... i går.
.
Efter en väldigt orolig helg eftersom min älskade dotter var på rymmen... igen... så ringde då telefonen... hon låg på intensiven i Ystad efter ytterliggare en överdos... jag kastar mig in i bilen och påbörjar färden neråt... det tar en halvtimme... sen ringer telefonen igen... hon är död.
.
En overklig resa ner till Ystad... tomheten skaver... ilska, tårar, och... och så jävla tomt.
.
Nu sitter jag här med en bild på näthinnan av min döda dotter i en sjukhussäng... i ett litet rum där vi fick ta farväl... så overkligt... surrealistiskt och frultansvärt hemskt... i mitt minne har jag en helt annan bild... av ett skrattande lyckligt barn när vi läste i vår favoritsagobok "Orvars korvar"... om och om igen... det är det glada, lyckliga skrattet som jag vill minnas.
.
Nu rinner tårarna... jag vill inte förstå... att min lilla älskade dotter är död.
.
Vila i frid älskade Mira... saknad, älskad härifrån till evigheten.