En ny vecka...

... ligger framför mig.
.
Och den börjar bra... jag ska åka och hämta upp en vän på tågstationen nu när han kommer hem efter några månaders hård träning i Thailand... han har varit där och tränat thai-boxning... en sysselsättning som jag personligen anser vara lite väl jobbig för att jag ska bli intresserad... kanske beror det på att jag äntligen börjar få ett hyfsat perspektiv på min riktiga ålder... det får allt räcka med yoga och zumba för mig... och snöbrädan såklart.
.
jag pratade nyss med min vän som satt på tåget som gled fram genom det skånska landskapet... han tyckte att det var lite grått... och tyst... kontrasten mot det varma Thailand var tydligen stor... och det kan jag ju förstå... en gråmulen dag på den skånska slätten är ju lite speciell... och väldigt grå.
.
Grått behöver inte betyda tråkigt fult... grått kan också vara väldigt vackert.
.
Även om jag gillar sol och värme så är jag glad över våra årstider... skiftningarna som alla har sin speciella charm... nu är det ju bästa tiden för att åka bräda på snön... och snart så är det bästa tiden för att känna den varma vårsolen väcka vår natur... och under tiden så flyger veckorna fram i ett rasande tempo... intensivt med föreläsningar denna veckan... full fart helt enkelt... och jag gillar det... ett späckat schema som ger mig utrymme att koppla av... för så är det... när det väl är bestämt vad jag ska syssla med så är det lugnt... jag blir inte stressad över att ha mycket att göra... nej för fan... tvärtom... stressad blir jag över saker som jag inte gjort.

Söndagar...

... är lagom tråkigt trevliga.
.
Söndagar är lite speciella tycker jag... lite lugna lagom tråkigt trevliga... inte som på den tiden då jag var en aktiv drogmissbrukare med arbete då jag redan nu på morgonen fick lätt panik över att jag skulle jobba dan därpå... jag var sällan i speciellt "god form" på söndags morgonen... då var det enklare när jag hade blivit av med jobbet och lagt hela mitt liv i drogernas omsorg... då fanns det inga veckodagar längre... då fanns det nästan enbart... sen... i morgon...  och ... för några dagar sedan... och nuet försvann in i en grå dimma... alla dagar var likadana... ja jävlar så var det... vilket skitliv det är att vara en aktiv narkoman... att leva i en illusion om att det är full fart hela tiden samtidigt som tiden står helt still... det händer ta mig fan ingenting... allt är samma lika hela tiden.
.
När jag var liten var söndagarna väldigt långa kommer jag ihåg... för då var alla affärer stängda och det tog lång tid innan det visades någonting annat än testbilden på den enda TV-kanalen... och jag tror faktiskt att min känsla från mina barndoms söndagar fortfarande präglar mig... för egentligen så är ju det enda som skiljer denna dagen från de övriga veckodagarna det faktum att jag för det mesta är ledig på söndagar... och inte har så mycket att göra.
.
Jag skulle naturligtvis kunna fylla min lediga tid med massor av göromål... det saknas inte prylar som jag borde gjort för länge sedan... nej verkligen inte... suck... jag blir trött bara jag tänker på det... bort, bort.
.
När jag var liten så fick man roa sig själv på söndagarna... allt annat var stängt.
.
Det är absolut inte på det viset att jag tar det lugnt på söndagarna för att jag tänker på någon gammalt religiös sätt och vill "helga vilodagen"... mer sant vore att skriva sanningen... att jag är en ganska lat kille som utan problem kan spendera en söndag framför TV:n och kolla på film... och trivas bra med det... allra helst om det sker på en söndag... för på söndagar känns det liksom lite mer okej att göra... ingenting.

Ruinerad...

... av min egen elräkning.
.
Min lön försvann direkt... snabbare än snabbt när jag hade betalt min elräkning denna gång... men jag kan ändå känna en viss lättnad eftersom den jävla räkningen är av digniteten att kunna skapa om inte magsår så åtminstone en kännbar halsbränna... just den räkningen skapar stress i mig... en stress som släppte nu när den är betald.
.
Att jag nu knappt har några stålar resten av månaden är inte så farligt... det löser sig alltid på något sätt och är inget som håller mig vaken på nätterna... det är betydligt värre med en obetald elräkning.
.
Och jag har sluppit att ta min besparingar i form av alla de mynt som jag har lyckats samla ihop under en längre tid nu... de mynt som kommer att betala min resa till Trysil i slutet på mars... för jag har konsekvent lagt alla mina mynt i en skål när jag tömt fickorna på kvällarna... jag har gärna betalt med sedlar för att få mynt att lägga i min skål... och jag har enbart lagt sedlar i "hatten" när jag varit på möten... mynten har jag sparat till mig själv... för att jag ska kunna åka på semester med mina vänner... och idag när jag betalt min elräkning så tackar jag den tanken som fick mig att göra så... annars så hade det varit kört... för min elräkning ruinerade mig faktiskt.
.
I Brännebassalt är sol-energi inget bra alternativ... och EON väldigt dyrt... surt.
.
Så nu ska jag leva på kärlek och luft resten av månaden... och jag har planerat in en liten utflykt till Vallåsen på onsdag kväll för att åka lite bräda... där får jag ju både frisk luft och kärlek... och det kostar ju inte så mycket längre eftersom jag har investerat i en egen bräda och inte behöver hyra grejer längre.
.
Nä... El-baronerna styr inte mitt liv... de tar bara mina pengar.

Tanklöst...

... behöver inte vara helt fel.
.
Att bete mig tanklöst mot mina medmänniskor är inget jag eftersträvar... trots detta så händer naturligtvis det lite då och då... jag är ju "bara" en människa och besitter en hel del fel och brister... även om jag har en och annan god sida också... men det är inte den sortens tanklöshet som jag menar med min överskrift... jag tänkte mer på att jag inte behöver tänka så himla mycket hela tiden.
.
Ta bara mina morgonritualer... jag vaknar prick 07.25 varje morgon... stänger av väckarklockan och stiger upp direkt... passerar genom köket och sätter på TV:n och slår på min dator innan jag går och borstar mina tänder... sen kollar jag snabbt min inkorg i datorn slänger en blick på TV:n innan jag återvänder till mitt badrum för att duscha... jag klär på mig... packar ner datorn och ibland så packar jag även min träningsväska innan jag stänger av TV:n och sätter mig i bilen för transport in till stan... lyssnande på en talbok (just nu är det boken om Hitler)... och väl framme på jobbet så slår jag på datorn och sätter mig ner för att skriva min blogg.
.
Jag har ett litet rum på jobbet där jag varje morgon sätter mig ner och bloggar.
.
Så fram tills jag sitter här och skriver så har jag inte behövt tänka ut vad eller hur eller någonting alls egentligen... utan bara handlat på rutin... och jag måste säga att det är väldigt skönt med dessa rutinerna... visst nu när jag sitter här och skriver så behöver jag ju tänka ut vad jag ska skriva... vilket vissa dagar är fruktansvärt svårt och andra dagar hur enkelt som helst... precis som livet kan upplevas... ömsom vin ömsom vatten... fan vilket kasst uttryck för en nykter alkolist... eller hur?
.
Nu har mina arbetskolleger fixat fram frukost och kaffe... och om en liten stund ska vi ha vårt dagliga morgonmöte... och eftersom det är fredag så blir det ett gemensamt pass på gymmet klockan 11.00... i cirkelrummet med "easy line" maskinerna... ett för övrigt totalt missvisande namn eftersom vi kör så att svetten ryker och är helt slut efter tre varv på dessa maskiner... och jag vet redan nu att jag kommer att ha lite träningsvärk i helgen.
.
Jag behöver mina rutiner... för det är när jag börjar tänka för mycket som mitt liv tenderar att bli krångligt... och det om något kanske är att vara lite väl tanklös mot mig själv.

Fläsksvålar...

... är värre än knark för mig.
.
Min besatthet av de krispiga, knapriga illaluktande friterade skinnbitarna från grisarna börjar så smått oroa mig... eller så ser jag ett samband mellan stönet när jag knyter skorna och dessa små läckerbitar... men även om jag inte riktigt kan bestämma mig för om det är min fåfänga eller min besatthet som skrämmer mig så måste jag erkänna att jag håller på att så smått skapa mig ett problem... för trots att jag hade bestämt mig för ett litet uppehåll i frosseriet när jag gick in i affären i lilla Lidhult så styrdes mina fötter direkt till hyllan där de äkta danska fläsksvålarna förvarades... några andra svålar än de danska är numera helt otänkbart för mig... den tiden är för länge sedan över.
.
Besatthet är en känsla som både tilltalar och skrämmer mig... för visst är det skönt att vara helt och hållet uppslukad av någonting... men priset är nästan utan undantag för högt om jag låter besattheten styra över mitt förstånd... det spelar liksom ingen roll om det är min fåfänga som får mig att fatta ett beslut om att skippa fläsksvålarna i några dagar... mitt stora problem är att jag trots detta beslut omedelbums gör precis tvärtom och handlar upp mig på ett STORT lager fläsksvålar... jag var fan chanslös... precis som jag är när det gäller drogerna... tack och lov så slipper jag förhandla med dem... jag har bestämt mig... jag ska inte peta i mig någon drog idag... oavsett vad som händer.
.
Barn blir lugna när de får en napp i munnen... jag använder mig av fläsksvålar.
.
Jag har lyckats bra med att skippa sockret i kaffet... och att plocka bort julmusten och läsken har varit relativt enkelt... inte heller har jag köpt något godis på länge... men fläsksvålarna... det tar emot... dels för att jag inte vill bli en fanatisk kille som blir besatt av vad jag äter och inte äter... och inte minst för att jag ju tycker att dessa rent av ganska äckliga läckerbitar är så jävla goda... och jag kan inte låta bli att undra lite över vad det egentligen är min kropp säger åt mig när den vill att jag ska käka dem... det kan möjligtvis vara ett sätt att få mig att dricka mer vanligt vatten... för så är det... vi som käkar fläsksvålar blir väldigt törstiga.
.
Fan... kan det vara min destruktiva sida som vill lura mig att börja dricka öl?

Cigaretter, snus...

... brännvin & knark var enkelt att välja bort.
.
Listan på vad jag valt att välja bort i mitt liv kan säkert göras längre... jag tänkte skriva kvinnor men det hade varit en lögn... för även om jag varken är sambo, särbo eller gift har jag inte valt att leva i celibat... och det spelar ingen roll att jag trivs ypperligt som självbo och gör mitt yttersta för att så förbli... jag vet att jag varken vill eller kan stå emot när HON dyker upp (vilket hon ju gör lite då och då i mitt liv)... så att välja bort kvinnor tänker jag inte göra... inte en chans.
.
Att jag många gånger kommit till insikt om att jag inte förstår mig på kvinnor är en helt annan sak... konstigt nog så kommer dessa insikter oftast efter en period då jag inbillat mig att jag förstår... för att i nästa sekund åka på en riktigt käftsmäll i form av en väldigt tydlig insikt om att så inte var fallet... denna gången heller... och kanske är det just därför som jag tycker att kvinnor så intressanta... outgrundliga... mystiska... och tilldragande... som spännande äventyr i det som jag valt att kalla för... livet... och jag skulle inte vilja leva ett liv utan att attraheras av alla dessa helt underbara kvinnor som finns överallt.
.
Även om jag trivs väldigt bra som singel så vill jag inte alltid vara ensam.
.
Eftersom jag nu har uppnått en lite mer aktningsvärd ålder har jag också kommit att förstå att de gamla gubbarna som matar duvor i parken på våren nog inte bryr sig så himla mycket om duvorna... att åldern är en kroppslig åkomma... och att det faktiskt är sant att sinnet kan vara för evigt ungt.
.
Så kvinnor kommer jag inte att välja bort... däremot så har jag vissa funderingar på de danska fläsksvålarna... men jag vågar inte ta något beslut än... det räcker att jag skriver fläsksvål för att det ska vattnas i munnen på mig... jag är fan besatt av dem... och om jag skulle vara tvungen att välja mellan kvinnor och fläsksvålar... ja då vinner kvinnorna fortfarande... men fläsksvålarna knaprar (vitsigt uttryck när det gäller fläsksvålar "knaprar") in på försprånget och tar nu allt större plats i mitt liv... och det är med sorg i hjärtat jag måste medge för mig själv att det kan leda till att jag måste "göra slut" med dem... helt ärligt så beror ju inte det ett endaste dugg på kvinnorna... nä i detta fallet så är det mitt midjemått som styr.

På resande fot...

... i vårt avlånga land.
.
Denna gången bar det söderut... Skåne... närmare bestämt Malmö.
.
En natt på hotell och en dag fylld av upplevelser... först en föreläsning för en klass med blivande tullare på tullskolan i Malmö... och precis som vanligt en mycket givande stund för mig som föreläsare... och har jag inte helt fel för mig så tror jag ta mig fan att det var ett ömsesidigt givande... och tagande.
.
Det är så himla häftigt att få föreläsa inför de människor som jag i mitt tidigare liv ansåg stå på "andra sidan"... mina fiender var ju polisen... tullen... soc... arbetsförmedlingen... skolan... grannarna... chefen... flickvänner... kompisar... ja hela samhället var ta mig fan emot mig tyckte jag ju till slut... jag var ju den enda människan som var normal... alla andra höll ju bara på... med ditten och datten... ingen fattade ju någonting... ja herregud... så såg min verklighet ut... alla i hela världen var på "andra sidan".
.
Skönt att slippa det idag... och istället vara en del av samhället på samhällets villkor.
.
I dag så är jag en av alla oss samhällsmedborgare... och det känns befriande skönt.
.
Tack till vårt samhälle och alla fina människor som får mig att förstå i djupet av mitt hjärta att människan i grunden är god och kärleksfull.

Sponsor-kedje-träff...

... i brännebassalt.
.
Det var några år sedan vi hade sponsor-kedje-träff senast... men i går så var det då dax igen... vi samlades ett gäng killar... lagade käk... kollade lite på slalomen... och fick tid över till lite snack om det här med tillfrisknande... och sponsor/sponsi-relationer... och hade ett riktigt fint möte på övervåningen hemma hos mig... vilket naturligtvis stärkte vår känsla av gemenskap... en väldigt skön känsla tycker jag.
.
Det var full på parkeringen i brännebassalt i går... men inga lapplisor.
.
Att ha ett program för tillfrisknande gör det enkelt att bygga relationer eftersom vi är på väg åt samma håll... vi kan ha massor av olikheter men det spelar ingen roll... vi färdas tillsammans på resan mot vårt individuella tillfrisknande... och jag behöver aldrig mer känna mig ensam... aldrig någonsin.
.
Att det finns en sida i mig som inte riktigt gillar allt detta är en helt annan sak... och jag börjar tro att den sidan faktiskt har ett berättigande... men att jag ska akta mig jävligt noga för att låta den sidan växa sig för stark... däremot så fyller den en funktion genom sin blotta existens... för om allt bara skulle vara så jävla bra hela tiden och jag alltid skulle gå omkring och vara lycklig... då hade det ju varit rätt tråkigt... jag behöver utmaningarna som det innebär att kämpa mot min destruktiva kraft... och mitt bästa vapen mot den sidan av mig själv är mina vänner... de sunda relationerna som vill mig väl och som finns där och tar hand om mig när jag är ute på hal is.
.
För min destruktiva sidas bästa vapen är mina skamkänslor... och skam har jag i stort sett bara två sätt att hantera... ett inte alltid så bra sätt är att fly... i vad fan som helst som får mig att slippa känna... omedelbart... helst igår... också det förnuftiga sättet... att dela med mig av min skam till en vän... helt enkelt berätta för någon annan att jag skäms... vad jag skäms över... och hur det känns... och vipps... så känns det snabbt betydligt bättre.
.
För så här är det för mig... om jag göder mina hemligheter och går omkring och bär på en massa skam och skuld växer min destruktiva sida... och till slut så kommer jag att bli både full och påtänd... jag är nämligen lika sjuk som mina hemligheter... och hemligheter försvinner när jag öppet erkänner dem... och det är då som jag är tacksam för att ha tillgång till en kraft starkare än mig själv (i mitt fall ett mycket enkelt program) som förstår att det är min destruktiva sida som håller på att ta över... och att min tro på det programmet berättar för mig att det är hög tid för ett snack med min sponsor.

Sinnesrobönen & relationer...

... funkar bra tillsammans.
.
Och just relationer är ju ett väldigt intressant ämne... på flera sätt... idag så kommer det ett helt gäng killar hem till mig... och vi har en relation... vi tillhör nämligen samma sponsorkedja... och vi har bestämt oss för att träffas hemma hos mig och det kommer att stärka vår relation till varandra... det är ju något speciellt med en sponsor/sponsi-relation.
.
Ofta när det pratas om relationen så handlar de för det mesta om kärleksrelationerna... och de har verkligen en tendens att ta över mitt liv totalt när jag drabbas lite då och då... det brukar ta ungefär tre sekunder innan jag vet att det är kört... jag är chanslös... och har inget annat val än att haka på... tack och lov att jag har ett program som jag kan använda mig av i alla mina angelägenheter... det har definitivt räddat mitt liv... för så galen kan jag bli när Amors pilar träffar mig... oftast helt blind och fullständigt utan verklighetsanknytning... kort sagt... jag behöver hjälp... all hjälp som jag kan få.
.
I min senaste längre relation till en kvinna så hade jag en otrolig hjälp i den relationen av att ha en sponsor som jag kunde använda mig av... och för mig var det något nytt eftersom jag tidigare haft en tendens att leva som i symbios med mina flickvänner... ingenting som jag rekommenderar någon... nej jag tror att de flesta kärleksrelationer mår bra av att bägge parterna har någon utanför relationen att prata med... jag tyckte att det var en stor gåva att kunna bolla både det ena och andra med min sponsor... för då fick jag den distans som jag behövde för att kunna klara av att se saker och ting ur ett annat perspektiv... och andra perspektiv kan vara väldigt intressanta att ta del av.
.
Det hände sig att jag ringde min sponsor och var helt i upplösningstillstånd och kände mig minst sagt missförstådd i min relation... och jag ville ju att han nu skulle förstå hur jobbigt jag hade det... förstå vilken puckad tjej jag hade som bråkade med mig... och gärna tycka lite synd om mig... det hände aldrig... nej... ofta tyckte han att jag skulle sluta bråka och förstå att det inte var henne jag var arg på... eller åtminstone fatta att det behövdes minst två för att kunna bråka överhuvudtaget... min sponsors råd till mig var mer än en gång att jag skulle sluta bråka och istället ställa mig i köket... diska och baka en chokladkaka... eller om det var riktigt akut... gå åt sidan och dra sinnesrobönen 10 gånger.
.
Att be sinnesrobönen 10 gånger är ett mycket bra tips och funkar hur bra som helst i de flesta situationer när jag behöver stanna upp lite... få distans till mig själv och förstå mycket av det som jag är maktlös inför... väldigt nyttigt i mitt vardagliga liv eftersom jag har en tendens att "glömma" bort det ibland... allra helst i relationer där jag är känslomässigt involverad och vet precis hur jag vill ha det.
.
Ni kan väl sinnesrobönen?
.
... Gud ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.
.
Vi människor är flockdjur och behöver anstränga oss för att vårda våra relationer.
.
Den lilla versen har gjort underverk i mitt liv och hjälpt mig många gånger... däremot så är fortsättningen på bönen nästan okänd för mig... jag sökte på nätet och hittade några intressanta rader... läs och begrunda dessa så kloka ord.
.
Låt dock aldrig min sinnesro bli så total
att den släcker min indignation
över det som är fel, vrångt och orätt.
Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder
och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta
om möjligheten att nå en förändring
bara för att det som är fel är lag och normalt,
att det som är vrångt och orätt har historia.

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet
bara för att jag är i minoritet.
Varje ny tanke startar alltid
hos en ensam.

Bantning...

... och fläsksvålar.
.
Jag har aldrig bantat... och har inga större planer på att hamna i bantningsträsket heller... men fan... jag gillar inte att jag stönar när jag tar på mig skorna... eller vad som är betydligt värre... att det är jobbigt att knäppa fast snowboarden... magen är i vägen... jag är inte van vid det... och blir faktiskt en liten smula frustrerad... eller rättare sagt... det stör mig som fan.
.
I övrigt så lider jag inte av min ökade vikt... jag har ju alltid varit rätt smal så några kilo extra hade inte gjort mig ett enda dugg om det inte hade varit det här med skorna, snowboarden och yogan... jo för på yogan märker jag också av att jag blivit större i vissa positioner... jag får knappt luft när jag t.ex. ligger i "plogen"... mina lungor har fått konkurrens om utrymmet helt enkelt.
.
Bantning finns inte på kartan för mig... jag har alldeles för många vänner i min omgivning som håller på med det tramset... och inte fan verkar de må bättre av sitt bantande... snarare tvärtom om ni frågar mig... det verkar vara ett jävla jobb och hur krångligt som helst... vilket jag inte tror att bantarna håller med om... men för en utomstående så verkar de som bantar aldrig bli riktigt nöjda med sig själva... men vad vet jag... bantning är kanske en livsstil som jag inte riktigt förstår mig på.
.
Så jag står inför ett dilemma... jag vägrar banta... men jag vill samtidigt ha mer utrymme för mina lungor... så vad att göra?
.
Fläsksvålar är som knark... börjar jag äta så vill jag bara ha mer... mer... och mer.
.
Kanske ska jag utveckla mitt lilla projekt där jag plockat bort läsk och socker i kaffet... och då tänker jag närmast på mina fläsksvålar... men bara tanken på att plocka bort dem ur mitt liv får mig att svettas... fläsksvålar har blivit min nya besatthet... jag kan inte sluta käka när jag väl börjar... och jag är beredd att åka en extra runda till affären för att köpa bara en påse till... och det duger inte med vilka svålar som helst... nej det ska vara äkta vara... danska fläsksvålar... som vår lilla affär i Lidhult av någon anledning har valt att importera... det måste bero på natt det finns mängder av danskar som köpt stugor i de småländska skogarna där jag bor... och att de heller inte kan klara sig utan dessa starkt beroendeframkallande krispiga svålar.
.
Tänk att någonting så äckligt kan vara så gott.

Träning...

... är inget jag älskar.
.
En sak som jag inte gillar med att åka snöbräda är att behöva knäppa fast min ena fot innan varje åk... för när jag böjer mig framåt så tar det emot... typ samma symtom som när jag ska knyta skorna... och någonting som började när jag valde att bli en rökfri rökare... jag misstänker att det har att göra med att jag gått upp 12 kilo sedan dess.
.
Någon har berättat för mig att detta lilla problem kan rättas till genom fysisk ansträngning i organiserad form... det vi i folkmun kallar för träning... träning och kontroll över vad jag stoppar i munnen kan ta bort stönet och den obehagliga upplevelsen jag känner när jag knyter mina skor... eller knäpper fast foten på min snowboard.
.
Jag tycker inte om att träna... det är ju rätt jobbigt att anstränga sig.
.
Men jag gillar att sitta i bastun efter ett träningspass... för det är precis som med yogan... jag vill aldrig gå ner på gymmet men jag älskar känslan jag får när jag har varit där... och idag så har jag ett mål med min träning... och det är vår resa till Trysil i slutet på mars... och eftersom jag tycker det är så himla skoj att åka bräda så har jag förstått att jag behöver vissa grundförutsättningar för att optimera upplevelsen... typ kondition... muskler... och kanske lite mindre mage när jag böjer mig ner för att knäppa fast foten i bindningen.
.
Jag fattar att det är nyttigt för min kropp med fysisk ansträngning... typ träning.
.
Jag har några trix som jag använder mig av för att träna... idag så har jag lurat med några polare till en aktivitet..."Easy line" en hurjobbigtsomhelst-aktivitet som vi på VågaVa har gjort till en fredagsrutin... och då kan jag ju inte smita p.g.a. grupptrycket... musik i hörlurar om jag springer på ett band... yoga på fasta tider och i grupp... Zumba för att det är så himla skoj att dansa... och som drivkraft ett mål att se fram emot... vilket då passande nog är fysiskt och väldigt mycket träning i sig... nämligen att åka bräda... och jag kommer att bli en bättre snowboardåkare om jag tränar... det fattar t.o.m. jag.
.
Och jag är ju lite fåfäng och vill gärna åka snyggt... tyvärr så tycker jag fortfarande att det är tufft att åka utan hjälm... än så länge... men vem vet... kan jag bli drogfri så kanske det finns hopp om att jag en dag förstår att det är fan så mycket tuffare att värdera sig själv så mycket att man sätter på sig en hjälm när man åker bräda.

Frisk luft...

... är mumma för själ och kropp.
.
Efter en heldag i skidbacken på en bräda så är det inte utan att jag känner ett visst lugn i min själ... och en hel del trötthet i min kropp... en sådan där skön trötthet som man bara kan få efter en heldag ute i friska luften en vinterdag som idag... det är med ett leende jag knappt kan hålla ögonen öppna framför TV:n nu.
.
Går allt som jag vill så kommer jag att vara ägare till en alldeles egen bräda i morgon... samma bräda som jag åkt på idag... den var väl inte toppen från början men efter ett besök på en väldigt trevlig skidverkstad så hade jag förvandlat den till en vallad bräda med nyslipade stålkanter... och med fungerande bindningar (fick byta lite prylar och skruva fast en och annan skruv) trivdes jag och brädan riktigt bra i varandras sällskap... för även om det var jävligt isiga backar och lite taskiga förhållande så gick det riktigt bra för mig i backen... jag har fan lärt mig åka bräda nu... på riktigt.
.
Visst är det vackert och skönt att vara på stranden en vinterdag... men...
.
Jag bor i en sommarstad och älskar Tylösand... alla årstiderna även om jag nog måste erkänna att sommaren är den bästa årstiden för lek på stranden... vill jag leka på vintern så fördrar jag att stå på en bräda i snöiga backar (helst med lift)... och åker gärna några mil för att uppleva det... det känner jag med all önskvärd tydlighet just nu.

VågaVa go ski...

... är en aktivitet med anor.
.
Idag så drar vi iväg till Hestra (Isaberg) för en dags aktiv snöträning i skidbackarna... och det är inte första gången vi är där... nej för fan... detta är en aktivitet med anor och en helt egen historia... jag kommer inte på rak arm ihåg när vi var där för första gången... det enda jag vet är att vi hade skitskoj och omedelbums på stående skidor bestämde oss för att göra denna utflykt till en årligt återkommande aktivitet.
.
De senaste åren har jag bytt mina skidor mot en snöbräda.... och jag har faktiskt lärt mig att ta mig ner för backarna samtidigt som jag svänger åt bägge hållen... inte illa för en gubbe i min ålder... och kanske är det just grejen för mig... det är ju en och annan som höjer lite på ögonbrynen när jag berättar att jag åker bräda... de flesta i min ålder håller ju fast i sina skidor och jag brukar vara ganska ensam med min bräda i vårt gäng... snowboardåkarnas medelålder är betydligt lägre än min faktiska ålder... konstigt nog om ni frågar mig... eftersom jag personligen tycker att det är skitskoj att prova nya grejer.
.
Snöbräda.
.
Att jag gillar utmaningar är kanske inte så konstigt... de får mig att känna mig lite extra levande helt enkelt... och jag tillhör ju skaran av människor som gillar livet väldigt mycket... det är som jag ser det en av fördelarna med att ha kastat bort stora delar av mitt liv på droger... för jag tror att vi som levt på livets baksida har en förmåga att kunna se hur häftigt livet kan vara... inte så konstigt egentligen eftersom vi ju har någonting att jämföra med... och ett liv i drogernas värld är fan inget liv alls... det är ju enbart en transportsträcka mot döden fylld av repriser... och repriser har jag fått nog av... så jag provar mer än gärna lite nya saker... som t.ex. att åka snöbräda.
.
Hej hopp i backarna... idag så ska det levas friluftsliv... på en bräda.

Det gick ju åt helvete...

... för Zlatan och Milan igår.
.
Efter en bedrövlig första halvlek så såg det ju betydligt bättre ut i andra halvlek... jag vill påstå att det började se riktigt bra ut för Milan när en passning från Zlatan inte nådde fram... Engelsmännen bröt... kontrade och gjorde matchens enda mål... suck... ibland så är det tungt att vara Zlatanist... tur att det finns en returmatch att se fram emot... hoppet lever fortfarande... det är inte kört.
.
Fotboll är som livet... det blir inte alltid som man vill... men det blir... alltid.
.
I det "vanliga" livet så kan det också vara lite som i en fotbollsmatch... och när livet bestämmer sig för att bli på ett annat sätt än så som jag bestämt... ja då är det inte hela världen... visst kan det kännas tungt att råka ut för lite motgångar men det är inte längre hela världen... jag bryter inte längre ihop över varje motgång som jag alltid gjorde när jag var aktiv narkoman... och jag är övertygad om att det beror på att jag gör ett aktivt val idag... ett aktivt val att inte längre välja att vara ett offer.
.
Jag kan ta på mig offerkoftan en liten stund... men eftersom den är så jävla tråkig att ha på sig så tröttnar jag snabbt... och hänger in den i garderoben igen... accepterar verkligheten som den ser ut... och går vidare.
.
Och vet ni vad?
Jag tror faktiskt att Milan vinner i returen...

"Så länge vi följer denna vägen...

... har vi ingenting att vara rädda för".
.
Jag får nästan nypa mig i armen för att förstå att jag inte drömmer när jag tänker på hur häftigt det är att vara drogfri... och det är inte utan att jag lite då och då förundras över att jag inte fattade detta tidigare... och visst kan jag känna en viss sorg över det faktum att jag den största delen av mitt liv befunnit mig på flykt... från mig själv... bara för att jag varit så jävla rädd... för livet på livets villkor.
.
Hur jag som ett ständigt mantra... om och om igen... berättade för mig själv att jag inte dög... att jag var värdelös och annorlunda... och att ingen ville leka med mig om de hade sett vem jag egentligen var... på "riktigt"... och hur lycklig jag blev när jag hittade drogerna som löste alla mina problem... de gav mig allt det som jag inte fixade att ge mig själv... självförtroendet och känslan av ha kontroll... jag blev blixtförälskad i drogerna... de var lösningen på alla mina problem.
.
Och jag minns frustrationen när drogerna inte funkade som jag ville längre... fy fan vilken hemsk känsla... jag ryser när jag tänker på det... trodde nog fan att det enda jag kunde göra åt det... var att... dö.
.
Ett drogfritt liv är den bästa present som jag någonsin har gett mig själv.
.
Jag är så grymt tacksam över att min kollega Leffe tog sig tid och släpade iväg mig till NA-möte... jag kan väl inte direkt påstå att han hade det enkelt... men han gav sig inte... han hade gett sig fan på att föra budskapet vidare till mig... och jag kan ärligt berätta för er att jag gjorde mitt bästa för att straffa mig ur gemenskapen.
.
Men vad jag än gjorde så var jag välkommen... där fanns människor som pallade älska mig tills jag kunde börja tänka tanken på att jag möjligtvis, kanske var en pytteliten smula okej som människa... att jag åtminstone inte var helt jävla värdelös... och sakta, sakta så började jag tillfriskna... en dag i taget.
.
Allting i mitt liv har blivit bättre... precis allting... jag är inte rädd längre... tycker om mig själv precis som den jag är och trivs med mitt liv... som inte alltid är enkelt men precis som jag hört många säga innan mig... min sämsta dag som drogfri är bättre än min bästa dag som aktiv narkoman... och idag så vet jag... att så länge jag följer denna vägen har jag ingenting att vara rädd för... absolut ingenting.

Världens bästa jobb...

... väntar på mig.
.
Tänka sig att måndagarna har förvandlats till dagar att se fram emot... att jag har ett jobb som jag trivs så himla bra med att jag är glad redan när klockan ringer på morgonen... jag har ingen behov av att snooza (stavas det så?) på morgonen... istället så kliver jag direkt upp ur sängen utan att fundera en enda sekund på att det skulle vara skönt att ligga kvar... och jag tror att det är en bra signal till mig själv... för att snooza (eller hur fan det nu stavas) är ju att säga åt mig själv att jag inte vill ta del av dagen... att jag hellre ligger kvar i sängen och sover.
.
Och det skulle ju inte vara sant... för jag vill vara med och uppleva det som livet har att erbjuda mig  idag.
.
Denna veckan har vi planerat in en resa till skidbacken... på världens bästa jobb.
.
Det är väl inte så konstigt att jag längtar till jobbet eftersom jag ju jobbar på världens bästa jobb... ett jobb där vår huvudsakliga sysselsättning är att trivas tillsammans... känna den trygghet som vi behöver för att växa som enskilda individer... en viktig uppgift är att som grupp integrera med omgivningen... att ta del livet på livets villkor.
.
Och vad kan vara bättre än det?

Telefonservice...

... kan göra skillnad för den beroende som lider.
.
.
I Sverige är numret 0771-138000 till NA-helpline...
och NA:s hemsida i Sverige hittar ni på adressen nasverige.org

Tjolahoppsansa...

... tralalalala.
.
Vilket energi jag fick av att göra lite av mina "bordegjortförhurlängesedansomhelstprylar"... nu har jag dammsugit hela huset och tvättat all tvätten... bäddat rent sängen och städat ut under diskbänken... hej och hopp... det är nästan så att jag får tvinga mig själv ner i stolen framför datorn och lugna ner mig en liten smula med att skriva ett blogginlägg.
.
För så är det ju... jag har fortfarande lite svårt för lagom... allt eller inget är mer min melodi... full fart eller helt still... och jag upphör aldrig av att förvånas över hur mycket energi jag får genom att göra sådant jag egentligen inte har någon lust att göra... typ städa under diskbänken... och det är kanske tur att jag har ett så himla stort hus... det finns alltid en hel uppsjö av "vill egentligen inte-prylar" att göra... det tar liksom aldrig slut... och jag är väldigt tacksam över att jag även har en förmåga att stänga av mina "bordegjortförlängesedansomhelstprylar"... utan den så skulle jag ha förvandlats till värsta batterikaninen... och det vill jag fan inte.
.
Jag gillar lagom... även om jag har fruktansvärt svårt för att praktisera det så är lagom mitt mål... helt klart... balans och harmoni tilltalar mig... ett kunna känna ett inre lugn samtidigt som jag har lite lagom städat hemma... att inte behöva vara duktig och prestera så himla mycket utan vara nöjd med de små sakerna jag fixar varje dag... som att gå upp direkt utan att somna om... att vara på mitt jobb hela dagen... eller en sådan enkel sak som att ha förmågan att våga se någonting vackert varje dag... så där lagom vanligt balanserad... det är mitt mål idag.
.
Lagom är rätt schyst... lite av varje... livet på livets villkor... lagom mycket.

Att föra budskapet vidare...

... är vår gemenskaps huvudsyfte.
.
Jag tycker att denna lilla film är väldigt tänkvärd...

Konvent-yoga...

... tänkte jag erbjuda idag.
.
Vi ska ju ha ett Gullbrannakonvent i Halmstad även detta år... och idag så har vi ett konventkommitémöte... det ska planeras lite och vi får hålla tummarna för att det finns några som är beredda att göra service så att det blir ett konvent... för det behövs ju lite frivilliga krafter för att dra runt ett konvent... själv så har jag en strategi där jag kliver in med hela huvudet vartannat år... och detta året så tänker jag ta det lugnt och njuta av att umgås med alla mina fina vänner... bara chilla... och så tänkte jag förstås erbjuda mig att hålla i några yoga-pass nere på stranden.
.
Tiden går... snabbt... idag så planerar jag inför strandyogan på konventet i Halmstad.
.
Jag har fixat mig ett boende på konventet och ser fram emot att gå upp tidigt som fan för att ta mig ner till stranden och vakna med ett yoga-pass... och jag både hoppas och tror att jag kommer att få sällskap... för det har ju blivit en tradition genom åren och vi är ett gäng som brukar träffas på stranden... vilket jag är grymt tacksam över... för om jag suttit ensam där nere så hade det fan inte blivit någonting... att ensam skulle vara stark är ju helt fel... det är tillsammans som vi fixar det mesta... som t.ex. att hålla oss drogfria.
.
Känns jävligt "vuxet" att planera inför sommaren när snön ligger kvar utanför mitt köksfönster... och det är med ett leende på läpparna jag ser hur vackert det är ute... solen skiner och och jag med den... tror ta mig fan att jag ska välja att vara lycklig även denna dag... ja jävlar... det ska jag...
.
... och så håller jag så klart tummarna för att det blir yoga på stranden även detta år.

"Vi kan bara behålla det vi har...

... genom att ge bort det".
.
Jag gillar den meningen... kanske mest för att den är så rebellisk i ett samhälle som vill lära mig att vi kan köpa oss lyckliga... att sen när jag tjänat massor av stålar kommer jag att må som en prins... så jag ska bara jobba häcken av mig i några år och visa alla hur duktig jag är... i morgon kommer jag att bli lycklig.
.
En gång var jag tillsammans med en tjej (tro det eller ej)... och hon sa åt mig att hon ville ha mer kärlek av mig... att hon inte längre kunde känna att jag älskade henne... fattade jag direkt att det inte skulle funka mellan oss... av gammal vana stannade jag kvar i den relationen ytterligare ett år trots detta... så här i efterhand kan jag undra lite varför jag alltid gjorde så... stannade kvar i sådant som inte funkade... kanske var jag trygg i att veta att det aldrig skulle funka... vad vet jag?
.
Det jag vill säga med det är att jag har en åsikt om att kärlek inte är en känsla som jag kan få av någon annan... kärlek kan ju bara den som älskar känna... och det enda sätt att få den att växa är ju att ge bort den... om och om igen... blir du girig och vill ha mer kärlek så försvinner den direkt och ersätts av rädsla... det är vad jag tror.
.
"Vi kan bara behålla det vi har genom att ge bort det".
.
Jag har inte tid att vara lycklig i morgon... eller någon annan dag... jag vet att det enda tillfället som jag någonsin kommer att kunna göra någon som helst förändring i mitt liv är... nu... för då och sen är "bara" fantasier mellan mina öron... lycklig kan jag bara välja att vara nu... och för mig räcker det långt eftersom jag ju har som mål att leva när det händer någonting på riktigt i den verkliga verkligheten... nämligen... i detta nu.

Lyckan kommer, lyckan går...

... lycklig den som lyckan får.
.
Hinner ju knappt blinka så är det då torsdag igen... och när jag sätter mig ner här och andas så slår det mig att tiden fullkomligt rusar fram... tycker ju nästan att vi knappt har packat ihop strandprylarna som vi använde på Tylösand i somras innan det snart är dax för att planera för nästa säsong på stranden... jag hinner knappt blinka när veckorna blir till månader och årstiderna virvlar förbi utanför mitt fönster.
.
Förhoppningsvis så är det ett resultat på att jag har blivit bra på att leva här och nu... och att jag har ett liv som jag trivs med... det brukar ju sägas att "tiden går fort när man är lycklig"... och lycklig är jag för det mesta... på riktigt.
.
Att jag väldigt ofta är lycklig tror jag mig förstå... det beror definitivt inte på att jag "stänger av" obekväma känslor... tvärtom så har jag väl aldrig tidigare varit så nära mina känslor som nu... den enda känsla som verkar krympa och inte längre ta så stor plats i mitt liv är faktiskt skammen... min skam har nästintill försvunnit... lite skamkänslor har jag väl kvar men i takt med att jag lyckats med att dela med mig av mina hemligheter så har min skam krympt betydligt... och istället så har ALLA andra känslor fått större utrymme.
.
Det är i nuet som lyckan bor... öppna era sinnen och njut av den.
.
Jag är ärligt glad åt att kunna känna vad jag tidigare gjort allt för att slippa känna... sorg, saknad, ledsamhet och andra inte så bekväma känslor har fått mig att känna mig mer närvarande i livet... och det gör mig lycklig... att få känna mig närvarande i livet på livets villkor får mig att känna mig levande... och eftersom jag tror att meningen med livet är att leva... ja då är det väl inte så konstigt att jag är lycklig.
.
Lyckan kommer inte av sig själv... men jag kan välja att vara lycklig... här och nu.

Delfinerna och fågelkvittret...

... som smekte mina öron i morse.
.
Vilken underbar start på dagen... när jag kliver ut genom min ytterdörr så hör jag fågelkvitter... förstår och känner att det har blivit betydligt ljusare på morgnarna... och jag blir glad... glad över att jag lägger märke till fågelsången... glad över att jag uppfattar nyanserna i årstiden... glad över att jag lyckas med konststycket att befinna mig... här & nu.
.
Innan jag klev ut utanför min dörr så chattade jag med en vän på nätet som är i Indien just nu... hon berättade för mig att hon var på väg ner till stranden i detta nu... och jag kan inte mer än förundras över teknikens under som gör det möjligt för mig att prata med en vän på andra sidan jorden... som visar mig på ett mycket tydligt sätt vilka möjligheter det finns i en modern värld... om jag verkligen vill så kan jag göra precis vad fan som helst verkar det som... som att ta flyget ner till Indien och slänga mig i ett varmt hav fullt med hoppande delfiner... och det är bara några få timmar bort.
.
Jag lever ett liv fyllt av möjligheter... jag håller mitt eget öde i mina egna händer.
.
Eftersom jag numera är en hyfsat ansvarsfull människa så har jag prioriterat bort min Indien-resa som jag hade planerat att göra i början av detta året... av ekonomiska skäl... det fanns helt enkelt inte de ekonomiska förutsättningarna för att ro det i hamn samtidigt som jag fullföljde mina åtagande på hemmaplan... ni vet betala hyra och alla andra räkningar som trillar in... men visst... stålar till en enkel biljett hade jag säkert kunnat fixa... och visst hade det varit spännande att komma ner utan en krona på fickan... men... nja... jag har nog blivit lite för bekväm för den sortens resor... eller så är det åldern.
.
Och helt ärligt så är det rätt trivsamt i Brännebassalt denna tiden på året också... med fågelkvitter och allt.

Utpumpad...

... efter en otroligt givande workshop.
.
Fan vilket gåva det är att få nåden att gå i vår skola... jag lär mig så sjukt mycket om mig själv och min beroendesjukdom att jag knappt tror det är sant... hur jag hittar förklaringarna om mig själv i mig själv... och samtidigt lär mig förstå hur vi som människor fungerar... på både det ena och andra sättet.
.
Denna gången så handlade det ju då om sex och kärleksmissbruk... och eftersom vi jobbar tillsammans som en grupp så har detta ämne fört oss ännu närmare varandra i gruppen... det är många hemligheter som har fått se dagen ljus dessa dagar eftersom vi ju vågar öppna oss för varandra... och det är när vi visar varandra den tilliten som gruppen växer i styrka... det är en otroligt läkande kraft i vår grupp... som ger var och en av oss möjligheten att tillfriskna från våra trauma.
.
"vi är inte sjukare än våra hemligheter".
.
Det tar på krafterna att tillfriskna och det är ett utpumpat gäng som nu sitter i bilen på väg hem... trötta och fyllda med nya insikter om både oss själva och livet i stort... det känns himla bra att kunna ta in nya kunskaper och samtidigt bekräfta saker som man har haft lite känn redan innan... jag är inte ett endaste dugg annorlunda och jag behöver inte vara perfekt... jag duger ändå... precis som den jag är.

Sanningen...

... har stor betydelse i mitt liv.
.
Jag har under väldigt många år levt relativt gränslöst... den största delen av mitt liv har faktiskt levts på ett sätt där jag efter bästa förmåga har gjort mitt yttersta för att leva just gränslöst... ett liv där jag trott mig söka efter friheten genom att överskrida alla möjliga gränser... struntat i att följa regler och skapat helt ena lagar... idag lever jag ett liv en aning mer i harmoni med omvärlden... jag kör inte längre bil på fyllan... slår inte folk på käften och tränger mig inte före i kön... och tro det eller ej men jag har även utvecklat en förmåga att inte bara hålla mig inom vissa gränser utan även... lärt mig att sätta gränser mot min omgivning.
.
Det är inte längre okej att behandla mig hur som helst... och med den vetskapen har jag fått förmågan att inte ta allt så jävla personligt... för så här är det för mig... om jag vågar ta ett kliv in i samhället på samhällets villkor så får jag en fet belöning... jag fattar att jag inte är ett endaste dugg annorlunda... och den känslan innebär i mitt fall att jag känner mig som en del av någonting betydligt större än mig själv... finns nog fan de som väljer att kalla detta för GUD.
.
Det innebär verkligen inte att jag behöver tycka och tänka som alla andra... min sanning är fortfarande bara min... och med den insikten så kan jag också förstå varför det finns människor som tycker att jag är en idiot utan att jag för den delen behöver försvara mig mot dem... de har ju sin sanning som säkert är precis lika sann som min... rätt eller fel har inte så himla stor betydelse eftersom sanningen enligt mig ju ständigt är i förändring... jag förändras ständigt och väljer faktiskt att kalla det för att jag utvecklas... att sitta fast i gårdagens sanning är som att sitta i ett mentalt fängelse om du frågar mig.
.
Det händer lite då och då att människor i min omgivning berättar för mig (eller ännu oftare för någon annan) om hur fel jag har i allt möjligt... att mitt sätt att se livet inte är okej... att jag borde förstå en annan sanning än min egen... och det händer att jag blir lite ledsen och sårad när det händer... trots att jag fattar att det är bra... för jag gillar mångfald... inte så mycket allt det där vanliga rätt eller fel-jiddret... nej för fan det är ju mest bara tröttsamt... men att jag kan välja att tycka tvärtemot vad jag tycker idag... i morgon... eller om jag vill så kan jag ju faktiskt välja att ändra min sanning just precis i detta nu... och visst är det häftigt att ha det fria valet.
.
Jag kan själv välja om jag vill leva i kärlek eller rädsla... och jag gillar det valet.
.
Tror minsann att jag ska välja en sanning som säger mig att livet är en gåva väl värd att njuta av idag... i morgon kanske jag ska välja att må skit... men idag... då väljer jag de positiva glasögonen... bara för att jag kan.

Sex & kärleks missbruk...

... är ett väldigt intressant ämne.
.
Naturligtvis är jag själv en sex & kärleksmissbrukare... allt annat hade ju varit ytterst förvånande eftersom det nog snarare är regel än undantag för oss med ett beroende av något slag... och eftersom jag har en stor talang för att kunna missbruka i stort sett vad som helst så... ja... då kan jag inte annat än erkänna.
.
Jag är en sexdysberoende som heter peter.
.
Att jag förnekar mitt sex & kärleksberoende är en helt annan sak... för det gör jag... det är mina klasskompisar och läraren i min skola som lär mig förstå att jag har detta beroende... själv håller jag inte riktigt med eftersom jag anser mig ha full kontroll på både min sexualitet och kärleksliv... vilket naturligtvis har mycket med mitt självboliv att göra... som singel kan jag ju ta mig vissa friheter... eller hur?
.
Jag känner mig inte som någon kåtbock... möjligtvis en snäll dalahäst.
.
Själv lider jag inte en enda sekund av detta missbruk... vad jag vet... tvärtom så måste jag nog faktiskt erkänna att jag än så länge njuter i fulla drag av min sexualitet... men jag tror mig inse risken... och jag förstår faran i detta med ett sex & kärleksmissbruk... och är ytterst tacksam över att få kunskap över hur lurigt, farligt och destruktivt detta missbruk kan vara... hur jag som singelkille faktiskt har ett ansvar... för om jag enbart ser till mitt eget ego och bara bryr mig om min egna njutning så är det stor risk att jag kan skada någon annan människa... som kanske har en helt annan inställning till både sex och kärlek.
.
Att leva som självbo och singel är enkelt... och jag förstår att det är när jag går in i en relation som det blir lite svårare... för relationer är inte och har aldrig varit någonting som gjort mitt liv enklare... tvärtom det är oftast då som jag får problem... av alla de slag... samtidigt som det är när jag är i en relation som jag växer mest som människa... och jag kan med stolthet faktiskt påstå att jag har blivit allt bättre på det här med relationer med tiden... lite i taget så har de blivit mer och mer funktionella... det gör att jag tror på fullt allvar att jag skulle kunna fixa att leva i en sund kärleksrelation.
.
Trots det så har jag nog fan aldrig trivts så bra med mig själv som jag gör nu... och då är jag... singel.

Morgonstunden i duschen...

... var lite annorlunda idag.
.
Vaknade och kastade mig direkt in i duschen... efter några minuter bildades en liten kö utanför dörren... och jag blev varse hur det känns att duscha under lite mer stressade former än vanligt... i brännebassalt är det aldrig kö till duschen... där har jag mina morgonritualer och behöver inte ägna en tanke till någon annan än mig själv... en av fördelarna med självbo-livet är att jag kan klämma på tandkrämstuben precis som jag vill... och ibland klämmer jag tlll på mitten av tuben bara för att... ja ni fattar... nu för tiden gör det ingenting eftersom tandkrämstuberna är gjorda i ett annat material än för några år sedan... då var de mer som kaviartuber... man kunde pressa fram den sista tandkrämen genom att rulla ihop tuben... och det fanns människor som fick frispel på mig när jag klämde ihop tuben på mitten...
.
... den personen som hittade på den nya tuben kan ha räddat ett och annan äktenskap... undrar om han var ett skilsmässobarn?
.
Att det var kö till duschen beror på att jag inte är hemma utan i Vaxholm för att studera... vi går i skolan på söndagar i vår klass... och det är som vanligt med tillförsikt som jag ser fram emot en dags studerande.
.
I vårt klassrum har vi inga bänkar eller bord... och sitter rätt ofta i en cirkel.
.
Det händer alltid saker i mig själv när jag är här... för vår utbildning handlar mycket om oss själva och en viktig del är att ta del av den process som sker inne i oss själva... idag så ska det handla om sex och kärlek... och det kan nog bli intressant på många sätt... sex och kärlek är ju någonting som berör oss människor på djupet... kanske för att det är en så viktig del av vara just människa... och då tänker jag inte enbart på fortplantningen och vår överlevnad... nej... sex och kärlek är ju så mycket mer.

Ännu mer ADHD...

... och resebloggande.
.
Vi är tre stycken i en bil... en sitter i baksätet och pluggar... föraren kör och lyssnar på en talarbok som både jag och den andra passageraren redan läst... själv har jag feta hörlurar på huvudet och spelar musik på full volym samtidigt som jag knappar på min mac... ingen av oss pratar med varandra... och det känns helt okej.
.
Vi har pratat... skrattat och diskuterat lite av varje... t.ex. en intressant artikel om ADHD... Fakta om ADHD & Ritalina, Concerta och Strattera ... som en av oss hittat på nätet... där står bl.a. att läsa... 

"Ett piller kan aldrig i grunden hantera sorg, arbetslöshet, mobbning, fysiska tillstånd, skoltrötthet, ensamhet, utanförskap, otrivsel, dålig pedagogik, stora klasser, dåliga lärare, studiesvårigheter, föräldrar med problem och dålig hemmiljö, dålig kost och hälsa, brist på motivation etc."... och det får i alla fall mig att tänka till en smula... hur står det egentligen till med medborgarna och alla dessa diagnoser i lyckolandet Sverige?

.

Är vi verkligen så sjuka som vi tror?

.

När jag var yngre så var jag ett ganska spralligt barn... hade lite svårt att sitta still på lektionerna i skolan (så är det nog fortfarande om jag ska vara ärlig)... och hade det varit nu så hade jag garanterat fått både den ena och andra diagnosen... men på den tiden hette ju ADHD "myror i brallan" och den enda medicinen jag fick smaka var "frisk luft"... hur frisk nu den var när alla fortfarande rökte inför barnen... och mer än gärna i bilen.

.

Jag har mina egna åsikter om det mesta... och jag kan bara prata för mig själv när jag säger att jag är glad över att jag inte fick någon diagnos och blev medicinerad med Ritalina, Concerta eller Strattera... att jag efter en herrans massa år har lärt mig leva med mig själv... orginalet... och faktiskt tycker att det är helt okej... visst var det jobbigt många gånger men jag tvivlar på att det berodde på mina tänkbara diagnoser... det var nog fan mest själva livet som jävlades med mig... om och om igen.

.


!4 bast... värsta världsvana tuffa killen... i sina nya gröna brallor.

.

Det var inte mina diagnoser som fick mig att börja missbruka... nej för fan... det var min rädsla för att inte få vara med... hade mina polare varit nyktra så hade jag också varit det... visserligen så kände jag mig väldigt annorlunda när jag var liten... men mest var jag faktiskt rädd för att inte få vara med... att hamna utanför och bli ensam kvar när polarna hade skoj... det som lockade mig mest med drogerna var att de till en början erbjöd mig tillträde till en gemenskap där jag kunde identifiera mig... och hur det än är med varför, hur och var så tillåter jag mig tvivla på att det var själva drogen som stod för gemenskapen... nej det var ju människorna.
.
Och mänsklig kontakt kan nog inga mediciner ersätta i längden... jag skulle vilja leva i ett samhälle där vi slapp diagnoser och istället kunde acceptera och använda oss av mångfalden i vår mänsklighet... på många sätt.

En "på väg till skolan blogg"...

... från bilen får det bli idag.
.
Sitter i en bil med mina kolleger på väg till vår fortsatta utbildning som den gången går av stapeln i Vaxholm... så det är "bara" hälften så långt som förra gången vi var i väg och blev lite klokare med hjälp av vår skola... för då var vi ju på Svanön mitt i ångermansälven... och det är på både ont och gott... det blir svårt att hinna plugga så mycket som jag skulle behöva för att hinna färdigt med min uppgift... men å andra sidan så slipper vi sitta så himla många timmar i bilen... och va fan... det löser sig alltid på något sätt... eftersom jag har varit väldigt intresserad av vad vi lär oss på skolan i ganska många år nu... så är mycket av det vi lär oss inte är helt nytt för mig.
.
Jag är inte världens bästa på att plugga på traditionellt vis... och det har jag aldrig varit... visserligen så var jag rätt duktig i skolan de första sex åren jag tillbringade där... innan jag valde att skita reglerna och struntade helt i allt som inte intresserade mig när det gällde skolan... senare i livet så motiverade jag detta med att jag inte för mitt liv kunde förstå varför jag skulle lära mig saker som jag inte tyckte mig ha användning för i mitt liv... det var givetvis en ren hittepågrej eftersom jag egentligen i väldigt många år ångrade mig att jag inte gjorde det som jag ju var ganska bra på istället... nämligen att lära mig nya saker... och eftersom jag inte valde att anpassa mig till skolans regler så blev jag istället en smula bitter på den.
.
Därför så är det himla skoj att nu på äldre dar få en ny möjlighet att gå i skolan och få tillfälle att utvecklas inom ett område som jag brinner för... för det är oerhört intressant att studera människan och då i synnerhet människor som mig själv... d.v.s. vi som har utvecklat ett beroende av kemiska substanser... och vad man kan göra åt det lilla problemet.
.
På vägen upp till skolan kommer vi ännu en gång att passera Bankeryd.

Att göra service i NA...

... är verkligen häftigt.
.
Jag har ju tagit på en servicepost i vårt distrikt... och hade jag vetat hur mycket det innebar att jag skulle behöva ha koll på så hade jag kanske inte vågat tacka ja... tur att jag inte visste det... för det är så jävla häftigt att vara delaktig i vår gemenskap... att känna stödet och alltid veta att det verkligen är okej att inte fatta någonting... och att det finns hur många människor som helst runt mig som jag kan be om hjälp när jag inte vet hur jag ska bära mig åt.
.
Och jag känner stor tacksamhet inför de som gått före mig... och lagt ner ett jättejobb för att allt ska funka... ju mer jag lär mig desto mer ser jag hur viktigt det är att vi hjälps åt för att kunna fortsätta att erbjuda den beroende som fortfarande lider en plats att tillfriskna på... och att göra service betalar sig direkt... det är någonting som jag verkligen kan rekommendera de människor som vill fortsätta att tillfriskna och känna sig som en del av någonting betydligt större än de själva.
.
Vi har en gemenskap som existerar genom att vi tillsammans gör service.

På plats...

... i Vetlanda för att föreläsa.
.
Sitter på parkeringen utanför skolan och ska strax föreläsa... blev lite nervös när min GPS inta riktigt var överens med mig om vilken väg som var bäst att köra för att komma hit... och den sa åt mig att jag skulle komma försent... tji fick GPS:en och nu är jag här i god tid innan jag ska börja.
.
Jag håller tummarna för att jag ska kunna förmedla mitt budskap även denna gång.
.
Nä en kopp kaffe med mjölk för att lugna mina franska nerver... det är ju ändå fan att jag ska vara så jävla rädd innan jag föreläser... varje gång... och det blir ta mig fan bara värre och värre med åren... ja, ja... det är smällar jag får ta i det här jobbet... för jag har trots det... världens bästa jobb.

En blöt Snowboardpremiär...

... i hällande ösregn på hallandsåsen.
.
Helt genomblöt efter årets första snowboardsrace i ett ihållande hällande ösregn... ganska befriande galet om jag får säga det själv... och nu har jag i alla fall testat hur mycket vatten mina skidkläder tål... och jag blev imponerad över att de höll hyfsat tätt såpass länge som de faktiskt gjorde... men till slut så hade nog bara dykardräkt funkat... så blött var det faktiskt.
.
Men jag blev positivt överraskad över att jag tydligen har tränat upp grunden förra året och att det gick rätt bra för mig att kasa ner för backen på en bräda... och hur jävla skoj det var... för trots ösregnet så var det med ett leende över hela ansiktet som jag om och om igen... och med glädje åkte upp upp i liften gång på gång för att få göra ett nytt åk.
.
Det behöver inte vara sol och fint väder när man åker bräda... det är skoj ändå.
.
Jag mår som en prins efter en kväll i ösregnet på det skånska fjället... efter massor av frisk luft och med rosiga kinder sitter jag nu här hemma med ett leende på läpparna... och väldigt sugen på att åka ännu mer bräda... förhoppningsvis inom en snar framtid... och då får gärna solen skina... för trots att det var skitskoj att åka bräda idag så blev det lite väl blött till slut.

Filmfestival i Göteborg...

... och en inbjudan till en förhandsvisning.
.
Jo så är det... det kom en inbjudan till mig där det stod att jag var välkommen att delta på förhandsvisningen av min kära sponsors senaste film... "Lögner att älska"... och det ville jag så klart... det lät ju bara hur skoj som helst.
.
Men jag kommer inte att åka dit... nej... jag är numera en ansvarstagande medborgare i vårt samhälle... och som en sådan kan jag inte tillbringa stora delar av natten i Göteborg till mina egna nöjen när jag ska upp tidigt dagen efter för att åka och föreläsa i Vetlanda... många mil att köra och massor av timmar i min bil och det kombinerat med minimalt med sömn... ja ni fattar... det hade inte varit ansvarsfullt mot de som anlitat mig... och jag tror inte att det hade varit så jävla schyst mot mig själv heller... faktiskt.
.
Det finns en tid för fest... och en tid för nöjen.
.
Visst flyger fan i mig och jag överväger att skita i mitt ansvar... men endast i tanken.
.
Jag tycker om mig själv när jag förmår att ta ansvar och tänka förnuftigt... det känns himla bra att släppa taget och kapitulera inför faktumet att jag inte kommer att sitta på en bio i Göteborg sent, sent ikväll... utan istället lägga mig i tid för att kunna gå upp i ottan och sätta mig i min bil för att åka till Vetlanda... och tycka att det är skoj... vara glad för det jag har möjlighet att uppleva istället för att vara besviken på det som jag "missat".
.
Jag har möjlighet att välja hur jag vill må... det är fan frihet... och... vad är en bal på slottet...

Zlatan...

... gjorde inga mål idag.
.
Det var stolpe, stolpe ut... och för en gång skull så gick Ibra mållös av planen... men jag måste säga att det var en bra match... trots att den slutade 0-0... och jag är så himla glad över att kunna sitta hemma i brännebassalt och njuta av den gröna mattans schack... för jag gillar ju fotboll... det är ett så himla mycket mer än 22 snubbar som springer och jagar en boll... så himla mycket mer.
.
Jag är glad över att kunna njuta av fotboll...  världens största sport.


Meditation...

... kommer att göra mig lycklig idag.
.
Vill inte... gå ner på yogan... men det spelar ingen roll vad jag vill eftersom jag lite då och då har rätt hyfsad kontakt med mitt förstånd... som säger åt mig att jag kommer att må som en prins när jag går därifrån... så om en liten stund kommer jag att låta min kropp utföra de rörelser som anvisas mig... vilket kommer att inkludera en liten stunds avslappnande meditation som avslutning... och jag VET redan nu hur skönt det kommer att kännas.
.
Flippat det här med att kunna göra saker som jag inte "känner för"... att inte vara styrd av mina känslor utan istället se till att skapa mig det mående som jag vill ha... att vara lycklig är inget som kommer till mig... nej för fan... vill jag vara lycklig så får jag lägga ner lite energi på att göra handlingar som leder fram till den känslan... jag är helt och hållet övertygad om att jag kan vålja att vara lycklig... inte dygnet runt... för om jag skulle vara lycklig dygnet runt så hade jag ju inte fattat att jag var lycklig ens en gång... jag behöver motsatserna... utan sorg ingen glädje... och ju mer jag vågar känna på min sorg... ja ni fattar... paradoxen... desto gladare kommer jag att bli.
.
Känslor är inte farliga... möjligtvis min egen skam... men då är det ju tur att jag lärt mig att skam inte tål ljus... att skam bleknar om jag vågar prata om det jag skäms över med någon... för jag är inte sjukare än mina hemligheter.
.
Jag tror mig förstå att det finns ett naturligt sätt att förhålla sig till livet.