PETERS BLOGG

... vill jag inte bli.

.

Den senaste tiden så har det varit rätt mycket i mitt liv... och det mesta handlar naturligtvis om mitt jobb... med all rätt så ställer jag vissa krav på mig själv och när jag inte riktigt kan leva upp till dem så blir jag stressad... ofta handlar det om att jag har för många bollar i luften samtidigt... och eftersom jag inte har obegränsat med energi så blir jag ganska trött mellan varven och hinner inte riktigt med att ta hand om alla mina bollar... och jag får akta mig så jag inte hamnar i det tillståndet som brukar benämnas utbränd... lösningen är enkel... en sak i taget... struktur... och att påminna mig själv om självklarheter... som att ju mindre jag gör desto mer får jag gjort.

.

... och röksugen.

.

Nu har det då gått över tre veckor sedan jag rökte min senaste cigg... och enligt min rökapp (naturligtvis har jag en rökapp där jag kan se hur "duktig" jag är) så har den fysiska abstinensen gått över nu... själv så är jag mest förundrad över att det finns en tidsgräns överhuvudtaget... allra helst eftersom den fysiska abstinensen är försummbar... jo, ni läste rätt... försummbar... knappt märkbar helt enkelt... att man säljer massor av nikotinprodukter som hjälp för att sluta röka är inget annat än en stor jävla bluff om ní frågar mig eftersom jag inte kan se någon som helst anledning att använda dessa... det är bara ett sätt att tjäna stålar... röksugen som skulle kunna få mig att trilla dit har ingenting med fysisk abstinens att göra... ingenting... nä röksugen som påverkar mig är psykiska tankefällor skapade av mig själv... ofta känslomässigt relaterade... och väldigt snabbt övergående... summa sumarium så verkar det finnas minst två olika sätt att bli rökfri på... ett svårt och ett väldigt enkelt... jag har visst valt det enkla.

.

... över brännebassalt.

.

Vi gick upp mitt i natten (tidig, tidig morgon) för att beskåda blodmånen... och visst var det värt besväret... inte bara för den röda månen utan minst lika mycket för den stjärnklara natten som omringade denna vackra himlakropp... det är facinerande att titta in i dåtiden (det tar ju ett litet tag för ljuset från alla dessa stjärnor att nå fram till oss på jorden) och förstå att vi befinner oss mitt i alltihop... jag kan bli alldeles stum när jag inser hur stort det är att fatta min relativa litenhet... jag är inte gud... livet är så mycket större än så.

.

... eller falukorv?

.

Alla dessa jävla val... känslan innan jag har lyckats lura ut vad jag ska välja bort är fruktansvärd... lättnaden när valet väl är gjort känns helt underbar... oavsett vad jag väljer... idag så har jag ett mynt i fickan när det blir för jobbigt att välja... för valet i sig är ofta inte så himla viktigt... det blir ju liksom som det blir hur som helst... men tiden jag slösar bort på att vela mellan mina val är ingenting att ha... fisk eller falukorv... jag tror jag tar en pizza.

.

... på det jag gör.

.

Det har tagit några år... och det känns fortfarande lite konstigt att säga... men faktum är att jag är bra på det jag gör... och om jag ska vara helt ärlig så är jag en bra kille även om jag inte gör någonting... jag vill ingen illa och har rätt shyssta värderingar enligt mitt sätt att se på livet... att det känns lite fel att skriva detta är egentligen rätt intressant... jantelagen slår till... "tro inte att du är något"... och jag börjar bli lite trött på det... det känns längre okej att prata skit om vare sig mig själv eller andra... det är hög tid att våga se det fantastiska i både oss själva och vår omgivning... idag så ska jag våga gå emot jantelagen och behandla mig själv som den fina människa jag är... vara glad och stolt över mig själv och ge mig massor av komplimanger... bara för att... jag är jag.

.

... på det.

.

Kikade in på min rökfriapp... konstaterade att jag nu varit rökfri i över 17 dagar... och visst tycker jag att det är himla fräckt... men det är även en annan sak som slår mig... för faktum är att jag inte tänker så mycket på det överhuvudtaget... lite då och då kommer det ett röksug och hälsar på men det är ju inget som stör mig alltför mycket... värst skulle i så fall vara känslan av sorg som jag kan känna när jag tänker tankar som att aldrig någonsin mer tända en cigg... då blir det lite för stort för mig... en dag i taget är hantarbart... vet jag bara att jag tänker njuta av att slippa tända den där ciggen idag också så räcker det... mer än väl.

.

... och jag.

.

Runt omkring mig så tränas det till både höger och vänster... på alla de sätt och vis... och någonstans långt inne i mig själv så kan jag nog vara en liten smula avundsjuk... förstå att jag hade mått bra av att träna lite själv... så varför inte... imorgon... jag ska bara fixa en grej först... men sen... då jävlar.

.

... vara sjuk.

.

Känner mig en smula krasslig... och ett litet tag så tänkte jag faktiskt stanna hemma... men nä... jag orkar helt enkelt inte med att vara sjuk... och helt ärligt så är jag inte tillräckligt sjuk för att jag med gott samvete klarar av att stanna hemma en hel dag... eller så är jag inte tillräckligt dålig för att stå ut en hel dag utan att ha någonting att göra... i vilket fall som helst så har jag ju alltid möjligheten att göra om och göra rätt om det nu skulle visa sig att jag inte pallar med en hel dag på mitt jobb... stanna kvar eller åka hem och bädda ner mig... hur som helst så är jag lite trött på att vara trött och hängig... känner inte riktigt att jag har tid med det nu.

.

... istället för MED varandra.

.

Ibland så blir jag bara så jävla trött på allt skvaller... i en tid då FB verkar ha tagit över vår verklighet och vi kan sitta bakom våra telefoner och tycka och tänka massa saker om varandra utan att behöva se någon i ögonen kan jag bli lite rädd... eller så är det filmen om Amy som jag såg på Hagabion i fredags som fortfarande sitter i... för vem fan brydde sig om henne egentligen... det var fan så mycket enklare att skvallra än att ta sig lite tid och fundera på vad hur det stog till på riktigt... nä... jag tror det är viktigt att vi inte glömmer bort att prata MED varandra istället för OM varandra.

.

... eller falukorv.

.

Jag kan ha vissa svårigheter att bestämma mig mellan varven... eller nja, om vi nu ska vara ärliga... jag har STORA problem med att välja överhuvudtaget... ge mig en matsedel och mitt huvud känns som om det börjar brinna... det finns en anledning till varför jag har vissa bestämda rätter jag alltid beställer på några olika restauranter... de som serverar vet redan vad jag vill ha bara de får syn på mig... nu håller jag på att träna mig på att ta beslut... och det är fan inte enkelt... jag gillar ju att ta saker och ting som de kommer... spontaniteten är ju bra att gömma sig bakom om man inte vill hamna i en situation där man är tvungen att välja... det finns helt enkelt en hel del försvar som jag behöver penetrera för att göra någonting åt mitt problem med att ta beslut... fisk eller falukorv?

.

... är inget för mig.

.

Jag har en liten tendens att lite då och då hamna i stressiga situationer... och jag märker en tydlig och klar skillnad hur mitt eget mående styr dessa tillfälle... är jag i balans så hamnar jag inte lika lätt i stress helt enkelt... det är väl inget som förvånar mig det minsta eftersom det ju nästan säger sig själv... ett "bra mående" är ingen bra grund för att bygga stress... när jag är i balans så kan jag förundras över samma saker som gör mig förbannad när jag mår skit... och det gör stor skillnad för mig... lite som att vara tacksam för det jag har istället för att jaga lyckan utanför mig själv.

.

... ta mig fan.

.

Jag gör väl ingen större affär av det... men ta mig tusan... jag är fortfarande rökfri och det är inte utan en viss förvåning som jag konstaterar hur lätt det har varit att låta bli att tända den där ciggen... ett och annat röksug har jag väl fått stå ut med men det är ju ingenting som stört mig så himla mycket... vad som är lite intressant är hur känslostyrt mitt röksug är... ett sunkigt mående triggar mig lite extra... men som jag skrev... allt som jag behöver är vetskapen om hur enkelt det är att bli rökfri... det rent fysiska abstinensen existerar knappt och mentalt är konstaterandet av hur skönt det är att slippa tända nästa cigg tillräckligt... jag VET ju att det egentligen bara smakar skit och inte ger mig ett endaste dugg att röka den där ciggen.

.

 

... att skriva.

.

punkt.

... på livets villkor.

.

Allt är inte alltid som jag vill att det ska vara... bara det faktum att jag är på väg att besöka en familjemedlem som sitter inlåst just nu är ett bevis på detta... livet blandar och ger... vissa dagar har jag bästa handen att spela med andra dagar så är det mest skit... men till slut så blir det precis som det är tänkt att bli... vare sig jag vill eller ej.

.

... är lättare.

.

Nu har jag varit rökfri en vecka igen... och tro mig när jag påstår att det har varit lättare att hålla mig rökfri denna gången än någonsin tidigare... kan kanske bero på att jag bestämt mig för att göra det väldigt enkelt... ta det lite för vad det är helt enkelt... rent fysiskt så är ju faktiskt ett röksug inte så himla mycket att orda om... för mig handlar det nog mer om det som händer mellan öronen på mig och hur jag handskas med det... vill jag att det ska vara skitsvårt att sluta röka så blir det så... vill jag att det ska vara hur enkelt som helst... då blir det så... och personligen så gillar jag enkelt... det blir liksom så mycket lättare då.

.

... tålamod.

.

Saker och ting sker inte alltid i den takt som jag önskar... och jag skulle ljuga om jag påstod att jag känner mig bekväm i det... att vänta har väl aldrig riktigt varit min grej... omedelbart, helst redan igår är mer jag... men ibland så vill livet att jag ska träna mitt tålamod... göra vad jag kan... släppa taget om det jag inte kan förändra... och gilla läget medans jag väntar på resultatet... finns ju alltid någonting annat jag kan göra under tiden... om jag vill eftersom tålamodet gett mig lite... mer tid... fri tid... fritid.

.

... i taget.

.

För mig är det viktigt att ta saker och ting som de kommer... att leva en dag i taget fungerar väldigt bra... och jag menar då inte bara min drogfrihet utan som ett praktiskt verktyg i min vardag... brukar påstå att ju mindre jag gör dessto mer får jag gjort och det ligger en hel del i det påståendet... när det blir lite för mycket att göra så har jag nämligen en liten tendens att bli en aning handlingsförlamad... men om jag sätter mig ner och fokuserar på att göra en sak i taget så brukar det lösa sig rätt bra till slut... det är när jag försöker göra allt på en gång som det går åt helvete... varje gång... jag blir bara stressad och på dåligt humör... och så vill jag ju inte ha det.

.

... trött, trött, trött.

.

Det känns som om det är lite mycket just nu... och frågan är väl lite vad som är upp och ner och hit och dit... egentligen... fast om jag ska vara lite saklig mot mig själv så beror nog det mesta på att det finns ett visst mått av osäkerhet i hur saker och ting ska falla på plats runt omkring mig... mycket av detta är jag maktlös inför... men det finns alltid någonting som kag kan ta ansvar för... göra mitt bästa av... och när jag väl tagit min del... ja, då finns det inte mycket annat att göra än att släppa taget om resten och låta det bli som det ska bli... för så är det ju... till slut så blir det ju alltid precis som det ska bli... alltid.

.

... och mycket, mycket mer.

.

Nu är det strax dax att åka hem från Fårö för denna gången... och det har varit en himla trevlig helg trots att vädret kanske inte har varit det allra bästa... det är skoj att hänga med mina vänner i gemenskapen... nya som gamla... en och annan mulle... fina talarmöten... lite dans... många kramar och massor av intressanta samtal... allt i en shysst miljö på Fårö... jag är sannerligen en lyckligt lottad kille på många sätt som har så mycket fina vänner att umgås med... enda smolket i bägaren var väl att Sverige förlorade fotbollen igår... matchen på tisdag blir en riktig nagelbitare... men först så ska jag ta farväl av Gotland och åka hem till min spännande vardag.

.

... är fint.

.

Första dagen i frihet efter en natt i fängelset i Visby var fantastisk... och nu så sitter jag utanför vår stuga på Fårö och njuter av morgonsolen... en hel orörd dag på konventet ligger framför mig... massor av häng med fina vänner, lite dans, kanske ett kvällsmöte runt en brasa på stranden och sist men inte minst... få lyssna på alla dessa fantastiska talare som delar med sig av sina erfarenheter, styrka och hopp... men kan väl säga att detta är ett mycket bra ställe för mig att få en djupare förståelse om varför jag valt hänga med just den här gemenskapen... tillsammans gör vi det omöjliga möjligt... och visar att det finns ett liv värt namnet när vi väl valt att lägga drogerna på hyllan... ett liv fyllt av frihet, hopp och kärlek.

.

... utan att passera gå.

.

Vaknade upp på den gamla kåken i Visby... nu är det inte så illa som det låter... fängelset är numera ett vandrarhem och det var faktiskt ganska skönt att slippa vänta i några timmar innan jag kunde gå och lägga mig... nu går färden vidare till Fårö för att tillbringa helgen på konventet där... dagens mål för mig är att fixa så att jag kan se Zlatan spela fotboll med vårt landslag ikväll då de möter Ryssland... däremellan så tänker jag hänga med mina vänner från när och fjärran... ja kort sagt... sämre kan man ha det... nu är det muck från kåken och ut i friheten som gäller.

.

... en dag i taget.

.

Det har gått några dagar nu... en dag i taget har blivit 6323 stycken... och när jag stannar upp och reflekterar så får jag nästan nypa mig i armen för att förstå att jag inte drömmer utan istället lever min dröm... för en sak ska ni veta... det blir bara bättre och bättre... att kliva av från drogerna innebär så himla mycket mer än att "bara" vara drogfri... nä... det innebär att jag hela tiden fortsätter att utvecklas och att allting blir så mycket enklare... det materiella är en lilla biten... visst är det skoj att kunna köra omkring i en ny bil kunna åka på semester och allt det där men det slår inte känslan inombords... att kunna känna att jag duger precis som den jag är och slippa utanförskapet är värt så mycket mer... idag så vet jag med säkerhet att allt... precis allt är möjligt... det får mig att känna att det är skoj och spännande att leva och fyller mig med stor tacksamhet över själva grundgrejen... att jag även idag kan leva en hel dag utan att peta i mig någon drog... och leva ett liv värt namnet.

.