Tillit...

... till att det löser sig.
.
"Det löser sig" är ett uttryck som jag ofta använder mig av... och jag är väldigt medveten om att det kan missbrukas... för ingenting löser sig ju av sig självt... att stoppa huvudet i sanden har i alla fall inte hjälpt mig i det långa loppet... kortsiktigt en väldigt bekväm lösning men på det stora hela inget att rekomendera på lång sikt... det verkar som om sanningen alltid kommer ikapp oss förr eller senare... ta bara det här med min jävla (ja, jag skriver jävla för jag är så JÄVLA trött på den) ångest... snacka om att stoppa huvudet i sanden... och genom att förneka mina egna känslor så har det... inte hänt någonting... jag står efter en himla massa år kvar på precis samma plats som förr... eller... det är inte riktigt sant... genom att erkänna min egen ångest för mig själv så har jag faktiskt stigit på tåget och lämnat stationen.
.
Så är jag då på väg igen... på ännu en spännande resa genom mitt eget livs verklighet.
.
När jag väl sitter på tåget så kan jag titta ut genom fönstret... ta del av det varierande landskapet och få insupa ett nytt sätt att se på mitt eget liv... och jag känner verkligen hopp... min rädsla och ångest har inte försvunnit... men jag är inte ensam... jag sitter i en kupé fylld av människor som mer än gärna hjälper mig på min resa... det känns himla bra... så trots allt... har jag full tillit till att... "det löser sig"... för det gör det ju alltid förr eller senare.
 

Trött på...

... att vara rädd.
.
Det är svårt för mig att erkänna... men... helt uppenbart så lider jag lite då och då av någonting som min terapeut kallar för ångest... bara att skriva det här tar emot för jag vill ju helst inte erkänna det ens för mig själv... jag ha tyckt att ångest är ett väldigt missbrukat uttryck och säkert inte riktigt velat fatta vad det egentligen är för någonting.
.
"Ångest är ett sinnestillstånd som karakteriseras av stark rädslanervositet eller oro, vare sig det är situationsbetingat eller inte, men som inte beror på ett faktiskt hot eller en överhängande fara.
Ångest kan vara en sinnesstämning eller ingå som delsymtom i en psykisk störning, till exempel ångeststörningdepression eller psykos, bero på en kroppslig sjukdom eller uppkomma till följd av droger. Det kan, om det är situationsutlöst, också vara normalt."
.
Jag är så himla trött på att vara rädd... gillar inte alls den känslan.
.
En sak som jag paradoxalt nog gillar med min ångest är att den är helt normal... en given reaktion på ett givet beteende... och inte minst att jag kommer att kunna göra någonting åt det... för jag är bara så himla fettrött på att springa omkring och vara rädd hur som helst... det tar alldeles för mycket energi... energi som jag behöver till någonting helt annat... t.ex. till att lära mig att uttrycka mina känslor på ett tydligare sätt... för det är ju genom att trycka ner vad jag egentligen känner som jag skapar min egen ångest... jag är lite "outvecklad" rent känslomässigt och behöver träna på att bejaka mina egna känslor istället för att förneka dem för mig själv.
.
Men hur som helst så känner jag ett stort hopp just nu... det enda som stör mig lite grann är att det inte går att fixa direkt (läs igår)... att jag behöver praktisera en andlig princip... lite tålamod.
 

Strömlöst...

... i Brännebassalt.
.
Vi vaknade som vanligt rätt tidigt... sen kom verkligheten som ett slag i ansiktet... ingen ström... inget kaffe... och bara en spolning på dass... precis som vanligt med andra ord när det har blåst ordentligt ute på landet... fast kanske var det lite värre än vanligt när vi skulle köra hemifrån... det är ju inte var dag som man får såga sig fram bland omkullblåsta träd för att kunna ta sig till jobbet... men det löste sig till slut... så klart... det gör det ju alltid... nu får vi väl bara hoppas att strömen kommer tillbaka innan frysen smälter.
.
Visst är det mysigt med stearinljus... men det är rackars praktiskt med el också.
.
Annars så stormar det rätt bra mellan mina öron också nu för tiden... har lite... jag skulle inte vilja kalla det för problem men... vad ska jag säga... en väl gömd lösning är nog mer rätt eftersom jag är helt övertygad om att detta är någonting jag behöver gå igenom en gång för alla... vad det handlar om är att jag är i kontakt med en rädsla inuti mig som nästan håller på att ta kål på mig... och jag vet att det är en process men det betyder ju inte att jag gillar känslan... den nästan ju nästan skiten ur mig... tänkte att jag skulle ta och försöka skriva lite om det här på min blogg... det kanske funkar... att ta fram gammal skit i ljuset har ju alrig varit helt fel för mig... tvärtom... och det behöver jag påminna mig om... för nu har ju den stormen också blåst förbi... och då kan det ju vara enkelt att lägga locket på och låtsas som om det aldrig har hänt... som jag alltid har gjort.
 

En sömnlös...

... natt.
.
Jag brukar verkligen inte vara den som har svårt för att sova om nätterna... jag lägger bara huvudet på kudden och somnar... men även solen har sina fläckar... för denna natten så gick det troll i soveriet... jag har legat och vänt och vridit på mig mest hela natten känns det som... och jag blir nästan förundrad över hur stressad jag blev av att ligga vaken och inte kunna somna fast jag var trött och det var mitt i natten... kändes lite "gammalt" på något difust sätt... en mycket olustig känsla... lite som att befinna sig i ett "mittemellanland"... och då menar jag inte det där trevliga tillstånd som jag kan känna precis innan jag somnar... snarare som om någonting höll mig kvar i ett vakum... lite mardrömslikt faktiskt.
.
Jag kunde nästan förnimma mardrömsnätterna i min barndom... en riktig hemsk känsla.
.
Jag hade en mardröm som jag drömde lite då och då när jag var liten... den är väldigt abstrakt och i det närmaste helt omöjlig att förklara... men jag minns känslan den gav mig... ren och skär skräck... jag kunde vara rädd i flera dagar efter en sådan dröm... vet inte riktigt varför jag kom att tänka på den nu... men på något sätt så gjorde den sig påmind inatt... inte som när jag var barn... långt ifrån... men ändå... rackarns obehagligt.
.
I vilket fall som helst så känns det skönt att denna natten äntligen tog slut... och nu är det gott att sitta vid köksbordet och dricka kaffe...kunna titta upp och se att jag lever en helt annan slags dröm idag... en väldigt vacker dröm.
 

Jag har bestämt mig...

... för att rensa mina stuprör... idag.
.
Idag så ska det då ske... mina hängrännor ska rensas från all skit som har samlats där under årens lopp... och jag måste tyvärr få lov att erkänna att jag inte minns när jag gjorde det senast... eller om jag ens gjort det någonsin överhuvudtaget... jag vet bara att jag rensade en pytteliten bit i våras på framsidan av vårt hus... men bättre sent än aldrig... nu är jag på gång... och eftersom jag nu är så dum/smart att jag skriver det här så kommer jag ju inte undan... det är bara att... sätta igång.
.
De små träden som växer i vår hängränna har tappat sina löv... och nu ska jag rensa bort takrabatten.
.
Jag har nästan tyckt att det har varit lite charmigt med en rabatt på taket där det vuxit små träd... fast egentligen så kanske det bara är ett sätt för mig att slippa ta mitt ansvar... för även om de små träden som vuxit på mitt tak gillat läget så tror jag inte att det är så himla bra för taket... men... lite roligt tycker jag nog trots allt att det är... men det får stå för mig... det är min typ av humor... för om jag ska vara helt ärlig så är det nog bara mest... sorgligt.
 
.
 

Jag blir avundsjuk...

... på min flickvän.
.
Att hon bara har mage att införskaffa sig en modernare telefon än mig... hur ska jag kunna överleva med en iPhone 5 när hon nu tänker köpa sig en iPhone 5s... och jag förbannar mig själv för att jag inte hade is i magen och väntade ut denna modellen... trots att jag VET att det inte hade funnits den minsta möjlighet för mig att uppvisa det tålamodet... när det kommer någonting nytt vill jag ju ha det direkt... helst igår... för jag är en av dessa som högst motvilligt erkänner att jag har gått på myten om att jag nog kan bli lite lyckligare när jag köper något nytt... och jag sticker inte ens under stol med att så faktiskt är fallet... jag BLIR lycklig av en ny mobil... ett litet tag... och missförstå mig inte nu när jag skriver att jag blir avundsjuk på min flickvän för att hon kan köpa sig en ny lur... nej tvärtom så blir jag glad för hennes skull... även om jag så klart också skulle vilja ha den senaste mobilen.
.
Idag så får jag trösta mig med den senaste uppdateringen på min mac... som jag gillar.
.
Jag skulle gärna vilja säga att jag är killen som inte bryr mig om sådant som mobiler och datorer... och istället kunde sitta ute i en öken och känna mig andlig medans jag sög på stenar... men så är inte fallet... jag är en produkt av vårt konsumtionsamhälle... och även om jag förstår vansinnet i att sabba vår natur med hela den här idén om tillväxt så förmår jag inte att bryta mig ur det systemet... jag är helt enkelt alldelses för knas på tekniska lösningar... och minsta lilla nya grej på mobilen får mig att rysa av välbehag... och vilja ha... direkt... helst igår... så ja... jag är fan avunssjuk på min flickvän just nu.

Rätt...

... eller fel.
.
Det har under hela denna veckan handlat en hel del om återfallsprevention... ett fint ord... och någonting det skrivs böcker om... och idéerna om hur ska vi förebygga återfall skiljer väl sig inte så där himla mycket... egentligen... även om det naturligtvis som vanligt är lätt att trilla in i liute "gamla beteende" och focusera på skillnader istälet för likheter... ett beteende som är direkt förödande om ni frågar mig... hur många gånger har jag inte fastnat i dessa jävla "rätt eller fel" diskussionerna... suck... jag blir trött bara jag tänker på det... nä då är det ju mycket mer effektivt att försöka hitta likheterna kan jag tycka.
.
Nej... jag har inte återfallit i Candy Cruch, knark, sprit eller ens börjat röka igen... 
.
För min egna del så har jag hittat ett sätt som passar mig då det gäller att förebygga återfall för min egen del... jag går på mina möte... och gör mitt bästa för att vara  observant på mina egna återfallssignaler... inre oro... stress... ilska... eller vad det nu kan vara som pockar på min uppmärksamhet... men en klockren indikator på att det inte står rätt till med mig är när det börjar poppa upp massor av "idioter" i mitt liv... den varningssignalen ska jag verkligen ta på allvar och inte blunda för... då är det verkligen läge för mig att kasta mig på telefonen och ringa min sponsor... vilket nästan alltid funkar över förväntan... och på köpet så försvinner de flesta av idioterna som genom trolleri... och jag har inte ens hunnit bli sugen på en fylla (eller vad det nu kan vara som jag vill aggera ut på)... men det kan vara bra för mig att uppmärsamma dessa signaler och förstå att om jag inte gjort någonting åt dem så hade jag troligtvis blivit både full och påtänd till slut.
.
Det är rätt intressant att konstatera att jag då troligtvis inte ens fattat vad det var som hände... för så funkar ju vi som har beroendesjukdommen... vi fattar ju aldrig vad det var som egentligen hände... istället så hittar vi på den ena anledningen värre än den andra... på vad det var för någonting utanför oss själva som var orsaken till återfallet... att vi har någon del i det hela kan vara lite svårare att förstå... då är det ju så mycket enklare att ta på sig den gamla vanliga trygga offerkoftan igen.
 

Kunskap...

... Är ju alltid bra.
.
Det är mycket att ta in mellan mina öron just nu... Har precis avslutat två intensiva dagar om återfallspreventation tillsammans med personal från soc. i Halmstad... Väldigt trevligt och mycket lärorikt... Långa fullspäckade dagar och mycket att mata in i mitt huvud... inte utan att jag var helt slut när jag kom hem på kvällarna... och nu är vi på väg till Göteborg för ytterligare kunskap i form av en föreläsning på Nordhemskliniken... Vilket jag naturligtvis ser fram emot ... för kunskap är ju aldrig fel.
.
Det gäller att hålla kunskapens låga brinnande.
.
Nu gillar jag kunskap som går att omsätta i praktik... Och även om jag förstår vikten av att göra saker tillsammans så vill jag ändå gärna slå ett slag för att våga tänka lite utanför boxen... För om jag inte förmår att använda min kunskap på ett sätt som passar mina mål så hade jag tyckt att det vore lite trist... Inspiration till att tänka själv gillar jag... För jag vill också ha egna ideér att brinna för... De ger mig energi.

Helt unikt...

... bra.
.
Det känns inte helt hopplöst så här någon vecka innan VM-kvalet mot Portugal... vi har ju också en världsspelare i toppform i vårt lag... och det är en ren fröjd för en Zlatanist som mig att tänka på gårdagens match i CL... fyra mål och världsklass... vilken lirare... nästan overkligt.
.
Jag tror inte riktigt att vi i Sverige fattar hur himla bra vår värlsspelare är egentligen... helt unik.
.
Helt klart så gillar jag att beundra Zatan... och då inte bara som fotbollsspelare... det finns någonting i hans personlighet som tilltalar mig... hur han har lyckats slå sig fram och visa att ingenting är omöjligt... att fortfarande kunna överraska på fotbollsplanen och göra alla dessa spektakulära nummer är helt fantastiskt... och visst han är extraordinär som fotbollsspelare... men jag tror nog att det är hans personlighet som är avgörande... och jag är helt övertygad om att det bankar ett stort varmt hjärta under hans tröja... ja... jag gillar Zlatan... det står jag för.
 

Äntligen...

... en bekräftelse.
.
Går ju och utbildar mig i KBT just nu... och jag blir bara så himla glad... för framför oss står det en människa och förklarar att vi på VågaVa är mer rätt på det än vad vi knappt vågat tro på själva... och det känns bara så bra att få den bekräftelsen... vi har ju i alla år framgångsrikt sysslat med att aktivt utmana våra rädslor... och när jag hör henne berätta om hur läkemedelsindustrin sprider myter som knappt har någon som helst förankring i den forskning som de själva sponsrar så ler jag med hela ansiktet... inte för att jag gillar vad jag hör utan mer för att mina egna tankar om hur man behandlar ångest och depresion blir bekräftade... piller är inte lösningen för de flesta... sanningen var att piller verkade funka på 1 av 10... och då fanns det ändå en liten "risk" för en placeboeffekt.
.
Livet på livets villkor är inte alltid en behaglig resa... det finns tillfälle då det livet suger fett.
.
Egentligen så är det fruktansvärt... människorna i vår värld mår allt sämre... och det som skrämmer mig mest är att ungefär  25% av ungdommarna i vårt land söker proffisionell hjälp för sitt dåliga mående... och de flesta av dessa blir erbjudna en flykt ifrån hur de egentligen mår med hjälp av piller... och jag kan för mitt liv inte förstå varför ingen istället säger som det är... att livet suger ibland... det hör ju liksom till livet på livets villkor... det är inte farligt att må "dåligt"... och att det kommer att gå över.

KBT-utbildningen...

... fortsätter.
.
Så var det då dax för ytterligare två dagars utbildning i KBT... och det ser jag fram emot... på flera sätt... det känns bra att komma dit med min erfarenhet av missbruk... för trots allt så är ju själva andemeningen med denna kurs att hitta sätt och medel för att kunna erbjuda en bättre vård för de som så önskar... och jag är faktiskt rätt bra på det här med missbruksvård... inte på så sätt att jag sitter inne med alla lösningarna... långt ifrån... men ingen kan ta ifrån mig det faktum att jag är drogfri... och den erfarenheten är ju guld värd i detta samanhang... jag vet ju åtminstonde vad som funkat för mig.
.
Kanske det finns någon som jag träffar idag som blir intresserad av vad vi sysslar med på VågaVa?
.
Naturligtvis så hoppas jag ju inte bara på att lära mig en massa nytt utan även på att få göra någon lite nyfiken på vad vi sysslar med på VågaVa... för hur man än ser det så är vi en "mirakelfabrik" som producerar samhällsnyttiga medborgare på löpande band... och det är väl ändå det som är målet för denna utbildningen... att finna sätt och medel som förser den enskilde medborgaren verktygen så att han/hon kan välja ett drogfritt allternativ som funkar för den som så önskar... någonting som vi på VågaVa är himla bra på.
 

Kolsvart...

... utanför köksfönstret.
.
Att bo ute på landet har sina sidor... en av dessa är att det är alldeles kolsvart vissa nätter... och när jag skriver kolsvart så menar jag verkligen kolsvart... man ser bokstavligt talat inte handen framför sig... har du inte ficklampan med ut så får du uppleva hur det är att vara blind... på riktigt.
.
Jag kan tycka att det är mysigt... allra helst när man tänder lite stearinljus... för det är ju när det är som mörkast som ljuset lyser mest... lite som i livet på något sätt... det var ju när det såg som värst ut som ett hopp tändes i mig... att det kanske fanns en liten möjlighet att slippa leva som en missbrukare i resten av mitt liv... jag kommer ihåg den morgonen när det hoppet tändes... dagen då jag äntligen fattade att jag var alkolist och narkoman... den 10 maj 1998... jag mådde verkligen skit på alla sätt och vis när jag för första gången fattade att jag hade ett val... att jag kunde välja ja tack eller nej tack till drogerna... och sedan dess har jag lyckats hålla mig drogfri en dag i taget... i 5643 dagar... vilket är ett världsrekord för mig.
.
Det kan se väldigt mörkt ut innan hoppets ljus tänds... men när det väl lyser så lyser det starkt.
.
Jag famlar inte längre i blindo genom livet... att leva ett drogfritt liv ger mig alla de möjligheter som jag alltid lyckades sumpa i mitt aktiva liv... och jag tror att det beror på att jag idag förtjänar dessa möjligheter... jag lever ett liv på livets villkor och fixar det över förväntan om jag får säga det själv... allt är inte guld och gröna skogar i ett drogfritt liv... men allt är bättre än det var i mitt missbruk... precis allt... inga undantag.
 

Att ta det lugnt...

... behöver inte betyda att göra ingenting.
.
Vi har ju som jag skrev igår en lugn helg bara för oss själva ute i Brännebassalt... men det betyder inte att vi inte gör någonting... för att ta det lugnt är inte riktigt samma sak som att göra ingenting... eller så är det bara så  enkelt att vi i vår familj blir himla kreativa av att ta det lugnt... som nu... när vi rensar upp under trappan... och det är minsann inget man gör på en kafferast... men så skönt... ta bara den lilla stunden då jag kunde elda upp alla mina gamla inkasso och utmätningsbrev från kronofogden... fattar nog fortfarande inte riktigt hur stort det är för mig... och inte bara det... alla dessa "bra att ha grejer"... ni vet det där som man aldrig någonsin kommer att använda utan bara sparar för att det kan vara "bra att ha"... som en gammal trasig stereoanläggning eller alla dessa gamla datorsladdar som inte ens går att använda längre... kan kanske vara "bra att ha" för en gammal pundare att punda loss med... men jag är inte en gammal pundare längre... så nu har jag slängt skiten... eller i alla fall det mesta av det... skönt... jag känner mig lite lättare.
.
Ni anar inte hur mycket skit det får plats under denna trappa... hua, hua.
.
Jag gillar att ta det lugnt... får ju så mycket gjort då.
 

En helg...

... bara för oss själva.
.
Som de flesta ju redan vet så lever jag ju i en relation... och det var inte utan att vi blev lite förundrade för några veckor sedan då vi tänkte att vi behövde ha lite "egentid" för oss själva... det hade rullat på i ett ganska högt tempo ett tag vi hade haft en massa saker att göra mest hela tiden... så det var dax att "ladda batterierna"... vi slog oss ner och kollade i våra agendor... och till slut efter lite letande så hittade vi en helg några veckor fram där vi bägge hade en helt tomt i våra agendor... och nu är vi äntligen där... denna helgen har vi ingenting inbokat och det känns riktigt, riktigt bra tycker jag... bra och tänkvärt.
.
Ingenting funkar av sig själv... en relation är också någonting som behöver underhållas.
.
Jag är glad över att leva i en relation där vi förstår vikten av att boka in en helg bara för oss själva... det är så himla lätt att glömma bort både sig själv och sin relation när man bokar in både det ena och andra i sin agenda... och ändå så vet nog de flesta av oss att ingenting mår bra av att tas för givet... det finns alltid tid för eftertanke... där jag kan få lov att känna på min tacksamhet över det jag redan har i mitt liv.
 

Mina åsikter...

... är i ständig förändring.
.
Sanningen är ju som ni alla vet inget statiskt... det gör ju också att mina åsikter är i ständig förändring... och det är inte alltid av godo även om jag förvisso uppskattar utveckling... det som kan vara jobbigt är mitt sätt att implentera nya idéer och åsikter mellan mina öron... för min första reaktion när jag får en ny "input" är att ifrågasätta den... liksom kolla om den håller genom att bli en smula negativ och försöka hitta brister i resonemanget... det hade ju varit så himla mycket enklare att bara hålla käften och lyssa uppmärksamt... för att sen bilda mig en egen åsikt... att kunna ändra åsikt tycker jag är en fin egenskap... även om det säkert finns en och annan som tycker att det är att "vända kappan efter vinden" i vissa lägen... det tycker inte jag... jag tycker att det är himla smart att kunna ändra åsikt... att våga göra fel... och kunna göra om och göra rätt.
.
Jag trivs med att vara en kille som kan ändra åsikt lite hur som helst.
 

Vad...

... ska jag skriva om idag?
.
Så satt jag då här igen... utan att ha en aning om vad jag vill skriva om... en ganska jobbig och lätt frustrerande känsla om ni frågar mig... prestationsångesten lurar runt hörnet... trots att det ju inte spelar någon större roll i det stora hela... egentligen... det funkar ju rätt bra att leva en och annan dag utan att behöva ha någonting att skriva om... livet rullar liksom på ändå... precis som om allt inte kretsar runt mig... konstigt nog.
.
Ibland så behöver jag påminna mig om att det är själva resan som är målet.
.
Egentligen så är en dag då jag inte kommer på någonting att skriva om en bra dag... för det borde ju rimligtvis betyda att jag är öppen för att ta emot intryck utifrån... och leva lite mer i verkligheten utanför mina öron... här och nu... för visst är det sant att det är resan som är målet... just nu så reser jag ju faktiskt första klass... i restaurantvagnen med linneduk och riktigt porslin... och jag bara njuter.
.
Och som en extra bonus så har jag vackert att titta på när jag slår upp blicken också... så det är helt okej att inte ha så mycket att skriva om... jag har ju fullt upp med att uppleva... livet... ja, jag är i sanning en väldigt lyckligt Lottad kille.
 

En högre makt...

... eller en kraft starkare än mig själv.
.
Spela kvitta vad jag kallar det kan tyckas... Guderiet må ha vilket namn som helst huvudsaken är ju faktiskt att ha hittat någonting som funkar för mig... och det har jag... inte på så sätt att jag blivit religiös på något sätt... nä det kan jag inte påstå... däremot har jag utvecklat en strategi som hjälper mig att släppa taget om saker och ting som jag ändå inte kan påverka... och bara det är ju värt hur mycket som helst... så visst är jag himla tacksam över att ha lyckats med att etablera en kontakt med någonting som jag förstår mindre och mindre av samtidigt som jag paradoxalt nog får allt större tillit till... och jag kan faktskt gå med på att kalla det någonting för Gud... om inte annat så för att förklara lite vad jag menar... det finns ju hur många uppfattningar som helst för det begreppet... och vad jag menar är min högst privata tolkning... för så är det ju... jag har helt enkelt skapat mig en helt egen Gud som funkar för mig... vill ni kalla det för "högre makt"... "en kraft starkare än mig själv"... "gud" eller vad fan som helst så spelar det ingen som helst roll... huvudsaken är ju att det funkar.
.
Jag har provat att spelat Gud i mitt eget liv... det gick väl så där... inget jag rekomenderar.
 

Offentligt...

... och privat.
.
När ni läser min blogg så tar ni del av det som jag väljer att offentliggöra av mig själv... och det mina vänner är inte hela sanningen... jag har nämligen också ett privatliv... någonting som kanske i våra tider med FB och allt vad det heter är värt att tänka på... för jag tror inte att ALLT är till för ALLA... och att det kanske finns en pytteliten risk för att man skulle kunna ångra sig om man viker ut och in på sig totalt på ett socialt forum som FB... och då menar jag inte bara att någon nitisk arbetsgivare får för sig att kolla upp en blivande anställd... nä jag tror helt enkelt att det kan vara bra att ha ett privatliv... ett liv som jag bara delar med mig av till de som står mig väldigt nära... eller som i mitt fall... delar av mig själv som jag bara delar med min sponsor... eller till min terapeut.
.
Jag tror att ALLA människor har ett behov av ett alldeles eget privatliv... så även Zlatan.
.
Jag brukar ibland säga åt de som jag träffar i mitt jobb att de ska vara lite restrektiva när de öppnar upp sig inför andra människor... att det är bra när vi börjar våga öppna upp oss en liten smula... men att vi ska vara lite försiktiga så att vi inte blir helt gränslösa... det kan vara en god idé att välja ut en eller två personer att vara lite mer privat med innan vi öppnar upp oss för alla i vår omgivning... ALLT är inte till för att ALLA... inte ens på FB.
 

Engagemang...

... är bra.
.
Jag är en väldigt lyckligt Lottad kille på alla möjliga sätt och vis... en sak som jag är himla glad över är att ha ett jobb som jag trivs med... att jobba på VågaVa är engagerande... på mitt jobb kan jag vara med och påverka i frågor som ligger mig varmt om hjärtat... politik på en rent praktisk nivå passar mig ypperligt... jag vill se konkreta förändringar i min vardag... och det får jag uppleva med VågaVa... det är ju bara så häftigt att få vara med och göra skillnad på riktigt... och inte bara konstatera alla dessa orättvisor i vår värld utan att kunna göras någonting åt det... stora förändringar börjar med små förändringar sa en klok människa till mig en gång... och det finns massor vi kan göra varje dag i vår omedelbara närhet... ibland kan det räcka med ett leende.
.
Den bästa present jag kan ge mig själv är att göra någonting för någon annan än mig själv.
 
 
 

Röksugen...

... allt mer sällan... igen.
.
Det hände ju någonting när jag tog återfall på ciggen i vintras... mina röksug kom tillbaka och anföll mig i tid och otid... och inte blev det bättre när jag provade på att puffa på en elcigg... herregud... helt ärligt så har jag nog aldrig varit med om något liknande när det gäller att trigga mitt röksug... men en sak lärde jag mig i alla fall... att ta bort röksug med nikotin är inget annat än ren dumhet... Då menar jag alla dessa "hjälpmedel" som man kan köpa på apoteket... nä då funkar det nog bättre med en fet cigarr... för jag fick ju för mig att smaka några bloss på en riktigt fet cigarr när jag var på Marbella för ett litet tag sedan... naturligtvis i rent studiesyfte... tro inget annat... men jag kan fortfarande känna ett lätt illamående av bara tanken... jag blev ju inte bara yr i huvudet utan även väldigt "mätt" i magen... men i vilket fall som helst (peppar, peppar) så verkar det som om de få blossen hade det goda med sig att de till stora delar tagit bort mina röksug... inte helt men nästan.
.
Dessa små futtiga ciggen på Bali satte verkligen igång ett STORT röksugsmonster inom mig.
.
För en minut sedan så stoppade jag ner näsan i ett tobakspaket... och jag kunde riktigt känna hur jag rullade mig en cigg... och visst... lite röksugen blev jag allt... men det suget släppte nästan omedelbart... lite som det var innan jag åkte till Bali och tog återfall... och det känns återigen skönt att vara en rökfri rökare... bara för idag.
 
 
 

Zlatan gör det...

... igen.
.
Herregud vad spännande det var igår... och i 86 minuten så slår han till igen... Zlatan... frälsaren... denna gången har han skjutit oss till två direkt avgörande playoff matcher och nu har vi fortfarande chansen att ta oss till VM i Brasilien... hoppet om VM lever alltså vidare... skönt... det såg ju annars inte så himla bra ut i första halvlek när Österrike gjorde 1-0... men i andra halvlek så klev ju Sverige ut på planen som ett helt nytt lag... och så har vi ju världsspelaren  Zlatan... av 16 mål i slutspelet har han gjort sex, spelat fram till fem och förarbetat tre... och fotboll handlar ju faktiskt om att göra mål och vinna matcher.
.
Vilken lirare han är... fattar vi HUR bra han är... egentligen,
.
Det finns tydligen fortfarande en och annan som inte gillar Zlatan och gör allt för att hitta saker som inte är så bra... och jag kan inte göra annat än att tycka lite synd om dessa människor... det måste ju vara jobbigt att leta efter fel hela tiden... och jag kan ju inte tänka mig att detta stannar vid att kritisera Zlatan... nä... jag tror tyvärr att dessa bittra människor är kritiska mot det mesta... typ allt.
.
Själv tänker jag sitta kvar i min morgonrock några timmar till... och njuta av känslan från igår... magiskt... det är onekligen skönt att vara Zlatanist en dag som idag.
 
 

Fotboll...

... och en TV-kväll med "grabbgänget".
.
Idag är det då äntligen fredag... och fotbollskväll med grabbgänget hemma i Brännebassalt... en i det närmaste  helt avgörande kvalmatch när Sverige möter Österrike... det kan knappt bli mer spännande... i potten ligger ett VM-slutspel i Brasilien... vi är många som håller tummarna för att det ska gå vägen ikväll.
.
Det pirrar i hela kroppen på mig när jag tänker på att det är en spännande match på gång... igen.
.
Det är himla häftigt med fotboll tycker jag... och hur den har en förmåga att påverka oss... ikväll är en kväll med många känslor... och för väldigt många av oss så kommer de känslorna vara ett resultat över hur det gått i matchen... klychor som att "det är ju bara en lek" biter inte på oss... för detta är allvar i allra högsta grad... fotboll är inte bara 22 killar som springer och jagar efter en boll... fotboll är politik... fotboll är någonting som berör och påverkar människor runt hela vår jord... fotboll är relion.. fotboll är så otroligt mycket mer än bara en lek... väldigt mycket mer... och idag så är vi väldigt, väldigt många i vårt avlånga land som tillsammans kommer att heja på vårt landslag när de möter alpkillarna från Österrike... heja, heja friskt humör...
 

Torsdagsgrupp...

... i Halmstad.
.
Vi på VågaVa har ju haft en torsdagsgrupp i Ljungby i hur många år om helst... och nu har vi även startat upp en sådan grupp i Halmstad... denna grupp är öppen för alla som vill vara med... och startar klockan 10.00 nere i vår källare på Timmermansgatan... idag så blir det en workshop som kommer att handla om... anonymitet...  för så är det ju... hos oss kan man vara anonym och idag så vill vi kolla lite vad det innebär... välkommna.
.
Annars så sitter jag nog mest här framför min dator just nu med någon form av skrivkramp... inget konstigt utan ett återkommande fenomen för mig... och jag skulle bli förvånad om inte alla som har en blogg där man skriver regelbundet drabbas av "bloggtorka" mellan varven... och eftersom jag bestämt mig för att göra mitt allra bästa för att skriva någonting varje dag på min blogg så vill jag inte låta bli att skriva fast jag inte känner att jag har någonting att skriva om... så nu sitter jag då här... hamrar lite på tangentbordet... bokstäver blir till ord... orden bildar meningar... och vipps så har jag skrivit en blogg... ja så kan det gå... idag så handlade den visst om... mest... ingenting.
.
Imorgon smäller det... Sverige mot Östrerike i fotboll... det pirrar lite i min mage när jag tänker på det.
.
Ja just det... i morgon så är det fotboll för hela slanten... och det pirrar i hela kroppen av spänning bara jag tänker på det... skönt att kunna känna mina känslor... att vara med i verkligheten... att kunna bli berörd... att få leva på livets villkor... på riktigt.
 

Drogfri...

... är inte självklart.
.
Ibland... rätt ofta om jag ska vara ärlig... så funderar jag inte vidare mycket på det här med min drogfrihet... det har liksom blivit en vana... inget jag tänker så mycket på och någonting som jag tyvärr har en tendens att ta för givet... vilket ju inte bara är synd utan rent av livsfarligt... för är det någonting som jag aldrig någonsin får ta för givet så är det själva grunden i mitt liv... min drogfrihet... för om jag skulle få för mig att jag var "frisk" och kunde börja ta en öl på fredagskvällen så hade det inte tagit lång tid innan jag var tillbaka där hela den här resan började... i en väldigt tragisk missär.
.
Ett liv utan min drogfrihet hade ganska snabbt blivit ett väldigt... tomt liv.
.
Min drogfrihet har gett mig i stort sett ALLT... visst har jag haft ett liv även under min aktiva period... allt gick ju liksom inte åt helvete direkt... men sakta och säkert så lede mig mitt missbruk in i en återvändsgränd som mest bestod av konsekvenserna jag drog på mig som aktiv narkoman och alkolist... mitt beroende slukade alla försök till ett normalt fungerande liv utan att jag fattade det... men allting gick ju åt helvete med tiden... jobb, familj, etc, etc... och jag undrar om inte det värsta av allt var att jag själv inte förstod någonting... utan trodde att jag var ett offer för allt möjlig och omöjlig... och hade en helt osannolik... otur.
.
När jag slutade missbruka försvann min "otur"... och livet blev lite mer hanterbart... jag anar ett samband.
 

De objudna gästerna...

... flyttar in.
.
Vi har boende i huset som inte betalar någon hyra... och om jag får råda så ska de vräkas omedelbart... grejen är väl bara att de nya hyresgästerna inte är vidare samarbetsvilliga... så nu funderar jag på hur man kan döda dem på bästa och mest effektiva sätt... för det ska ni veta att hos oss flyttar man fan inte in hur som helst... nä... det är bara väldigt speciella och inbjudna gäster som vi bjuder hem till vår borg.
.
Vi vill faktiskt själva välja vilka vi släpper in i vårt hus... så klart.
.
Eftersom våra nya oinbjudna hyresgäster vägrar att lyssna på oss så kommer jag att förklara krig mot dem... ett krig som likt de flesta krig innebär att alla tänkbara sätt göra livet till ett helvete för fienden... och som ni ju alla vet... i krig och kärlek är ALLT tillåtet...
.
... så du får bara en varning... flyttar du inte nu så kommer du att dö din lilla söta musjävel... fattar du... dö.
 

Möte med...

... brukarrådet.
.
Idag så blir det att åka upp till Falkenberg en sväng för ett möte med brukarrådet... känns bra att vara igång med det åtagandet igen... brukarråd är ett viktigt verktyg om vi vill vara med och betämma... för så är det... vi i Halland har ett brukarråd som får vara med i beslutsprocessen och vi kan verkligen känna att vi blir lyssnade på... brukarperspektivet är inte "bara" snack utan verklighet i Halland... och det glädjer mig... för det är ju himla mycket roligare att lägga ner energi på något konstruktivt... att stå på barrikaderna och gapa och skrika bara för att vara mot allt och alla tar ju bara på krafterna... jag personligen gillar att vara för någonting istället för mot allting... kanske hann jag tröttna lite på "offerrollen" under mitt liv som aktiv missbrukare... där var det ju helt nödvändigt att vara mot det mesta för att slippa ta ansvar för sitt eget liv... ansvar är ju ingenting att ha för den missbrukare som vill fortsätta att missbruka... nä på den tiden var det viktigt för mig att ha något att skylla på så att jag kunde peta i mig mer droger... grannar... taskiga flickvänner... eller vem som helst... "idioter" i alla möjliga och omöjliga former fanns det gott om på den tiden... och Ibland så kan jag inte låta bli att undra var alla "idioter" tagit vägen idag... fast att säga att jag saknar dem skulle vara en lögn... för det gör jag inte.
.
På fredag smäller det... Zlatan är i toppform och jag ryser i hela kroppen av förväntnngarna jag känner.
.
Tack och lov så har de flesta av alla de som var så himla mycket mot Zlatan tystnat något den senaste tiden... inte så konstigt om man tänker efter... visserligen så finns det säkert en och annan bitter själ kvar som vill klaga på allt och alla... och jag kan ärligt säga att jag lider med dem... att inte kunna njuta och glädjas av vår helt unika världsstjärna måste vara fruktansvärt... precis som att vara slav under drogerna och sitta kvar i ett aktivt missbruk... hoppas att vi kan göra det möjligt för några fler att bryta sig ur det fängelset... det är i alla fall därför som jag är med i brukarrådet... jag kan bara behålla det jag fått genom att ge bort det.

Voltaren...

... hjälpte.
.
Man börjar ju bli lite till åren... kroppen gnisslar lite då och då... är det inte ett knä som spökar så är det en axel som på något underligt sätt envisas med att vara i vägen när jag lägger mig... och då gör det lite ont... inte så mycket men lite grann... tillräckligt för att det ska störa mig och göra det lite svårare att hitta en bekväm ställning att somna i... men... igår så strök jag på lite voltaren... och vipps så var problemet löst.
.
Jag måste få lov att säga att jag uppskattade den här lilla tuben när jag gick och la mig igår kväll.
.
Jag är en beroende och bör vara försiktig när det handlar om mediciner... men ni ska inte tro att jag är killen som skulle avstå från smärtlindring när jag har ont... det är som jag ser det inget fel i att använda sig av mediciner när det är befogat... kom ihåg när jag fick en fruktansvärd tandvärk för några år sedan... jag var nog beredd att göra precis vad som helst för att slippa den smärtan... nu gjorde jag som man ska... gick till tandläkaren... han fixade med min tand... skrev ut lite pencilin... och... citodon mot smärtan.
.
Vad som hände med mig när jag löste upp och tog två brustabletter var att jag kände mig befriad... de hjälpte faktiskt mirakulöst nog... jag hade inte så himla ont längre... det kändes nästan som om jag kunde börja andas lite igen... och naturligtvis så vaknade "missbrukaren" i mig till liv omedelbart... "ta mer"... "skit i ordinationen"... men jag valde att prata om att jag fick "mersmak"... höll inget hemligt utan kunde istället be om hjälp för att kunna följa tandläkarens ordination... och jag slapp ha så förbannat ont.
.
Så här i efterhand så kan jag fundera på vad som hade hänt om jag inte fick smärtlindring... jag var i ett tillstånd av smärta där jag var beredd att göra vad som helst för att slippa... och hade jag haft tillgång till droger i det läget så undrar jag om jag varit drogfri idag... för känslan jag kände när jag stod lutad under den rinnande kallvattenkranen med isbitar i munnen för att försöka kyla bort smärtan var fruktansvärd... jag gillar verkligen inte smärta och är glad över att det finns smärtlindring.
 

En underbar dag...

... för en skogspromenad.
.
Kom precis hem efter en helt ljuvlig promenad i skogen där vi bor... snacka om lyx... att kunna gå utanför den egna dörren och rakt in i den underbara hösten... dofterna... färgerna... hösten är fantastisk... och när jag väl lyckas lyfta min rumpa från TV-soffan och tar mig utanför ytterdörren så njuter jag i fulla drag... jag är i sanning en väldigt lyckligt Lottad kille på alla sätt och vis... nu väntar en viltgryta på mig... och sen blir det nog att slänga sig i TV-soffan några timmar... det snackades något om en serie.
.
Det är verkligen en gåva att kunna ta steget rakt ut i skogen utanför vår egen ytterdörr.
 

Var är masten...

... vi ska rikta antennen mot?
.
Fick ju hem ett mobilt bredband igår... och genast så fick vi himla massa snabbare bredband... men... täckningen är ändå ganska bristfällig (1-2 pluppar av fem möjliga på modemet) och vi vill förstärka signalen med hjälp av en antenn som vi införskaffat... grejen är ju bara vilket håll vi ska rikta den åt... nu har vi suttit i flera timmar och försökt hitta masterna som sänder ut signalerna på nätet... men det enda vi får fram är att vi ska ha bra täckning där vi bor... vilket ju inte är helt sant när vi kollar på plupparna som mäter signalen... eller för den delen försöker oss på att ringa med våra vanliga mobiler... 3 funkar hyfsat men inte optimalt.
.
Klang och jubel när vi kan ta emot data 17 gånger så snabbt mot tidigare... men vi är inte nöjda.
.
Även om vi har ett bredband värt namnet nu så innebär det ju inte att vi är nöjda... vi är ju trots allt beroende och mycket vill ju som ni vet oftast ha mer... så nu ska vi med hjälp av en antenn göra vårt allra bästa för att trimma upp vår uppkoppling ännu mer... helst mycket, mycket mer... vi vill ha... ALLT... helst igår.
.
Om 25 minuter så hoppas vi att 3 kan ge oss lite information om vilket håll vi ska rikta antennen... tick, tack, tick, tack...
 

Att byta internetleverantör...

... kan vara lurigt.
.
Vi på VågaVa håller på att uppgradera vårt bredband... under alla år som gått har vi ju haft telia som leverantör... och det är väl inget fel i det... jag har inga direkta åsikter när det gäller vem som levererar vårt internet... kan väl tycka att billigt och snabbt är ett bra allternativ... men i morse när vi satt och käkade frukost så kom ett annat argument med i diskusionen... våra mailadresser... vill man skicka mail till mig så har ju [email protected] funkat i snart 15 år... och det är adressen som står på mina visitkort... och jag har personligen delat ut hur många sådana som helst under åren som gått... den adressen och mitt mobilnummer vill jag inte bli av med... och nu får jag reda på att om vi byter leverantör så kommer våra E-mailadresser också att bytas ut... och det får ju bara inte hända... ett mycket smart drag av telia för att behålla mig som kund... nästan så att jag blir lite förbannad faktiskt.
.
Det är lite meck med att byta internetleverantör... ta bara det där med att byta mailadress.
.
Det är lätt att vara efterklok... och vi får ta ett riktigt snack om hur vi ska göra... att sitta fast vid en leverantör bara för att vi har en massa inarbetade mailadresser känns ju bara sååååå fel... och egentligen så borde kanske vår adress vara samma som vår domän... typ [email protected]... hmmmm... tål att tänka på... grejen är ju bara vad vi i så fall ska göra med alla våra visitkort... hmmmm... tur att jag lärt mig att det inte finns några problem... bara förtäckta lösningar.
 

Dödshjälp...

... kan man tycka mycket om.
.
Läste precis i blaskan om en snubbe som fått ta livet av sig på ett lagligt sätt i Belgien... han hade blivit så himla deprimerad av att en könsbyteoperation hade gått fel... eller åtminstånde inte gett de resultat som han ville ha... och jag förstår att han mådde dåligt... ingenting blev ju som han ville ha det... och eftersom han nu bodde i Belgien så fick han då möjligheten till dödshjälp.
.
Själv är jag lite kluven till det här med dödshjälp... både för och emot.
.
Personligen så är jag lite kluven till dödshjälp... så när jag läser att 1432 människor fick hjälp att ta livet av sig i Belgien förra året tycker jag att det var rätt många... och jag kan inte låta bli att fundera lite över vad som krävs för att man ska få lov att ta livet av sig lagligt... för jag kan förstå att det kan vara berättigat i många fall... men jag blir samtidigt lite rädd eftersom jag ju också har sett hur nära och kära har drabbats när någon tagit sitt eget liv... och jag vet inte vad jag ska tycka om att man får ta livet av sig lagligt bara för att någonting inte riktigt blev som man ville... livet är ju fullt av saker som inte blir som man vill... var drar man gränsen för när man inte pallar leva med sig själv?
 
 

Ett drogfritt...

... liv.
.
Egentligen så är det lite overkligt... jag är någonting så fantastiskt som en drogfri narkoman... och som om det inte var nog med det... en drogfri narkoman och alkolist utan någon som helst lust att peta i mig någont sinnesförändrande medel... inte i någon som helst form... och det mina vänner är ingenting annat än ett mirakel.
.
Tvärt emot vad Arne Anka säger så inser jag att jag HAR problem med droger.
.
Ett drogfritt liv är inte helt bekymmerslöst... livet på livets villkor drabbar även oss som valt att kliva av ett missbruk... och jag kan ju bara tala för mig själv men min upplevelse av det faktumet är ibland brutal... och inte så sällan helt... underbar... för så är det ju... livet som drogfri är lite mer på "riktigt"... lite som att gå på slak lina utan skyddsnät... och helt ärligt så kan jag säga att jag älskar det (livet alltså) även om det fortfarande finns dagar då jag inte vill gå upp ur sängen... inte så ofta som förr visserligen men ändå... bara för att jag är drogfri så är inte mitt liv bekymmersfritt... fast jag slipper gå omkring med en ständig klump i magen... ångesten har i det närmaste försvunnit helt... och mina bekymmer är ofta vad jag skulle vilja kalla för "lyxproblem".
.
Idag vaknar vi med punktering på vår bil... någonting som i mitt "gamla liv" hade varit samma sak som en katastrof... varken mer eller mindre... men idag så har vi valt att leva i lösningen istället för problemet... så vi tar den andra bilen till jobbet idag och fixar punkteringen när vi kommer hem... svårare än så behöver det inte vara... det är för mig en av vinsterna med att leva ett drogfritt liv... man slipper krångla till det.
 

Pengar...

... är inte allt.
.
Men stålar har en stor betydelse... och personligen så tycker väl jag att jag kan ha lite svårt med ytterligheterna... för lite eller för mycket pengar... för ja... jag tror tyvärr att även för mycket pengar skulle kunna ge mig problem... stora problem... kanske mest för att jag också någonstans har en skev bild om att mycket pengar skulle kunna göra mig lycklig även om jag fattar att så inte är fallet... rika människor är inte lyckligare... de kanske har lite färre av de problem än de som är utan pengar... men jag tror inte att de är lyckligare... att kunna handla sig lycklig tror jag är en illusion... visst det funkar för stunden... men inte i längden.
.
Jag är en väldigt rik kille... jämfört med de flesta på vår jord även rent ekonomiskt.
.
Naturligtvis så föredrar jag att ha stålar på fickan... jag vill t.ex. kunna resa omkring i världen och det kostar... och pengar kan göra mitt liv betydligt enklare på alla möjliga (och omöjliga) sätt och vis... men det är inte pengarna som kommer att göra mig lycklig även om det kan verka så ibland... pengar är bara pengar... varken mer eller mindre... och jag är också medveten om att när det fattas pengar så är det ett problem... jag gillar inte heller att behöva välja mellan dasspapper och mjölk bara för att pengarna inte räcker till... eller att bli vräkt bara för att jag inte kan betala min hyra... så jag påstår inte att pengar inte betyder någonting... jag vill bara säga att jag inte tror en enda sekund på att det är pengarna som gör oss lyckliga... lyckan kommer inifrån.
.
Jag är en oerhört rik kille... jag har stålar så det räcker till mat och tak över huvudet... men min rikedom är större än så... för jag är idag en lyckligt Lottad kille... och det är obetalbart.