Kontaktannonser...

... läser jag om i blaskan

Nu har jag läst om hur man gör för att tjäna massa pengar på ett mycket enkelt sätt... och det kan väl inte vara så svårt... jag behöver ju inte ens vara helt ärlig för att få vad jag vill ha... en lite lätt frisserad sanning är ju också en sanning... och jag tänkte mig någonting sånt här... att slösa pengar på två annonser ska väl inte vara nödvändigt... den kärlekskranke märker nog inte ens det... jag har ju själv varit förälskad... och jag kan väl säga så här utan att berätta för mycket... förälskelsen gjorde mig inte smartare...

... här har ni mitt förslag... skulle ni kunna låta bli att nappa på den?



Supersnygging söker män/kvinnor med stålar.

Jag har givetvis bara dig i mina tankar innan jag ens hunnit träffa dig och jag bara måste träffa dig omedelbums, kosta vad det vill.
Ett pyttelitet problem kan möjligtvis vara att jag bor jättelängst bort och inte har några pengar, men å andra sidan så vad spelar pengar för roll när man är kär?
Så skicka alla dina pengar till mig så ska du se att du kommer att bli världens lyckligaste man/kvinna.

Mina intressen är mysiga hemmakvällar, äta tackos och att gifta mig med dig.


Puss&Kram peter/petronella (stryk det som ej önskas)


... kommer jag att bli rik och lycklig nu?

Fotbollsfebern...

... har slagit till med full kraft.

Senast Blåvitt spelade mot Halmstad BK så satt jag och lyssnade på en radiosändning samtidigt som jag tittade på en animerad variant av matchen... tecknade prickar med nummer på... typ ett datafotbollsspel... ett väääääldigt gammalt dataspel... inte alls den grafik som dagens spel har... nä... men det var lite charmigt att lyssna på radio... typ 1950-tals stuk... Ingemar Johansson boxaren ni vet...

... men jag har fixat så att jag kan se matchen direkt på TV imorgon... det får vara hur charmigt som helst med en radioröst... men nä... här går gränsen... denna matchen vill jag se... och visst är det häftigt att minnet är kort... att jag bara vågar ladda upp för ännu en fotbollsmatch efter Danmarksmatchen... har ju knappt hunnit hämta mig efter den chocken än... hua hua... men va fan... nya tag... friska tag... vårat lag...


... heja heja heja... heja Blåvitt...

... fotboll är fotboll... ja jävlar... för den som inte är intresserad av detta fantastiska spel så måste det te sig helt vansinnigt att denna sport kan röra upp så mycket känslor... det finns länder har gått ut i krig efter en fotbollsmatch... ja herregud... eller att utgångspriset för en biljett till matchen imorgon (förvisso inklusive tågbiljett från Stockholm) var 5000kr... där börjar budgivningen... jag kan tänka mig att de svartabörshajar som vågade satsa på en direkt avgörande match gnuggar händerna nu... de kommer att göra sig en rejäl hacka...

... ja det finns mycket man kan tycka om fotboll både på ont och gott... att det handlar mycket om pengar beror ju på att det finns ett sådant gigantiskt intresse runt hela vår värld för denna globala sport... och det kan man ju också tycka en massa om... fotboll är stort... oerhört stort... men fotboll är också en sport som förenar människor från ALLA kulturer... ALLA länder... ALLA folkslag... ja jag kan idag känna gemenskapen med ALLA...

... utom AIK såklart...

"Han kom, han sågs...

... och han segrade!!!!!

Jag känner mig som en världsmästare... vilket jag ju faktiskt är... det finns INGEN i hela världen som sprungit min springrunda lika fort som jag... och idag så sprang jag fortare än någonsin...


... nytt världsrekord!!!!!... och nä, det är inte jag på bilden... jag har inga bröst.

Så här sitter jag och känner mig som en världsmästare... och det känns väl som... ja... ehhh... som vanligt kanske... ett världsrekord av denna digniteten sitter faktiskt inte i så länge... rent känslomässigt alltså... så jag funderar vidare... om nu inte ens ett världsrekord gör mig lycklig en längre tid... vad ska det då till för att jag ska gå omkring i ett ständigt lyckorus?

Fan... han har nog rätt igen min sponsor... shit... för han påstår att jag måste våga vara riktigt ledsen och tillåta mig själv att uppleva sorg för att få känna på äkta glädje... lycka på riktigt... och då kan jag inte låta bli att undra... vågar jag bli riktigt glad... på riktigt... för jag är oftast en positiv och glad kille... känner mig lycklig allt som oftast... och då har jag ändå inte vågat vara riktigt ledsen... eller vågat och vågat... jag är väl inte så bra på att vara ledsen... jag är bättre på att "lägga locket på" jobbiga prylar och skoja bort dem så de försvinner... eller åtminstonde flyttar bort från mitt huvud...

... visst jag har blivit betydligt bättre på att tillåta mig att vara ledsen... men jag har en bra bit kvar... och då kan jag inte låta bli att tänka på hur jag kommer att uppleva den känslan som det kan ge mig... ja missförstå mig rätt nu... jag bryr mig inte så mycket om hur det kommer att kännas att vara riktigt ledsen... lika lite som jag funderar över vad som händer när vi dör (en av de mest onödiga frågeställningar vi har enligt mig... det är ju bara att vänta så får vi ju reda på det... fattar inte varför vi ska gissa om den prylan... helt meningslöst ju)... nä jag är mest nyfiken på hur det kommer att kännas att vara...

... ännu lyckligare än vad jag redan är... kommer jag att spricka då?

Renoveringen...

... fortsätter.

Efter en kopp kaffe så är jag på väg ut i skogen... att renovera en så gammal kropp som min innebär vissa uppoffringar... som att röra på den... utsätta den för syre och frisk luft... det räcker inte med solarium och TV-soffa längre... förfallet är ständigt närvarande och det får jag leva med... vad jag kan göra är att bygga en broms... och jag inbillar mig att den finns utanför mitt varma hus... ja kanske t.o.m. i upplevelsen av skogen som jag befinner mig mitt i... och när jag tittar ut genom mitt köksfönster så ser jag att det är en...


... glimmrande frostig vacker dag som jag är på väg och springa rakt in i.

Jag bor verkligen vackert... visst det är inte så mycket fart och flärd här ute i brännebassalt... då hade jag nog inte hunnit med att utforska och djupdyka ner i dokusåpornas värld *L*... men det är ett lugn som tilltalar mig... kanske har jag trots allt blivit äldre... allting behöver inte gå i 110 km/tim längre... skönt...

... och att springa ut i skogen är en upplevelse av en helt annan natur (hehe nu fick jag visst till det igen *L*)... den lilla rundan får mig att "koppla upp" min kontakt med...


... GUD (som jag väljer att uppfatta honom)...

... på ett mycket enkelt sätt... för på min skogsrunda så använder jag alla mina sinnen... jag ser var jag befinner mig... lyssnar på skogens ljud... smakar på dofterna... och känner temperaturen mot mitt skinn... och när jag lyckas använda mig av alla dessa mina sinnen... då är jag i kontakt med min uppfattning av GUD... för det är då jag befinner mig i det enda tillfälle då jag kan få den kontakten... för GUD är ingen fantasi för mig... han/hon/det/ellervadninuväljerattkallagudförnågonting finns inte sen... inte heller då... för sen och då är ju "bara" fantasier mellan mina öron... ingenting som jag hittar på min skogsrunda...  nä... när jag öppnar mina sinnen så släpper jag in... här & nu... och vet ni vad...

... det är endast i nuet min GUD existerar... aldrig någon annanstans...

Visst är det väl konstigt...

... att det kändes lättare att skoja om "Supersnyggpeter" när jag var tandlös.

Nu när jag har tänder i munnen så händer det grejer vill jag lova... med min fåfänga... jag klär mig på ett annat sätt... jag är rökfri... jag springer i skogen... allt det är kanske rätt naturligt för någon som fixar nya tänder... men visst är det lite konstigt...


... att det kändes lättare att skoja om "Supersnyggpeter" när jag var tandlös.

Supersnyggpeter...

... är under konstruktion.

Fan... kom att tänka på en sak... om det nu är så att jag kanske kommer att trilla in i tvåsamhetsträsket inom en snar framtid (snar kan i detta specifika fall förvisso vara ett relativt begrepp) så gäller det ju att göra lite åt saken... bättra på mina odds för att träffa på "rätt" kvinna att dela mitt liv med... sälja mig själv helt enkelt med lite marknadsföring i rätt riktning... så varför inte skapa en ny människa... varför inte sikta på stjärnorna... varför inte skapa...


... supersnyggpeter...

... och eftersom jag nu bestämt mig för att gå hela vägen så är det väl lika bra att sätta ribban högt... och som ni säkert lägger märke till så har jag en förebild... helt enkelt... ingen mindre än...


... GUD (som jag nu har valt att uppfatta honom)...

... jag tänker också göra nogranna undersökningar för att kunna skapa den perfekta mannen... outfiten kanske jag ska lära mig i program som "mammas pojke"... där kan jag med all säkerhet även kunna lista ut vilken hårfön som är att föredra... och där finns säkert en hel del att hämta i andra samanhang också... som att kanske bygga en mer passande relation till min mamma... det är minsann inte många tjejer som passerar hennes granskande ögon utan anmärkningar... här finns kanske oanade resurser som en supersnyggpeter kan använda sig av...

... fler tänkbara läroskolor kan ju vara det lite mer praktiska "bonde söker fru"... för om inte jag minns fel så handlar väl mycket av det programmet att ett flertal tänkta kandidater till tvåsamheten tävlar mot varandra i att jobba (mocka svinfarmen, rensa betor och andra praktiska sysslor som hör lantlivet till) för att framstå i bra dager för bonden... bonden själv har väl fullt upp med att dejta och sånt som hör till... blåsa håret kanske?

Eller så kanske jag ska fråga er om hur man bär sig åt för att bli supersnyggpeter... när jag var aktiv narkoman och alkolist hade jag inga problem med den saken... det var vad vi aktiva missbrukare kallar för en "doseringsfråga"... och det funkar inte längre... nä det är fusk... och jag är faktiskt inte längre så säker på att det var så effektivt som jag trodde... för när jag kollar på bilder av den fulla supersnyggpeter från den tiden... så tvivlar jag...


... charmig kanske... men snygg... nja...

I natt så drömde jag...

... om kärleken.

Och jag blev förvånad... jag var inte beredd... först så ville jag bara vara kvar i drömmen... jag gillade känslan hur mycket som helst... och hela dagen så har jag haft den här drömmen med mig... inte för att jag kommer ihåg så mycket av den mer än själva känslan... och det var en känsla som jag kunde känna igen... ni vet den där känslan när det bara säger...


... klick... klockrent klick... man VET att det är kärlek (och att man är chanslös *L*)...

... och i drömmen handlade det inte om besatthet eller dysfunktionellt... nä tvärtom det var som att komma hem... direkt... fullständig trygghet och kontakt... och ni vet hur det är i drömmen... upplevelsen är minst sagt levande... så jag har svårt att släppa denna dröm... och det förvånar mig...

... jag trodde liksom att jag var klar med den biten... att jag fastnat i mitt väldigt trevliga och mysiga självboliv... jag trivs ju alldeles förträffligt med att leva ensam i mitt hus i skogen... det är sååååå himla skönt att få rå om mig själv och inte behöva fundera så mycket mer på det... inte ha någon klump i magen och en känsla av att någonting är fel... fy fan för den känslan... den är fruktansvärd och jag har lovat mig själv att aldrig... aldrig behöva uppleva den igen...

... eller att känna kraven på att svara "rätt" växa i mig när jag får frågor som...

"-Märker du något?"

"-Ehhhh... har du klippt dig?"...

... det brukar vara ungefär 50% chans att den går in... det finns liksom oftast bara två allternativa svar på den frågan... att hon har klippt sig eller satt upp nya gardiner... men det kan jag faktiskt leva med... *L*... men klumpen i magen vägrar jag att acceptera... inte en chans... här menar jag allvar... på riktigt...

... men inatt i min dröm så fanns det ingen klump... och jag vet att den drömmen kan vara sann... trodde bara att jag var klar med den biten i mitt liv... eller nä... nu ljög jag... jag trodde nog att det skulle dröja lite längre innan jag började drömma om kärleken i tvåsamheten... för jag vet att det var en dröm som kommer att gå i uppfyllelse... som drömmar gör i min drogfrihet... allt jag önskar ska jag få... det blir inte alltid som jag planerar... men det blir... och dra på trissor... jag börjar gilla min dröm... ja jävlar, det gör jag...


... och "denna gången ska det bli annorlunda" *L*... såklart... (kärlek på kinesiska kanske?)

Ett leende...

... kan betyda mycket.

Jag rullade ju bort till soc. med vår ansökan för föreningsbidraget 2010... nu har jag gjort min del och får lämna över resultatet till en kraft starkare än mig själv... och ni som följer min blogg vet ju vid detta laget hur jag väljer att beskriva den kraften...


... som vissa kallar för GUD...

... i vilket fall som helst så möttes jag av ett...

... -ligt stort leende av tjejen i receptionen på socialen... och jag blev smittad av detta leende... tog med mig det ut i verkligheten som jag nu uppfattade den i min lilla bubbla fylld av vackra toner på en Buddha Bar-skiva... och visst är det fantastiskt vad detta leende gjorde med mig... och hur det växte som ringar på vattnet när jag kunde ge bort det till de som korsade min väg...

... och att känna sig rik på riktigt är enkelt...

... gå ut i din verklighet och ge bort massa leende... då händer det grejer...


... på riktigt i verkligheten...

Ut i verkligheten...

... med rullor på fötterna.

Nu är jag på väg till soc. för att lämna in vår föreningsbidragsansökan... rakt ut i verkligheten... eller nja... lurar med musik i öronen... glidande på asfalten... kanske inte så mycket mer än... min glazziga...


... uppfattning av verkligheten... men va fan...

Dokusåpakungen...

... är mitt namn... nästan.

Jo det är väl inte med så himla massa stolthet i rösten jag lite motvilligt måste medge att jag sett en hel del dokusåpor... av skiftande kvallitet... och karaktär... minst sagt... och det är väl inte så konstigt att jag gillar att se på...


... inlåst... det är ju ett program om mig själv... det kunde varit jag som ung...

... jag har haft hur mycket tur som helst som inte suttit inlåst i en herrans massa år... tur och en del skicklighet faktiskt... och med skicklighet så menar jag den gången då jag insåg fullt ut hur mycket jag gillade att vara kriminell... spänningen och intensiteten var helt enkelt en ljuvlig känsla... jag fattade att jag var knas... att jag inte hade något val mer än att hålla mig i skinnet så gott jag kunde med den kriminella biten... det var för skoj att göra inbrott... jag var helt såld direkt... och att jag insåg det räddade mig från många år på kåken... klockrent... det och att jag var en riktig sopa på att sälja droger... och tack och lov hajade det också... jag försökte sälja brass men rökade givetvis upp allt själv... likadant med amfetaminet... jag var min egen bästa kund och det ger inte så mycket stålar... tvärtom så blev det skitdyrt...


... den enda drog jag lyckades sälja var sprit...

... enbart på grund av att jag brände mer än jag orkade dricka... så som kriminell var jag faktiskt inte så bra... och det var ju bra... nu ska det sägas att jag hade massor av tur på alla möjliga vis... jag flyttade t.ex. innan det spårade ut totalt vid ett flertal tillfälle... ren flax... och jag hade faktiskt långa perioder med jobb och familj också... hade jag åkt in på en lång volta så hade jag anpassat mig snabbt och växlat över till det kriminella livet utan några som helst problem... de flesta av mina polare var ju faktiskt kriminella narkomaner... ja "Inlåst" är en dokusåpa som berör mig på ett sätt som de andra serierna inte är i närheten av... jag tänker då på bondeprogrammet som visades igår... och mammas pojke som sändes innan Inlåst...

... en sak som också slår mig är att det bara finns ett program av de jag sett på nu som handlar om kärlek... och det är inte "Bonde söker fru"... och inte "Mammas pojke"... nä det enda programmet som handlar om kärlek är ju "Inlåst"... flippat...

... för visst är det meningen att "Mammas bönder" ska vara kärleksprogrammet... eller???

En sak som jag reagerade på innan när jag tittade på "Mammas pojke"... detta enligt mig helt sanslösa program... varför vill ett program på fullt allvar få mig att tro att alla brudar är helt hysterikt skrikande ytliga dumma bimbos... eller att vi killar har som största intresse att blåsa håret... se snygga ut och spegla oss... när vi inte gullar med våra mammor som verkar komma från en svunnen tid och tror att deras pojkar ska hitta någon att gifta sig med här... ja herregud... men en sak som jag reagerade på var att om jag tog på mig mina allra snällaste glasögon och letade efter någon enda tjej som hade någon form av positiv egenskap... ja då hittade jag dessa kvalliter i...


... tjejerna med silikontuttar som jobbade som strippor...

... det förvånade mig... eller så gjorde det inte det... egentligen... för de verkade vara de enda tjejerna om hade sett någon form av verklighet i sina liv... och var också de som visade sig ha en liten gnutta värdighet... i ett annars helt hysteriskt sorgligt program som jag helst inte erkänner att jag tittade på...


Tänd ett ljus...

... för narkotikans offer.

Även i Brännebassalt brinner det ett ljus nu när mörkret faller på... och jag stannar upp en liten sekund... tänker efter lite... minns några av alla de av mina vänner som dött i de här sjukdommen... och det är en del... alldeles för många... och jag skänker en tanke till alla de anhöriga som mist sina mammor, pappor, söner, döttrar, bröder, systrar, fruar, män, pojkvänner, flickvänner, släktingar, vänner... ja det tar aldrig slut... det är alltför många som blivit drabbade av narkotika på ett eller annat sätt...


... jag tänder mitt ljus och tänker på de jag saknar...

Vår hemsida...

... är borta... helt väck.

När jag ska gå in på sidan får jag ett felmeddelande... på engelska *suck*... bra träning eftersom jag snart... mycket snart ska läsa en bok skriven på engelska som ingår i min utbildning... det känns lite som om jag går en internationell utbildning *L*...

... till nu då... när jag ska läsa ett engelskt felmeddelande på datorn... då slår verkligheten till... engelska är inte längre mitt modersmål... detta är vad som möter mig när jag ska gå in på vår hemsida...

Forbidden

You don't have permission to access /vagava on this server.

Additionally, a 403 Forbidden error was encountered while trying to use an ErrorDocument to handle the request.

... jaha... forbidden hajar jag... error är heller inga problem... men sånt som... a 403... ja där tar det slut... jag fattar att jag inte har tillgång till min hemsida... vidare så förstår jag ungefär varför jag inte kommer in... men jag har fan ingen aning om hur jag ska fixa problemet... *suck*... inte en susning... så min lösning på detta problemet kommer att bli... en bön... då kanske datorproblemet löser sig av sig själv... sådana här problem brukar göra det... ibland... jag ska be om hjälp nu...


... av GUD (som jag nu valt att uppfatta honom)...

... under tiden kan jag ju alltid roa mig med...


... ett parti mulle...

Ledig...

... med tvång.

Jo så känns det... med tvång... för jag har fan fått tvinga mig själv att ta ledigt...


... från mitt springeri... högst motvilligt... tro det eller ej... jag är minst sagt förvånad...

... gillar ju inte fysisk ansträngning... och när jag känner tröttheten komma över mig när jag är ute på min runda så blir jag förbannad... får uppbringa all min viljestyrka för att inte bli hysteriskt arg... här pratar vi om mental träning på hög nivå... ja kort sagt... jag gillar inte fysisk ansträngning...

... och jag har svårt för att strunta i att springa ut på min morgonrunda i två dagar... är jag galen... eller bara väldigt anbivalent?

Kanske är jag rädd för att sumpa min rutin... för helt klart är att jag lyckats med mitt mål... jag har skapat mig en rutin... och jag gillar min rutin... inte att bli trött och det där... nä nä... jag gillar det som händer med mig när jag håller mig till min rutin... hur det skapar en känsla av tillit till mig själv... hur det... hör och häpna... känns som om jag fått... KONDIS... ja jag känner mig spänstig och fysiskt konstigt... pigg???

Men idag tog jag ledigt... och i morgon bitti ska jag inte heller springa... högst motvilligt låter jag bli att anstränga mig... herregud... vad är det som händer med mig???

Bonde söker fru...

... fortsätter att förundra mig.

Vad är det som gör mig intresserad av detta program?

Jovisst gillar jag själva kärleksmomentet... även om det kanske inte är så himla uppenbart och i första rummet... inte än iallafall... då är det lite mer intressant med konkurensen... tävlingen... och så blir jag fett kluven... har jag en hyena boende i mig?

För det handlar ju faktiskt inte så mycket om att det är någon som "vinner"... det handlar ju faktiskt väldigt mycket mer om att det finns ett helt gäng förlorare... idag så var det 6 stycken på varje bonde... och 4 bönder... det blir 6 gånger 4 = 24 människor... det betyder ju att minst... jag säger minst 20 av dem kommer att ratas... till dessa är bönderna tvingade att säga åt var och en att de inte räcker till...


... det uppdraget kan ju inte vara så skoj... eller?

Så varför fortsätter jag att titta... är det för att se att jag inte är ensam om att bli bortvald... att jag finner en tröst i att det är så många fler som förlorar än vinner... och då börjar jag ju att fundera... vad fan är det jag håller på med... egentligen?

Jag kanske på ett mycket omedvetet plan tänker att det kan vara att... lägga in en stöt på tjejerna som blir bortröstade... hemska tanke... och det kan jag väl inte vara ensam om... för vi som tittar på detta program och kanske drömmer om att träffa någon som vi kan falla pladask för... alla vi borde ju vara helt ointresserade av de som stannar kvar... och istället lägga vårt focus på de som åker ur... men det är ju klart... eftersom det här är en tävling så kanske vi hellre vill ha hon som kommer tvåa istället för de som åker ut redan... eller?

Ja jag undrar faktiskt vad mina egna motiv är för att fortsätta se på detta program... och om jag egentligen verkligen vill veta det?

Nära döden...

... tröttheten har slagit till med full kraft.

Jag sitter och nästan somnar i bilen på väg hem... sååååå jävla trött... och det är nog bara att konstatera... det är en nära dödentrötthet... på riktigt... någon annan förklaring finns inte... jag är så gammal... och även om jag hoppas på att jag har en bra bit kvar av mitt liv så närmar den sig...


... döden...

... jag kommer närmare och närmare döden för varje dag som går... och det är ju förvisso ett helt naturligt tillstånd som startade i samma stund som jag föddes... tillståndet kallas i folkmun för... livet...

... och är enligt mig väldigt ofta ett väldigt spännande äventyr... fyllt av möjligheter för den som så önskar... och visst kan jag vara väldigt tacksam för att jag kommer att dö... inte så att jag längtar... nä verkligen inte... men vetskapen om att jag ska dö gör mig medveten om att jag lever...

... nu ringde telefonen... det var leffe som inte tänkte låta mig skolka från kvällens NA-möte i Lidhult... det är väl ändå fan att jag har människor runt mig som bryr sig... som vill att jag till råga på allt ska ha en bra kvallitet på mitt liv också... inte bara leva... utan leva gott...

... jaja... okej då...

Föreningen...

... att kunna förena nytta med nöje.

Jag brukar säga att jag har världens bästa jobb... att det bara kan vara i det fantastiska landet Sverige som man kan jobba som en nykter narkoman... och få betalt för det... och inte nog med det... jag tycker faktiskt att jag är värd det också... att jag gör ett bra jobb som nykter narkoman...

... idag så hade vi besök... några tjejer från högskolan i Halmstad som vill hjälpa oss som en del i deras skolarbete... och vi kom överens om att vår hemsida behöver ses över... jag bara ler och tycker att livet är sagolikt flippat och ibland helt osannolikt... låt mig berätta... för två veckor sedan så satt jag och pratade med en myndighetsperson som tyckte att vi borde uppdatera vår hemsida... någonting som vi vetat om en längre tid men inte riktigt vetat hur vi skulle ta tag i... ja ni vet en sån där typisk... sen... ska bara... och imorgon grej.

Men...


... min Gud (som jag nu uppfattar honom)...

... hade en plan... igen *L*... han skickade ner dessa trevliga människor till oss för att fixa till det där med hemsidan... och jag fick så mycket energi av tjejerna från högskolan så jag av bara farten fick gjort klart vår...


... föreningsbidragsansökan också... detta trots att mulleleken låg där och kallade på mig...

... men i mitt arbete på VågaVa så finns det alltid en möjlighet att förena...


... nytta med nöje...

... för jag har ju som sagt... världens bästa jobb...

Glädje...

... kan vara...


... att IFK Göteborg spelar en avgörande guldfinal på söndag i allsvenskan... och jag kan bara föreställa mig den glädje jag skulle känna om...


... Tobias Hysen avgjorde den otroligt spännande upplösningen på årets allsvenska.

Men glädje kan ju vara sååååå mycket mer... ett Zlatanmål är ju inte heller att leka med... för att inte tala om...


... en blomma från en nöjd besökare på VågaVa...

... ja glädje kan vara mycket... ofta glömmer jag nog bort många av de saker som skänker mig stor glädje... kanske för att det finns så mycket som jag kan glädja mig åt om jag nu väljer att se livet från den ljusa sidan... för jag kunde ju lika gärna valt precis tvärtom... plockat fram offerkoftan ur garderoben och lidit mig genom dagarna... av alla möjliga anledningar... som att Sverige missade fotbolls-VM... eller att grannen inte räfsat upp sina löv i trädgården (tack och lov inget som jag kan störa mig på eftersom mina grannar bor för långt bort).

Glädje är ofta ett val för mig... precis som tacksamhet... och dessa två passar verkligen bra ihop... när jag tänker på allt jag har att vara tacksam för så kommer ju glädjen som ett brev på posten... så mitt lilla trix för att kunna välja glädje istället för den slitna offerkoftan (den använde jag ju flitigt när jag var aktiv narkoman) är att hitta min tacksamhet... och när jag nu skriver om det så kan jag ju påminna mig själv om allt det där som jag tar för givet många dagar...

... som att jag ju faktiskt är drogfri idag och inte har någon som helst lust att peta i mig droger... egentligen inget annat än ett gigantiskt mirakel om jag tänker efter... det är inte så himla många narkomaner som inte är drogsugna... men helt ärligt... det är många år sedan jag hade ett drogsug...

... eller att jag har ett hus att bo i... varmt, skönt och mat i kylskåpet.

Jag skulle kunna räkna upp massor av prylar här som ni säkert förstår... men just idag... så väljer jag... öhhhhh... fotbollen *L*... och... okej då... en sak till... en viktig... kärleken till...


... LIVET...

Phuuuuu...

... det var nära ögat.

Det hade inte varit skoj att komma till jobbet imorgon om Blåvitt hade förlorat mot Halmstad BK... för en sak som är säker när man som jag håller på ett "annat" lag än stadens så får man veta när mitt lag (IFK Göteborg) förlorat mot stadens stolthet (Halmstad BK i detta fallet)... min kollega på kommer ihåg ett sånt tillfälle då Halmstad vann med 6-0... men det säger väl mer om att han har blivit rätt gammal nu *L*... själv har jag absolut ingen minne av den händelsen...

... jaja... 2-2 slutade dagens match och det innebär att jag kan befinna mig i himlen med mina änglar några dagar till... och förhoppningsvis så kommer Blåvitt att piska AIK så det står härliga till... i en ren guldfinal...


... såklart att de goa gubbarna från Göteborg slår Stockholmarna... heja blåvitt!!!!!

2-2...

... kvitterat...


... TOBIAS HYYYYYYYSEN!!!!!!

Fotboll...

... är både himmel och helvete.

Just nu så är det helvete... helst för en snubbe som mig... jag bor i Halmstad och håller på BlåVitt (IFK Göteborg)... och idag så möts de... i nästa sista omgången av allsvenskan... vinner BlåVitt så spelar de en direkt avgörande guldfinal mot AIK på Ullevi... det scenariet är himmel... men...


... nu är det halvlek... och Halmstad leder med 2-0... det är åt helvete...

"-Min pappa har inga tänder"...

... sa min son till sin tjej.

"-Du ljuger", sa hon...

"-Nä, det är sant", sa min son...

Jag skrattade högt åt hans berättelse... den var faktiskt ganska rolig och min son är bra på att berätta historier på ett underhållande sätt... "-hahaha"... och så var vi framme... och efter att jag släppt av min son och hans polare så fortsatte jag att skratta... ett litet tag...

... sen blev jag lite ledsen... inte för min skull... nä nä... men för min son som hade fått förklara för sin tjej att hans pappa inte hade några tänder då de skulle hälsa på hos mig... på något sätt kändes det inte så schysst mot min son att han hade en tandlös pappa att presentera för sin tjej...


... lite sorgligt faktiskt...

Ren viljestyrka...

... kanske kan få iväg mig på ett yogapass.

Jag har typ ont i hela kroppen och det känna som om jag har blivit 600 år äldre sen igår... mitt springeri och tränande kanske håller på att bli lite väl överdrivet... eller nja... själva tränandet är kanske orsaken till att jag har ont överallt... och då beror det mest på att det är ganska långt mellan mina yogapass... ja jag får träningsvärk helt enkelt...

... springeriet är ju inte så himla mycket träning... men jag ska erkänna att det tog emot en smula i morse... och jag förstår att jag kanske skulle ta det lite lugnare och ta någon dags paus... låta min gamla kropp vila upp sig... under oktober har jag bara "vilat" mig i 3 dagar... alla andra dagar har jag sprungit min morgonrunda...

... allt eller inget... svart eller vitt... är jag en beroende eller är jag en beroende???

Jag vill definitivt inte gå och yoga mig nu... så det är precis vad jag ska göra...


... gå på ett yogapass... direkt utan att passera gå...

VågaVa på TV...

... leffe på smålandsnytt i fredags...


... ja jävlar... det funkar ju...

Zlatanist...


... javizzt.

Vi bad honom ödmjukt...

... att avlägsna våra brister.

Steg 7... i Anonyma Narkomaners program för tillfrisknande... och det är nästan så att jag får nypa mig i armen då jag nu börjar förstå att jag gjort ett steg 7... jag har ödmjukt bett om att bli befriad från mina defekter... en helt overklig tanke för inte allt för många år sedan... då jag skulle fixa allt själv... på den tiden då jag var min egen GUD... ni vet... "bra karl reder sig själv"... "ensam är stark"... ja herregud... vad hände???

Jag har idag tillgång till en tro som funkar för mig... ja helt enkelt en kontakt med en kraft starkare än mig själv...


... en GUD som jag uppfattar honom (jag bara älskar denna bilden *L*)...

... och jag är nog fan den som är mest förvånad över hur det här funkar... och att det funkar... för det gör det... jag kan be om att få mina brister avlägsnade... och jag kan be ödmjukt... ja inte bara det... jag har t.o.m. kläm på vad ödmjukt är för något... woow...

... det är en otrolig styrka i att kunna be om hjälp... och att kunna ta emot den hjälpen... att våga förändras är bland det modigaste jag gjort... och jag kan utan att blinka säga att mitt liv har blivit enklare... ta bara det här med mitt kontrollbehov... jag påstår inte att det helt har försvunnit... men jag kan lugnt säga att det inte på långa vägar styr mitt liv som förut... jag besitter en förmåga att jag på rätt många område i mitt liv vågar "släppa taget" och lämna över resultatet till... en kraft starkare än mig själv... ja jag kan faktiskt kalla den kraften för GUD (som jag nu uppfattar honom) utan att det stör mig längre...

... nu är det dax för mig att gå vidare... steg 8... "Vi gjorde en förteckning över alla personer vi hade skadat och blev villiga att gottgöra dem alla"... och det ser jag fram emot... för är det en sak som jag lärt mig i mitt stegarbete så är det att det funkar att jobba i stegen... att mitt liv blir enklare att leva... att jag växer och utvecklas som människa... och... inte minst... vetskapen om att jag har en kraft att tillgå...

... en kraft starkare än mig själv... det känns himla bra...

Zlatan är kung...

... på riktigt i Barcelona nu.

Det är en ren fröjd att få se honom spela nu... och det gjorde ju ingenting att han dundrade iväg en frispark i 100km/tim rakt in i mål heller...


... fotboll är fotboll... och ibland är fotboll fotboll också... och Zlatan ÄR fotboll... såklart...

Nikotinberoende...

... är tydligen värre än vad jag fattar.

För när jag hör vad de säger om nikotinberoendet på TV-programmet så fattar jag att jag inte fattat någonting... mitt sätt att att lägga ner nikotinet funkar inte... jag lär mig att jag ska må skitdåligt av att inte ge min hjärna nikotinet jag redan vid mycket ung ålder vant den vid... vi snackar dopaminkickar och avsaknaden av dessa...

... kort sagt... jag har haft fel... fel... fel... jag är utan att förstå det oerhört abstinent typ hela tiden... hela mitt väsen skriker efter nikotin...


... jag måste tydligen tända en cigg... jag kommer aldrig att bli fri...  

... men fan... jag väntar ett tag till... visst lärde jag mig idag att jag är hopplöst fast i mitt nikotinberoende... men jag är nog lite trög... och ibland är det skönt att inget förstå... iallafall när man som jag är en rökfri rökare... och inte ens fattar att jag inte klarar mig utan nikotin...

... ja jag är så jävla dum så jag inte ens är röksugen... ska jag skratta eller gråta?

Pussattacker...

... och spionskandaler.

Ja det händer grejer i konungariket Sverige... och efter att ha gjort lite efterforskningar så har jag nu uppdaterat mig på de stora händelserna i vårt land... och jag har fastnat för två... denna killen är tydligen ingen duvunge fick jag lära mig efter att ha sett på reprisen av... "bonde söker fru"... jag har ju inte sett så mycket av den serien men ändå lyckats med att bilda mig en helt felaktig uppfattning...


... av den här bonden...

... jag trodde att han var en ovanligt blyg bonde... men ack vad jag bedrog mig... här snackar vi om en ulv i fårkläder... ett nytt begrepp har fötts... han har genom att kasta sig över damerna myntat uttrycket... pussattacker... smaka på det ordet... mmmm... han är inte att leka med...

... sen har det visst också visat sig att vår kära spionromanförfattare och i mitt tycke en av de största besserwisserna i vårt land... också var spion... något som han givetvis har toppenbra förklaringar för... såklart...


... för vi pratar ju om Jan Guillou... machomännens machoman...

... han hade till skillnad från alla andra spioner givetvis lite bättre och ädlare syften med sina kontakter med KGB... att han fick betalt var ju bara för att lura de dumma ryssarna... något som han naturligtvis var rätt man för... är det bara jag som börjar tröttna på den snubben?

Nä hellre en rakryggad bonde som kör med pussattacker... än en tvivelaktig besserwisser som tror sig vara smartare än...


... GUD enligt min uppfattning...

Redovisning...

... för sponsorn.

Känns ungefär som att jag ska bli bedömd... och ändå vet jag att så inte är fallet... att det är bara min destruktiva sida som vill att jag ska känna så... för den sidan i mig vill ju skjuta upp detta på obestämd tid... och är inte den sidan som jag ska lyssna på... nä... men det är nu som jag verkligen kan känna av min MP (missbrukarpersonlighet)... för den sidan i mig vill inte att jag ska växa och utvecklas... och det kan jag ju förstå... för när mitt sanna JAG växer... då krymper min missbrukspersonlighet...

... bara att skriva om det här är en krigsförklaring mot min destruktiva sida som vill att jag ska stå still i min utveckling mot att bli en fri människa...


... och ett vinst för mitt sanna jag...

... så heja heja... 1-0 till mitt sanna jag mot MP... heja heja... nu växer jag...

Springeriet...

... fortsätter.

Nu har ju någon tänt lampan på morgnarna så att jag kan fortsätta med mitt springeri ett tag till... i fredags så var det nätt och jämt springbart... jag förvånades över hur snabbt det blir mörkare och mörkare i vårt land... och jag tänker göra mitt bästa för att fortsätta med mitt springeri iallafall så länge jag kan se var jag sätter fötterna på morgnarna... att springa på ett band eller en annan bana lockar mig inte alls... jag har min egen lilla runda och mitt springeri handlar om så mycket annat än träningen...

... det är en morgonritual för att få mig att få en bra start på dagen... det är fan skithäftigt att möta dagen ute i min skog... och eftersom jag springer samma runda hela tiden så kan jag också se årstiderna... eller när ett vildsvin bökat runt någonstans på min runda... eller ett nytt älgspår... ja det kan låta underligt men jag hinner se och känna massor på min lilla runda... dofter... synintryck... väder... temperatur... och jag förundras över vilken action de är här ute i lugnet...


... på de tre månader jag sprungit in i skogen har allt förändrats...

... och ändå ingenting... skogen är ju samma som för någon månad sedan... men ändå inte... det händer grejer hela tiden... årstider... väder... färger... lukter...

... för att inte tala om spänningen... den kunde jag verkligen känna när jag sprang in i det första dagsljuset i fredags... in i gryningen kändes närvaron av det vilda tydligare... spänningen som finns i skogen... inte bara den vardagliga spänningen att kunna springa på både älg och vildsvin... nä det är vid den tiden tankarna på björn och varg blir lite mer levande...

... nä nu är det dax för dagens runda...

Negerbollar...

... får man inte säga.

Ja man får väl överhuvudtaget inte använda ordet neger om man nu inte är färgad själv... för att skriva låtar och kalla sig själv för... nigger... måste du vara neger... "opps"... förlåt... jag menade färgad... jag kan absolut inte ens säga... neger... för då är jag en rasist.

Kommer ihåg en händelse för en massa år sedan... jag hade på mig min vanliga jeansjacka och min polare höll på att sätta i halsen när han upptäckte att jag hade sytt fast en...


... svensk flagga på den...

..."-Vad i helvete", vrålade han... "-har du gått och blivit en rasist?"

"-Nä", sa jag... "-jag har bara sytt på en svensk flagga på min jeansjacka... så att man kan se vilket land jag kommer ifrån... precis som mina andra polare gjort".

Och så var det... detta var på den tiden då jag höll på med att flyga hängflyg... och när jag befann mig ute i Europa någonstans så samlades vi som hade detta ganska smala intresse på lite olika flygställe... vi kom från alla möjliga länder... och de flesta hade faktiskt sitt lands flagga fastsytt någonstans... och det var inte för att de var rasister... nä verkligen inte... detta var en brokig samling människor... minst sagt mångkulturell... så de hade sytt fast flaggor för att visa var de kom ifrån... de som kom från Spanien hade en spansk flagga... Tyskarna en tysk flagga... Argentinarna hade en argentinsk flagga... ja ni hajar...

... och jag var kanske inte den skickligaste piloten... men jag var en i gänget... och jag gillade gemenskapen bland hängflygarna... ödmjukheten... ja det är ett härligt gäng... och jag ville ju vara som dem... detta var under tiden då jag fortfarande var aktiv i mitt missbruk så jag hade inte jobbat så mycket med mig själv... att jag alltid hade en känlsla av att vara annorlunda och inte passa in hörde till det normala för mig... så var det var jag än befann mig... även bland knarkarna och mina kompisar... det var mitt naturliga tillstånd...

... så jag gjorde som jag alltid gjort när jag ville passa in... jag härmade gruppen... och detta gäng hade sina länders flaggor fastsydda på sina jackor... så jag sydde naturligtvis fast den svenska flaggan på min jacka... jag är ju svensk...

... Å min polare trodde att jag blivit rasist... herregud.

Att jag kan kalla chokladbollar för negerbollar betyder inte att jag är rasist... nä det har inte ett skit med det att göra... att jag kallar negerbollar för negerbollar beror enbart på att de hette det tidigare... innan de döptes om till chockladbollar... och det är samma sak med neger... för när jag var ung så kallades de färgade för negrer... konstigare än så är de inte...

... Jag kan även ifrågasätta den muslimska tron... eller buddismen... eller kristendommen... det betyder heller ingen annat än att jag kan ifrågasätta olika livsåskådningar... varken mer eller mindre... jag är rädd för att jag snart inte får ifrågasätta koranen utan att bli kallad för rasist... att jag kan pissa på kristendommen utan att bli ifrågasatt beror ju endast på att jag är en blond och blåögd svenne... en muslimsk neger får ju inte göra samma sak...

... allt det här är för mig helt sinnessjukt... är det bara jag som reagerar på ordklyveriet och hur vi vill sätta ettiketter på folk och fä... eller är jag konstig när jag gillar mångfalden och det mångkulturella... för jag skiter fullständigt i om du är svart eller vit... blatte eller svenne... vad du tror eller inte tror på... jag är intresserad av människan bakom våra masker... och våra fördommar är jag nyfiken på... för jag tror inte att det skiljer så mycket på...


... en negerboll och en chokladboll...

Jag har kontakt...

... igen.

Det är väl ändå lite underligt att vissa saker har en tendens att trilla bort i mitt liv... att jag får jobba som en galning för att det inte ska hända... och att de sakerna ofta har en sak gemensamt... att de tillför mitt liv en extra kvallitet... ja att det är prylar som helt enkelt är skitbra för mitt mående... ja jag snackar om... en regelbunden kontakt med min sponsor... och jag pratar om stegarbete (för er som inte vet det så är stegarbete någonting vi som är med i NA använder oss av för att tillfriskna)... sponsor är också en NA-pryl och kan väl närmast översättas med... en slags mentor.

Det kan ju låta sinnessjukt att det kan vara svårt för mig att upprätthålla denna kontakt... det borde ju vara den enklaste sak i världen eftersom jag ju VET att jag kommer att gilla resultatet jag får av att... jobba i stegen... och använda min sponsor...

... men jag kan förstå varför jag beter mig som jag gör... för att tillfriskna är inte alltid en allt igenom angenäm resa... att tillsammans med min sponsor jobba i våra steg och se ärligt på röran jag ställt till i mitt liv... med vidöppna ögon... och att erkänna för mig själv vem jag blivit i mitt missbruk är inte så skoj... och även om jag nu VET att det inte finns några genvägar så är det just i stegarbetet och kontakten med min sponsor som mina "favoriter"... sen... ska bara... och imorgon mest gör sig påminda... konstigt...

... för när jag ser på vad som hänt sedan jag börjat jobba i stegen och använda min sponsor regelbundet... så är det ingen som helst tvekan... allt... precis ALLT har blivit bättre i mitt liv... NA:s program funkar på ALLA område i mitt liv... och ibland så visar det sig på ett väldigt tydligt sätt... som nu när jag har ringt det där samtalet till min sponsor... pratat om det jag inte vill prata om... böjt på nacken och gått emot min egenvilja... återtagit kontakten med tillfrisknandet... fått klumpen i magen att försvinna...


... och jag känner mig... fri... på riktigt... fri...

Jag gjorde det...

... jag ringde det där samtalet.

Och det är ju inte riktigt klokt att jag kan göra något så enkelt så svårt... jag får vara lite mer försiktigt med vad jag ger för budskap till...


... min medhjälpare... hjärnan.

Han gör ju bara sitt jobb... d.v.s. lyder mina order... och vill jag göra något enkelt svårt... ja då blir det så... min hjärna protesterar aldrig... ifrågasätter ingenting... nä den lyder alla mina order... säger jag åt den att jag är en värdelös slarver så fixar den det på nolltid...

... jag kan nämligen programera min hjärna... på alla tänkbara sätt... hur i helvete skulle jag annars kunna göra något så enkelt som att ringa ett telefonsamtal till ett skitsvårt uppdrag... det kan ju bara vara min egen hjärna som går på det... för inte fan skulle jag väl kunna lura någon annan än mig själv att strunta i att ringa det där samtalet?

Föresten så sa jag åt min hjärna att det känns skitbra att ha ringt det där samtalet... och naturligtvis ifrågasatte den inte den kontraordern heller... min hjärna bara accepterade utan att fundera mer på det... för min hjärna krånglar inte till det i onödan... den låter mig bestämma och lyder mig blint... vad jag än säger... kan ni tänka er... vad jag än säger... woow... vilket tillit min hjärna har till mig...

... undrar hur det skulle vara för mig att ha en sådan tillit till...


... en kraft starkare än mig själv...

Bekväma biverkningar...

... är inte alltid av godo.

För nu när jag har vaccinerat mig så kan jag ju skylla ALLT på biverkningarna... som att jag fortfarande inte ringt det där samtalet till min sponsor som jag skulle ringt för en vecka sedan... eller att jag får vara extra mycket lat nu... eller att det är biverkningarnas fel att jag känner mig lite slö slapp och likgiltig... ja jag kan ju luta mig tillbaka med förklaringen...


... jag har tagit ansvar och vaccinerat mig mot svininfluensan... så låt mig vara ifred...
 
... visserligen kan jag tycka att det är lite konstigt att de flesta av mina biverkningar började verka redan innan jag vaccinerat mig... och att de flesta av dem också kan stavas... bekväm... rent ut sagt lat... eller varför inte dra på med det tunga ordet... lättja... och jag orkar knappt skriva det... för det är sant... jag har haft en längre period där jag kännt mig lite hängig... men om jag ska vara ärlig så är nog fan det mesta av den känslan självförvållad... shit... det känns inte så skoj att behöva erkänna detta...

... och nu börjar det bli lite jobbigt... för när jag använder mig av mina favoriter... sen... ska bara... och imorgon... så dröjer det inte så länge innan nästa känsla är ett faktum... och den känslan är stress... för nästan all stress jag känner beror på saker som jag inte gjort... ni vet... ringt det där samtalet... dammsugit... ja det finns massor av exempel... och jag behöver verkligen ta tag i vissa prylar nu... direkt... helst igår...

... för jag har fan inga biverkningar...

Biverkningar...

... snackas det om.

Läste i blaskan igår om att människor hade dött nu när de vaccinerat sig... och det är ju inte utan att jag höjer lite på ögonbrynen... det är med de FETA STORA KRIGSRUBRIKS BOKSTÄVERNA som "nyheten" om att det är livsfarligt att vaccinera sig basuneras ut...


... och det är en timme efter att jag har vaccinerat mig... ska jag dö nu?

Efter att mot alla odds ha överlevt natten så tänker jag nu berätta för er om vilka biverkningar jag känner av... skulle jag dö så skriver jag ingenting... bara så ni vet... men det är sluga och listiga biverkningar... smygande och luriga... än så länge känner jag nämligen... ingenting... nada... zero... men jag tänker inte låta mig luras... jag har ju läst i blaskan att jag leker med döden nu... för inte fan ljuger väl tidningarna?

Men fan... jag känner fortfarande ingenting och ni ska veta att jag känner efter allt vad jag orkar... möjligtvis om jag trycker ganska hårt på min arm så kan jag känna en liten... liten... ehhh... ömhet???

Inlåst...

... får mig att inse hur lyckligt lottad jag är.

Och då menar inte jag att slippa sitta i fängelse eller något sådant... nä... jag är sååååå himla tacksam för att jag fattar vad de håller på med... att jag förstår när det pratas om känslor... att jag kan känna med killarna...


... i TV-programmet inlåst som går på 4-an på torsdagar.

Jag känner igen mig i deltagarna... de pratar mitt språk... och med mitt språk så menar jag sånt som jag en gång i tiden tyckte var nördigt och lite fjolligt... ja ni vet... tacksamhet... kärlek... skam... rädd... allt det där som jag idag vet är mänskligt... men som jag för en massa år sedan gjorde allt för att dölja... för det var inte så tufft att vara tacksam... helt omöjligt att visa rädsla... och otänkbart att erkänna min skam...

... för jag ville ju vara en tuff kille... en fräck snubbe... och det jobbigaste med den tiden var att inte visa alla andra hur jag egentligen mådde... hur rädd jag var... och hur värdelös jag kände mig...

... idag så pratar jag samma språk som killarna i TV-serien... och känner mig inte längre konstig och värdelös... nä idag vågar jag känna mig BÅDE... rädd och värdefull... samtidigt... fan vad häftigt... och så himla massa bra det känns att bli rörd av killarna på TV:n... att kunna känna med dem...

... och veta att det finns hopp...

Meditation...

... enligt OSHO.

Vaccinerad...

... mot svininflunsan.

Jaha... så vad det gjort då... jag hade ju sedan länge bestämt mig för att vaccinera mig mot svininfluensan om jag fick chansen... ja jag var faktiskt på gång redan i augusti när vi skulle åka till Barcelona, men då fanns det ju inget...


... vaccin.

Men jag hade iallafall bestämt mig för att vaccinera mig på ett tidigt stadium... jag har inte haft en tanke på att låta bli... trots alla argument som jag lyssnat till... vissa är väldigt bra och förnuftiga... att vaccinet inte är tillräckligt provat och att man inte riktigt vet vilka biverkningarna skulle kunna bli... eller som att det kan finnas en fara i att inte låta min egen kropp bygga sitt eget försvar på det gamla vanliga sättet... d.v.s. bli sjuk och bygga antikroppar på det viset... det är ju faktiskt en klassiker... men sen har jag också hört lite mer fantasifulla anledningar till att jag inte ska...


... stoppa en spruta i armen och vaccinera mig...

... en av dessa... var att "myndigheterna" skulle passa på att spruta in ett datachip i mig (en helt underbar konsperationsteori om ni frågar mig *L*)... och andra mer eller mindre vansinniga teorier om faran med vaccinet... de flesta med samma tema... någon form av hemlig myndighetsutövning... att samhället vi lever i egentligen är styrt av onda starka hemliga krafter...

... men det tror inte jag...

... med det säger jag inte att jag köper allt som myndigheterna påstår... men det är stor skillnad på att vara sunt skeptisk och paranoid... och jag kanske har fel... men jag vet inte ens om jag vill misstänka möjligheten att myndigheterna skulle spruta in ett datachips i min kropp...

... ja skulle det vara på det viset så vill jag nog inte veta om det ändå... jag vill hellre tro att människan i grunden är god och att det är mer förnuftiga saker som bestämmer varför jag vaccinerat mig idag... typ att jag ska slippa få svininfluensa... om sen anledningen till att vi vaccineras är att samhället skulle få svårt att fungera på ett  tillfredställande sätt om för många blev sjuka samtidigt... eller om det är för att jag som individ ska få vara frisk spelar ingen större roll... 

... för jag är ju en liten del av någonting betydligt större... ja kanske t.o.m. större än hela samhället... *L*... jag får nog fan fråga...


... GUD, som jag uppfattar honom...

Banken del 2...

... var det idag.

Jag var ju på banken i förra veckan... och jag tycker faktiskt att deras intresse för att kunna hjälpa mig hade ökat... markant... från iskallt till svalt... och det känns... skitbra *L*.

Jag förstår mer än väl att banken kan tänka sig bättre kunder än mig... men jag blir samtidigt uppriktigt glad över det mycket trevliga och respektfyllda motagande jag fick idag... killen jag snackade med vet vem jag är och vad jag sysslar med... och jag ska ju ärligt säga att skulle jag mot all förmodan få låna pengar av banken så beror det inte bara på att jag har...


... mitt hus som säkerhet...

... nä det räcker inte för mig... jag har för mycket betalningsanmärkningar på mig... man lånar inte ut stålar till människor som har kronofogden efter sig... det spelar ingen roll att jag skött min banklån i alla dessa år... för mina betalningsanmärkningar visar att jag är en snubbe som inte är att lita på... rent krasst ekonomiskt... och visst... jag kan bara hålla med... jag är inte den killen som en bank ska låna ut pengar till... punkt slut.

Men jag håller ändå tummarna för att de ska fatta ett oväntat positivt beslut... att killen på banken ska kunna förmedla att banken kan lita på mig... att jag är en kund som idag tar ansvar och betalar mitt lån... och att jag därmed är en inkomst för banken i många år till... en säker investering helt enkelt... för det är ju vad det handlar om... en bank är ingen social inrättning som hjälper människor som mig... en bank är en affärsidé som vill tjäna stålar... och mitt uppdrag idag var att förmedla till dem att jag är den investeringen... och att mitt hus är en säkerhet som täcker deras risktagande... och att de vågar ta chansen att tro på mig...  

... och det känns fan bra att jag gjort mitt bästa... mer kan jag inte göra... jag har tagit mitt ansvar och gjort vad jag kan göra... nu får jag släppa taget... 


... och lita på en kraft starkare än mig själv... Gud som jag väljer att uppfatta honom...

TV-stjärnor...

... ska vi vara idag... om en halvtimme.

Jag tränar på häftiga poser som kommer att göra mig rättvisa i TV-rutan... och har väl inte riktigt bestämt mig för om jag ska visa upp den...


... seriösa...

...eller lite mer humoristiska...


... vinnarstilen?

Men om jag ska vara riktigt ärlig så är mitt största problem en STOR FINNE på kinden... naturligtvis någonting som bara jag lägger märke till men det spelar liksom ingen roll... fåfängan visar musklerna för mig... brottar ner mig i brygga... och vill ta över mitt liv... ja herregud...

... man kan verkligen snacka om att jag har lite lyxproblem...

... och det är kanske det som vi ska göra vårt bästa med att förmedla nu när TV kommer för att filma ett inslag med anledning av att VågaVa firat sitt 10-års jubileum... hur våra problem har förändrats på dessa 10 år... det är en stor skillnad... och går jag ytterliggare två år tillbaka så är det som natt och dag... då var mina problem möjligtvis begränsade... men de tog upp precis all plats i mitt liv... jag hade ingen tid över för någonting annat än...

...fixa stålar till droger... fixa droger... och använda droger...

... fy fan vilket fattigt liv... när jag tänker efter så är jag glad och tacksam över en finne på kinden idag *L*... jag fick fan ont i magen av bara tanken på mitt tidigare liv... och är det någonting vi ska förmedla på VågaVa så är det att det vem som helst... precis vem som helst... kan välja bort ett liv i missbruk... det finns inga hopplösa fall...

... sen kan jag skratta lite åt de "problem" som jag och leffe brottades med när vi startade VågaVa... hehe... det har hänt grejer under årens lopp... när vi startade VågaVa så var ett av våra största "problem" att vi trodde att vår telefon var avlyssnad... *L*... det var faktiskt skönt när vi efter några veckor kom på att det gjorde faktiskt inget... vi hade ju inget att dölja längre...

... de nojorna har försvunnit nu...

... det har inte min finne... men å andra sidan så finns det värre finnar... jag skulle inte vilja byta bort min finne mot denna... finne eller finne... vissa klämmer man medans vissa klämmer i sig en koskenkorva i ett rasande tempo... finnen på min kind kan jag inte göra så mycket åt... men finnen i filmen här kan få hjälp av oss här på VågaVa...


... eller det kanske han inte vill...

... än...

Helt overkligt...

... ljuvligt verkligt.

När mörkret faller dessa klara höstnätter så är det nästan att jag får nypa mig i armen... jag tittar upp i den svarta natten här ute i skogen... himlen öppnar sig i all sin prakt...


... och miljoner stjärnor strålar från den klara himlen i brännebassalt...

... det är så vackert... sååååå vackert... ibland är verkligheten nästan overklig,,,

Lyckligt lottad...

... vet jag att jag är... väääääldigt lyckligt lottad t.o.m.

Ännu en morgon så vaknade jag och kände jag mig lite... "off"... och ännu en morgon så var jag på väg till en föreläsning med denna känslan... jag har inte varit så himla mycket på G den senaste tiden... inte haft någon större lust att träffa människor överhuvudtaget... och då är det verkligen tur att jag har det jobbet som jag har på VågaVa... för här har jag inte en chans att komma undan...

... det är liksom lite svårt att föreläsa utan att gå emot min känsla som säger att jag ska isolera mig... inte bara svårt... utan helt omöjligt... och det är sååååå himla häftigt att känna hur jag växer varje gång jag går emot min känsla som säger att jag ska stanna hemma och dra täcket över huvudet... så tack till er som lyssnade på mig idag... så att jag slapp isolera mig med mina egna tankar... det är guld för mig att ha denna möjlighet... att få stanna upp och verkligen förstå att det "bara" är en känsla... och att jag inte behöver styras av den... fan vad jag är rik och lyckligt lottad... det är en verklig gåva att slippa vara någon annan än mig själv... att slippa göra mig till utan bara kunna slappna av och ta del av värmen och kärleken som möter mig... varje gång jag föreläser... helt fantastiskt... varken mer eller mindre... bara... helt fantastiskt.

Och inte blev det väl sämre av att jag fick bekräftelse... inte bara genom alla vackra och värdefulla människor som lyssnar på mig och låter mig... bara vara mig... nä idag så begåvades jag även av en present...


... i form av en smaskig chokladpresent... ja jag är verkligen en lyckligt lottad kille...

... och rik på riktigt.

"Det första...

... som måste till är skratt...


... för det bestämmer inriktningen för resten av dagen."

                                                                                                                                           "OSHO"

Zlatandax...

... igen.

Jag får ta nya tag när det gäller fotbollen... har faktiskt fortfarande sår i själen efter Danmarks-matchen... och lite av luften gick ur mig där... men fan... idag så är det Champions League igen... och jag håller tummarna för att få se...


... Zlatan på plan... han har ju lite skadeproblem...

... jaja jag laddar med glass och fruktsallad... håller tummarna för att han kan spela idag... å få göra mååååål såklart...

... hejaheja... ZLAAAAATAN!!!!!

Att få föreläsa...

... är en gåva.

Idag så kände jag mig rädd och blyg innan föreläsningen... ja jag var fan så rädd att jag inte pallade att vänta en halvtimme på skolan där jag skulle föreläsa... utan drog iväg och käkade en sen frukost på ett fik i närheten... vilket väl i.o.f.s. var ett mycket bra beslut eftersom jag inte hade ätit något innan... men det var himla jobbigt att gå och bära på den känslan jag hade... och jag är tacksam över att jag inte är så rädd för mina känslor... att de inte styr mitt liv...

... nä det var ju inte värre än att jag fick använda min publik som mina terapefter... d.v.s. berätta för dem hur jag kände mig...


... jag har ju den helt otroliga möjligheten när jag föreläser...

... och slipper ta på mig en massa masker utan kan vara mig själv... fullt ut... och det är helt fantatiskt... sannerligen en gåva av rang... så tack till er som lyssnade på mig... ni är helt fantastiska vackra och värdefulla människor som har räddat min dag.





"Du log...

... och talade till mig om ingenting, 
detta hade jag väntat på länge"...

Hotet...

... mot springeriet heter... mörker.

Det är mörkt ute när jag stiger upp... inte kolsvart eftersom jag inte går upp så tidigt (min klocka ringer kl.07.25 varje morgon)... men jag kan märka skillnaden från dag till dag... det är fortfarande tillräckligt ljust kl.07.35 när jag springer ut genom min dörr... men det är nära nu... mörkret...

... jag hoppas att det är till helgen som klockan ska ställas om... annars så är det snart kört för mitt springeri... för om en vecka så är det nog för mörkt för mig att springa in i skogen... och jag vill fortsätta med mitt springeri... ja ta mig fan... det vill jag... vem kunde tro det... men det är ett spännande äventyr på många sätt... inte bara med alla dessa vilda djur som stryker omkring bland träden... nä... springeriet är mycket mer... 

... som idag då det hände något konstigt... tror att det var någon form av endorfiner som sprattlade loss i huvet på mig... för jag kunde känna hur det kittlade till i huvudet... troligtvis för att jag sprang i ett lagom tempo och min kropps belöningsysystem svarade med att frigöra endorfiner... jag har hört talas om att det kan hända när man springer... så förhoppningsvis beror det på min träning...


... att mina endorfiner äntligen ger mig ett flummigt lyckorus...  

... men det kan också vara ett resultat att jag var kissnödig när jag sprang idag...

Sverigedemokraterna...

... heter ett politiskt parti.

Och de hade visst haft någon form av samling där de debatterade och sånt som nu Sverigedemokrater gör... jag vet faktiskt inte så noga vad de sysslar med... mer än att de tydligen gör en klassiker... nämligen hittar syndabockar så att vi får någon att skylla på... och det kommer säkert att funka... jorden är ju fortfarande rund och egentligen så har det väl inte hänt så mycket sen det senaste världskriget... då var det ju också "inne" med syndabockar...

... denna gången är det visst muslimernas fel att jag inte fick tummarna ur och pallrade mig iväg till yogan idag... eller att jag hade lite ont i munnen... men det kan också vara att det har daltats lite för mycket med mig för några år sedan... jag har ju också suttit i fängelse... och jag vet inte riktigt vad Sverigedemokraterna har för syn på narkomaner men jag har mina aningar.

Jag för min personliga del skiter fullständigt i Sverigedemokraterna... för jag har inget behov av att hitta syndabockar i mitt liv... tvärtom så tycker jag att det kanske ligger hos mig själv om det dyker upp lite väl många idioter i mitt liv... och det känns bra... jävligt bra faktiskt... för jag har ingen lust att vara ett offer längre... jag vill hellre se vad jag kan göra istället för att leta syndabockar...


... kanske kan man bränna ner fördommarna som omväxling för en gångs skull?

Helt ärligt... jag är lite skeptisk till människor som snackar för mycket skit om andra människor... de brukar inte ha rent mjöl i påsen... och en hel del lik i garderoben... Sverigedemokrater... för fan... kan ingen komma med något nytt istället... detta är ju bara en dålig repris...

... jag blir faktiskt förvånad över att det finns folk som går på det... är de kanske mutade?

Jag skolkar...

... idag.

Och det vill jag ju naturligtvis inte skriva här... nä... det vill jag hålla hemligt... så då är det väl tur att jag lärt mig göra tvärtom... det förstår jag... jag fattar också att jag har mängder av förklaringar till att jag skolkar... vissa bättre och några sämre... ja de riktigt dåliga bortförklaringarna är verkligen riktigt dåliga och försvinner bara jag tänker tanken på att skriva om dem...

... jag har ju inte glömt mina yogakläder hemma... nä de ligger i bilen.

Jag orkade bara inte gå dit... jag hade ingen lust... så jag åkte hem istället... och struntade i vad jag bestämt mig för att göra ikväll... min måndagsrutin...


... ett yoga-pass...

... och att jag skulle dra direkt till ett NA-möte efter passet... min måndagsritual helt enkelt... men idag så valde jag då att skolka från den ritualen... fast jag vet att det inte är bra för mig... jag ska berätta hur det ligger till för er... och varför jag inte vill göra det som är bra för mig...

... det är för att jag vill ta livet av mig... ja dö helt enkelt.

Ja nu är det ju inte som så att jag går omkring och är trött på livet... nä men jag har en sida i mig (min missbrukspersonlighet) som vill att jag ska dö... och det får jag aldrig glömma... för den dagen då jag glömmer bort det... ja då ligger jag risigt till... och innan jag vet ordet av så är jag både full och påtänd... och med all säkerhet hur förvånad som helst... för jag har sett hur fort det går... tack och lov så har jag än så länge sluppit att göra denna erfarenhet själv... peppar peppar...

... och eftersom missbrukaren i mig för tillfället gett upp möjligheten att lura i mig sprit eller knark så söker den nya vägar... som att skolka... att få mig att välja åka hem istället för att gå på möte... min sjukdom är listig... stark och falsk... den vill separera mig från mina vänner... få mig att känna mig obekväm tillsammans med andra människor...

... och jag måste tyvärr erkänna att den senaste tiden så har min lust att vara ensam hemma accelererat... jag trivs ypperligt i mitt eget sällskap... och det är ju på både gott och ont... visst är det skönt att kunna vara ensam och trivas med det... men när det börjar bli jobbigt att träffa andra människor... ja då börjar det bli farligt... och jag är på väg ditåt... med raketfart... men jag är inte längre maktlös... jag har verktyg som kan hjälpa mig att bryta min isolering... som att vara ärlig... skriva om det här... och acceptera hur det ligger till...

... visst... det är väl inte hela världen att missa ett yogapass och ett möte... en gång... det är när det blir min rutin som jag ligger riktigt risigt till... för då har jag ju glömt bort vad som är viktigt för mig... vilket ibland kan det vara att göra det jag inte vill göra...

Vargen...

... har siktats i mina hemtrakter.

Nu är det lite som att åka till djurparken när jag ger mig iväg och springer på morgonen... visserligen så hann jag inte iväg på min dagliga morgonrunda eftersom jag skulle till tand-doktorn idag... så jag satt kvar vid köksbordet och drack mitt morgonkaffe samtidigt som jag slänge ett öga på TV:n... lokalnyheterna... och det rappoterades om att vargen hade varit och ätit upp något någonstans i min närhet... och jag blev intresserad...


... en varg är ju alltid en varg...

... och det börjar minsann bli riktigt spännande att springa nu... bland alla dessa vilda djur... vildsvin... lodjur... björn... varg... älg... rådjur... orrar... fästingar... och ekorrar... ja det är ju som att åka till ett mindre ZOO att ge sig ut i skogen här hemma nuförtiden... det är kanske tur att jag är sååååå himla upptagen med mitt springeri... det blir ju lite av att inte se skogen för alla träd om ni förstår mig... tur att TV rappoterar om vad som händer runt omkring mig...

... för visst är det häftigt att vildmarken är... vild...

Aj...

... det gör ju fan ont.

Det var skitlänge sedan jag hade ont i tänderna... men nu när min bedövning släpper så känner jag... smärta... fan... det var jag inte beredd på...


... när jag lät min tand-doktor rota runt i munnen på mig...

... det slipades och fixades i min underkäke... och jag kände ingenting när jag var där... mer än att jag inte kände någonting... alls... mer än att jag var bedövad... och inte kunde skölja utan att dregla... eller prata utan att sluddra... vilket var lite jobbigt när jag var hos tandteknikern som ska tillverka mina tänder... för att kolla vilken färg jag skulle ha på gaddarna...

... tänk er själva... om ni skulle få välja fritt vilken färg ni ville ha på era tänder... en sida i mig ville ha kritvita hollywood-bissingar... men mitt förstånd sa åt mig att det nog fan ar listigare att fråga expertisen... d.v.s. hon som ska tillverka tänderna... så med hennes hjälp så har jag nu valt lite lagom frächa gaddar... och hon sa att hon skulle göra dem i lite olika färger... och jag valde tillit... att hon vet vad det är som funkar...

... för att jag ska bli snyggpeter... på riktigt *L*...

... men just nu så upplever jag sanningen i ett påstående... "vill man vara fin får man lida pin"... och det är väl inte hela världen... ont i tänderna har jag ju haft förut... men det hade jag visst glömt... minnet är väääääldigt kort när det gäller jobbiga grejer... för mig iallafall... för jag säger som den gamle ryske författaren... "varför gå i lera och sörja när man kan gå på hal is och ha det glatt"...

Lite rädd...

... är jag allt inför mitt möte med tandfen.

För jag fattar ju att det är ett rätt viktigt beslut jag ska ta ... eller viktigt och viktigt... det handlar ju inte direkt om liv och död... och är i ärlighetens namn ett av de ytligaste beslut jag fattat... fast ändå inte... det är fan flippat det här med mina tänder...

... fatta att det är jobbigare att prata om dem nu när jag inte är tandlös längre... borde det inte vara tvärtom?

Och imorgon så ska jag bland annat få bestämma hur vita jag vill att de ska vara... och hur det beslutet styra av att det inte ska synas att jag har lagat mina tänder... för snygga ser skumt ut *L*... haja, vi snackar verkligen lyxproblem här... men visst är det lite konstigt att jag eftersträvar ett resultat där det inte syns att jag fixat tänderna... de ska passa och se naturliga ut på en 51-årig nykter narkoman...

... blir detta bra?

Tandfen...

... kommer inte till mig längre.

Nä imorgon så ska jag istället hälsa på hos henne... för nu börjar sista etappen på min resa till att få mina nya tänder på plats i min mun... det ska bli skitspännande att äntligen få träffa tandfen... tänk så länge jag väntat... och hur lyckligt lottad jag är som faktiskt får träffa henne på riktigt... att hon är snäll vet jag ju... tandfen har ju gett mig massor av pengar i min barndom... denna gången är det ju lite tvärtom...


... jag ger henne stålarna och hon ger mig nya gaddar... det är bara att välja...




Björnbajs...

... från brännebassaltsbjörnen?

Namnet har jag hittat på... Brännebassaltsbjörnen låter tufft *L*... visserligen så var det visst någonstans i närheten av Simlångsdalen som spekulationerna om björnen tagit fart... och jag undrar lite var björnen befinner sig just nu... frågan är befogad eftersom det ju nästan är här hemma som det siktats en björn... eller... det var väl ingen som sett den... ett får hade blivit rivet och så hade man hittat... bajs...


... björnbajs...

... men fan... det är ju ungefär samma sak som att ha björnen boende i min vedbod... känslan är snarlik... och jag känner närheten till det vilda livet när jag springer... idag så höll jag på att få hjärtstillestånd när en duva flög upp alldeles intill mig...


... jag trodde att det var björnen som ville kela lite med mig.

För något år sedan så var det vargen som strök omkring här i närheten... inte heller här fick jag ta del av något ögonvittne... det handlade väl mest om rivna får och sånt då med... men va fan... det är spännande med björnbajs... bara tanken på att kunna stöta ihop med en björn är kittlande... eller varg... men ska jag vara riktigt ärlig så är det närmsta jag kommit dessa djur än så länge...


... deras mat... d.v.s. fåren... här en bild som påminner om en gammal får-ovän...

... och då tänker jag mest på den otroligt ilskna baggen som bodde i hagen sidan om mitt hus för några år sedan... ja herregud... den var inte att leka med... jag hade en vän på besök som inte trodde att ett... som han sa... "löjligt litet får" skulle kunna skrämma honom... hehe... jag ler gott åt bilden som dyker upp mellan mina öron nu... hur han jagades genom hela hagen av den folkilskna baggen... och respekten han fick för det "löjliga lilla fåret"... hehe... han är säkert fortfarande rädd för får... Kurt Olsson snackade ju om Ko-skräck... min polare vet vad Får-skräck innebär...

... och då pratar vi ändå bara om björnens mat...

Kraftwerk...

... sitter jag och lyssnar på i mina hörlurar.

Jag har väl aldrig varit en stor fan av Kraftwerk... men det är flippat att ha dem i lurarna när jag skriver... ja riktigt flippat faktiskt... jag brukar inte lyssna på musik överhuvudtaget när jag skriver... men just nu så slår jag på tangenterna i takt med musiken... woow...

... jag kunde ju inte låta bli att söka på Kraftwerk... och vad hittade jag då... om inte en väääääldigt flippad hemsida... jag rekomenderar ett besök på...


... http://www.kraftwerk.de/ ... helt utflippad... jag gillar *L*...

... Spotify öppnar nya världar för mig... Kraftwerk är ett resultat av Spotify för mig... för jag vet fan inte vad jag ska börja söka på när jag letar musik... det blir liksom för mycket för mig... jag pallar ofta inte mer än lite i taget eftersom det finns ett sådant gigantiskt utbud... hur ska jag kunna välja?

Okej jag har ju alltid mina Buddha Bar sökningar... det var inte så mycket Buddha Bar på Spotify... men det gör ju inget jag har nog fan har det mesta på min dator redan... eftersom jag har fastnat på just den musiken i några år...

... det var likadant med mitt läsande för ett gäng år sedan... jag fick en bok av min pappa i julklapp...


... av Fjodor Dostojevski... 

... och då var det kört... i över 10 år läste jag ingenting annat än hans böcker... det är först nu för några år sedan som jag har börjat läsa "vanliga" böcker igen... hans böcker är verkligen mästerverk... vilken snubbe... det spelar ingen roll att hans böcker skrevs för över hundra år sedan... de är helt tidlösa... och ibland så kan jag inte låta bli att plåga min omgivning med citat från honom... av typen... "varför gå i lera och sörja när man kan gå på hal is och ha det glatt"... eller... "hellre egna lögner än andras sanningar"... ja ni fattar... det finns hur mycket som helst från den snubben.

Det är lite skoj att skriva till musik... jag vet inte riktigt var jag hamnar när jag skriver... det blir en resa i sig... när jag började skriva detta inlägg så skulle det handla om autobahn... så blev det inte som ni ju märker... för autobahn har ju inte ett skit med ryska författare och Buddha Bar att göra... lite, lite, handlar Spotify om autobahn faktiskt... för det var ju där jag hittade kraftwerk... och låten som dånade i mina lurar när jag började skriva... var... ja just det...

... autobahn...


Hupp...

... det var som rackarns.

Att springa över mina golv med min dammsugare gick som en dans... visserligen blev det lite övertid... en minut och en sekund... men det kan jag leva med... för jag hann dammsuga både över och undervåning... och nu har jag gjort det som jag bestämt mig för att göra...


... städat i tre timmar... och ta mig fan... dammsugningen var en ren bonus...

... jag fixade att gå från beslut till handling... och det betyder att det jag tänkt blev gjort... tanke... beslut... handling... och det är handlingarna som påverkar mitt mående... så nu ska det bli skönt att ligga på soffan och slappa... och riktigt känna hur jag är värd att ligga där... mysa med min dotter... med massor av frukt och chips/dipp... och körslaget...

... ta mig fan... denna känslan var verkligen värd varje minut av de tre timmarna... nästan så att jag skulle vilja fortsätta lite imorgon... men nä... jag får besök imorgon... och varje sak har sin tid...

Va fan...

... tog den här dagen vägen?

Och hur kommer det sig att jag inte hunnit med mer i mitt massiva städprojekt... jag har bara 20 minuter och 56 sekunder kvar... och det har inte hänt så vidare mycket hemma hos mig... eller inte så att det syns så himla mycket... ja jag är nästan lite besviken... faktiskt... besviken men ändå nöjd... för jag har ju snart gjort mina tre timmar som jag bestämde mig för... och det är ju bra...

... sen finns det lärdommar att dra... helt klart så är mina 15 minuter om dagen mycket mer effektiva... och det var skönt att få det bekräftat... jag hade mina aningar *L*...

... nu är inte denna dagen bortkastad... verkligen inte... det doftar massa "lukta gott" och nystädat... och då har jag inte ens hunnit dammsuga... golven hann jag inte med... däremot så är mina fönsterbrädor dammade... och mitt badrum glänser... tvätten är tvättad och disken är diskad (den biten fixar jag faktiskt utan vare sig något "städprojekt" eller några "15 minuter om dagen"... det är ren meditation att tvätta och diska)... annars så var det lite väl mycket tid och då har jag en tendens att stöka till det ännu mer när jag städar... jag flyttar runt pappershögar och sånt...

... alla de där "bra och ha-grejerna" har jag väldigt svårt att placera... och då ska ni veta att jag har tömt mina förvaringsutrymme... det finns inte någonting under min trappa... än... och i min hall gapar alla skåp och hyllor tomma... skiten... och bra och ha-grejerna ligger på mitt stora bord på övervåningen... och väntar på att sorteras... och sortera... det är pundigt... riktigt pundigt...  

... och det är ju synd... för det är mitt måla tavlor-bord...


... och egentligen så vill jag måla färdigt några av mina halvfärdiga tavlor... 

... vi snackar prioriteringar... punda eller måla... suck... jag tror att jag slänger mig i TV-soffan med en påse chips och kollar på körslaget istället... för mina sista 20 minuter ska jag ge till dammsugaren...

... nu på en gång... wrooooommmmm....

Rast och vila...

... är också viktigt.

Nu är det middagsrast... och jag ska laga lite käk till mig och min dotter... Stinas kyckling... enkelt och gott... sås och potatis... det blir ju en sååååå himla god sås till kyckling... gjord på grädde naturligtvis *L*... mums... och idag så tänkte jag höja nivån ytterliggare med en sallad... med min supergoda dressing... olja, vinäger, socker och min franska dionsenap... ja jag är inte ett endaste dugg orolig för det kommer att bli hur gott som helst... kaxigt... nä... bara sant...

... detta är en av de få maträtter som jag utan att tveka en enda SEKUND anser mig vara en rackare på *L*... och på tal om sekunder så har jag givetvis stängt av min städtidtagning... jag inkluderade faktiskt både disk och tvätt i min tidtagning... jag tvekade lite men ansåg att va fan... disk och tvätt är städning... jag har gott om tid kvar också... närmare bestämt exakt... 1 timme... 21 minuter... och 16 sekunder... visar...


... min äggklocka.

Jag har hunnit med en runda till byn också... här ute på landet är ju inte affärerna öppna dygnet runt... och eftersom jag behövde handla lite städgrejer (kändes nästan overkligt att skriva det) som en ny diskborste... diskmedel...nåt sprutapåochdetblirrentmedel... disktrasor och en ny toalettborste... och när jag handlade så stötte jag ihop med en tjej som jag känner... tyckte att hon såg en aning förvånad ut när hon såg vad jag handlade... hon frågade om jag träffat en ny tjej... att jag själv skulle komma på idén att städa fick henne att höja på ögonbrynen...

... nä nu hinner jag inte skriva mer...


... jag har en sallad att hacka... fan... det luktar både mat och nyskurat i mitt hem...

Min bästa vän...

... äggklockan.

Vilken fantastisk uppfinning den är... äggklockan... den får mig att göra storverk... förvisso så visar den mig just nu att jag har ganska exakt... 2 timmar... 10 minuter... och 22 sekunder kvar... tills jag lyckats med dagens STORA MÅL... mina 3 timmars städning...

... nu har jag kaffepaus... och jag gillar inte fusk så jag har... givetvis...


... stoppat tiden.

Min äggklocka har redan förgyllt min dag... det är ju den jag tar tiden med då jag springer... och ni som följer mig vet ju att lördagar är mina springfortutanattgåenendameter-pass... det är på lördagar jag tävlar... hela mina veckor är egentligen en enda lååååång uppladdning för lördagstävlingen... brännebassalt open... jag borde kanske döpa om rundan till "brännebassalt privat" så att det inte kommer någon idiot som springer samma runda och slår mitt världsrekord... hemska tanke...

... men jag tror nog att jag ska få ha min runda ifred... den startar ju faktiskt inne i min hall... för där ligger äggklockan... själva hjärtat i springeriet... så jag både öppnar och stänger dörren som en del i min runda... trots att det finns sekunder att tjäna där... en av de svåraste passagerna på min springrunda är faktiskt då jag ska forcera min hala trappa och kasta mig in i hallen för att stoppa tiden... rena hinderloppet om ni frågar mig... jaja mycket snack om ingenting... vad jag vill säga är att jag imorse ännu en gång slog världsrekord... 

Visa träningspass:

brännebassalt open
Joggare: peter jacobsson
Datum/tid: 17:e Oktober 2009 - 10:00
Träningstyp: Löpning - Tävling
Distans: 2,57 km
Tid: 00:13:21
Snitt: 5:12 min/km
Kommentarer om träningspasset:
VÄRLDSREKORD!!!!!


... och det känns ju bra... nä nu är kafferasten slut... och ett nytt världsrekord väntar på mig... att städa i 3 timmar... jag räknar inte städningarna när jag var aktiv pundare... de kunde vara väldigt lääääänge... och resultaten var ibland häpnandsväckande... som att en vägg kunde flyttas... eller ett kök... ja herregud... det fanns ingen hejd på galenskaperna... 

... men det är ju en helt annan historia...

VILL INTE!!!...

... städa.

Hela mitt väsen skriker att jag vill göra vadsomhelst... bara inte städa... så jag har tagit ett beslut... att göra precis tvärtom mot vad jag vill göra... det brukar ju bli bra... suck...

... Och jag började uppvärmningen redan igår... genom att ta...

...EN JÄÄÄÄÄVLA MASSA HELT SINNESSJUKA HELVETES JÄVLA BESLUT!!!!!

Om vad jag skulle göra idag... om hur jag skulle genomföra det... och om när det skulle ske...

... jag gjorde med andra ord... inte ett skit igår... mer än latade mig på TV-soffan framför IDOL... sölade i mig massa chips och dipp... skräpade ner lite... ja allt utom det som jag tog beslut om att göra... för det är inte svårt för mig att ta beslut... ojojoj... jag kan vara en rackare på beslut... jag ska fixa min ekonomi... sen... och städa bilen... imorgon... ja jag är bra på att ta beslut... och betydligt sämre på att handla... för jag... ska bara... innan jag går till handling...

... som nu... jag har tänkt tanken och tagit ett beslut... idag så ska jag fan inte kunna smita undan... med en äggklocka till hjälp så ska jag avsätta 3 timmar av denna lördag till att städa mitt hus... 3 timmar är fan så mycket mer än mina 15 minuter som jag brukar tjata om...


... men jag behöver verkligen städa här hemma...

... och jag ska ärligt berätta för er... att... jag... VILL INTE!!!

Nä jag sitter hellre här framför datorn... vadsomhelst utom att städa... så jag behöver lura mig själv in i en fälla... och då är det helt underbart at ha en blogg... att berätta för hela världen att jag ska städa i 3 timmar idag... för då är det ingen hemlighet... och jag har fått en spark i häcken av mig själv... lite av det där med att vara rökfri... eller drogfri... ge mig själv hjälp genom att säga det högt...

... för då är det betydligt svårare för mig att använda mina "favoriter"... sen... ska bara... och imorgon... och va fan... jag ser fram emot att skriva om hur jag mår när jag fixat mina 3 timmar... för jag tror att det kan vara ett sätt för mig att skapa trivsel i mitt inre... ja den som lever får se... mer kommer att visa sig... nu jävlar... här ska städas...  

... jag ska bara...

Paus/Play...

... heter boken jag läser just nu.

Köpte den igår på Arlanda... sökte efter något lättläst och fann det... lite skoj att erkänna hur jag valde just den boken... helt klart på omslaget...


... kommer ihåg hur jag älskade bilderna som ändrade sig när man vred på dem...

... så hur skulle jag kunnat stå emot... ett jättesmart drag som fick mig att köpa boken... som för övrigt är skriven av en tjej... Yesim Bilgic... och hon skriver rappt och träffsäkert... gillar ni Jens Lapidus så tror jag att ni gillar hennes bok... en grej som jag tycker är rätt roligt är att hon skriver en berättelse där berättaren (huvudpersonen) den destruktive och väldigt framgångsrika fotografen är en man...

... intressant och nästan så att jag får lust att försöka skriva... en berättelse om en kvinna berättad av en kvinna... men skriven av en man... det skulle väl vara snudd på en ren stöld av hennes idé... eller???

Anna Anka...

... och jag har något gemensamt.

Jo ni läste rätt... jag och...


... Anna Anka har en historia gemensamt... tack och lov inte som ett par...

...nä det är ingenting sådant (det hade VERKLIGEN varit något att skriva om *L*) utan vad jag tänker på när det gäller vad vi har gemensamt så är det genom... en plats... en för mig mycket mycket mörk plats... Bjuv.

Och jag hörde att Anna Anka kommer från Bjuv... jaha tänkte jag... det förklarar ju en hel del... jag har visserligen missat det mesta av Anna Anka-grejen... bara fått höra små brottstycke... som att en tjej ska tycka att det är okej suga av sin kille innan han drar till jobbet... eller någonting med att hon ska se till att vara snygg också... vårda sin kropp eller någonting sådant...

... om jag har helt fel får ni gärna rätta mig...

... och när jag bara hör sådana grejer om Anna Anka så är det ju rätt så enkelt att dömma henne... tycka att hon är rätt blåst... men så fick jag se att hon kommer ifrån Bjuv... och då blev det helt plötsligt en helt annan sak... för mig... jag hamnade känslomässigt i den hålan för en sekund... ingen trevlig stund ska jag få be att påpeka... och visst förstår jag att min uppfattning om den hålan är min... och att det med all säkerhet finns en helt annan sanning när det gäller... Bjuv...

... men jag undrar om hon gått i skolan där... denna skola från helvetet om ni frågar mig... där jag lärde mig allt om mobbing... den "hårda" vägen... praktiskt... och det var inte jag som slog... nä jag var så livrädd när jag gick i den skolan så att slå tillbaka fanns inte för mig... och jag tänker vidare... stackars Anna Anka... att växa upp i den byn måste satt djupa sår i hennes själ...

... och jag fattar... jag kan ha fel... för min sanning om Bjuv... är bara min... men jag delar en sanning med Anna Anka oavsett hur den ser ut och hur den har upplevts av oss... och det är sanningen om att ha varit i Bjuv... kanske t.o.m. samtidigt... och jag tror inte att någon människa kan komma ur den upplevelsen utan någon form av psykisk eller fysisk skada...

... eller så är det jag som blev så skadad av min mobbing... att jag inte riktigt kan släppa taget... om Bjuv... herregud...

... hjälp mig Anna Anka... berätta för mig att INGEN kan växa upp och bo i Bjuv utan att ta skada... snälla... snälla... säg att det var ett trauma för dig också... att det var där du blev tvingad att suga av killarna innan du gick till plugget... att det var där du fick lära dig att utsidan är... allt... snälla Anna Anka... ge mig en anledning till att jag blev den jag är istället för den jag skulle blivit... och att den anledningen heter... Bjuv...

Ufo...

... är ju alltid intressant.

Igår kväll när jag kom hem så tappade jag andan ännu en gång... det är sånt som händer klara kalla nätter i brännebassalt... det går liksom inte att vara oberörd inför vad som visar sig när jag lyfter på mitt huvud och riktar blicken mot skyn...


... en stjärnklar natt... det är svårt att inte tro på att det finns liv där ute...

... att det inte skulle finnas UFO är ju nästan overkligare än tvärtom... det är sååååå jävla oändligt att titta rakt ut i rymden... och igår så var det en riktigt klar natt och då kan jag se...


... vintergatan lysa på mig i brännebassalt...

... när jag fattar det så är jag inte så stor längre... men inser samtidigt hur stort det är... och när jag förstår... eller åtminstone gör mitt bästa för att förstå... så är det ju verkligen helt overkligt att det inte...


... skulle finnas UFO...

Eller vad det nu är vi råkar få syn på...


... ovan där... tralalala lala...

Banken...

... fick besök av mig idag.

Tänkte att jag skulle få dem intresserade av att göra lite affärer med mig... deras intresse var... svalt... ja närmast iskallt faktiskt.

Jag har ju skulder hos fogden och några inkassobolag... och när man tittar på det så skulle det ju vara billigare att lägga alla skulder på ett ställe... och här tänkte jag mig... ja just det... banken där jag redan har lån...


... de blir säkert glada...

... av att se en av sina kunder tänkte jag... men tydligen så tillhörde jag inte deras önskekategori när det gällde affärspartner... mina referenser som alkolist... narkoman... och med en hel hög betalningsanmärkningar imponerade inte en enda sekund på banktjänstekvinnan jag pratade med... ja hon försökte t.o.m. tipsa mig om en helt annan långivare...

... men skam den som ger sig... jag bestämde en tid nästa vecka med en bankkille som känner mig... och jag håller tummarna för att det ska gå lite bättre än vad det gjorde idag... fan när jag för första gången blev kund i denna banken så hade jag redan betalninganmärkningar... men på den tiden så kunde man gå in till bankdirektören i den lilla byn där jag bodde... titta han i ögonen och ta ett lån med en handskakning som säkerhet... snacka om tillit...

... och vet ni vad... jag har strulat med mina betalningar när det gäller det mesta... kronofogden och inkassobolagen har fått mycket att göra... men förutom mina privata skulder som jag faktiskt lyckats sköta (nätt och jämt) så finns det bara en skuld som jag aldrig har misskött... och det är min skuld till banken... ett handslag är trots allt ett handslag...


En sann beroende...

... gillar inte grått.

Så jag drar mina egna slutsatser när jag hör Maradona säga att...


... det för honom är svart eller vitt som gäller... grått var inget han gillade...

... allt eller inget... och han visade väl inte direkt någon större ödmjukhet när han tyckte till om de som ifrågasatt honom som förbundskapten *L*... inga snälla ord där inte...

"-De som aldrig trott på det här landslaget, och nu får damerna ursäkta, de kan suga av mig."

... jo tack... man säga vad man vill om den killen... ha synpunkter på både det ena och andra... men en sak som jag tror att ni kan hålla med mig om är väl ändå... att han inte är vad vi skulle kunna kalla för... lagom... eller är han Sveriges nya förbunskapten???


Hahahahaha...

... jag lyckades!

Nu sitter jag på Arlanda samtidigt som jag är uppkopplad på nätet... och då var det ju inte helt i onödan jag släpat omkring på min dator hela dagen... känner mig lite som en vinnare när jag lyckades efter mycket om och men... jag hade visst skrivit fel nummer när jag skulle betala med mitt VISA-kort... men eftersom jag är en snål kille så har jag köpt mig stresstid... 30 minuter... och jag känner redan hur lite tid det är... flås flås...

... och hur tomt det blir mellan öronen när jag har tidspress på mig... varför i helvete var det sååååå viktigt för mig att blogga just nu?

Vad kan jag skriva här för att det ska vara värt 40 kronor?

Helt ärligt hur skoj är det...


... att ta del av denna bilden på en flygplats?

Nä då skriver jag hellre vidare om hur livsfarligt spännande det har blivit med mitt springeri nu när...


... det finns björn i min skog...

... här har jag brottats med älgnojor och lärt mig leva med min vildsvinsskräck... och sprungit rakt in i älgjägarnas jakt... vilket egentligen nog är det farligaste av allt... tills nu... nu snackar vi om en vild björn... haja... älgnojan är som en mindre bris i min spännings-gen nu...

... mer kommer att visa sig... och jag ska med livet som insats göra mitt bästa för att kunna delge er mina farliga springäventyr i björnskogen... hallå springa på band eller en upplyst slinga i staden... haha... kom igen... här ute på landet springer vi med livet som insats...

björnen...

... är något som jag kommer att återkomma till. Eller ska jag säga att jag hoppas att jag ska kunna blogga om björnen... som jag fick höra talas om imorse... björnen som bor i min skog... inte lååååångt borta... utan i... min... skog... ... jag ryser... det låter farligt... ... en vild björn är lite mer än de tre rådjuren jag sprang på i morse... jaja om ni inte får höra mer från mig så vet ni... ... björnen... ... jag behöver inte säga mer va?

värsta datorn...

... släpar jag med mig på planet. helt i onödan... det bara strular och krånglar när jag ska använda den... det kostar pengar... och att betala med visa ska ju funka men jag fixade inte det... ... man kan ju fråga sig varför jag släpade med mig min dator på flyget till stockholm... ... jag tänkte att jag skulle blogga när jag väntade på planet och bussen... lite sysselsättning... direktrapport från verkligheten... med bilder för jag har inte fått grepp på hur jag får in bilder när jag bloggar från min telefon... ... vilket jag gör nu... mindre krångel... jag kapitulerade... skitskönt... ... oj nu måste jag dra till bussen... som ska ta mig till tullskolan i norrtälje... för en föreäsning... jag får be om att återkomma... ja just det... hehe... jag sprang i morse med... ler... besatt???? jag?????

Föreläsningar...

... med tänder.

Jo så är det... jag är ju inte längre den tandlösa pundaren när jag ställer mig framför min publik... och det känns jättekonstigt... lite av... vem är jag då?

Låter det underligt tycker ni... då kan jag berätta för er att det känns väldigt skumt... på flera sätt...


... dels så har ju min "vanliga" tandlösa mask försvunnit...

... vilket väl i.o.f.s. bara är positivt egentligen... och någonting som är bra för mig... att jag plockat bort ännu en mask... och blivit lite av... en helt vaaaaanlig vacker och värdefull kille...

... men det mest flippade är nog allt att jag redan har börjat få lite svårt för att prata om min tandlöshet... att det känns fan så mycket skämmigare att ha varit utan tänder... än att vara utan tänder...

... ja det händer fortfarande grejer i mig på mina föreläsningar...

... och imorgon så bär det iväg till Stockholm med flyget för att föreläsa för de blivande tullarna... jag har fått gåvan att vara föreläsare hos tullen i rätt många år nu... och det är alltid lika roligt när jag stöter på dem vid någon gräns... inte som förr precis... nä... hehe... snarare tvärtom... för inte fan blev jag glad när jag stötte på dem då... och det var väl inte så konstigt... de hade ju ett jobb att sköta...


... att hindra mig från att smuggla in knark i Sverige...

... det behöver de inte göra längre... idag så hejar vi glatt på varandra... hehe... ett av livets självklara mirakel som drogfri... gåvan av att inte ha någonting att dölja... och att bli välkommen tillbaka i samhället fullt ut... det är vackert...

Lycka varar...

... i tre månader.

Det fastnade i mitt huvud på vägen in till jobbet idag... och fick mig att tänka efter lite grann... nu vet jag inte riktigt var detta påstående kom ifrån... själv så fick jag som sagt höra det på radion (morgonpasset i P 3) och där berättade hon att det var någon "lyckoforskare" (vilket flippat jobb *L*) som forskat i detta ämne... och då kommit fram till att lycka varar i tre månader.

Och jag köper det rätt av... klockrent...

... snacket gick på radion om att det var någon som...vann 3 miljoner men missat att kryssa i någonstans så att han/hon hade kunnat vunnit 171 miljoner istället... och hur man skulle uppfattat det... blir man glad för sina 3 miljoner eller besviken för att man missat 171 miljoner?

Och det snackades vidare... för det är ju många som tror att man skulle bli lycklig bara man vann en massa stålar... och det var då hon berättade att den lyckan "bara" varade i tre månader... inget som förvånade mig... jag har alltid hävdat att jag inte skulle fixa att vinna för mycket pengar... att jag tvärtom skulle löpa en stor risk att istället göra mig ordentligt olycklig... visst hade det varit skoj i några månader (tre kanske *L*) att bränna en massa stålar på ditten och datten... men sen då... när...


 
fina bilar...

fräcka kläder... lyxiga hus... och allt annat som kan köpas för pengar blev vardag?

För visst är det så med det mesta som gör mig lycklig... ta bara det där med förälskelse... woow... jag ÄLSKAR att vara förälskad... det har jag inga som helst problem med... ja jag skulle vilja påstå att det överhuvudtaget inte existerar några problem när jag är förälskad... jag är fan drogad av ett rent lyckorus... i ungefär... ja... tre månader *L*... sen kommer vardagen tillbaks... och det är väl då som det ska byggas relationer på riktigt och det är ju en helt annan historia...

... men jag gillar teorin om att lycka "bara" varar i tre månader... att det för mig betyder att jag behöver focusera på min tacksamhet översaker som jag faktiskt kan vara lycklig över... för om det nu är så att lyckan "bara" varar i tre månader så kan man ju undra var den tar vägen sen?

Och jag tror att mycket av den försvinner in i "ta för givet-landet"... om jag vill leva lycklig i min relation så kan jag välja att göra det... det är jag fan helt övertygad om... men då kan jag inte slå mig till ro och ta min partner för givet... nä då behöver jag koppla upp mig till nuet och se efter mitt hus... och kanske leva med min partner en dag i taget... jag kan ta ett beslut om att leva i relationen "bara för idag"... skita i morgondagen och bli lite medveten om vad det är jag väljer... kan jag då hitta tacksamhet i min situation... ja då finns det en möjlighet att välja att vara lycklig för det jag har...

... och inte fastna i fällan... "får jag bara det eller det så kommer jag att bli lycklig"...

... för jag tror inte att det funkar så... nä jag tror inte att lyckan finns i framtiden eller dåtiden... nä jag är helt övertygad om att lyckan finns i tacksamheten över vad jag har... NU!!!



Vacker...

... & värdefull.


... är en favorit i repris...

Spotify...

... och ett par nya hörlurar... woow.

Nu dånar musiken (en gammal liveinspelning) rakt in i huvudet på mig... och jag förflyttas flera hundra år tillbaks i tiden... till min ungdom... och jag befinner mig just nu i Göteborg... på Valands festvåning en trappa upp... kommer inte ihåg vad föreningen hette... men det var en rockförening och det handlade om musik... visst var det mycket droger på den tiden men så mycket minns jag iallafall *L*... och denna gången var det några småpojkar från England som skulle spela...

... om jag minns rätt så var det deras första spelning utanför England (jag kan ha fel men det bjuder jag på)... och intresset var väl inte det största... tills de gick upp på scen... och fullständigt spelade skiten ur oss... enkelt rakt och så jävla rätt... golvet fylldes av en helt lyrisk publik... och det svängde hejdlöst... ja så jävla bra att kristallkronorna våningen under gungade ordentligt... det blev den första och sista gången denna rockförening fick hyra lokalen... de blev väl rädda för att taket skulle rasa in...

och det var mitt första möte med...


... The Cure...

... ett band som kom att ha en alldeles speciell betydelse för mig lååååångt senare i mitt liv... jag träffade nämligen på en gammal vän... bla bla drogfri bla bla död bla bla bla bla bla... ja det är en helt annan historia... den tar vi en annan gång...

Älgjägaren...

... vinkade glatt tebax.

Jo så var det... jag har ju varit lite nojad för att springa ut i skogen nu när älgjakten dragit igång... och imorse så sprang jag då på den första älgjägaren... jag vinkade till honom och han vinkade glatt tebax...

... inte alls den reaktionen som jag hade hittat på mellan mina öron... för jag hade ju naturligtvis redan sprungit på denna jägare i mina fantasier som finns mellan mina öron... och då var det minsann ingen glad jägare jag sprang på... utan en sur och vresig galen mördare med vapen i handen...


... som hatade mig för att jag störde hans jakt...

... så visst blev jag lite förvånad över att jägaren var en väldigt vaaaaanlig och trevlig snubbe... som tog sig tid att le mot mig och vinka lite glatt...

... Gud är god...

Röksugen...

... som fan.

Jo så är det... precis i denna sekund som jag skriver detta är jag grymt röksugen... eller... nja rättare sagt så var jag det när jag började skriva... men nu så har det släppt igen...


...röksuget.

Mina röksug går snabbt över... och är ingenting som jag behöver oroa mig så mycket för... nä det är väl snarare så att de påminner mig om någonting annat... för ett röksug kommer inte från ingenstans... nej för fan... det finns ALLTID en anledning till att jag blir röksugen...

... som aktiv rökare var ett röksug någon gång fysiskt betingat... jag tror iallafallatt att min kropp ville ha nikotinet som jag vant den vid... jag är faktiskt inte helt säker på hur mycket mitt fysiska begär styrt mig... någon gång har jag nog fan fått i mig en och annan cigg för att min kropp ville ha själva nikotinet... men de flesta ciggen jag tryckt i mig beror på något helt annat än att mätta mitt fysiska beroende... vana... tristess... ja vad som helst... en mental besatthet skulle jag vilja kalla det för...

... och jag har använt nikotin som en drog... för att manipulera mina känslor.

Det blir tydligt idag när jag får mina röksug... för det är lite intressant att se sambandet mellan mina känslosvallningar och mina röksug... det spelar ingen som helst roll om jag får positiva eller negativa känslor (jag vill inte dela in mina känslor i positiva eller negativa men här använder jag det i ett förtydligande syfte)... jag reagerar ofta med att bli röksugen... visserligen så kanske jag inte ser sambandet direkt när jag blir sugen på att ta ett bloss... men det är klockrent... mina röksug är nuförtiden helt och hållet känslomässigt betingade... och då menar jag inte bara rastlöshet.

Att jag vågar se min sanning om mina röksug gör att jag slipper aggera ut på dem... det räcker för mig att acceptera mina röksug så försvinner de ganka snabbt... och det känns bra att kunna skriva det här... och samtidigt påminna mig om att jag faktiskt är en rökfri rökare... som trots ett och annat röksug... nu lyckats hålla mig rökfri i... 10 månader... 12 dagar... 9 timmar och 47 minuter...


... fan vad jag är bra...

Goda idéer...

... kan förverkligas.

Ja det finns resurser för att kunna förverkliga goda idéer... och idag så har jag fått med mig massor av idéer och goda råd... för jag har varit på...


... Allmänna Arvsfondens årliga seminarium.

Och det blev en väldigt positiv upplevelse... det handlade inte om att tigga pengar... nä istället så fick jag klart för mig att det finns en möjlighet för människor att förverkliga sina drömmar... att jag bor i ett land där man kan få hjälp att göra bra grejer... och att det finns massor av människor som gör skitbra saker tack vare att det finns denna möjlighet att söka medel av Allmänna Arvsfonden...

... jag var på seminarium och mina ögon tårades... för jag blev rörd av vad jag fick se... hur människor med ett...


STORT hjärta...

... kan göra skillnad... och hur VÄRDEFULLT det är... ta bara killen som hade jobbat i äldreomsorgen... han var egentligen en kille som gillade att göra animerad film tillsammans med en tjej... och de fick en idé... att låta de gamla på hemmet göra en film... så de skickade in en ansökan om att få genomföra sin dröm som ett projekt... så den 27 november är det premiär... på en animerad actionfilm gjord av gubbarna och tanterna på hemmet... den äldsta var 97 år... och när jag såg glädjen i deras ögon... då grät jag...

... idag är jag både glad och stolt över att vara människa...

Jättetidigt...

... för den som inte är van... d.v.s. jag.

Idag blir det för första gången på länge inget springeri för mig nu på morgonen... och det beror helt enkelt på att det är mörkt som i en kolkällare här ute på natten vid denna tiden på dygnet... och nu på hösten så är mörkt verkligen mörkt... idag helt...

... svart.

Vi är på väg till Göteborg för att mingla på en dag som Allmänna arvsfonden har fixat... och jag vet faktiskt inte riktigt vad som väntar... och jag gillar det... det funkar skitbra för mig när jag får improvisera... kanske låter konstigt men så har det alltid varit för mig... och jag har fått jobba en hel del med den biten i mig själv de senaste åren tillsammans med min sponsor...

... att börja förbereda mig innan jag talar på konvent t.ex... och se att jag struntat i att göra sådant för att jag varit rädd för att misslyckas om jag har förberett mig... att improvisera är tryggt för mig... då trivs jag som fisken i vattnet...

... oj nu drar tiden iväg... måste dra... bråttom bråttom... 

Som en käftsmäll...

... slår den mig.

Tomheten och den fruktansvärda sorgen jag kan känna efter matchen igår... fy fan jag hade ännu en gång lyckats glömma bort denna hemska känsla som infinner sig när ens förväntningar skenar iväg och till slut...


... krossas... och ersättas av känslan av att åka på en fet... käftsmäll...

... och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag har modet som krävs för att göra om samma sak en gång till... om och om igen... att jag aldrig slutar att hoppas... att jag vågar fortsätta att tro... och inte minst... att jag vågar leva fullt ut med allt vad det kan innebära...

... fotbollen visar mig hur STORT livet kan vara...


... och hur små marginalerna kan vara mellan... ytterligheterna... glädje och sorg...

Ensam...

... kan vara sååååå jävla skönt.

Det händer att jag får för mig att jag skulle vilja träffa någon att leva tillsammans med... och naturligtvis så är det ju också sant... tror att det ligger i vår natur helt enkelt... men kanske är det någonting som lägger sig lite med åren... så känner jag det nu... eller så vill jag behålla drömmen om att träffa den "rätta"... och att sabba en dröm är ju enkelt... det är ju bara att uppleva den...

... och jag tänker på att det finns sidor i tvåsamheten som inte tas fram så mycket i de romantiska filmerna som jag älskar... som flyttar in först när drömmen går i uppfyllelse... det är då jag tänker... att det är bara sååååå jävla skönt att vara ensam.

För inte fan fanns det dammiga golv och odiskad disk i min dröm om tvåsamheten... nu säger inte jag att det inte finns i mitt liv som singel... för då skulle jag ljuga... faktum är nog att det finns fler dammiga golv och odiskad disk i mitt liv som singel... betydligt mer än vad jag upplevt i tvåsamheten faktiskt...

... nä det är inte de dammiga golven och den odiskade disken som flyttar in med tvåsamheten... det är kravet på att det ska dammas och diskas... och inte bara det utan även om när det ska ske... det kravet ser jag aldrig i en romantisk film... vid närmare eftertanke så ser jag inte heller någon diska i den filmen... alla sådana prylar verkar sköta sig själv i drömmen om tvåsamheten.

När jag bor ensam är det jag som bestämmer om och när det ska dammas och diskas... och om jag bestämmer mig för att det ska ske... sen... för att jag ska bara... men imorgon... så är det helt okej... det finns ingen som säger till mig att jag bara lurar mig själv med mina undanflykter... att jag kommer att må skit av att skjuta upp allting... det finns ingen som berättar för mig att det är viktigt att ta ansvar för sitt hem... ingen som berättar för mig att man kan byta dammsugarpåsarna...


... och köpa en ny diskborste...

... eller vattna blommorna (det är tydligen viktigt om de inte ska vissna och dö)... men det är klart... det finns nackdelar med att leva ensam också... som att jag inte har någon att skylla på när dammråttorna tar över och disken hopar sig... eller när blommorna dör... ingen att gnälla på när jag mår skit...

... förutom danskarna... och Lagerbäck... och grannarna... och alla andra idioter som kommer och hälsar på i mitt huvud när jag skiter i disken, låter blommorna dö och dammråttorna ta över...

... men visst är det bara sååååå jävla skönt att vara ensam... kunna sätta mig ner... och be...


... till min personliga Gud så som jag uppfattar honom...

Gud ge mig sinnsro... 
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inte skillnaden.

Och dra på trissor... det trillar ner en polett... jag börjar förstå... vad som är mitt ansvar...
... och att jag aldrig är ensam... aldrig någonsin...


... skönt...

Jag fattar inte...

... varför det är så viktigt att hitta syndabockar.

Idag när jag läser tidningarna efter förlustmatchen mot Danmark så skriks det ut... hatet... naturligtvis med värsta största... KRIGSRUBRIKERNA... tidningarna säger åt mig att allt... precis allt...


... är Lars Lagerbäcks fel... möjligtvis är Isaksson också inblandad... och att de är värdelösa...

... ja så går tongångarna... allt beror på att någon gör fel... Lagerbäck... Isaksson... linjemannen... ja ni förstår... eländes elände ska helst förklaras med att hitta en syndabock... och vissa är mer utsatta än andra... och att Lagerbäck har varit ledaren som tagit lilla Sverige till fem raka mästerskap är inget som det skrivs om idag... nä idag så är han syndabocken... det är han som jag ska hata för att jag är ledsen för att Sverige inte vann igår... sinnessjukt om ni frågar mig...

... för med lite perspektiv så var detta en av de bästa fotbollsmatcher jag sett på länge... den hade fan allt... kamp... nerv... chanser åt bägge håll... jag tycker faktiskt att Sverige var skitbra... och med risk för att få Zlatanhatarna på mig så har jag sällan sett honom bättre i landslaget... vilken lirare... världsklass...

... Nä jag tycker att det var en bra match mellan två bra lag... jag gillar inte resultatet men jag har inget behov av att hata någon för att jag är ledsen... det känns fruktansvärt tomt med ett VM utan Sverige... för jag har ju blivit bortskämd med att vi alltid är med i mästerskapen... tack Lagerbäck och alla som gjort detta möjligt... för det är fan en bedrift... och det var väääääldigt små marginaler mot oss...

... hade Zlatans klack till Henke blivit mål eller inspelet från kortlinjen godkänts så hade rubrikerna varit helt annorlunda... minst lika stora... om inte större... och då hade det inte funnits några syndabockar... bara hjältar...

... kolla bara på den här killen... alla var rörande överens om att han var en sopa som tränare... och borde avgå... omedelbart... men i 93 matchminuten vände allt...


... och ännu en gång är Maradona... Hjälten... för många är han faktiskt... GUD...

... finns det någon människa som inte berörs av fotboll... som fortfarande tror att det handlar om att 22 killar springer och jagar en boll... ojojojojoj... fotboll är sååååå mycket större...

... nu är jag ledsen och sorgsen... tom och trött... det känns ungefär som en seperation från en kvinna jag älskat... det hade kanske varit enklare att hata... men nä... jag är tacksam för den tid som varit... den ger mig hopp om att det finns fina upplevelser kvar för mig... både då det gäller kvinnor och fotboll... jag vill tacka alla kvinnor, fotbollslandslaget och Lagerbäck för ALLT som ni gett mig...

Vansinne...

... eller bara vaaaaanlig besatthet?

Här har jag hittat en annan hobby... en sida på nätet där jag kan föra statistik på mitt springeri...



Visa träningspass:

brännebassalt open


Joggare: peter jacobsson
Datum/tid: 11:e Oktober 2009 - 09:50
Träningstyp: Löpning - Distans
Distans: 2,56 km
Tid: 00:14:48
Snitt: 5:47 min/km
Visa detaljerad info om rundan
Kommentarer om träningspasset:
under 15.00 på min dagliga intervall träning... ett bra riktmärke.
Kände mig väldigt stark 2/3



... ja herregud... och jag bara älskar det *L*...

Sorg...

... och tomhet.

Vad hjälpte det att Zlatan gjorde en kanonmatch...


... när laget förlorade mot Danskarna...

... och nu hörde jag på TV:n i bakgrunden att Portugal gjorde 3-0... suck...

Ekonomi...

... är lite tabu att prata om i Sverige.

Man går inte fram till någon på gatan och frågar om hur mycket han/hon tjänar... nä det är tabu... och jag kan hålla med... jag gillar inte heller att prata om min ekonomi... inte alls faktiskt.

Det är väl inte så konstigt eftersom jag valt att hålla kvar mitt "gamla tänk" när det gäller min ekonomi... det "gamla tänket" går mest ut på att förneka...


... att stoppa huvudet i sanden och låtsas som det regnar...

... och det funkar inte... förr eller senare så behagar oftast sanningen att komma på besök... och det är inte så himla skoj när detta kommer som en blixt från en klar himmel... så var det ju när fogden helt plötsligt kom hem till mig för att göra en utmätning på mitt hus... en mycket obehaglig upplevelse... det enda goda den händelsen hade med sig... frånsett då att jag fick behålla mitt hus ytterliggare ett år... var att jag kom underfund med hur mycket jag trivs med att bo i mitt hus... och att få bo här ute på landet.

Det ligger mycket skam i att prata med andra om min ekonomi... att som mig varit drogfri i snart 12 år utan att ha fixat min ekonomi... att fortfarande ha fogden efter mig... utmätning på lönen och att inte kunna få tillbaka på skatten... ja allt det där...

... men nu har jag startat någonting som jag inte riktigt vet vart det leder... men jag har god hjälp och faktiskt... ja faktiskt så kan jag redan känna någon form av hopp... och det är viktigt för mig att ta tag i min ekonomi... för jag känner hur klumpen i magen växer... och en klump i magen och hemligheter är farliga grejer för mig...

... riktigt jävla livsfarligt faktiskt...


... för jag är ju trots allt både alkolist och narkoman...

Ojojojojoj...

... nu är det nära.

Idag är det som väl (ändå) alla vet fotboll som gäller... vi snackar en fotbollsmatch av sällan skådat like när det gäller hur spännande det kan vara... vi snackar en fotbollsmatch av karaktären "vinna eller försvinna"... vi snackar en fotbollsmatch utöver det vanliga...

... Vi snackar Sverige mot Danmark i Köpenhamn... en klassiker redan innan den spelats... och jag känner hur spänningen stiger för varje minut... och jag håller alla tummar jag har...


... för vårat landslag i fotboll... med betoning på lag...

... för det är en lagsport och det finns många nycklar till att vinna en sådan här match... en av dem är att vi spelar som ett lag... och det är ju då en spelare som...


... Zlatan kan visa sin storhet och glänsa när han sänker Danmark med två snabba mål.

För visst vinner vi... heja heja friskt humör... 3-1 till Sverige... två mål av Zlatan och ett av... Kim Kjällström... ja det är mitt tips... men ärligt... jag skiter fullständigt i hur... när och vem som gör mål... jag önskar bara att jag får uppleva en Svensk vinst i denna ödesmatch...

Uppdatering...

... av min springrunda.

Jag har nu hittat en sida... jogg.se ... där jag lyckats lägga in min springrunda... och liiiiite besviken blev jag när jag mätte min runda... denna mätningen gjorde jag på min springsida...

... http://www.jogg.se/joggare/vagava ...

... och när jag la upp min runda där så mätte den... 2560 meter... och om ni klickar in på länken ovan så tror jag att ni kan se vad det är jag springer någonstans... då klickar man på "runda"... som jag döpt till "brännebassalt open"... sen klickar man vidare på... "visa detaljerad info om rundan"... 

... om nu någon mot förmodan skulle vara intresserad av det... och skulle någon nu vara det så blir jag lite nyfiken...

... varför???

Stegmätaren...

... och jag var ute och sprang i morse.

Och jag är grymt besviken på mitt nya sällskap... eller så är jag helt dum i huvudet och har missat något när det gäller inställningen av min stegmätare... för jag tror inte att den visar en enda siffra rätt... jag har mätt min springrunda... noga... och den är... 2680 meter...

... min stegmätare visade på... 1,88 km... och det mina vänner... det är ett fel som jag inte kan ha överseende med... inte en chans...


... så dööööö stegmätare... dööööö...

2680 meter...

... är arbetsnamnet på min bok.

Jag har ju en dröm om att någon gång i mitt liv få skriva en bok... och att jag överhuvudtaget har en blogg beror ju på att jag vill lära mig att skriva... för helt ärligt så vet jag inte riktigt hur man gör... jag är bra på att läsa böcker men det är ju en helt annan sak...

... detta är ingen ny dröm för mig... nä långt därifrån... jag har faktiskt börjat skriva på en bok en gång för väldigt länge sedan... jag tror faktiskt att en av mina äldsta vänner kan dra sig till minnes hur vi skrattade så vi låg dubbla och knappt fick luft åt detta försök... och det berodde inte på att det var en bok fylld av humor... nej för fan... tanken bakom den boken var minst sagt seriös... själva idén var vardagsrealism... med viss anknytning till missbruk...


... och som en väldigt seriös författare så började jag med att... dricka mig skitfull...

... och då menar jag... skitfull... sen började jag skriva... med en STOR röd tuchpenna på ett pyttelitet block... jag fick ner en början på första bladet... sen däckade jag...

... det var någonting om att en full snubbe vaknade på spårvagnstationen på Frölunda torg i Göteborg... men själva skrivandet fick stå tillbaka för en närmare djupgranskning av fylleriet... naturligtvis i konstnärlig anda och helhjärtat... för säkerhets skull så gjorde jag även en grundlig undersökning av narkotika också när jag ändå var igång... och fan... sånt tar tid... så även för mig... men jag lärde mig massor om hur man super och knarkar... seriöst...

... nu vet jag inte om jag kommer att ha så stor använding av dessa färdigheter i min tänkta bok... jag vet bara att jag efter ett snack igår med en medmänniska fick en spark i rätt riktning... och att jag idag har fått ett arbetsnamn på min dröm... 2680 meter... som är sträckan jag springer varje dag... så vem vet... det kanske blir vardagsdramatik ännu en gång...

Stegräknare...

... är en för mig helt onödig grej.

Och gissa vad jag köpte mig idag... ja ni behöver inte ens en gång gissa... mycket riktigt... en...


... stegräknare.

Och under en mycket kort stund så tyckte jag mig göra en god affär... jag gick in i sportaffären för att kolla in vad de hade för fräcka tekniska prylar för oss som springer... jag hade hört talas om helt fantastiska apparater... den ena mer avancerad än den andra... så jag var naturligtvis väldigt nyfiken... nu kanske det fanns en möjlighet att förnya min...


... tidtagningsapperatur och inte sååååå avancerade äggklocka...

... byta ut den mot tidtagare med inbyggd GPS... pulsmätare... och med möjlighet att lägga in allt på min dator för att bygga program för min träningsrunda... diagram och prylar lockade mig... så det var med viss förväntning jag stegade in i affären... och visst... det visade sig att det fanns en hel uppsjö av tidtagargrejer... och mycket riktigt så var den ena mer avancerade än den andra... men till slut fick jag inse att det mest avancerade var trots allt priset... man kunde köpa en tidtagargrej med ALLA... jag menar verkligen ALLA... tillbehör... för typ 4000kr... 

... och det var betydligt mer än vad min äggklocka kostade... och jag fattar väl fortfarande inte riktigt hur det gick till men helt plötsligt så stod jag med en stegräknare i handen... betalade med glädje 230kr... gick ut ut affären och tyckte att jag gjort en bra affär... 

... och nu sitter jag här och undrar vad jag ska med den till... en stegräknare... ??? 

Viktiga prylar...

... att skriva om måsta ju ändå vara "Mammas pojkar".

Jo jag såg på det programmet igår... och det är med en liten skamkänsla jag skriver det här... och jag kan inte låta bli att undra... vad är det man vill förmedla med detta programmet?

Att brudar är hysteriskt skrikande varelser?
Att mammor är helt blåsta?
Att killar blåser håret?

Eller är detta ett sätt för... "dansande" flickor att visa upp sin seriositet... eller vad vad det hon sa...


... "-Jag hoppas ta död på alla fördommar om strippor"...

... lycka till...

En hög...

... lägsta nivå är viktig för mig.

När jag är ute och föreläser är det viktigt att jag kan hålla en hög lägsta nivå... att göra en kanonföreläsning någon gång då och då räcker inte... det klarar vem som helst... högsta nivån är inte det som styr... nä det är vad jag garanterat kan leverera som betyder någonting... därför så är det min lägsta nivå som jag ska sträva efter att höja hela tiden... och jag grunnar lite på om jag inte borde ställa det som krav på mig själv även när jag bloggar... igår slängde jag in en bild på en...

... smörgåstårta...

... och det är lågt... väääääldigt lågt.
Hur intressant är det att se en bild på en smörgåstårta?

Vem vill läsa om vad jag äter?

Jag vet att det finns mängder av bloggar som handlar om... "outfit" (heter det så?) där det tas bilder på vad man har på sig och vad man köpt sina kläder någonstans... och att dessa bloggar verkar vara ganska poppis... eller så är det som så att det finns hur många som helst som skriver om detta... och samtidigt tar kort på sig själva i spegeln... och det är ju helt okej... men inget som jag ska syssla med... 

... och det är samma med smörgåstårtor... den var visserligen hur god som helst men det är inte vad jag ska blogga om... nä det är inte rätt sätt för mig att höja min lägsta nivå... och nu när jag sitter här och skriver så slår det mig... att vissa dagar har jag helt enkelt inget att skriva om... och då blir det en sådan här blogg... svammel... och på något sätt så är det nog bra... för genom att nu sänka min lägsta nivå ytterliggare så tror jag att möjligheterna för att jag ska få till ett bättre inlägg än detta ökar...

... detta är lågt... väääääldigt lågt... lägre än lägst... herregud vad trött jag blir på mig själv nu...

Tur att det är fotboll imorgon... så att jag har något att skriva om...


... heja Zlatan friskt humör...

Overkligt...

... kändes det.

Jag stod och tittade ut över vår lokal... det var massor av folk där och firade med oss på vår 10-årsdag... och jag menar verkligen att det var massor av människor där... och jag kunde ju inte låta bli att tänka tillbaka på hur det såg ut 1999... då var vi inte så mänga... det var bara jag och leffe...

... och jag kom ihåg när vi satt vid vårt bord och pratade med en människa som trodde på oss... och hjälpte oss så att vi kunde ha detta med VågaVa som vårt jobb...

... idag så kunde jag gå fram till henne och tacka för att hon vågade tro på oss... och jag såg att hon var glad för vår skull... och hon sa åt mig att det blev faktiskt mycket bättre än vad hon någonsin vågade drömma om...

... det var skoj att höra...

... och jag tittade ännu en gång ut över lokalen... alla dessa människor...


... smörgåstårtan var nästan slut... och jag lyssnade på sorlet... nöp mig i armen... 

... det kändes fortfarande overkligt...

Trumpeter och fanfarer...

... idag så firar vi VågaVa.

Ja jävlar... vi firar 10 år.


Som vackra... värdefulla... och drogfria människor... Hipp hipp hurra!!!

10 års jubileum...

... firar vi med VågaVa.

Ja jävlar... nu är det 10 år sedan några föräldrar gav oss en vink om att vi kanske kunde vara till någon nytta...


... med en dagens ros.

Den rosen gav oss modet att starta en förening som vi döpte till VågaVa... jag vill tacka dig som skickade in den rosen till tidningen... det hade verkligen varit skoj om just du ville komma och hälsa på oss så att jag skulle kunna ge dig en stor kram... du har en stor del i att VågaVa bildades och det ska du ha tack för... kan du tänka dig... ditt barn måste vara 22 år nu... hehe... för...

... nu firar vi 10 år... häftigt...

Tillit...

... är häftiga grejer.

Det händer att jag tappar tilliten... och resultatet är nästan alltid en klump i magen... och så kan jag ju inte ha det... nänä... då behöver jag koppla upp mig till min tro... det där guderiet ni vet... för det är väl vad tillit handlar om...


...gud (som vi nu väljer att uppfatta honom)... eller?

Nu spelar det inte så stor roll hur jag väljer att min Gud ska se ut... denna bilden väljer jag för att jag valt en kärleksfull Gud med humor... nä det viktiga är faktiskt själva bönen för mig... hur jag väljer att be... och här har jag ett litet trix som funkar för mig... jag gör helt enkelt handlingar som en del av min bön... jag gör något och sen släpper jag taget... enkelt va?

Jag ska ge er ett exempel... min bil pajade... och jag kan inte så mycket om bilar... så jag fick ta ett snack med Gud om hur jag skulle fixa det... och jag har ju ett andligt handligsprogram som jag kan följa... steg 1... jag har ett problem... en trasig bil... steg två... jag ber om hjälp... ringer min bildoktor... steg tre... jag ställer min bil där och släpper taget... d.v.s. lägger min bil i händerna på min bildoktor och praktiserar tillitens principer... vilket innebär att jag väljer att lita på min bildoktor... 

... det låter kanske enkelt... och det kan det vara... vissa dagar... de dagarna när jag fixar det som jag ska fixa och tar mitt ansvar för att det blir gjort... ja ni vet...

acceptera det jag inte kan förändra...
... mod att förändra det jag kan...
... och förstånd att inse skillnaden.

I fallet med bilen innefattade det också bärgning och försäkringsbolag och en massa prylar... i morse fick jag en liten klump i magen när jag kom att tänka på det... jag hade ju ingen koll... så jag ringde ett samtal... pratade med en människa... lyssnade... valde tillit... och släppte taget...

... och dra på trissor... klumpen försvann...


Den stora resan...

... hette den nya realityserien.

Och det var väl mest en slump att jag råkade slå på den kanalen så att jag fick se detta avsnittet... jag hade hört någonting om programmet innan men det var inget jag la på minnet... möjligtvis så var jag lite dömmande mot själva grejen... tyckte kanske att man utnyttjade stammarna där man skulle bo.

Jag har nog läst för många Tintin-böcker... ni vet de där tecknade böckerna där negrer (förlåt jag VET att jag inte får säga neger utan måste lära mig säga färgad istället) framställdes som kolsvarta med vita läppar...
... det var inte alla färgade människor på den tiden som skildrades så här civiliserade...

... nä de framställdes mer än gärna som väldigt primitiva... och det fanns en bild när de typ käkade upp europerer som de kokade i gigantiska grytor... ja jag var nog rädd för att det skulle vara ett sådant program... där vi från västerlandet skulle framstå som lite "bättre vetande"... tyvärr så finns det ju fortfarande många som tycker det... och faktiskt ställer upp i valet med den åsikten för att värva röster... helt otroligt... så jag var som sagt lite rädd för att detta programmet skulle bekräfta detta... att det var ett sånt program... det var det inte.

Shit vad jag bedrog mig... och det på ett väldigt positivt sätt... möjligtvis kunde jag skämmas en liten aning över några bortskämda svenska tonåringar som var ruskigt otacksamma över det fina välkomnandet som de fick... men annars så var programmet ett ytterst lärorikt program i hur vi borde behandla varandra... och hur mycket av detta som vi "glömt" bort i allt vårt välstånd... det var inte svårt att se hur rika på riktigt dessa människor var... och hur oerhört mycket jag kan lära mig av dem... ja jag gillar också när man i ett TV-program faktiskt lyckas visa detta... jag är imponerad och mycket glatt överaskad...

... denna serie får...


... fyra hjärtan av fem möjliga i betyg av mig... klart sevärd.

Stålmannen...

... är jag inte.

Men min kropp börjar bli rädd på riktigt... den tror nog att jag fått för mig det... och den protesterar kraftigt nu... undrar naturligtvis vad fan det är jag håller på med... här har jag i över 50 år levt enligt devisen...


... "jag är osårbar"... och stålmannen på riktigt.

Jag har helt och hållet struntat i hur jag behandlat min kropp... och levt som om jag vore odödlig... all slags träning har jag skrattat åt och samtidigt varit helt övertygad om att jag om jag ville skulle kunnat bli fotbollsproffs... imorgon...

... hela mitt liv har jag rökt som en industriskorsten... helt oberörd av att människor runt omkring mig påstått att det inte är nyttigt... ja vissa påstod t.o.m. att det var rent av livsfarligt... och jag bara skrattade åt dem... för det gällde ju inte mig... jag har öst i mig knark och brännvin... varit i slagsmål och inblandad i alla möjliga olyckor... och varje gång bara skakat på axlarna och tagit det som helt självklart att jag klarat mig... en gång låg jag på en bår omgiven av sjukhuspersonal... mitt ansikte var helt trasigt efter en riktigt otäck olycka när jag skojade med dem och sa...

-"att det var ju tur att jag inte slagit i några allvarliga delar... bara huvudet".

De trodde nog att det var riktigt allvarligt just då... *L*.

Ja så har jag levt i hela mitt liv... och min kropp har ju såklart vant sig vid det... och då är det väl inte så konstigt om den reagerar med förvåning när jag för några år sedan löste ett gymkort... visserligen badade jag bara bastu där det första året men sen började jag ju faktiskt med yogan... jaja det var väl okej tyckte kroppen... men den tyckte nog allt att det började gå lite för långt och reagerade naturligtvis med bestörtning när jag får för mig att leva rökfritt... visserligen så accepterar kroppen även detta och under protest så anpassar min kropp sig till det... låter det växa ut flimmerhår och lägger på mig några extra kilo...

... då kommer nästa chock... nu börjar jag springa... och till en början så fattar nog inte riktigt kroppen vad det är som händer... tror väl att jag ska uppfatta signaler som akut andnöd och nära döden upplevelser och förstå allvaret... men jag fattade inte det utan fortsatte att springa... fick lite bättre kondis och fixade att andas hela varvet...

... nu börjar kroppen bli desperat... och ger mig signaler som ont överallt och att jag håller på att bryta ner min gamla kropp... hallå ropar den... du springer varje dag och har varit på yoga två dagar i rad... vad fan håller du på med?

Och det kan jag svara på... jag håller på att bryta ner min gamla kropp som tjänat mig i över 50 år... för att sen bygga upp en ny kropp som förhoppningsvis kan hålla i 50 år till... för jag har nämligen lovat mig själv för en herrans massa år sen att jag ska leva i 100 år... och fan... jag får väl ge livet en chans...  


... kanske inte som stålmannen utan som en vaaaaanlig vacker & värdefull kille i trikåer...

Svininfluensan...

... har jag nästan glömt bort.

Jag såg på TV i morse... lokalnyheterna... och där berättade man att man skulle starta med vacineringen mot svininfluensan... typ nu... först skulle sjukvårdspersonal och annan personal få en spruta... sen var det ungdommarnas tur... och om en månad så ska tydligen jag kunna vacinera mig...

... jaha, tänkte jag.

Fan jag hade liksom nästan glömt bort svininfluensan... det kändes nästan som den drog in över landet som en låt av Bacehunter (heter han så)... nu menar jag ingen ont om Bacehunter... nä jag tänkte på musikgrejen... ni vet en sommarplåga... Anna hade en båt eller vad låten nu hette... den finns i bakhuvet men jag har lyckats tränga bort den in i glömskans land...

... och så är det med svininfluensan för mig... det var ju länge sedan den var "inne" nu... och nu ska det då vacineras... och jag kan inte låta bli att undra... 


... var tog den vägen... svininfluensan?

Röksug...

... var det länge sedan jag kände.

Så det tog faktiskt några extra sekunder innan jag hajade vad det var som hände... från ingenstans kom det... smack... ett röksug... det var faktiskt ett tag sedan jag hade ett röksug... så det kanske inte var så konstigt att jag blev en smula tagen på sängen... och det är ju ännu längre sedan jag rökade... typ... 10 månader... 4 dagar... 22 timmar och 34 minuter sedan...

... ja jävlar... vilken grej... ett röksug... hehe...

Spotify...

... har trillat in i min dator.

Och som vanligt när jag ramlar in i en oas fylld av möjligheter så blir jag som förlamad... tack och lov så har jag alltid en utväg när det gäller musik... och den vägen verkar ta mig fan kunna växa hur mycket som helst... det är rätt många filer *L*...

... jag pratar om Buddha Bar...

... för ett gäng år sedan så hade jag besök av en tjejkompis... och hon hade med sig en skiva... Buddha Bar 3... och hon öppnade en helt ny musikalisk värld för mig... det tog några dagar... sen var jag helt såld... och det är jag faktiskt fortfarande... i min bil så har min CD gått sönder... på så sätt att det går inte att få ut CD:n som ligger i... som tur är så är det en Buddha Bar skiva så den går att lyssna på... om och om och om och om och om igen...

... så nu när min vän la in Spotify på min dator så sökte jag naturligtvis på Buddha Bar... och det känns rätt okej att skriva detta inlägg till tonerna av...


... Buddha Bar Sunlounger 2009.

Annars så kan jag ha lite svårt när det blir för mycket att välja på... känna mig en aning stressad av valmöjligheterna... inte så att jag önskar att jag bodde i Nord-Korea... där det väl inte finns några valmöjligheter överhuvudtaget... nä jag vill inte vara utan möjligheterna att välja hur jag vill leva mitt liv... nä då tar jag gärna tacksamt emot möjligheten att kunna välja fritt på Spotify...

... å vad vet jag... Spotify kanske finns i Nord-Korea också... men jag tvivlar på att de har någon Buddha Bar där... och då menar jag inte musiken utan själva stället... jag tror det började i Paris... och jag har varit där... jag gick in och fick reda på att jag var lite tidig... de hade inte hunnit öppna för dagen än...


... men här befinner jag mig faktiskt utanför Buddha Bar i Paris.

Ja tänk om min tjejkompis hade vetat vad hon satte igång hos mig med sin Buddha Bar skiva... och hur tacksam jag är för det idag... så att jag slipper sitta framför min Spotify som ett ufo... utan istället lite lätt världsvant vet precis vad jag ska söka på... och ännu en gång får en upplevelse som jag kan njuta av...

... så dagens tips blir....

... Buddha Bar
Sunlounger 2009...

... och luta er tillbaka... och... njuuuuut...  

Att tatuera sig...

... är ju rätt poppis.

Jag har tatueringar... gamla... ja jag vill faktiskt påstå att jag tatuerade mig lååååång innan det blev "inne" att ha tatueringar... och jag var inte så gammal heller... min första tatuering gjorde jag när jag gick i femte klass... en klassiker... tre prickar (luffarprickar tror jag det hette) som jag visserligen tydligen placerade på "fel" ställe... men va fan... jag fortsatte smycka min kropp...


... med vackra budskap bl.a. ett peacemärke (nä det är ingen nyckelpiga).

Ja jag blev så rackarns nöjd att jag faktiskt stoppade där... och det är minsann inte alla som klarar av att säga stopp när det gäller tatueringar... eller vad säger ni om att vakna upp morgonen efter ett fylleslag...


... med den här bilden under ditt skinn?

Jag tror att jag väntar ett litet tag till... både med att supa till det och tatuera mig... känner att jag liksom blev ganska "nöjd" rätt snabbt faktiskt... iallafall med tatuerandet... att supa färdigt tog lite längre tid... tyvärr...

Tungt...

... är kanske bra?

Med livet är det ju oftast så iallafall... att det är när jag jobbat mig igenom ett tungt skitmående som det händer grejer... må bra är ju enkelt... men ett riktigt sunkigt tungt skitmående är lite svårare... då brukar jag känna av växtvärken... för helt klart är ju att det är genom att fixa mina sunkiga mående som jag växer mest.

Nu var det inte min psykiska hälsa jag tänkte på... nä mer vad som händer när jag springer ut i skogen... i morse var det fan riktigt tungt... oj vad det tog emot... hela kroppen skrek åt mig att den ville vila... att den tycker att jag håller på med galenskaper när jag tvunget ska springa varje dag... min kropp fattar inte varför jag inte lyssnar till alla andra springare som säger åt mig att det inte är bra för kroppen...


...att kroppen behöver vila...

... så tacka fan för att min kropp protesterar... för jag ger fullständigt fan i vad alla andra säger... jag springer ändå... för jag vill... ja jag vet inte riktigt vad jag vill... lära känna mina egna begränsningar och känna hur min kropp reagerar på mitt springeri... skaffa mig en egen erfarenhet kanske? 

Fan... jag har ju märkt att jag mår kanon när jag klarat av mina tunga psykiska perioder... så jag kan ju inte låta bli att fundera lite på att om... ja ni förstår... tänk om det funkar likadant fysiskt... nu är jag nyfiken...

... jag har en plan...

Sex...

... dagar kvar.

Sen är det dax för en riktig fotbollsrysare... Danmark-Sverige... jag biter redan på naglarna...


... heja heja Sverige friskt humör...

Ett privatliv...

... är... privat.

Jag lämnar gärna ut mig själv i alla möjliga situationer... och det finns säkert en och annan som inte tror att jag har ett privatliv... men det har jag... och jag kan känna en stor trygghet i att jag inte behöver lämna ut mig för mycket... jag kommer ihåg i början...


... när jag och leffe var ute och föreläste...

... då kändes det ofta som att jag hade lämnat ut mig själv alldeles för mycket... och då ska ni veta att jag inte på långa vägar var lika privat som jag kan vara nu... att det kändes så jobbigt berodde naturligtvis på att jag inte var vidare trygg i mig själv... och är man inte trygg så är det svårt att vara lagom privat... för det är en stor skillnad på att bjuda på sig själv och att lämna ut sig.

Samma här på bloggen... jag vill gärna bjuda på mig själv och då kan jag kanske uppfattas som privat... det vill jag ju också göra... det är ju trots allt en personlig blogg som jag skriver här... mina åsikter å allt det där... klart att det blir privat... men jag har mina gränser... det finns saker som jag inte kan skriva om här... jag ska ge er ett exempel...

... jag var hos min äldsta dotter idag... hon fyllde år... men jag kan inte skriva om det här... det är för privat... jag kan inte heller lägga ut bilder på mina barn eller mitt barnbarn här på min blogg... det är för privat... eller mina föräldrar... bröder eller systrar...

... inte heller kan jag lämna ut förtroende jag fått... för det är privat.

Jag har fått uppgifter av min sponsor i arbetet med mig själv... de skriver jag inte heller om här... för det är privat... ja ni hajar... jag har ett privatliv och det finns massor av saker som jag inte kan skriva om... det betyder inte att jag är hemlig... nä det betyder bara att jag har ett privatliv...

... och om jag skulle lämna ut mina barn och barnbarn... vänner och släkt... ja då har jag snart inget privatliv kvar... och ett privatliv... det vill jag ha...

Man vänjer sig...

... vid det mesta.

Tänkte på det när jag var ute och sprang i morse... jo jag tänker en hel del när jag är ute och springer... idag hade jag en kanonbloggning på gång... ja... ojojoj... men tyvärr så får den vänta... för jag kan inte för mitt liv komma ihåg den just nu... och jag är van vi det... det är inte första gången som jag kommer på något som jag skulle vilja skriva om... och glömmer bort det... jaja... man vänjer sig.

Och den tanken kom jag ihåg att jag tänkte när jag sprang... att jag på min fredagsrunda mötte en älgfamilj som genade över min trädgård... och hur jag blivit så van...


... vid att stöta på älg att jag inte ens skriver om det här på bloggen...

... men jag tror nog att jag kommer att återkomma till älgarna... för den närmar sig ju nu... älgjakten... och jag undrar om jag överhuvudtaget vågar springa in i skogen då... jag vet att de har ett helt jaktlag utplacerade i min skog... och det är väl inte så säkert att de uppskattar en glad springkille som skrämmer bort älgarna som de vill skjuta... de tar älgjakten på allvar... och vi snackar ju trots allt om...


... matcho-killar som sitter på helspänn med vapen i sin hand.

Visst kan jag vänja mig vid det mesta... jag är ju inte livrädd för att springa på älgarna i skogen längre... men fan vet om jag inte ska ha lite större respekt för jägarna... de är nog farligare än älgarna när de sitter på pass med sina gevär och bara väntar på att få fälla sitt byte...

... och när jag springer min runda idag så kan jag inte låta bli att lägga märke till att bonden redan plockat bort sina kor... 
 


Zlatan och jag...

... har en sak gemensamt.

Vi bröt bägge vår svit idag... Jag genom att för första gången inte slå världsrekord på min snabbspringarlördag... och Zlatan genom att...


... för första gången gå mållös från en La Liga-match.

Jaja... sviter är till för att brytas... min näst längsta svit var som aktiv narkoman och alkolist... det tog över 30 år innan jag lyckades bryta den sviten... men den längsta sviten för mig var rökningen... den var lååååång... över 40 år faktiskt... man kan lugnt påstå att jag har några år kvar som drogfri innan jag kommer upp i närheten av dessa sviter... men fan... det är bara 18 år kvar innan jag varit drogfri lika länge som jag var aktiv missbrukare.

Nu kanske jag inte kan jämför dessa med varandra... för jag visste ju faktiskt inte om att jag var alkolist och narkoman när jag knarkade och söp... inte alls som idag... nu påminner jag mig om varje drogfri dag... det vill jag ju inte glömma bort... nä... det är fan fräckt att vara drogfri tycker jag...

... en dag i taget blir till veckor... månader... år... och vissa sviter berikar mitt liv mer än andra... och jag har faktiskt slagit ett världsrekord idag... aldrig tidigare har jag levt utan att peta i mig någon drog under så här lååååång tid... woow... världsrekord... 4164 dagar...

... 11 år... 4 månader... 23 dagar...

... vad säger du om det Zlatan?

Storm...

... och regn.

Håller alla tummar jag har för att strömmen ska få vara kvar...


... inget som jag kan ta för givet där jag bor... inte när det blåser...

... annars så gillar jag när det är busväder... att få känna styrkan i naturen och min egen litenhet... för det är ju när jag känner hur liten jag är som jag fattar hur stort allting är...

Höstrusk...

... hindrade inte mig idag.

Jag sprang utan att tänka efter en enda sekund rakt ut i skogen även denna morgon... det enda jag var inställd på var att det var lördag... och lördagar är den dagen då jag springer hela varvet utan att gå en enda meter... mina världsrekord slår jag på lördagar... dock inte idag (näst bästa tiden någonsin men inte i närheten av förra lördagens närmast osannolika rekordlopp)... kan bero på att jag inte har haft några vilodagar sen förra lördagen... när jag slog mitt senaste rekord så hade jag vilat mig i tre dagar innan... visserligen ofrivilligt eftersom det berodde på att jag gick i skolan då... men det spelar ju ingen roll... vad det handlar om för mig nu är att bygga upp en rutin... att helt enkelt fortsätta att springa oavsett vilket väder det är ute... eller vad min hjärna nu kan hitta på för anledning att strunta i springrundan...

... så det var med glädje jag upptäckte att jag ännu en dag när hjärnan väl vaknade till liv befann mig mitt ute i skogen... och en blåsig och regning dag som denna är det något alldeles extra... höstrusket bjuder på en intensiv upplevelse som får mig att vakna upp...


... se vad jag befinner mig och förundras över årstidernas förändringarna...

... vilken gåva... att kunna sitta här nyduschad och mätt efter en sen frukost... stolt över att ha fixat ännu en runda i skogen... och att jag faktiskt kan njuta av att springa i regn och blåst... av att ta ut mig så att jag håller på att spy... svettig och pisseblöt med ett fett stort leende på mina läppar... kippande efter andan...

... det är fan helt underbart att vara galen... för visst är det väl ändå galenskap att springa rakt in i höstrusket... eller???

En sååååån dag...

... har blivit kväll.

Och jag tänker inte (har iallafall inte planerat) gå ut mer idag... för om jag lyssnar till vad livet har sagt åt mig idag så kan jag välja att tolka det på två sätt... det ena sättet är...

-"varför är du så dum att du gick upp ur sängen idag?"

... eller så kan jag välja att tyda livets mening idag som...

-"Nu ska du få en lärorik och intressant dag"

Det har varit en sååååån dag... ni vet... som börjar med att bilen pajar... självklart mitt i korsningen... i morgontrafiken... och med massor av bilar från alla håll och kanter...

... men jag är stolt över mig själv och hur jag hanterade situationen... lugnt och sansat... jag kunde valt att stressa upp mig och få ett mindre psykbryt... men nä... jag tog det lugnt... och det funkade kanon... inte på det viset att bilen är mindre trasig eller att den lagade sig själv... nä... men jag lyckades tillämpa lite praktiskt stegarbete... steg ett, två och tre... jag erkände mitt problem (vilket i parktiken innebar att jag accepterade att min bil gick sönder och att jag just då befann mig i en trafikerad korsning)... jag gick bort till vår lokal och bad om hjälp (där fanns en polare med både muskler och bil)... sen gick jag till handling (d.v.s. bogserade bort bilen med min väns hjälp)... ett praktiskt stegarbete... ja jag vill t.o.m. säga en fungerande praktisk tillämpning av steg ett, två och tre...

... Jag lyckades under dagen med mina vänners hjälp ordna så att bilen kommer att bogseras till Ljungby och min bildoktor på måndag för att undersökas... och inte bara det... jag har just nu även en reservbil stående hemma på gården... vilket flyt...

... och jag kan känna tacksamhet...

... även om idag är en sååååån dag... ni vet en sååååån dag när jag inte har myntet till kundvagnen... utan får gå in och handla för mitt kort för att få lite växel så att jag kan gå ut och ta en vagn... första vagnen är sönder... andra vagnen likaså... jag kryper över på andra sidan... den vagnen sitter fast och går inte att få loss...

... jag ler åt killen som tittar på mig... han ler tillbaka... med en förstående blick... som säger mig att han förstår... att det är en sååååån dag... men jag är fortfarande lugn och sansad och till slut så lyckas jag faktiskt få med mig en kundvagn in i affären... handlar utan några större problem... lastar in prylarna i bilen och åker vidare... och jag kommer 4 mil innan ljuddämparen trillar av... jag stannar bilen...


... så att jag lugnt och sansat kan stoppa in den trasiga delen i bagageluckan...

... och åka vidare... förvisso under lite mer buller än vanligt... men va fan... det är smällar man kan ta... det är ju trots allt en sååååån dag... och det finns ljusglimtar även denna dagen... som att solen sken...


... och att jag har taklucka på min lånebil...

... och va fan... nu när jag sitter här hemma i mitt hus... med massa käk i kylskåpet... och en dotter som stökar runt på övervåningen... trygg i att allt kommer att lösa sig... på ett eller annat sätt... glad över att vara omgiven av kärleksfulla vänner som ställer upp i alla väder... ja då fattar jag... det finns inga dåliga dagar... för jag är övertygad om att...

... allting är perfekt... har alltid varit perfekt... och kommer alltid att vara perfekt...

... att jag inte alltid förstår det är en helt annan sak... men jag fattar att jag fixar en sååååån dag... också...  häftigt... "så länge vi följer denna vägen har vi inget att vara rädda för"...

Bilhelvetet...

... testar min Gudstro.

Hur ska jag annars tolka vad som händer... "plopp" tror jag det lät... eller egentligen så lät det nog fan ingenting... inte ens ett "plopp"... och det oroar mig... sist min bil la av lät det inte heller så mycket... den bara la av... och då blev det dyrt... kam-kedjan... kanske lät det pyttelite... ett litet, litet... "plopp".

Idag så stannade jag vid det sista rödljuset innan jag kommer fram till mitt jobb... lägger i ettan... släpper upp kopplingen... rullar iväg... och möjligtvis... väldigt tyst... ett litet, litet... "plopp"...

... och så står jag där... mitt i korsningen... och motorn går... men det hjälper inte... för hur mycket jag än växlar, trampar på kopplingar och gasar... så rör sig inte bilen ur fläcken... jag står still... konstigt nog så känner jag mig lugn där jag står mitt i korsningen... kliver ur min bil och puttar den... ensam... förbi rödljus och massa bilar... in till kanten där jag parkerar och sätter på varningsblinkers...

... jag knallar bort till mitt jobb (100 meter bort) och snackar med en kille som har kommit ner till oss... han har bil.. dragkrok... och jag har ett rep...


... vi kan bogsera bort min bil till vår parkering där jag undersöker den.

Det som skrämmer mig lite denna gång är min erfarenhet av... ett knappt märkbart... "plopp"... och när jag kryper under bilen så... ser jag inga fel... och jag känner hur jag ännu en gång får lägga min vilja och mitt liv i händerna på Gud (som jag uppfattar honom)... som även denna gång visar sig i formen av min...

...bildoktor...


 


Gudgrejen...

... har varit dagens tema.

Och jag har hittat en himla massa Gud... av lite olika karaktär... och en sak har de gemensamt...


... det spelar ingen roll om Gud har en mänsklig skepnad...


... eller vad nu jag vill lägga in för något i min Gudsuppfattning...

... ja jag kan i princip välja vad som helst och kalla det för Gud... i mitt fall så föredrar jag lite abstrakta prylar som... kärlek... livet... det goda... ja ni hajar... saker som är svåra att ta på passar mig bra... men min Gud pratar ofta till mig genom... upplevelser... andra människor... ja lite vadsomhelst... det varierar... och det har hänt mer än en gång att jag "missat" budkapet... eller medbetet tolkat budskapet på ett sätt som passar mitt ego... för det finns en sak som INTE är Gud...


... och det är JAG! 

Detta har varit mitt problem med Guderiet från dag 1... att inse att det INTE är jag som är Gud... att ett av mina största problem med livet heter... peter... och min egenvilja... och jag kan behöva hjälp med att förstå när min egenvilja sabbar för mig... för det är inte alltid kass att vara envis... att våga tro på sig själv... och paradoxalt nog så är det här som Gud hjälper mig... som får mig att kunna välja mellan Gudcentrerad och självcentrerad...

... det är inte så svårt egentligen...

... Gud... ge mig sinnesro,
att acceptera...
det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden...

... enkelt va?

GUD...

... va bra det kan vara.

Så satt jag där igen... kollade på IDOL... och ännu en gång så bara händer det... en av deltagarna fullständigt knockade mig... håret ställde sig rakt upp på mina armar... det var sååååå jävla bra... ja herrejävlar...

Karolina Brånsgård Foto:TV4
... är det denna tjejen som är Gud?

Ännu mera Gud...

... kan jag inte låta bli att bjuda på...


... för oss fotbollsintresserade finns ju bara en... Zlatan.

Men en Mulle-Gud...

... finns det nog inte...


... om ni frågar min kollega C i Ljungby... *ler*... struthatten får man bara bära om man förlorar väääääldígt stort... behöver jag berätta vem som vann?

Mer Gud...

... som han/hon/det kan uppfattas.


... en klassiker...

Guderiet...

... kom jag att tänka på.

Kanske var det när jag sprang min runda idag... eller så var det på väg till jobbet i Ljungby... en lite småflippad resa rakt in i solen... eller åtminstonde så känns det så... när jag knappt kan se vägen framför mig...


... eftersom jag är bländad av solens strålar...

... och får kisa så att jag nästan blundar med mina ögon...

... så det är ju tur att jag har mina solbrillor med mig i bilen.

Men nu var det ju inte det jag skulle skriva om... nä jag tänkte ju på det här med Guderiet... hur jag nuförtiden har hittat mig en Gud som funkar för mig... och vilka problem jag hade innan jag lyckades med det... ja herregud vad jag krånglade till det... jag blandade verkligen ihop alla begrepp i en enda stor röra... det tog ett tag innan jag fattade vad som menades med en kraft starkare än mig själv... och att jag fick hitta på en Gud som jag uppfattade honom/henne/det/...

... och det känns nästan lite konstigt att skriva... men idag så har jag hittat en GUD... enligt MIN uppfattning... och jag kan faktiskt rekomendera detta... det är skithäftigt att ha en Gud som funkar... mitt liv är betydligt enklare när jag använder mig av min tro på en kraft starkare än mig själv...

... min Gud är verkligen min privata uppfattning av en Gud och har inte så mycket med religion att göra... och det spelar faktiskt ingen som helst roll... huvudsaken är ju att det funkar... eller hur?


GUD... som Michelangelo uppfattade honom...