PETERS BLOGG

.

Flygningen i helgen har sitt pris... när det handlar om skolning så innefattar det också ett väldig massa bärande av vingar uppför backarna... och ju till en början så är väl inte det hela världen... då är det inte så homla långt att bära helt enkelt... men ju längre dagen går dessto högre upp i backarna ska vingarna bäras och till slut så handlar det om att släpa upp dem till toppen på backen... när det blåser lite så är det ganska enkelt eftersom man då kan använda sig av vingens lyftkraft och "flyga" upp den... men det är likförbannat uppförsbacke och mina gamla ben har fått mer träning denna helgen än... ja det känns som någonsin.

.

Mina ben och axlar skriker åt mig att det där med flygning är ett helt sinnessjukt... att min kropp inte alls är intresserad av att springa upp och ner för backar... men mitt förstånd säger åt mig att denna fas är övergående... och inte bara det... mitt förstånd tycker även att jag gör helt rätt när jag startar om helt från början när jag nu börjar flyga igen... att det liksom har gått 20 år sedan jag flög sist och att det är helt i sin ordning att ta det lugnt och vara "nybörjare" en gång till... vilket för övrigt denna helgen med all önskvärd tydlighet visat mig är ett mycket klokt beslut... och om två veckor så fortsätter jag med att låta mina instruktörer visa mig hur jag ska flyga hang på Hammars backar... om nu vädret tillåter det... och det är så långt som jag planerat detta äventyr... sen får jag se hur det blir med fortsättningen.

.

Och det finns en tanke bakom detta... för drygt 20 år sedan så flög jag mitt sista flyg på just dessa backar... en för övrigt helt fantastisk dag då jag fick flyga alldeles ensam på hanget eftersom vi (jag och en kompis) var de enda som befann oss där vid det tillfället... och i rätt många år så har jag haft en dröm... nämligen att flyga hang där igen... och det är fan nära nu... för igår så flög jag faktiskt igen... ja jävlar... ännu en dröm håller på att gå i uppfyllelse... livet är fantastiskt.

.

Nu sätter jag mig strax i bilen och kör en himla massa mil för att förhoppningsvis få lite luft under mina vingar... har sovit några timmar och det var verkligen behövligt... stupade i säng när jag väl kom hem igår efter alla dessa timmar i friska luften... idag så visar prognosen att det ska blåsa lite mindre (något som vi väntade på länge igår) och visserligen så är väl inte vindriktningen den bästa men det blir nog bra ändå... det finns inte så jättestora möjligheter för mig att få hjälp med att komma upp i luften igen så det är bara att knata på och ta vara på möjligheten när den dyker upp... idag så finns de människorna på Hammars backar... och vill jag flyga igen så är det där jag ska vara idag.

.

.

Efter en heldag ute i friska luften... och samtidigt som vi (jag och mina nya flygpolare) släpat vingar upp och ner för backarna på Hammars backar så har jag nu kommit hem... och jag håller på att svimma av trötthet... så jag skriver mer senare om mitt flygäventyr som ju fortsätter med oförminskad kraft... jo föresten... det måste jag ju bara skriva... jag skrev ett teoriprov idag vilket jag naturligtvis inte var ett endaste dugg förberedd på... men hör och häpna... jag har nu klarat av teorin eftersom jag fick godkänt på provet.

'

.

I morgon bitti är det dax att stiga upp med tuppen igen... denna gången ska jag göra mitt bästa för att befinna mig nere på Hammars backar redan klockan 09.00... då det är tänkt att vi ska få tillfälle att backglida lite vid skolbackarna... och jag håller tummarna för att jag då äntligen ska få känna lite på min nya vinge som jag köpte för några år sedan... den blev ju liggande här hemma i Brännebassalt sedan då vårt flyggäng splittrades efter en kusr i bogsering... vi kom liksom inte längre den gången... sen gick tiden och vingen jag hann köpa kom aldrig till användning... förrän nu då... när jag då äntligen har kommit till skott igen... om vädret tillåter så kommer jag att befinna mig på rätt ställe vid rätt tid... med precis de människorna runt mig som jag behöver för att komma upp i luften igen... under relativt säkra förhållande.

.

Det är en herrans massa år sedan jag flög... och visst kan det kännas lite skevt att vara "nybörjare" igen... men det är den vägen som jag har valt för att ta reda på om jag fortfarande vill flyga fritt som en fågel... och det är ett mycket klokt beslut... det vet jag... för jag har respekt för det här med att flyga... det är mycket att tänka på för att kunna flyga säkert... även om själva flygandet inte i sig är vidare svårt... lite som att cykla.. fast i tre dimensioner.

.

Vi hann med att fälla upp en vinge och känna lite på vinden innan vi packade ihop... så mycket mer än lite teori blev det inte idag... flygningen blåste bokstavligen talat bort... det var lite väl friska vindar över skåne idag...det får bli nya tag nästa helg om vädret tillåter... och det hoppas jag verkligen för en sak är i alla fall klar för mig... nämligen att jag vill upp i luften och känna på min egna vinge... idag så fick den ligga kvar på takräcket och där ska den ju inte ligga.

.

Personligen så kan väl jag känna att det är lite repriser på sånt som jag ju redan har gjort och kanske blir jag en liten smula rastlös... men samtidigt så vet jag att detta är vägen jag får gå om jag vill upp i luften igen... i alla fall om jag vill sätta säkerheten i första rummet... och det låter ju vettigt... jag vill ju göra detta på rätt sätt... tur att jag har lärt mig tålamod... för när det gäller hängflygning så är det en verklig tillgång med tålamod... allt har sin tid och idag så var det tid för... tålamod.

.

I vilket fall som helst mår jag ju alltid hur bra som helst efter en dag i friska luften... så även idag.

.

Om en kvart ska jag åka iväg till Glumslöv för att flyga vinge... och det pirrar lite i min mage just nu... inte så mycket för att jag har gått upp jättetidigt och packat med mig lite grejer som jag kanske kommer att behöva... skor att springa i... varma tröjor... vindtät jacka och en hjälm... kanske lite för att jag ska träffa människor som jag aldrig träffat förut (det är ju alltid lite pirrigt tycker jag)... men mest pirrig är jag nog allt för att börja flyga igen... och att jag känner att den stunden närmar sig med stormsteg.

.

.

Efter en dags väntan så är det nu bestämt att vi ska samlas i morgon bitti vid Glumslövs backar... jag har aldrig hört talas om detta ställe men det spelar ju ingen roll... jag tänker i alla fall haka på detta gänget så får vi väl se vart det leder mig... känner mig ju nästan som en nybörjare eftersom det ju var så himla länge sedan jag flög nu... och jag tänker behandla mig själv som en sådan även om jag misstänker att flyga är lite som att cykla... att det liksom sitter i muskelminnet (eller vilket minne nu cyklingen sitter i)... jag är väl inte så himla orolig för den "tekniska" biten... känner nog mer att min rädsla över var det är jag håller på med är en större utmaning.

.

En sak som jag funderat lite på idag är vad jag ska döpa min nya vinge till... hon måste ju ha ett namn... mina tidigare vingar har hetat Sigrid och Liza... men denna franska Tecma har fortfarande inte fått ett namn av mig än... ska hon kanske få heta Sigrid II... eller... ?... frågan är berättigad eftersom det känns lite som om jag börjar om på nytt... fast å andra sidan... är inte varje ny dag som att börja om på nytt... om och om igen.

.

Eller så kanske det finns någon som har ett bra namnförslag till mig... vad ska min vinge heta?

.

Sakta, sakta ökar jag i vikt... ett mycket gott tecken eftersom det tyder på att jag är helt frisk och att min parasit har bestämt sig för att flytta... men jag ska lämna ett prov till på torsdag och jag väntar tills det provet är annalyserat innan jag vågar ställa mig upp och ropa hurra... jag tänker inte ta ut någonting i förskott en gång till... min parasit har lurat mig förut... flera gånger.

.

Men visst är det himla skönt att känna sig frisk... en av fördelarna med at vara sjuk är ju att man till slut blir frisk... och idag så känner jag mig himla tacksam för det... visserligen så fick jag ju en nackspärr i helgen men den börjar så sakteliga släppa också... och jag har stort hopp om att kunna åka ner till Hammars backar nere i Skåne till helgen... och se om jag fortfarande vågar att flyga hängflyg.

.

Det var några år sedan sist frånsett lite scoterbogsering för två år sedan som jag knappast räknar... och även om jag köpte mig en ny vinge då (för två år sedan) så har jag aldrig flugit med den... och vet väl inte riktigt i skrivande stund om jag någonsin kommer att göra det... men i vilket fall som helst har jag bestämt mig för att åka ner till helgen för att ge flygningen en chans... tillsammans med några andra entusiaster... det jag känner just nu är väl mest rädsla... och det känns väl sådär... men fan... med ett ärligt öppet sinnelag och lite villighet är jag ju en bra bit på väg.

.

.