Klump...

... i magen.
.
Stressen över att inte ha någon som helst kontroll ger mig en klump i magen... och även om jag vet att mitt kontrollbehov paradoxalt nog enbart kan ge mig en känsla av kontrollförlust så har jag uppenbara problem med att släppa taget om vissa saker... 
.
Längtar till stranden för att finna frid mellan mina öron och släppa taget om allt som jag inte har kontroll över.
 

Nästa vecka...

... Tylösand.
.
Nu närmar det sig med stormsteg... "VågaVa go beach"... om några dagar hänger vi på VågaVa i Halmstad på stranden i Tylösand precis som vi gjort de senaste 14-15 åren... och det är inte utan att jag kollar mina väderappar lite oftare än vanligt just nu... och väder kommer det att bli... en svensk sommar har mycket att erbjuda på den fronten... en sak vet jag med säkerhet... och det är att jag kommer att må bra av att tillbringa mina dagar på denna fina sandstrand... oavsett väder... fast det är väl klart att jag längtar efter några riktigt fina sommardagar med strålande sol... allra helst den 15 Juli för då ska vi ju gifta oss på samma strand.
.
Nästa vecka så vajar vår hjärtflagga på Tylösand igen... välkomna ner och hälsa på oss.
 

Det här med...

... bloggeriet.
.
Nu slarvar jag igen... mina bloggrutiner är ruckade... och då dröjer det inte länge innan jag hittar på alla möjliga och omöjliga anledningar till att skjuta upp mitt skrivande lite till... "ska bara"... " imorgon"... och "sen"... precis som med det mesta i mitt liv... konstigt egentligen att det kan vara så svårt att göra det som känns bra för mig... för så är det ju... jag bloggar för min egen skull... att få ur mig lite tankar och känslor ger mig distans... och distans till mig själv är viktigt för annars så börjar jag ta mig själv på alltför stort allvar... och som jag ser det så är livet alldeles för allvarligt för att tas på allvar.
.
Distans till mig själv behöver jag... för det mesta.
 

Ingen el...

... och rinnande vatten.
.
Det blev några underbara dagar uppe i Sörmlands skogar i ett gammalt fint torp även denna midsommar... och gudarna ska veta att det var skönt att göra absolut ingenting i några dagar... behövde verkligen ladda mina batterier inför allt som väntar nu... nästa vecka så drar vi till stranden med vårt årligt återkommande "VågaVa go beach"... och det är som vanligt lite att fixa med denna veckan så att det kan flyta på... sen ska jag bli klar med ritningarna så att vi kan sätta igång med sommarens stora projekt... byggandet av nytt kök, badrum och tvättstuga i Brännebassalt... däremellan ska vi gifta oss på stranden fredagen den 15/7 vilket jag naturligtvis ser fram emot med glädje... det är en minst sagt intensiv sommar som väntar... men vad bra det kommer att bli när allt är klart.
.
Sommar, sol och salta bad på Tylösand... kryddat med ett barfota-bröllop... kan det bli bättre? 
 

Det är med sorg i hjärtat...

... jag tar farväl av Sverige i EM.
.
Det gick som det gick... våra fotbollskillar gav allt och spelade hur bra som helst men det räckte inte... Zlatans sista match i landslaget blev en förlust mot ett himla bra lag... ändå kan jag inte låta bli att gräma mig en liten smula över ett bortdömt Zlatanmål... jag hade ju så gärna velat att sagan skulle fortsätta några matcher till.
.
Tack och farväl Zlatan... jag är tacksam för alla dessa fina stunder du gett mig.
 

Allt...

... eller inget.
.
Ikväll smäller det... och jag håller tummarna för att det INTE ska bli Zlatans sista match i landslaget... tvärtom så hoppas jag fortfarande på att han ska få avsluta sin landslagskarriär med en vinst... vilket ju då innebär att vi måsta vinna hela EM... och då finns det inga lätta matcher... vilket väl matchen mot Belgien aldrig har sagts vara... tvärtom så har vi en riktigt tuff match att se fram emot... och jag passar på att sticka fram hakan... 3-1 till Sverige... två mål av Zlatan.
.
Låt oss hoppas på ett segervrål ikväll av vår största fotbollsspelare genom alla tider...
 

Det löser...

... sig.
.
Ibland så fastnar det mellan öronen... ett problem tar över... och jag "glömmer bort" att det alltid brukar lösa sig på ett eller annat sätt... som det här med planeringen av vårt nya badrum... vi hade stora problem med att få till det men till slut så trillade bitarna på plats... befrielsen över att ha hittat en lösning var stor... och när jag nu tänker på det så undrar jag lite förstrött över att jag kunde stressa upp mig så himla mycket över... ingenting.
.
Nä... vi har inte tagit oss vatten över huvudet denna gången heller.
 

Knott...

... är vidriga kryp.
.
Jag gillar ju att sätta mig på trappan och vakna på morgnarna... i vanliga fall... men efter några minuter denna morgon så får jag ge upp... knotten vill inte lämna mig ifred... och det är gott om dem... trots att vi har en myggmaskin som tar hand om de flesta av knotten... det var länge sedan det var så många knott som i år... maskinen blir snabbt full och jag vågar knappt tänka mig hur det skulle se ut utan den... men... okej då... jag har haft värre problem i mitt liv... tror jag.
.
Fruktansvärda små varelser... knott.

Lite här...

... och lite där.
.
Sakta, sakta så håller vårt hus på att förvandlas till en arbetsplats... man samlar på sig en hel del prylar som nu ska flyttas upp till övervåningen så att vi får plats att bygga nytt kök och badrum med tillhörande tvättstuga... massa plock blir det... men flyttlastet ska ju i alla fall inte så långt eftersom det bara handlar om att flytta upp till övervåningen... det är lite med blandade känslor som jag kastar mig in i detta projekt... glädje över att förvandla huset till ett paradis... lite osäkerhet över planeringen som skapar lite stress i mig... det är många bitar som ska falla på plats innan vi är färdiga... mycket byggmaterial som ska beställas och en hel del lösningar på problem som kan tänkas uppstå under resans gång... det har visat sig vara ett rätt stort projekt att få ihop det nya med det gamla... vattenrör och avlopp ska dras om... el ska planeras och instaleras... den svåra biten i detta projekt är allt som inte syns när det hela är färdigt.
.
Vi bygger vårt eget paradis... en liten bit i taget.
 

Hoppet...

... lever.
.
Jag är en obotlig optimist... och helt ärligt så tyckte jag att vårt landslag stod upp himla bra mot Italien även om de förlorade till slut... vi möter ju trots allt ett av världens bästa fotbollslag och med lite flyt hade vi faktiskt kunnat vinna matchen... så små är marginalerna... så även om vi möter ett Belgien fyllt av världsstjärnor är jag hoppfull... att kasta in handduken och ge upp redan på förhand är inget som passar mig... visst är Belgien favoriter och Sverige uträknat av all denna expertis som tycker och tänker en massa... men kanske det passar oss bra... vi har allt att vinna och inget att förlora i nästa match... jag tror vi vinner... med 3-1.
.
Zlatan gör två mål mot Belgien... kom ihåg var ni läste det först.
 

Planeringen...

... fortsätter.
.
Vi hade en rörläggare hos oss igår... badrumsprojektet växer eftersom vi ju trots allt vill ha ett bra jobb utfört... och underarbetet i ett våtrumsutrymme är minst sagt viktigt... som vanligt så blir det massor av extra jobb (och pengar) innan vi är klara för att sätta kakel och klinker... väggar ska rivas och avlopp ska bilas ner i golvet... i stort sett skrotar vi det befintliga systemet och ritar om hela badrummet och tvättstugan... gör om gör rätt.
.
Riv och röj... bort med det gamla och in med det nya... gör om gör rätt.
 

Livet...

... går vidare.
.
Det är rätt mycket i mitt liv just nu... om en månad gifter jag mig... vilket jag naturligtvis ser fram emot med glädje och vi har valt att göra det enkelt för oss... annars så skulle ju ett bröllop vara fullt tillräckligt för att inte hinna med någonting annat i livet... men inte för oss... vi kan njuta av resan fram till den stora dagen med tillförsikt... vad som däremot stressar mig en liten smula är livet i övrigt... osäkerheten med hur det ska gå för alla mina anställda på VågaVa nu när arbetsförmedlingen drar åt tumskruvarna på våra lönebidrag är frustrerande... att inte veta säkert vad som händer är olidligt jobbigt känslomässigt och tar på krafterna... krafter som jag behöver nu när vi ska sätta igång och renovera vårt hus... all denna planering som krävs för att det ska flyta på smärtfritt är nog det som stressar mig mest... eller nja... jag ser fram emot att komma igång men jag har en önskan om att inte ta med mig jobbet hem... helt enkelt ha förmågan att göra en sak i taget och få livet att te sig en liten smula mer hanterbart.
.
Om några få veckor så flyttar vi ner till stranden och där hoppas jag hitta sinnesron.
 

Nu blir det svårt...

... men inte omöjligt.
.
Det var väl lite med blandade känslor jag gick och la mig igår... 1-1 kändes lite som att vi till slut fick en extra chans för Irland var ju faktiskt ett oväntat svårt motstånd för våra fotbollskillar... nu krävs det ett mirakel mot Italien eller Belgien... vilka för övrigt bjöd oss på en sprakande fotbollsfest när de möttes igår... men som någon sa... "bollen är rund"... och i fotboll kan vad som helst hända... så nu sitter jag här och övertygar mig om att ett mirakel är möjligt... vinst mot både Italien och Belgien så vinner vi ju gruppen... mitt tips idag... Belgien sist i gruppen på noll poäng... Italien spelar oavgjort mot Irland... för allt är ju faktiskt fortfarande möjligt.
.
Fotboll är ett magiskt spel där allt fortfarande är möjligt... heja Sverige.
 
 

Heja...

... Sverige.
.
Idag så smäller det... Sverige - Irland och det är ju hur spännande som helst... fotbolls-EM är igång och jag njuter av alla matcher på TV:n... fotboll är ju så himla vackert spel och att se fram emot Zlatans återkomst till Paris i en viktig landskamp är helt klart en riktig höjdare... jag är optimist och tror på Sverige och Zlatan... heja, heja...
.
Det är nu det gäller... heja Sverige.
 

Nä, nu blev det helt...

... tomt igen.
.
Vissa dagar så är det bara tomt mellan mina öron... och det kan vara ett ganska skönt tillstånd för det mesta... kanske inte när jag sätter mig här och får för mig att jag ska skriva någonting... då är det mest jobbigt... men annars... tomhet kan kännas befriande.
.
Lugnt och skönt att inte ha huvudet fyllt av massa tankar och åsikter.
 

Snurrigt...

... mellan öronen.
.
En intressant iaktagelse som jag gjorde igår var hur snurrigt det var mellan mina öron... okej... det kan det nog vara lite då och då mellan varven även i vanliga fall... men igår så var det förknippat till abstinens... och det var inte utan att jag blev lite förvånad över vilken kraft nikotinet hade över mig... spännande... och en liten smula obehagligt.
.
Nikotinslavarna finns överallt.
 

Ännu en gång...

... satsar jag på att bli rökfri.
.
På det igen... nya tag... målet är detsamma... att bli kvitt nikotinet... och efter några timmar så märker jag hur jävla beroende jag är av detta gift... skumma tankar och en ren fysisk abstinens som heter duga... inbillar jag mig... för egentligen så är det ju inte så himla farligt... rent fysiskt...  det som känns värst är den mentala besattheten... hur mina egna tankar och känslor påverkar mig... nu när jag skriver om det så får jag den lilla distansen som jag så väl behöver... för helt ärligt... hur svårt är det att bli rökfri... om jag inte tänder den där första ciggen så kommer ju allt att lägga sig till slut... och belöningarna trilla in... bl.a. sinnesron över att slippa detta slaveri.
.
Pallar inte att denna lilla cigg ska ha kontrollen över mitt liv längre.
 

Jaha...

... så var det slut för denna gång.
.
Konvent hela helgen... massor av kärlek och många möten med fina människor... svårt att tänka sig en bättre gemenskap och jag är oerhört tacksam över att ha tillgång till så fina människor i mitt liv... jag är i sanning en väldigt lyckligt lottat kille... så nu sitter jag här hemma i Brännebassalt med en ganska skön känsla av trötthet... en smula tomhet och saknad... och fylld med kärlek kan jag lyssna på tystnaden i min trädgård... kontrasten är en gåva... det bästa av två världar.
.
Tog med mig lite av sanden hem till brännebassalt... ofrivilligt efter några yogapass på stranden.
 
 

Dialogmöte...

... och konvent.
.
Det är full fart från början på denna fredag... först så ska vi upp till sjukhuset i Halmstad för ett dialogmöte där vi ska presentera VågaVa... vet väl inte riktigt vad det kommer att handla om men det löser väl sig på resans gång... att presentera VågaVa är ju bara en trevlig sysselsättning eftersom vi ju är en kärleksfull mirakelfabrik av rang... och många av oss på VågaVa ska även åka på Gullbrannakonventet lite senare på dagen... en hel långhelg tillsammans med andra tillfrisknande beroende som bevisar att ett drogfritt liv finns för de som så önskar... mycket kärlek och många kramar blir det.
.
Kärlek är en av hörnstenarna som VågaVa bygger sin verksamhet på.
 

Gullbranna...

... och yoga.
.
Det närmar sig årets Gullbrannakonvent... och precis som vanligt kommer jag att erbjuda ett lätt yogapass nere på stranden klockan 08.00... om jag nu kommer ihåg hur man gjorde för det var ju ett tag sedan sist... typ förra sommaren... känner mig vig som ett kylskåp och det är med skräckblandad förtjusning som jag kommer att knalla ner på stranden på lördag morgon för årets första yogapass... alla är naturligtvis välkommna och det kommer att bli ett pass där precis vem som helst kan vara med oavsett tidigare yogaerfarenhet... det är en upplevelse att starta dagen på stranden... själva yogan är inte så himla viktig... att sträcka lite på kroppen i sanden är någonting som man mår bra av helt enkelt... och helt ärligt... jag har aldrig lust att gå upp så tidigt för att knalla ner till havet men känslan av att starta dagen där är... obeskrivligt skönt.
.
Bättre start på dagen är svårt att föreställa sig... jag lovar.
 

Sommar...

... Och sol.
.
Kortbyxor... Flippflopp... Vad mer kan man begära?



Droger...

... funkar.
.
Såg precis ett inslag om doping på TV:n... och precis som vanligt så visade man hur farligt det kan vara... någonting som vi alla är medvetna om... droger dödar... men om ni frågar mig så är nog det farligaste med droger (oavsett vilken drog det handlar om) att de funkar... du kan på kemisk väg laborera med din kropp för att få ett resultat som passar dig... och kortsiktiga lösningar är tyvärr väldigt lockande för många av oss... för inte fan tänkte jag på hur farligt det var att peta i mig än det ena än det andra när jag var i mitt missbruk... jag var bara intresserad av snabba lösningar på mina akuta problem... jag ville ju må bra... hela tiden... överallt... och jag kan bara säga att jag är oerhört tacksam över att jag idag har fått lära mig att leva på livets villkor... och insikten om att det inte finns några genvägar för att kunna acceptera sig själv precis som den man är... resultatet? 
.
Jag har aldrig mått bättre.
.
Det hjälper inte att stoppa huvudet i sanden... sanningen kommer alltid ikapp dig förr eller senare.