig... det är den som säger åt mig att jag fixar allting själv... och det är inte sant... för att ensam skulle vara stark är en stor lögn... jag är övertygad om att det är ett gammalt fyllo som hittat på den frasen.
Nä min egenvilja är så himla farlig att jag knappt vågar käka äpplen... något som jag egentligen är rätt nyfiken på för tillfället... hur ser mitt äpplebett ut nu när jag fått tänder?
Jag fuskade lite igår... och köpte nektariner på vägen hem från jobbet (golfbanan)... och för första gången så tog jag då ett bett med mina nya tänder... på en...
... nektarin.
Denna bilden är historisk... den är ett bevis på att jag i allra högsta grad är en vaaaaanlig vacker och värdefull människa som äter min frukt som precis vem som helst... och att inte ens ett tränat öga numera kan se någon skillnad på mina bett vid en jämförelse... ja fan... nästan så att jag kan känna en viss saknad av att sticka ut från mängden... men jag håller på att vänja mig... snabbt... jag var en sväng runt min tand-doktor tidigare idag... och vi fixade till mina provisoriska gaddar så att de ska passa ännu bättre i munnen... idag plockade han ut mina nya tänder en kort stund efter att ha haft dem i munnen i en vecka... och det kändes skitskumt... flippat hur snabbt det går att vänja sig vid en förändring.
oj nu svävade jag iväg... ormen var det ju... det är ingen död orm jag har fotograferat... nej för fan... blixtsnabbt bytte jag från att vara en proffsig "sesnyggutpågolfbanankille"... till en världsvan... naturfilmare... för visst vill ni väl se en spännande film där jag med livet som insats lyckats med att fånga denna helt klart väldigt aggresiva orm under en sekvens där ormens avsikt inte kan ha varit något annat än att attackera fotografen...
... både jag och ormen överlevde.
Var det inte som så att det var...
...ormen som bjöd Adam och Eva på ett äpple?
Denna lilla snok stötte vi på igår när vi var och spelade golf... men inte fan hade den några äpple att bjuda på.
Kanske kan det bero på att äpplet symboliserar den egna viljan i berättelsen (eller åtminstonde min version av den berättelsen)... och om jag då funderar vidare och tittar mig själv i spegeln så ser jag inte en person som på något sätt saknar egen vilja... om ni tittar noga så ser ni själva... detta är den sanna bilden av just fenomenet...
... egenvilja.
Jag har ju som ni vet hakat på en gemenskap som väldigt aktivt jobbar mot självcentrering och för Gudcentrering... och det är ju för att hålla min egenvilja i schack... inte alltid så enkelt vill jag lova... men jag är tvungen till det för min egenvilja är förbannat farlig för mig... det är den som säger åt mig att jag fixar allting själv... och det är inte sant... för att ensam skulle vara stark är en stor lögn... jag är övertygad om att det är ett gammalt fyllo som hittat på den frasen.
Nä min egenvilja är så himla farlig att jag knappt vågar käka äpplen... något som jag egentligen är rätt nyfiken på för tillfället... hur ser mitt äpplebett ut nu när jag fått tänder?
Jag fuskade lite igår... och köpte nektariner på vägen hem från jobbet (golfbanan)... och för första gången så tog jag då ett bett med mina nya tänder... på en...
... nektarin.
Denna bilden är historisk... den är ett bevis på att jag i allra högsta grad är en vaaaaanlig vacker och värdefull människa som äter min frukt som precis vem som helst... och att inte ens ett tränat öga numera kan se någon skillnad på mina bett vid en jämförelse... ja fan... nästan så att jag kan känna en viss saknad av att sticka ut från mängden... men jag håller på att vänja mig... snabbt... jag var en sväng runt min tand-doktor tidigare idag... och vi fixade till mina provisoriska gaddar så att de ska passa ännu bättre i munnen... idag plockade han ut mina nya tänder en kort stund efter att ha haft dem i munnen i en vecka... och det kändes skitskumt... flippat hur snabbt det går att vänja sig vid en förändring.
oj nu svävade jag iväg... ormen var det ju... det är ingen död orm jag har fotograferat... nej för fan... blixtsnabbt bytte jag från att vara en proffsig "sesnyggutpågolfbanankille"... till en världsvan... naturfilmare... för visst vill ni väl se en spännande film där jag med livet som insats lyckats med att fånga denna helt klart väldigt aggresiva orm under en sekvens där ormens avsikt inte kan ha varit något annat än att attackera fotografen...
... både jag och ormen överlevde.
Självdistans...
... är namnet.
Jag förstår att jag säkert kan uppfattas som en alldeles ohyggligt självcentrerad snubbe som lägger upp en massa filmer på mig själv... och visst har jag en talang för självupptagenhet... men ärligt... dessa filmerna är väl ändå ett tecken på att jag besitter någon form av självdistans... är det inte humor så är jag riktigt illa ute... för jag ser det bara som att jag skojar lite med mig själv... inte att jag är så vidare duktig på att hoppa...
... studsmatta...
... eller?
Det känns rätt okej att skoja lite med mig själv... ja nästan lite "friskt" faktiskt... och jag kan märka att jag mår bra av att få den distansen till mig själv som humor ger mig... att det sen kanske bara är jag som skrattar åt mina galenskaper spelar faktiskt inte så stor roll... för bara faktumet att jag kan skratta åt mig själv gör mig glad...
.. och skänker mig en smula självdistans...
Jag förstår att jag säkert kan uppfattas som en alldeles ohyggligt självcentrerad snubbe som lägger upp en massa filmer på mig själv... och visst har jag en talang för självupptagenhet... men ärligt... dessa filmerna är väl ändå ett tecken på att jag besitter någon form av självdistans... är det inte humor så är jag riktigt illa ute... för jag ser det bara som att jag skojar lite med mig själv... inte att jag är så vidare duktig på att hoppa...
... studsmatta...
... eller?
Det känns rätt okej att skoja lite med mig själv... ja nästan lite "friskt" faktiskt... och jag kan märka att jag mår bra av att få den distansen till mig själv som humor ger mig... att det sen kanske bara är jag som skrattar åt mina galenskaper spelar faktiskt inte så stor roll... för bara faktumet att jag kan skratta åt mig själv gör mig glad...
.. och skänker mig en smula självdistans...
hippihoppi...
... hipphopp.
Och andra barfotalekar har jag ägnat mig åt denna fina vårdag här hemma i Brännebassalt... och inte bara det... i bara farten så fick jag deklarerat också... fattar inte riktigt vad det var som hände... jag gör ju rätt sällan det... fattar vad som händer alltså *L*...
... men jag satt/låg i min trädgård iklädd enbart kalsonger och lyssnade på en talbok... det går att ställa in mina trädgårdsmöbler så att de är sköna att ligga i... och så utan någon speciell tanke reste jag på mig och plockade fram gräsklipparen (det kan hända lite konstiga grejer när jag lyssnar på en bok i hörlurar)... och en timme senare sitter/ligger jag i min stol igen... gräset/mossan är nyklippt... och säga vad man vill men att gå omkring i det nyklippta gräset/mossan...
... barfota är skönt.
Och precis som vanligt när jag väl har börjat röra på mig så kan jag ha lite problem med att sitta still... så jag sprang runt huset och upptäckte... ja inte bara en nästan tam ekorre... utan även en studsmatta som typ har vuxit fast i min trädgård... så jag tog mod till mig studsade upp och spelade in denna vågade hoppfilm med några hippihopptrix...
... blev ni imponerade?
För att inte genera er för mycket så tog jag på mig lite mer kläder innan jag slog på kameran... sånt kan annars vara svårt att komma ihåg här ute på landet... helt plötsligt så har det blivit kväll och jag går fortfarande omkring med morgonrocken på mig...
Och andra barfotalekar har jag ägnat mig åt denna fina vårdag här hemma i Brännebassalt... och inte bara det... i bara farten så fick jag deklarerat också... fattar inte riktigt vad det var som hände... jag gör ju rätt sällan det... fattar vad som händer alltså *L*...
... men jag satt/låg i min trädgård iklädd enbart kalsonger och lyssnade på en talbok... det går att ställa in mina trädgårdsmöbler så att de är sköna att ligga i... och så utan någon speciell tanke reste jag på mig och plockade fram gräsklipparen (det kan hända lite konstiga grejer när jag lyssnar på en bok i hörlurar)... och en timme senare sitter/ligger jag i min stol igen... gräset/mossan är nyklippt... och säga vad man vill men att gå omkring i det nyklippta gräset/mossan...
... barfota är skönt.
Och precis som vanligt när jag väl har börjat röra på mig så kan jag ha lite problem med att sitta still... så jag sprang runt huset och upptäckte... ja inte bara en nästan tam ekorre... utan även en studsmatta som typ har vuxit fast i min trädgård... så jag tog mod till mig studsade upp och spelade in denna vågade hoppfilm med några hippihopptrix...
... blev ni imponerade?
För att inte genera er för mycket så tog jag på mig lite mer kläder innan jag slog på kameran... sånt kan annars vara svårt att komma ihåg här ute på landet... helt plötsligt så har det blivit kväll och jag går fortfarande omkring med morgonrocken på mig...
Tylösand...
... gillar jag.
Det är något speciellt med...
... stranden och havet.
Snart är det dax för årets "VågaVa go beach"... 5 veckor på den ljuvliga stranden...
Tillfriskna...
... tar tid.
Jag kan inte tillfriskna på dagarna ta en bärs på kvällen och fortsätta tillfriskna dagen efter... det finns inga genvägar...
... tid tar tid.
Jag kan inte tillfriskna på dagarna ta en bärs på kvällen och fortsätta tillfriskna dagen efter... det finns inga genvägar...
... tid tar tid.
Glazzigt...
... att glida fram på stan.
Det är bara såååååå himla skönt att glida fram på stan... befinner mig lite i min egen värld när jag rullar fram i tillvaron.
Inga lååååånga svettiga urflykter på flera mil... nä korta små äventyr... till bankomaten... köpa en glass... eller som nu alldeles strax... till yogan.
Woow vad det är shysst att glazza fram genom stan... som att befinna sig i en film...
... nästan lite surrealistiskt.
Det är bara såååååå himla skönt att glida fram på stan... befinner mig lite i min egen värld när jag rullar fram i tillvaron.
Inga lååååånga svettiga urflykter på flera mil... nä korta små äventyr... till bankomaten... köpa en glass... eller som nu alldeles strax... till yogan.
Woow vad det är shysst att glazza fram genom stan... som att befinna sig i en film...
... nästan lite surrealistiskt.
Äntligen...
... var det då dax.
Sommar sol och...
... ut med rullorna.
Det var faktiskt några år sedan sist... och även om det är skitskoj att rulla omkring så finns det en inbyggd broms... rent mentalt... ville ju in till stan för att köpa en glass... men nä... vågade inte riktigt än... kanske om jag fixar lurar till min telefon och VRÄKER på TUNG musik.
Vadå vågar kanske ni undrar...
... visst kan jag åka rullor... inga problem (kommer visserligen ihåg för några år sedan då jag lyckades vurpa så där häftigt framför alla inne i stan)... det är inte där skon (rullorna) klämmer... nä det är mycket mer mänskligt... blygheten hindrar mig... självcentreringen som får mig att tro att ALLA tittar på mig... vilket väl i.o.f.s. är sant när man rullar omkring i centrum... och då kan jag känna mig en smula dum... fast jag vet att jag inte ska göra det...
... men ändå så kommer tankarna... "fan peter, 50-åriga gubbar åker inte inlines i centrum"... kanske lååååånga sträckor på asfalterade cykelvägar i stadens utkanter... men de chillar inte lite soft runt i centrum... fy på dig".
Men jag vet också att om (läs när) jag rullat inne i centrum så växer mitt mod... min frihet... mitt liv... för varje gång jag går emot en rädsla så vinner jag... varje gång.
så va fan... hallå stan... se upp för...
... nu kommer jag...
Sommar sol och...
... ut med rullorna.
Det var faktiskt några år sedan sist... och även om det är skitskoj att rulla omkring så finns det en inbyggd broms... rent mentalt... ville ju in till stan för att köpa en glass... men nä... vågade inte riktigt än... kanske om jag fixar lurar till min telefon och VRÄKER på TUNG musik.
Vadå vågar kanske ni undrar...
... visst kan jag åka rullor... inga problem (kommer visserligen ihåg för några år sedan då jag lyckades vurpa så där häftigt framför alla inne i stan)... det är inte där skon (rullorna) klämmer... nä det är mycket mer mänskligt... blygheten hindrar mig... självcentreringen som får mig att tro att ALLA tittar på mig... vilket väl i.o.f.s. är sant när man rullar omkring i centrum... och då kan jag känna mig en smula dum... fast jag vet att jag inte ska göra det...
... men ändå så kommer tankarna... "fan peter, 50-åriga gubbar åker inte inlines i centrum"... kanske lååååånga sträckor på asfalterade cykelvägar i stadens utkanter... men de chillar inte lite soft runt i centrum... fy på dig".
Men jag vet också att om (läs när) jag rullat inne i centrum så växer mitt mod... min frihet... mitt liv... för varje gång jag går emot en rädsla så vinner jag... varje gång.
så va fan... hallå stan... se upp för...
... nu kommer jag...
Mera...
... YouTube.
Här har ni lite tavlor som jag målat...
... i en musikalisk inramning.
(var det vitsigt eller var det vitsigt *L*?)
De är himla skoj att sitta och välja musik ska ni veta och just detta valet gillar jag skarpt... ramen är ju viktig.
Det är shysst med en alldeles egen blogg... här kan jag domdera bäst jag vill... klippa och klistra... prova och försöka igen... å igen... helt fritt... för helt ärligt så fattar ju t.o.m. jag att den som finner detta intressant är ju... jag *L*... men va fan... även de lååååånga resorna börjar med ett steg.
Här har ni lite tavlor som jag målat...
... i en musikalisk inramning.
(var det vitsigt eller var det vitsigt *L*?)
De är himla skoj att sitta och välja musik ska ni veta och just detta valet gillar jag skarpt... ramen är ju viktig.
Det är shysst med en alldeles egen blogg... här kan jag domdera bäst jag vill... klippa och klistra... prova och försöka igen... å igen... helt fritt... för helt ärligt så fattar ju t.o.m. jag att den som finner detta intressant är ju... jag *L*... men va fan... även de lååååånga resorna börjar med ett steg.