Lite svårt...

... att hålla tråden.
.
Jag har för tillfället lite problem med att hålla fokus längre stunder... möjligtvis så är mitt tålamod inte det allra bästa... och min sociala kompetens har väl kanske lite övrigt att önska... men det är inte hela världen... jag är fortfarande väldigt förvånad över hur himla enkelt det är att sluta röka... och undrar lite varför jag inte gjort detta för länge sedan.
.
Varför krångla till saker och ting i onödan.
 

Att börja röka...

... är svårt.
.
Jag är fortfarande rökfri och det känns faktiskt riktigt bra... och om jag ska vara riktigt ärlig så måste jag nog medge att det faktiskt är betydligt lättare att sluta röka än det var att börja röka en gång i tiden... jag fick i alla fall kämpa på rätt bra till en början... svårt med halsblossen... smakade väl inte så himla gott heller... lätt illamående... hosta... ja ni fattar... det är inte så himla lätt att börja röka.
.
Att sluta däremot... ja, vad ska jag säga... löjligt enkelt.
.
Röksugen... javisst, lite då och då faktiskt... eller typ... mest hela tiden faktiskt :-).
 

Jaha...

... å sen då?
.
Dag ett i mitt nya rökfria liv... och det har gått några timmar sedan jag vaknade... röksugen... javisst... men det är ju inte hela världen och inget som stör mig så himla mycket... än... däremot så märker jag att jag har lite mindre tålamod... lite svårt att hålla tråden... och det kan väl vara lite jobbigt men egentligen inget jag behöver hänga upp mig för mycket på.
.
Nä, det här med rökfrieheten känns nästan lite B... när ska det bli jobbigt på riktigt?
.
Nä det är ju inte så himla gott att röka... egentligen.
 

Alla dessa...

... röster mellan öronen.
.
Jag har ju som någon säkert vet nålat fast mig i ett hörn nu... den 1 september har jag gjort till dagen då jag hade tänkt mig att bli rökfri en gång för alla... och det är med skräckblandad förtjusning som jag ser denna dagen närma sig med stormsteg... en sida i mig ser fram emot utmaningen... och en annan mer obstinat sida i mig blir mest bara förbannad... det är onekligen ganska intressant att ha alla dessa motstridiga röster mellan mina öron... naturligtvis så förstår jag att det kommer att bli en känslomässig resa och att mina inre röster härstammar från dessa känslor... tävlingsrösten jublar... och den lilla treåringen i mig är arg... den övriga kommitén mellan öronen sitter fortfarande ganska tyst... visst... förnuftets röst berättar på sitt sakliga tråkiga sätt att det är väl inte så mycket att snacka om... och rebellen lutar sig tillbaka och väntar trygg i sin förvissning att det snart kommer att dyka upp en möjlighet att göra revolt mot hela idén.
.
Själv blir jag mest trött på alla dessa röster.
.
Det är med motstridiga känslor jag närmar mig den 1 september... och rökfriheten.
 

Nedräkningen...

... har börjat.
.
Den 1 september har jag bestämt mig för att bli rökfri... bara att skriva detta här och nu får mig att rysa av obehag och omedelbart vilja tända en cigg... jag kan inte annat än förbluffas över vilken kraft nikotinet har över mig vilket är själva grunden till mitt beslut... jag gillar helt enkelt inte att vara slav under någon form av drog.
.
Jag tänker göra en tävling av hela den här grejen eftersom jag har fått för mig att jag på det viset kan få lite extra motivation när mina röksug gör sitt bästa för att jag ska ge upp... så vad säger ni?
.
Någon mer som känner för att bli nikotinfri den första september?
.
Någon som vill haka på och bli rökfri?
 

Snurrigt...

... mellan öronen.
.
En intressant iaktagelse som jag gjorde igår var hur snurrigt det var mellan mina öron... okej... det kan det nog vara lite då och då mellan varven även i vanliga fall... men igår så var det förknippat till abstinens... och det var inte utan att jag blev lite förvånad över vilken kraft nikotinet hade över mig... spännande... och en liten smula obehagligt.
.
Nikotinslavarna finns överallt.
 

Ännu en gång...

... satsar jag på att bli rökfri.
.
På det igen... nya tag... målet är detsamma... att bli kvitt nikotinet... och efter några timmar så märker jag hur jävla beroende jag är av detta gift... skumma tankar och en ren fysisk abstinens som heter duga... inbillar jag mig... för egentligen så är det ju inte så himla farligt... rent fysiskt...  det som känns värst är den mentala besattheten... hur mina egna tankar och känslor påverkar mig... nu när jag skriver om det så får jag den lilla distansen som jag så väl behöver... för helt ärligt... hur svårt är det att bli rökfri... om jag inte tänder den där första ciggen så kommer ju allt att lägga sig till slut... och belöningarna trilla in... bl.a. sinnesron över att slippa detta slaveri.
.
Pallar inte att denna lilla cigg ska ha kontrollen över mitt liv längre.
 

Pengarna...

... går upp i rök.
.
Vansinnet med min rökning fortsätter... och när jag märker hur mina pengar går upp i rök så kan jag inte annat än förundras över mekanismerna bakom min rökning... för det är inte gott... och jag vill ju egentligen inte... men lik förbannat så blossar jag på trots att jag VET av egen erfarenhet att jag klarar mig utan cigaretter... jag tänker inte slå på mig själv över min dåliga vana utan bara stilla observera vansinnet... sen... imorgon... ska bara... ekar mellan mina öron när jag tänder en cigg... och det börjar bli svårt att inte känna mig misslyckad trots mitt beslut om motsatsen nu när jag skriver om det... helst skulle jag vilja ta bort detta inlägg.
.
Det är inte lätt att erkänna att denna lilla tingest har så stor makt över mig som den har.
 

Än så länge...

... funkar det.
.
Man kan göra den enkelt eller så kan man göra det svårt... och jag tänker väl göra mitt bästa för att slippa krångla till det alltfört mycket... men visst... de första dagarna kommer naturligvis sugen och hälsar på lite då och då... min plan denna gången är rätt enkel... en tanke på att det faktiskt är rätt skönt att slippa tända den där ciggen... det räcker... behöver inte krångla till det mer... jag tar röksugen för vad det är... accepterar dem... tänker att det är skönt att slippa tända en cigg... och sen... tänker jag nog faktiskt på något helt annat... svårare än så behöver det inte vara.
.
Lite rastlös i några dagar är ju inte hela världen... det går ju över.
 

Tänker inte så mycket...

... på det.
.
Kikade in på min rökfriapp... konstaterade att jag nu varit rökfri i över 17 dagar... och visst tycker jag att det är himla fräckt... men det är även en annan sak som slår mig... för faktum är att jag inte tänker så mycket på det överhuvudtaget... lite då och då kommer det ett röksug och hälsar på men det är ju inget som stör mig alltför mycket... värst skulle i så fall vara känslan av sorg som jag kan känna när jag tänker tankar som att aldrig någonsin mer tända en cigg... då blir det lite för stort för mig... en dag i taget är hantarbart... vet jag bara att jag tänker njuta av att slippa tända den där ciggen idag också så räcker det... mer än väl.
.
Fortfarande förbluffande enkelt att välja rökfriheten... skönt.
 
 

Fortfarande rökfri...

... ta mig fan.
.
Jag gör väl ingen större affär av det... men ta mig tusan... jag är fortfarande rökfri och det är inte utan en viss förvåning som jag konstaterar hur lätt det har varit att låta bli att tända den där ciggen... ett och annat röksug har jag väl fått stå ut med men det är ju ingenting som stört mig så himla mycket... vad som är lite intressant är hur känslostyrt mitt röksug är... ett sunkigt mående triggar mig lite extra... men som jag skrev... allt som jag behöver är vetskapen om hur enkelt det är att bli rökfri... det rent fysiska abstinensen existerar knappt och mentalt är konstaterandet av hur skönt det är att slippa tända nästa cigg tillräckligt... jag VET ju att det egentligen bara smakar skit och inte ger mig ett endaste dugg att röka den där ciggen.
.
Visst kan den se lite lockande ut lite då och då... men mycket mer är det inte... skönt.
 
 

Stolta...

... ska vi vara.
.
Efter att ha lyckats hålla mig rökfri i 15 dagar så känner jag mig faktiskt stolt... och det är himla fräckt att vi har lyckats göra det tillsammans jag och min älskling... för att bli rökfri innebär samtidigt en känslomässig resa för mig av rang... mitt tålamod har varit lite naggat i kanten kan man väl säga... och min toleransnivå något begränsad... med andra ord... mitt känsloliv är väldigt aktivt... man kan väl säga att jag är väldigt nära mina känslor... på gott och ont... jag tycker att vi är fantastiska som kan stötta varandra genom att tillämpa massor av acceptans och ödmjukhet... och jag måste nog lite motvilligt få erkänna att jag tvekar om jag fixat detta ensam.
.
Den enda rök jag får i mig just nu är röken från elden i trädgården.
.
Annars så börjar den värsta abstinensen att klinga av... mina röksug kommer allt mer sällan... det var den tredje och fjärde dagen som var värst... idag så är jag mest förvånad över hur enkelt det är... och faktiskt har varit hela tiden... okej... jag har väl fått lite damp mellan varven men mycket värre än så har det faktiskt inte varit... och det där med känslolivet... jag VET av erfarenhet att om en vecka eller två så är jag i bättre balans rent känslomässigt än vad jag någonsin mäktar med när jag petar i mig nikotin... betydligt närmare mina egna känslor... och får därmed gåvan att kunna utrycka dem omedelbart istället för att trycka ner dem med nikotin... och när jag släpper ut mina känslor direkt så överreagerar jag inte längre... och mina känslor blir hanterbara på ett för mig väldigt befriande sätt... jag behöver inte bygga harm och ilska inom mig... när jag kan få ur mig mina känslor direkt så pyser även min ilska ut utan att jag lägger så stor vikt vid den... och helt ärligt... jag märker knappt av den ens en gång... bara det gör det värt att leva rökfri.

Abstinens...

...(substantiv, härleds ur lat abstinere, verb i neutrum) betyder i sin översättning 'avhållsamhet'.
.
Nu har det gått några dagar... och jag är fortfarande rökfri... någonting som jag kan känna mig riktigt stolt över eftersom jag ju samtidigt är himla röksugen... i alla fall just nu då hela mitt väsen bara skriker efter att tända en cigg... och det är väl egentligen inte så konstigt... är man rökare så är man... och som rökare vill jag naturligtvis röka... kruxet med mig som rökare är att jag aldrig får nog... jag vill bara ha mer och mer hela tiden... och då blir det ohållbart... inte bara för att det kostar mig en massa pengar utan mest för att ciggen helt enkelt inte fixar att ge mig det jag vill ha... det var helt underbart att röka de första ciggen för några veckor sedan... men mycket snabbt så blev det mest bara jobbigt och det spelade ingen roll hur många cigg jag tryckte i mig i ett sträck... jag ville bara ha mer... och resultatet rent känslomässigt var... otillfredställd... och frustrerad.
.
Det är inte många cigg som ger mig något annat än en känlsa av frustration och otillfredställdhet.
.
Hade jag klarat av att röka låt säga tre cigg om dagen och kunnat njuta av det så hade jag gjort det... men så är inte fallet... som den sanna beroende som jag trots allt är så är det allt eller inget som gäller... sorgligt men väldigt, väldigt sant.
 

Avtändning...

... från nikotinet.
.
Tror ju knappt att det är sant... men helt klart så reagerar min kropp och jag upplever just nu en avtändning från nikotinet... det är i alla fall vad jag tror när jag vaknar till på natten badande i svett... nu är det ju inte hela världen och jag har fortfarande överlevt trots några riktigt ordentliga röksug... då jag kastat lystna blickar på brinnande cigaretter... men, men... i det stora hela så tycker jag nog att det går över förväntan med mitt "sluta röka" projekt... det är liksom inte hela världen och mina röksug försvinner i stort sett lika snabbt som de kommer över mig... vilket är bra för mig att veta... för när jag betraktar och känner på ett av mina röksug så slås jag över med vilken styrka de "anfaller"... både fysiskt och psykiskt... och då mest psykiskt.
.
Tänk att den här lilla giftpinnen har förmågan att påverka mig så mycket som den gör... fortfarande.
.
Annars så är jag just nu på väg till stan för att föreläsa... det är nog ingen vild chansning att tro att jag kommer att nämna lite om det här med att "sluta röka"... att det egentligen inte är så himla svårt om jag bara inte krånglar till det... och jag gör det enkelt... inget snus... inga plåster eller tuggummi... ingen E-cigg... jag plockar helt enkelt bara bort nikotinet... och struntar i att tända nästa cigg hur röksugen jag än är... funkar skitbra för mig.
.
Just nu har jag varit rökfri i två dagar, 7 timmar och 1 minut.
 

Dag 2...

... utan cigg.
.
Att plocka bort nikotinet gick betydligt lättare än vad jag hade vågat drömma om... och jag förstår inte riktigt hur jag kunde skapa ett så stort problem av typ... ingenting... visst har jag fått några ordentliga körare när röksuget pockat på sin uppmärksamhet... men helt ärligt... större delen av dagen så tänkte jag inte så mycket på det... livet på livets villkor rullar liksom på ändå... och det finns andra saker som känns mer angeläget än att gå omkring och vara röksugen.
.
Denna gången så passade jag på att smula sönder de cigaretter som jag inte hann röka upp innan den 10 maj.
 
 

Det här med rökningen...

... är ju helt sannslöst.
.
I lördags så testade jag ett bloss på en cigarette... tyckte att det smakade helt ljuvligt... och igår smackade jag i mig ett helt paket... varav de sista ciggen mest smakade... öhhh...  inte ljuvligt i alla fall... och ännu en gång så sitter jag här och fattar att ingenting var annorlunda den här gången heller... fast det kändes så... trodde faktiskt för en liten stund att jag mycket väl skulle kunna kontrollera mitt beroende av ciggen... och "bara" ta ett bloss lite då och då om jag "kände" för det... tji fick jag... knas direkt... och återigen har jag fått lära mig att en är inte tillräckligt och tusen inte nog för mig... jag är en beroende ut i fingerspetsarna och kan inte kontrollera någon form av sinnesförändrande droger... och ja... cigg är en sådan.
.
Jag är chanslös... att på något sätt kontrollera mitt rökande går inte... allt eller inget... ja tack eller nej tack.
 
 

Röksugen...

... igen.
.
Fuskade lite igår och testade hur det smakade att ta några bloss på en cigarett... och just nu så gör jag mitt allra bästa för att försöka övertyga mig själv om att tända en cigg till... "bara några bloss" säger en röst i mitt huvud... "du har kontroll" maler en annan röst mellan mina öron... och hela mitt väsen skriker efter att ge upp... jag känner med all önskvärd tydlighet att en rökare alltid i grund och botten är en... rökare.
.
Jag kunde inte stå emot... var bara tvungen att ta ett bloss.
.
Jaha... skulle bara ta en bild på en cigg... och jag fixade inte att stå emot... och inte nog med det... jag bara älskade effekten... tyckte att det smakade helt ljuvligt... och vill egentligen bara ha... mer... och mer... och mer... en är för lite och tusen aldrig nog.
.
Fan... det kändes som att komma hem.
 

Ännu mer...

... av allt.
.
Snackade med en kompis igår... vi pratade om det här om att aldrig få nog... någonting som jag som beroende lider av... märkte det när jag plockade upp det här med rökningen igen förra året... allra helst när jag tog beslutet om att röka mina sista cigg på flygplatsen innan jag flög hem... herregud... här kan vi snacka om att kjedjeröka... i den lilla buren där rökarna fick sitta och skämmas så tryckte jag först i mig 4 stycken marlboro i sträck... för att omedelbart fortsätta med tre stycken hemmarullade balicigg i samma svep... det var och är fortfarande de senaste ciggen jag rökt och jag minns känslan efter mitt kjedjerökande... hur jag fortfarande inte var nöjd utan bara ville ha mer.
.
Min senaste cigg för lite drygt ett år sedan på Bali flygplats...
.
Jag vet idag att jag inte nöjer mig med en... och att tusen inte är nog... och jag tror att det gäller ganska mycket i mitt liv... jag vill nämligen allt som oftast ha mer... av allt.
 

En rökfri...

... rökare.
.
Så har det då gått ett tag igen... tid tar tid och jag har lyckats hålla mig rökfri i några månader till... ja det handlar t.o.m. om år för min del... tog ju ett kraftig återfall på ciggen för lite drygt ett år sedan när jag var på Bali... och det lärde mig en hel del... dels så blev jag minst sagt förvånad över hur jobbigt det var att lägga ner ciggen en andra gång... första gången gick ju som en dans och jag väldigt förvånad över hur enkelt det var att bli rökfri... det är naturliugtvis inte krångligare en andra gång... principen är ju densamma... att vänta fem minuter innan jag tänder en cigg... att låta röksuget försvinna genom att acceptera det... inget var ju annorlunda... egentligen... trots detta så skrek min kropp efter mer... ganska länge... jag måste erkänna att det var en ganska jobbig tid... inte jordens undergång... men jobbigt.
.
Jag har fortfarande ett paket tobak liggande i frysen om jag skulle vilja börja röka igen.
.
Men om det var jobbigt att lägga ner rökningen en andra gång så var det ingenting mot att skippa dra i mig nikotin från en E-cigg... här snackar vi beroendeframkallande... herregud... att sluta röka vanliga cigg är ju rena barnleken jämfört med att lägga av med en E-cigg... det räcker att jag skriver om det här för att jag ska gå igång... jag har ärligt talat aldrig upplevt något liknande... så om jag personligen skulle få ha en åsikt om hur man blir rökfri på bästa sätt så skulle jag INTE rekomendera en E-cigg... för här kan man enligt mig verkligen snacka om att byta ut pest mot kolera... nä... om ni vill bli rökfria rökare så rekomenderar jag er att göra det enkelt... skit i att tända nästa cigg helt enkelt..
 

Mitt misslyckade...

... nyårslöfte.
.
Jag har inte lyckats infria mitt nyårslöfte... än... och mitt nyårslöfte var kanske en aning rebelliskt... nämligen att börja röka istället för att som alla andra sluta röka på nyår... naturligtvis så var det mest på skoj men jag ska villigt erkänna att beroendepersonligheten i mig gick igång när jag blev påmind... så även om jag nu lyckats hålla mig rökfri i över fem år frånsett ett kraftigt återfall på Bali på en månad för ett år sedan och några bloss på en cigarr i somras så är resan som en rökfri rökare långt ifrån över... det finns stunder då det fortfarande är att vänta i fem minuter till innan jag tänder en cigg som räddar mig... en gång rökare alltid rökare... men precis som med jag fixar att leva som en drogfri narkoman så går det alldeles utmärkt att leva som en rökfri rökare... det handlar "bara" om att inte peta i sig den där första... att vänta i fem minuter till... och efter det... vänta i fem minuter till... om och om igen... vissa dagar suger det mer vissa dagar mindre.
.
Jag har fortfarande tobak från 2008 liggande i frysen hemma om jag skulle vilja börja röka igen.
.
Jag tror minsann att jag struntar i att infria mitt nyårslöfte även denna dag... men visst om jag skulle vilja så har jag fortfarande tobak liggande i frysen sedan tiden som en aktiv nikotinist... mest för att kunna känna att det är jag själv som väljer om jag vill vara rökfri... och att valet är så enkelt att jag förstår... ja tack eller nej tack... krångligare än så behöver det inte vara... och att ett röksug inte är samma sak som att röka en cigg... ett röksug är bara ett röksug... och även om det kan hälsa på lite då och då så går det över... alltid... tro mig.