PETERS BLOGG

... och vind.

.

I morgon börjar sommaren på allvar för mig... då startar nämligen årets upplaga av "VågaVa go beach" ... vilket för mig innebär att jag kommer att tillbringa de närmsta fem veckorna på stranden i Tylösand... med allt vad det drar med sig... inte minst när det gäller att kunna anpassa sig efter lite olika väderförhållande... och det ser ut som om vi kommer att få uppleva en hel del väder redan första veckan... och jag tänker minsann packa ner en väldigt varm tröja imorgon... regnjacka kan nog också vara på sin plats... fast å andra sidan... i havet är det också blött... och 16  grader varmt/kallt... på våran strand... och kanske lite för kallt för mig om jag ska vara ärlig.

.

... och reda.

.

Jag kan väl inte direkt påstå att mitt signum varit "ordning och reda" genom livet... kaos och katastrof skulle nog kunna vara ett mer passande uttryck... åtminstonde de åren i mitt liv då jag var en aktiv missbrukare... nu för tiden så vill jag faktiskt påstå att jag har gjort STORA framsteg när det gäller att ha ordning på mitt liv... visst finns det några "småsaker" till att ordna upp innan jag blir nöjd (om man nu någonsin kan bli det)... t.ex. sådana saker som att rensa upp i min ekonomi... och här håller jag ju på att snacka med min bank för att se om de har lust att hjälpa mig få ordning på min ekonomi... tycker bara att de tar lite väl lång tid på sig för att ge mig ett besked om hur det ska kunna gå till... men men... jag får väl ta det som en test för mitt tålamod.

.

... av en köksklocka.

.

Stapplade upp tidigt i morse... slängde en blick på klockan i köket... och satte full fart... klockan var ju hur mycket som helst och jag insåg att jag hade försovigt mig... med allt vad det nu innebär... stressad satte jag på kaffet... kunde inte riktigt fatta att jag sovit så länge... och det kändes fel på något sätt... och nu förstår jag varför... klockan i köket hade nämligen stannat... det insåg jag när jag tog fram min mobil och förstod att jag egentligen hade jag stigit upp tidigare än vanligt... och då var det ju för sent att gå tillbaka till sängen... jag var ju redan vaken hade gjort mig en frukost och redan tagit den första klunken kaffe.

.

... idag.

.

I eftermiddag så ska jag gå på begravning... en vän i gemenskapen har gått bort... och jag vill gärna vara med och ge honom ett sista farväl... jag har varit på en och annan begravning... kanske några fler än vad som jag egentligen borde eftersom jag ju har många vänner som dött en alltför tidig död... och då oftast p.g.a. sitt eget missbruk... denna gången drabbade döden en av mina drogfria vänner... som fanns i gemenskapen och tog emot mig när jag var ny för en massa år sedan... som fick mig att känna mig välkommen och som alltid hade ett vänligt ord eller en varm kram att ge bort... r.i.p. Kurt.

.

... var fantastiskt.

.

Så sitter jag då här hemma i Sverige igen... och det är absolut inget som helst fel i det... Sverige är ett helt underbart land att leva i... men jag kan inte låta bli att reflektera lite över den senaste veckan då jag ju befunnit mig i Polen... och en sak har jag lärt mig... igen... och det är att verkligheten oftast överträffar dikten... jag hade nog utan att tänka så mycket på det lite fördommar om hur det skulle vara i Polen... lite grått och öststatligt... och så hamnar jag i Krakow... en helt fantastisk stad... vacker... trevliga människor... uteserveringarna... jag skulle kunna skriva ett långt hyllningstal till denna spännande stad... men jag nöjer mig med att rekomendera er ett besök där... jag kan garantera er att ni inte skulle bli besvikna.

.

 

 

... Är fint.

.

Så har jag då besökt Polen för första gången... Och jag måste säga att jag blev väldigt positivt överraskad ... Visst jag har gräddfilen... Att vara med i en gemenskap som låter mig träffa de mest underbara ockärleksfulla människor... Och även här måste jag få säga att våra polska vänner är något alldeles extra... Så mycket kärlek och omtanke... och mixa detta med en underbar stad som Krakow... Jag bara njuter och VET att jag kommet tillbaka hit... Jag bara stortrivs här... Men allting har ett slut.., och är samtidigt början på något nytt ... Mitt äventyr i detta livet tar mig strax till flygplatsen ... Och sen  fortsätter äventyret i... Göteborg ... Livet är fantastiskt.

.

... Midsommar.

.

Jag är ju som ni säkert vet en väldigt lyckligt lottad kille... Och att fira midsommar på ett konvent i Polen är en helt sagolik upplevelse... Inte bara för att vi blev tilldelade värsta presidentsviten på konventhotellet... Eller för att gårdagens åskväder var en upplevelse i sig... Nä... Då är det nästan häftigare att få befinna sig i en kärleksfull gemenskap och lyssna med hjärtat ... Visserligen pratar en och annan engelska även här... Men de flesta pratar bara polska och det är en lite speciell känsla att lyssna och förstå utan att fatta någonting om ni förstår vad jag menar... Att lyssna med hjärtat funkar faktiskt ... och jag tackar livet för att jag får vara med om detta underbara äventyr ... Och jag kan bara konstatera att jag gillar Polen och den polska gemenskapen jättemycket.

.

... på konvent.

.

Jag måste nog allt erkänna att jag gillar att stå i centrum... och även om det kan vara med en viss skräckblandad förtjusning så gäller detta även när jag talat på konvent... och nu när jag på väg till Polen slår det mig att jag ska tala där med... på engelska... och vet ni vad... det tycker jag ska bli skitskoj... inte för att jag är någon hejare på engelska direkt utan mest för att det känns så himla spännande... och spänning får mig att känna mig levande... en intensiv här och nu känsla... då är jag nog mer rädd för att jag inte känner någon och att jag kanske blir en liten smula blyg... även om detta också är någonting jag ser fram emot... det är inte ofta jag kommer till ett konvent utan att känna någon... det tycker jag ska bli riktigt intressant... det var länge sedan jag kände mig som en nykomling.

.

.

Kommer ihåg när jag åkte till Berlin på ett konvent för en herrans massa år sedan... min erfarenhet av att åka utomlands var lite skev på den tiden... jag trodde bl.a. att jag kunde prata tyska... det var inte sant... vilket blev lite av en chock för mig... att tyska bara var något jag trodde jag kunde prata när jag var full... idag lever jag inte längre i en fantasivärld... och det är jag glad över... jag kan åka till Polen och befinna mig i verkligheten... skönt... och jag kommer inte att prata polska... för det kan jag inte.

... är viktigt för mig.

.

Jag behöver ständigt påminna mig själv om att jag är en nykter narkoman och alkolist... och det kanske kan låta lite konstigt i många öron men för mig är detta väldigt viktigt... jag har nämligen en väldigt slug sjukdom... en av beroendesjukdommens syndrom är nämligen att jag kan förneka mitt eget problem... och inte bara kan... jag är jävligt bra på det också... och det är en av anledningarna varför det är så viktigt för mig att gå på mina möte och påminna mig om vem jag är... egentligen.

.

... en väska.

.

Jag tillhör kategorin som packar med mig alldeles för mycket när jag reser... "kan vara bra att ha" sitter djupt inrotat i mitt system och det är ingen tillgång... det kan jag lova er... det blir bara mest mycket mer att släpa på... fast nu när vi åker till Polen med billighetsflyget Ryan Air så gäller det att packa lätt... annars så blir det ultrabilliga biljetten snabbt betydligt dyrare har jag förstått... att ta med sig en extra väska kostar mer än dubbelt så mycket än vad vi betalat för biljetten t.or... om jag inte får för mig att "spontat" checka in en extra väska (eller hemska tanke ha ett lite för stort handbagage som ju MÅSTE checkas in) på flygplatsen för då kostar det typ som tre resor... för två personer... det är helt tydligt att på Ryan Air så är det ombytta roller... passagerarna är bagaget.

.

... i resten av mitt liv.

.

Efter en intensiv helg i Husqvarna så är jag då tillbaka i min vardag... visserligen högst tillfälligt eftersom jag ju åker till Polen om några dagar... där jag tänker fira midsommar på deras 25-års konvent... vilket jag verkligen ser fram emot... jag tillhör den lilla skara som aldrig tidigare har varit i Polen och är både glad och tacksam över att kunna åka dit nu... jag gillar ju att resa... och eftersom jag ju fortfarande är en drogfri kille så slutar inte längre mina resor i katastrofer... vilket snarare var regel än undantag när jag fortfarande söp och knarkade... då hade jag ju ALLTID otur och hamnade i trubbel hela tiden... missade jag inte planet hem så blev jag vräkt från hotellet där jag skulle bo... den risken är minimal när man är nykter... och det tycker jag är skönt.

.

... världen.

.

Hotellfrukost är nog det bästa med hotell... och jag ser fram emot att om någon minut gå ner och njuta av den servicen... annars så är det väl med blandade känslor jag bor på hotell... visst är det skönt att inte behöva bry sig om någonting och bara bli servad... men... det kan också vara rent ohyggligt tråkigt att bo på hotell... tack och lov så bor jag inte ensam denna gång utan i sällskap med ett gäng trevliga och kärleksfulla människor... och då är det ju bara skoj att få lite extra tid att umgås... eller som igår... ta ett bad i bubbelbadet hela gänget... en utomhusupplevelse som bara växte när det föll några kalla regndroppar ner över oss... det är himla skönt att bada i varmt vatten när det är kallt... möjligtvis lite svårt att stiga upp.

.

... dagar.

.

Har precis lagt mig ner i sängen efter en lång dag i NA-service... på ett hotell i Husqvarna... för i morgon bitti så fortsätter vi... så nu säger jag godnatt.

.

... i NA.

.

Idag så åker jag iväg till Husqvarna för att göra service i dagarna två... och jag ska vara helt ärlig när jag skriver att jag inte riktigt vet vad vi ska göra... jag har nämligen inte fått någon dagordning än... vad jag vet är att vi ska ha en workshop om det 9 och 10 konceptet och att jag kommer att hänga med kärleksfulla människor... och vad mer behöver jag veta... att göra service i NA är någonting som lärt mig massor genom åren... och den senaste tiden när vi har hållt på med vårt brukarråd i Halland (som ine har ett endaste dugg med NA att göra) så har jag förstått hur mycket service i NA har utvecklat mig... att jag har fått en kunskap som jag har nytta av i alla möjliga och omöjliga samanhang... och att vi i NA är helt fantastiska på att komma överens och ta viktiga beslut... jag skulle nog vilja påstå att vi ligger långt framför de flesta andra organisationer när det gäller att samarbeta och hitta lösningar på problem... väldigt många skulle ha väldigt mycket att lära sig av oss.

.

... bra nu.

.

Skrev precis klart min sista fråga i mitt 11-steg... och med tanke på att jag varit drogfri i över 15 år så kan jag ju tycka att det är på tiden att bli klar med en första runda i våra steg... allra helst eftersom jag ju redan från allra första början var nyfiken på hur jag skulle ha utvecklats tills nästa gång jag skrev ett 1-steg... och det närmar sig nu... bara ett steg kvar innan jag kan börja om från början igen.
.
Anledningen till att det går så bra med mitt stegarbete stavas... rutiner... jag sätter mig ner och skriver i mitt stegarbete i stort sett varje morgon innan jag skriver en blogg... och gör man bara lite om dagen så kommer man fram till slut... och det känns ju bara så himla bra... vilket visar sig på alla möjliga och omöjliga sätt och vis... jag är inte på något sätt befriad från livet på livets villkor bara för att jag skriver i mina steg... men... och det här är viktigt... jag får verktygen som jag kan använda för att hantera mitt liv på livets villkor... och jag måste faktiskt säga att mitt liv idag ser minst sagt väldigt lovande ut... bättre än någonsin på de flesta plan (typ ALLA)... det funkar att leva drogfritt... bättre än vad jag någonsin vågat drömma om... jag kan lugnt säga att... det går bra nu.

.

... kommer regn.

.

Vaknade upp i ett regnigt Göteborg denna morgon... och naturligtvis har jag inga regnkläder med mig... inte ens en liten jacka... det var ju ett strålande väder när jag satte mig i bilen i går eftermiddags och behovet av andra kläder än något att skyla kroppen med fanns inte... flippflopp, jeans och en T-shirt... idag är jag glad över att jag valde långbrallor... för regnet i Sverige är inte riktigt samma sak som de varma sköna regnen i Bali som jag fick uppleva i vintras... på nyårsdagen stod jag och dansade i monsunregn och tyckte livet var helt fantastiskt... en av de fräckaste upplevelserna jag varit med om tror jag... idag så blir det inget dansande... för idag så blir det att sätta sig i bilen... lyssna på Patrik Sjöbergs bok och köra till Falkenberg... där vi ska snacka om Brukarrådets framtid... vilket väl i.o.f.s. också är rätt intressant... fast det är ju klart... något dansande blir det inte... tror jag... för man kan ju aldrig riktigt veta vad denna dagen har i sitt sköte... och det gillar jag... den ovissheten är spännande... vem vet... kanske tittar solen fram om ett litet tag.

.

... så blev det tomt igen.

.

Ibland när jag sätter mig här för att blogga så kan jag riktigt känna hur det ekar mellan mina öron... snacka om att det känns tomt... jag hittar helt enkelt ingenting att skriva om... och då kan jag känna mig rätt frustrerad eftersom jag ju har bestämt mig för att blogga varje dag (när jag har möjlighet)... men jag vill inte ge upp även om det blir tomt mellan varven... för jag har nämligen ett mål med mitt skriveri... anledningen till att jag startade denna bloggen från början var nämligen att jag ville lära mig att skriva... så att jag till slut kunde skriva en bok... och ska jag kunna skriva en bok så tror jag inte att det funkar att skriva bara när jag är inspererad... utan att jag är tvungen att göra det till en rutin... och inte bara låta känslan styra... för då är det nog lätt att säga till mig själv att jag kan vänta till "sen"... "imorgon"... eller att jag "bara ska" fixa en grej först.

.

... är inte så bra.

.

Jag har tyvärr en förmåga att skjuta upp saker och ting... eller om sanningen ska fram så är jag nog allt tvungen att säga hade... eftersom min medvetenhet om "problemet" gör att jag fått ett val... att göra om och göra rätt... vilket i detta fallet innebär att jag kan låta bli att använda mig av mina gamla invanda mönster... ni vet... "sen"... "ska bara"... och "imorgon"... och om jag gör det jag ska göra direkt så kommer jag också att må så himla mycket bättre... det vet jag.

.

... så klart.

.

Så sitter jag då här hemma vid mitt köksbord igen... och tänker tillbaka på helgen som gått... konventet... alla vänner... yogan... min delning... och hur jag och min käresta satte polarna i 100-klubben i Mulle... att vi förlorade mot Österrike i fotbollen känns nästan... inte okej... men... hanterbart... i vilket fall som helst... några dagar på konvent i Gullbranna är... helt jävla underbart.

.

... igen.

.

Idag så börjar Gullbrannakonventet... för vilket år i ordningen vet jag faktiskt inte så här på rak arm... men det har hunnit bli en tradition för många av mina vänner att tillbringa en helg i juni nere på Gullbranna... och det är inte utan att det är en av årets höjdpunkter för oss som valt att leva drogfritt... precis som vanligt så kommer jag att hålla yogapass på stranden varje morgon klockan 08.00... och i år har jag fått en mycket uppskattad hjälp av en vän från Göteborg... det är ju som sagt alltid betydligt enklare att göra saker tillsammans med någon... och jag är grymt tacksam för att han ville hjälpa mig.

.

... är jag sällan.

.

Vi pratade om drogsug igår min sponsi och jag... och om det egentligen är någonting att vara rädd för... ett drogsug i sig är ju bara en känsla... ingen jag blir påtänd av... visserligen så är det inte en trevlig känsla men jag har för min egen del märkt att det kan vara bra för mig att bejaka mina drogsug... det fick jag faktiskt till mig när jag blev rökfri... innan dess så vet jag inte hur jag bar mig åt... och de få gånger jag blev sugen på att dricka eller röka en holk så gick det ju över efter ett tag... men när det gäller ciggen där jag ganska ofta kan känna ett sug så bejakar jag känslan... och då tappar den greppet över mig... och ersätts ganska snabbt med något annat... typ... vad som helst.

.

... och förstånd.

.

Vi i vår gemenskap brukar snacka om världens längsta halvmeter... den mellan huvudet och magen (ni vet det där stället där känslorna bor)... det är väl inte utan att det avståndet kan kännas lite väl långt för mig också mellan varven... och det är ju en av anledningarna till att jag valt att gå till en terapeut för att reda upp begreppen lite... min sjukdom beroendet är en känslomässig sjukdom och det är viktigt för mig att ha kontakt med mitt förstånd så att jag inte "glömmer bort" det... och för att kunna ha kontakt med mitt eget förstånd behöver jag hjälp... min åsikt är att en ensam beroende ganska snabbt hamnar i dåligt sällskap om han/hon får för sig att analysera sina känslor ensam... jag säger inte att jag är "dum" på något sätt... bara att jag behöver ha stor respekt för mina egna känslors kraft att ta över mitt eget förstånd... för om jag inte aktar mig så kan jag bli dum... dum på riktigt... och väldigt destruktiv mot mig själv... ja till slut så kan jag faktiskt bli både full och påtänd.

.

... och sorg.

.

Helt plötsligt så rycks människor vi tycker om från oss... och ibland så går det så snabbt att vi inte riktigt hinner fatta vad det var som hände innan det har hänt... och det är då som jag verkligen förstår att jag inte kan ta någonting för givet... och att jag aldrig får glömma bort att berätta för dem jag älskar hur mycket de betyder för mig... kärlek är någonting som behöver ges bort... hela tiden... omedelbart... och ibland så kan sorgen påminna mig om det... för imorgon kan det ju vara för sent.

.

 

... så borde jag ju vänta tills jag har det.

.

Nu är det så där tomt mellan mina öron igen... och så sitter jag här och tänker på vad jag ska skriva om på min blogg när jag inte har någonting att skriva om... får det briljanta idén om att skriva om det... att jag inget har att skriva om... men... då skriver jag ju trots allt om någonting ändå... en ickehandling som blir till en handling helt enkelt... och jag gör ju fler sådana handlingar... eller ickehandlingar kanske det ska heta... och ickehandlingar kan göra gigantisk skillnad i mitt liv... ta bara det där med min drogfrihet... i grunden så börjar ju den med en ickehandling... jag har struntat i att peta i min droger i 15 år... och hela mitt liv har förändrats tack vara att jag valt att göra... ingenting... visst... ingenting är ju lite väl tråkigt så jag har ju passat på att fylla detta ingenting med någonting... när det gäller min drogfrihet så har jag valt att fylla den med tillfrisknande enligt NA:s modell... när det gäller mig blogg... ja då valde jag idag att fylla den med ord som påminner mig om att ingenting kan vara en bra grund för någonting.

.

... och meditation.

.

Det handlar mycket om bön och meditation i mitt liv just nu... vilket ju är helt naturligt eftersom jag skriver i mitt 11-steg... jag är precis där jag ska vara som någon sa till mig för en herrans massa år... och det kan jag skriva under på... jag är verkligen precis där jag ska vara just nu... allting är perfekt... har alltid varit perfekt... och kommer alltid att vara perfekt... det är bara jag som helt missar det mellan varven... allra helt de dagarna när jag får för mig att det är jag som är Gud och ska ha koll på allt och alla... de dagarna då jag INTE ägnar mig det allraste minsta åt bön och meditation... för jag behöver koppla upp mig till livet för att få rätt perspektiv till saker och ting... det är vad bön och meditation skänker mig... perspektivet till upplevelsen av mitt eget liv.

.